Timeless - Kapitel 7
- Tracy, nu är det dags att du berättar för mig vart Chloé ingentligen är sa jag argt.
Tracys Perspektiv
- Tracy, nu är det dags att du berättar för mig vart Chloé ingentligen är sa pappa argt
- Vad pratar du om? Hon är ju hos Johanna sa jag förvånat
- Johanna ringde nyss hit och frågade efter Chloé, du vet vart hon är eller hur? sa pappa ännu argare
- Ja, jag vet vart hon är sa jag och kände hur arg jag blev på mig själv som sviker min syster
- Vart är hon då? sa pappa argt
- Hon är i Sverige hos sin pojkvän Eric Saade som hon träffade här sa jag
- Ursäkta?! sa pappa
- Dom krockade för länge sen och sen började dom dejta och dom har smygit med sitt förhållande ett tag sa jag
- Och du har vetat om det här?! sa pappa och blev väldigt arg
- Ja, men jag har inte hjälpt dom att smyga med det sa jag
- INTE?! Du har ju hjälpt henne att åka till Sverige, du har ljugit för både mig och mamma sa pappa
- Ja, men jag fattar inte varför hon inte kan få träffa honom?! Vad är det som är så fel med det? sa jag argt
- Hon ska helt enkelt inte träffa killar, så enkelt är det! Jag kan inte fatta att du hjälpt henne! sa pappa argt
- SLUTA NU! Hon är kär i honom och han i henne, du kan inte bestämma över henne! sa jag argare
- Det här kommer få konsekvenser för henne, det förstår du va? sa pappa och började gå ut från mitt rum
- Vad snackar du om? sa jag irriterat
- Det får du se sa pappa och gick ut genom dörren
Jag var så arg på mig själv! Chloé kommer hata mig för resten av livet för det här. Pappa var verkligen arg och när han sa att det kommer få konsekvenser så tror jag att det slutar med att hon inte får träffa Eric mer. Vad har jag gjort?! Jag har gjort så att min egen syster inte får träffa den hon älskar. Jag måste göra något, men vad?
Senare i Sverige - Chloés Perspektiv
Jag och Eric stod just nu i köket för att göra middag ihop och jag var inte så iblandad i det för jag är verkligen urusel på att laga mat och skulle vi äta en god middag så skulle jag inte göra så mycket. Eric tittade på mig ibland och log. Jag log tillbaka och han gick mot mig och jag ställde mig med ryggen mot köksbänken och han ställde sig framför mig.
- Hur går det? sa Eric la sina händer på köksbänken mellan mig
- Det går bra, men bättre om du inte distraherade mig sa jag och skrattade
- Men jag måste distrahera dig för du är ju så oemotståndlig sa Eric och skrattade
- Haha, du är verkligen söt, vet du om det? sa jag och hoppade upp på köksbänken
- Inte lika söt som du sa Eric och gav mig en kyss som jag snabbt besvarade
- Eric, maten sa jag och skrattade
- Strunta i maten sa Eric och skrattade
- Kom nu sa jag och hoppade ner igen och vi fortsatte sedan med maten
Efter en liten stund så dukade vi fram maten och åt den goda maten som Eric gjort med lite hjälp av mig. Det var verkligen hur gott som helst. När vi sedan ätit klart så hjälptes vi åt att plocka in disken i diskmaskinen för att sedan gå och sätta oss i soffan för att se på tv och bara mysa.
Senare på kvällen - Erics Perspektiv
Chloé stod just nu inne i badrummet för att göra sig redo inför att gå och lägga oss. Jag låg i sängen och väntade på Chloé som kom ut från badrummet och kom sedan in i sovrummet i ett linne och trosor. Jag log mot henne och hon kröp sedan ner i sängen. Jag la min arm runt hennes midja och vi började kyssas och vi hade det väldigt mysigt. Senare la jag mig nära henne och jag la min arm runt hennes midja igen och vi båda somnade och jag önskade att det alltid skulle vara såhär men om 3 dagar åker hon hem och jag kommer sakna henne så mycket igen. Varför måste vi bo så långt ifrån varandra?
Nästa dag - i dansstudion - Chloés Perspektiv
Eric hade väckt mig ganska tidigt för han hade dansträning och han hade frågat mig om jag ville följa med och det är klart jag ville det. Eric, Alex, Edin,Rim och Maria tränade på olika danser och det var verkligen hur roligt som helst att se. Dom var verkligen hur duktiga som helst. Eric log mot mig och jag mot honom men när min mobil ringde så fick jag skynda mig att svara och gå ut en liten stund.
- Chloé här sa jag
- Hej gumman! Det är pappa. hur mår du? sa pappa
- Hej! Jag mår hur bra som helst, Johanna och jag har det jätte kul sa jag
- Va roligt. Vad har ni gjort hittills? sa pappa
- Vi har varit på stan, kollat lite på film och sånt sa jag och log för mig själv
- Det låter som ni har en väldigt rolig tid! Är Johannas föräldrar där så jag kan få prata med dom? sa pappa
- Nej, alltså, dom är ute och handlar sa jag
- Okej, jag förstår, men vi ses på söndag då sa pappa och han lät lite konstig
- Ja, det gör vi. Hej då pappa sa jag
- Hej då gumman sa pappa och vi la på
Jag gick in till dom andra igen och satte mig. Eric såg oroligt på mig men jag log bara mot honom som att det var okej. Men jag vet inte om allting är okej ingentligen. Pappa hade varit så konstig i telefon. Som att han inte riktigt kunde tro att jag var hos Johanna. Jag fick panik och skickade snabbt ett sms till Tracy men hon svarade bara att allting var okej, att han inte visste någonting men jag var inte helt säker på att det stämde för pappa lät verkligen konstig. Jag menar varför skulle han annars prata med Johannas föräldrar om han inte misstänkte något? Nej, jag är säker på att han vet något.
- Hur är det gumman? sa Eric och kom fram till mig
- Det är bra, pappa ringde sa jag och såg på Eric
- Vad hände? sa Eric och såg oroligt på mig
- Jag tror han misstänker något. Tänk om Tracy berättat att jag är här sa jag
- Gumman, det tror jag inte hon har, han kanske bara saknar dig sa Eric och log
- Ja, jag hoppas du har rätt sa jag och gav honom en kyss som han snabbt besvarade
- Vi är klara här, ska vi åka hemåt? sa Eric och smekte min kind
- Gärna sa jag och log
Jag gick ut och väntade utanför killarnas omklädningsrum för att vänta på Eric. Jag kommer sakna honom så mycket när jag åker hem om tre dagar. Jag ville inget hellre än att stanna här, speciellt nu när jag snart fyller 18 år. Jag vill ju fira den med honom, inte hemma i London. ÅH, varför måste jag bo där?
3 dagar senare - Chloé och Eric ska snart åka till Arlanda - Chloés Perspektiv
Jag och Eric låg i Erics säng och myste innan vi skulle åka till Arlanda. Jag skulle åka hem snart och jag skulle sakna honom så mycket. Eric vände sig mot mig och log, jag tog min hand och smekte hans kind. Han tog min hand och kysste den och jag kände hur tårarna började rinna. Han torkade bort dom och såg ledset på mig.
- Vi måste nog åka sa Eric och såg på mig
- Ja, och glöm mig inte den här gången heller sa jag
- Det kommer jag aldrig göra, jag kommer snart till dig sa Eric och gav mig en kyss
- Snart hoppas jag sa jag och log
- Väldigt snart sa Eric och tog min hand för att sedan hjälpa mig upp
Vi gick ut till hallen för att ta på oss våra skor och sedan gick vi ner till Erics bil för att åka mot Arlanda. När vi kom dit så slog mitt hjärta hur hårt som helst. Det var inte för att jag var rädd för resan hem utan för att jag skulle behöva lämna Eric. När jag hade hämtat ut min biljett och checkat in så skulle jag bara säga hej då till Eric ännu en gång.
- Chloé, innan du åker måste jag få säga det här sa Eric och tog mina händer
- Vadå? sa jag och såg oroligt på Eric
- Jag vet att vi bara känt varandra i 3 veckor men jag älskar dig sa Eric och log mot mig
- Va? sa jag chockat
- Jag älskar dig Chloé sa Eric igen
- Jag älskar dig med Eric sa jag och kramade om honom och han lyfte upp mig i famnen
- PLANET TILL LONDON AVGÅR OM 15 MINUTER! sa en röst i högtalarna
- Jag måste gå, sa jag och såg ledset på Eric
- Jag kommer snart efter sa Eric och gav mig en sista kyss innan jag gick för att gå ombord på planet
Nu var det bara resan hem och jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder åter igen. Han hade verkligen sagt att han älskar mig och så måste jag åka hem. Han älskar mig, mig? Det var verkligen inte rättvist alls. Jag ville inte åka hem. När planet lyfte kände jag bara hur ont jag fick i hjärtat för jag ville ingentligen bara hoppa av flyplanet och vara tillsammans med Eric.
Samtidigt i Sverige - Erics Perspektiv
När jag hade sett Chloé gå på planet så kändes det som att mitt hjärta skulle splittras. Jag önskade verkligen att hon kunde stanna längre men nu hade jag jobb och jag kunde inte träffa Chloé vilket gjorde så otroligt ont i mig. Jag älskade henne verkligen och nu hade jag iallfall fått säga det innan hon åkte men jag vill bara få vara med henne igen. Min älskade Chloé.
Senare - Chloé landar i London - Chloés Perspektiv
Jag hade precis landat i London och nu skulle jag bara hämta min väska för att sedan ta tunnelbanan hem. Jag var trött och ledsen så jag ville bara få komma hem och lägga mig i sängen. Jag hade tänkt på Eric hela vägen till hem och jag längtade så otroligt mycket efter honom. Men när jag kom ut till väntsalen med min väska så fick jag chock. Vad gjorde pappa här?
- Pappa? Vad gör du här? sa jag förvånat och gick fram mot honom
- Du har en hel del att förklara för mig Chloé sa pappa allvarligt
Detta är kapitel 7 av Timeless och jag är ledsen om det blev lite tråkigt men jag lovar att kapitel 8 som kommer imorgon(lördag) kommer bli mycket mer spännande och roligare. I kapitel 8 kommer ni bla. få veta vad som händer med Chloé? Kommer hon förlåta Tracy? Vad händer på hennes 18 års dag? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 8 som kommer imorgon(lördag).
TUUSEN TUUUSEN TACK för alla era underbara kommentarer och för att ni läser bloggen! Ni är verkligen helt fantastiska och ni är verkligen underbara! Det är tack vare er som bloggen finns! Ni betyder så mycket för mig och ni är verkligen bäst! TUSEN TACK!
LOVE U ALL SO MUCH! <3<3<3333<3333<33333
Timeless - Kapitel 6
Jag gav henne en kyss som hon snabbt besvarade och den är London resan kommer jag aldrig glömma. Men jag ville verkligen inte åka hem. Att vara utan Chloé i två veckor är nog bland det jobbigaste jag kommer vara med om. Jag ville ju inget hellre än att stanna här med Chloé föralltid.
Eric och Chloé är på flyplatsen - Chloés Perspektiv
Idag skulle Eric åka tillbaka till Sverige och jag kommer sakna honom så mycket. Vi stod på flygplatsen för att säga hej då. Eric höll om mig och jag höll om honom och jag kommer verkligen sakna det här.
- Kom ihåg, du är det bästa som hänt mig och vi ses om 2 veckor sa Eric och tittade djupt in i mina ögon
- Glöm inte mig nu när du kommer hem till Sverige sa jag och log mot Eric
- Aldrig! Du kommer finnas i mitt hjärta föralltid sa Eric och gav mig en kyss som jag snabbt besvarade
- Eric, vi måste gå ombord nu sa Tomas, Erics manager
- Jag kommer sa Eric och såg ledset på mig
- Vi ses snart igen. Du är bäst sa jag och log
- Du är den bästa! sa Eric och vi gav varandra en passionerad kyss innan han var tvungen att gå ombord.
Jag stod kvar och såg när han gick på planet och det gjorde verkligen ont i mig. Jag kommer sakna honom så mycket. Jag gick sedan ut mot bussen för att åka hem och jag kände hur tårarna började rinna. Hur skulle jag nu kunna vara lika glad som förut? Mina föräldrar kommer misstänka något det vet jag. Och jag måste även komma på en plan för att kunna åka till Sverige. Och jag tror jag har den perfekta planen för det.
Samtidigt på planet till Sverige - Erics Perspektiv
Jag satt och tittade ut genom fönstret medans vi flög tillbaka till Sverige. Jag såg på Tomas som tydligen pratat med mig men jag hade inte hört honom för jag tänkte bara på Chloé. Jag saknar henne så fruktansvärt mycket. Hur ska jag stå ut utan henne i 2 veckor? Är man nykär så vill man ju vara med sin flickvän hela tiden men nu kan jag inte det och varje gång jag tänker på det så värker det i bröstet.
- Eric, hallå? sa Tomas och vinkade med handen framför mig
- Va? sa jag och såg förvånat på honom
- Jag förstår att du saknar Chloé men det här kommer inte fungera när du ska jobba i studion sa Tomas
- Jag lovar att skärpa mig, men det är bara det att jag saknar henne så mycket sa jag
- Jag förstår det Eric men du måste sköta ditt jobb också sa Tomas
- Ja, jag lovar att ordna det här sa jag och log
Jag hoppas verkligen att jag ska kunna fokusera på dom nya låtarna när vi ska göra dom i studion för är jag så här så kommer vi aldrig fixa det. Men jag kan saknar ju Chloé så mycket och jag vill bara att dom här två veckorna ska gå så fort som möjligt så jag får krama om henne igen.
Samtidigt i London - Chloés Perspektiv
Jag hade precis kommit tillbaka hem från flygplatsen och mina föräldrar tror att jag varit ute med Johanna och det var då jag fått idén på hur jag ska kunna åka till Sverige för att träffa Eric om två veckor. Jag gick in till köket där mina föräldrar satt och pratade och det var nu det gällde.
- Mamma? Pappa? Har ni tid en stund? sa jag och satte mig ner
- Ja, det är klart vi har sa mamma och log mot mig
- Jo, kan jag få åka till Sverige om två veckor? sa jag och log stort
- Varför då? sa pappa förvånat
- För Johanna åker tillbaka dit dagen efter skolavslutningen och hon frågade om jag ville komma dit en vecka sa jag
- Okej, Ja, vad säger du? sa pappa och såg på mamma
- Ja, det ska väl gå bra, är det om två veckor sa du? sa mamma
- Ja, jag åker om 2 veckor och är där i en vecka sa jag
- Ja, men det får du, men jag måste nog prata med Johannas föräldrar först sa pappa
- Nej men det behövs inte, hon hade redan pratat med dom och det var okej sa jag och kände hur nervös jag blev
- Jaha, ja men åk du, du kommer få det jätte roligt sa pappa
- TACK! Ni är bäst! sa jag och kramade om både mamma och pappa
Jag sprang sen upp för trapporna och in i Tracys rum för att prata med henne. Jag var helt överlycklig. Tracy tittade konstigt på mig som att jag blivit knäpp men det gjorde mig ingenting alls.
- Du måste hjälpa mig med en sak sa jag
- Okej, vadå? sa Tracy och såg oroligt på mig
- Vad som än händer så måste du säga att jag är hos Johanna om två veckor sa jag
- Varför då? sa Tracy förvånat
- Jag ska åka till Eric, men jag fick ljuga och säga att jag åker till Johanna sa jag
- Oh,okej men jag lovar att säga att du är där om dom frågar sa Tracy
- ÅH TACK! Du är världens bästa syrra sa jag och gav henne en stor kram
- Hahaha, du är världens knäppaste och bästaste lillsyster sa Tracy och skrattade
Nu hade jag ordnat allting och det är verkligen helt fantastiskt. Men nu måste jag ta mig igenom 2 veckors skola och samtidigt inte visa att jag saknar Eric vilket kommer bli helt sjukt svårt. Men jag ska klara det. Jag menar hur svårt kan det vara? Belöningen som kommer är ju faktiskt den bästa belöningen du kan vara med om.
2 veckor senare - Chloé gör sig klar att åka till flygplatsen - Chloés Perspektiv
Idag skulle jag äntligen få åka och hälsa på Eric i Sverige. Och jag har saknat honom så fruktansvärt mycket men mina föräldrar har inte märkt någonting vilket känns jätte skönt. Jag hade precis packat klart min väska och gick ner i hallen för att ta på mig skorna. Pappa hade lovat att köra mig till flygplatsen så det kändes hur bra som helst.
- Hej gå gumman! Ha det så roligt nu! sa mamma och gav mig en kram
- Tack, det ska jag sa jag och såg mot Tracy
- Hej då lillasyster! Hälsa Eric viskade Tracy i mitt öra när hon gav mig en kram
- Hej då sa jag och vi gick ut till bilen för att åka mot flygplatsen och vi la in min väska
Vi åkte till flygplatsen och jag var så glad. När vi kom fram tog jag min väska, checkade in och sa sedan hej då till pappa och väntade i ungefär 10 minuter innan vi fick gå på planet. När jag satt där och väntade på att vi skulle lyfta så kände jag bara hur hårt mitt hjärta slog. Jag var så taggad och förväntansfull att få komma iväg och att få träffa Eric igen.
Senare i Sverige - Erics Perspektiv
Jag hade precis kommit fram till Arlanda och väntade nu på att Chloé skulle komma med planet. Jag hade längtat så mycket efter henne och jag hade pratat om henne med alla så det fanns nog ingen som inte visste om Chloé. När jag såg att Chloés plan landat så började mitt hjärta slå fortare. Jag gick fram lite mer mot gaten där hon skulle komma från och när jag fick se henne komma gåendes med sin resväska så log jag stort för mig själv och när hon såg mig så släppte hon sin väska och kom springades mot mig och hoppade upp i min famn och jag var verkligen bara så otroligt lycklig.
- Gud vad jag har saknat dig sa jag och släppte ner Chloé
- Jag har saknat dig så mycket att jag trodde jag skulle gå sönder sa Chloé och log mot mig
- Åh, jag vill bara kyssa dig sa jag och tog mina händer runt hennes nacke
- Och jag vill bara kyssa dig sa Chloé och tog sina händer runt min nacke och vi gav varandra en kyss
Det var verkligen helt fantastiskt. Att få känna hennes läppar mot mina igen var det underbaraste jag varit med om. Jag hade verkligen saknat henne så otroligt mycket och nu var hon äntligen här. Vi åkte mot min lägenhet och klockan var redan sju på kvällen så vi skulle käka lite middag hemma hos mig och sen skulle vi gå ut en sväng med J-son och Alex. Men ingentligen ville jag bara vara ensam med Chloé men samtidigt ville jag att hon skulle få träffa mina vänner.
Efter middagen - Chloés perspektiv
Vi hade ätit en sjukt god middag och nu skulle vi gå ut en sväng på stan med Erics vänner J-son och Alex. Jag skyndade mig att byta om till en beige klänning med ett svart skärp i midjan. Jag lockade håret lite och gick sedan ut till Eric som väntade i hallen. Han log stort mot mig när han såg mig och gav mig en snabb kyss innan vi tog på oss våra skor för att sedan åka mot stan i Erics bil. När vi kom fram parkerade vi och gick till stället vi skulle möta J-son och Alex.
- Tja Bro sa J-son och gav Eric en kram
- Tjena! Läget med er? sa Eric och gav både Alex och J-son en kram
- Det är kanon, och du? sa Alex
- Hur bra som helst för nu är Chloé här sa Eric och tog min hand
- Hej! Så det är du som är den berömda Chloé? sa Alex och log mot mig
- Ja, har Eric pratat om mig? sa jag och log
- Pratat om dig? Han har bara pratat om dig sa J-son och skrattade
- Är det sant? sa jag och log mot Eric
- Ja, men jag saknade dig så mycket sa Eric och gav mig en kyss som jag snabbt besvarade
- Men vad säger ni? Är ni redo att gå in? sa Alex
- Absolut sa Eric och jag samtidigt
Vi gick in på klubben och vi hade det verkligen hur kul som helst. Det var inte så sent så det gick bra för mig att gå in där men vi skulle inte vara där så länge och jag drack ingenting heller. Men det var verkligen så roligt för jag hade inte varit i Stockholm på många år så det var verkligen helt fantastiskt att få vara här och det som gjorde det ännu mer fantastiskt var att få vara här med Eric.
Eric och Chloé kommer hem till Erics lägenhet - Erics Perspektiv
Chloé och jag hade precis kommit hem från krogen och jag var inte sådär jätte trött och det verkade inte som Chloé heller var så trött. Vi gick mot sovrummet och ställde oss framför sängen och Chloé tittade på mig och jag såg på henne medans jag la mina händer mot hennes höfter.
- Är du trött? sa jag och log
- Inte så värst sa Chloé och la sina armar runt min nacke och vi började kyssas passionerat
Vi la oss ner i sängen och vi hjälptes åt att ta av varandra våra kläder och jag stannade till innan vi gick längre. Jag såg på Chloé som log mot mig och jag log mot henne.
- Är du säker på att du vill det här? sa jag och log
- Jag har aldrig varit mer säker sa Chloé och vi började kyssas passionerat igen
Vi kysstes passionerat och vi hade sedan sex och det var verkligen helt underbart.
1 1/2 timme senare
Vi hade fått på oss våra underkläder igen och vi låg och myste i sängen. Jag la mig över Chloé och log mot henne för att sedan kyssa henne igen. Hon log mot mig och jag log tillbaka. Jag kunde inte vara lyckligare för den här veckan visste nog både jag och Chloé. Vi kröp nära varandra och jag la sedan min arm runt hennes midja och senare somnade vi båda två. Och det sista jag gjorde innan jag somnade var att le mot Chloé för jag var så lycklig.
3 dagar senare - Hemma hos Chloé i England - Chloés pappas Perspektiv
Chloé har nu varit hos Johanna i nästan 4 dagar och hon hade ringt för någon dag sedan och berättat att hon har det riktigt bra och det gör mig otroligt glad. Jag satt nu i köket för att jobba och när telefonen ringde så hoppade jag till lite. Jag svarade snabbt och jag blev förvånad när jag hörde vem det var.
- He det är Hans sa jag
- Hej, det är Johanna, är Chloé hemma? sa Johanna
- Men hon är ju hos dig sa jag förvånat
- Nej, hon är inte hemma hos mig sa Johanna förvånat
- Okej, du får ursäkta mig men jag måste prata med Tracy sa jag
- Okej, men be Chloé ringa mig när hon kommer hem sa Johanna
- Det ska jag. hej då sa jag och vi la på
Nu förstod jag absolut ingenting. Vart är Chloé om hon inte är hos Johanna? Jag gick snabbt upp till Tracys rum och öppnade dörren ganska hårt så Tracy flög nästan upp från stolen. Jag tittade allvarligt mot Tracy som såg förvånat på mig.
- Tracy, nu är det dags att du berättar för mig vart Chloé ingentligen är sa jag argt
Detta är kapitel 6 av Timeless och jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 7 kommer imorgon(fredag) och då får ni bla.veta ifall Tracy berättar vart Chloé är? Vad händer när Chloé kommer hem? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 7.
TUUSEN TUUUSEN TACK för alla era underbara kommentarer och för att ni läser bloggen! Ni är verkligen helt fantastiska och ni är verkligen underbara! Det är tack vare er som bloggen finns! Ni betyder så mycket för mig och ni är verkligen bäst! TUSEN TACK!
LOVE U ALL SO MUCH! <33<3333<333333<3333
Timeless - Kapitel 5
- Vadå? sa jag och log stort
- Kom så får du se sa Eric och vi gick in en liten bit i skogen och jag förstod ingenting.
Erics Perspektiv
Medans jag väntat på Chloé så hade jag gått in i skogen och hittat en enskild plats där vi kunde prata ifred. Jag tog Chloés hand och vi gick in mot skogen och jag såg att hon var lite nervös inför vad som skulle hända. När vi kom in en bit så stannade jag och log mot Chloé.
- Vad säger du? sa jag och log
- Det är ju jätte fint sa Chloé och log och satte sig bredvid mig på en trädstock som låg där
- Inte lika fint som du sa jag och la min arm runt Chloés axlar
- Åh, du är verkligen världens gulligaste! sa Chloé och kröp närmare mig och lutade sedan huvudet mot min axel
- Jag kommer sakna dig så mycket när jag måste åka hem sa jag
- När åker du? sa Chloé och såg på mig med ledsen min
- På söndag sa jag
- Men jag kanske kan komma till dig i sommar? Jag har snart sommarlov och då kan vara hos dig sa Chloé och log stort
- Mer än gärna, jag har en veckas semester snart, då kan du komma, men vad ska du säga till din pappa? sa jag
- Jag hittar på något, bara jag får vara med dig sa Chloé
- Du är det bästa som hänt mig, du vet det va? sa jag och lutade mig närmare Chloé
- Och du är det bästa som hänt mig sa Chloé och vi gav varandra en kyss
Vi satt kvar en bra stund där i skogen och bara myste tillsammans. Det fanns verkligen ingenting som kunde skilja oss åt. Även om jag bor i Sverige och hon i England så ska vi få det här att fungera. Det måste vi.
Samtidigt hos Chloé - Tracys Perspektiv
Chloé hade gått ut för att träffa Eric och nu gällde det bara för mig att inte avslöja att hon träffar honom. Jag satt på mitt rum och pluggade när det knackade på dörren.
- Kom in ropade jag och vände mig om
- Vad gör du? sa pappa och kom in
- Pluggar, vad det något särskilt? sa jag och log
- Vet du varför Chloé var så glad imorse? sa pappa
- Nej, alltså hon är väl glad varje dag sa jag och log
- Ja, men hon hatar att gå upp på morgonen och nu var hon pigg och glad, har hon träffat någon?sa pappa
- Nej, det är klart hon inte har. Hon var väl bara glad att det var studiedag sa jag
- Okej, men när hon kommer tillbaka kan du be henne handla det här? sa pappa och gav mig en inköpslista
- Ja visst, sa jag och tog i mot listan
- Bra, jag och mamma åker till jobbet nu, men ge listan till Chloé så fort hon kommer tillbaka sa pappa och gick ut genom dörren
- Det ska jag sa jag och vände mig tillbaka mot läxorna
Jag lyssnade noga och när jag hörde att dörren slogs igen så smsade jag Chloé och berättade att mamma och pappa gått till jobbet och att det var okej att komma hem nu. Chloé svarade bara ett Okej och jag förstod att hon och Eric var upptagna med varandra.
Samtidigt i skogen - Chloés Perspektiv
Eric och jag hade suttit och myst tillsammans i skogen en bra stund och när jag äntligen fick smset från Tracy att mina föräldrar åkt till jobbet och att vi kunde komma hem nu. Eric och jag satt kvar en liten stund till innan vi gick hem mot mig. Det kändes så underbart att få gå hand i hand med Eric. Det här hade jag inte vågat drömma om för några månader sen men nu var det äntligen sant.
15 minuter senare - Eric och Chloé kommer hem - Chloés perspektiv
När vi hade kommit hem så följde Eric med mg in och Tracy kom ner till oss i hallen med en lapp i handen.
- Tjena! Har ni haft det mysigt? sa Tracy och skrattade
- Väldigt mysigt sa Eric och gav mig en puss på kinden
- Jo, pappa bad mig ge dig den här sa Tracy och gav mig en inköpslista
- Vad ska jag med den här till? sa jag förvånat
- Han vill att du handlar sa Tracy
- Okej, vill du följa med? sa jag och såg på Eric
- Mer än gärna sa Eric och la sina armar runt min midja
- Försök att köpa mat också sa Tracy och skrattade
- Varför då? Jag klarar mig utan mat så länge jag har Eric sa jag och log stort mot Eric
- Samma här sa Eric och gav mig en kyss som jag snabbt besvarade
- Åk nu innnan mamma och pappa kommer sa Tracy
- Jajaja, men hinner jag byta om bara? sa jag och såg på Eric
- Inga problem för mig sa Eric och log
Jag gav honom en kyss innan jag gick upp på mitt rum för att byta om till ett par ljusa slitna jeans och en rosa munkjacka. Jag gick snabbt ner till Eric igen och han log stort när han såg på mig. Jag tog på mig mina rosa converse och vi gick till tunnelbanan för att åka till mataffärren. När vi väl kom dit tog vi en vagn och jag ställde mig längst fram på den medans Eric körde och sen hoppade han upp mot räcket på vagnen och lutade sig fram och vi gav varandra en kyss. När vi sedan kom in så handlade vi och det var väldigt roligt. Jag har ju bott här ganska länge och jag är van vid dom olika märkena men Eric var nog lite förvånad över alla olika märken som fanns men det var bara roligt.
Senare på kvällen - Erics Perspektiv
Klockan var nu runt 22.00 och jag hade precis skickat ett sista god natt sms till Chloé. Hon skulle tyvärr till skolan imorgon och därför var hon tvungen att sova tidigt. Men jag hade en plan. Jag hade tagit en taxi till Chloés hus och jag såg att hela huset var släckt så jag förstod att alla låg och sov vilket var kanon. Jag smög runt till baksidan av huset och jag såg en stege som jag började bära fram till Chloés fönster. Jag klättrade tyst upp och knackade försiktigt på fönstret och jag såg hur Chloé kom mot fönstret och öppnade.
- Eric, vad gör du här? Utanför mitt fönster? viskade Chloé och skrattade
- Tänkte överraska dig lite sa jag och log
- Wow, kom in sa Chloé och vi hjälptes åt att få in mig på hennes rum
- Sover dom andra? sa jag
- Ja, det är ingen fara. men du måste nog klättra ner samma väg imorgon bitti sa Chloé
- Det gör inget, bara jag får sova med dig sa jag och gav henne en kyss som hon snabbt besvarade
Vi la oss ner i sängen och fortsatte kyssas och sen la jag mig ner bredvid henne och la min arm runt hennes midja och vi låg tätt ihop och vi somnade båda två och det var alltid lika underbart att få sova bredvid Chloé.
Nästa morgon - Chloés mamma ropar på Chloé - Chloés Perspektiv
Igår natt hade Eric kommit in genom mitt fönster. Jag hade först inte förstått någonting men det var den bästa överraskningen jag någonsin fått. Jag låg och tittade lite på Eric som låg och sov. Jag log för mig själv och jag kunde inte vara gladare.
- CHLOÉ! FRUKOSTEN ÄR KLAR! ropade mamma
- KOMMER ropade jag och Eric vaknade och såg på mig
- God morgon, sovit gott? sa jag och gav honom en kyss som han snabbt besvarade
- God morgon, väldigt gott, och du? sa Eric och log
- Hur bra som helst, men vi har ett problem, jag måste gå ner innan dom undrar vart jag är sa jag
- Okej, jag skyndar mig ut igen sa Eric och log
- Du är världens bästa! Jo, har du lust att komma på filmkväll hemma hos mig på fredag? Jag ser till att mamma,pappa och Tracy är ute sa jag
- Det låter kanon, det gör jag gärna. sa Eric och log stort
- Kanon, ringer dig sen sa jag och såg hur Eric tog på sig sina kläder för att sedan klättra ut genom fönstret
Eric gav mig en kyss till innan jag gick ner till köket och Eric klättrade ner för stegen. Det var såklart hur jobbigt som helst att behöva smyga med vårat förhållande men så länge pappa är så envis så kan jag inte berätta om Eric. När jag kom ner till frukosten så tittade mina föräldrar lite konstigt på mig men jag tog min macka som vanligt.
- Hur mår du? sa mamma och log
- Bra, trött men bra sa jag
- Okej, du var så ovanligt glad igår sa pappa
- Ja, jag var pigg, det är ju sommarlov snart sa jag och log stort
- Ja, det förstås sa mamma och tog en bit av sin macka
- Jo, kan du och pappa göra något på fredag? Du också Tracy sa jag
- Ja, det kan vi nog göra, men varför vill du det? sa Tracy
- Jag tänkte ta hit Johanna på filmkväll och det skulle vara skönt om vi fick vara ensamma sa jag
- Ja, det förstås. Jo, men det fixar vi sa pappa och tittade på mig
- Tack! Ni är bäst! sa jag och tog min sista klunk juice för att sedan springa upp och göra mig redo för skolan.
Jag var så otroligt glad. På fredag ska jag fixa en riktig myskväll för mig och Eric. Och det bästa är att båda mina föräldrar och Tracy ska göra något helt annat så vi får hela huset för oss själva. Men det jobbiga är att jag bara har lördagen med honom sen innan han åker till Sverige. Jag kommer inte få träffa honom förens om 2 veckor när sommarlovet startar och jag måste komma på en bra idé för att få åka dit med Eric.
Fredag kväll - Eric och Chloé har filmkväll - Erics Perspektiv
Jag hade kommit till Chloé för lite drygt 20 minuter sen och hon hade verkligen gjort allting så fint. Hon hade tänt levande ljus, tagit fram godis, som jag aldrig smakat och läsk. Det var verkligen helt fantastiskt. Vi satt nu ihopkrupna i soffan och kollade på film och åt godis. Men sen kysstes vi och myste mycket i mellan det också.
- Jag kommer verkligen sakna dig när du åker hem i övermorgon sa Chloé och tittade ledset på mig
- Jag kommer sakna dig så mycket mer sa jag och tog Chloé i min famn
- Måste du bo i Sverige? sa Chloé och skrattade
- Måste du bo i England? sa jag och skrattade
- Men vi ses om två veckor ändå sa Chloé
- 2 lååånga veckor sa jag
- Ja, men vi får ringa och smsa under tiden sa Chloé och gav mig en kyss som jag snabbt besvarade
- Ja, men kom jag ska visa dig en sak sa jag och tog Chloés hand för att sedan gå ut på baksidan av huset
- Vad ska vi göra här? sa Chloé och såg förvånat på mig
- Kom, Ser du fullmånen? sa jag och tittade upp mot månen
- Ja, den är verkligen vacker sa Chloé
- Ja, ta upp tummen och slut ena ögat, för som du ser är månen inte större än din tumme sa jag och log
- Åh, det är verkligen coolt sa Chloé
- Det är samma sak var du än är i världen, så när det är fullmåne så lova att du tänker extra på mig sa jag
- Lova att du tänker extra på mig då sa Chloé och la sina armar runt min hals medans jag la mina armar runt hennes midja.
Jag gav henne en kyss som hon snabbt besvarade och den är London resan kommer jag aldrig glömma. Men jag ville verkligen inte åka hem. Att vara utan Chloé i två veckor är nog bland det jobbigaste jag kommer vara med om. Jag ville ju inget hellre än att stanna här med Chloé föralltid.
Detta är kapitel 5 av Timeless och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att slutet blev lite tråkigt men hoppas ni ska tycka om det iallfall. Kapitel 6 kommer redan imorgon (torsdag). Då kommer vi bla. få veta vad Chloé säger till sin pappa när hon åker till Sverige? Vad får det för konsekvenser? Och vad händer i Sverige? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 6 som kommer imorgon.
TUSEN TUUUUSEN TUSEN TUSEN TACK för att ni läser bloggen och för alla era underbara kommentarer! Är man trött eller lite nere och läser era fina kommentarer så blir man genast på bättre humör! Ni betyder verkligen allt för mig och det är som sagt ni som gör att bloggen finns kvar! NI ÄR FANTASTISKA!! TUSEN TACK!
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33<33<333
Timeless - Kapitel 4
Jag log tillbaka och jag ville inget hellre än att bara dra tag i henne och kyssa henne och få dansa med henne också men det kanske var den där killen hon träffar så det vore inte okej om jag gjorde det men kanske? Jag menar borde jag inte ta chansen?
Chloés perspektiv
Jag hade det verkligen hur roligt som helst men jag vågade aldrig visa Eric vad jag ingentligen känner för honom. Men medans jag dansade med Colin och jag tittade på Eric som log stort mot mig och då kände jag hur jag fick modet att gå fram till honom.
- Vill du dansa? sa jag och log stort
- Om det är med dig så gärna sa Eric och tog min hand och vi gick ut på vardagsrumsgolvet och dansade
Vi dansade både tätt och lite mindre tätt. Jag var verkligen hur glad som helst och jag såg hur Tracy log mot mig. Jag log tillbaka och när dom slog på en lugnare låt så visste jag inte hur jag skulle göra men Eric tog tag i mina höfter och drog mig närmare honom och jag kände hur det bubblade inom mig. Jag la mina armar runt hans hals och jag kunde verkligen inte vara lyckligare.
Erics Perspektiv
När Chloé hade kommit fram till mig och frågat om jag ville dansa så var det som att en dröm gick i uppfyllelse. Vi dansade och hade det verkligen hur kul som helst. Det blev både tätt och mindre tätt men när det kom en lugnare låt så visste jag exakt vad jag skulle göra. Jag la mina händer mot hennes höfter och drog henne närmare mig och hon la sina armar runt min hals och jag kunde inte vara gladare. Jag ville inget hellre änn att kyssa henne men jag ville nog ändå vänta lite med det.
Klockan 01.00 - Tracys Perspektiv
Nu hade alla gäster gått hem och jag visste att alla haft det extremt roligt, men två som hade det roligast var nog Eric och Chloé. Jag har aldrig sett två stycken vara så kära i varandra. Det dumma är att dom inte verkar vilja berätta det för varandra. Chloé hjälpte mig att städa upp innan vi skulle gå och lägga oss.
- Du vet att han gillar dig va? sa jag och såg på Chloé
- Vad snackar du om? sa Chloé och såg generat på mig
- Alla kunde se hur mycket ni tycker om varandra, varför berättar du inte bara för honom vad du känner? sa jag
- För tänk om han inte känner samma sak, och du vet hur det blir med pappa sa Chloé
- Men alltså för det första han gillar dig och för det andra, jag får väl hjälpa dig med pappa sa jag
- På vilket sätt då? sa Chloé
- Om ni blir tillsammans så lovar jag att hålla det hemligt sa jag och log
- Hmm...Okej jag ska se vad han känner först sa Chloé
- Det lär inte bli svårt sa jag och vi skrattade båda två
Jag hoppas verkligen att det blir något mellan Eric och Chloé. Dom tycker ju om varandra. Men jag förstår också hennes oro inför pappa. Men om det faktiskt blir något mellan dom så ska jag se till att pappa ALDRIG får veta något.
Nästa dag - Sent på kvällen - Eric åker till Chloé - Erics Perspektiv
Jag hade äntligen bestämt mig. Jag skulle berätta för Chloé vad jag känner för henne. Jag har ju bara den här veckan kvar innan jag åker tillbaka till Sverige och har jag inte berättat vad jag känner för henne innan dess så kommer jag ångra mig för resten av mitt liv. Jag hade tagit en taxi till Chloés hus och när jag kom fram betalde jag taxin och gick mot Chloés hus. Jag ringde på och det var inte Chloé som öppnade, det var hennes pappa tror jag.
- Hejsan! Kan jag hjälpa dig med något? sa Chloés pappa
- Hej! Ja, jag söker Chloé, är hon hemma? sa jag och log
- Nej, hon är med sin syster i stan sa hennes pappa
- Okej, vet du när hon kommer hem? sa jag
- Nej, är du en vän? sa hennes pappa och såg strängt på mig
- Ja, jag är en vän sa jag och log stort
- Okej, men hon är inte hemma. Du får komma tillbaka någon annan dag sa hennes pappa
- Tack för hjälpen ändå sa jag och vände mig om för att gå och jag hörde hur dörren slogs igen bakom mig.
Jag förstod ingenting. När jag smsat tidigare till Chloé så hade hon sagt att hon var hemma. Jag vet att hennes pappa inte vill att hon ska träffa killar men att köra i väg mig var inte direkt vad jag trott att han skulle göra. När jag precis skulle ringa efter en taxi så såg jag att det var någon annan som ringde mig.
- Hej det är Eric sa jag
- Hej Eric, Varför går du? sa Chloé
- Din pappa sa att du inte var hemma sa jag förvånat
- Kom till dörren så smyger jag in dig sa Chloé och skrattade
- Okej, jag går dit nu sa jag och log för mig själv och vi la på
Chloés Perspektiv
När jag stått vid fönstret och sett Eric gå så förstod jag först ingenting. Han skulle ju komma hit inte gå sin väg men jag kom sen att tänka på pappa. Han måste ha öppnat dörren och bett Eric gå. Jag ringde sen snabbt upp Eric och vi bestämde att jag skulle smyga in honom. Jag smög ner för trapporna och öppnade sakta dörren. Jag släppte snabbt in Eric och han tog av sig skorna och sedan smög vi upp till mitt rum.
- Förlåt för min pappa sa jag och satte mig i sängen
- Det är okej, jag trodde du inte var hemma först sa Eric och satte sig bredvid mig
- Ja, alltså kan vill verkligen inte att jag träffar killar, när en skolkompis till mig,Colin kom för att lämna papper en gång körde han iväg honom också och jag fick aldrig pappren så jag stod som ett fån i skolan sen sa jag och skrattade
- Hahaha, men du borde snacka med din pappa om det sa Eric
- Jag har försökt, tro mig. Men han lyssnar inte sa jag och log
- Stackars dig! Du, det är något jag måste berätta för dig sa Eric och tittade djupt in i mina ögon
- Okej, nu gör du mig nervös sa jag och kände hur hårt mitt hjärta började slå
- Jag vet att du träffar någon annan redan men det är såhär att jag tycker väldigt väldigt mycket om dig sa Eric och log försiktigt mot mig
- Wow, först och främst så träffar jag ingen och för det andra så tycker jag mycket om dig med sa jag och kände hur jag blev generad
- Så du träffar ingen? sa Eric igen och såg oroligt på mig
- Jo, nu gör jag det sa jag och tog Erics hand
- Jag med sa Eric och lutade sig fram mot mig och gav mig den första kyssen och det kändes som jag svävade upp från sängen
- Vill du sova över? sa jag och log mot honom
- Gärna, men frågan är din pappa sa Eric
- Han kommer inte märka något sa jag och kysste Eric igen
Vi kysstes passionerat och det var verkligen helt fantastiskt. Jag kunde verkligen inte vara gladare. Jag fick smyga Eric till badrummet så han fick göra sig iordning inför kvällen. Jag väntade utanför ifall någon skulle komma.
- Hej, vad gör du? sa Tracy och kom fram till mig
- Jag...öh...jag ska på toa sa jag
- Okej,men varför går du inte bara in? sa Tracy och såg fundersamt på mig
- Jag väntar lite bara sa jag och log stort
- Är det någon där? sa Tracy
- Nej, självklart inte sa jag
- Är det eric? viskade Tracy
- Mm.men säg inget till mamma och pappa sa jag
- Lovar, men säg till när ni är klara så jag med får göra mig klar för att sova sa Tracy och gick in på sitt rum igen
Jag stod kvar en stund till och när Eric kom ut gav han mig en snabb kyss innan jag gick in till badrummet och han till mitt rum. Jag skyndade mig att borsta tänderna och att tvätta bort sminket. När jag var klar tog jag på mig ett linne och ett par korta shorts som jag brukar sova i för att sedan gå till mitt rum. Eric låg redan i sängen och väntade på mig.Jag kröp ner och la mig bredvid honom. Det var ganska konstigt att få sova bredvid honom men det var samtidigt helt underbart.
- Sov gott, tack för att jag får sova här sa Eric och log
- Sov gott. det är jag som ska tacka sa jag och vi gav varandra en kyss innan vi båda somnade.
Nästa dag - morgon - Erics Perspektiv
Jag vaknade sakta och drog min arm runt Chloés midja och jag kände hur hon vaknade till hon med. Jag kunde inte vara gladare. Jag hade äntligen berättat att jag tycker om henne och nu har vi tillbringat första natten tillsammans.
- Godmorgon sa Chloé och log mot mig
- Godmorgon! Det här kan jag bli van vid sa jag och gav Chloé en kyss på halsen
- Jag med sa Chloé när det knackade på dörren
- Chloé! Frukosten är klar ropade hennes mamma från andra sidan dörren
- Kommer sa Chloé och log mot mig
- Är allt som det ska därinne? sa hennes mamma
- Ja, jag kommer sa Chloé och vi fick båda panik
- Kom, gör dig klar, sen ungefär 3 kvarter bort finns det en liten skog, jag kommer dit sen sa Chloé
- Okej, kom så fort du kan, jag saknar dig redan sa jag och vi gav varandra varsin kyss innan Chloé gick ut från sitt rum
Jag tittade efter henne och sen sprang jag ut genom dörren och in i badrummet för att få på mig mina kläder och jag tog sedan snabbt skorna och smög mig ner för trapporna och gick ut genom dörren för att sedan gå mot joggingspåret och vänta på Chloé.
Samtidigt hos Chloé - Chloés Perspektiv
Jag såg när Eric hade gått ut genom dörren och jag försökte få i mig frukosten så snabbt som det bara gick. Mina föräldrar tittade fundersamt på mig och när jag hade fått i mig frukosten så gick jag upp för att byta om till mina joggningskläder och gick sedan snabbt ner för att ta på mig mina joggingskor.
- Jag går ut och springer en sväng sa jag till mina föräldrar och Tracy
- Va? sa mamma och såg förvånat på mig
- Ja, jag kände bara att jag behövde gå ut och röra på mig sa jag och log
- På en studiedag? sa pappa
- Jajamän. ses snart sa jag och gick ut genom dörren
Jag skyndade mig sedan mot joggingspåret och jag sprang en stund men jag såg inte Eric någonstans. När jag skulle springa runt ett krön så kände jag hur någon tog sina armar runt min midja och snurrade runt mig.
- Aahh, hahaha skrattade jag och såg på Eric
- Hej snygging! Gick det bra? sa Eric och såg på mig
- Jajamän, dom tror att jag är ute och springer en stund så vi kan vara tillsammans ett tag sa jag och log stort
- Kanon, och jag vet precis vad jag vill göra sa Eric och log hemlighetsfullt
- Vadå? sa jag och log stort
- Kom så får du se sa Eric och vi gick in en liten bit i skogen och jag förstod ingenting.
Detta är kapitel 4 av Timeless och jag hoppas ni ska tycka om det :) Förlåt att det blev lite konstigt i slutet men hoppas ni ska tycka om det iallfall. Kapitel 5 av Timeless kommer imorgon(onsdag) och då får ni bla. veta vad Eric ska visa henne? Hur kommer det gå i fortsättningen? Måste Eric och Chloé smyga med sitt förhållande? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 5 av Timeless som kommer imorgon.
TUUSEN TUUSEN TUSEN TACK ännu en gång för alla underbara kommentarer och för att ni läser bloggen! Ni betyder verkligen hur mycket som helst för mig och det är för er jag skriver :) Ni är fantastiska! Utan er skulle inte bloggen finnas kvar! Tusen tack ännu en gång! NI ÄR BÄST!
LOVE U ALL SO MUCH! <333<333<33333
Timeless - Kapitel 3
- Ja, alltså om du vill sa jag
- Ja, alltså jag vet inte vad jag ska säga...men jag svarar...sa Eric
Chloés perspektiv
- Ja, alltså om du vill sa jag
- Ja, alltså jag vet inte vad jag ska säga, men jag svarar nog ja, det är klart jag kommer sa Eric och log stort
- Du menar det? sa jag och ville inget hellre än att bara kasta mig över Eric
- Ja, det är klart jag kommer, jag skulle inte vilja missa den chansen sa Eric
- Va kul! Det kommer bli jätte kul sa jag och blev generad över hur glad jag lät
- Det tycker jag med sa Eric och smekte lätt min kind
Vi satt kvar i mitt rum en stund och tittade lite på tv. Jag fick ha koll på klockan för Eric måste tyvärr gå innan mina föräldrar kommer hem. Vi satt tätt bredvid varandra och det var verkligen helt underbart. Medans vi satt och tittade på tv kom en reklam film för Twilight och då kom jag på vad det var jag skulle fråga Eric också.
- Jo, det var en sak till sa jag
- Vadå? sa Eric och log
- Kan du hjälpa mig att läsa dom här replikerna som Edward? sa jag och gav honom ett manuspapper
- Oh, är det en kärleksscen? sa Eric och skrattade
- Nej, tyvärr inte sa jag och blev röd som en tomat i ansiktet när jag sagt det
- Hahaha, du är väldigt söt när du rodnar sa Eric och log
- Mm...ska vi börja? sa jag och det kändes som min kropp fylldes av fjärilar
- Absolut sa Eric och vi började
Manusläsningen - Erics Perspektiv
Nilla hade bett mig läsa lite manus med henne och det tråkiga med det var att det inte var någon kärleksscen men man kan alltid hoppas att det kommer senare.
- Why did you hate me so much when we met? sa Chloé
- I did...Only for making me want you so badly. I still dont know if i can control myself sa jag och såg förförsikt mot Chloé som försökte att inte rodna
- I can´t read your mind. You have to tell me what you´re thinking sa jag och lutade mig över Chloé
- Now I'm afraid sa Chloé och jag kunde känna hur hårt hennes hjärta slog
- Good sa jag och såg djupt in i hennes ögon
- I'm not afraid of you, I'm only afraid of losing you. I feel like you're gonna disappear sa Chloé och lutade sig över mig istället
- You don't know how long I've waited for you. And so the lion fell in love with the lamb sa jag och ville bara kyssa henne när vi var så otroligt nära varandra
- What a stupid lamb sa Chloé
- What a sick, masochistic lion sa jag och log
Efter manusläsningen - Chloés perspektiv
Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Jag kunde känna Erics hjärtslag när han la sig över mig. Jag var röd som en tomat i ansiktet när jag såg in i Erics ögon. Jag hoppas jag ska kunna förmedla samma känsla när jag skulle läsa den här dialogen med Colin.
- Du är verkligen duktig! Du kommer bli en jätte duktig skådis sa Eric och log
- Detsamma sa jag och log stort mot honom
- Jag måste nog åka, men vi ses på festen sa Eric
- Ja, mina föräldrar kommer nog snart sa jag
- Okej, men vi kanske kan byta nummer så vi kan ringa och kanske ses någon mer dag innan festen? sa Eric
- Mer än gärna sa jag och tog fram min mobil
Vi bytte nummer och sedan åkte Eric med Tomas till sitt hotell. Jag gick upp på mitt rum igen och pluggade men det var ganska svårt för allt jag kunde tänka på var Erics ögon, hans bruna ögon.
- CHLOÈ OCH TRACY DET ÄR MAT! ropade mamma
- KOMMER! ropade jag och gick ut från mitt rum och ner till köket och vi började äta
- Så, vad har ni haft för er idag? sa pappa och log
- Skolan sa jag och Tracy i en mun
- Inget mer? sa pappa
- Nej, vi har bara varit hemma, jag lovar sa Tracy och såg på mig
- Okej, ni har en hemlighet, det ser jag sa mamma och skrattade
- Vi? Nej, aldrig sa jag och log
- Det är väl ingen kille? sa pappa och såg allvarligt på mig
- Hurså? sa jag
- Chloé vi har pratat om det här, du får inte träffa killar och bli kär. Det blir bara jobbigare för dig om vi måste flytta igen, det vet du sa pappa
- Jag orkar inte lyssna på det här längre. Jag går ut en stund sa jag och reste mig från stoeln
- Chloé vänta sa Tracy och kom efter mig till hallen
- Jag behöver vara ensam sa jag och såg på Tracy
- Men....sa Tracy
- Nej, det är okej sa jag och tog på mig mina skor och gick ut och började gå mot bussen för att åka in till stan.
Samtidigt hos Eric - Erics Perspektiv
Jag satt på mitt hotellrum och kollade lite på twitter och Instagram när mobilen ringde. Jag svarade snabbt och när jag hörde vem det var så log jag stort.
- Hej, det är Eric sa jag
- Hej det är Chloé sa Chloé
- Hej! Vad kul att du ringer. sa jag och log stort
- Jo, har du lust att träffas vid The London Eye? sa Chloé
- Mer än gärna sa jag
- Va kul! Ska vi säga om 10 minuter? sa Chloé
- Ja, det blir kanon sa jag
- Ses snart. Hej då sa Chloé och vi la på
Jag hoppade snabbt upp ur sängen och tog på mig mina sneakers för att sedan gå mot London eye för att träffa Chloé. Klockan var runt åtta på kvällen och det hade börjat bli lite mörkare. När jag kom fram så såg jag Chloé direkt och jag gav henne en stor kram som hon snabbt besvarade.
- Hej! Hur mår du? sa jag och log
- Hej! Jag mår bra, dudå? sa Chloé och log stort
- Det är kanon. Ska vi gå en sväng? sa jag
- Ja, gärna sa Chloé och vi började gå en promenad genom stan
- Så,hur kommer det sig att du är ute nu? sa jag och såg på Chloé
- Jag bråkade lite på pappa. Jag orkade inte vara hemma så jag gick ut och tänkte sen på dig sa Chloé
- Okej, får man fråga vad ni bråkade om? sa jag och såg försiktigt på Chloé
- Ja, han vill inte att jag träffar killar för om vi måste flytta igen så ska jag inte bli fäst vid någon sa Chloé
- Åh, men har du träffat någon? sa jag och kände hur hårt hjärtat började slå
- Kanske det sa Chloé och såg lurigt på mig
- Okej sa jag och log mot henne och jag kände hur det stack till i mitt hjärta när hon sa att hon kanske träffar någon.
Jag vet ingentligen inte riktigt varför jag fått sånna känslor. Jag menar, svartsjuka känslor nästan. Jag tycker om Chloé det gör jag verkligen men jag måste nog lära känna henne bättre först också men jag tycker så mycket om henne redan så det är inte klokt.
Några dagar senare - Chloé är i skolan - Chloés perspektiv
Idag var det fredag och vi hade precis visat upp våra dialoger och det hade verkligen gått hur bra som helst. Jag hade tagit bilden av när jag och Eric gjorde den och då rodnade jag inte och jag kunde verkligen få fram känslorna som jag behövde ha. Jag stod vid mitt skåp för att hämta lite böcker inför den näst sista lektionen när Colin kom fram till mig.
- Hi Chloé! I was just wondering one thing sa Colin och såg på mig som betyder jag undrade en sak
- Hi Colin! Ok, bring it on sa jag som betyder Ok, kör på
- Do you wanna go on a date sometime? sa Colin och log stort på mig som betyder vill du gå på date någon gång?
- Oh, im so sorry, but my parents dosent want me to meet guys right now sa jag som betyder Jag är ledsen, men mina föräldrar vill inte att jag träffar killar just nu
- Oh, okay, thats fine sa Colin som betyder Okey, det är okej
Jag kände mig faktiskt lite dum mot Colin men det skulle inte vara snällt mot honom att gå på date och leka med hans känslor för jag är kär i någon annan. Jag tog mina böcker och gick mot kemisalen och jag kände mig faktiskt ganska dum mot Colin men det hade som sagt varit värre om jag lekt med hans känslor om jag sagt ja, och det var faktiskt sant det jag sa eftersom mina föräldrar, speciellt min pappa inte vill att jag ska träffa killar just nu. Men jag längtade verkligen till imorgon kväll då festen skulle bli av. Då kanske jag kan visa Eric lite mer vad jag känner.
Nästa dag - Kväll - Eric kommer till festen - Erics Perspektiv
Jag hade haft jobb nästan hela dagen så det hade nästan blivit så att jag missat festen men jag kom lite senare än tanken var först. När jag väl kom dit så ringde jag på dörren och när Chloé öppnade dörren så var det som att jag blev helt chockad. Hon var så otroligt vacker, hon hade på sig en blå klänning med små stenar,paljetter upp till och lockigt utsläppt hår. Hon var så otroligt vacker.
- Heeej! Gud va kul att du kom! sa Chloé och gav mig en stor kram som jag snabbt besvarade
- Hej! Gud va snygg du är! sa jag och log
- Tack,detsamma, kom in sa Chloé och släppte in mig
Vi gick in och det var nog mest Tracys vänner för Chloé umgicks nästan bara med mig och en annan tjej. Jag kände inte någon här men det var riktigt roligt. Och jag fick bara mer och mer känslor för Chloé men när hon dansade med en annan kille så högg det i mitt hjärta. Jag blev faktiskt svartsjuk som jag inte brukar bli. Chloé tittade på mig och log. Jag log tillbaka och jag ville inget hellre än att bara dra tag i henne och kyssa henne och få dansa med henne också men det kanske var den där killen hon träffar så det vore inte okej om jag gjorde det men kanske? Jag menar borde jag inte ta chansen?
Detta är kapitel 3 av Timeless och jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 4 kommer imorgon(tisdag). Då får vi bla. veta vad som händer på festen?Kommer Eric ta chansen att visa Chloé sina känslor? Vad är det Chloés pappa säger till Eric? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 4.
TUUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla underbara kommentarer och för att ni läser bloggen! Ni är verkligen helt fantastiska och ni betyder så sjuukt mycket för mig ! Det är ju ni som gör att bloggen finns! Ni är fantastiska så tack ännu en gång för att ni läser bloggen och för era underbara kommentarer!
LOVE U ALL SO MUCH <333<3333<33333<3333
Timeless - Kapitel 2
Jag kunde inte fatta det. Jag skulle visa Eric London i eftermiddag. Jag lutade mig mot ytterdörren och log stort för mig själv. Jag såg inte att Tracy kom ut från köket för jag var som i en dimma. Jag skulle få träffa ERIC!
Chloés Perspektiv
- Vad ville han? sa Tracy och log stort
- Ingenting, han ville bara lämna mobilen sa jag
- Är det därför du ser så glad ut? sa Tracy och skrattade
- Ja, har inte vi bråttom? sa jag och gick upp till mitt rum för att göra mig klar för att åka till skolan
Jag tog på mig mina svarta jeans, ett svart linne och min röda jacka över. Jag gick snabbt ner till hallen och jag såg att Tracy tittade fundersamt på mig. Jag tog på mig mina röda converse och sen tog jag min väska och vi gick mot bussen.
- När ska du berätta vad han sa? sa Tracy medans vi satt på bussen
- Det har jag redan gjort, han ville bara lämna tillbaka mobilen sa jag och såg ut genom fönstret
- Du vet att du är usel på att ljuga sa Tracy och skrattade
- Okej, men du får lova att inte berätta för mamma och pappa sa jag och såg allvarligt på Tracy
- Okej, jag lovar sa Tracy
- Jag ska visa honom runt i London i eftermiddag sa jag och log stort
- Oh, en dejt alltså? sa Tracy och log
- Nej, jag ska bara visa honom stan sa jag och skrattade
- Okej, om du säger det så sa Tracy och log hemlighetsfullt mot mig
Jag skrattade och skakade bara på huvudet åt vad Tracys sagt. Det var ingen dejt, jag menar jag ska ju bara visa Eric runt i London. Men det är klart, jag hoppas att det kanske är en dejt trots allt. Det var någonting i mig som gjorde att jag vill lära känna Eric ännu mer. När vi kom till skolan så kunde jag knappt koncentrera mig över huvudtaget. Det ända jag hade i mitt huvud var att få åka hem och träffa Eric. Och jag hade tur för idag hade vi en kort dag. Och om några timmar får jag äntligen träffa Eric igen.
Klockan två - Eric väntar på Chloé - Erics Perspektiv
Jag hade precis kommit hem till Chloés hus och nu väntade jag på henne. Jag hade ringt på dörren men det var ingen som öppnade så jag antog att ingen hade kommit hem ännu så jag satte mig på bänken som fanns vid entrén. Jag väntade i lite mer än 10 minuter och sen såg jag hur Chloé kom gående mot huset och jag log stort för mig själv. Hon var verkligen så otroligt vacker.
- Hej Eric! ropade Chloé när hon fick syn på mig
- Hej Chloé ropade jag och reste mig upp och gick mot henne och gav henne en kram som hon snabbt besvarade
- Förlåt att jag är sen, jag höll på att missa bussen sa Chloé och log
- Det gör inget, så, är du redo att visa mig London? sa jag och såg på Chloé
- Absolut, kom sa Chloé och tog min hand och vi gick mot bussen in till centrum
Vi gick till massor av olika ställen och det var verkligen hur roligt som helst. Vi var på väg mot Big Ben och det var verkligen hur häftigt som helst. Vi stod och tittade på det en bra stund och jag råkade nudda hennes hand och jag såg hur hon blev generad och jag log mot henne.
- We could be timeless, We could be timeless, sjöng jag mot Chloé medans vi såg på Big Ben
- Passande låt sa Chloé och skrattade
- Ja, verkligen. Det är så häftigt att äntligen få se dom här sevärdheterna sa jag och log
- Ja, jag kände samma sak första gången jag kom hit sa Chloé och log
- Hur länge har du varit här? sa jag och såg mot Chloé
- I nästan 5 år. Mina pappa jobbar inom ett företag som gör att vi får flytta mycket, men jag hoppas få stanna här ett tag sa Chloé
- Okej, men du är född i Sverige? sa jag
- Ja, vi bodde där i några år men sen flyttade vi igen sa Chloé
- Du är världsvan alltså sa jag och log
- Ja, det kan man lugnt säga. Ska vi gå till London eye? sa Chloé
- Ja, vi kan se det men inte åka sa jag och såg på Chloé
- Vadå, är du höjdrädd? sa Chloé
- Ja, det är jag, så en titt sa jag och log mot Chloé och vi gick mot The London Eye.
Även om vi inte åkte det så var det verkligen hur roligt som helst. Efter att vi gått en stund till så bestämde vi oss för att gå och ta en fika. Vi köpte varsin cola och satte oss vid ett av fönstren. Vi hade verkligen haft det så sjukt roligt idag.
- Så,pluggar eller jobbar du? sa jag
- Jag pluggar. Går en dramalinje eftersom jag vill bli skådespelerska sa Chloé
- Wow, Hollywood nästa eller? sa jag och log
- Man får väl hoppas sa Chloé och skrattade
- Går du sista året? sa jag
- Nej, andra, är bara 17 sa Chloé
- Va? Oj, trodde du var minst 19 sa jag och skrattade
- Ska jag ta det som en komplimang? sa Chloé och skrattade
- Absolut sa jag och skrattade
Vi hade det verkligen hur kul som helst. Efter att vi fikat så tog vi tunnelbanan hem till Chloés hus igen. När vi kom fram ställde vi oss utanför hennes dörr och jag hade verkligen haft en kanon bra dag.
- Tack för en helt fantastisk dag! sa jag och log mot Chloé
- Tack själv. Vi får göra om det sa Chloé
- Gärna, vill du ses imorgon? sa jag och log stort
- Absolut, vi kanske kan ses här vid 16.00 imorgon? sa Chloé och log
- Det blir kanon bra, har lite att göra före, sa jag
- Okej, ses imorgon sa Chloé och vi gav varandra varsin kram innan hon gick in till sig och jag gick ner mot trottaren för att vänta på att Tomas skulle hämta upp mig.
Jag tittade upp mot huset och log för mig själv. Chloé var verkligen helt fantastisk och jag kunde inte vänta tills jag får träffa henne igen imorgon.
Senare i Chloés sovrum - Chloés perspektiv
Jag och Tracy satt i mitt rum på sängen i våra pyjamaser. Vi skulle ingentligen gå och lägga oss så vi skulle komma upp i tid imorgon men Tracy ville veta vad som hänt idag. Och vi fick vara tysta för om våra föräldrar fick veta att vi satt uppe skulle dom inte bli glada.
- Så, berätta allt sa Tracy och skrattade
- Vi hade det verkligen hur kul som helst. Vi gick runt och tittade på dom stora sevärdheterna och lärde känna varandra. Han frågade massor om mig och, ja han är fantastisk sa jag och log drömmande
- Wow, du är verkligen kär sa Tracy och skrattade
- Jag? Kär? sa jag och skrattade
- Meh, det syns på mils avstånd. sa Tracy och knuffade till mig
- Jaja, vi ska ses imorgon med sa jag
- Wooh, här går det undan, men du jag ska ha fest på lördag, mamma och pappa ska träffa vänner och du får bjuda vem du vill sa Tracy och log
- Okej, vem jag vill? sa jag och såg förvånat på Tracy
- Japp, men du behöver inte bjuda Johanna för hon är redan bjuden sa Tracy
- Jaha, jag vet vem du vill att jag ska bjuda sa jag
- Nej, jag säger ingenting. God natt lillsyrran sa Tracy och gick ut från mitt rum
Jag skrattade åt Tracy och jag la mig ner i sängen och drog upp täcket. Jag var verkligen helt sjukt trött efter dagens händelser. Men jag visste iallfall exakt vem jag skulle bjuda på festen. Men den personen kan jag inte fråga förens imorgon. Och jag hoppas verkligen han säger ja.
Nästa dag - eftermiddag - Eric och Chloé träffas hos Chloé - Chloés perspektiv
Skolan hade gått ganska segt idag med. Men på teaterlektionen hade det gått väldigt bra. Och om några dagar skulle vi visa upp våra dialoger och det kändes verkligen bra. Men jag behövde öva lite mer och jag hoppas det finns en person som vill hjälpa mig. Vi satt på mitt rum och snackade. Fick mina föräldrar veta på att Eric var här skulle dom bli galna. Så det är bäst att han inte syns framför dom.
- Jo, det är något jag vill fråga dig sa jag
- Okej, vadå? sa Eric och log
- Jo, min syster ska ha en fest på lördag och jag får bjuda vem jag vill sa jag
- Okej, va kul. Det låter verkligen fantastiskt sa Eric
- Ja, och jag undrar om du vill komma? sa jag
- Jag? sa Eric och såg förvånat på mig
- Ja, alltså om du vill sa jag
- Ja, alltså jag vet inte vad jag ska säga...men jag svarar...sa Eric
Detta är kapitel 2 av Timeless. Förlåt att det kom så sent men har inte haft något internet på hela kvällen förens sent. Men lovar att få upp kapitel 3 tidigare som kommer redan imorgon(måndag). Då får vi bla. veta vad Eric svarar. Vad händer på festen? Och kommer Chloé någonsin kunna berätta för sina föräldrar att hon träffar Eric? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 3 som kommer imorgon(måndag).
TUUSEN TUSEN TUSEN TACK för att ni läser bloggen och för alla underbara kommentarer! Ni är verkligen fantastiska och jag blir alltid lika glad när jag läser era fina kommentarer! TUSEN TACK åter igen! Ni är dom bästa! Ni betyder så mycket! <33
LOVE U ALL SO MUCH! <33<333<33333
Timeless - Kapitel 1
Måndag morgon - Tracy väcker Chloé - Chloés perspektiv
Jag låg och sov hur gott som helst när min älskade syster väckte mig med ett ryck. Jag tittade sakta upp och Tracy log mot mig. Jag tog kudden och la över mitt huvud för jag hade verkligen ingen lust att gå till skolan idag.
- Chloé, vakna! Jag orkar inte hämta mamma sa Tracy
- Jag orkar inte, jag vill sova sa jag
- NU! sa Tracy och drog upp mig ur sängen så jag hamnade på golvet med en duns
- Tracy! När ska du flytta hemifrån ingentligen? sa jag och skrattade
- När du kommer upp på morgonen sa Tracy och skrattade
- Hahaha, är det frukost? sa jag och reste mig från golvet
- Den har varit klar ett bra tag nu sa Tracy och gick ut från mitt rum och ner i köket
Jag gick efter Tracy och ner till köket. Mamma satt vid köksbordet medans pappa redan var på jobbet. Jag satte mig ner och åt snabbt min frukost för att sedan springa upp till mitt rum och sätta på mig ett par mörka jeans med lite slitningar på, min safirblåa långärmade tröja och ett svart linne under den. Jag satte upp håret i en fläta och gick sedan ner till Tracy som väntade otåligt på mig. Jag tog snabbt på mig mina svarta stövlar som går upp lite över knät och sen min väska. Vi gick mot bussen som skulle ta oss till skolan. Jag går dramalinjen och Tracy går musik.
15 minuter senare - Tracy och Chloé kommer till skolan - Chloés perspektiv
Vi hade kommit till skolan och vi gav varandra varsin kram innan vi skiljdes åt. Jag gick snabbt och la in min väska i mitt skåp och gick till teatersalen där vår första lektion skulle vara. Jag gav Johanna en kram, Johanna är min bästa vän här i London, eller en av mina bästa vänner. Hon är utbytesstudent från Sverige så det känns väldigt skönt att få prata svenska med henne när man pratar engelska med dom flesta andra annars.
- Så, vad tror du vi ska få göra idag? sa Johanna och log
- Vet inte, hoppas på någon dialog eller något sådant roligt sa jag
- Ja, det skulle verkligen vara roligt sa Johanna och skrattade
När vår dramalärare kom så gick vi in och satte oss framför scenen och lyssnade på genomgången först. Teaterlektionerna är dom roligaste som händer på skoldagarna.
- So, today we are going to make a little dialog. Take i friend, boy or girl it dosent matter, and choose a dialog from a famous movie. So pick your partner sa våran lärare som betyder Så, idag ska vi göra en liten dialog. Ta en vän, kille eller tjej spelar ingen roll. Och välj en dialog från en känd film. Så välj din partner.
- Chloé, Can we do it together? sa Colin, en kille i klassen som betyder Chloé, Can vi göra det tillsammans?
- Yeah, of course sa jag och log som betyder, Ja, självklart
Vi bestämde oss för att göra scenen i "Twilight" när Bella förstår att Edward är vampyr. Vi fick repa det och senare i veckan skulle vi visa upp det hela. Vi hade det faktiskt otroligt roligt när vi repade för jag kunde inte riktigt hålla mig för skratt.
- You're impossibly fast, and strong. Your skin is pale white and ice cold. Your eyes change color, and sometimes you speak like – like you're from a different time. You never eat or drink anything. You don't go out in the sunlight. How old are you? sa jag och nu skrattade jag inte
- Seventeen sa Colin
- How long have you been seventeen? sa jag
- a while sa Colin och försökte hålla sig för skratt
- I know what you are sa jag
- Say it. Out loud. Say it. sa Colin
- Vampire. sa jag och fick ett skrattanfall igen
Senare på lunchen - Tracys Perspektiv
Vi hade lunch samtidigt idag så jag,Chloé och Johanna satt och käkade lunch tillsammans idag och vi hade det faktiskt väldigt roligt. Även om jag bara är 1 år äldre än Chloé så är jag väldigt beskyddande av henne. Vi hade det verkligen hur kul som helst och vi skrattade massor och jag retade Chloé lite idag för att hon skrattat massor under repet.
- Du kanske borde repa med Eric Saade sa jag och skrattade
- Hahaha! Ja, har du hans nummer? sa Chloé och började skratta
- Ja, vänta ska vi se sa jag och tog upp mobilen
- Shit, alltså visste man inte om att ni är systrar skulle man tro att ni är ovänner sa Johanna och skrattade
- Hahaha, man måste reta lillasyster vet du sa jag och vi skrattade massor igen
Efter lunchen var det dags att skiljas åt igen. Jag hade kemi och Chloé och Johanna hade matte. Jag hade helst bytt med dom för även om jag hatar matte så är det ändå 1 miljon gånger bättre än kemi. Men som tur var så hade vi bara två ämne till idag innan vi skulle få gå hem och just nu längtade jag mest av allt att bara få gå hem.
Skolan är slut - Tracy och Chloé går hem från bussen - Chloés perspektiv
Jag och Tracy gick genom stan för att komma hem till vårat hus och vi snackade och skrattade massor. Det var ganska mycket folk ute idag så man fick se till att man inte krockade med någon. Tracy pratade om hur otroligt tråkigt hon haft det i skolan och jag tittade på henne nästan hela tiden när vi pratade så jag såg inte om det kom någon framför mig och medans jag pratade med Tracy så gick jag in i någon och jag tappade min väska och mobilen, böcker och sånt där ramlade ut.
- Oh, im so sorry sa en kille och när jag såg vem det var fick jag en chock
- Det är okej, Eric Saade sa jag och log
- Så du pratar svenska sa Eric och log tillbaka medans han hjälpte mig packa i mina saker
- Ja, jag är född i Sverige sa jag och tog min väska med mina saker i och reste mig upp
- Okej, men ännu en gång förlåt sa Eric igen
- Det gör verkligen ingenting, sa jag och log
- CHLOÉ, KOM ropade Tracy efter mig
- Jag måste gå, men tack för att du hjälpte mig med mina saker sa jag och började gå mot Tracy
- Hoppas få träffa dig igen hörde jag Eric säga medans vi gick
Jag kunde inte fatta att jag faktiskt krockat med Eric. Eric Saade. Det var som att en dröm gick i uppfyllelse och han hoppades få träffa mig igen. Jag var som i sjunde himmlen och Tracy bara skrattade åt mig. Men det struntade jag i för jag var helt överlycklig.
Erics Perspektiv
Jag har varit i London i ungefär två dagar nu och jag skulle vara här i 2 veckor till. Vi skulle göra lite promo för "Hotter than fire". Vi hade precis kommit ut från en tidiningsstudio när jag krockade med henne. Chloé tror jag hon hette. Det var iallfall vad hennes vän kallat henne. Hon var verkligen så vacker, hon hade ljust brunt hår, gröna ögon och en piercing i läppen. Hon tappade väskan och jag hjälpte henne att plocka upp hennes saker men när jag såg att hon glömt mobilen och jag precis skulle ropa på henne var hon borta. Nu var det bara att försöka få tag i hennes adress. Hon var så otroligt vacker. Jag ville verkligen träffa henne igen.
Senare på kvällen - Hemma hos Tracy och Chloé - Chloés perspektiv
Vi satt och åt middag och jag kunde inte sluta tänka på Eric. Han var så otroligt snygg. När han log så var det som att jag blev helt knäsvag.
- Så, hur har ni haft det idag? sa pappa
- Chloé träffade sin drömprins sa Tracy och jag sparkade till hennes ben under bordet
- Vad pratar hon om Chloé? sa mamma och såg allvarligt på mig
- Ingenting, jag krockade bara med någon idag sa jag
- Lägg av, du krockade med Eric Saade sa Tracy och log
- Jasså, jag trodde det var någon pojkvän, du vet att vi inte vill att du träffar killar sa pappa
- Jag träffar väl vem jag vill sa jag irriterat
- Vi vill inte att du ska fästa dig vid någon ifall vi måste flytta igen, sa pappa
- Du lovade att det här skulle bli sista flytten sa jag
- Det kan jag aldrig lova Chloé sa pappa
- Bra gjort pappa, först lova och sen dra tillbaka det sa Tracy och såg irriterat på pappa
- Jag säger bara att du inte ska träffa killar och sen bli ledsen när ni måste skiljas punkt sa pappa
- Jag hatar er sa jag och reste mig upp från stolen och gick upp på mitt rum
Jag smällde ingen dörren och la mig på sängen. Dom kunde inte få bestämma om jag skulle få träffa killar eller inte. Idiotiska föräldrar. Jag gick upp och gick in till badrummet för att ta en dusch och sedan göra mig klar för att gå och lägga mig. Jag tog på mig mitt linne och korta pyjamas shorts för att sedan gå och lägga mig. Och den natten fanns det bara en person jag drömde om. Eric Saade.
Nästa morgon - Eric kommer hem till Chloés hus - Erics Perspektiv
Jag hade hittat Chloés adress och bestämt mig för att åka dit för att lämna tillbaka Chloés mobil. När jag kom fram så blev jag först lite chockad. Huset dom bodde i var hur stort som helst. Dom bodde en liten bit utanför stan och när jag fick se huset så förstod jag varför dom bodde utanför stan. Jag gick och ringde på dörren och där stod hennes vän. Tjejen som ropade på Chloé igår.
- Hej. Jag söker Chloé, bor hon här? sa jag och log
- Hej, Ja, det gör hon, jag ska hämta henne sa Tracy och såg på mig
- Tack sa jag och såg efter tjejen när hon gick upp för trapporna. Jag väntade i kanske 10 minuter och ju mer tiden gick desto mer nervös blev jag faktiskt.
- Hej Eric sa Chloé när hon kom ner i sin pyjamas
- Hej Chloé, var det va? sa jag och log
- Ja, det stämmer sa Chloé och blev generad
- Jag tänkte bara lämna tillbaka den här, du glömde den igår när vi krockade sa jag och gav henne mobilen.
- Åh, tack, jag förstod att jag måste tappat den igår när jag inte hittade den i min väska sa Chloé och tog mobilen
- Det var så lite. Men har du bott i London länge? sa jag och såg på Chloé
- Ja, några år sa Chloé och lutade sig mot dörrkarmen
- Jo, skulle du vilja visa mig runt i eftermiddag? sa jag och log stort
- Gärna, vad sägs om att vi träffas här vid två? sa Chloé
- Det blir hur bra som helst sa jag
- Bra, då ses vi då sa Chloé och log hur stort som helst
- Kanon, du har ett väldigt fint leende och söt pyjamas sa jag och skrattade
- Tack, detsamma sa Chloé och log
- Ja, vi ses vid tre sa jag
- Ja, tack för mobilen ännu en gång sa Chloé och log
- Det var så lite, vi ses senare sa jag
- Mmm. hej då sa Chloé och stängde dörren
Chloés perspektiv
Jag kunde inte fatta det. Jag skulle visa Eric London imorgon. Jag lutade mig mot ytterdörren och log stort för mig själv. Jag såg inte att Tracy kom ut från köket för jag var som i en dimma. Jag skulle få träffa ERIC!
Detta var första kapitlet av Timeless och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom upp sent men har haft så mycket att göra idag tyvärr men kapitel 2 kommer tidigare. Då får vi bla. veta hur det går på Chloés och Erics dejt? Vad händer på Tracys fest? Och mycket mycket mer. Men hoppas såklart att ni ska tycka om den :)
TUUUSEN TUUSEN TACK för alla era underbara kommentarer! Och för att ni läser bloggen! Ni är verkligen helt fantastiska! Jag blir alltid lika glad av att ni läser bloggen och för alla era underbara kommentarer! Ni betyder hur mycket som helst!
LOVE U ALL SO MUCH! <333<3333<3333
Information om TimeLess!
Lite information om nya novellen timeless.
Huvudpersonen Chloé
Chloé är 17 år och hon bor med sin familj i London. Hon är född i Sverige och pratar flytande svenska. Chloés stora dröm är att få jobba inom skådespeleri och hon går på en dramaskola i London. Chloé tycker även mycket om musik och favoriterna är Eric Saade och Jedward. Och när Chloé på väg hem från skolan krockar med en person så förändras hela hennes liv.
Systern Tracy
Tracy är 18 år och är stora syster till Chloé. Tracy är Chloés raka motsats. Tracy är en riktig rocktjej som lyssnar på allt mellan Dead By April till Nirvana. Tracy pluggar sista året på gymnasiet på musiklinjen. Tracy kan vara ganska överbeskyddande av Chloé men det är mest för att hon bryr sig om henne. Och när det en dag ringer på dörren och en kille frågar efter Chloé så blir inte deras systerrelation bättre.
Timeless kommer handla om Chloé, hennes syster Tracy och Eric såklart. Eric är på promoresa i London och det här vet såklart Chloé om. När hon och Tracy är på väg hem från skolan så händer något som inte Chloé någonsin kunnat drömma om.
Första kapitlet av Timeless kommer imorgon (lördag) :)
Love Is Callin - Kapitel 33 - Sista Kapitlet
- ALDRIG! Kom hit då, sa jag och tog tag i Sannas kinder och gav henne en kyss för att bevisa för henne att jag inte kände någonting. Jag hörde hur dörren öppnades och jag släppte Sanna och såg vem det var.
- Nilla, det är inte alls som det ser ut sa jag och fick en chock när jag såg Nilla och hur hennes ögon fylldes av tårar.
Nillas Perspektiv
När jag äntligen kommit till dansstudion så gick jag mot danssalen där vi brukar vara för att träffa Sabina.Jag öppnade dörren och det var som att mitt hjärta sprack i tusen bitar när jag såg dom.
- Nilla, det är inte alls som det ser ut sa Eric och såg på mig
- Fy fan! Hur kunde jag gå på det igen?! sa jag argt
- Älskling, det är inget sånt, jag kysste henne för att bevisa att jag inte vill ha henne sa Eric och försökte ta min hand men jag drog mig undan
- Rör mig inte! Det här var sista gången du ljög för mig! Hoppas ni blir lyckliga sa jag
- Snälla, det är inget mellan oss, det är dig jag älskar sa Eric igen
- Du har just bevisat motsatsen. Fria till henne istället! sa jag och tog av mig ringen och gav den till Eric
- Nilla, du kan inte mena det sa Eric och jag såg tårarna rinna
- Du valde henne och det bevisade du just idag. Jag vill aldrig mer se dig sa jag och sprang ut från danslokalen och tog bussen mot vår lägenhet.
Tårarna rann hela tiden och jag kunde inte förstå hur jag kunnat vara så korkad?! Jag kom hem och packade ner lite kläder och saker till tvillingarna för att sedan åka till pappa och bo där ett tag. Jag orkade inte bry mig om Sabinas möte. Jag ville inte ha med någon att göra mer. Sanna kan ta min plats, då lär Eric bli glad iallafall.
Samtidigt i danslokalen - Erics Perspektiv
Vad har jag gjort?! Jag har förlorat personen som jag älskar mest, och bara för att jag kysste Sanna för att bevisa att jag inte känner något för henne! Jag vände mig om och såg på Sanna såg helt likblek ut.
- Jag är ledsen sa Sanna tyst
- Det är lite försent för det nu! Jag har förlorat henne! sa jag argt
- Det kanske är bäst att jag går sa Sanna
- Dra! Jag vill aldrig mer se dig! sa jag och satte mig mot väggen och kände hur tårarna fortsatte rinna.
Jag tittade på ringen som Nilla gav tillbaka till mig. Jag är så dum! Jag ville lösa allt det här och så slutar det med att jag förlorar henne iallfall och allting är bara mitt fel.
Senare - Nilla kommer till sin pappa - Nillas Perspektiv
Jag ringde på dörren och pappa öppnade och såg förvirrat på mig. Mina ögon var helt rödgråtna och pappa kramade bara om mig.
- Men lilla gumman, vad är det som hänt? sa pappa och släppte mig
- Får jag bo här i ett par dagar? sa jag
- Kom in och ta allting från början sa pappa och vi gick in och satte oss i soffan
- Han kysste henne igen. Jag kan inte fatta att jag varit så korkad sa jag
- Vem kysste vem? sa pappa
- Eric kysste Sanna igen. Jag bad han dra. Jag tog av mig ringen med sa jag och kände hur tårarna började rinna igen
- Lilla gumman, det är klart du, Jamie och Elina får bo här tills du ordnat sig sa pappa
- Jag vill inte se honoom mer. Hur kunde jag tro att allting skulle bli annorlunda? sa jag
- Har han gjort något med henne förr? sa pappa
- Ja, han kysste henne då med. Han ju verkar ju vara kär i henne och då ska inte jag stå i vägen. Dom har ringt och skrivit brev till varandra. sa jag
- Vill du att jag pratar med honom? sa pappa
- Nej, jag vill bara vara ensam en stund sa jag
- Okej, jag går bara ut och handlar lite, ring om det är något sa pappa
- Tack för att jag får bo här. Och det ska jag och försökte le men tårarna rann bara ännu mer
Nillas pappa åker hem till Eric och Nillas lägenhet - Fredrik (Nillas pappas) Perspektiv
Jag vet att Nilla inte ville att jag skulle prata med Eric men jag måste få veta vad det är som hänt ingentligen. Jag har aldrig sett Nilla såhär ledsen förr, hon har gått igenom alldeles för mycket hemska saker och nu det här. När ska det ingentligen få ett slut? Jag ringde på dörren och Eric öppnade. Hans ögon var helt rödgråtna och jag förstod att det här är något han inte ville göra mot Nilla.
- Jag måste prata med dig sa jag och såg på Eric
- Kom in sa Eric och släppte in mig
- Vad är det ingentligen som har hänt mellan dig och Nilla? sa jag och vi gick in och satte oss vid köksbordet
- Sanna, en dansare som hoppade in när Nilla blev sjuk och gravid började bli kär i mig, jag kysste henne en gång och då trodde hon att jag var lika kär i henne som hon är i mig. Och idag ville jag bara få ett slut på allting så jag kysste henne för att visa henne att jag inte var kär i henne sa Eric
- Och det var det Nilla såg? Hon sa att ni haft telefonkontakt och skrivit brev till varandra sa jag
- Ja, hon antog att jag ville ha Sanna, men det är ingen annan än Nilla som jag vill ha sa Eric och tårarna började rinna
- Jag vet att Nilla vill ha dig med, hon bor hos mig just nu sa jag
- Du måste hjälpa mig att få tillbaka henne, jag älskar henne så det gör ont i bröstet sa Eric
- Jag ska prata med henne. Men jag kan inte lova någonting sa jag
- Gör vad du kan, Nilla är mitt allt sa Eric och torkade tårarna
- Jag lovar sa jag och vi började gå mot dörren och jag gick ut och jag lovade Eric att jag skulle få Nilla att prata med honom men jag visste inte hur det skulle gå till ännu?
Samtidigt hemma hos Nillas pappa - Nillas perspektiv
Jag satt med Elina och Jamie på golvet och lekte lite. Men jag försökte att inte tänka på Eric. Jag saknade honom så mycket. Varför var han tvungen att välja Sanna?! Jag hörde hur ytterdörren öppnades och jag förstod att det var pappa som kommit tillbaka.
- Jag är hemma sa pappa och kom in till vardagsrummet utan matkassar
- Vart har du varit? sa jag
- Vad menar du? sa pappa och såg förvånat på mig
- Ja, alltså du skulle handla och du har inga matkassar med dig direkt sa jag
- Nej, alltså jag gick för att prata med din mamma sa pappa
- Okej, men varför sa du inte det på en gång? sa jag och var misstänksam
- Jag hade tänkt handla men det blev inte så bara, jag ska gå och göra i ordning för middag sa pappa
- Okej, sa jag och återgick till barnen
Senare hos Eric - Erics Perspektiv
Jag hade precis ätit middag och det var så tomt utan Nilla och barnen. Jag hade ringt och smsat till Nilla men hon ville inte svara och när hon väl svarade så la hon bara på. Jag förstår att jag sårat henne djupare än jag någonsin gjort förut. Nilla är ju den person jag vill vara med, hur kunde jag vara så korkad?! Kyssa Sanna bara för att få henne att inse att jag inte vill vara henne.
Jag gick in till sovrummet och la mig för att sova. Det var kallt i sängen och tomt. Jag kände hur tårarna började rinna igen och jag visste en sak och det var att nu måste jag få Nilla tillbaka.
2 dagar senare - Nillas mamma och pappa genomför sin plan - Fredriks Perspektiv
Jag och Cecilia, Nillas mamma hade kommit på en plan för hur vi skulle få Nilla och Eric att prata med varandra igen. Jag ska ta med mig Eric ut till parken för en promenad i parken och Cecilia ska göra samma sak fast med Nilla. Och av en slump ska vi möta varandra. Jag gick ut från lägenheten och tog bilen till Eric och Nillas lägenhet. Jag ringde på dörren när jag dit och när Eric öppnade såg han förvånat på mig.
- Hej Fredrik, vad gör du här? sa Eric förvånat
- Jag tänkte bara fråga om du vill gå och ta en promenad? sa jag och log
- Ja, det kan jag gärna göra sa Eric och tog snabbt på sig skorna och sedan gick vi mot parken och nu gäller det bara att Cecilia får med sig Nilla.
Samtidigt hos Nilla - Nillas Perspektiv
Pappa hade gått ut en sväng och jag var ensam hemma med tvillingarna när det plötsligt ringde på dörren. Jag gick snabbt för att öppna och där stod min mamma. Jag förstod ingenting.
- Hej gumman! sa mamma och gav mig en kram
- Hej mamma! Vad gör du här? sa jag och såg förvånat på henne
- Jag tänkte fråga om du ville följa med på en promenad med tvillingarna? sa mamma och log
- Det gör jag gärna sa jag och log
Vi gjorde iordning tvillingarna och gick sedan ut mot parken för en promenad. Vi hade det verkligen hur trevligt som helst. Vi gick en bra stund när vi mötte pappa och Eric. Det högg till i mitt hjärta när jag fick se honom. Han tittade ner i marken när vi möttes.
- Hej vad gör ni här? sa mamma och log
- Hej! Vi är på en promenad sa pappa och log
- Va trevligt! Vad säger du Fredrik, ska vi ta tvillingarna till lekplatsen? sa mamma
- Ja, det gör vi så får ni prata ifred sa pappa och dom gick och då förstod jag att dom planerat det här
- Visste du om att det här? sa Eric och såg på mig
- Nej, dom har planerat det här själva sa jag och log lite försiktigt
- Jag har saknat dig sa Eric och försökte ta min hand och jag lät honom göra det
- Vad var det ingentligen som hände mellan dig och Sanna? sa jag och nu ville jag veta sanningen
- Hon skickade först ett brev till mig som jag rev sönder, sen ringde hon mig flera gånger och till slut ville jag bara få ett slut på allt det här och då ringde jag till Sanna som kom och jag sa till henne att jag kunde kyssa henne för att visa henne att jag inte kände något för henne och då kom du, men det är bara dig jag vill ha sa Eric och jag såg hur tårarna började rinna
- Jag har saknat dig också sa jag försiktigt och torkade Erics tårar
- Jag är en idiot som gjorde så mot dig men jag ville bara få ett slut på det sa Eric
- Du är ingen idiot, du är min idiot isåfall sa jag och skrattade
- Hahaha, Ja, jag vill ge dig den här igen sa Eric och tog fram ringen
- Tack sa jag och tog faktiskt på mig ringen igen
- Så, du har förlåtit mig? sa Eric och log
- Ja, jag har förlåtit dig, jag älskar dig alldeles för mycket för att inte göra det sa jag och kramade om Eric som höll om mig hårt. Och nu hoppades jag verkligen att det här skulle hålla i alla våra lyckliga dagar.
SLUT
Detta blev tyvärr det sista kapitlet av Love Is Callin. Jag kunde tyvärr inte göra fler för risken blev stor att det skulle bli utdraget och dåligt därför blev det slutet nu. Men nästa novell kommer redan imorgon. Den kommer heta Timeless och det kommer lite info om den kommer ikväll :) Hoppas ni gillat Love Is Callin och att ni kommer tycka om TimeLess :)
TUSEN TUUUSEN TUSEN TACK för att ni läser bloggen och för alla era super fina kommentarer! Jag blir alltid så glad när jag ser era super fina kommentarer! Tusen tack ännu en gång för att läser! Ni är fantastiska!!
LOVE U ALL SO MUCH! <333<333<333333
Love Is Callin - Kapitel 32
- Var det något mer eller kan jag gå från ditt ljugande? sa jag
- Be Eric svara på mitt brev iallafall sa Sanna och log
Nillas Perspektiv
Vad snackade hon om ingentligen?! Ett brev? Jag gick vidare mot cafet men jag kunde inte släppa det hon sagt. Ett brev, åh, nej! Hon talade sanning. Eric fick ju ett brev för några månader sen som han bad mig kasta, det måste varit det hon menat. Men varför har han inte sagt något till mig om det? Jag kom till cafet och gick in med barnvagnen medans Elina fortfarande sov och Jamie lekte. Jag såg Matte direkt och gick fram till honom.
- Hej gumman! sa Matte och gav mig en kram
- Hej! Kan du titta till tvillingarna medans jag går och köper en latte? sa jag
- Självklart sa Matte och jag gick för att köpa en latte och sedan gå tillbaka till Matte
- Så, berätta, vad har hänt sen vi sågs sist? sa jag och tog upp Jamie i famnen
- Ja, vad har hänt, Linda har flyttat hem till mig och vi trivs väldigt bra ihop sa Matte och log
- Grattis! Ni passar verkligen bra ihop och Linda är ju en sjukt bra tjej sa jag och log mot Matte
- Ja det är hon verkligen, men hur går det för dig? Du verkade ledsen när du kom hit sa Matte
- Nej, eller jag mötte Sanna på vägen hit sa jag
- Åh nej, vad hände? sa Matte och log mot Jamie som skrattade till honom
- Hon sa massa lögner som vanligt men hon nämde också att Eric fått ett brev av henne för några månader sen sa jag
- Men är du säker på att hon inte bara ljög om det med? sa Matte
- Nej, jag tog ju brevet själv och gav Eric, tänk om dom träffas i smyg sa jag
- Men det är väl klart dom inte gör sa Matte
- Men Eric har bättet sig så konstigt sa jag
- Nilla, Eric älskar dig och Sanna ljuger så hon tror det själv sa Matte
- Men varför han då inte berättat för mig? sa jag
- Han kanske inte tänkte att det var viktigt sa Matte
- Kanske inte, jag önskar bara han kunde vara ärlig mot migoch säga att han fått brev från henne sa jag
- Jo, men det är ju inget mellan dom, jag lovar sa Matte och skrattade
- Okej, du har rätt, jag ska sluta noja mig,men jag tänkte fråga dig en sak, sa jag
- Okej vadå? sa Matte och log
- Jag ska åka och dansträna med Eric, så kan du vara barnvakt i ungefär 2 timmar? sa jag
- Ja, det är klart sa Matte och log
- Tack du är verkligen bäst sa jag och gav honom Jamie
- Då ses vi om två timmar, har dom allt i väskan? sa Matte
- Ja, allt dom behöver finns där sa jag och log
- Okej, men då ses vi om ungefär 2 timmar? sa Matte
- Ja, jag kommer och hämtar dom om 2 timmar ungefär sa jag
- Okej, hej då, ska du säga hej då till mamma? sa Matte och såg på Jamie
- Hej då, hej då mammas älskling sa jag och gav Jamie en puss på pannan och sen gick jag
Jag började gå mot bussen för att åka hem och hämta min väska med danskläder. Jag hoppas verkligen att Matte har rätt i att Eric bara tyckt det inte var viktigt att berätta om brevet men det gjorde ont i hjärtat när jag tänkte på att Eric fick brev och även sms från Sanna. Jag hade nog inte brytt mig ifall det inte varit så att Eric faktiskt kysst henne en gång förr.
Senare i danslokalen - Erics Perspektiv
Nilla hade precis kommit och hon hade lämnat Jamie och Elina till Matte medans vi skulle dansa. Det var bara hon och jag nu innan Alex skulle komma hit. Vi repade inför en vårturné som skulle komma nästa år så det var verkligen hur kul som helst. Nilla kom ut från tjejernas omklädningsrum och hon var alltid så snygg.
- Tjena snygging sa jag och kramade om Nilla
- Hej snyggare! Jo, jag måste prata med dig innan vi börjar sa Nilla och såg på mig
- Har det hänt något? sa jag och såg oroligt på Nilla
- Varför har du inte berättat att du fått brev av Sanna? sa Nilla
- Men, jag har inte fått brev av henne sa jag och kände hur det högg till i hjärtat
- Älskling,Sanna har berättat att hon skickat brev till dig sa Nilla
- Okej, jag fick ett brev för några månader sen av henne men jag rev sönder det sa jag
- Men varför sa du inget? Är det något mellan er igen? sa Nilla och jag såg hur hon började bli ledsen
- Det är klart det inte är, jag kastade min mobil så den gick sönder för jag ville inte höra från henne mer sa jag
- Så, det är inget mellan er? sa Nilla
- Nej, det är dig jag älskar Nilla och du måste tro mig sa jag
- Okej jag tror dig sa Nilla och gav mig en kyss som jag snabbt besvarade
Vi slog på musiken till "Imagine" och vi började skojdansa. Vi gjorde lite som i videon till "Imagine" och det var verkligen hur mysigt och romantiskt som helst. Men samtidigt kunde jag inte sluta tänka på att Nilla trodde att jag och Sanna har ett hemligt förhållande. Jag ville ju inte ha med Sanna att göra överhuvudtaget. Men det finns bara en sak att göra och det är att bevisa för Sanna en gång för alla att det faktiskt är Nilla som jag älskar.
2 timmar senare - Nilla och Eric hämtar Jamie och Elina - Nillas Perspektiv
Dansen hade gått väldigt bra och vi hade haft det väldigt roligt. Jag hade ställt Eric mot väggen om det här med Sanna men han säger att han rev sönder brevet och att han inte vill ha med henne att göra och jag måste våga tro på att det han säger är sant men det är samtidigt något inom mig som inte kan lita på honom till 100 %.
- Hej snyggingar! sa Matte och gav både mig och Eric en stor kram
- Hej snyggare! Hur har det gått? sa jag och log
- Det har gått så bra, dom sover just nu sa Matte
- Okej, men då är det kanske bäst att vi åker hem med dom sa Eric och log
- Ja, det låter bra, sa jag och vi packade snabbt ihop deras saker för att sedan gå ner med vagnen och tvillingarna till bilen. Vi åkte sedan hem och vi la barnen i deras sänger så dom fick sova för natten och vi gjorde oss klara för natten.
Eric och jag kröp senare ner i sängen och jag låg som vanligt mot hans bröst och han lekte med mitt hår. Jag log mot honom och han mot mig innan vi gav varandra varsin god natt kyss och vi båda somnade.
Nästa morgon - Nilla vaknar av mobilen - Nillas Perspektiv
- Ja, hallå det är Nilla sa jag när jag hörde mobilen ringa
- Oj, förlåt väckte jag dig? sa Sabina
- Nej, det är okej, vad hade du på hjärtat? sa jag och log
- Jo, kan du komma till danslokalen om en halv timme? Jag behöver prata med dig om lite saker sa Sabina
- Ja, jag kan vara där om en halv timme, måste bara lämna tvillingarna hos pappa först sa jag
- Men det är okej, vi ses om en halv timme sa Sabina
- Ja, hej då sa jag och vi la på
Jag vände mig sakta om och fick se att Eric inte var där. Jag förstod verkligen ingenting. Vart var han? Jag kunde inte tänka mer på det utan fick helt enkelt gå upp och göra iordning tvillingarna för att åka till min pappa och sedan åka till danslokalen för att träffa Sabina. Men jag kunde inte sluta fundera på vart Eric tagit vägen?
Tidigare samma morgon - Erics Perspektiv
Jag hade gått upp tidigt idag för att ta tag i det här med Sanna. Nilla sov fortfarande när jag gick upp och jag smög ut till köket för att ringa till Sanna.
- Hej det är Sanna sa Sanna
- Hej, jag vill att du möter mig i danslokalen sa jag
- Okej, när? sa Sanna
- Om 1 timme sa jag och såg in mot sovrummet så inte Nilla vaknade
- Okej, jag kommer sa Sanna och vi la på
Jag tog på mig mina ljusa jeans, svarta tshirt och min gröna kofta. Jag tittade på klockan och jag trodde att Nilla snart skulle vakna så jag smög ut ur lägenheten och gick snabbt ner mot bilen för att åka mot dansstudion och få ett slut på allt det här med Sanna och hennes lögner.
Senare i danslokalen - Erics Perspektiv
Jag stod och väntade på att Sanna skulle komma och jag blev mer och mer taggad för att få ett avslut på det här. Sanna ska inte få förstöra mitt förhållande med Nilla än gång till. Jag hörde hur dörren öppnades och jag vände mig snabbt om för att se att det var Sanna.
- Hej älskling! Vad kul att du ville träffa mig sa Sanna och försökte ge mig en kram
- Sluta! Ända anledningen till att jag bad dig komma hit idag är för att jag vill få ett avslut på det du håller på med sa jag
- Vad menar du? Det är ju du och jag. sa Sanna och log
- Nej, Sanna det är inte du och jag. Jag kysste dig en gång och det var ett misstag, det var inget jag ville göra eller vill göra om! Det var ett misstag sa jag igen
- Jag kände att du ville, jag kände hur du ville ha mig! sa Sanna igen
- Du, jag skulle kunna kyssa dig nu bara för att visa dig att det inte finnas någonting mellan oss sa jag argt
- Tror du på det där själv? Kysser du mig så kommer du känna dina äkta känslor sa Sanna
- ALDRIG! Kom hit då, sa jag och tog tag i Sannas kinder och gav henne en kyss för att bevisa för henne att jag inte kände någonting. Jag hörde hur dörren öppnades och jag släppte Sanna och såg vem det var.
- Nilla, det är inte alls som det ser ut sa jag och fick en chock när jag såg Nilla och hur hennes ögon fylldes av tårar.
Detta är kapitel 32 av Love Is Callin! Förlåt att det blev lite kortare och kanske lite tråkigt men jag lovar att dom sista kapitlen kommer bli mer spännande. Kapitel 33 kommer imorgon(fredag) och då får vi bla. veta vad som händer med Nilla och Eric nu? Vad är det för idé Nillas föräldrar får? Kommer Nilla någonsin förlåta Eric? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 33 som kommer imorgon.
TUUUSEN TUUSEN TUSEN MILJONER TACK för att ni läser bloggen och för alla era underbart fina kommentarer! Det värmer så otroligt mycket att ni läser bloggen! Utan er skulle den inte finnas kvar! NI ÄR DOM BÄSTA!
LOVE U ALL SO MUCH! <333<333<3333
Love Is Callin - Kapitel 31
Eric la in väskorna i backageluckan och jag satte mig i framsätet. Eric hoppade in i förar sätet och vi åkte. Jag hade verkligen ingen som helst aning om vart vi skulle men det var samtidigt otroligt spännande men samtidigt lite läskigt.
1 timme senare - Nilla och Eric kommer fram till huset - Nillas Perspektiv
När vi kom fram till huset så förstod jag ingenting. Jag hade varit här en gång förut, och då var jag 3 år tror jag. Jag förstod att Eric pratat med pappa om vart vi kunde åka.
- Välkommen sa Eric och log mot mig
- Du har planerat det här med pappa eller hur? sa jag och log stort
- Ja, det kan man säga, du har varit här förut eller hur? sa Eric och såg på mig
- Jag var här när jag var 3 år, men det är ända gången som jag varit här sa jag
- Okej, men din pappa lät oss vara här hela helgen, bara du och jag sa Eric och böjde mig fram
- Bara du och jag sa jag och vi gav varandra en kyss innan vi gick ur bilen
Eric tog ur väskorna ur bilen och jag tog nycklarna och låste upp dörren. Vi gick in med väskorna till sovrummet och det kändes lite konstigt att vara här. Jag hade bara svaga minnen från när jag varit här som liten men det gjorde det inte lättare att vara här, men samtidigt ur mysigt.
- Känns det konstigt att vara här? sa Eric och kom upp bakom mig och la sina armar unt min midja
- Nej, jag är bara glad att få vara här tillsammans med dig sa jag och vände mitt huvud mot hans
- Jag är så glad att få vara här med dig, är du hungrig? Du har ju inte fått frukost sa Eric och log
- Ja, lite, ska vi göra frukost? sa jag och log stort
- Mer än gärna, om dina kyssar blir efterrätt sa Eric och skrattade
- Hahaha, ja om du är snäll sa jag och gav honom en kyss innan vi gick ner till köket för att göra frukost
Efter att vi hade ätit frukosten satte vi oss ner i soffan och tittade på en film. Vi hade det verkligen hur mysigt som helst. Jag tittade upp mot Eric och log och han log mot mig. Att få vara här tillsammans med Eric, bara han och jag var verkligen helt underbart.
1 1/2 timme senare - Erics Perspektiv
Vi hade suttit och sett på film i 1 1/2 timme och nu hade vi gått ut på bryggan och satt oss för att njuta av solen. Nilla hade doppat i fötterna vattnet och jag la min arm runt henne. Hon tittade på mig och jag gav henne en kyss på pannan.
- Vad känner du att du vill hitta på? sa jag och såg på Nilla
- Hmmm...vad sägs som att du får känna på vattnet? sa Nilla och skrattade
- Hahaha, aldrig sa jag och skrattade
- Jo, kom nu sa Nilla och buttade till mig och skrattade
- Hahaa, jag har en bättre idé, jag låter dig känna på vattnet sa jag och Nilla reste sig och började springa ner mot stranden
- Då får du fånga mig först sa Nilla och jag sprang efter henne och när jag till slut fångade henne så lyfte jag upp henne i min famn och började gå ut i vattnet och vi skrattade båda två
- Vill du känna på vattnet? sa jag och skrattade
- Nej, jag ångrade mig sa Nilla och skrattade
- Hahaha, ska vi räkna till tre? sa jag och skrattade
- Du vet att jag drar med dig i fallet va? sa Nilla och log
- Jag tar risken sa jag och jag räknade till tre och när jag kastade i Nilla så drog hon min hand så vi föll båda två
- Hahaha, vad söt du är sa Nilla och skrattade
- Hahaha, du är ännu sötare sa jag och gav Nilla en kyss som hon snabbt besvarade
Vi stod kvar en stund i vattnet och kysstes och även om det började bli kallt så var det som att vi inte kunde slita oss från varandra. Jag lyfte sedan upp Nilla i min famn och vi gick upp mot huset.
- Vi är inte gifta änn sa Nilla när jag bar henne över tröskeln
- Lite träning har inte skadat sa jag och log
Vi gick upp mot sovrummet och vi hjälptes snabbt åt att ta av oss våra blöta kläder för att sedan krypa ner i sängen. Vi började kyssas passionerat och vi hade sedan sex. Det var verkligen underbart.
30 minuter senare - Nillas Perspektiv
Vi hade fått på oss underkläderna och Eric hade tagit på sig en vit t-shirt och jag hade fått låna en av Erics tröjor och vi låg fortfarande kvar i sängen och hade det verkligen hur mysigt som helst.
- Vad säger du, ska vi göra lunch? sa Eric och lekte med mitt hår
- Mm...men måste du gå redan? sa jag och log mot Eric
- Jag vill inte men magen säger ifrån sa Eric och reste sig upp och gick mot min sida och lutade sig fram mot mig
- Men om du inte vill så kanske du kan stanna här oss mig? sa jag och log flörtigt
- Jag vill så gärna, speciellt när du har min tröja på dig sa Eric och log
- Så du stannar? sa jag och log
- Jag kan inte, men du kanske vill följa med ner? sa Eric
- Mer än gärna sa jag och log stort
- Men då vill jag ha en kyss först sa Eric och böjde sig fram
- Okej då sa jag och gav honom en kyss som han snabbt besvarade
Jag lutade mig snabbt bakåt och drog med mig Eric och vi började skratta och sen fortsatte vi att kyssas. Men sen fick vi gå upp och gå ner till köket för att göra lunch och medans Eric gjorde i ordning lunchen ringde jag till pappa för att höra hur Jamie och Elina mår.
- Hej det är Fredrik sa pappa
- Hej pappa! Hur mår du? sa jag och log
- Hej gumman! Jag mår bra, lite trött, men jag är ju morfar till tvillingar sa pappa och skrattade
- Haha, du börjar bli gammal sa jag och skrattade
- Hörrududu, Men hur går det för er? sa pappa och skrattade
- Vi har det helt underbart, men hur mår Jamie och Elina? sa jag
- Dom mår hur bra som helst, men dom saknar nog mamma och pappa sa pappa
- Jag saknar dom också, men vi kommer hem om några dagar, men krama dom åt mig sa jag
- Det ska jag göra. Kyss inte ihjäl varandra nu sa pappa och skrattade
- PAPPA! sa jag och skrattade
- Hahaha, ha det så trevligt nu så ses vi om några dagar sa pappa
- Hej då sa jag och vi la på
Jag saknade verkligen Jamie och Elina men det var samtidigt skönt att få vara ensam med Eric. Vi hade inte haft så mycket egentid sen Jamie och Elina kommit men jag ville inte ta tillbaka något av det. Jag älskar min barn mer än någonting annat. Jag gick tillbaka ut i köket och satte mig i soffan som stod i vardagsrummet som låg i köket, det var en stor planlösning kan man säga. Eric verkade lite konstig. Men jag förstod inte varför.
Tidigare när Nilla pratade med sin pappa - Erics Perspektiv
Jag höll på att laga mat medans Nilla ringde till sin pappa för att höra hur det går med Jamie och Elina. Jag hade haft mobilen avstängd nästan hela dagen idag och nu slog jag äntligen på den och det hade kommit in 32 sms och 12 missade samtal och allihop var från Sanna. Jag orkade inte med det här längre.
RING RING RING RING
- Eric sa jag
- Hej snygging! sa Sanna
- Lämmna mig ifred! sa jag argt
- Hur länge ska du ljuga för dig själv ingentligen?! sa Sanna
- Sanna, j.a.g. ä.l.s.k.a.r N.I.L.L.A sa jag argt
- Jaja, ljug för dig själv men jag finns här när du ändrat dig sa Sanna
- Dra åt skogen! sa jag och la på
Jag tittade på mobilen och sen kastade jag den i väggen så den gick sönder. Jag orkade inte med Sanna mer. Hon ska inte få första för mig hur mycket hon än försöker. För mig finns bara en person och det är Nilla. Nilla och ingen annan.
3 månader senare - Nilla har varit på 6 månaders kontroll med Jamie och Elina - Nillas Perspektiv
Jag hade precis varit på 6 månaders kontroll med tvillingarna och allting såg jätte bra ut. Mamma hade flyttat till en ny lägenhet och allting såg verkligen fantastiskt ut. Men Eric verkade så konstig i vissa lägen. När vi hade varit i stugan för nästan 3 månader sen så hade hans mobil gått sönder och han verkade så frånvarande ibland. Jag förstod ingenting. Jag gick mot parken för jag skulle träffa Matte på ett café för att snacka lite som två vänner gör. Elina sov medans Jamie satt och pratade med sig själv.
Jag gick en bra stund och när jag var genom halva parken hörde jag hur någon ropade mitt namn. Jag vände mig snabbt om för att se vem det var men jag måste ha hört fel för när jag vände mig om så var det ingen där som jag kände igen. Jag gick sedan vidare men jag tyckte jag hörde någon ropa mitt namn igen och den här gången vände jag mig om och då stod Sanna där.
- Hej Nilla, åh, vad söta dom är, allt från Eric ser jag sa Sanna och log hånfullt
- Vad vill du? sa jag och blev irriterad
- Jag ville bara säga att du kanske kan be Eric ringa mig, han verkar ha bytt nummer sa Sanna
- Det kanske har att göra med att han inte vill veta av dig sa jag
- Du lever tydligen i din drömvärld, Eric älskar mig och jag lovar att han kommer förstå det sa Sanna
- Var det något mer eller kan jag gå från ditt ljugande? sa jag
- Be Eric svara på mitt brev iallafall sa Sanna och log
Detta är kapitel 31 av Love Is Callin! Förlåt att det tagit tid att få ut det men har inte haft tid tyvärr men jag lovar att kapitel 32 kommer komma ut tidigare. Kapitel 32 kommer imorgon(torsdag) och då får vi bla. veta Vad Nilla gör nu när hon fått veta att Sanna skickat brev till Eric? Vad är det Eric gör med Sanna? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 32 som kommer imorgon.
TUUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS TACK för att ni läser bloggen och för alla underbara kommentarer! Det betyder verkligen hur mycket som helst att ni läser den! Utan er skulle inte bloggen finnas! TACK ännu en gång! NI ÄR VERKLIGEN DOM BÄSTA LÄSARNA!!
LOVE U ALL SO MUCH! <333<3333<33333<3333
Love Is Callin - Kapitel 30
- Mamma? sa jag och såg på mamma
- Nilla, du måste hjälpa mig nu sa Cecilia, Nillas mamma
Nillas Perspektiv
- Mamma? sa jag och såg på mamma
- Nilla, du måste hjälpa mig nu sa mamma och när hon tittade upp på oss så fick jag se att hon hade blå märken i ansiktet
- Vi kanske ska gå in, kom mamma sa jag och hon följde med oss in
- Jag kan ta Elina om ni vill prata ifred sa Eric och såg på mig
- Tack sa jag och gav honom en kyss och han tog Elina och Jamie för att sedan gå in i sovrummet
- Vad är det ingentligen som har hänt? sa jag
- När jag fick se dig och Eric, att se att ni fått tvillingar, barnbarn som jag aldrig kommer få träffa. Det var som att jag fick ett wake up call, jag förstod vad jag valt bort. Jag valde bort dig och mina barnbarn och en svärson som jag ser att du älskar så mycket. sa mamma och jag såg hur tårarna började rinna
- Okej, men det förklarar inte varför du är här eller blåmärkena? sa jag
- När jag förstod att jag ville flytta från Peter så misshandlade han mig, han skrek att jag inte fick lämna honom, att jag var hans föralltid, och jag skrek tillbaka att jag ville ha min dotter tillbaka och han slog mer och mer tills jag tillslut kunde fly, jag sprang och jag ringde din pappa, frågade vart du bodde och gick raka vägen hit sa mamma
- Hur ska jag veta att du talar sanning den här gången? sa jag och såg på mamma och jag kände hur tårarna brännde bakom ögonen
- Jag skulle aldrig ljuga för dig mer, jag har varit en hemsk mamma, men jag förstår nu vad jag valde bort och när jag väl ville lämna honom så förstod jag vem han verkligen var sa mamma
- Okej, jag vet inte vad jag ska tro, har du anmält honom? sa jag
- Nej, det har jag inte sa mamma
- Jag kan tro dig, men då följer du med till polisen nu, och gör en polisanmälan sa jag
- Okej, ska vi gå på en gång? sa mamma
- Ja, jag ska bara säga till Eric sa jag
- Okej sa mamma och väntade medans jag gick in i sovrummet till Eric
- Hur går det? sa Eric och såg oroligt på mig
- Hon säger att han slagit henne, att hon har lämnat honom, men jag vet inte vad jag ska tro sa jag
- Gumman, vad säger ditt hjärta? sa Eric och kramade om mig
- Att hon talar sanning, men jag ska gå med henne till polisen och göra en anmälan med henne sa jag
- Okej, ska jag följa med? sa Eric
- Nej, det behövs inte, stanna hemma med tvillingarna så kommer jag snart sa jag och gav honom en kyss för att sedan gå ut till mamma som stod i hallen och väntade
- Är du klar? sa mamma och såg på mig
- Ja, är du? sa jag
- Ja, jag är redo att börja mitt nya liv, och jag hoppas jag ska få vara en del av ditt,Erics och tvillingarnas liv sa mamma
- Jag hoppas du talar sanning nu, för om du gör det så vill jag ha dig i mitt liv igen sa jag
- Åh gumman, sa mamma och kramade om mig och jag kände hur tårarna rann ner från mina och mammas kinder
På polisstationen - Nillas Perspektiv
När vi kom till polisstationen så fick vi vänta en liten stund men när det väl var vår tur så gjorde mamma en polisamälan mot Peter.
- Jag vill göra en anmälan sa Mamma
- Okej, vad gäller anmälan? sa kvinnan
- Misshandel sa mamma
- Okej, då får du skriva i lite uppgifter här och sen lämnar du bara in den här när du är klar sa kvinnan och gav mamma ett papper och penna
Hon fyllde snabbt i det och nu förstod jag verkligen att hon talade sanning. Jag log mot mamma och hon log mot mig. Vi fyllde i pappren och lämnade sedan in dom och dom lovade att hämta Peter senare idag och dom tog även bilder av hur mamma såg ut nu efter misshandeln. Jag var glad för att allting äntligen började få ett slut.
Samtidigt hos Eric och Nilla - Erics Perspektiv
Jamie och Elina hade precis somnat och jag satt nu i soffan och tittade lite på tv medans jag väntade på att Nilla och hennes mamma skulle komma tillbaka från polisen. Jag hoppas verkligen hennes mamma talar sanning nu för jag ser på Nilla att hon behöver sin mamma, speciellt nu när hon själv blivit mamma.
KNACK KNACK KNACK
Jag gick för att öppna och jag hoppades verkligen det var Nilla men det vore konstigt om det var hon eftersom hon faktiskt har nyckel hit. Jag öppnade dörren och när jag fick se vem det var så ville jag inget hellre än bara stänga dörren igen.
- Vad gör du här? sa jag och såg på Sanna
- Vad tror du?, ska du inte låta mig komma in? sa Sanna och log
- Helst inte, sa jag
- Men Eric, vad är det du har på fingret? sa Sanna och såg irriterat på mig
- Sanna, gå nu är du snäll sa jag
- Har du förlovat dig? MED HENNE?! sa Sanna argt
- Sanna, gå nu är du snäll sa jag igen
- Jag är kär i dig, det vet du, när vi kysstes så kände jag att du ville ha mig med sa Sanna
- Det är inte sant, jag älskar Nilla, annars hade jag inte förlovat mig med Nilla sa jag
- Du ljuger, du har inte förlovat dig, du ljuger sa Sanna och såg argare på mig
- Sanna, gå nu sa jag och stängde dörren
- ERIC! ERIC! hörde jag Sanna ropa från utsidan av dörren
Jag orkade inte med mer problem nu. Jag älskar Nilla och jag vill inte att någonting ska komma i mellan oss. Jag satte mig åter i soffan och jag hörde hur brevinkastet öppnades men jag orkade inte gå för att hämta vad det var som hade kommit ner genom brevinkastet. Jag hörde hur dörren öppnades och jag reste mig upp från soffan igen.
- Hallå? Älskling? sa Nilla när hon kom in genom dörren
- Hej älskling! Hur gick det? sa jag och gav Nilla en kyss som hon snabbt besvarade
- Mamma gjorde en anmälan och dom hämtade Peter för en stund sen sa Nilla
- Så, det var sant det hon sa? sa jag och såg oroligt på Nilla
- Ja, hon talade sanning, jag har äntligen fått tillbaka min mamma sa Nilla och log
- Det är ju helt fantastiskt sa jag och kramade om Nilla
- Ja, jag är verkligen glad, som har både dig,pappa, mamma och Jamie och Nilla, men du det här verkar vara åt dig sa Nilla och gav mig ett kuvert
- Släng det sa jag och såg på Nilla
- Men du vet ju inte vad det är? sa Nilla och såg chockat på mig
- Jo, eller, jag kan ta det sa jag och tog kuvertet
- Okej, jag går in och tar en dusch sa Nilla och gav mig en kyss innan hon gick in till badrummet
Jag öppnade kuvertert och jag läste brevet som låg där i. Det var från Sanna. Såhär stod det i brevet.
Eric, jag vet att du kände något när vi kysste varandra. Jag vet att du förlovade dig med henne för att du fick barn med henne men det är mig du älskar ingentligen. Annars hade du inte kysst mig. Jag kommer finnas här för dig när du förstår dina riktiga känslor för mig. Puss din Sanna.
Jag rev sönder brevet och kastade det i soporna. Jag ville inte ha fler brev från Sanna. Jag älskade henne inte ju, jag älskade Nilla, att jag kysste henne var ett misstag och ingenting jag ville göra igen. Jag ville bara komma bort här ifrån ett par dagar. Jag hörde att Nilla var kvar i duschen så jag bestämde mig för att ringa till Fredrik. Nillas pappa. Jag tror han kan hjälpa mig med en liten romantisk helg med Nilla.
- Hej, det är Fredrik sa Fredrik
- Hej Fredrik, det är Eric sa jag och lyssnade hela tiden om Nilla var på gång ut från duschen
- Hej Eric, vad kan jag göra för dig? sa Fredrik och skrattade
- Hahaha, hörs det så väl att jag behöver din hjälp? sa jag och skrattade
- Nja, men jag anade det. sa Fredrik
- Jo, jag vill göra något romantiskt för Nilla, typ en lång helg, bara hon och jag sa jag och log
- Okej, men jag vet vad ni ska göra sa Fredrik
- Vadå? sa jag och log
- Jag har en stuga, eller ett hus en bit utanför stan, det ligger precis vid vattnet och det är verkligen helt fantastiskt såhär på sommaren, tror du det skulle passa? sa Fredrik
- Det låter fantastiskt. Men skulle du kunna tänka dig att vara barnvakt imorgon samt fredag till söndag kväll? sa jag
- Det gör jag mer än gärna, kom hit med dom imorgon bitti innan Nilla vaknar så får du nyckeln av mig och jag lovar att ni kommer få en underbar lång helg tillsammans sa Fredrik
- Okej, jag kommer imorgon, måste gå, Nilla kommer viskade jag
- Okej, ses imorgon sa Fredrik och vi la på
Nilla kom ut från badrummet och gick snabbt in i sovrummet och jag sprang efter henne och la mina armar runt hennes midja. Hon hade handduken och underkläder på sig under och jag började kyssa hennes hals och jag var så lycklig som fick vara med henne.
Nillas Perspektiv
Eric började kyssa mig på halsen och jag skrattade. Jag vände mig om och vi började kyssas. Vi släppte varandras läppar och han log mot mig och jag mot honom medans jag lekte med hans hår.
- Du kan verkligen inte motstå mig va? sa jag och skrattade
- Knappast, måste du ta på dig något mer? sa Eric och skrattade
- Hahaha, nja, jag ska ju sova nu så ett linne behöver jag nog sa jag och skrattade
- Ja, jag känner mig faktiskt lite trött jag med sa Eric och log
- Kanske är dags att vi går och lägger oss då? sa jag och skrattade
- Trodde aldrig du skulle fråga sa Eric och vi kysstes igen
Jag tog på mig ett linne senare och vi kröp ner i sängen för att sova. Eric la sin arm runt min midja och jag somnade nästan på en gång och det var så skönt att äntligen få sova efter en ganska lång dag.
Nästa morgon - Eric väcker Nilla - Nillas Perspektiv
- Älskling, det är dags att vakna sa Eric och smekte min kind
- Mm....jag är vaken sa jag tyst
- Vi ska ut och åka sa Eric igen och då vaknade jag med ett ryck
- Va?sa jag och satte mig upp i sängen
- Jag har en liten överraskning till dig sa Eric och log hemlighetsfullt
- Okej, ska vi åka på en gång? sa jag och log
- Absolut sa Eric och gav mig en kyss och jag gick sedan upp för att göra mig iordning.
Jag tog på mig ett par korta svarta mjukisshorts och ett vitt linne. Eric tog två par väskor och jag såg att Jamie och Elina inte var hemma och då blev jag lite splittrad.
- Var är Jamie och Elina? sa jag medans jag tog på mig mina sommar sandaler
- Hos din pappa, han är barnvakt hela helgen sa Eric och log
- Vänta lite, har du och pappa planerat det här? sa jag och skrattade
- Hemligt sa Eric och log
- Åh, jag vill ju veta sa jag och skrattade
- Jag säger ingenting sa Eric och skrattade och vi gick ner till bilen för att åka.
Eric la in väskorna i backageluckan och jag satte mig i framsätet. Eric hoppade in i förar sätet och vi åkte. Jag hade verkligen ingen som helst aning om vart vi skulle men det var samtidigt otroligt spännande men samtidigt lite läskigt.
Detta är kapitel 30 av Love Is Callin. Och som ni nog förstår så blir det 35 eller fler kapitel det beror på om det blir ännu fler men 35 blir det minst :) Jag hoppas ni ska tycka om kapitel 30 och kapitel 31 kommer redan imorgon(onsdag). Då kommer vi bla. få veta vad som händer i huset? Vad händer ingentligen mellan Eric och Sanna? det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 31 som kommer imorgon onsdag.
TUUUSEN TUUUSEN TUSEN TACK! för att ni läser bloggen och för alla era underbara kommentarer! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI ÄR BÄST! Ni betyder så mycket! Återigen TUSEN TACK! <3<3
LOVE U ALL SO MUCH! <3333<3333<3333<3333
Love Is Callin - Kapitel 29
- Nilla, du har verkligen förändrat hela mitt liv. Du är verkligen den personen som jag älskar mest av allt.Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig så därför vill jag fråga dig Nilla, vill du gifta dig med mig? sa Eric och öppnade asken och i där låg det två ringar
- Åh,Eric, jag vet inte vad jag ska säga.....
Erics Perspektiv
- Nilla, du har verkligen förändrat hela mitt liv. Du är verkligen den personen som jag älskar mest av allt.Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig så därför vill jag fråga dig Nilla, vill du gifta dig med mig? sa jag och öppnade asken och i där låg det två ringar
- Åh,Eric, jag vet inte vad jag ska säga sa Nilla och jag började bli riktigt rädd att hon faktiskt skulle säga nej
- Så, vad säger du? sa jag och såg oroligt på Nilla
- Ja, Eric, Jag vill inget hellre än att gifta mig med dig sa Nilla och jag lyfte upp henne i min famn och kramade om henne
- ÅH! Jag älskar dig så mycket sa jag och gav Nilla en kyss som hon snabbt besvarade. Jag satte Nilla ner i soffan igen och vi tog på oss förlovningsringarna och jag var verkligen hur glad som helst.
- Kommer pappa ta hand om tvillingarna hela kvällen? sa Nilla och såg flörtigt på mig
- Ja, så vi har hela natten för oss själva, bara du och jag sa jag och log flörtigt mot Nilla
- Okej, men vad ska vi göra då? sa Nilla och skrattade
- Haha, jag har en vääldigt bra idé sa jag och vi började kyssas passionerat
Nilla la sig sakta ner i soffan och jag la mig över henne och vi fortsatte kyssas. Jag kysste henne på halsen och vi gick sedan in i sovrummet. Vi hjälptes snabbt åt att ta av varandra kläderna för att sedan ha sex. Det ver verkligen helt underbart.
30 minuter senare - Nillas Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och jag hade tagit på mig ett linne. Jag låg mot Erics bröst och han smekte mig på ryggen. Jag log för mig själv. Jag ska gifta mig med Eric. Jag tittade på min ring och jag kunde inte vara lyckligare.
- Vet du hur vacker du är? sa Eric och såg mot mig
- Vet du hur underbar du är? sa jag och tittade upp mot Eric
- Får man en kyss? sa Eric och böjde sig ner medans jag reste mig upp mot honom och gav honom en kyss
Vi började kyssas igen och vi drog täcket över oss och det var väldigt väldigt mysigt. När vi myst en stund så släckte vi lampan och somnade ganska direkt. När man har tvillingar som vaknar ibland på nätterna så var det otroligt skönt att bara få sova en hel natt.
Nästa morgon - Eric vaknar - Erics Perspektiv
Jag vaknade sakta och jag vände mig om och la min arm runt Nillas midja och började kyssa hennes hals för att hon skulle vakna. När jag kände hur hon började röra sig lite och hur hon öppnade ögonen så log jag mot henne.
- God morgon min fästmö. Sovit gott? sa jag och log för att sedan sätta mig lite upp över henne
- God morgon min fästman. Jag har sovit som en prinsessa, som jag alltid gör när jag sover med dig. Har du sovit gott? sa Nilla och log för att sedan leka med mitt hår
- Jag har sovit sjukt bra, det gör jag alltid med dig sa jag och böjde mig ner och vi började kyssas
- Redan? sa Nilla och skrattade
- Redan sa jag och skrattade medans vi kysstes igen
Vi fortsatte kyssas och vi tog av oss våra underkläder för att återigen ha sex. Det var verkligen helt underbart.
30 minuter senare - Nillas Perspektiv
Eric hade gjort frukost och vi åt en väldigt god frukost med amerikanska pannkakor, frukt och lite annat. Det var en riktigt god frukost. När vi hade hjälpts åt att plocka in disken i diskmaskinen så gick jag in i duschen för att ta mig en snabb dusch. När jag sedan var klar tog jag på mig mina korta jeansshorts med en tunika som gick lite över shortsen och som man knyter i nacken. Jag gick ut till Eric som satt i vardagsrummet och satte mig i hans knä och han la sina armar runt min midja.
- Vad vill du hitta på idag älskling? sa jag och log mot Eric
- Eftersom det är vår lediga dag, så tänkte jag att vi skulle åka och hämta tvillingarna och åka till Eriksdalsbadet och bada och sola sa Eric och log stort
- Det låter som en perfekt idé sa jag och log
- Då packar vi ihop våra saker sa Eric och vi gick upp från soffan och vi började packa ner våra saker.
Jag la ner min bikini,handdukar, Jamies och Elinas badbyxor, badblöjor och sen tog jag deras vanliga blöjväska. Men vi la även ner solkräm, solhatt och deras flyt badstolar för att sedan åka till min pappa och hämta Jamie och Elina. Jag tyckte det skulle bli jätte spännande eftersom det är första gången som Jamie och Elina skulle bada men dom tyckte mycket om det hemma men man vet aldrig hur dom kommer reagera när vi väl är där.
Senare på Erikdalsbadet - Erics Perspektiv
När vi kom hit så minndes jag hur det var när jag var här med Nilla för nästan ett år sedan. Då hade jag inte trott att jag skulle stå här 1 år senare tillsammans med Nilla, jag hoppades såklart på det, men nu 1 år senare står jag ändå här med Nilla, två fantastiska barn och förlovad. Det känns som det verkligen inte kunde blivit bättre. Jag bytte snabbt om inne i en av omklädningshytterna. När jag var klar gick jag till Nilla som höll i Elina och Jamie under varsin arm. När jag stod och såg på min lilla familj så värmde det verkligen i hjärtat. Jamie och Elina hade på sig sina små badbyxor och dom var så söta.
- Shit, vad ni är söta och du min älskling, är så snygg sa jag och smekte Nillas kind
- Och du min älskling, är så otroligt sexig sa Nilla och skrattade
- Hahaha, detsamma sa jag och tog Jamie i famnen
- Ska vi gå och parkera vagnen och lägga ut filten och sen kanske ta ett dopp? sa Nilla och log
- Gärna sa jag och vi gick bort en liten bit för att ställa i ordning vagnen och sen la vi ut filten. Vi tog Jamies och Elinas flytbadstolar och gick ner mot poolen för att bada med tvillingarna.
Vi hoppade i och barnen verkade verkligen älska det. Dom skrattade ibland och var så söta. Det var en hel del personer som tittade på oss men det gjorde ingenting.
- Är det roligt att bada? sa jag och såg på Jamie som tittade sig lite förvånat omkring
- Ääh,baah sa Jamie och skrattade lite sen
- Ja, är det roligt sa jag och gav Jamie en puss på pannan
Vi lekte lite till och Nilla kom nära mig med Elina och hon såg på sin bror och skrattade. Dom var verkligen sjukt söta. När vi badat en liten stund gick vi upp och Nilla bytte blöja och satte på dom sina sommarkläder och ammade sedan dom båda och la dom sedan ner i tvillingvagnen. Vi hade köpt en bra tvillingvagn som vi trivdes med men den kunde vara lite klumpig ibland. Men på tal om något helt annat så var det lite konstigt var att när vi kommit hem till Nillas pappa bad han oss komma dit senare för han hade en överraskning till oss. Vi förstod ingenting men vi lovade att komma tillbaka sen.
Nilla lyfte upp parsollen på barnvagnen och myggnätet medans tvillingarna sov. Jag la mig nära Nilla och tog hennes hand när hon lagt sig ner bredvid mig på filten. Vi solade och hade det verkligen hur mysigt som helst medans tvillingarna låg och sov i skuggan.
1 timme senare - Nillas Perspektiv
- Ursäkta? sa en tjej i 17 års åldern och kom fram till mig och Eric medans jag höll i Elina
- Ja, sa Eric och kom fram till mig och tog Elinas hand, Jamie sov fortfarande i vagnen medans Elina ville ha mat
- Kan jag få ta en bild med er? sa tjejen
- Självklart, är det okej att Elina är med? sa jag och log
- Ja, det är okej sa tjejen och tog en bild med oss
- Tack sa tjejen och gick
Jag gav Eric snabbt en kyss som han besvarade och sedan log. Jag gav honom sedan Elina för att gå och byta om så vi kunde åka hemåt. Eller vi skulle till min pappa först eftersom han hade en överraskning till oss. Jag skyndade mig att byta om för att sedan gå ut till Eric och ta hand om tvillingarna medans Eric bytte om.
- Då går jag och byter om sa Eric och log mot mig
- Måste du det? sa jag och log flörtigt mot dig
- Men jag kan väl inte bara gå såhär? sa Eric och pekade på sig själv i badbyxor och bar överkropp
- Oh, jo det kan du sa jag och vi gav varandra en kyss men sen gick Eric för att byta om
Jag stod kvar efter att ha packat ihop våra saker och när Eric kom tillbaka så fick jag fjärilar i magen igen. Jag minns när vi var här för 1 år sen. Det var då jag blev riktigt kär i Eric. Och nu stod jag här, två barn och förlovad med mannen jag älskar mest av allt. Det är väldigt komiskt hur livet kan bli ibland. Från att ha varit kär till förlovad och två barns mamma.
Senare hos Nillas pappa - Nillas Perspektiv
Vi hade precis kommit hem till pappa och vi gick ut från bilen och tog ur babyskydden med tvillingarna som sov. Pappa stod utanför huset och stod där med en tvillingvagn. Det var en Bugaboo Donkey och den var i rosa och blå. Jag gav Eric Jamie som satt i babyskyddet för att springa till pappa och bara krama om honom.
- Varsågoda! sa pappa när han kramade om mig
- Har du köpt den här till oss? sa Eric när han kom fram
- Jajamän, ni har ju pratat om att eran är lite klumpig och svår att handskas med så därför köpte jag denna till er sa pappa
- Du är världens bästa morfar! Wow, den är verkligen fantastisk sa jag
- Det var så lite så sa pappa och log
- Men du kanske kan få våran gamla och ha när du är barnvakt? sa Eric och log
- Ja, det låter som en kanon bra idé sa pappa och vi hjälptes åt att lasta in den nya vagnen, och tillbehören i bilen och sedan tog pappa våran gamla och vi satte in babyskydden igen för att åka hem till oss igen.
Hemma - Nillas Perspektiv
När Eric och jag kom hem tog vi ur tvillingarna ur bilbarnstolarna och sen tog vi väskorna och dom andra tillbehören lät vi ligga kvar i bilen. Jag höll Jamie och Eric höll i Elina och när vi gick upp för trapporna och såg vem som satt på första trappsteget till nästa våning så fick jag en chock.
- Mamma? sa jag och såg på mamma
- Nilla, du måste hjälpa mig nu sa Cecilia, Nillas mamma
Detta är kapitel 29 av Love Is Callin. Jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 30 kommer redan imorgon (tisdag) och då får vi bla. veta vad det är som hänt Nillas mamma? Vad är det hon behöver hjälp med? Vart är det Nilla och Eric åker? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 30.
TUUSEN TUUSEN TUSEN TACK för att ni läser bloggen och för alla era underbara kommentarer! Det är ni som håller bloggen vid liv och jag blir alltid så glad när jag läser era fantastiska kommentarer och ser att ni läser bloggen. NI ÄR FANTASTISKA!
LOVE U ALL SO MUCH <3<3<33333333
Love Is Callin - Kapitel 28
- Hej Nilla! sa Sanna och log
- Sanna.....sa Nilla och såg irriterat på henne
Nillas Perspektiv
- Sanna, vad gör du här? sa jag och såg surt på Sanna
- Dansar, du blev ju på smällen så därför fick man ta över sa Sanna och log retfullt
- Du har inte tagit över någonting, jag är här nu eller hur?! sa jag irriterat
- Med ungar? Ja, du kan nog dra nu sa Sanna
- LÄGG NER! sa Eric argt
- Men älskling, bli inte arg nu sa Sanna och började gå fram mot Eric
- Sanna, sluta nu sa Alex och tog tag i Sannas arm
- Men alltå, vad är det med alla? sa Sanna och stannade
- Jag älskar Nilla, hur MÅNGA gånger ska jag säga det? sa Eric
- Hej Nilla! Gud va kul att se dig sa Sabina och kom in och gav mig en kram
- Hej Sabina! Jag har verkligen saknat er sa jag och besvarade hennes kram
- Du är verkligen saknad! Åh, är det Jamie och Elina? sa Sabina och såg mot tvillingarna
- Jajamän sa jag och log
- Åh, dom är verkligen ursöta! sa Sabina
- Allt efter Eric sa jag och skrattade
- Självklart sa Sanna spydigt i bakgrunden
- Knappast, allt är från Nilla sa Eric och såg surt mot Sanna
- Sanna, vad gör du här idag? sa Sabina och såg förvånat på Sanna
- Jag ska dansa sa Sanna och log
- Nej, Det är Nilla som dansar, jag vet inte varför du kommit hit idag sa Sabina och såg surt på Sanna
- Okej, men vi ses snart igen Eric sa Sanna och smekte hans kind innan hon gick ut från danslokalen
Sanna var verkligen en person som jag hatade. Hon försökte verkligen ta varje tillfälle hon fick för att försöka sno Eric från mig. Men nu hade hon iallafall gått och det var dags för att dansa. Jag hade inte dansat på nästan 6 månader men nu var det äntligen dags igen och det gick faktiskt rikigt bra. Vi körde på ett ganska bra tag innan jag fick sluta för att amma men det gjorde ingenting. Det var bara roligt att få vara igång igen.
3 timmar senare - Eric och Nilla är klara efter dansen - Erics Perspektiv
Jag och Nilla hade precis skiljts åt utanför danslokalen. Nilla hade tagit bussen och jag hade tagit tvillingarna med mig för jag skulle planera för en liten överraskning ikväll och jag hade skickat Nilla till ett spa så hon får lite egen tid medans jag tar tvillingarna. Jag hade med mig ersättning om dom skulle vakna och vilja ha mat. Jag åkte först till ICA för att handla lite till middagen jag skulle göra ikväll. Jag tog ut tvillingarna och satte dom i kundvagnen med små nyfödda stolar på för att sedan gå runt och handla. Det var lite folk som tittade på mig och jag tror dom kände igen mig.
- Ursäkta, sa en tjej i 16 års åldern som kom fram till mig
- Ja, sa jag och log
- Är inte du Eric Saade?sa tjejen
- Jo, det är jag sa jag och log större
- Kan jag få ta en bild? sa tjejen
- Självklart sa jag och vi tog bilden
- Söta Jamie och Elina är sa tjejen innan hon gick
- Ja, visst är dom sa jag och skrattade
Tjejen gick vidare och sen kom det inte fram så många fler men när jag var klar så packade jag in påsarna i bilen och satte i tvillingarna i sina babyskydd. Sen åkte vi till guldfynd. Ja, nu förstår ni nog vad det är jag planerar att göra. Jag ska nämligen fria till Nilla. Jag hade tänkt göra det ett bra tag nu men jag har inte fått chansen. Jag fick känslan av att jag ville fria till Nilla tidigt men det blev inte allvar förens jag trodde att jag förlorat henne. När vi kommit fram till gallerian där guldfynd låg så parkerade jag bilen och la i tvillingarna i sin tvillingvagn. Jag gick sedan in och den här gången hade jag tagit på mig en keps så folk inte skulle känna igen mig sådär direkt.
- Hejsan! Vad kan jag hjälpa dig med? sa en tjej i 25 års åldern ungefär
- Hej, jag skulle vilja köpa förlovningsringar sa jag och såg på tjejen
- Okej, vad för slags stil hade du tänkt dig? sa tjejen och log
- Kanske lite åt det mer stilrena hållet åt mig men med någon diamantliknande till min flickvän sa jag
- Mm, men vad sägs då om dom här? sa tjejen och tog fram två stycken i vitt guld och på Nillas var det lite stenar på och min var slät.
- Dom blir perfekta sa jag och log
- Ska jag slå in dom så du får med dig dom på en gång Eric? sa tjejen och skrattade
- Ja, gärna sa jag och skrattade och hon slog snabbt in dom och jag betalade
- Lycka till! sa tjejen när jag gick ut
- Tack! sa jag och tog vagnen med tvillingarna för att sedan gå ut mot bilen och nu var det bara att åka hem till Nillas pappa som skulle sitta barnvakt ikväll och det visste inte Nilla men jag hoppas hon blir glad.
Jag packade in vagnen i bilen och satte tvillingarna i sina babyskydd ännu en gång för att sedan åka till Nillas pappas lägenhet för att lämna över tvillingarna. Och jag var verkligen helspänd på att se Nillas min när hon kommer hem ikväll. När jag kom fram till Nillas pappas lägenhet så stod han utanför och väntade på mig.
- Hej Eric! Fick du tag iallt? sa Fredrik,Nillas pappa
- Ja, fick tag i ringarna och maten sa jag och log
- Kanon, så, har dom allting i väskan? sa Fredrik och såg på mig
- Ja, dom har allting här, ombyte,blöjor,ersättning,flaskor,nappar ja, du vet sa jag och skrattade
- Det låter bra, men ring när ni ska hämta dom imorgon sa Fredrik
- Det gör vi, tack ännu en gång för att ni tar hand om dom sa jag och tog ut babyskydden med tvillingarna och vi tog upp dom till Fredriks lägenhet och sen gick jag ner till bilen för att hämta vagnen ifall Fredrik vill gå en promenad och sen gick jag upp med den igen och när jag var klar gick jag snabbt ner till bilen för att åka hem och ordna inför kvällen.
Senare på kvällen - Nilla kommer hem - Nillas Perspektiv
Eric hade varit så hemlighetsfull hela dagen och han hade även skickat iväg mig till ett spa så jag fick lite egen tid och vila upp mig. Det hade verkligen varit helt fantastiskt och nu hade jag precis kommit av bussen och var på väg hemåt. När jag kom till porten och gick upp för trapporna så kände jag mig hur pigg som helst. När jag öppnade dörren fick jag en chock. Det var rosenblad på golvet som en stig och levande ljus i nästan hela lägenheten. Jag tog av mig skorna och gick in till köket där Eric hade ställt fram levande ljus och gjort världens finaste middag.
- Men vad är det här? sa jag och kände hur jag blev rörd
- En liten överraskning sa Eric och log stort
- Men hur har du hunnit med allt? Var är tvillingarna? sa jag
- Hos din pappa, han har hjälpt mig lite sa Eric och skrattade
- Wow, jag vet inte vad jag ska säga sa jag och skrattade
- Varsågod och sitt sa Eric och drog ut stolen åt mig
- Det ser helt fantastiskt ut sa jag och log
- Allt för den mest fantastiska personen jag vet sa Eric och satte sig på andra sidan framför mig
Vi åt upp huvudrätten som Eric hade lagat och det var tapas och det var hur gott som helst och sedan blev det efterrätt och det var frukt som vi doppade i smält chockla och det var så gott. Vi hjälptes sedan åt att plocka undan och ställa in disken i diskmaskinen. När vi var klara gick vi och satte oss i soffan och Eric såg konstigt på mig. Som att han hade en hemlighet för mig.
- Du ser så hemlighetsfull ut sa jag och skrattade
- Hahaha, gör jag? sa Eric och skrattade
- Ja, vad döljer du? sa jag och log
- Nja, jag döljer inget direkt men jag har en sak jag vill säga sa Eric och jag såg att han höll något i handen
- Okej, nu skrämmer du mig sa jag och såg med rädd blick på Eric
- Nilla, du har verkligen förändrat hela mitt liv. Du är verkligen den personen som jag älskar mest av allt.Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig så därför vill jag fråga dig Nilla, vill du gifta dig med mig? sa Eric och öppnade asken och i där låg det två ringar
- Åh,Eric, jag vet inte vad jag ska säga.....
Detta är kapitel 28 av Love Is Callin! Jag är ledsen att det blev lite kortare men kapitel 29 som kommer imorgon(måndag) kommer det ett längre kapitel det lovar jag. Men jag hoppas ni ska tycka om det ändå. I kapitel 29 så kommer vi bla. få veta vad Nilla svarar på Erics fråga? Vad är det Nillas pappa ger dom som förslag? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 29 som kommer imorgon(måndag).
TUUUSEN TUUUUSEN TUSEN TACK för att ni läser bloggen och för alla era underbara kommentarer! Jag blir alltid så glad och utan er skulle inte bloggen finnas! NI ÄR HELT FANTASTISKA! TUSEN TACK återigen!
LOVE U ALL SO MUCH! <3333<33333<333333
Behöver er hjälp!
Hej alla underbara och fantastiska läsare!
Nu behöver jag er hjälp igen :) Ni har till på tisdag 21 augusti på er att rösta på om ni vill ha 30 eller 35 kapitel av Love Is Callin. Det är bara ni skriver en kommentar med hur många kapitel ni vill ha. Antingen så skriver ni 30 om ni vill ha 30 kapitel eller så skriver ni 35 om ni vill ha 35 kapitel.
Och på tisdag kommer resultatet av erat val :) Så rösta på hur många kapitel ni vill ha av Love Is Callin!
Kramar. Ni är bäst!
Love Is Callin - Kapitel 27
- Nej men Hej Nilla, Ernold var det va? sa Peter och såg på mig och Eric
- Eric heter jag sa Eric och såg irriterat på Peter
- Förlåt, men vad är det här då? sa Peter och såg på barnvagnen och jag började få riktigt mycket panik.
Nillas Perspektiv
- Vad menar du? sa jag och ställde mig framför vagnen
- Är det era? sa Peter och såg irriterat på mig
- Det har inte du med att göra sa jag och såg argt på honom
- Så du har alltså fått tvillingar och inte berättat det för din mamma? sa Peter och såg förvånat på mig
- Ja, det har jag sa jag surt
- Men jag är deras mormor sa mamma och såg på mig
- Nej, det är du inte, biologiskt sätt kanske men du valde bort mig och därför ska du inte ha någon kontakt med tvillingarna sa jag
- Det där menar du inte sa mamma
- Jo, det gör jag visst. Kom Eric, pappa väntar nog sa jag och tog barnvagnen och försökte gå förbi men Peter ställde sig framför vagnen
- Din pappa?! sa Peter argt
- Ja, han tog kontakt med mig och jag är glad för det sa jag
- Snälla Nilla, kan jag inte få se dom iallafall? sa Mamma
- Nej, vi kommer försent, låt oss gå sa jag
- LÅT din mor se dom sa Peter
- Det är upp till oss, låt oss gå nu sa Eric och ställde sig bredvid mig
- Lägg dig inte i det här Edvard sa Peter
- ERIC! sa Eric argt och Elina började skrika
- Såja, shh....sa jag och försökte lugna henne och gav henne sin napp och då somnade hon om
- Låt oss gå nu! sa jag
- Okej, men din mamma har rätt att träffa sina barnbarn sa Peter när han släppte förbi oss
- Låt oss vara! sa jag och vi började gå mot dammen för att träffa pappa och jag kände hur tårarna började rinna
Vi stannade vagnen och Eric tog mig i sin famn och jag kände hur tårarna rann. Varför måste det alltid vara så mycket problem? Varför kan jag inte bara få vara med min familj ifred? Jag torkade mina tårar och vi gick sedan vidare för att träffa min pappa vid dammen.
- Hej pappa sa jag när vi kom fram och gav honom en kram
- Hej gumman! Hej Eric sa pappa och gav oss varsin kram
- Förlåt att vi blev lite sena sa jag
- Det gör inget, kom det något i mellan? sa pappa och såg på mig
- Nej, eller vi mötte mamma och Peter sa jag och såg på pappa
- ÄR DOM HÄR!? skrek pappa till och jag fick snabbt hyscha honom så inte någon av tvillingarna skulle vakna
- Ja, vi mötte dom här förut sa jag och såg på pappa
- Dom ville inte låta oss gå, dom eller rättare sagt Peter var otrevlig mot speciellt Nilla sa Eric
- Vad gjorde han?! sa pappa argt
- Ingenting, han ställde sig mest i vägen och ville låta mamma se tvillingarna sa jag
- Rörde han dig? sa pappa
- Nej, det gjorde han inte sa jag
- Bra, möter vi dom så ska jag ta ett riktigt snack med honom sa pappa
- Nej, det ska vi inte, kom nu, sa jag och vi gick en promenad i parken
Vi gick i parken och vi fick bara stanna vid en parkbänk så jag fick amma både Jamie och Elina. Men sen somnade dom om i vagnen och vi gick vidare. När vi skulle gå ut från parken så kom dom igen. Mamma och Peter. Jag såg hur pappas ögon svartnade och jag fick panik.
- Fredrik? sa mamma när vi möttedom igen
- Hej Cecilia! sa pappa och såg på mamma
- Pappa, jag och Eric måste gå, sa jag
- Okej, gumman, vi ses! sa pappa och gav mig och Eric en kram och log mot tvillingarna
- Tror du det kommer bli okej? sa Eric när vi fått förbi dom
- Ja, dom klarar sig sa jag och log
- Jag måste nog gå till studion, klarar du dig? sa Eric och log
- Klart jag gör. Jag går förbi ICA på vägen hem sa jag
- Okej, jag kommer hem till dig så fort jag kan sa Eric och log
- Gör det världens underbaraste sa jag och vi gav varandra en passionerad kyss innan vi skiljdes åt
Senare - Eric ordnar inför överraskningen - Erics Perspektiv
Jag skulle inte till studion idag men jag hade en överraskning till Nilla och därför var jag tvungen att säga att jag skulle till studion. Jag skulle nämligen be Nilla flytta ihop med mig. Jag hade varit och tittat på en större lägenhet där både vi och tvillingarna skulle få plats och jag ska fråga henne ikväll men innan dess behöver jag fixa lite saker. Nu skulle jag till mäklarfirman för att skriva på kontraket för lägenheten. Jag hoppas såklart på att hon vill bo med mig men jag var såklart lite nervös ändå.
- Hej igen Eric! Dags att skriva kontrakt? sa mäklaren
- Självklart sa jag och log
- Kanon, då ska vi se, du ska skriva under där sa mäklaren och visade mig
- Okej, sa jag och skrev snabbt under
- Sådär, och här har du nycklarna sa mäklaren och gav mig nycklarna till lägenheten
- Tack ! Då är det bara att flytta in alltså sa jag
- Jajamän! sa mäklaren
- Tack för allt ! sa jag och vi skakade hand och jag gick sedan för att gå hem till mig.
När jag kom hem till mig la jag snabbt nycklarna i en ask och satte på en rosett. Jag log för mig själv när jag tänkte på hur Nillas min skulle bli när hon fick se nycklarna. Hon kommer nog inte förstå vad dom är till änn men det kommer bli en underbar kväll. Jag tog asken och nu skulle jag ta en promenad till Nilla, för kom jag för tidigt så skulle hon bli misstänksam.
Senare - Hemma hos Nilla - Nillas Perspektiv
Jag hade precis ammat båda tvillingarna och bytt blöjor och nu låg dom i sina spjälsängar och sov som små änglar medans jag gjorde iordning maten för mig och Eric. Eric hade ringt för fem minuter sen och sagt att han var 1 kvarter bort och var här när som helst. Jag la upp maten och när jag gjort klart allting så ringde det på dörren. Jag sprang för att öppna och jag kramade snabbt om Eric som kom in.
- Är du hungrig? Jag har gjort pasta med räkor sa jag och log
- Wow, du är ju hur duktig som helst sa Eric och vi satte oss ner för att äta
Vi åt snabbt upp maten och jag dukade av och Eric stoppade ner disken i diskmaskinen och jag satte mig ner i soffan för att vila. Eric kom och satte sig bredvid mig och jag såg att han höll något i handen.
- Jo, Nilla, jag har en sak till dig sa Eric och satte sig framför mig
- Vadå? sa jag och log stort
- Det här sa Eric och tog fram en ask med en rosett på
- Åh, vad du är gullig sa jag och log
- Öppna, det är inget farligt sa Eric och skrattade
- Det vet man väl aldrig, sa jag och öppnade asken men när jag såg vad som låg i förstod jag ingenting
- Älskling, vad är det här? sa jag och tog upp nycklarna som låg i asken
- Det är dina nycklar, till vår nya lägenhet sa Eric och log stort
- DU Skojar?! sa jag chockat
- Nej, jag har köpt en lägenhet till dig och mig sa Eric och skrattade
- Åh, Jag älskar dig sa jag och kastade mig i Erics famn så jag hamnade över honom i soffan och vi kysstes
Jag kunde verkligen inte vara lyckligare. Han hade köpt en gemensam lägenhet till oss och vi kunde flytta in när vi ville. Eric hade lite intervjuer imorgon och då fick jag ta hand om tvillingarna samt packa ner lite saker som skulle till vår nya lägenhet men det gjorde ingenting för jag var just nu världens gladaste tjej.
2 dagar senare - Nilla och Eric packar - Nillas Perspektiv
Jag och Eric höll på att packa ner lite av mina saker inför flytten. Tvillingarna satt i varsin babysitter och sov medans mamma och pappa packade. Eric var duktigare på att packa än mig men jag fick ju gå ifrån då och då för att amma men det gjorde ingenting.
RING RING RING RING
- Nilla här sa jag
- Hej gumman! Kan du komma till sjukhuset tror du? sa pappa
- Ja, eller vad är det som hänt? sa jag och kände hur hjärtat slog fortare
- Det är inget jag vill ta såhär på telefon, kan du komma tror du? Jag är utanför entrén sa pappa
- Ja, jag kommer på en gång sa jag och vi la på
- Älskling, pappa ringde, han bad mig komma till sjukhuset, är det okej om jag lämnar dig ensam med tvillingarna en liten stund? sa jag och log
- Självklart, men är det något allvarligt? sa Eric och såg på mig medans jag tog på mig skorna
- Jag vet inte, han sa bara att jag skulle komma och möta honom, jag kommer så fort jag kan mina älsklingar sa jag och gav dom alla tre varsin kyss men Eric fick en extra lång kyss
Senare utanför sjukhuset - Nillas Perspektiv
När jag kom till sjukhuset såg jag inte pappa på en gång men när jag väl såg honom så log han. Jag hoppas det betyder att det är bra nyheter. Jag gick snabbt fram till pappa och han gav mig en stor kram.
- Pappa, vad är det som har hänt? sa jag och såg med rädd blick på honom
- Det är såhär Nilla, jag är friskförklarad sa pappa
- VA!? sa jag och såg förvånat på honom
- Jag var här idag för att få ett besked om jag var frisk eller om jag skulle få fortsätta med behandlingen men jag är friskförklarad sa pappa
- Så du är frisk från cancern? sa jag och kände hur det bara blev världens glädjerus inom mig
- Ja, allla cancerceller är döda och jag är en frisk morfar och pappa som ska finnas vid din sida hela livet sa pappa och kramade om mig
- Du är världens bästa pappa, du vet det va? sa jag medans han kramade om mig
- Och du är världens bästa dotter sa pappa och log
Vi stod kvar en stund och jag var verkligen hur glad som helst att min pappa äntligen var friskförklarad och jag var så glad att jag äntligen hade hela min familj. Pappa följde sedan med mig hem och vi berättade för en väldigt glad Eric. Men jag vet inte om han var mest glad för att jag kommit hem så jag kunde ge Jamie mer mat eller om han var glad för pappa men jag tror han var glad för oss båda. Pappa började hjälpa Eric att packa medans jag satt i soffan med Jamie som åt. Jag hade verkligen fått världens absolut bästa familj.
3 månader senare - Eric och Nilla kommer till dansstudion - Erics Perspektiv
Nilla och jag hade med oss våra tvillingar i varsitt babyskydd(bilbarnstol för nyfödd) och dom var nu 3 månader. Dom var hur söta som helst och personligheterna börjar komma mer och mer nu. Men idag skulle Nilla få dansa lite grann, magen hade återgått till det normala igen och hon såg verkligen fram i mot att få dansa lite igen. Jamie och Elina hade hörselskydd på sig för att inte bli berörda av musiken. Nilla bytte om inne i tjejernas omklädningsrum och jag hos killarna. Nilla hade tvillingarna hos sig.
Jag kom ut till danssalen och när jag fick syn på vem som stod där så var det som att mitt hjärta frös till is. Jag hörde hur dörren till tjejernas omklädningsrum öppnades och Nilla kom ut med tvillingarna som låg och sov. Och hon ställde ner babyskydden vid den bortreväggen och vände sig sen om mot mig. Jag log försiktigt mot Nilla men när hon fick syn på personen jag med sett var det som att hon fick en chock.
- Hej Nilla! sa Sanna och log
- Sanna.....sa Nilla och såg irriterat på henne
Detta är kapitel 27 av Love Is Callin. Jag hoppas ni ska tycka om det :) Kapitel 28 av Love Is Callin kommer redan imorgon(söndag) och då hoppas jag verkligen att det kommer tidigare. Men har haft fullt upp idag tyvärr. Men i kapitel 28 får vi den spännande fortsättningen. Vad gör ingentligen Sanna i danssalen? Vad är det Eric planerar för ny överraskning till Nilla? Och vad planerar Sanna ingentligen? Det och mycket mycker mer kommer ni få veta i kapitel 28 som kommer imorgon(söndag).
TUUSEN TUSEN TUSEN TACK för att ni läser bloggen och för alla era underbara kommentarer! Det betyder verkligen hur mycket som helst att ni läser bloggen! NI är dom bästa som finns!! Utan er skulle inte bloggen finnas! TUSEN TACK!
LOVE U ALL SO MUCH! <3333<33333<333333
Love Is Callin - Kapitel 26
- Jag är allvarligt sjuk sa pappa och såg på mig
- Ursäkta? sa jag och fick en chock
- Jag har cancer sa pappa
Nillas Perspektiv
- Cancer?! Men varför har du inte sagt något?! sa jag och kände hur jag blev arg
- Nilla, det var inte så att jag inte ville berätta för dig men det var för svårt sa pappa och såg på mig
- Du skulle ha sagt som det var från början! sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Gumman, kom in och sätt dig så ska jag berätta allt sa pappa och vi gick in för att sätta oss i soffan
- Så, berätta. Det var därför du ville träffa mig eller hur? Du saknade inte mig på det sättet, du ville träffa mig för att du var sjuk eller hur? sa jag och såg på pappa med tårar som rann ner för mina kinder
- Självklart inte. Nilla, jag saknade dig så jag trodde jag skulle bli tokig. Men när jag blev sjuk så var du det första jag tänkte på. Jag ville lära känna dig innan det kanske blev försent sa pappa
- Men får du ingen behandling? sa jag och kände hur tårarna fortsatte att rinna
- Tumören är borta och jag har fått cellgifter i 1 år, men jag går fortfarande dit, det var därför jag inte kunde träffa dig på två dagar sa pappa och torkade snabbt mina tårar
- Kommer du någonsin bli frisk? sa jag och log försiktigt
- Ja, nu när du finns i mitt liv igen, och mitt första barnbarn sa pappa och smekte min mage
- Två barnbarn sa jag och log
- Ursäkta? sa pappa och såg förvirrat på mig
- Eric och jag var på ultraljud idag, det är tvillingar sa jag och log
- Tvillingar? Nu kommer jag iallafall klara det här, jag lovar det! sa pappa och gav mig en stor kram
- Lovar du? Jag kommer inte klara det här utan dig sa jag och kände hur tårarna började rinna igen
- Jag lovar, jag ska kämpa för dig, tvillingarna och Eric sa pappa och skrattade och torkade mina tårar
Jag stannade kvar hos pappa en bra stund och jag var både glad och ledsen. När jag äntligen hittat min pappa igen så är han sjuk. Det är som att allting bara fortsätter att rasa för mig. Men jag hoppas han ska bli frisk för han är en del av min familj nu. Eric, pappa och tvillingarna är min familj och jag vill inte förlora honom.
Senare i studion - Nilla berättar för Eric - Erics Perspektiv
När Nilla kom hit så såg jag att hon var ledsen. Tårarna rann ner för hennes kinder när jag öppnat dörren. Vi gick in och satte oss i soffan och jag höll om Nilla.
- Vad hände? Vad sa han? sa jag och fortsatte hålla om Nilla
- Han har cancer sa Nilla och tårarna fortsatte att rinna ner på hennes kinder
- Va? Men gumman sa jag och torkade hennes tårar
- Hans tumör är borttagen och han har fått cellgiftsbehandling i ett år sa Nilla
- Han kommer klara sig! Det lovar jag! sa jag och gav henne puss på kinden
- Ja, han lovade att kämpa, jag berättade om tvillingarna med sa Nilla och log stort
- Vad sa du? sa J-son och vände sig om mot oss
- Vi ska ha tvillingar sa jag och log
- Wow, grattis sa J-son och log
- Tack ! Pappa blev jätte glad och lovade att kämpa extra för dom sa Nilla och log
- Det låter helt fantastiskt! Och jag lovar att han kommer bli frisk sa jag och log
- Jag hoppas det! Du,tvillingarna och pappa är ju min familj sa Nilla och log stort
- Du och tvillingarna är min familj sa jag och gav Nilla en kyss som hon snabbt besvarade
- Åh, inte nu igen sa J-son och skrattade
- Haha, en till kanske? sa jag och såg på Nilla
- Gärna sa Nilla och log och vi började kyssas igen
7 månader senare - Nillas perspektiv
Idag var det en ganska molnig dag men det gjorde inte så mycket. Jag var nu i 9 månaden och jag var stor. Jag låg inne på sängen och vilade när Eric kom in till mig och log. Eric hade tagit ledigt för tvillingarna kunde komma vilken dag som helst nu. Vi hade tagit reda på könen och det var en pojke och en flicka. Pojken ska få heta Jamie och flickan Elina. Vi var jätte spända inför att dom skulle komma nu och för jag ville inget hellre än att få ha mina älsklingar i min famn nu.
- Hur mår du gumman? sa Eric och la sin hand på min mage och smekte den
- Jag mår bra, sa jag och skrattade
- Och hur mår ni? sa Eric och pratade med min mage
- Haha, vad sa dom? sa jag och skrattade
- Dom mår jätte bra sa Eric och skrattade
- Du är världens sötaste ! sa jag och gav Eric en kyss som han snabbt besvarade
Vi låg kvar en liten stund och myste men när jag reste mig upp för att gå till köket så kände jag hur det krampade till i magen och jag förstod sen att vattnet gått.
- Eric, ERIC! ropade jag
- Vad är det som hänt? sa Eric och kom springades till mig
- Det är dags sa jag
- Jag tar väskan och vi går ner till bilen och åker på en gång. sa Eric och vi gick snabbt ner till bilen för att sedan åka mot BB.
Jag höll Erics hand medans vi körde mot BB och ju starkare värkarna blev desto mer tryckte jag hans hand. Jag såg på honom att jag tryckte liite för hårt ibland men jag tror inte han tyckte det var så jobbigt. För nu var det inte lång tid kvar tills vi skulle bli föräldrar.
18 timmar senare - Jamie och Elina är födda - Erics Perspektiv
Äntligen! Nu var Jamie och Elina födda. Dom hade kommit med 20 minuters mellanrum och det var Jamie som kom först. Jamie och Elina Saade, födda den 17 April 2013. Nu låg dom båda på Nilla och sov. Eftersom Nilla inte fick ta Jamie direkt så fick jag hålla honom medans Elina föddes och det var den häftigaste känslan som jag någonsin känt. Dom hade båda mörk brunt hår och mörk bruna ögon och dom var helt fantastiskt söta.Nillas pappa var på väg hit för att träffa oss.
- Hur känns det? sa jag och log mot Nilla
- Det är bland det sjukaste och häftigaste jag någonsin varit med om sa Nilla och log
- Håller med dig. sa jag och log större
- Vill du hålla Elina? sa Nilla och log
- Gärna sa jag och tog min dotter i famnen
Under förlossningen hade jag gråtit när dom äntligen föddes. Det var en så otroligt häftig känsla och jag kunde inte vara mer stolt över Nilla än vad jag redan är. Hon gjorde verkligen ett fantastiskt jobb.
KNACK KNACK
Jag tog upp huvudet och såg mot dörren och Nillas pappa kom in.
- Välkommen morfar sa jag och såg mot Nillas pappa
- Åh, grattis på er båda sa Nillas pappa och man såg hur tårarna började rinna
- Vill du hålla Jamie? sa Nilla och log
- Får jag det? sa Nillas pappa
- Ja, det är klart sa Nilla och skrattade och gav Nillas pappa Jamie
Han stog och höll i Jamie och tårarna började rinna. Hennes pappa hade börjat bli bättre och snart hoppades vi få ett besked om att han ska bli friskförklarad. Han hade köpt med sig varsin Nalle till tvillingarna och allting var bara så otroligt underbart.
Några dagar senare - Nilla och Eric är ute och går med tvillingarna i parken - Nillas Perspektiv
Vi hade kommit hem för tre dagar sedan och idag var första dagen vi var ute och gick med tvillingarna. Dom låg nerbäddade i sin syskonvagn och sov. Vi skulle möta pappa i parken för att sedan gå en liten sväng. Eric sköt vagnen framför sig och jag var så glad. Vi gick en bra bit och det var riktigt fint vårväder.
- Var skulle vi möta din pappa? sa Eric och tog min hand medans han sköt vagnen med den andra
- Vid dammen hade han sagt sa jag och log
- Okej, Öh, Nilla, jag tror vi fått problem sa Eric och tittade framåt
- Vad menar du? sa jag och såg oroligt på Eric
- Titta själv sa Eric och pekade framåt
- ÅH Nej, det här händer inte sa jag när jag fick syn på min mamma och styvfar
- Vad gör vi nu? sa jag och såg på Eric
- Vi kan ju inte bara gå sa Eric
- Nej, vi låsas som ingenting så kanske dom inte lägger märke till oss
- Okej, jag hoppas du har rätt sa Eric och vi gick framåt mot dom
- Nej men Hej Nilla, Ernold var det va? sa Peter och såg på mig och Eric
- Eric heter jag sa Eric och såg irriterat på Peter
- Förlåt, men vad är det här då? sa Peter och såg på barnvagnen och jag började få riktigt mycket panik.
Detta är kapitel 26 av Love Is Callin. Förlåt att det kom så sent och för att det blev kort och kanske lite tråkigt. Men jag lovar att kapitel 27 som kommer imorgon(lördag) kommer tidigare och kommer bli roligare. Då kommer vi bla. få veta vad som händer nu när Nillas styvpappa och mamma får veta att Eric och Nilla fått barn? Hur går det när Nilla börjar med dansen igen? Och vad är det ingentligen som händer med Nillas pappa? Det och mycket mycket mer kommer vi få veta i kapitel 27 som kommer imorgon.
TUUUSEN TUSEN TUUUSEN TACK för allla era underbara kommentarer som ni skickar! Jag blir alltid lika glad varje gång och att ni läser bloggen och tycker om den gör mig så glad ! Utan er skulle inte bloggen finnas! TUSEN TACK! Ni är bäst !
LOVE U ALL SO MUCH! <333<3333<33333
Love Is Callin - Kapitel 25
- Är du beredd? sa Eric och såg på mig
- Ja, jag tror det sa jag och gick för att öppna dörren och där stod han, min pappa. Han log sakta mot mig och jag log tillbaka och ännu en gång kände jag hur en konstig känsla spreds i mig.
Nillas Perspektiv
- Hej pappa, välkommen sa jag och log mot honom
- Hej Nilla, tack sa pappa och klev in i lägenheten
- Pappa, det här är Eric, Eric, det här är min pappa Fredrik sa jag
- Hej Fredrik sa pappa och tog Erics hand
- Eric sa Eric och log
- Jag hoppas du är hungrig sa jag och vi gick in till köket
- Oj, har du gjort det här? sa pappa och såg på mig
- Nej, jag fick hjälp av Eric sa jag och tog Erics hand
- Det ser verkligen jätte gott ut sa pappa och satte sig ner
- Ja, varsågod sa jag och log
- Tack, det ser verkligen jätte gott ut sa pappa igen
Vi började äta av tacosen och det var hur roligt som helst. Eric och pappa kom verkligen bra överens och det syntes att pappa trivdes. Efter att vi ätit klart maten tog vi fram efterätten och fortsatte prata om allt möjligt och jag var så tacksam för att jag äntligen fått träffa min pappa igen.
- Så, hur träffades ni? sa pappa och såg på mig och Eric
- Via dansen, jag dansar åt Eric och han bjöd ut mig på bio och då föll jag för honom sa jag och log
- Ja, jag hade redan känslor för henne och när jag väl bestämde mig för visa vad jag kände så kände hon lika dant sa Eric och log mot mig
- Jag är verkligen stolt över att min dotter fått en så fina pojkvän som du Eric sa pappa och log
- Det är jag som ska vara tacksam för jag får vara tillsammans med Nilla sa Eric och gav mig en puss på kinden
- Men du tar väl hand om henne? sa pappa och log
- Pappa! sa jag och vi skrattade allihop
Vi satt kvar en bra stund och pratade och skrattade. Vi hade det verkligen hur roligt som helst. När klockan började närma sig tolv så gick pappa hemåt. Eric och jag gjorde oss klara för att gå och lägga oss. När vi krypit ner i sängen och jag la mitt huvud mot Erics bröst och han började leka med mitt hår. Jag log för mig själv och jag kunde inte sluta vara glad.
- Så vad tyckte du om min pappa? sa jag
- Han är verkligen fantastisk, men jag fick en känsla av att han döljer något sa Eric
- Vad menar du med det? sa jag och satte mig snabbt upp i sängen
- Det var bara en känsla jag fick. Han verkade så hemlighetsfull bara sa Eric och såg på mig
- Han har ingen hemlighet, det kan han inte ha sa jag
- Du har säkert rätt, han är iallafall fantastisk och jag tycker mycket om honom sa Eric och drog ner mig i sängen igen
- Hey, du kaninte komma undan med kel sa jag och skrattade
- Hahaha, men om jag gör såhär då? sa Eric och gav mig en kyss
- Hmm...Ja, då kommer du undan sa jag och gav honom ännu en kyss
Vi låg och kysstes och myste en stund till innan vi båda somnade. Men jag drömde konstiga drömmar nästan hela natten. Det var om min pappa och hemligheten som Eric tror han har. Jag vaknade hela tiden av att jag var alldeles kallsvettig. Han kan inte ha någon hemlighet för mig, det kan han bara inte ha.
Två dagar senare - Nilla träffar Matte - Nillas Perspektiv
Jag hade precis kommit hem till Matte. Eric var i studion för att jobba med nytt matrial och han hade fått jobba hårt sen J-son fick veta att han rymt men dom hade även skrattat väldigt mycket. Jag hade försökt träffa min pappa i två dagar nu och han var alltid upptagen men han sa aldrig med vad och nu började jag med känna att han håller något hemligt för mig men jag vet inte vad.
- Så, berätta allt som hänt sen vi sågs sist sa Matte och log
- Min pappa tog kontakt och vi har setts två gånger nu sa jag
- Va? Är det sant, shit va coolt sa Matte
- Ja, men jag tror han döljer något för mig sa jag
- Vadå menar du? sa Matte
- Jag vet inte, han kunde inte ses på 2 dagar och han säger aldrig varför, jag blir bara lite misstänksam sa jag
- Men det behöver ju inte betyda att han har någon hemlighet sa Matte
- Nej, du har säkert rätt, men berätta om din nya flickvän sa jag och log stort
- Hon heter Linda och hon är helt fantastisk sa Matte och log stort
- Och hur träffades ni? sa jag och log
- Vi krockade ihop på en konsert och vi började sen snacka och det sa bara klick sa Matte och log
- Du verkar glad sa jag och skrattade
- Ja, som du var när du och Eric blev tillsammans sa Matte
- Vadå? Jag var väl inte sådär sa jag och skrattade
- Hahaha, det har inte direkt gått över änn sa Matte och skrattade
- Hahaha, taskig du är sa jag och skrattade
- Sanningen kommer alltid fram sa Matte och log
- Så sant så sa jag och log
- Men du, jag är verkligen ingen graviditets expert men du har redan fått en ganska stor mage bara vid 2 månader. Är du säker på att du är 2 månader? sa Matte och såg på mig
- Ja, det stod 7-8 veckor på testet sa jag förvånat
- Ja, jag bara undrade sa Matte
- Ja, men det är nog normalt sa jag och log
- Ja, du har nog rätt, men en fråga vill du träffa Linda imorgon? sa Matte
- Jag kan inte imorgon, jag ska på ultraljud och sen ska jag hem till pappa och se vad det är han döljer sa jag
- Så du är säker på att han döljer något? sa Matte
- Ja, eller om jag inte får veta om det är sant så mår jag bara sämre sa jag
- Förstår dig, men vad sägs om i övermogon? sa Matte
- Ja, det funkar sa jag och log
- Kanon, du kommer tycka om henne sa Matte
- Det tror jag med sa jag och skrattade
Jag var kvar hos Matte en bra stund innan jag skulle gå till Eric som satt i studion. Jag var verkligen hur nyfiken som helst på hur det hade gått för dom i studion idag. Men samtidigt var jag nervös inför det som Matte sagt. Jag menar, visst har jag en lite större mage än vad man ska ha för att vara i 2 månaden men det kan väl inte vara något som är fel elller?
Samtidigt i studion - Erics Perspektiv
Vi hade jobbat på riktigt bra idag och låtarna började komma bli riktigt riktigt bra men det var fortfarande lite fin slipningen kvar. Men jag väntade på att Nilla skulle komma hit. Jag saknade henne så mycket idag. Men jag hoppas hon inte är arg på mig. Jag menar jag sa ju faktiskt att jag tror att hennes pappa döljer något för henne. Jag är verkligen inte säker men det var bara en känsla jag fick.
RING RING RING RING
- Hej älskling! sa jag och svarade i mobilen
- Hej snyggast! Jag är här sa Nilla
- Okej, jag kommer och öppnar sa jag och vi la på
Jag gick snabbt till ytterdörren för att öppna till Nilla. Jag gav henne en kyss och en kram innan vi gick in till dom andra. Vi satte oss ner i soffan och J-son log mot oss för att sedan fortsätta fixa med musiken.
- Hur gick det hos Matte? sa jag och log mot Nilla
- Jo bra, han har ju träffat en ny tjej så vi snackade om det och jag ska träffa henne i övermorgon sa Nilla och log
- Vad kul! Har du hört något mer från din pappa? sa jag och ångrade mig nästan direkt efter att jag sagt det
- Nej, men jag ska gå hem till honom imorgon,för jag börjar också tro att han döljer något sa Nilla
- Vad skulle din pappa dölja för dig? sa J-son och vände sig om
- Det är just det jag inte vet sa Nilla och såg på mig
- Jag vet inte heller sa jag och gav Nilla en kyss på kinden
- Men jag ska ta reda på det direkt efter ultraljudet imorgon sa Nilla och log
- Är du gravid? Jag vågade inte fråga sa J-son och skrattade
- Hahaha, nej, jag har bara ätit sa Nilla och skrattade
- That Kid kommer få underbara föräldrar iallafall sa J-son och log stort
- Tack Bro! sa jag och log
Jag blev faktiskt lite orolig för att Nilla ska söka upp sin pappa imorgon igen och fråga vad han döljer för henne. Jag är så rädd att hon ska bli sviken igen. Hennes mamma valde sin nya man istället för henne och hon blev misshandlad och uttnyttjad av sin styvbror, ska hon behöva genomlida något nytt med sin pappa också? Jag hoppas verkligen inte att det är något dåligt. Men något jag såg framimot var första ultraljudet imorgon. Men något jag också tänkt på är att Nilla redan fått en mage vid 2 månader. Men det behöver ju inte vara något konstigt med det eller?
Nästa dag - Nilla och Eric är på ultraljud och får nu ett chock besked - Erics Perspektiv
Vi hade nu varit på ultraljudet i ungefär 15 minuter och jag var verkligen jätte nervös. Barnmorskan hade inte sagt så mycket förutom att allting så jätte bra ut men dom skulle behöva kolla en sak till. Dom kollade hjärtljudet på barnet och när dom inte sa något blev jag bara mer orolig.
- Ja, Nilla, först och främst är du i vecka 9, men det är inte det enda sa barnmorskan
- Vad menar du? sa Nilla och såg på barnmorskan
- Jag hör två hjärtljud när jag lyssnar på hjärtljudet, och på bilderna ser man två foster sa barnmorskan
- Vad är det du försöker säga? sa jag och svalde hårt
- Ni ska ha tvillingar sa barnmorskan
- Ursäkta? sa Nilla och såg chockat på mig och det var som att vi inte fick in vad hon sagt
- Ni ska ha tvillingar, jag gratulerar sa barnmorskan
- Wow, sa jag och gav Nilla en stor kyss
Vi fick lite bilder när vi sedan skulle gå därifrån. Vi skulle få tvillingar! TVILLINGAR! Det var som att vi inte förstod någonting. Men vi var verkligen hur lyckliga som helst. Vi gick ut från MVC och jag skulle till studion och Nilla till sin pappa och vi gav varandra en kyss innan vi skiljdes åt och det var som att vi gick som på moln.
Senare - Nilla kommer hem till sin pappa - Nillas perspektiv
Ultraljudet hade blivit en chock för både mig och Eric. Jag väntade tvillingar, det var därför jag var lite större än vad man ska vara i 2 månaden. Det var bland det sjukaste jag varit med. Men jag var verkligen så underbart lycklig och glad. Men nu var jag på väg till min pappa. Jag ringde på och pappa öppnade dörren. Han såg förvånat på mig och jag log.
- Hej pappa! Kan jag få komma in? sa jag
- Ja, visst sa pappa och släppte in mig
- Vad för dig hit? sa pappa och log
- När ska du berätta för mig vad du döljer? sa jag
- Vad menar du? sa pappa och såg förvånat på mig
- Du döljer något jag vet att du gör det, vad är det du döljer? sa jag igen
- Jag är allvarligt sjuk sa pappa och såg på mig
- Ursäkta? sa jag och fick en chock
- Jag har cancer sa pappa
Detta är kapitel 25 av Love Is Callin! Jag hoppas ni ska tycka om det. Nästa kapitel kommer bli både roligt, spännande och jag kommer hoppa fram lite. Kapitel 26 kommer imorgon(fredag). Då kommer vi bla. få veta vad som händer nu mellan Nilla och hennes pappa? Kommer allt förändras när tvillingarna föds? Det och mycket mycket mer kommer vi få veta i kapitel 26.
TUUUSEN TUUUSEN TUSEN TACK! för alla era underbara kommentarer och för att ni läser bloggen! Det betyder verkligen så mycket för mig! Ni är dom bästa läsarna som finns och utan er skulle inte bloggen finnas !
LOVE U ALL SO MUCH! <3<3<3<33333
Love Is Callin - Kapitel 24
Jag gick fram sakta och när jag ställde ner min latte på bordet så tittade han upp mot mig.
- Hej Pappa! sa jag och log mot honom
Nillas Perspektiv
- Hej Pappa! sa jag och log mot honom
- Nilla, du kom sa pappa och tittade upp på mig och log stort
- Ja, min pojkvän övertygade mig att komma hit, jag var inte så säker först sa jag och satte mig ner
- Så, du har pojkvän? Det känns verkligen konstigt att jag missat så mycket av ditt liv sa pappa
- Ja, det känns väldigt konstigt att jag får träffa dig såhär. Men jag hoppas få lära känna dig igen sa jag och log
- Jag hoppas på att få lära känna dig igen med sa pappa och log mot mig
- Varför hörde du aldrig av dig? sa jag och tog en klunk av min latte
- Som jag skrev i brevet till dig, först var det så att din mamma inte ville att vi höll kontakt, och det blev bara värre efter att hon träffat sin nya man och så fick jag inte träffa dig mer sa pappa
- Men varför? sa jag och såg på pappa
- Jag vet inte, hon ville att du skulle få en helt ny pappa, en som hon ansåg vara bättre än mig sa pappa
- Men du är ju min riktiga pappa, du vet inte vad han gjorde mot mig eller hur? sa jag
- Vad pratar du om? sa pappa
- Han misshandlade mig i 4 år, sen började även hans son misshandla mig och ja sa jag
- Han gjorde VAD?! sa pappa högt och nästan hela fiket vände sig om och såg på oss
- Pappa, ta det lugnt, han försökte döda min pojkvän senare, men jag ställde mig framför honom och tog kniven istället och det var då jag hamnade på sjukhus och det stod om mig i tidningarna sa jag
- Var det det som hade hänt dig, jag såg ditt namn och bild men jag vågade inte läsa om det eftersom jag trodde du inte överlevt sa pappa och jag såg hur hans ögon fylldes av tårar
- Pappa, jag är här, jag kommer alltid finnas här sa jag och tog min pappas hand
- Min flicka, jag ska alltid finnas vid din sida så länge jag bara kan sa pappa och la sin andra hand över min
- Vad menar du? Så länge du bara kan? sa jag och såg oroligt på pappa
- Nej, jag menade ingenting särskilt, bara ett uttryck
- Okej, men något jag undrar är varför du sökte upp mig efter 15 år? sa jag
- Det är just det, jag saknade dig, jag ville se hur det gått för dig genom livet sa pappa
- Det har gått bra för mig, sen jag flyttade hit till Stockholm, jag är utbildad dansare sa jag och log
- Wow, det var din dröm redan som 3 åring, det är det sista jag minns, du dansade hela tiden sa pappa och skrattade
- Gjorde jag? Haha, det måste jag fått efter dig sa jag och skrattade
- Alltid, Du ska veta hur stolt jag är över dig min flicka sa pappa och log
- Tack pappa! Men det är något jag kanske borde berätta för dig sa jag och log
- Vadå? Du är väl inte sjuk? sa pappa och såg oroligt på mig
- Nej, inte sjuk, men gravid, jag är gravid i 2 månaden, du ska bli morfar sa jag och log
- Va? Ska jag bli morfar? sa pappa och jag såg hur tårarna rann från hans kinder
- Ja, är du inte glad? sa jag förvånat när jag såg hans tårar
- Det är väl klart jag är glad! Det är helt fantastiskt, kom får jag ge dig en kram sa pappa och kramade om mig och det kändes som att jag väntat på den här kramen hur länge som helst
- Så vem är den lyckliga fadern? sa pappa och skrattade
- Killen det stod om i tidningen i samband med min skada, Eric sa jag
- Eric, Ja, han, öh, Eric Saade var det va? sa pappa och log stort
- Ja, precis. Och jag tänkte faktiskt fråga dig om du inte ville komma hem till mig ikväll för att träffa Eric och äta middag sa jag och log stort
- Hur skulle jag kunna tacka nej till det? sa pappa och log
- Så du kommer ? sa jag och kände hur glad jag blev
- Självklart! Vilken tid? sa pappa
- Kom klockan 19.00, då har jag nog fixat allt sa jag och log
- Då ses vi ikväll, Hej då min flicka sa pappa och gav mig en sista kram innan vi skiljdes åt på cafeét
Det hade gått hur bra som helst och jag såg verkligen framimot att få lära känna min pappa och att han skulle få träffa Eric gjorde mig överlycklig. Dom kommer säkert komma sjukt bra överens. Men nu måste jag bara ringa Eric och se hur det gått för honom i studion.
Lite senare i studion - Erics Perspektiv
Nilla hade fortfarande inte ringt så jag antog att det gått bra med hennes pappa men jag var samtidigt sjukt orolig för henne. Jag menar tänk om det inte gått bra. J-son märkte nog på mig att jag var orolig för jag kunde inte riktigt koncentrera mig på vad vi skulle göra.
RING RING RING RING
Jag sprang fram till mobilen som låg på bordet en bit ifrån studiobordet.
- Hej älskling! Berätta, hur gick det? sa jag och log
- Hej på dig med älskling! Jo, danspasset gick kanon, har du sett Nilla? sa Alex och skrattade
- Åh, jag kan inte snacka just nu sa jag
- Nehe, jag ringer senare sa Alex och lät lite besviken
- Jag väntar på att Nilla ska ringa sa jag
- Aha, då förstår jag, men vi hörs senare sa Alex och vi la på
ÅH! Nilla, ring nu! Jag kommer bli galen om du aldrig ringer mig. Jag satte mig med mobilen bredvid mig för att kunna vara nära den om det ringer igen.
RING RING RING RING
Den här gången kollade jag på displayen innan jag svarade och det stod "Nilla<33" och jag tryckte snabbt på svara.
- Älskling, hur gick det? Berätta allt sa jag och gick från J-son som mixade en låt
- Hej älskling! Det gick hur bra som helst. Jag hade varit lite nervös först men sen släppte det, han är verkligen fantastisk! Jag bjöd hem honom på middag till mig ikväll så han ska få träffa dig med sa Nilla
- Wow, det låter ju som ni kommer ha ett riktigt bra far och dotter förhållande, men är det så smart att jag är med såhär första middagen? sa jag
- Ja, han ville träffa dig, han måste väl ge sitt godkännade vet du sa Nilla och skrattade
- Haha, Okejdå, jag är med sa jag och skrattade
- Perfekt, men jag skulle behöva gå och handla lite inför middagen, vill du följa med eller ska vi ses hemma hos mig? sa Nilla
- Vänta utanför ICA, jag är där om 20 minuter sa jag
- Okej, ses snart, älskar dig sa Nilla
- Älskar dig mer sa jag och vi la på
Nu gällde det bara att få J-son att låta mig gå. Vi hade ju lite kvar att göra och speciellt nu eftersom jag försov mig i morse också.
- Jo, J-son började jag och såg på J-son
- Ja Eric, sa J-son och skrattade
- Jag skulle behöva gå sa jag
- NU?! sa J-son och såg allvarligt på mig
- Ja, alltså jag ska träffa Nilla om 20 minuter sa jag
- Men det går inte, vi måste få klart låten sa J-son
- Men jag måste gå sa jag
- Eric, jag är ledsen, men låten måste bli klar sa J-son och vände sig om mot mixerbordet igen
Jag visste inte hur jag skulle komma härifrån nu men när J-son vände sig om och såg mot datorn så fick jag en idé. J-son pratade med mig och jag svarade några gånger medans jag smög ut från studion. Och när jag väl kom ut så sprang jag det fortaste jag sprungit för att komma till Nilla innan J-son förstod att jag var borta.
20 minuter senare - Nillas Perspektiv
Jag stod och väntade på att Eric skulle komma och när jag såg han komma springandes förstod jag ingenting alls. Jag log stort mot honom och han gav mig världens största och mysigaste kram.
- Hej älskling! sa Eric och höll om mig
- Hej älskling! Har du sprungit hit? sa jag och såg på Eric
- Ja, J-son ville inte att jag skulle gå så jag fick rymma sa Eric och skrattade
- Hahaha, rymma? Har du rymt? sa jag och skrattade
- Haha, Ja, allt för dig min älskling sa Eric och tog sina händer mot mina kinder och gav mig en kyss
- Så, ska vi handla? sa jag och log efter hans kyss
- Absolut, men vad ska du bjuda han på? sa Eric och tog min hand för att sedan gå in till affären
- Jag vet inte, något alla borde tycka om, jag menar, eftersom jag inte känner honom så väl än sa jag
- Ja, det har du rätt i, men tacos, det brukar alla gilla och sen kan vi ta något till efterätt sa Eric och log
- Absolut, men vad ska vi ha som efterätt? sa jag och log
- Kanske det här? sa Eric och gav mig ännu en kyss
- Jag tror inte min pappa vill ha det, sa jag och skrattade
- Haha, nej det förstås, men vad sägs om fruktsallad? sa Eric
- Perfekt, då kör vi igång sa jag och vi gick för att köpa det vi behövde för middagen
När vi sedan var klara bestämde Eric sig för att gå tillbaka till studion och jag började gå hem till mig. Eric skulle komma senare och min pappa skulle då komma vid 19.00 och jag hoppas Eric kommer tidigare vilket jag tror att han kommer göra. För jag var faktiskt väldigt spänd inför mötet för jag hoppas ju såklart att Eric och pappa ska komma bra överens.
Senare på kvällen - Nillas pappa kommer hem till Nilla - Nillas Perspektiv
Maten stod nu på bordet och pappa var på väg hit och jag var väldigt nervös. Eric hade kommit runt fem tiden och hjälpt mig med maten innan pappa skulle komma och det var såå mysigt. Och jag visste att jag behövde hans hjälp för är det något jag inte är bra på så är det att laga mat.
KNACK KNACK KNACK
- Är du beredd? sa Eric och såg på mig
- Ja, jag tror det sa jag och gick för att öppna dörren och där stod han, min pappa. Han log sakta mot mig och jag log tillbaka och ännu en gång kände jag hur en konstig känsla spreds i mig.
Detta är kapitel 24 av Love Is Callin. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det blev ganska tråkigt men jag lovar att i nästa kapitel så kommer det hända massor. Och kapitel 25 kommer imorgon(torsdag). Då kommer vi få veta hur det går på middagen? Vad är det ingentligen Nillas pappa döljer? Och vad är det för chockbesked Nilla och Eric får? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 25.
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TACK för att ni läser bloggen och för alla era underbara kommentarer! Utan er skulle inte bloggen finnas kvar! TUSEN TACK återigen! NI ÄR DOM BÄSTA LÄSARNA SOM FINNS!!
LOVE U ALL SO MUCH! <333<3333<33333
Love Is Callin - Kapitel 23
Jag sprättade sakta upp kuveret och tog upp brevet som låg där i och när jag läste första raden så fick jag en chock. Brevet var från min....pappa.
Nillas perspektiv
Det var som att mitt hjärta stannade när jag läste att det var från min pappa. Han hade inte hört av sig på nästan 15 år och nu hade han skickat ett brev. Jag förstod verkligen ingenting. Det var som att någon slagit 50 slag i magen när jag såg hans namn på pappret. Det som stod i brevet var detta.
Brevet från Nillas Pappa
Kära Nilla
Det är Fredrik, din pappa. Jag vet att jag inte hört av mig på nästan 15 år men när jag läste om det som hände dig i tidningen så var det en självklarhet att skicka det här brevet till dig. Jag letade upp din adress på internet och jag hoppas det är okej. Jag vet att du antagligen aldrig mer vill höra av mig, inte efter att jag aldrig tog kontakt med dig efter att din mamma och jag skiljdes. Men det fanns två anledningar till att jag inte gjorde det.
Din mamma ville inte att jag skulle ta kontakt med dig och den andra var för jag trodde hennes nya man var en bättre pappa än jag någonsin var. Jag vet att det inte finns några som helst ursäkter i världen som kan få dig att förlåta mig men jag skulle så gärna vilja träffa dig. Vi kan ta en fika och bara lära känna varandra på nytt. Hur otroligt korkad jag än var så är du min dotter. Jag finns på Coffee house imorgon klockan 13.00, kom dit om du själv vill. För vad som än händer Nilla, så kommer du alltid vara min älskade dotter som betyder allt för mig och som jag älskar mer än livet. Så om du vill finns jag på Coffee House imorgon klockan 13.00.
Kramar Fredrik,din pappa
När jag läst klart brevet rann tårarna ner för mina kinder. Jag visste inte om jag skulle gå och träffa honom, jag menar, det har ändå gått 15 år. Men samtidigt var det något i mig som sa att jag skulle gå. Han är ju ändå min pappa. Jag la ner brevet på soffbordet när det plötsligt ringde på dörren. Jag sprang för att öppna och utanför dörren stod Eric.
Erics Perspektiv
När jag såg att Nilla gråtit så gjorde det så ont i mitt hjärta. Nilla stod och tittade på mig och jag visste inte vad jag skulle göra.
- Hej gumman sa jag och log försiktigt mot Nilla
- Jag är så glad att du är här sa Nilla och kastade sig i mina armar
Jag la mina armar runt henne och kunde inte sluta hålla om henne. Jag hörde hur hon grät och det fick mig att börja gråta med. Vi släppte sen varandra och jag gick in med henne till soffan efter att jag stängde dörren.
- Älskling, jag var så korkad förut, jag fick en chock, jag vill vara med dig, jag vill ha barnet med dig sa jag
- Men varför gick du? sa Nilla och såg på mig med sina rödgråtna ögon
- Jag fick en chock, jag behövde bara vara ensam en stund, men jag älskar dig och jag vill vara en familj sa jag och log
- Du är säker på det? sa Nilla
- Mer än säker sa jag och gav Nilla en kyss som hon snabbt besvarade och det var helt underbart
- Men, jag har ett annat problem nu sa Nilla och såg allvarligt på mig
- Vad....vadå? sa jag och nu började jag bli orolig
- Brevet där, det är från min pappa sa Nilla och såg på mig
- Din pappa? Din pappa som inte hört av sig på 15 år? sa jag förvånat
- Ja, det är från han. Men det finns ett problem till sa Nilla och såg oroligt på mig
- Vadå? sa jag och såg allvarligt på Nilla
- Läs brevet så förstår du sa Nilla och gav mig brevet
Jag läste snabbt igenom det och jag förstod inte vad som var problemet ingentligen.
- Det står att han vill träffa dig, är det de som är problemet? sa jag och log mot Nilla
- Ja, jag har inte träffat honom på 15 år, och helt plötsligt så ska vi träffas sa Nilla
- Mm..det förstås men jag tycker du ska gå och träffa honom, jag menar du skulle ångra dig annars, eller vill du hellre vänta 15 år till? sa jag
- Ja, det förstås, så du tycker att jag borde träffa honom? sa Nilla och log
- Självklart, jag kan följa med dig om du vill sa jag och gav henne en puss på kinden
- Du är den bästa pojkvännen som finns! Men jag tror jag måste göra det här själv sa Nilla och log
- Är du säker? sa jag och såg på Nilla
- Det är helt säkert sa Nilla och gav mig en kyss
- Jag måste till studion, vill du följa med? sa jag och log
- Mer än gärna sa Nilla och log
Jag hjälpte Nilla upp från soffan och vi tog på oss våra skor och koftor för att sedan gå mot studion. Jag var verkligen hur glad som helst. Nilla och jag skulle få barn om 7 månader och nu har Nillas pappa tagit kontakt och jag var verkligen så glad att allting äntligen började bli bra igen.
Senare på kvällen - Nillas Perspektiv
Eric hade tagit allting hur bra som helst men jag var samtidigt väldigt nervös inför träffen med min pappa. Jag hade inte sett honom på över 15 år och imorgon ska jag träffa honom för första gången. Samtidigt som jag ville att Eric skulle följa med så gick det inte eftersom han skulle jobba i studion imorgon med. Men tänk om allting bara går åt skogen. Nej, Nilla, tänk posetivt nu. Eric och jag hade precis kommit hem efter ett resturang besök och nu satt vi framför tv:n hemma hos honom.
- Vågar du utmana mig i lite FIFA ? sa jag och skrattade
- Vågar? Självklart, frågan är om du vågar ? sa Eric och skrattade
- Okej, då kör vi sa jag och log
Vi spelade och det var riktigt roligt men han vann faktiskt över mig. Vi spelade en stund till innan det började bli sent.
- Börjar du bli trött? sa Eric och smekte min kind
- Sådär. sa jag och lutade mig närmare Eric
- Ska vi gå och lägga oss ändå? sa Eric och började kyssa min hals
- Mer än gärna sa jag och log
Vi började kyssa varandra passionerat för att sedan gå in till sovrummet. Vi hjälptes åt att ta av varandra kläderna för att sedan krypa ner i sängen. Vi fortsatte kyssas och det började verkligen hetta till. Vi hjälptes åt att snabbt få av oss resten av kläderna för att sedan ha sex. Vi stönade tyst båda två och det var helt underbart.
1/2 timme senare - Nillas Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och jag låg mot Erics bröst medans han lekte med mitt hår. Jag log mot honom och han gav mig en puss på pannan. Jag stängde sakta mina ögon och jag sa god natt till Eric och han till mig innan vi båda somnade.
Nästa dag - Morgon - Nillas Perspektiv
Jag vaknade sakta och såg att Eric fortfarande låg och sov. Jag log för mig själv innan jag lyfte upp hans arm lite försiktigt för att sedan gå ut till köket och badrummet. Jag tittade på klockan som var 11.30 redan. Jag gick snabbt in till duschen för att ta en snabb dusch. När jag var klar tog jag lite mascara och satte sen på mig mina kläder jag haft dagen innan. Jag tog en macka och lite juice innan jag gick tillbaka in till Eric som fortfarande låg och sov.
- Älskling, det är dags att vakna sa jag och smekte Erics kind
- Mmm...jag är vaken sa Eric och log i sömnen
- Älskling, ska vi se om det här får dig att vakna sa jag och gav honom en kyss
- Mm....nu är jag defentivt vaken sa Eric och skrattade för att sedan dra ner mig i sängen igen
- Hahaha, Eric, klockan är 12.00 sa jag och skrattade
- Men lite mer mys kan vi få ha sa Eric och började kyssa mig och jag besvarade varje kyss
KNACK KNACK KNACK
- Åh, vem kan det vara nu då? sa Eric och log medans han gick upp från sängen
- Kanske är grannen som tycker du ska gå upp tidigare sa jag och skrattade
- hahaha, ja vem vet sa Eric och skrattade och öppnade dörren
- Ligger du och sover fortfarande? sa J-son och såg på Eric
- Alltså, Ja, det kan man säga sa Eric och skrattade
- Okej, men du skulle varit i studion för 1 timme sen, så gör dig klar så ses vi nere vid bilen om 20 minuter sa J-son
- Okej, jag skyndar mig sa Eric och log
- Och inget kyssande va sa J-son och skrattade
- Självklart inte sa Eric och log
Eric stängde snabbt dörren och började göra sig klar för att gå ner till J-son. Men han blev lite distraherad av mig så det blev ganska mycket kyssar ändå. Men det spelade inte mig eller Eric någon som helst roll.
- Jag måste nog gå nu, sa jag och såg ledset på Eric
- Jag med, men ring mig när du är klar så kan vi ses på stan sen? sa Eric och log
- Absolut, lycka till med låtskrivandet sa jag och log
- Lycka till med återföreningen sa Eric och gav mig en sista kyss innan vi gick ut genom dörren
Eric låste och vi började gå neråt. Eric gick till J-son som väntade i bilen och jag gick mot bussen. Eric slängde några slängkyssar till mig innan han hoppade in i bilen och jag log mot honom. Han var verkligen så underbart söt. När jag väntade på att bussen så började jag bli riktigt nervös. När bussen väl kom tog det mig en kvart att åka in till stan. När jag började gå mot Coffee shop så värkte det lite extra i magen, inte bara för att jag är gravid utan för att jag var så otroligt nervös inför att träffa min pappa.
Jag gick in på Coffee house och köpte en latte innan jag gick för att se om jag kunde se min pappa. Jag hade sett honom på bild när jag varit liten så jag visste hur han såg ut men det gjorde mig inte mindre nervös direkt. När jag började gå längre in så fick jag syn på honom. Han satt vid ett av fönsterborden och det kändes som att mitt hjärta skulle stanna. Han såg exakt ut som på bilden. Brunt hår, gröna ögon, ganska smal i ansiktet med skägg. Jag gick fram sakta och när jag ställde ner min latte på bordet så tittade han upp mot mig.
- Hej Pappa! sa jag och log mot honom
Detta är kapitel 23 av Love Is Callin! Jag hoppas ni ska tycka om det. Jag vet att det kanske blev lite långtråkigt men jag lovar att det kommer hända mer i dom kommande kapitlen. Och kapitel 24 kommer imorgon(onsdag) men om jag hinner få klart det tidigare så kommer det upp redan ikväll. Då får vi bla. veta hur det går för Nilla och hennes pappa? Vad är det för hemlighet som hennes pappa har? Varför är Eric så vaksam mot honom? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 24 :)
TUUUSEN TUUSEN TUUSEN TACK för att ni läser bloggen och för alla era super fina kommentarer! Jag blir alltid lika glad och tacksam för att ni stöttar bloggen! Utan er skulle den inte finnas! TUSEN TACK ÅTERIGEN! NI ÄR BÄST!
LOVE U ALL SOO MUCH! <333<33333
Love Is Callin - Kapitel 22
- Hej Nilla, trevligt att träffa dig igen sa min styvpappa Peter
- Hej Peter sa jag och la mina armar på magen
Nillas Perspektiv
- Du behöver inte springa ifrån mig, jag vill bara prata med dig sa Peter och ställde sig närmare mig
- Okej, men vad vill du prata med mig om? och måste du stå så nära mig? sa jag och kände hur illa jag mådde av hans parfym
- Förlåt, jag vill inte skrämma dig, som jag sa jag vill bara prata med dig sa Peter
- Om vadå? sa jag och försökte hålla mig ifrån honom för risken att jag skulle må riktigt illa
- Jag antar att du hört att min son fick 7 år pga dig? sa Peter
- pga mig? sa jag och förstod ingenting
- Ja, det var du som anmälde honom, alltså var det du som gjorde att han fick sin dom sa Peter
- Han fick sin dom för att han försökte döda mig, han satte en kniv i mig sa jag och höll fortfarande armarna för magen
- Det spelar ingen roll, du satte din bror i fängelse sa Peter
- Han är inte min bror! Och DU är inte min pappa sa jag argt
- Var inte sån nu Nilla, jag är mer pappa till dig än din riktiga pappa någonsin varit sa Peter och skrattade
- Du talar inte illa om min pappa sa jag argt
- Du ska lyssna mycket noga på mig Nilla sa Peter och ställde sig framför mig och jag backade mot väggen
- Snälla, inte så nära är du snäll sa jag och kände hur min mage ville vända sig ut och in
- Vad pratar du om? sa Peter och la sina händer mot väggen så jag inte kunde komma ut
- Jag tål inte din....parfym sa jag och kände hur jag kräktes på honom
- DIN LILLA BORTSKÄMDA SNORUNGE skrek Peter och gav mig en smäll på kinden
- Förlåt, jag tål inte din parfym,det är allt sa jag och kände hur jag mådde illa igen och jag tog på min kind
- Okej, men något jag undrat en stund nu är varför du hållit dig på magen hela tiden? sa Peter och backade från mig
- Jag....öh....jag har fortfarande ont i ärret jag har på magen ljög jag
- Vad snackar du om? sa Peter och såg på mig
- Ja, se här sa jag och tog mig på ärret och fick låsas att det gjorde hur ont som helst
- Du kan inte lura mig, Åh, shit! Jag vet vad felet är sa Peter och såg argt på mig
- Vad snackar du om? sa jag och kände hur jag ville sjunka genom jorden
- Du är gravid! Gravid med han sa Peter
- Jag är inte gravid sa jag
- JO! Och med han sa Peter
- DET ÄR INGET FEL PÅ ERIC!!! HAN ÄR DEN BÄSTA! sa jag argt
Samtidigt i studion - Erics Perspektiv
Nilla hade inte kommit ännu och jag började faktiskt bli orolig att det hänt något. Jag menar sist var jag sen till sjukhuset och då höll hon på att försvinna från mig igen och tänk om det hänt något den här gången med?
- Jag måste bara gå och se vart Nilla är sa jag till J-son
- Men inspelningen då? sa J-son
- Jag kommer tillbaka snart, jag är bara orolig för Nilla sa jag
- Men hon kommer så snart hon kan sa J-son
- Jag måste, sorry bro sa jag och gick ut från studion
När jag gick ut från studion så började jag gå åt höger och jag såg inte Nilla någonstans. Men hon måste vara här. Jag gick en bit till när jag tyckte jag hörde någon ropa mitt namn. Jag började gå mot det hållet jag tyckte jag hört någon ropa mitt namn. När jag kom till en gränd så fick jag syn på Nilla och en man som stod och höll fast henne.
- SLÄPP henne sa jag och kände hur det kokade i mig
- Vem är du?! sa mannen och såg på mig
- SLÄPP henne sa jag och gick fram
- Okej, men det här är inte sista gången du ser mig Nilla sa mannen och gick därifrån
- Nilla, är allting okej? sa jag och sprang fram till henne
- Tack för att du kom! Jag trodde han skulle göra mig illa igen sa Nilla och kramade om mig och jag höll om henne
- Vem var han? sa jag och fortsatte hålla om henne
- Det var min styvpappa Peter sa Nilla och jag såg hur tårarna rann från hennes kinder
- Din styvpappa? sa jag förvånat
- Ja, han ville prata med mig, om hur jag förstört hans liv och Johannes liv sa Nilla
- Men du gjorde det ända rätta sa jag och såg på Nilla som ställde sig framför mig
- Ja, men det var inte det ända som han pratade om sa Nilla och såg ledset på mig
- Vad sa han mer? sa jag och såg oroligt på Nilla
- Han pratade illa om min pappa sa Nilla och jag såg hur hennes tårarna rann
- Gumman, vad hände ingentligen mellan dig och din pappa? sa jag och höll om Nilla igen
- Han hörde aldrig av sig när han och mamma skilde sig, det var 15 år sen, men han är ändå min pappa. sa Nilla och såg på mig
- Jag förstår, men han kanske hör av sig en dag sa jag och log lite försiktigt
- Ja, jag hoppas det iallafall sa Nilla och log tillbaka
- Kom, ska vi gå till studion? sa jag och log
- Jo, men det är något jag måste berätta först sa Nilla och såg på mig.
- Okej, men vi får ta det senare, J-son väntar sa jag och tog Nillas hand för att sedan gå mot studion
Vi gick mot studion men jag märkte på Nilla att det var någonting mer än det som just hänt. Och hon ville ju faktiskt berätta något för mig men jag var tyvärr tvungen att gå tillbaka till studion annars skulle J-son bli sjukt irriterad på mig. Men jag hoppas inte det är något allvarligt som Nilla vill berätta för mig.
Nästa dag - Morgon - Nillas Perspektiv
Eric och jag hade varit i studion nästan hela kvällen igår och när vi väl kom hem gick vi och la oss direkt. Så jag hade inte hunnit berätta för Eric att jag är gravid ännu. Jag visste inte hur jag skulle berätta det för honom heller.
- God morgon älskling! Har du sovit gott? sa Eric och la sin arm runt min midja
- Mm...det gör jag alltid när jag sover brevid dig sa jag och gav honom en kyss som han snabbt besvarade
- Vi måste nog gå upp snart sa Eric och log
- Måste vi? Kan vi inte stanna i sängen, hela dagen sa jag och skrattade
- Önskar det sa Eric och började kyssa min hals
- Haha, okej, jag måste ta en dusch iallafall så...sa jag och skrattade
- Kanon, kom vi går sa Eric och skrattade
- Bara jag älskling sa jag och skrattade
- Okej, jag fixar frukosten så länge sa Eric
Vi gick båda upp ur sängen och jag gick till badrummet medans Eric gick till köket för att göra frukost. När jag stod i duschen och såg på min mage så förstod jag att det var dags att berätta för Eric. Men hur skulle jag göra det? Jag gick sedan ut till Eric efter att jag tagit på mig mina mörka jeans och vita linne. Vi åt en snabb frukost och sen gjorde Eric sig klar för dagen. Han tog på sig sina ljusa jeans, mörk gröna kofta och ett svart linne under.
Jag satt i soffan när han kom in i vardagsrummet igen och det var nu eller aldrig som jag skulle berätta för honom att jag faktiskt var gravid.
- Älskling, det är något jag måste berätta sa jag
- Det låter allvarligt sa Eric och satte sig framför mig i soffan
- Nej, alltså allvarligt är det kanske inte men, jag fick inte veta det här förens igår sa jag
- Men älskling, berätta, du gör mig jätte orolig här sa Eric och tog min hand
- Jag....alltså...jag är gravid i 2 månaden sa jag och såg på Eric
- Ursäkta? jag tror jag missade det där sa Eric och såg förvånat på mig
- Jo, jag är gravid i 2 månaden sa jag igen
- Jag måste gå ut en stund sa Eric och reste sig upp från soffan
- Eric, snälla sa jag och såg ledset på Eric
- Inte nu Nilla, jag måste få vara ensam en stund, jag måste smälta det här sa Eric
- Men sa jag och följde Eric till hallen
- Inte nu Nilla. sa Eric och smällde igen dörren efter att ha satt på sig sina skor
Jag satte mig mot väggen och kanade ner och jag kände hur mina tårar började rinna. Det var inte såhär det skulle bli. Jag torkade snabbt mina tårar och försökte lugna mig men jag var alldeles för ledsen. Det gjorde så ont i mig att Eric reagerade så chockat som han gjorde. Eller jag förstår honom men jag vet inte vad jag ska göra nu.
2 timmar senare - Erics Perspektiv
Jag var på väg hem efter att ha varit ute en bra stund. Jag hade behövt samla mina tankar när Nilla berättade att hon är gravid i 2 månaden. Men nu förstod jag iallafall varför hon mått så illa och varit trött hela tiden. Det värsta är om Nilla tror att jag inte vill ha barnet tillsammans med henne. Det vore hemskt. Jag ville ju det, jag vill vara en familj med henne och barnet men jag blev bara så chockad när hon berättade för mig. När jag kom hem och gick upp för trapporna och öppnade dörren så var det tomt i lägenheten.
- Nilla? Gumman ? Är du hemma? ropade jag
Men jag fick inget svar. Jag gick in till köket och det låg en liten lapp på bordet. Jag skyndade mig att läsa lappen där det stod "Hej älskling! Förlåt att jag inte berättade igår. Jag har åkt hem till min lägenhet så du får vara ensam. Älskar dig! Din för alltid Nilla". När jag läste lappen så gjorde det ont i mig. Bara hon inte valt att göra något dumt nu. Jag skyndade mig att ta på mig skorna igen och sen sprang jag ner mot bilen för att åka hem till Nilla. Jag hoppas hon inte gjort något dumt nu.
Samtidigt hemma hos Nilla - Nillas Perspektiv
När jag hade bestämt mig för att åka hem till min lägenhet så var det som att jag bara ville försvinna från allt som hade med Eric att göra. Även om han inte sagt att han inte ville eller ville ha barnet så kändes det som en spark rätt i magen när han bara gått sin väg. Jag satt nu hemma ihopkrupen i soffan och tårarna bara fortsatte att rinna. Jag älskade honom så mycket men varje gång ska något komma i mellan. Först Johannes, sen Sanna och nu är jag gravid och Eric kanske inte vill vara med mig för det. När ska allting bara få ett stopp.
(postfacket öppnas)
Jag hörde hur posten kom och jag reste mig sakta upp för att hämta den och jag gick sedan ut till köket för att kolla igenom posten. Det var mest räkningar men det sista var ett brev. Jag förstod ingenting, vem skulle skicka brev till mig. Det stod ingen avsändare på baksidan så jag förstod inte vem det var ifrån heller. Jag sprättade sakta upp kuveret och tog upp brevet som låg där i och när jag läste första raden så fick jag en chock. Brevet var från min....pappa.
Detta är kapitel 22 av Love Is Callin! Hoppas ni ska tycka om det! Jag ska försöka få upp kapitel 23 tidigare imorgon(tisdag) för då kanske jag kan få upp kapitel 24 med. Men det återstår att se. Men i kapitel 23 får vi den spännande fortsättningen. Vi får bla. veta Vad som står i brevet Nilla fått från sin riktiga pappa? Kommer Eric och Nilla behålla barnet? Och vem är det ingentligen Nilla ska träffa? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 23 som kommer imorgon(tisdag).
TUUUSEN TUUUSEN TUSEN TACK! för att ni läser bloggen och alla era underbara kommentarer! Jag blir helt överlycklig av era fina ord ! Ni är dom bästa läsarna som finns och det menar jag verkligen! UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! NI ÄR BÄST!
LOVE U ALL SO MUUUCH! <3<3<333<3333
Love Is Callin - Kapitel 21
Jag tog filten över mig och jag försökte somna men det var som att varje gång jag somnade till så såg jag en skuggliknande man framför mig och jag vaknade varje gång med ett ryck. Jag hade drömt samma dröm i snart 1 vecka och nu började jag faktiskt bli rädd.
Senare på kvällen - Erics Perspektiv
Nilla hade varit sjuk i ett par dagar nu och jag började faktiskt bli orolig. Hon mådde illa och var bara allmänt trött men jag hoppas verkligen inte det är något allvarligt. Jag gick upp för trapporna och ringde snabbt på hemma hos Nilla och jag hörde hur någon ropade KOM IN och jag kände på dörren och den var öppen.
- Hej älskling! Hur mår du idag? sa jag och satte mig bredvid Nilla i soffan och gav henne en puss på pannan
- Det är bättre, men jag mår fortfarande illa sa Nilla och log mot mig
- Men gumman, vi kanske borde kolla upp det så det inte är något allvarligt sa jag och smekte Nillas kind
- Nej, det är säkert bara en vanlig förkylning sa Nilla och log
- Men du har ju mått illa i snart 4 dagar sa jag och såg allvarligt på Nilla
- Ja, men det är okej, jag lovar, men en annan sak, dom ringde från tingsrätten idag sa jag
- Oj, vad blev domen? sa jag och såg på Nilla
- Han fick 7 år sammanlagt sa Nilla
- Oj, konstigt att han inte fick längre sa jag och kände mig lite förvånad över att han inte fick mer
- Ja, men jag tycker 7 år är en bra dom iallafall sa Nilla och log
- Absolut, men har du drömt något mer om den här mannen? sa jag och såg oroligt på Nilla
- Nej, ingenting sa Nilla och jag såg på henne att det inte riktigt stämde
- Är du säker? sa jag
- Ja, absolut sa Nilla och log
- Okej, men tror du att du orkar vara med på inspelningen av "Fredagkväll med Malin imorgon? sa jag
- Det är klart, men när ska vi vara i dansstudion där det ska börja? sa Nilla
- Runt klockan 10.00, men är det säkert att du orkar? sa jag och såg oroligt på Nilla
- Ja, det är lugnt, jag mår bara lite illa, jag har ju inte feber eller något sa Nilla och log
- Okej, jag tror dig sa jag och gav henne en kyss som hon snabbt besvarade
Jag och Nilla låg och myste i soffan en bra stund innan vi bestämde oss för att gå och lägga oss. Jag borstade snabbt mina tänder och tog av mig mina kläder och la mig sedan ner under täcket för att vänta på Nilla. Jag hörde att hon inte mådde bra där inne så jag hoppas verkligen att hon orkar vara med på inspelningen av Fredagkväll med Malin imorgon för hon mår uppenbarligen inte bra alls.
Nästa dag - klockan 10.00 i danslokalen - Nillas Perspektiv
Jag hade mått illa nästan hela natten och nu på morgonen med och jag började fundera på om jag faktiskt var sjuk eller om det var något annat men den tanken slog jag bort på en gång. Vi var nu i danssalen och inspelningarna hade börjat och det var faktiskt riktigt roligt. Dom skulle filma Eric och oss under dansrepet och sen lite andra aktiviteter.
- Men vad säger ni, kan inte ni lära mig något av dansstegen? sa Malin och såg på oss
- Självklart sa jag och log
- Nilla, orkar du verkligen det här? viskade Eric till mig
- Ja, det är okej sa jag och log mot Eric
Vi spelade in och jag mådde inte dåligt längre och det var faktiskt väldigt roligt. Eric, jag, Alex, och Rim fick massor av frågor och även om jag skämdes för mitt ärr i vissa lägen när min tröja åkte upp ibland så tänkte jag inte på det för det var verkligen hur roligt som helst.
3 timmar senare - Erics perspektiv
Vi hade spelat in i danslokalen i ungefär 3 timmar nu och vi skulle snart åka till nästa ställe för att repa. Och då skulle det var jag och tv-teamet men jag ville inget hellre än att få ta med mig Nilla också. Men det gick inte.
- Eric, vi måste åka till nästa ställe nu sa Malin
- Okej, jag kommer sa jag och såg på Nilla
- Ska vi ses hemma hos dig eller mig senare? sa jag och la mina händer på hennes höfter
- Vad sägs om hemma hos dig? sa Nilla och la sina armar runt min nacke
- Mer än gärna, jag ringer när jag är klar sa jag och log
- Längtar redan sa Nilla och log större
- Jag längtar ännu mer sa jag och gav Nilla en passionerad kyss som hon snabbt besvarade
Jag kunde stå och hålla om Nilla i flera dagar. Det var som att jag blev fastfrusen varje gång jag höll om henne. Jag log för mig själv och jag henne en till kyss innan det var dags att åka till nästa ställe att spela in på.
- Jag ringer snart sa jag och log mot Nilla
- Okej, ses snart, saknar dig redan sa Nilla och log
- Saknar dig mer än du kan ana sa jag och gick tillbaka till Nilla igen och gav henne ännu en kyss
- ERIC, Vi måste ÅKA nu! ropade producenten
- Kommer sa jag och skrattade
- Jag älskar dig sa Nilla efter mig
- Och jag älskar dig sa jag och gav henne en slängkyss innan jag gick med producenten ut
I omklädningsrummet - Nillas Perspektiv
Jag bytte snabbt om till mina mörka jeans, vita linne och min gråa kofta över. När jag satte på mig byxorna i morse så hade jag tyckt att dom blivit lite tajtare och det tyckte jag nu med men det kanske bara är inbillning. Jag tog på mig skorna och gick ut med Rim till bussen.
- Så, vad ska du göra nu medans Eric är och spelar in det sista? sa Rim och såg på mig
- Jag ska till stan sa jag och log
- Jaha, vi kan ta sällskap en bit om du vill sa Rim och log
- Ja, absolut sa jag och log mot Rim
Vi klev på bussen och åkte mot stan. Jag hoppas inte vi ska till samma ställe för det vore lite pinsamt. Vi åkte i ungefär en kvart innan vi kom till stan. Vi hoppade av bussen och började gå in mot stan. Vi snackade om allt möjligt och vi hade det verkligen hur kul som helst.
- Ja, vart ska du? sa Rim och såg på mig
- Jag ska ditåt sa jag och log
- Jaha,haha, ja jag menade mest vilken affär? sa Rim och skrattade
- Oh, okej, jag ska till apoteket, har ju mått lite dåligt, så jag ska bara köpa lite alvedon sa jag och log
- Okej, men jag kan följa med dig om du vill sa Rim och log
- Nej, det behövs verkligen inte sa jag och log
- Men det är okej, sa Rim och log stort
- Okej, du kan följa med sa jag och log men inombords så skrek jag
Vi gick till apoteket och jag gick snabbt in och sa till Rim att vänta medans jag gick för att köpa alvedon och hon gick för att titta på lite andra saker och anledningen till att jag inte ville att hon skulle följa med mig var för att jag skulle inte köpa alvedon, utan jag skulle köpa ett graviditetstest. Jag vet att det är lite konstigt men jag har mått illa, varit trött och nu mina jeans. Jag tog testet och gick snabbt mot kassan innan Rim kom tillbaka till mig.
- Gick det bra? sa Rim och log
- Ja, det gick jätte bra, ska vi gå? sa jag och tog påsen
- Ja, visst sa Rim och såg fundersamt på mig
- Bra, kom sa jag och vi gick ut från apoteket
Jag gick snabbt mot bussen för att ta sista biten hem och Rim gick åt det andra hållet. Jag ville inget hellre än att bara få komma hem och göra det där testet och sen aldrig mer prata om det igen. När bussen äntligen kom fram så gick jag snabbt till min lägenhet och in i badrummet för att göra testet och jag måste erkänna att jag mådde ganska dåligt över att behöva göra det.
20 minuter senare - Eric har precis ringt och Nilla får svar på testet - Nillas Perspektiv
Eric hade precis ringt och bett mig komma till studion för att träffa honom där och jag skulle precis gå när jag kom på att jag inte kollat vad testet gett för svar. Jag gick in till badrumet och jag svalde tungt för att sedan titta på testet.
- Åh....shit....jag är....gravid...i 2...månaden sa jag för mig själv
Det var som att jag fick en chock. Jag kunde inte förstå att jag faktiskt var gravid. Jag stirrade bara på testet och glömde nästan bort att jag skulle gå till studion. Jag tog på mig skorna och sedan började jag gå mot studion. Jag gick i mina egna tankar när jag nästan var framme och jag fick plötsligt syn på någon. Jag stannade till och när mannen stannade med så blev jag faktiskt rädd. Jag blev som fastfrusen och tittade på mannen och när han sedan började gå mot mig så blev jag livrädd. Jag vet inte varför men jag fick någon känsla i magen av att jag skulle springa därifrån.
Jag sprang så fort jag bara kunde tills jag till slut kom till en gränd och jag fick stanna. Det var ganska nära studion det minns jag men hur skulle jag komma ut härifrån nu. Jag vände mig sakta om och då fick jag se vem det var och jag förstod vem det var som hade iaktagit mig och Eric.
- Hej Nilla, trevligt att träffa dig igen sa min styvpappa Peter
- Hej Peter sa jag och la mina armar på magen
Detta är kapitel 21 av Love Is Callin. Jag hoppas ni ska tycka om det. Och det kommer inte bli tråkigt bara för att Nilla är gravid, snarare tvärtom, det kommer hända MASSOR av mer spännande saker ändå. Jag lovar. Kapitel 22 kommer imorgon(måndag) och då får vi den spännande fortsättningen. Bla. får vi veta Vad Eric kommer säga när han får reda på att Nilla är gravid? Vad vill Nillas styvpappa? Och vem är det Nilla får ett brev av? det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 22.
TUSEN TUUUSEN TACK för att ni läser bloggen och för att ni skriver så otroligt fina kommentarer! Jag lovar att aldrig sluta skriva noveller så länge ni läser dom :) Jag är så tacksam för att ni läser bloggen! Ni är underbara! TUSEN TUUSEN TACK! Ni är bäst ! Utan Er skulle inte bloggen finnas!
LOVE U ALL SO MUCH! <3333<3333<33333
Love Is Callin - Kapitel 20
Det var som att han iaktog mig och Eric men när jag blundade och kände Erics parfym och jag tittade igen så var mannen borta men samtidigt kändes det fortfarande som att vi var iaktagna.
Nillas perspektiv
Vi hoppade snabbt in i bilen och åkte hem till mig och vi kunde inte slita oss från varandra. Vi kysstes hela vägen upp för trapporna och när jag skulle öppna dörren så kysste Eric min hals och jag skrattade för det kittlades och sen kom vi in och vi stängde snabbt dörren för att sedan gå till sovrummet. Vi hjälptes snabbt av med våra kläder och vi hade sedan sex. Vi stönade tyst båda två och det var helt sjukt underbart!
1/2 timme senare
Jag hade tagit på mig Erics linne och vi hade båda tagit på oss våra underkläder och vi låg i sängen och myste. Det var verkligen helt underbart. Jag log mot Eric och han log mot mig. Jag la mig mot hans bröst och han började leka med mitt hår.
- Så, hur kommer det kännas att komma tillbaka till dansen imorgon efter uppbrottet? sa Eric och log mot mig
- Hur bra som helst, man är väl professionell sa jag och skrattade
- Haha, du? proffessionell? skulle inte tro det sa Eric och skrattade
- Hey, jag är visst ett proffs sa jag och buttade till Eric lite lätt medans jag skrattade
- hahaha, om du säger det så sa Eric och skrattade
- Ja det säger jag sa jag och skrattade
- Vågar du utmana mig? sa Eric och log hemlighetsfullt
- Självklart sa jag och log tillbaka
- Okej, men jag varnade dig sa Eric och började kittla mig
- Hahahahaha, Eric...jag ger mig sa jag och började skrattade
- Ger du dig redan? sa Eric och såg förvånat på mig
- Aldrig sa jag och började kittla honom och vi skrattade båda två
Vi kittlade varandra och vi hade det faktiskt väldigt mysigt tillsammans. Vi låg kvar en stund till efter vårt lilla kittlingskrig. Jag var så otroligt glad att allting äntligen löst sig till det bästa. Men nu hoppas jag bara att fansen imorgon kommer gå lika bra. Jag bytte ju faktiskt dansteam för att inte behöva vara tillsammans med Eric. Jag hoppas att jag kan få tillbaka min plats igen.
Nästa dag - i danslokalen - Erics Perspektiv
Nilla var i omklädningsrummet och vi hade kommit lite, eller inte lite, snarare mycket tidigare än dom andra för att få dansa lite ensamma först. Jag värmde upp medans jag väntade på att Nilla skulle bli klar och när hon kom in i sina svarta sweatbyxor och magtröjan med ett stort N på så var det som att se henne för första gången igen. Men den här gången hade hon ett är på magen men hon var lika fantastisk ändå.
- Har jag något i ansiktet? sa Nilla och skrattade medans jag log stort mot henne
- Va? nej, absolut inte. Det är bara det att du är så otroligt snygg sa jag och log större mot henne
- Tycker du? sa Nilla och log
- Absolut sa jag och gick fram till henne för att sedan ge henne en het passionerad hollywood kyss
Vi började dansa tillsammans sen och det var faktiskt riktigt roligt och det var som att vi inte hade tagit en paus från dansrepitionerna. Men det blev inte bara dans det blev en hel del mys också. Och mysandet var mycket mysigare och roliga än dansen.
2 timmar senare - dom andra är på väg - Nillas perspektiv
Eric och jag hade både dansat och kelat i nästan 2 timmar och nu var dom andra på väg också. Men hur lång tid det skulle ta visste ingen av oss. Jag ställde mig framför speglarna som finns i danstudion och log när jag såg hur Eric smög sig upp bakom mig och la sedan sina armar runt min midja.
- Kan man inte få en liten kyss innan dom andra kommer? sa Eric och log mot mig
- Hmm...jag vet inte riktigt sa jag och skrattade och vände mig om mot Eric
- Haha, jag vet att du vill kyssa mig sa Eric och skrattade
- Kanske, men isåfall får du fånga mig först sa jag och började springa runt i danssalen
Eric sprang efter mig och fick till slut tag i mig och tog sina armar runt min midja och snurrade runt mig.
- Hahaha, skrattade Eric och log
- Du fångade mig ännu en gång sa jag och log
- Haha, ja, det kan säga, så vad är min belöning? sa Eric och ställde sig framför mig
- Vad önskar herrn? sa jag och la mina hände runt hans hals
- Det här sa Eric och började kyssa mig och det var faktiskt väldigt mysigt
Vi stod kvar och fortsatte kyssas och det var alltid lika mysigt att få kyssa Eric och vi var så upptagna med varandra att vi inte märkte när dörren till danssalen öppnades och dom andra kom in.
- Oj, förlåt, vi kanske kom lite för tidigt sa Alex och skrattade
- Eller är det okej om vi kommer in nu? sa Rim och log stort
- Det är okej att ni kommer in sa Eric och skrattade
- Det syns att ni blivit sams igen iallafall sa Alex och skrattade
- Det kanske man kan säga sa Eric och gav mig en puss på kinden
- Love Birds, Sabina kan komma när som helst sa Rim och skrattade
- Okej, vi ska försöka skärpa oss sa jag och log mot Eric och gav honom en puss på kinden och han blev röd i ansiktet
Sabina kom in ungefär en kvart senare än dom andra och vi började dansa ganska snabbt och det var riktigt roligt och det var som att jag aldrig varit borta från dansteamet.
3 timmar senare - Lunchpaus - Erics Perspektiv
Nu var det äntligen en lunchpaus och precis när vi skulle gå ut för att byta om och sedan gå och käka så kom Sanna. Jag var ensam kvar i lokalen eftersom jag skulle hämta min vattenflaska samt handduk och jag ville inget hellre än att bara springa till omklädningsrumsdörren.
- Såg ditt lilla tal på tv sa Sanna och log hånfullt
- Jasså sa jag och tog mina saker
- Gulligt gjort, men jag vet att du inte menade allt du sa sa Sanna och började gå fram mot mig
- Vad snackar du om? sa jag och började gå åt sidan för att undvika Sanna
- Du ångrade inte kyssen, det märktes sa Sanna
- Jag ångrade jag överhuvud taget såg åt dig sa jag och började närma mig omklädningsrumsdörren
- Bevisa det då, ge mig en kyss till då sa Sanna
- ALDRIG! sa jag och hörde hur en dörr öppnades
- Älskling, ska du me...d? sa Nilla och såg på mig och Sanna
- Självklart, är dom andra klara? sa jag och log mot Nilla
- Ja, dom väntar sa jag
- Jag kommer, ska bara ta en dusch sa jag och öppnade dörren till omklädningsrummet
- Hej Nilla! Sött att ni blev tillsammans igen sa Sanna ironiskt
- Lägg av! Han är inte intresserad av dig sa Nilla och jag såg hur arg hon blev
- Passa dig! Du har redan ett ärr, du vill väl inte ha ett till? sa Sanna och gick fram mot Nilla
- Gå härifrån! Du har inget här att göra sa jag och ställde mig framför Nilla
- Vem bryr sig sa Sanna och gick ut genom dörren till entren
- Jag skyndar mig, bry dig inte om henne sa jag och gav Nilla en snabb kyss
- Vad gjorde hon här? sa Nilla och såg på mig
- Jag vet inte, men jag skyndar mig. sa jag och log
- Okej, jag väntar hos dom andra i matsalen sa Nilla
- Kommer om 4 minuter sa jag och smekte snabbt Nillas kind innan jag gick in för att duscha och byta om
10 minuter senare - i matsalen - Nillas perspektiv
Jag hade blivit orolig när jag sett Sanna tillsammans med Eric men det verkade inte varit något så jag försökte glömma det. Vem trodde hon ingentligen att hon var? pojkvänstjuv eller något?! Åh, så frustrerande. Eric och hade nästan precis ätit upp och nu satt jag i Erics knä och gosade med honom och det var jätte mysigt. Men jag tror inte dom andra var så glada för det.
- Kommer ni vara så där mysiga hela tiden nu? sa Alex och skrattade
Vi svarade inte för vi var för upptagna med varandra
- Eric? Nilla ? Hallå? sa Rim och skrattade
Vi svarade fortfarande inte och Eric gav mig snabbt en kyss
- ERIC! ropade Alex och vi hoppade till
- Va? Förlåt sa du något? sa Eric och log
- Hahaha, ja, kommer ni vara sådär mysiga och gulliga hela tiden nu? sa Alex och skrattade
- Ja, vad säger du? sa Eric och såg på mig
- Absolut sa jag och skrattade
- Ah, man sa Alex och skrattade
- Hahaha, du får stå ut sa Eric och log
- Vi får försöka sa Rim och skrattade
Vi hade det faktiskt väldigt roligt på lunchen och sedan resten av danslektionen. Men jag tror Sabina tyckt att vi var lite små flamsiga mot slutet för Eric och jag kunde inte hålla oss ifrån varandra. Det var som att vi hade energi till en hel skolklass. Det var faktiskt väldigt roligt men inte för Sabina tror jag. Vi skulle nämligen repa inför Sommarkrysset och jag och Eric kunde inte riktigt fokusera det sista så vi fick sluta lite tidigare men det var det faktiskt värdt.
1 vecka senare - Nillas Perspektiv
Det hade gått ungefär 1 vecka sen jag och Eric blev tillsammas igen och jag var helt överlycklig. Och jag hade även varit på rättegången mot Johannes och idag skulle dom ringa och berätta för mig vad domen blivit för Johannes och det hade varit väldigt tufft för mig när jag var där. Johannes hade tittat på mig och det hade gett mig kalla kårar för han såg inte direkt glad ut över det jag sa i rätten.
RING RING RING RING
- Hej det är Nilla svarade jag när min mobil ringde
- Hejsan! Är det Nilla Hansson jag talar med? sa en mans röst
- Ja, det är jag sa jag och kände hur jag började bli orolig
- Domen kom igår och jag tänkte meddela dig vad domen blev sa mannen
- Okej, vad blev det? sa jag och kände hur det knöt sig i magen
- Johannes Karlsson fick 7 år för mordförsök samt grov misshandel sa mannen
- 7 år? 7 år ? sa jag och kunde inte få in det
- Ja, han fick 7 år sa mannen
- Okej, jag får tacka att du berättade sa jag
- Det var så lite. sa mannen
- Hej då sa jag och vi la på
Jag satte mig i soffan och jag kände hur jag började må illa igen. Jag hade mått ganska illa i säkert 4 dagar och nu var det värre efter beskedet. Han hade verkligen fått 7 år. Jag stirrade bara rakt ut mot väggen och det var som att det inte gick in i mitt huvud. Jag satt i soffan och väntade på att Eric skulle komma för han hade fått tagit hand om mig lite extra nu när jag var sjuk. Jag tog filten över mig och jag försökte somna men det var som att varje gång jag somnade till så såg jag en skuggliknande man framför mig och jag vaknade varje gång med ett ryck. Jag hade drömt samma dröm i snart 1 vecka och nu började jag faktiskt bli rädd.
Detta är kapitel 20 av Love Is Callin. Jag hoppas verkligen ni ska tycka om det :) Kapitel 21 av Love Is Callin kommer imorgon(söndag) och då kommer den spännande fortsättningen av Love Is Callin. Då får vi bla. veta varför Nilla mår så illa? Vem är mannen hon drömmer om? Vad händer den där kvällen då hon möter mannen? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 21 som kommer imorgon.
Jag är ledsen att kapitlet kom så sent men har haft en irriterande bondfluga som surrat runt mitt huvud nästan hela dagen och kvällen så jag hoppas det ska bli tidigare imorgon :)
TUUSEN TUUUSEN TUUSEN TACK för att ni läser bloggen och för era fina kommentarer! Jag blir som sagt alltid alltid lika glad och jag är så tacksam att ni läser bloggen! Ni är dom bästa läsarna som finns! UTAN ER INGEN BLOGG! TUSEN TACK!
LOVE U ALL SO MUCH! <333<333<333333
Love Is Callin - Kapitel 19
Vad gjorde Eric här? Jag visste ju att Danny och Eric var vänner men varför skulle han vara här just nu?
Nillas Perspektiv
- Hej Nilla sa jag och sträckte fram handen mot Danny och försökte hålla blicken borta från Eric
- Hej Nilla, Danny sa Danny och gav mig en kram istället
- Ja, jag ska väl gå då sa Eric och försökte se mig i ögonen
- Vi ses sa Danny och gav Eric en kram innan han gick ut från danssalen
Jag tittade inte på varken Danny eller Eric för jag kände hur tårarna började rinna igen och jag torkade snabbt bort dom när Danny såg på mig. Jag log mot honom som att ingenting hänt.
- Han har berättat om dig sa Danny och log
- Jasså, har han berättat om Sanna med? sa jag och kände hur det högg till i hjärtat
- Ja, och att han verkligen älskar dig mer än det finns ord sa Danny
- Okej, men jag kan inte lita på honom, så enkelt är det. Ska vi köra igång? sa jag
- Nilla, du behöver inte spela så kall, jag ser att du älskar honom och att du lider av det här sa Danny
- Jag spelar inte kall, jag älskar honom och visst jag har lidit men inte längre, ska vi dansa? sa jag
- Nilla sa Danny och såg på mig och jag förstod vad han skulle säga
- Vet du vad, vi struntar i det, jag kom hit för att sköta mitt jobb, inte för att behöva förlåta Eric sa jag och gick ut från danssalen och in i omklädningsrummet
Jag satte mig på en av bänkarna och kände hur tårarna började rinna och jag kunde inte förstå varför allting bara skulle förstöras hela tiden. Matte höll sig undan från mig just nu och det var för det ända jag pratade om när vi sågs var Eric. Jag ville verkligen vara med honom och jag måste nog inse att även om jag inte vågar lita på honom så kanske jag måste det för jag mår verkligen dåligt när jag inte får vara tillsammans med honom.
Erics Perspektiv
När jag hade sett att Nilla sprungit ut från danssalen så förstod ingenting. Jag gick tillbaka till danssalen och gick snabbt fram till Danny för att höra vad som hänt.
- Var är Nilla? sa jag och såg på Danny
- Hon slutade kanske man kan säga sa Danny
- Vadå slutade? sa jag förvånat
- Jag sa att hon borde prata med dig och att hon inte behövde spela så kall sa Danny
- VA?! Men var är hon nu? sa jag
- I omklädningsrummet tror jag sa Danny
- Tack sa jag och gick in till tjejernas omklädningsrum för att se om Nilla var där men det var helt tomt.
- F**N sa jag högt och kände hur benen vek sig
Hur kan jag missa henne?! Jag måste åka till en tv-grej men jag måste vinna Nilla tillbaka. Och det kan jag inte så länge jag måste jobba. Eller vänta en sekund. Jag kom på något. Ja, nu vet jag hur jag ska göra. Jag packade snabbt ihop mina saker och sprang ut till Tomas som väntade på mig i bilen.
- Du kör va? sa jag och log
- Okej, men får man fråga varför sa Tomas och såg på mig
- Ska skriva en grej bara sa jag och log hemlighetsfullt
- Okej, då förstår jag sa Tomas och skrattade
Jag hoppade snabbt in i bilen för att sedan ta fram mitt block och penna. Jag började skriva ett tal kanske man kan säga. Jag ska nämligen läsa upp det här i tv och jag hoppas Nilla ser det och då förstår hur mycket jag faktiskt älskar henne.
Hemma hos Nilla - Nillas perspektiv
Jag var hemma och hade varit det ett bra tag nu. Jag visste att Eric hade en tv-grej nu och att den var live-sänd men jag visste inte om jag orkade se det. Jag låg i sängen och tänkte på allt jag och Eric gått igenom tillsammans och jag log för mig själv när jag rörde vid min kind, det var som att jag kunde känna Erics hand smeka min kind istället för mig men så fort jag tänkte på att det inte var han som rörde vid min kind så ville jag bara gråta igen. Jag slog på tv:n och det verkade som intervjun med Eric pågått en stund.
- Så, Eric du hade något du ville säga? sa programledaren
- Ja, är det den kameran? sa Eric och tittade in i en kamera
- Ja, det stämmer sa programledaren
- Nilla, det finns bara du i mitt liv . Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Sättet du ser på mig när jag vaknar på morgonen, sättet det lyser inom mig varje gång jag ser in i dina fantastiska ögon. Det jag gjorde var så korkat och jag fattar inte varför jag gjorde så. Men det är verkligen bara dig, bara dig och ingen annan som jag älskar och vill vara tillsammans med. Du vet i sagorna man hörde när man var liten, där slutade alla sagorna lyckligt. Men i verkligheten slutar inte allt lyckligt. Men om jag får vara med dig så skulle vår saga sluta lyckligt. Nilla, jag älskar dig så mycket att jag snart går sönder. Nilla, jag hoppas du en dag vill vara med mig igen. För jag älskar dig mer än något annat. sa Eric
- Wow, det var en riktig kärleksförklaring sa programledaren
- Ja, men det är nog förjäves sa Eric och såg ledsen ut
Jag kände hur tårarna bara forsade ner på mina kinder och jag hoppade snabbt ur sängen och sprang ut i hallen och jag tog snabbt på mig mina skor och min gråa stickade kofta och sprang ner mot bussen. När jag kom på så var det bara som att jag ville be chafförren att gasa för jag ville bara komma fram till Eric på en gång.
Samtidigt hos Eric - Erics Perspektiv
När jag var klar så gick jag ut till fansen och gav dom bilder och autografer och jag försökte verkligen hålla tillbaka tårarna för nu hade jag verkligen gjort allting för att vinna Nilla tillbaka och om inte det här funkade heller så var det nog kört att få tillbaka Nilla föralltid.
- Kan jag få en bild? sa en tjej i 16 års ålder och log mot mig
- Självklart sa jag och vi tog bilden
- Tack, Jo, jag hoppas det löser sig med Nilla, för ni är väldigt fina tillsammans sa tjejen
- Tack, det hoppas jag med sa jag och log
När jag hade skrivit klart alla autografer och tagit bilder så började jag gå mot bilen och jag ville inget hellre än att bara åka hem och inte prata med någon mer idag. Jag saknade Nilla så mycket men jag måste nog försöka gå vidare nu, även om det är svårt. När jag kommit till bilen och skulle öppna bil dörren så tyckte jag att jag hörde en bekant röst bakom mig.
- Eric sa Nilla och jag vände mig snabbt om
- Nilla? sa jag och såg mot henne
- Jag såg ditt tal till mig på tv:n sa Nilla och började gå fram mot mig
- Gjorde du? Jag trodde inte det sa jag och såg på Nilla
- Ja, det var det vackraste jag någonsin hört sa Nilla och log mot mig och nu stod vi mitt i mot varandra
- Jag har saknat dig så otroligt mycket. Jag älskar dig Nilla, You are the one för mig sa jag och la min hand mot hennes kind
- Jag älskar dig mer än du kan förstå, jag har varit en idiot som trodde jag kunde glömma dig sa Nilla och jag såg hur tårarna rann ner från hennes kinder
- Det är jag som varit en idiot, jag skulle aldrig ha låtit Sanna kyssa mig, kan du någonsin förlåta mig? sa jag
- Jag har redan förlåtit dig, det är därför jag är här. Jag kom hit så fort jag hört vad du sagt på tv och det var därför jag kom sa Nilla
- Så, vad händer nu? sa jag och la mina armar runt Nillas midja
- Jag tror jag vet sa Nilla och la sina händer mot mina kinder och våra läppar möttes och jag kände hur både mina tårar och hennes tårar rann ner för våra kinder men det var den mest underbara kyssen jag någonsin fått.
Nillas Perspektiv
När jag hade kommit fram till Eric ville jag ingenting hellre än bara kasta mig i hans armar men när vi började prata så var det så självklart att det var han och jag för alltid. När vi kysstes så kände jag hur det rann tårar på hans kinder och jag kände mina tårar som rann ner för mina kinder med. När vi släppte varandras läppar och gav varandra en kram så tyckte jag att jag såg någon en bit bort. Det var som att han iaktog mig och Eric men när jag blundade och kände Erics parfym och jag tittade igen så var mannen borta men samtidigt kändes det fortfarande som att vi var iaktagna.
Detta är kapitel 19 av Love Is Callin. Jag hoppas ni ska tycka om det. Och kapitel 20 kommer redan imorgon(lördag) och det kommer tidigare det lovar jag och det kommer också bli längre än detta. Och då får vi bla. veta Om Nilla och Eric kan hålla ihop från och med nu? Vem är det som iaktar Nilla och Eric hela tiden? Och vad är det för chockbesked Nilla får? Det och mycket mycket mer kommer vi få veta i kapitel 20.
TUSEN TUSEN TACK för att ni läser bloggen och för alla era super fina kommentarer! Det betyder så otroligt mycket för mig att ni tycker så mycket om bloggen och speciellt att ni tycker om just denna novellen :) Ni är dom bästa läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! Så åter igen TUSEN TUSEN TACK! NI ÄR BÄST!
LOVE U ALL! <333<333<33333
Fler kapitel till Love Is Callin :)
Hej alla helt fantastiska läsare !
Som jag skrev i förra kapitlet av Love Is Callin så var tanken att det bara skulle bli 20 kapitel för det fanns inte så mycket mer att skriva om i just denna novellen men när jag vaknade i morse så började jag fundera lite till och nu har jag massor med idéer till Love Is Callin så det kommer faktiskt bli fler än bara 20 kapitel :) Yay :) Jag hoppas ni ska tycka det är roligt :)
Sen vet jag inte när kapitel 19 kommer upp, men jag hoppas få upp det senare ikväll men är inte hundra. Men jag lovar att försöka :) Ni är dom bästa läsarna !
LOVE U ALL! <3<3
Love Is Callin - Kapitel 18
- Vadå? sa jag och kände hur jag började bli irriterad
- Han kysser extremt bra..sa Sanna och gick ifrån mig.
Jag stog kvar och bara stirrade rakt ut. Han kan väl inte ha...Nej, det är klart han inte kan. Eric älskar mig, varför skulle han då gå och kyssa henne?! En tjej han inte känner. Jag förstod ingenting. Det här var nästan värre än att bli knivstucken. Jag såg på Eric som log mot mig och jag log stelt tillbaka och jag kände hur det högg till i hjärtat.
Erics Perspektiv
Jag hade sett att Nilla pratat med Sanna och jag förstod att hon berättat om vad som hände mellan oss. Men det var faktiskt bara 1 kyss, ingenting annat. Och det betyde verkligen ingenting. Jag såg på Nilla och log men hon log stelt mot mig tillbaka. Jag förstod att hon visste.
- Jag måste gå till Nilla sa jag till Alex
- Ska ni mysa nu igen? sa Alex och skrattade
- Hahaha, ja kanske det sa jag och började gå mot Nilla
Jag började gå mot Nilla och jag kände att jag började bli nervös. Om jag säger något om det som hänt så kanske hon blir ledsen, och om jag inte säger något så...ÅH! Jag vet inte, hur jag än gör så kommer jag såra henne. Och det är det sista jag vill.
- Mår du bra? sa jag och la mina armar runt Nillas midja när jag kom fram till henne
- Jag vet inte....alltså känner du den där Sanna väl? sa Nilla och tog bort mina armar och då förstod jag att hon visste
- Inte så väl alls, vi snackade lite under turnen men det var inte mer än så sa jag och log
- Så du känner henne inte så väl att du kysst henne? sa Nilla och jag visste inte vad jag skulle säga
- Nilla, jag...började jag och försökte ta hennes hand
- Fy f*n! Du kan dra åt helvete sa Nilla och sprang snabbt ut lokalen
- NILLA! VÄNTA! ropade jag men det var försent. Hon hade redan gått ut.
- Oj då, du berättade till slut sa Sanna bakom mig
- Så det var du?! EN KYSS! Det var EN KYSS och nu kan du ha förstört mitt förhållande till Nilla sa jag argt
- Jag? Du kysste mig lika mycket så du har förstört ditt förhållande minst lika mycket som jag sa Sanna
- Jag vill ALDRIG mer se dig sa jag och skyndade mig ut från lokalen
Jag skyndade mig ut från lokalen och när jag kom ut på gatan så såg jag inte Nilla någonstans. Det var som hon hade gått upp i rök. Jag förstod ingenting. Jag sprang till bilen och nu var det bara hem till Nilla som gälde. Jag ångrade mig så mycket för det jag gjort men det var bara 1 kyss inget mer hände. Jag får inte förlora Nilla. Jag torkade snabbt mina tårar som rann ner för mina kinder medans jag åkte mot Nillas lägenhet. Jag hoppas verkligen inte att det är för sent.
Hemma hos Nilla - Nillas Perspektiv
Jag kan inte fatta att han gjort såhär mot mig. Jag trodde verkligen att han älskade mig och så går han och kysser någon annan. Medans jag ligger på sjukhuset till och med. Jag kan inte förstå hur han kunde göra såhär mot mig. Jag hade precis kommit hem och jag hade smsat Matte att jag behövde honom och han skulle komma så fort han bara kunde. Jag satte mig i soffan och tittade på väggen. Jag kände hur tårarna strömmade ner för mina kinder och det kändes som att någon slitit ut mitt hjärta och sen trampat på det. Jag hade aldrig varit så ledsen i hela mitt liv.
KNACK KNACK KNACK
Jag trodde det var Matte som kom så jag gick snabbt för att öppna dörren och det var inte Matte som stod där utan det var Eric. Jag ville bara dra igen dörren igen men han tog den före jag hann stänga den.
- Nilla, du måste lyssna på mig sa Eric
- Varför då? Jag vill aldrig mer se dig sa jag och försökte åter igen dra igen dörren
- Jag älskar dig! Det var en kyss och det var inte meningen sa Eric och höll fortfarande i dörren
- Eric, snälla släpp dörren! Jag vill inte se dig mer! GÅ NU! sa jag
- Nilla, vad är det som händer? sa Matte som kom upp från trapporna
- Kan du be Eric gå är du snäll sa jag och gick in till lägenheten igen
- Det kanske är bäst att du går Eric sa Matte
- Men jag måste få prata med Nilla sa Eric
- En annan dag sa Matte och jag hörde hur dörren stängdes
- Okej Nilla, kan du berätta vad som hänt nu? sa Matte och satte sig bredvid mig i soffan
Jag berättade det jag fått veta för Matte och han satt som en fågeholk framför mig. Han var chockad. Han trodde aldrig Eric skulle kunna göra en sån sak mot mig. Och han var inte den ända direkt.
- Men vad gjorde han här? sa Matte
- Han ville prata med mig. Han sa att det bara är en kyss men hur ska jag kunna veta det sa jag
- Nej, det är klart. Men du älskar ju honom eller hur? sa Matte
- Ja, mer än det går att säga sa jag
- Gumman, borde du inte prata med honom då? sa Matte
- NEJ! Jag vill inte prata med honom sa jag
- Okej okej, jag bara frågade sa Matte och skrattade
Jag ville inte ha med Eric att göra på ett tag nu. Han hade svikit mig och jag ville inte träffa honom just nu. Jag kan inte förstå hur han kunde, och när jag låg på sjukhus med?! ÅH! Eric, du ska inte vara en sån som kysser en annan tjej så varför gjorde du det!?
4 dagar senare - Nillas Perspektiv
Det hade gått fyra dagar sedan jag fick veta att Eric kysst en annan tjej. Det hade gjort så ont i mig när han berättade det. Men jag hade börjat komma över det, eller okej, vem försöker jag lura? Jag är helt förkrossad. Men jag skulle faktiskt ringa till Sabina idag för att se om jag kunde få ett nytt jobb. Jag orkade inte dansa med Eric just nu så därför ville jag dansa med någon annan.
- Hej det är Sabina sa Sabina när hon svarade
- Hej Sabina! Det är Nilla sa jag
- Nilla, Hej, vad har du på hjärtat? sa Sabina
- Jo, jag tänkte bara fråga om det finns något nytt dansjobb. sa jag
- Men, du jobbar ju med Eric just nu sa Sabina förvånat
- Ja, men finns det inget annat jobb? sa jag
- Jo, du kan dansa med Danny sa Sabina
- Okej, jag tar det, när kan jag börja? sa jag
- Du kan börja om 2 dagar sa Sabina
- Det blir kanon sa jag och log
- Men du borde berätta för Eric att du valt att dansa med Danny just nu sa Sabina
- Mm...jag KNACK KNACK hörde jag på dörren måste gå sa jag
- Okej, men lova att prata med Eric sa Sabina
- Ja, jag ska sa jag
- hej då gumman sa Sabina
- Hej då sa jag och la på för att sedan gå och öppna dörren där det stod en man med en stor blombukett i famnen
- Nilla Hansson? sa mannen
- Ja, det är jag sa jag
- Dom här är till er sa mannen
- Åh tack sa jag och tog i mot blommorna
Jag stängde dörren och gick in i köket med blommorna och satte dom i vatten. Jag såg inte kortet förens jag satte vasen på bordet. Jag tog upp det och det stod "Nilla, jag älskar dig! Kom till Grönan ikväll för jag vill träffa dig. Puss din föralltid Eric". Jag kände hur det högg till i magen när jag läste kortet och jag ville verkligen gå dit och träffa honom men samtidigt ville jag det inte. Jag valde att ringa Matte.
- Matte här, vad behöver du mig till? sa Matte när han svarade
- Brukar du svara sådär? sa jag och skrattade
- Bara när jag ser att det är du sa Matte och skrattade
- Eric skickade blommor, han vill ses på grönan sa jag
- GÅ! Snälla GÅ! sa Matte
- Vad snackar du om? sa jag
- Du har pratat om hur mycket du saknar honom i 3 dagar nu och jag orkar inte mer sa Matte
- Du ska ju vara min bästa vän! sa jag irriterat
- Jag är din bästa vän, men jag vet hur mycket du saknar honom så därför måste du gå sa Matte
- Men jag kan inte sa jag
- Nilla, jag ber dig gå, jag går med dig sa Matte
- Okej, vi ses utanför Grönan om 2 timmar sa jag
- Bra, för jag ska se till att ni blir tillsammans igen sa Matte
- Hey sa jag
- Ses om 2 timmar sa Matte och la på
Jag går dit för att prata och lyssna på Eric, inte för att bli tillsammans med honom igen. Även fast jag ville bli tillsammans med honom igen men jag kunde inte. Jag älskar honom så mycket men jag vågar inte lita på honom igen. Men jag ville ju inget hellre än att vara tillsammans med honom. Åh, vad ska jag göra?!
2 timmar senare - på Grönan - Erics Perspektiv
Jag hade kommit för ungefär en kvart sen och jag började bli väldigt nervös. Jag menar jag hade ju ingen aning om Nilla överhuvud taget skulle komma hit. Jag hade gjort allt för att prata med henne. Jag hade ringt, skickat sms och även mejlat men hon hade aldrig svarat och nu hade jag skickat rosor som bevis för min kärlek till henne. Jag älskar ju bara henne. Det som hände med Sanna var ingenting. Jag stod vid Insane vid vattnet och lutade mig mot staketet och jag väntade bara på att Nilla skulle komma nu.
Nillas Perspektiv
Jag och Matte hade kommit till grönan för ungefär fem minuter sen och vi började gå mot Insane för det var där jag trodde Eric skulle kunna vara. Jag hade pratat om att jag älskat Insane så det var därför jag trodde att han stod där. När vi kom fram så såg jag hur Eric stod lutad staketet.
- Det är okej Matte, jag går själv sa jag
- Okej, jag finns där borta om du behöver mig sa Matte och gick en bit bort
Jag nickade bara till svar och började gå mot Eric. Det gjorde ont i mig när jag fick se honom stå där. Det var som att jag inte ville något hellre än bara krama om honom men jag kunde samtidigt inte.
- Eric sa jag och ställde mig framför honom
- Nilla, du kom sa Eric och försökte krama mig men jag ryggade snabbt tillbaka
- Ja, du ville prata med mig sa jag kyligt
- Jag vill att vi glömmer det här och går vidare tillsammans sa Eric
- Glömma allt? Jag kan inte bara glömma allting sa jag
- Men Nilla, det som hände var att hon flörtade med mig och jag hade berättat för henne om dig, men sen kysste hon mig och jag kysste henne inte tillbaka sa Eric
- Hur ska jag kunna veta det? sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Nilla, snälla, jag älskar dig så att mitt hjärta kan gå sönder Nilla, du är den jag vill ha sa Eric och torkade mina tårar
- Eric, jag kan inte, och jag ska börja dansa för Danny nu sa jag
- VA?! Men du kan inte göra såhär mot mig sa Eric och tog min arm
- Eric, släpp mig! Jag älskar dig så frukansvärt mycket men jag kan inte lita på dig sa jag
- Nilla, gumman, snälla sa Eric
- Jag är ledsen. Men jag kan inte sa jag och Eric släppte min arm och jag gick till Matte
Det värkte i bröstet och jag kände hur tårarna bara rann ner för mina kinder och jag tänkte inte änns på att vänta på Mattias utan jag ville bara ut från grönan så fort som möjligt. Jag sprang mot bussen för att komma hem för jag ville inte vara här mer. Jag älskar honom så mycket och så kan jag ändå inte förlåta honom. Varför måste kärleken vara en sådan pina?!
2 dagar senare - Nilla möter Danny - Nillas Perspektiv
Jag skulle träffa Danny för första gången idag och jag var lite nervös, men inte för att träffa Danny utanför att jag kanske skulle stöta på Eric. Jag har inte hört något från honom på två dagar nu och jag började må riktigt dåligt. Jag saknade honom varje sekund och jag ville bara att han skulle ringa mig men samtidigt ville jag inte det. Jag skyndade mig sedan att byta om och gick in till dansstudion för att träffa Danny men när jag kom in var det inte bara Danny som stod där. Det var Eric också. Det var som att jag bara ville sjunka genom golvet.
Vad gjorde Eric här? Jag visste ju att Danny och Eric var vänner men varför skulle han vara här just nu?
Detta är kapitel 18 av Love is Callin! Jag hoppas ni ska tycka om det! Det näst sista kapitlet, kapitel 19 kommer imorgon(fredag) och då får vi veta vad som händer. Kommer Nilla förlåta Eric? Vad gör Eric hos Danny när det är dansrepetition? Vad får Eric för idé för att få tillbaka Nilla? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 19 som är det näst sista.
TUUSEN TUUUUSEN TACK för alla era underbara kommentarer! Jag blir alltid lika tacksam och glad när ni skriver att ni tycker så mycket om bloggen. Utan er skulle inte bloggen finnas ! NI ÄR DOM BÄSTA LÄSARNA SOM FINNS! Tusen tack för att ni läser bloggen! Utan er ingen blogg!
LOVE U ALL SOOO MUCH! <3<3<333<33333
Love Is Callin - Kapitel 17
- Jag fick ett brev....sa Nilla och jag förstod att det inte var roligt
- Vadå för brev? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Det är från Stockholms tingsrätt sa Nilla och jag kände hur mitt hjärta frös till is
- Vad står det? sa jag och kände hur jag själv blev nervös
- Det står "Nilla Hansson, du är kallad till rättegången mot Johannes Karlsson" sa Nilla
- Åh shit, när är det? Sa jag
- om 1 vecka sa Nilla
- Jag följer med dig, det förstår du va? sa jag
- Jo men, jag vet inte om det är en offentlig rättegång sa Nilla
- Just det, men det kan man kolla upp, annars väntar jag utanför sa jag
- Har jag sagt att du är världens bästa pojkvän? Sa Nilla
- en eller två gånger kanske sa jag och skrattade
- då säger jag det igen, Eric Saade, du är världens bästa pojkvän sa Nilla
- Och du Nilla Hansson är världens bästa flickvän sa jag och skrattade
- När kommer du tror du? Sa Nilla
- Jag kommer nog om 2 timmar tror jag, och då kommer jag direkt hem till dig sa jag
- perfekt! Sa Nilla
- ses snart snygging sa jag och skrattade
- Ses snart snyggare sa Nilla och skrattade.
Vi la sedan på och jag hoppas verkligen att rättegången ska gå så bra som möjligt. Och jag hoppas också att den är offentlig så jag kan få vara med där. Men nu ville jag inte tänka mer på det, nu vill jag bara komma hem till världens underbaraste Nilla.
2 timmar senare - Nillas perspektiv
Jag väntade med spänning på att Eric skulle komma hem. Jag hade inte sett honom på ungefär en hel månad. Och mina stygn hade tagits bort för lite drygt 2 veckor sen och nu fanns det bara ett otäckt ärr där som jag skulle få leva med resten av livet. Men jag hoppas inte det ska bli något problem med scenkläderna och sånt eftersom många nog kommer titta på det ganska mycket.
Knack knack knack
Jag sprang till dörren och när jag öppnade den och såg på Eric så var det som att jag inte kunde vara lyckligare! Jag kastade mig i hans armar och han lyfte upp mig och stängde snabbt dörren för att sedan gå in mot köket där han satte mig på köksbänken och tog upp mitt ben mot hans höft och vi kysstes som vi var utsvultna och det kändes så underbart att känna hans läppar mot mina igen.
- jag har saknat dig så fruktansvärt mycket! Sa Eric och tog sina händer runt min nacke
- jag har saknat dig ännu mer! Jag är så glad att se dig sa jag och la mina armar runt hans hals
- det har inte varit lika roligt på turnén utan dig! Sa Eric och log
- på scen måste det väl varit roligt? Sa jag och log stort
- Ja, men inte att få sova ensam och bara sakna dig bredvid mig, ingen att gosa med i turnébussen sa Eric och gav mig en ledsen blick
- jag har saknat dig så mycket med! Jag har bara velat vara där med dig, ibland ville jag åka efter dig men eftersom du satt Matte på att underhålla mig så fick jag inte det sa jag och skrattade
- Åh, jag visste att jag gjort ett misstag där sa Eric och skrattade
- men vi får ta igen det vi missat nu sa jag och log flörtigt mot honom
- vad väntar vi på? Sa Eric och vi började kyssas igen och den här gången ännu mer passionerat.
Eric lyfte sakta ner mig från köksbänken och tog av mig mitt linne och jag tog snabbt av hans till vi stod framför varandra i bara överkroppar. Eric log mot mig och sedan gick vi in till mitt sovrum och han la mig snabbt ner på sängen för att sedan lägga sig över mig. När han tog sin hand mot min mage och på mitt ärr så reagerade jag lite men jag tror inte han märkte något. Vi hjälptes sedan av med dom andra kläderna för att sedan ha sex. Det var verkligen helt underbart.
1 1/2 timme senare - Erics Perspektiv
Vi hade fått på oss våra underkläder och Nilla hade fått tagit på sig mitt linne och hon låg lutat mot mitt bröst och jag lekte sakta med hennes hår och hon såg upp på mig och log. Jag log stort mot henne och jag var verkligen så lyckligt lottad att jag får vara tillsammans med just henne.
- Vill du ha något? sa Nilla och såg på mig
- Mer än dig? sa jag och skrattade
- Haha, ja mer än mig sa Nilla och skrattade
- Nej, jag är mer än nöjd med det jag har sa jag och skrattade
- Är du redo för konserten i övermorgon? sa jag
- Mer än redo sa Nilla och log
- Du kommer vara fantastisk, och jag har saknat att få dansa med dig sa jag och gav Nilla en kyss på pannan
- Och jag har saknat att få dansa med dig sa Nilla och gav mig en kyss
- Men det är något jag borde berätta sa jag och såg allvarligt på Nilla
- Shh...vi tar det någon annan gång sa Nilla och vi började kyssas passionerat och jag glömde totalt bort vad jag skulle säga till Nilla.
Jag och Nilla hade en riktigt myskväll tillsammans och jag var så lycklig med Nilla. Det är därför det är så jobbigt att berätta vad som hänt på turnén. Jag menar Nilla har redan haft det så jobbigt och jag vill inte krossa hennes hjärta för jag älskar ju henne och det var ett misstag. Och jag menar, det var bara en kyss. ÅH! Varför hade jag varit så korkad?
2 dagar senare - Konserten börjar - Nillas Perspektiv
- HUR LÅTER STOCKHOLM!!!! ropade Eric och vi dansare stod lite längre bak på scenen
- AAAAAHHH ropade publiken och alla log
- Nu tycker jag vi ska ge en stor välkommen tillbaka applåd till Nilla! sa Eric och hela publiken applåderade till mig och det var en så sjuk känsla men samtidigt en väldigt rolig känsla.
3 timmar senare - Eric och Nilla är på efterfesten - Nillas Perspektiv
Vi hade det hur kul som helst på efterfesten och jag hade varit lite nervös inför att visa mitt ärr på scenen men det var ingen som brydde sig eller änns tänkte på att jag hade det så det var väldigt skönt faktiskt. Jag och Eric var tillsammans nästan hela tiden men det var någon tjej på efterfesten som jag inte sett förut.
- Eric, får jag prata lite med dig? sa Alex och kom fram till mig och Eric
- Måste du? Jag har det så mysigt ju sa Eric och skrattade
- Ja, sorry, kom nu sa Alex och drog i Eric
- Jag kommer snart sa Eric och gav mig en kyss innan han gick
- Såja, slit dig nu sa Alex och dom gick i väg
Jag stod kvar en stund och gick sedan för att ta något att dricka. Jag tog ett glas cola för jag ville inte dricka alkohol eftersom jag fått smärtstillande för inte så länge sen och det känns inte så bra att dricka alkohol då lixom. Jag vände mig om och då stod den där tjejen jag sett förut framför mig.
- Nilla, stämmer det? sa tjejen
- Ja, det är jag som är Nilla sa jag och såg på henne med förvirrad blick
- Sanna, din ersättare på turnen sa Sanna
- Jaha, det var du som dansade istället för mig när jag låg på sjukhuset sa jag och log
- Exakt, men du, är du och Eric tillsammans? sa Sanna och såg surt på mig
- Ja, vi har varit tillsammans i snart 6 månader sa jag och log stort
- 6 månader? Oj, det nämde han inte sa Sanna
- Vad snackar du om? sa jag och såg förvånat på henne
- Ja, han nämde inte det, eller han nämnde inte dig så mycket alls sa Sanna och log elakt mot mig
- Okej, men han känner ju inte dig så det kanske var därför han inte berättade om mig sa jag
- Kanske, men du en sista grej innan jag går..sa Sanna
- Vadå? sa jag och kände hur jag började bli irriterad
- Han kysser otroligt bra iallafall sa Sanna och gick ifrån mig
Detta är kapitel 17 av Love Is Callin. Jag hoppas ni ska tycka om det även fast det blev lite kortare. Men jag hoppas faktiskt få upp kapitel 18 redan ikväll så ni får två kapitel på 1 dag :) Och då får vi den spännande fortsättningen. Är det sant det Sanna sa? Har Eric kysst henne? Vad händer mellan Nilla och Eric om det är sant? Det och mycket mycket mer får ni veta i kapitel 18 som förhoppningsvis kommer upp redan ikväll.
TUUSEEN TUSEN TUSEN MILJONERS TACK för att ni läser min blogg och för att ni skriver så otroligt fina kommentarer! Det värmer så mycket att ni läser bloggen! Det är ni som håller bloggen vid liv genom att läsa den! NI ÄR DOM BÄSTA! TACK IGEN!
LOVE U ALL SOOO MUCH! <3<3<3<33333
Love Is Callin - Kapitel 16
- Hej älskling! Du har äntligen vaknat...sa Johannes och log stort
Nillas Perspektiv
Jag ville inget hellre än att försvinna. Jag drog mig tillbaka upp mot sängen och jag kände hur det gjorde ont i magen igen. Jag tittade bara på Johannes som satte sig på stolen där Eric brukar sitta på och tog min hand. Jag vågade inte röra mig eftersom jag nu visste vad han var kababel till.
- Hur mår du gumman? Det var verkligen inte meningen att du skulle bli skadad sa Johannes och log
- Jag mår bättre sa jag tyst
- Bra, för när du får åka hem så ska vi vara tillsammans föralltid sa Johannes
Jag tittade bara på honom och när han sedan reste sig från stolen så försökte jag nå nödsignalsknappen men han vände sig snabbt om mot mig och jag la mig stilla igen.
- Hur visste du att jag var här? sa jag och såg mot honom
- Din kära lilla mamma berättade det sa Johannes och skrattade
- Mamma? sa jag och kände hur mitt hjärta krossades. Hon hade bara kommit hit för att spionera åt Johannes.
- Ja, din mamma, jag bad henne gå och se om du var här som snuten sagt, för gissa vad, jag var hemma när dom kom dit, dom sa att jag inte varit hemma på dagar sa Johannes
- Varför skulle hon skydda dig och inte sin egen dotter? sa jag och ångrade mig precis när jag sagt orden
- Ja, varför skulle hon skydda mig Nilla? Vad tror du? sa Johannes och ställde sig väldigt nära mig och jag såg hur hans ögon svartnade
- Jag antar att det var du som berättade för snuten om mig? sa Johannes och log läskigt mot mig
- Varför skulle jag göra det? Jag vet ju vad du skulle göra med mig om jag gjorde det sa jag och kände rädslan stiga
- Spela inte dum! Jag VET att det var du! Så, hur mår magen? sa Johannes och tryckte till mot mitt sår
- AAAAAJJJJ skrek jag och kände hur tårarna började rinna
- Bra, då vet vi att du har ont, så då är det bäst du gör som jag säger sa Johannes
- Och vad är det? sa jag och kände hur hela kroppen värkte
- Ta tillbaka din anmälan mot mig! Dom kommer aldrig få fast mig ändå så du kan lika gärna ta tillbaka den sa Johannes
- ALDRIG! JAG HOPPAS DU RUTTNAR I FÄNGELSET DÄR DU HÖR HEMMA! skrek jag för nu var jag trött på att behöva vara rädd för honom
- Det skulle du aldrig sagt! sa Johannes och kom fram mot mig och nu började jag faktiskt bli rädd igen
Samtidigt på hotellet - Erics Perspektiv
Jag hade legat och sovit i ett par timmar nu men jag började sakna Nilla lite för mycket för att vara kvar här. Jag bytte snabbt om till ett par rena kläder och tog på mig mitt svarta linne, gröna kofta med luva och ett par jeans. Jag skyndade mig sedan att fixa håret som var gjort på 3 minuter sen tog jag mina skor och gick snabbt ner mot bilen för att sedan åka mot sjukhuset. Och när jag kom fram till sjukhuset och tog hissen upp mot våningen där Nilla låg så fick jag helt plötsligt en konstig känsla i magen. Jag förstod inte riktigt varför. Men jag gick ur hissen och började gå mot sal 14 men innan jag öppnade dörren så hörde jag ljud. jag hörde Nillas röst och en mans röst. Jag förstod ingenting.
- Ursäkta, men har Nilla Hansson i rum 14 besök? sa jag till kvinnan som satt i receptionen
- Nej, det ska hon inte ha iallafall sa kvinnan
- Men jag hörde just....åh nej, kan jag få låna telefonen? sa jag
- Det finns en telefonautomat där borta sa kvinnan
- Snälla, det här är en nödsituation sa jag
- Okej, men låt det gå undan sa kvinnan och jag tog telefonen
Jag förstod precis vem det var som var inne hos Nilla. Johannes! Bara jag inte kom försent nu! Jag ringde till polisen och jag kände hur hårt mitt hjärta slog i bröstet.
- Stockholmspolisen, vad kan jag hjälpa dig med? sa en kvinna
- Ni måste komma till Västeråssjukhus! Jag vet att den efterlyste Johannes Karlsson är här sa jag
- Hur vet ni det? Sa kvinnan
- han är i sal 14 hos Nilla Hansson! Sa jag och kände hur irriterad jag började bli
- okej, vi skickar dit någon på en gång sa kvinnan
- Skynda er sa jag och la på
Jag gav telefonen till kvinnan och gick mot dörren till rum 14 och jag hörde hur Nilla skrek till ibland och jag ville inget hellre än att bara få springa in till henne.
10 minuter senare - Polisen kommer - Erics perspektiv
Polisen kom och jag blev tvungen att vänta utanför medans dom gick in. När dom sedan kom ut med Johannes så såg jag hur han hade lite blod på fingrarna och jag blev alldeles kall inom mig.
- Nu kan du inte få henne heller! Sa Johannes till mig medans polisen gick ut med honom
Jag såg bara på honom och när jag sprang in till Nilla så låg hon där och jag såg hur hon blödde från läppen och det var en liten blodfläck på täcket och jag förstod att han hade gjort henne illa i såret.
- Nilla? Sa jag och sprang fram till henne och satte mig på sängkanten
- Hej älskling! Vad gör du här? Sa Nilla och såg på mig och jag såg hur hon höll för magen
- Jag ska hämta din läkare sa jag och skulle precis gå ut när hon tog min arm och jag såg hur hennes hand var blodig
- Lämna mig inte sa Nilla
- Jag kommer tillbaka sa jag och gav Nilla en puss på pannan
Jag gick ut för att hämta Nillas läkare och han lovade att komma dit så fort som möjligt. Jag skyndade mig tillbaka till Nilla och satte mig på sängkanten och smekte hennes hår.
- Orkar du berätta vad som hände? Sa jag
- Inte....host....änn sa Nilla och jag såg hur ont hon hade
- Nilla, vi måste undersöka dig och se om det öppnat sig längre in eller om det bara är det utanpå liggande såret som öppnat sig sa Stefan när han kom in
- Hur lång tid tar det? Sa jag
- svårt att säga men du kan vänta här utanför så ger jag dig besked så fort jag kan sa Stefan
- Okej! Tack sa jag och gick ut i väntrummet och såg hur dom körde ut Nilla från hennes rum
Det högg till i hjärtat på mig när jag såg henne i den smärta som hon hade. Men jag fattade inte vad Johannes menade med att nu kan inte du heller få henne. Trodde han att han dödat Nilla? Jag var så förvirrad och samtidigt rädd och om Nilla skulle bli kvar här längre så ville jag stanna här istället för turnén men jag hoppas hon blir utskriven om 1 vecka och så får jag se till att Matte ser efter henne tills jag är tillbaka.
2 timmar senare - Nillas perspektiv
Det hade bara varit på ytan som såret gått upp så dom satte dit nya klamrar kan man säga. Han hade dragit ur stiften som satt i min mage och jag skrek av smärta och jag var samtidigt så rädd. Men nu när polisen äntligen tagit honom så behövde jag aldrig mer vara rädd. Eric kom in till mig och sprang fram till mig och satte sig på sängkanten och gav mig en stor kram.
- Aj, aj sa jag och log
- Ont? sa Eric och log
- Ja, men en skön smärta sa jag och tog Eric i min famn igen
- Vill du berätta vad som hände med Johannes förut? sa Eric och såg på mig
- Jag låg och sov när han helt plötsligt stod framför mig. Han frågade mig massa saker sa jag
- Vad gjorde han sen? sa Eric och tog min hand
- Han bad mig dra tillbaka anmälan och när jag vägrade så började han slå mig lite i ansiktet och sen drog han ut stiften som håller ihop mitt sår sa jag
- Han gjorde vad?! sa Eric och tittade på mig
- Mm..men du fixade hit polisen så dom tog honom, nu behöver jag aldrig mer vara rädd sa jag
- Men hur visste han var du var? sa Eric och såg oroligt på mig
- Mamma, hon var inte här för att träffa mig, han hade skickat henne för att se om jag verkligen var här sa jag
- VA!? Hur kan din egen mamma göra en sån sak? sa Eric och såg irriterat på mig
- Jag vet inte, jag kände på mig att något inte stod rätt till när hon var här men att hon stod på hans sida det trodde jag inte. Hon valde sin man och styvson framför sin egen dotter och det är något jag aldrig kommer kunna förlåta henne för sa jag och kände hur tårarna började rinna ner på mina kinder
- Men jag kommer aldrig aldrig svika dig eller lämna vid din sida! sa Eric och gav mig en het kyss
Jag var så tacksam för att Eric fanns vid min sida men jag kände mig samtidigt orolig. Jag kunde inte förstå att min egen mamma sagt till Johannes var jag fanns. Jag var iallafall säker på en sak och det var att jag aldrig mer ville bli påmind om mitt gamla liv. Jag skulle vara med Eric och mina vänner och dom var min familj från och med nu.
2 veckor senare - Nillas Perspektiv
Jag hade kommit hem för lite drygt 1 vecka sen från sjukhuset. Eric hade varit på turnen i nästan två veckor nu och jag saknade honom så mycket. Han hade bett Mattias ha koll på mig så jag inte gick till dansstudion men varför skulle jag ingentligen göra det? Men såret läkte iallafall och om lite drygt 3 veckor skulle jag åka och ta bort stygnen som jag hade på magen. Men idag skulle jag möta Matte utanför Bion om en liten stund. Men innan dess skulle jag till dansstudion. Ja jag vet, jag får inte det ingentligen men jag vill bara testa lite grann.
Jag tog på mig mina converse och min svarta stickade kofta eftersom det började bli höst ute var det inte direkt skönt att gå i bara linne. Jag gick snabbt mot bussen och åkte mot danslokalen och jag kände hur det gjorde ont i magen vid vissa rörelser men jag skulle inte låta det få stoppa mig.
15 minuter senare - Utanför dansstudion - Nillas Perspektiv
När jag kom till dansstudion så kändes det inte riktigt rätt att vara där men jag gick in iallafall. Jag gick in mot danslokalen som vi brukar dansa i och det var tomt. Jag gick in och började stretcha lite men det gjorde ont på en gång. Jag satte mig på golvet och kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder. Jag tog min hand mot magen och jag kände om jag blödde men det var okej. Såret hade inte gått upp vilket var tur. Jag reste mig sakta upp och när jag hörde hur dörren öppnades fick jag panik.
- Nilla? sa Sabina och såg på mig
- Hej Sabina sa jag och log oskyldigt
- Du får inte dansa, är det de du gjort? sa Sabina och kom fram till mig
- Dansa? Jag ? Aldrig sa jag och log stort
- Nilla, jag vet att du dansat, får jag se på ditt sår? sa Sabina
- Varför? sa jag
- Nilla, får jag se sa Sabina och tog snabbt upp min tröja och hon såg själv att det inte blödde eller hade gått upp
- Ser du? Jag kunde inte ta ett ända danssteg så jag slutade direkt när jag kände hur ont det gjorde sa jag
- Jag förstår att du saknar dansen Nilla men det går inte att du dansar just nu sa Sabina och gav mig en kram
- Jag förstår, men lova att inte berätta för Eric, han blir orolig om han får höra att jag varit här sa jag
- Jag lovar sa Sabina och log
- Oj, jag måste tyvärr gå, ska träffa Matte sa jag
- Okej, men lova mig, INGET MER DANSADE förens du är helt frisk, oavsett hur mycket du saknar det sa Sabina
- Jag lovar, om du lovar att inte berätta för Eric sa jag och log
- Då har vi varsin hemlighet sa Sabina och vi gick snabbt ut från danslokalen
Jag gick ut till bussen igen och åkte in mot stan för att träffa Matte och jag kände hur det värkte i magen igen. Jag förstod ingenting, jag hade ju inte skadat mig under dansen ju. Jag kände på mitt sår igen men det var inget fel på det. Konstigt, jag kanske bara är öm fortfarande.
5 veckor senare - Erics Perspektiv
Idag hade det gått 5 veckor sen jag träffade Nilla sist och jag saknade henne så otroligt mycket. Jag skulle få åka hem till Stockholm idag för vi hade vår sista konsert där och äntligen skulle Nilla vara med på den sista konsertern. Hon hade nämligen varit och tagit bort stygnen på magen förra veckan och nu var hon helt återställd. Jag satt just nu i turnebussen och vi var på väg hemåt när jag precis skulle ringa Nilla för att se hur hon mådde.
- Nilla här sa Nilla när hon svarade
- Hur mår min underbara flickvän idag? sa jag och log
- Hon mår fantastiskt för idag kommer hennes underbara pojkvän hem sa Nilla och skrattade
- Åh, jag har saknat dig så frukansvärt mycket! Jag vill bara vara hemma hos dig just nu sa jag
- Jag vill bara att du kommer hit för jag saknar dig så mycket sa Nilla
- Eric, hur länge ska du ha telefongos ingentligen? sa Alex bakom mig
- Haha, hälsa Alex att det kan ta en stund sa Nilla och vi skrattade båda två
- Alex, det kan ta en stund sa Eric och skrattade
- Du är verkligen hur söt som helst sa Nilla och jag hörde något konstigt ljud i bakgrunden
- Du är världens sötaste! Men vad var det som lät i bakgrunden? sa jag
- Det var visst posten, sa Nilla och jag hörde hur det blev tyst i andra änden av telefonen
- Nilla? Vad händer? sa jag och försökte få kontakt med Nilla
- Jag fick ett brev....sa Nilla och jag förstod att det inte var roligt
- Vadå för brev? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Det är från Stockholms tingsrätt sa Nilla och jag kände hur mitt hjärta frös till is
Detta är kapitel 16 av Love Is Callin. Jag hoppas ni ska tycka om det :) Kapitel 17 kommer imorgon(torsdag) och då får vi den spännande fortsättningen. Vad står det ingentligen i brevet från tingsrätten? Kommer Nilla klara den sista konserten? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i den spännande fortsättningen i kapitel 17 som kommer imorgon.
TUSEN TUUUSEN TACK för alla era underbara kommentarer och för att ni läser bloggen! Jag blir alltid lika glad av era fina kommentarer! NI ÄR dom bästa läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! Tack för att ni håller bloggen vid liv !
LOVE U ALL! <333<3333<333333
Love Is Callin - Kapitel 15
Inte vara nervös? Jag visste vad som skulle hända om jag berättade sanningen för dom och dom aldrig får tag i Johannes och han får veta vad jag sagt så kommer han komma efter mig igen. Hur skulle jag göra nu?
Förhöret börjar - Nillas Perspektiv
Eric satt bredvid min säng och höll hårt i min hand och jag kände hur hårt mitt hjärta slog.
- Kan du berätta vad som hände den där kvällen? sa polisen
- Jag och Eric kom ut från arenan och började gå mot bilen när han kom fram till oss sa jag
- Han? Har du sett den här mannen förut? sa polismannen som heter Krister
- Ja, det var min styvbror, Johannes sa jag och kände hur tårarna rann ner för mina kinder
- Din styvbror? Vet du vart han kan befinna sig just nu? sa Krister
- Nej, ingenaning sa jag
- Kan du berätta vad som hände när han kommit fram till er? sa Krister och skrev ner allt jag sa
- Han sa massa saker, som att jag hade svikit honom och att jag skulle få ångra det. Sen började han gå på Eric och när jag såg hur han tog upp kni.....försökte jag få fram och då tog Eric ett hårdare grepp om min hand
- kniven, så ställde jag mig framför Eric och då kände jag hur kniven stack rakt in i min mage sa jag
- Så det var inte dig gärningsmannen var ute efter? sa Krister och såg på mig
- Nej, han skulle ha stuckit ner Eric, men jag ställde mig i vägen sa jag
- Okej, dom här blåmärkena, kom du i samband med slagsmålet? sa Krister
- Nej, han kom hem till mig tidigare och slog mig, han sa att vi hade ouppklarade affärer sa jag
- Vad menade han med det? sa Krister
- Att han inte var klar med mig sa jag och såg på Eric
- Du klarar det här gumman sa Eric och gav mig en puss på kinden
- Så, det här var inte första gången han slagit dig? sa Krister
- Nej, det var det inte sa jag
- När började han misshandla dig? sa Krister och skrev något i sitt block
- När jag var runt 13 år, min styvfar började misshandeln av mig och först försvarade Johannes mig, men sen när han fick veta att jag inte hade samma känslor för honom började han slå mig med sa jag
- Har du polisanmält detta? sa Krister
- Nej, jag vågade aldrig sa jag
- Uttnyttjade han dig? sa Krister
- Ja, han kunde komma in till mig på nätterna och se på mig när jag sov och ibland gick han längre och... sa jag och kände hur tårarna forsade
- Räcker det inte nu? sa Eric och satte sig på sängkanten istället
- Jag är ledsen men vi måste ställa dom här frågorna. Nilla, kan du berätta vad som hände senare? sa Krister
- Det fortsatte ända tills jag fyllde 17 år och jag fick nog. Jag bytte efternamn, flyttade till Stockholm och bytte mobilnummer sa jag
- Vad heter din mamma och styvfar i efternamn? sa Krister
- Dom är inte gifta, mamma heter Gustavsson och han heter Peter Karlsson sa jag
- Och din mammas förnamn? sa Krister
- Cecilia sa jag
- Tack! Det var alla frågor vi hade, vi kommer ta kontakt med din mamma och styvfar och sen om dom hört något från gärningsmannen, tack för att vi fick fråga dig lite saker. Vi återkommer sa Krister
- Ta fast honom snälla sa jag
- Vi ska iallafall göra ett försök sa Krister och log mot mig medans han gick ut genom dörren
Jag såg på Eric och jag kände hur tårarna började rinna igen och jag la mitt huvud mot Erics bröst och han la sina armar runt mig och jag kände mig trygg. Jag ville ingentligen inte att han skulle ta kontakt med min mamma, vi hade inte setts sen den dagen jag flyttat och jag tror faktiskt inte hon bryr sig om att jag ligger här ändå. Eric satt och höll om mig en bra stund innan han var tvungen att åka till hotellet en stund för att prata med Tomas. Dom skulle diskutera om hur dom skulle göra med turnen nu. Jag la mig ner lite försiktigt och somnade en stund.
Senare på hotellet - Erics Perspektiv
Jag och Tomas satt i ett av hotellets konferans rum för att prata om hur vi skulle göra med turnen. Vi hade redan ställt in 2 stycken och nu skulle vi diskutera om vi skulle ställa in fler eller om vi skulle fortsätta turnen utan Nilla.
- Vi måste fortsätta med turnen, vi får ta in en ersättare för Nilla sa Tomas
- Menar du allvar? sa jag förvånat
- Ja, sen om Nilla kan komma tillbaka så får hon dansa istället sa Tomas
- Men jag kan inte göra det här utan Nilla sa jag
- Jag är ledsen Eric, men vi kan inte fortsätta ställa in fler konserter nu sa Tomas
- Men...sa jag och kände hur det bildades en stor klump i halsen
- Inga Men Eric, nästa konsert är om en vecka, så du kan stanna hos Nilla tills nästa vecka, men sen måste du åka till Umeå, jag är ledsen, det är bara så det är sa Tomas
- Okej, så när måste jag åka? sa jag och såg på Tomas
- Nästa tisdag sa Tomas
- Okej, jag förstår, Kan jag gå? sa jag
- Ja, det är okej sa Tomas
Jag började gå ut från rummet och ner mot entrén för att sedan åka mot sjukhuset. Jag visste inte hur jag skulle berätta för Nilla att jag måste åka nästa tisdag. Jag ville inte dansa med någon annan än Nilla och nu när jag skulle dansa med någon jag inte kände, hur skulle jag då få till känslan som jag behöver för att göra dansen super bra? ÅH! Varför måste allting vara så komplicerat? Jag hoppade snabbt in i bilen för att åka mot sjukhuset för att träffa Nilla. Jag hoppas hon blir utskriven snart så kanske hon kan följa med på turnen ändå. Jag hoppas på det iallafall.
Samtidigt på sjukhuset - Nillas Perspektiv
Jag låg och sov när jag hörde hur dörren öppnades. Jag öppnade sakta ögonen och när jag såg vem det var så fick jag en chock. Det var min mamma. Jag förstod ingenting, vad gjorde hon här? Hur visste hon att jag var här?
- Hej Gumman! sa mamma
- Hej Mamma, hur visste du att jag var här? sa jag och såg på henne
- Det var polisen som berättade, dom kom hem till oss för en stund sen och berättade, får jag sätta mig? sa mamma och nickade mot stolen
- Ja, visst sa jag och såg på mamma medans hon satte sig på stolen
- Jag kan inte förstå hur Johannes kunde göra såhär mot dig sa mamma
- Du trodde mig inte när jag berättade förut sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Jag är så ledsen att jag inte trodde dig, jag har varit så orolig för dig ända sedan du flyttade sa mamma
- Har du? sa jag och torkade mina tårar
- Ja, du är ju min dotter, Det är väl klart jag tänkt på dig, men jag trodde aldrig det..sa mamma och vände sig om när dörren öppnades igen
- Finns världens vackraste...Nilla här sa Eric och såg förvånat på mig och mamma
- Eric, det här är min mamma, Mamma det här är min pojkvän Eric sa jag
- Eric? sa mamma och såg förvirrat på mig
- Ja, Eric Saade sa jag och log
- Hej Eric sa mamma och tog Erics hand
- Hej Cecilia sa Eric och tog mammas hand
- Mamma kom hit efter att polisen berättat vad som hänt sa jag och la min arm runt Erics midja när han satte sig på sängkanten
- Okej, men har dom hittat Johannes? sa Eric och såg på mamma
- Nej, han har inte varit hemma på flera veckor, så vi förstod inte vad som hänt förens polisen berättade sa mamma
- Men mamma, jag är jätte glad att du kom men om det är okej så vill jag vara ensam med Eric en stund sa jag
- Det är klart det är okej, vi ses senare gumman sa mamma och gick snabbt ut från rummet
Eric tittade snabbt på mig och torkade mina tårar som runnit ner på mina kinder. Jag vet att jag kanske låtit lite hård mot mamma men jag vågade inte lita på henne riktigt ännu. Det var som att hon döljde något för mig men jag visste inte vad så det var därför jag ville vara ensam med Eric.
- Hur mår du gumman? sa Eric och log
- Det är bättre, jag mår illa men det börjar bli bättre, men du ser lite ledsen ut sa jag och såg oroligt på Eric
- Nej, eller, jag pratade med Tomas förut om turnen och konserterna sa Eric
- Ni ska fortsätta utan mig eller hur? sa jag och såg på Eric
- Ja, han ska ta in en ersättare tills du kommer kunna dansa igen sa Eric och jag såg att han var ledsen för det
- Jag vill att ni ska fortsätta, med eller utan mig, jag klarar mig sa jag och log
- Men jag vill dansa med dig sa Eric och såg förvånat på mig
- Jag vill dansa med dig, men jag vet inte om jag kommer få dansa på ett tag sa jag och kände hur det gjorde ont i mitt hjärta
- Vi kommer klara det här tillsammans! Du ska få dansa igen sa Eric och tog min hand
- Jag hoppas på det iallafall sa jag och log stort mot honom
- Inte hoppas, vet, både du och jag vet att vi kommer få dansa tillsammans igen sa Eric och gav mig en kyss som jag snabbt besvarade
Eric och jag myste tillsammans i min sjukhussäng en bra stund innan det var dags för mig att få mat men jag mådde bara illa så jag kunde inte äta någonting just nu. Eric stannade nästan hela kvällen och det var nog tur för mig eftersom min läkare Stefan kom med ett besked som jag inte ville ha.
KNACK KNACK
- Hej Nilla, jag tänkte prata lite med dig sa Stefan och kom in till oss
- Okej, vad har hänt? sa jag och såg oroligt på Stefan
- Jag tänkte bara berätta att du kan få åka hem om 1 vecka sa Stefan
- Är det sant? sa jag och blev sjukt glad
- Ja, men det som är lite tråkigare är att du inte kommer få dansa på 1 månad sa Stefan
- Ursäkta? sa jag och såg förvånat på Stefan
- Eftersom du haft både hjärnskakning och du har blivit ihop sydd inne i buken med så vill vi vara helt säkra på att det blir helt läkt innan vi kan låta dig dansa igen sa Stefan
- Så hon kan inte vara med på turnen alls? sa Eric och såg på Stefan
- Jag är ledsen, men det kan hon inte, sa Stefan
- 1 månad? 1 månad? Kommer jag inte få dansa på 1 månad? sa jag och kunde inte riktigt få in det i mitt huvud
- Nej, du kommer inte få dansa på 1 månad, jag är ledsen, men du får åka hem om 1 vecka iallafall sa Stefan
- Tack, men jag tror jag måste få smälta det här lite sa jag och såg på Stefan
- Det är förståligt. Jag återkommer imorgon sa Stefan och gick ut för att lämmna mig och Eric ensamma en stund
Jag kunde inte förstå vad han sagt. 1 månad? Jag ville ju dansa nu på en gång när jag blev utskriven men nu skulle jag inte få dansa på en hel månad. Eric smekte min kind och jag tror han såg hur ledsen jag var. Men det var verkligen skönt att han var där.
Senare den kvällen - Eric har åkt till hotellet för att sova - Nilla sover på sjukhuset - Nillas Perspektiv
Eric hade suttit vid min sida i säkert flera timmar innan jag hade somnat och han bestämt sig för att åka hem till hotellet för att sova en stund innan han ville komma tillbaka till sjukhuset och vara tillsammans med mig. Jag drömde mardrömmar nästan varje natt och det var alltid om samma sak. Johannes. Jag såg hur han kom med kniven och hur han stack in den i min mage. Jag satte mig spikrakt upp i sängen och kände hur jag var helt kallsvettig och rädd. Jag försökte somna om men när jag hörde dörren öppnas återigen så förstod jag ingenting. Eric är ju på hotellet och min läkare skulle ju inte komma hit förens imorgon.
Jag slöt sakta min ögon igen för att somna om, jag orkade inte riktigt se vem det var eftersom jag trodde det var en sköterska men när jag kände hur någon smekte min kind så log jag stort för jag trodde det var Eric. Jag öppnade sakta ögonen igen och när jag fick se vem det var så blev jag livrädd.
- Hej älskling! Du har äntligen vaknat...sa Johannes och log stort
Detta är kapitel 15 av Love Is Callin. Jag hoppas ni ska tycka om det lika mycket som ni gillat dom andra. Kapitel 16 kommer imorgon(onsdag) och då kommer den spännande fortsättningen. Vad händer nu med Nilla? Kommer Johannes skada henne igen? Vad händer när Nilla försöker dansa innan den första månaden är slut?Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 16.
TUSEN TUUUUSEN TACK för alla era super fina kommentarer och för att ni läser bloggen! Ni är verkligen dom mest fantastiska och underbaraste läsarna som finns ! SÅ åter igen TUUSEN TACK! Ni är bäst! Ni håller bloggen vid liv !
Love u all! <3<3<333<333
Love Is Callin - Kapitel 14
- Nilla, du får inte försvinna från mig! Nilla! sa jag och tog ett hårt grepp om hennes hand.
Erics perspektiv
- Hjärtstillestånd i rum 14 sa Stefan och kom in och dom buttade bort mig från sängen
- Vad händer? sa jag och såg på Stefan och dom andra sköterskorna som kom in
- Vi får tyvärr be dig att gå ut sa Stefan
- Men vad händer? Jag måste få veta vad som händer med min flickvän sa jag och försökte stanna kvar
- Eric, det är bättre om du går ut lite sa Stefan igen och jag gick ut och lutade mig mot väggen och kanade sakta ner mot golvet
Jag lutade huvudet mot väggen och det kändes bara som att allting inom gick sönder. Hon hade fått hjärtstillestånd. Tänk om hon faktiskt skulle försvinna från mig nu? Jag vill inte förlora henne. Jag kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder och jag önskade att Nilla skulle komma tillbaka till mig.
Samtidigt inne i rum 14 - I Nillas huvud
Jag förstod inte vart jag var någonstans. Det var som att jag stod stilla i mellan två rum. Det ena rummet lyste som att det var som en stor lampa i det och det andra var som ett rum där det inte lyste någonting alls. Utan det kändes bara som att det var massor med röster i det rummet. Jag kände hur jag drogs mot rummet där ljuset var i och jag ville inte dit på något sätt. Jag stannade och jag stannade i mitten igen. För jag ville inte till det där ljusa rummet. Inte änn iallafall.
Senare i den verkliga världen - Erics Perspektiv
Jag satt kvar på golvet när Stefan kom ut från rummet och jag kände hur det högg i mitt hjärta. Jag kunde inte riktigt läsa på honom om det var bra eller dåliga nyheter som han skulle komma med så jag väntade mig det värsta.
- Nilla är tillbaka. Hon fick ett hjärtstillstånd i ungefär 15 minuter men vi lyckades få tillbaka henne sa Stefan
- Är hon vaken? sa jag och torkade under mina ögon
- Nej, hon är fortfarande i koma sa Stefan
- Men jag får gå in till henne igen? sa jag
- Självklart sa Stefan och släppte in mig till Nilla igen
När jag fick gå in till Nilla igen så hade dom tagit ut slangen ur hennes mun så jag förstod att hon bara fick syre via näsan just nu. Stefan kom in till mig och ställde sig vid andra sidan sängen.
- Varför har hon ingen slang genom munnen längre? sa jag och såg mot Stefan
- Det är helt enkelt för hon börjar andas själv och därför valde vi att bara ge henne syre via näsan sa Stefan
- Men det betyder väl att hon kommer klara sig? sa jag
- Ja, jag hoppas det, men jag kan inte lova något sa Stefan
- Det förstår jag sa jag
- Och är det så att Nilla vaknar eller att någonting händer så tryck på knappen sa Stefan
- Okej sa jag och såg efter Stefan när han gick ut
Jag tog Nillas hand och smekte hennes kind. Jag ville bara att hon skulle öppna ögonen nu. Jag la mitt huvud mot hennes sida och jag somnade nästan direkt. Jag sov hellre här och fick vara nära Nilla än att behöva åka hem till hotellet igen och sova där.
Några timmar senare - Mattias kommer - Erics Perspektiv
Jag hade sovit i säkert 4 timmar minst när jag hörde hur dörren till salen öppnades. Jag satte mig snabbt upp och såg att det var Mattias som kommit.
- Hej Eric! Hur är det med henne? sa Mattias och satte sig på andra sidan sängen
- Hon ligger i koma, men blödningarna är stoppade, dom tror att hon kommer överleva sa jag
- Jag kan inte fatta att han faktiskt fick tag i henne till slut sa Mattias
- Hon skyddade mig, Johannes skulle ha satt kniven i mig men Nilla ställde sig framför mig och tog den istället sa jag
- Va? sa Mattias och såg irriterat på mig
- Ja, hon skyddade mig, men det borde varit jag som skyddade henne sa jag och kände hur tårarna började rinna igen
- Jag hoppas du vaknar snart Nilla, jag saknar min bästis sa Mattias och smekte Nillas kind
- Jag hoppas med att hon vaknar snart sa jag och såg mot Nilla
Jag och Mattias satt kvar en bra stund hos Nilla och sen tyckte Mattias vi skulle gå ner och ta en fika. Vi gick ut från rummet och gick ner till kafeterian och när jag såg ännu en löpsedel så var det bara som att jag inte orkade mer. Den här gången hade dom skrivit "Eric Saade skäller ut pressen: Låt oss vara i fred. Eric skällde ut pressen efter beskedet om att flickvännen är allvarligt skadad." Jag visste att dom skulle göra såhär, det gör dom alltid. Mattias och jag köpte varsinn kopp te och satte oss sen vid ett bord.
- Är det sant? sa Matte och nickade mot löpsedeln
- Nej, jag sa att dom skulle lämmna oss ifred men jag skällde verkligen inte ut dom sa jag
- Ja, tidningarna kan verkligen få till allting så det passar dom sa Matte
- Ja, verkligen. Jag vill faktiskt inte prata med dom om något som är privat. Nilla kanske inte överlever och då ska jag behöva stå och säga och prata om det med folk jag inte känner sa jag
- Ja, jag förstår dig mer än någon annan. Har du hört något om dom fått tag i Johannes? sa Matte
- Nej, jag tror inte dom vet vem det är som gjort det här sa jag
- Jag hoppas vekrligen dom får tag i honom för det han gjort mot Nilla är inget han ska komma undan med sa Matte
- Ja, det hoppas jag med, men jag hoppas ännu mer på att Nilla vaknar sa jag
- Förstår det sa Matte och vi snackade en stund till
Det var faktiskt väldigt skönt att få prata med Matte. Han hade ju varit med om det Johannes gjort mot Nilla förut och han berättade lite mer om det och det var inte som Nilla berättat. Det var värre, han hade försökt uttnyttja henne, när Matte varit där hade han med fått stryk av både styvpappan och Johannes. Jag förstod verkligen varför Nilla varit så pass rädd. Älskade Nilla, om du ändå bara ville vakna.
2 veckor senare - Eric har precis kommit till sjukhuset - Erics Perspektiv
Jag hade precis kommit till sjukhuset för att hälsa på Nilla igen. Hon hade nu legat i koma i nästan 2 1/2 veckor och jag började nästan tro att hon aldrig skulle vakna igen. Jag gick snabbt upp till rum 14 och jag satte mig på stolen bredvid Nillas säng och tog åter hennes hand.
- Nilla, jag vet inte om du kan höra mig, men jag älskar dig så frukansvärt mycket! sa jag och började smeka hennes hand, när jag plötsligt kände någonting. Jag tittade på min hand och såg hur Nillas fingrar rörde sig sakta över min.
- Nilla? Hör du mig? sa jag och reste mig sakta upp
Samtidigt i Nillas värld - Nillas Perspektiv
Jag stod kvar i mitten av dom två rummen när jag plötsligt hörde en bekant röst. Jag lyssnade noga mot rummet där det varit massor med röster förr. Det jag hörde var mitt namn. Jag kände hur jag gick mot rummet med rösten och det var som att när jag kom fram till det rummet och gick in så kände jag min kropp igen. Jag kände hur Erics hand höll i min och jag försökte stryka den sakta. Och jag hörde svagt vad han sa till mig.
- Nilla? Hör du mig? sa Eric och jag hörde det svagt
Jag smekte hans hand lite försiktigt igen och sen började jag känna hur mina ögonlock rörde sig sakta. Jag försökte öppna ögonen snabbare men det var som att det inte gick. Jag fortsatte att försöka öppna ögonen och när jag fick se Eric stå framför mig så kändes det som jag var i himlen.
- Nilla? sa Eric och ställde sig lite över mig och när jag till slut fick upp ögonen så log jag försiktigt mot Eric
- God morgon sa jag och log försiktigt
- Åh Nilla! sa Eric och kramade om mig
- Aj, sa jag och kände att jag hade ont
- Oj, förlåt sa Eric och släppte mig
- Det var en skön smärta sa jag och log
- Åh, jag har varit så orolig för dig sa Eric och såg på mig
- Vad hände ingentligen? sa jag
- Du blev knivstucken, Johannes skulle sätta kniven i mig men du kom framför mig sa Eric och såg på mig
- Jag minns det svagt, men hur länge har jag varit i koma? sa jag
- I nästan 2 1/2 vecka sa Eric
- Men vad har hänt med konserterna? sa jag och försökte sätta mig lite upp i sängen men det gick inget bra för det gjorde ont i magen då
- Vi hade en presskonferans för några dagar sedan och berättade att pga det som hänt så ställer vi in några kommande konserterna, jag vill inte lämna dig sa Eric
- Så ni har ställt in konserterna pga mig? sa jag och såg förvånat på Eric
- Ja, jag visste ju inte om du skulle klara dig så därför valde vi att göra så sa Eric och smekte min kind
- Men ditt ansikte sa jag och fick se blåmärkena i hans ansikte
- Det är ingenfara med mig, Jag måste hämta läkaren, kommer snart sa Eric och gav mig en kyss som jag snabbt besvarade
Jag såg på Eric medans han gick ut från mitt rum för att hämta min läkare och berättat att jag vaknat. Jag tittade på mina armar och jag lyfte på täcket för att se på min mage men jag hade ett stort bandage runt magen. Jag hade så otroligt ont i magen.
- Välkommen tillbaka Nilla sa en man i 40-års åldern
- Tack sa jag och såg på mannen
- Jag är din läkare Stefan Larsson sa Stefan
- Hej Stefan sa jag och log
- Hur mår du nu? sa Stefan
- Jag har ont i magen, sa jag
- Jag ska se till att du får lite smärtstillande, men vi kan tyvärr inte släppa hem dig ännu sa Stefan
- När kommer hon få åka hem? sa Eric och satte sig på stolen bredvid mig
- Det går inte att säga, men någon vecka får du räkna med sa Stefan
- Okej, sa jag
- Jag ska be någon om lite smärtstillande åt dig, så kommer jag tillbaka senare sa Stefan
- Okej, Tack sa jag
Jag tittade på Eric och han log stort mot mig. Jag var så tackaam för att jag klarat mig igenom det här. Jag hade ett svagt minne av att jag gått nära ett ljust rum förut och jag började misstänka att jag varit nära att dö då. Men det var som att jag inte var klar här ännu och därför kunde jag inte gå in genom den där dörren.
- Har dom fått tag i Johannes ännu? sa jag och såg på Eric
- Nej, dom vet inte vem det är, och polisen kommer hit i övemorgon för att ställa lite frågor till dig nu när du vaknat sa Eric
- Frågor? sa jag och kände hur det högg till i hjärtat
- Ja, dom måste fråga dig några saker för att dom ska kunna ta fast honom sa Eric
- Lovar du att vara här när dom kommer? sa jag och tog Erics hand
- Det är väl klart sa Eric och log
- Är det inte obekvämt att sitta där? sa jag och log mot Eric
- Lite grann sa Eric och skrattade
- Kom sa jag och lyfte upp täcket och Eric kröp upp bredvid mig och det var hur mysigt som helst.
Jag började bli nervös när Eric berättade att polisen skulle komma hit och fråga mig massor med saker. Jag ville inte prata mer om Johannes, jag ville bara att allting skulle försvinna. Men jag visste samtidigt att jag måste prata med polisen om dom ska få fast honom men ändå. Johannes är min mardröm och jag tänker fortfarande på orden han sa ifall jag berättade för någon.
2 dagar senare - Eric och Nilla pratar - Nillas Perspektiv
KNACK KNACK
- Kom in sa jag
- Nilla Hansson? Hej Vi kommer från Stockholmspolisen och vi har några frågor till dig sa en man
- Okej, är det okej om min pojkvän är med? sa jag
- Ja, det går bra. Och du behöver absolut inte vara nervös sa mannen
Inte vara nervös? Jag visste vad som skulle hända om jag berättade sanningen för dom och dom aldrig får tag i Johannes och han får veta vad jag sagt så kommer han komma efter mig igen. Hur skulle jag göra nu?
Detta är kapitel 14 av Love Is Callin. Kapitel 15 kommer imorgon(tisdag) och då får vi veta vad som händer nu i den spännande fortsättningen. Kommer polisen hitta Johannes? Kommer Nilla någonsin kunna dansa igen efter sin skada? Och vad gör Nillas mamma på sjukhuset? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 15.
TUUUSEN TUSEN TUUUSEN TACK till er alla som läser bloggen och som skriver så fantastiska kommentarer till mig! Ni är verkligen helt fantastiska och dom underbaraste läsarna som finns! TUSEN TACK ÅTER IGEN!
LOVE U ALL ! <3<3<3<3<33333
Love is Callin - Kapitel 13
- Nilla? Nilla? sa jag och när hon vände sig om såg jag hur det kom blod ur hennes mage och då förstod jag att hon fått kniven i sig istället för mig
- NIIIIILLLLAAA!!!! skrek jag
Erics Perspektiv
- NIILLA! skrek jag och sprang fram till henne och tog upp henne i min famn
- Host...host var det ända Nilla fick fram och jag såg hur det kom blod ur hennes mun
- VAD HAR DU GJORT!? skrek jag mot Johannes
- Ja...jag...sa Johannes och sprang sedan iväg
- ERIC! Vad har hänt? sa Rim och kom springandes mot mig och Nilla
- Ring efter en ambulans! sa jag och Rim skyndade sig att ringa
- Såja, allting kommer bli bra! Jag finns här sa jag och smekte Nillas hår och jag såg hur hennes ögon stängdes stakta
- Lämna mig inte! Jag ska göra allt för att rädda dig! sa jag och la mina händer mot Nillas sår på magen för att hindra blodet från att rinna ut lika mycket
- Eric, ambulansen är på väg nu sa Rim och ställde sig bredvid mig
- Okej, Nilla du kommer klara det här! Jag vet det sa jag och höll mina händer mot hennes mage
15 minuter senare - Eric och Nilla anläder i ambulansen till sjukhuset - Erics Perspektiv
- Vad har hänt? sa läkaren som heter Stefan
- Flicka, 19 år, knivskuren i buken sa ambulansföraren när dom körde in Nilla
- Okej, kär in henne på sal 19 sa Stefan och stannade för att sedan se på mig
- Kommer hon klara sig? sa jag och såg på Stefan
- Det kan vi inte säga just nu men jag ska be någon undersöka dig under tiden sa Stefan
- Men det är ingen fara med mig, Nilla är det viktiga sa jag
- Jag ber någon se över dig ändå, jag kommer med ett besked så fort vi vet något sa Stefan och gick in till rummet där Nilla låg
Jag satte mig snabbt utanför salen för att vänta på besked när det kom fram en sköterska till mig och jag förstod att hon ville kolla upp mina skador i ansiktet.
- Eric Saade? sa kvinnan
- Ja, det stämmer sa jag
- Ni kan följa med här sa kvinnan och tog med mig in till ett undersökningsrum
Hon plåstrade om mig lite i ansiktet och det var inget som var brutet eller något sådant, det var mest ytligt. Jag sprang sedan tillbaka till rum 19 för att vänta på att dom skulle komma och ge mig ett besked. Jag hade smsat både Nillas bästa vän Mattias och även dom andra i dansgruppen för att berätta vad som hänt och Mattias skulle försöka komma hit men han visste inte när han skulle kunna komma. Men det ända jag tänkte på nu var Nilla. Jag var så orolig att hon inte skulle klara sig.
2 timmar senare - Erics Perspektiv
Jag hade väntat i nästan 2 timmar på att få ett besked om Nillas tillstånd och ju längre tiden gick desto mer tiden gick desto oroligare blev jag.
- Eric? Nillas pojkvän? sa Stefan när han kom ut från rummet och fram till mig
- Ja, hur är det med henne? sa jag och såg oroligt på Stefan
- Nilla har svåra blödningar i buken. Och är det så att dom här blåmärkenena kommit nu eller när fick hon dom? sa Stefan
- Hon fick dom igår, hennes styvbror gjorde det här mot henne sa jag och kände hur det började bränna innan för mina ögon för att tårarna ville komma fram
- Okej, ja, för det är såhär att Nilla har en hjärnskakning som kan göra att hon kommer ligga i koma längre än vi först trott, och vi kommer röntga hennes huvud nu och sedan kommer hon åka in på operation så vi ska kunna stoppa hennes blödningar i buken sa Stefan
- Men kommer hon klara sig? sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Det är för tidigt att svara på just nu men vi kommer ringa dig när operationen är klar, så det bästa är om du åker hem och sover en stund så ringer vi dig när du kan komma hit sa Stefan
- Men jag vill vara kvar sa jag
- Jag lovar att vi ringer så fort operationen är klar så kan du komma och hälsa på henne sa Stefan
- Okej, ring så fort hon är färdig opererad sa jag
- Vi lovar sa Stefan
Jag gick med tunga steg ut från sjukhuset och jag ville inget hellre än att bara få stanna där men dom ville att jag skulle åka hem och få lite sömn så valde jag att faktiskt göra som dom sa. Men jag var verkligen orolig för Nilla. Hon hade inre blödningar och en hjärnskakning. Jag förstod nu att det måste varit därför som hon mått illa och kännt sig yr och tilloch med svimmat. Åh, Nilla, varför åkte vi inte hit tidigare? Jag hoppade in i bilen och körde sedan till hotellet och jag somnade ganska fort, för även om jag var hur orolig som helst så var jag otroligt trött.
Nästa dag - Klockan 08.00 - Erics Perspektiv
Jag vaknade av att min mobil ringde och jag svarade direkt.
- Eric sa jag
- Hejsan Eric! Det här är Stefan Larsson,Nillas läkare, Vi ville bara meddela att operationen är klar och att du är välkommen till sjukhuset sa Stefan
- Jag kommer direkt sa jag och la på direkt
Jag hade inte tagit av mig mina kläder som jag hade haft kvällen innan så jag skyndade mig att få av mig mina blodiga kläder för att sedan sätta på mig ett par mörka jeans, en svart tshirt och min kofta med luva för att sedan gå till hissen och åka ner till entrén. När hissdörrarna öppnades stod det massor med journalister där och jag förstod ingenting. Jag drog ner luvan lite till så dom inte skulle se mig och jag började gå mot utgången när jag fick se en stor löpsedel där det stod "Eric Saade och dansaren Nilla Hannson i knivdrama. Dansaren förd till sjukhus med allvarliga skador. Eric Saade har ingen kommentar om läget. Läkaren Stefan: Läget är kritiskt men vi gör allt vi kan". Det kokade i mig. Hur kan dom vara så otroligt okänsliga?!
- Eric! Eric! Kan du berätta vad som hänt? sa en journalist som sett mig
- Kan ni inte låta mig vara?! Det här är faktiskt privat sa jag
- Privat? Det är ju faktiskt ett mordförsök sa en annan journalist
- Som jag sa, tjejen jag älskar mer än allt annat ligger i koma på sjukhuset och ni vill bara ha ännu en smaskig artikel som ni kan vinkla till er fördel! LÅT MIG VARA! sa jag och gick igenom folkmassan för att sedan gå ut mot min bil
Jag hoppade snabbt in i min bil för att sedan åka mot sjukhuset. Jag orkade inte med att journalisterna var på mig och just nu var det ännu jobbigare eftersom jag inte visste om Nilla skulle överleva. Jag skyndade mig att parkera bilen för att sedan skynda mig in till sjukhuset.
- Hejsan! Jag ska besöka Nilla Hansson sa jag till kvinnan i receptionen
- Ja, Dr.Larsson ville tala med er innan, så ni kan gå till rum 14 sa kvinnan
- Tack sa jag och gick snabbt mot rum 14 för att träffa Dr.Larsson och få träffa Nilla
Jag gick upp för trapporna och när jag kom fram till rum 14 så kände jag en stor klump i hjärtat. Jag var så sjukt orolig för vad läkaren skulle berätta för mig om Nilla.
- Eric? sa Stefan, Nillas Läkare och kom fram till mig
- Ja, hur är det med henne? sa jag oroligt
- Operationen gick bra, vi har stoppat blödningarna i buken och när vi röntgade hennes huvud så hittade vi inga blödningar men hon har fått en hjärnskakning som gör att hon ligger i koma just nu sa Stefan
- Men kommer hon klara sig? sa jag
- Det går inte att säga, så länge hon ligger i koma så kan vi inte säga något sa Stefan
- Okej, kan man inte säga när hon kommer vakna? sa jag
- Nej, det är omöjligt att veta, hon kan vakna imorgon, idag, eller om ett par veckor, det är omöjligt att säga sa Stefan
- Jag förstår, men får jag gå in till henne? sa jag
- Ja, självklart, jag vet att hon behöver dig där sa Stefan
- Tack sa jag och öppnade dörren till rum 14
När jag kom in genom dörren och fick se Nilla ligga där med trådar på bröstet och en slang genom munnen och en som gav henne syre via näsan. Det gjorde så ont mig att se henne ligga där. Jag gick sakta in och satte mig på stolen som stod bredvid hennes säng och sen tog jag hennes hand.
- Lika vacker som alltid min älskade Nilla sa jag och strök en hårslinga från hennes ansikte
Jag satt och såg på henne väldigt länge och jag ville bara att hon skulle vakna. Det som var jobbigast var att jag inte visste om hon hörde mig över huvud taget.
- Allting kommer att bli bra, det lovar jag dig fortfarande. Jag ska göra allt som står i min makt för att få dig frisk igen. sa jag och strök Nillas fingrar medans jag pratade med henne
- Du kommer inte dö från mig, det får du inte göra! Jag älskar dig så frukansvärt mycket! sa jag och kände hur det började rinna tårar ner på mina kinder
- Snart kommer jag få se dina underbara ögon igen, se ditt leende mot mig. Så snälla Nilla, vakna snart sa jag och reste mig sakta från stolen och gav henne en kyss på pannan
Precis när jag satte mig ner igen så hörde jag hur någonting började pipa bakom mig. Jag såg på skärmen som höll koll på hennes hjärtljud och när jag såg hur dom små taggarna började försvinna och bli som ett streck så förstod jag att hennes hjärta slutat slå. Jag fick panik.
- Nilla, du får inte försvinna från mig! Nilla! sa jag och tog ett hårt grepp om hennes hand
Detta är kapitel 13 och jag hoppas ni ska tycka om det :) Kapitel 14 kommer imorgon(måndag) och då får vi veta vad som händer härnäst. Kommer Nilla överleva? Vad händer med konserterna? Och vad kommer tidningarna nu skriva efter att Eric bett dom låta han och Nilla vara? Det och mycket mycket mer kommer vi få veta redan imorgon(måndag).
TUSEN TUUUUSEN Tack för att ni läser bloggen och för att ni skriver så otroligt fina kommentarer! Det värmer verkligen ! För Utan er ingen blogg ! TUUUSEN TACK!!!
LOVE U ALL! <3<3<3<333
Love is Callin - Kapitel 12
- Rör mig inte! Släpp mig Johannes skrek Nilla och försökte fösa bort mig
- Nilla, gumman det är jag, din pojkvän Eric sa jag och försökte få henne att se mig
- Nej, snälla inte mer, nej sa Nilla och hon såg med en tom blick på mig och nu började jag bli både orolig och rädd att något frukansvärt hänt henne.
Erics Perspektiv
- Nilla, se på mig, känner du igen mig? sa jag igen och försökte få henne att se in i mina ögon
- Eric? Åh Eric! sa Nilla och slog sina armar runt min hals
- Åh Nilla! Vad är det ingentligen som har hänt? sa jag och höll om Nilla
- Jo..ohannes var här sa Nilla och såg på mig
- Nilla, vi måste åka till sjukhuset sa jag och hjälpte Nilla upp på benen
- Nej, inget sjukhus sa Nilla och tog sig i ansiktet och jag såg hur svullen hon var vid ögonen,kinderna och munnen
- Nilla, se dig själv i speglen först sa jag och hjälpte henne fram till spegeln
- Vad...vad....sa Nilla och jag såg hur nya tårar kom från sina kinder
- Vi skulle nog behöva åka till sjukhuset ändå sa jag igen
- Nej, jag kan inte, det går över sa Nilla
- Gumman, kom, jag ska hjälpa dig till sängen sa jag och tog upp Nilla i min famn
Jag la ner Nilla på sängen och la mig sedan bredvid henne på sängen och la min arm försiktigt runt hennes midja. Jag torkade hennes tårar och gav henne försiktigt en kyss på kinden. Nilla log så mycket hon kunde.
- Förlåt att jag avvisade dig förut sa Nilla och vände sitt huvud mot mig
- Det gör inget, jag förstod att något var fel och det var därför jag kom tillbaka sa jag och log mot Nilla
- Jag önskar bara att jag aldrig låtit dig gå sa Nilla
- Jag är här nu, det kommer gå över, jag lovar sa jag och log stort mot Nilla
- Jag vet, men Johannes kommer aldrig ge sig sa Nilla och såg på mig och jag såg att hon hade ont
- Vi ska lösa det på något sätt,Ska jag hämta något åt dig? Alvedon eller något? sa jag
- Nej, det behövs inte, jag behöver bara sova sa Nilla
- Okej, jag finns här hela natten sa jag
- Tack! Jag skulle inte klara det utan dig sa Nilla
- Och jag skulle inte klara mig utan dig sa jag och gav Nilla en kyss som hon snabbt besvarade
Jag såg hur Nilla slöt sina ögon och jag tittade på henne nästan halva kvällen för att se att hon andades. Jag var så orolig att hon hade fått allvarligare skador men jag somnade själv efter en stund när jag förstod att hon var okej.
Nästa dag - Nilla vaknar - Nillas Perspektiv
När jag vaknade på morgonen så kände jag hur ont jag hade i hela kroppen. Jag tittade åt vänstersida och när jag såg Eric ligga där så började jag minnas vad som hänt kvällen innan. Jag reste mig sakta upp från sängen och jag kände hur det började snurra. Jag satte mig igen och väntade tills det skulle sluta snurra och sen gick jag sakta till badrummet och när jag fick se min spegelbild så var det som att jag bara ville kräkas. Jag hade stora blåmärken på kinderna, under ögonen, och min underläpp var svullen. Jag tittade sedan ner på mina armar som var fulla med blåmärken och stora blåmärken på magen och benen. Jag såg ut som en person som varit med i en boxningsring.
Jag gick ut till Eric igen som nu satt upp i sängen och såg på mig. Det var som att jag ville gömma mig för honom, jag ville inte att han skulle se mig såhär.
- Hur mår du gumman? sa Eric och såg på mig när jag gick fram mot honom
- Det gör ont men det verkar bara vara blåmärken sa jag pch satte mig bredvid honom
- Vi borde åka till sjukhuset sa Eric och la sin arm på mitt lår
- Nej, jag mår bra, det är bara blåmärken sa jag och såg på Eric
- Okej, men jag tycker ändå vi borde kolla upp det sa Eric
- Nej, jag mår bra! När är det vi ska åka? sa jag och menade nästa konsert
- Om 4 timmar, men jag är inte säker på att du ska dansa, du kan ju faktiskt ha någon allvarligare skada sa Eric
- Sluta nu! Jag mår bra! Det är bara lite blåmärken, 4 timmar, okej, jag ska bara gå och packa ner lite ombyte sa jag
- Okej, Jag går ut och gör i ordning lite frukost så länge, säg till om du behöver mig sa Eric och gav mig en kyss innan han gick ut till köket
Jag gick och hämtade min väska och det snurrade till ännu en gång i mitt huvud men när jag stannade till för en sekund så slutade det äntligen snurra. Jag ville inte säga något till Eric för jag vet hur orolig han skulle bli och jag ville verkligen inte åka till sjukhuset. Det sista jag minndes var väldigt svagt men jag minns att Johannes sa " Berättar du för någon så vet du vad som händer". Så det var därför jag kände att jag inte ville åka till sjukhuset för jag vet att Johannes kommer göra mig ännu mer illa om jag gör det. När jag hade packat ner allting så gick jag ut till Eric och vi åt frukost. Jag såg hur Eric tittade på mig och jag såg att han var väldigt orolig.
4 timmar senare - Eric och Nilla sitter i Erics bil mot Västerås - Nillas perspektiv
Vi satt i bilen på väg mot Västerås och jag var inte så pigg på att åka till Västerås. Jag bodde i Västerås innan jag flyttade till Stockholm för att slippa bli misshandlad. Men idag var det konsert där och jag mådde inte alls bra. Jag började faktiskt ångra mig att vi inte åkt till sjukhuset för jag mådde verkligen illa och det hade snurrat i mitt huvud nästan halva morgonen och dagen. Jag förstod inte hur jag skulle orka dansa ikväll. Jag somnade i bilen och jag kände hur illa jag mådde, det var som att jag bara ville be Eric stanna bilen så jag fick gå ut och kräkas, det var det värsta jag varit med om.
Erics Perspektiv
Nilla sov i bilen medans vi åkte till Västerås och jag hade sätt på henne hur dåligt hon började må. Det var som att hon inte var sig själv. Jag såg på henne att hon gick lite konstigt. som att det snurrade i hennes huvud. Men jag var inte säker på att det var så men det kändes som det. Men varje gång jag frågade henne hur hon mådde så sa hon att hon mådde bra. Men jag visste att hon mådde dåligt. Hon hade på sig rosa plyschbyxor och en munkjacka på sig för att dölja blåmärkena, men dom i ansiktet gick inte att dölja och jag visste att hon mådde dåligt för det.
Några timmar senare - Nillas Perspektiv
- Vi är framme sa Eric och väckte mig försiktigt
- Redan? Hur länge har jag sovit ingentligen? sa jag förvånat på Eric
- Du har sovit nästan hela vägen, ska jag hjälpa dig ut? sa Eric och log
- Nej det går bra, sa jag och log tillbaka
Vi steg ur bilen och vi var vid arenan för att repa men jag mådde inte bra alls. Jag såg på Eric och log. Men när vi började gå för att se hur scenen såg ut här så var det som att min mage vände sig ut och in och jag fick springa ifrån Eric och springa till toan för att kräkas. Vad är det för fel? Hjärnskakning kanske? Jag visste bara att jag skulle försöka dölja det så länge jag bara kunde.
- Nilla, hur mår du ingentligen? sa Eric när jag kom ut från toan
- Jag mår bra, lite illamående bara, säkert lite nervös sa jag och log
- Nilla, du ska inte dansa ikväll, du mår inte bra sa Eric och såg på mig
- Va? Det är klart jag dansar, jag mår hur bra som helst sa jag och kände hur det snurrade till igen
- Nej, jag ska prata med Sabina, du får sitta vid sidan av scenen ikväll, du dansar inte sa Eric och började gå till Sabina
ÅH! Jag blir så irriterad, jag mådde ju bra, jag mådde bara lite illa det var ju inget farligt med det. Jag gick efter Eric och jag kom en liten bit efter honom när allting svartnade framför mina ögon och jag ramlade ihop.
Erics Perspektiv
Jag gick för att prata med Sabina när jag hörde hur det dunsade till mot golvet och jag vände mig snabbt om för att se att Nilla ramlat omkull. Jag sprang fram till henne och tog upp henne i min famn.
- Nilla? Nilla? Hör du mig? sa jag och försökte få liv i henne
- NILLA! sa jag igen och jag såg hur hon sakta öppnade ögonen och jag log
- Du mår inte bra, vi måste till sjukhuset nu sa jag och såg oroligt på Nilla
- Nej, jag svimmade bara, det är ingen fara sa Nilla
- Varför vill du inte åka till ett sjukhus? sa jag och såg oroligt på Nilla och hjälpte henne upp
- För Johannes sa att om jag berättar för någon så vet jag vad som händer sa Nilla
- Men, du måste gå till polisen nu Nilla, och nu åker vi till sjukhuset sa jag
- Nej, jag dansar inte ikväll men jag åker inte till sjukhuset sa Nilla och såg argt på mig
- Okej, men då får du säga till om du mår dåligt igen sa jag
- Okej jag lovar sa Nilla
Jag visste att det var något som inte stod rätt till Nilla, hon kräks, svimmar, jag tror faktiskt det är något allvarligt men hon vägrar ju åka till sjukhuset. Jag hoppas det inte händer något när jag står på scenen för det skulle vara det hemkaste som jag skulle vara med om isåfall.
Efter konserten - Eric står i duschen - Nillas Perspektiv
Eric stod just nu i duschen och jag satt i hans loge för att vänta på honom. Jag hade inte mått mer illa eller svimmat vilket var helt fantastiskt. När Eric kom ut med bara en handduk runt midjan så var det som att mitt hjärta stannade.
- Måste du vara så frestande? sa jag och log
- Vadå? Menar du för att jag inte har något annat än kalsonger och handduk? sa Eric och log flörtigt
- Ja, det kan man säga. sa jag och skrattade
- Kan ta av mig handduken om du vill? sa Eric och skrattade
- Okej, jag går ut och väntar sa jag och skrattade
- Tråkmåns! Jaja, kommer om 5 minuter sa Eric och jag gick ut för att vänta på honom
Jag väntade i ungefär 5 minuter på att Eric skulle komma ut och när han äntligen kom ut så visste jag att det var dags för att åka till hotellet och sova. Eric tog snabbt min hand och vi började gå ut från arenan för att sedan börja gå mot bilen.
- Kan man få en kyss innan vi åker till hotellet min super snygga pojkvän? sa jag och log flörtigt
- Trodde aldrig du skulle fråga sa Eric och tog sina händer runt min hals försiktigt och gav mig en kyss
Vi stod och kysstes en stund när jag kände hur någon drog mig ifrån Eric. Jag vände mig snabbt om och såg att det var Johannes. Det var som att jag ville kräkas igen och den här gången av rädsla. Jag visste att det var dumt av mig att komma hit eftersom han bor här. Det var verkligen att leka med elden och nu stod jag mitt i elden.
- Sa jag inte till dig vad som skulle hända om du svek mig? sa Johannes och såg argt på mig
- Jag har..inte...svikit dig stammade jag fram
- TYST! sa Johannes och jag kände en smäll mot ansiktet och det gjorde så ont
- Lägg ner! sa Eric och gick i mellan mig och Johannes
- Det är ju du! sa Johannes och buttade till Eric
- Vad snackar du om? Känner jag änns dig? sa Eric och gick framåt igen
- Du var i lägenheten, du sa att du älskar min Nilla sa Johannes argt
- OMG! Det är du som är Johannes eller hur? sa Eric
- Rätt gissat grabben! Och nu kommer du få ångra att du la ett finger på MIN Nilla sa Johannes och började slå mot Eric och han fick in några slag i ansiktet på honom och även några mot hans mage och jag kände hur det gjorde ont i hela mig.
Erics Perspektiv
Jag såg på Nilla att hon ville komma imellan oss när Johannes matade slag mot mig. Han slog mig några gånger i ansiktet och i magen men oturligt nog för mig så såg jag inte vad han tog upp ur fickan. Jag ställde mig upp från marken för att kunna försvara Nilla när jag såg hur han kom gående mot mig med en KNIV. Jag fick panik. Vad skulle jag göra nu?
- Du kommer aldrig mer få se Nilla igen sa Johannes och gick snabbare mot mig med kniven i sin hand
- NEEEEJJ! ropade Nilla och ställde sig framför mig precis när Johannes skulle sätta kniven i min mage.
- Nilla? Nilla? sa jag och när hon vände sig om såg jag hur det kom blod ur hennes mage och då förstod jag att hon fått kniven i sig istället för mig
- NIIIIILLLLAAA!!!! skrek jag
Detta är kapitel 12 av Love is Callin! Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det kom så sent men har haft fullt upp hela dagen. Men kapitel 13 som kommer imorgon(söndag) kommer att komma upp mycket tidigare. Och då får ni veta vad som händer nu. Kommer Nilla klara sig? Vad var det ingentligen som gjorde att hon mådde illa och svimmade? Och hur kommer det gå för Eric? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 13.
TUUUSEN TUUSEN TACK till er alla som läser bloggen och kommenterar! Era kommentarer är verkligen dom bästa och Tack för att ni håller bloggen vid liv genom att läsa den! TACK!
LOVE U ALL! <3<3<3<3333
Love is Callin - Kapitel 11
- Vad fort det....gick.... hann jag bara säga när jag såg vem det var och det var inte Eric
- Hej Nilla! Det var länge sen, du, vi har visst lite ouppklarade affärer oss i mellan sa Johannes
Jag var som förstelnad i dörröppningen när jag fick se att det var Johannes som stod där och inte Eric. Då förstod jag att det måste varit han som jag sett vid bussen och som följt efter mig.
- Så, ska du inte be mig komma in? sa Johannes och log
- Nej, jag vill helst att du går härifrån och lämnar mig ifred sa jag och försökte stänga dörren när han tog sin fot i mellan
- Nilla, sa jag inte att vi har lite ouppklarade affärer som vi måste sköta sa Johannes och drog upp dörren
- Du låter mig vara sa jag och backade in i lägenheten
- Varför skulle jag göra dig illa? Kom nu gumman sa Johannes
- Låt mig vara ! sa jag och började springa mot köket när jag kände hur han drog tag i min arm
- SPRING INTE! Det blir bara värre för dig själv när du gör det sa Johannes
- Vad vill du? Har du inte gjort mig tillräckligt illa redan? sa jag
- Som sagt, vi har lite ouppklarade affärer, Kom gumman sa Johannes och drog mig nära honom
Jag stelnade till som en sten och när han försökte kyssa mig så drog jag mig undan och då kände jag hur han tog tag i min hals hårt och höll fast mitt huvud för att sedan kyssa mig. Jag kände hur magen vände sig ut och in och jag önskade bara att Eric skulle komma hit.
Samtidigt i Arenan - Erics Perspektiv
Jag hade blivit lite senare än jag tänkt att jag skulle bli men jag var äntligen på väg från arenan och hem till Nilla. Jag längtade så mycket efter henne nu och jag ville inget hellre än att bara få åka hem till henne och krama om henne. Konserten hade blivit så kanon bra och nu ville jag bara fira det med Nilla. Jag hoppade snabbt in i bilen för att sedan åka hem mot Nillas lägenhet.
20 minuter senare - Nillas Perspektiv
Det hade gått 20 minuter sen Johannes hade kommit hit och jag satt lutad mot väggen och jag var så rädd. Han gick runt i lägenheten och sa inte så mycket till mig. Och varje gång jag frågade något så sa han bara " vi har ouppklarade affärer gumman". Jag skakade och kände hur tårarna började rinna.
- Så, jag såg att du blev dansare trots allt sa Johannes
- Ja, det var min dröm och jag uppfyllde den sa jag
- Fast du vet att du inte ska fortsätta nu va? sa Johannes och satte sig på huk framför mig
- Jag kommer fortsätta så länge jag vill sa jag och kände hur jag fick en smäll rätt i ansiktet
- Fel svar! Bor du ensam? sa Johannes
- Nej, eller ja sa jag och försökte inte få honom argare
- Vad är det? Ja, eller nej? sa Johannes
- Ja, jag bor ensam sa jag och kände hur jag ville kräkas
RING RING RING RING
- Vem är det? Väntar du någon? sa Johannes och drog mig upp från golvet
- Nej, jag vet inte vem det är sa jag och kände hur tårarna rann
- Gå och öppna, men säger du att jag är här så vet du vad som händer sa Johannes och jag torkade snabbt tårarna för att sedan gå och öppna
- Hej gumman! Förlåt att det tog sån tid sa Eric och kom in
- Hej! Det gör inget sa jag och försökte spela oberörd
- Har det hänt något? sa Eric och såg oroligt på mig
- Nej, det är bara att jag mår lite illa, jag tänkte gå och sova, det kanske är magsjuka, vill inte smitta dig sa jag
- Nilla, är det någon här? sa Eric
- Nej, det är bara jag, jag måste gå och sova, men vi kan väl ringas imorgon? sa jag
- Vad snackar du om? Det är någon här eller hur? sa Eric igen och tog på min kind
- Nej, jag är bara lite trött sa jag
- Okej, men ring mig direkt imorgon,eller om du behöver mig ikväll sa Eric
- Ja, visst, absolut, självklart sa jag och kände hur det värkte i hela kroppen
- Jag älskar dig! sa Eric och gav mig en kyss
- Jag älskar dig med sa jag och besvarade snabbt kyssen
Eric gick ut genom dörren igen och jag ville inget hellre än att berätta för honom att Johannes var där men gjorde jag det så skulle jag råka väldigt illa ut. Jag hörde hur Johannes kom ut från badrummet där han stått gömd och jag backade snabbt mot dörren men precis när jag skulle öppna den och springa ut så stängde han den bakom mig och ställde sig bakom mig och smällde igen dörren.
- Snälla, låt mig bara va sa jag och kände hur tårarna rann
- Älskling, det är du och jag, det vet du väl sa Johannes och började kyssa min hals
- Låt mig vara sa jag och försökt dra mig loss men då tryckte han upp mig ännu hårdare mot väggen
- Såja, jag ska inte göra dig illa, kom, du ska få berätta vem det var som var här sa Johannes
Han drog mig till soffan och jag var så otroligt rädd. Jag önskade bara att jag aldrig sagt till Eric att han inte skulle gått. Johannes smekte min kind igen och sen slog han till mig igen. Jag kände hur det kokade i mig samtidigt som jag bara kände mig ensam och räddare än jag någonsin varit förut.
- Så, vem var han? sa Johannes
- Vem? sa jag och försökte spela dum
- HAN! Han som du sa att du älskar sa Johannes
- Matte sa jag
- Det var inte hans röst sa Johannes
- Jo, du har ju inte träffat honom på länge så du kanske inte känner igen den sa jag och log
- Ja, du kanske har rätt, Jaja, stanna här så ska jag gå och se så ingen kommer sa Johannes
- Självklart sa jag och log stort
Jag kunde inte röra mig en millimeter. Jag tittade på mina armar som var fulla av blåmärken och sen kände jag på mitt ansikte och det gjorde ont. Jag försökte resa mig upp för att sedan smyga mig fram till dörren men det var meningslöst för jag kom bara halvvägs och då kände jag hur Johannes tog tag i mitt hår.
- Vart tror du att du ska? sa Johannes
- Släpp MIG nu! sa jag och började bli arg
- Vad sa du? sa Johannes och drog till i mitt hår och jag skrek av smärta
- TYST! Annars kommer du få känna på äkta smärta ! sa Johannes och släppte ner mig i golvet och jag började krypa mot dörren för att sedan känna hur han tog tag i mitt ben och började slå mig i magen, ansiktet och han drog mig så jag hamnade mot väggen med en smäll.
Jag hade aldrig haft så ont i kroppen. Jag kunde inte röra mig och när Johannes började slita i mitt linne så försökte jag göra allting för att försvara mig men det var som att kroppen inte orkade.
- RÖR MIG INTE! ropade jag
- Var inte dum sa Johannes och slet i mitt linne så jag kände hur axelbanden gick sönder
- Johannes, sn...ä...var det ända jag fick fram innan allting svartnade i mitt huvud
Jag kände inte någonting mer det var som att allting svartnat för mig. Jag tror jag hamnat i ett chock tillstånd eller så hade jag bara slagit i huvudet väldigt hårt mot väggen. Jag önskade bara att allting kunde vara över snart.
Hemma hos Eric - Erics perspektiv
Det kändes inte alls bra att åka ifrån Nilla. Hon var så konstig, avvisande på något sätt. Som att hon inte ville ha mig där över huvud taget. Men jag hade sett ett blåmärke på hennes kind och jag förstod att något måste ha hänt henne. Jag hade ring till hennes mobil minst 5 gånger men hon svarade aldrig och nu började jag faktiskt bli riktigt orolig. Jag måste faktiskt åka dit, jag gick ut i hallen och tog snabbt på mig skorna, tog mina bilnycklar och munkjackan och mina nycklar. Jag gick snabbt ut genom dörren för att sedan låsa dörren. Jag sprang ner för trapporna och hoppade in i bilen för att åka mot Nillas lägenhet.
15 minuter senare - Erics Perspektiv
Jag skyndade mig att parkera bilen för att sedan springa upp för trapporna och när jag ringde på så var det ingen som öppnade. Jag förstod ingenting. Jag ringde på åter igen men ingenting hände nu heller. Jag kände på dörren och den var olåst. Okej, nu börjar det här bli konstigt. Om Nilla låg och sov, varför skulle hon då ha dörren olåst? Jag öppnade och gick in.
- Nilla, är du hemma? sa jag och började gå in i lägenheten, men det var ingen som svarade
- Nilla, gumman? är du här? sa jag igen och gick in i vardagsrummet och när jag såg hur hon satt ihopkrupen mot väggen, med stora blåmärken på kroppen och hennes linne var helt sönder rivet. Jag sprang fram till henne och försökte hålla om henne
- Rör mig inte! Släpp mig Johannes skrek Nilla och försökte fösa bort mig
- Nilla, gumman det är jag, din pojkvän Eric sa jag och försökte få henne att se mig
- Nej, snälla inte mer, nej sa Nilla och hon såg med en tom blick på mig och nu började jag bli både orolig och rädd att något frukansvärt hänt henne.
Detta är kapitel 11 av Love Is Callin. Jag hoppas ni ska tycka om det :) Kapitel 12 kommer imorgon(lördag) och då får vi veta vad som händer. Hur allvarlig är Nillas chocktillstånd?Vad händer nu med Johannes? Kommer Nilla någonsin våga berätta vad som hände? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 12.
Tuuusen tuusen tack för att ni läser bloggen och för alla era super duper fina kommentarer!
LOVE U ALL! <3<3<3<3333
Love is Callin - Kapitel 10
Jag såg på tjejen och jag kände hur jag bara ville gråta och jag började må illa. Jag såg snabbt på Eric och sprang sedan därifrån för att få vara ensam. Jag ville inte att det här skulle komma ut, för om det gör det, så kanske mitt förflutna kommer ikapp mig ännu mer än det redan börjar göra.
Erics Perspektiv
När jag såg Nilla springa i väg så förstod jag ingenting. Jag bad tjejen om ursäkt för att jag fick springa iväg. Jag såg inte vart hon tog vägen så jag fick fråga om någon sätt en tjej i korta shorts, vitt linne, brunt långt hår och bruna ögon springades förbi och dom visade mig vilket håll hon sprungit och jag hittade henne vid en bro lite längre bort. Jag gick sakta fram till henne och satte mig bredvid henne och la min arm runt hennes axlar.
- Nilla, det kanske är på tiden att du berättar för mig vad som händer sa jag
- Jag vill, men jag kan inte sa Nilla och torkade tårarna som runnit ner på hennes kinder
- Gumman, jag vet att det är svårt men varför vill du inte att hon ska säga något? sa jag
- Okej, jag ska berätta något för dig som jag inte berättat för någon annan sa Nilla och såg på mig
- Nu skrämmer du mig gumman sa jag och såg oroligt på Nilla
- Anledningen till att jag inte vill att det här ska komma ut är för att, åh, jag vet inte hur jag ska börja sa Nilla
- Ta det från början bara sa jag och log mot henne
- Okej, mina föräldrar skilde sig när jag var 4 år gammal,och när jag var 5 träffade min mamma en ny man och han tyckte inte om mig alls. Han hade en son som var äldre än mig, och när jag var 13 så fick jag veta att hans son var kär i mig. Jag fick inte ta hem Matte till oss längre, jag fick inte dansa, och gjorde jag något av det så kunde han misshandla mig, och först så kom Johannes, hans son imellan mig och hans pappa men när han fick veta att jag inte hade känslor för honom på samma sätt så började han misshandla mig varje gång han såg mig med Matte eftersom han trodde vi var tillsammans sa Nilla och såg på mig
- Men berättade du aldrig för din mamma? sa jag
- Jo, men hon trodde aldrig på det jag sa, Johannes kunde komma in till mitt rum på nätterna och se på mig medans jag sov och ibland så försökte han röra vid mig och höll ner mig och ja, du fattar sa Nilla och jag såg hur tårarna började rinna ner från hennes kinder
- Fy f*n! Polisanmälde du det aldrig heller? sa jag och torkade Nillas tårar
- Nej, jag vågade aldrig göra det, så när jag var 17 år så flyttade jag hemifrån och jag bytte efternamn för att dom inte skulle kunna hitta mig. Inte änns min mamma vet vart jag bor idag sa Nilla
- Jag börjar förstå varför du inte vill gå ut med att vi är tillsammans. Men kan inte dom förstå att det är du om dom ser ditt namn? sa jag och såg oroligt på Nilla
- Nej, eftersom jag bytt till Hansson så kan dom inte det, men ser dom bilden av mig kan dom det sa Nilla
- Ja, det förstås, men kan dom inte se dig här? sa jag
- Nej, jag tror inte dom ser såna här program, och det är faktiskt mest Johannes som jag är orolig för sa Nilla
- Varför då? sa jag och såg förvirrat på Nilla
- Han lovade att jag aldrig kommer slippa undan honom, och det värsta är att jag tror att han inte kommer låta mig göra det heller, så därför försöker jag undvika all möjlig publicitet sa Nilla
- Jag lovar att finnas här för dig hela tiden! Han ska inte få lägga ett finger på dig igen! sa jag och ställde mig upp för att sedan hjälpa henne upp och jag höll om henne
- Jag skulle inte klara det här utan dig sa Nilla och la sitt huvud mot min axel
- Jag lovar att jag alltid kommer finnas här! Du kan lita på mig sa jag och vi stod bara där en stund
Vi började gå tillbaka till hotellet och vi bestämde oss för att vara ensamma resten av dagen innan vi skulle åka hem till Stockholm igen. Jag var faktiskt väldigt glad över att Nilla äntligen valt att anförtro sig åt mig, men jag hoppas verkligen att vi kan hålla vårat förhållande hemligt för jag har sett även innan jag visste om varför att hon varit rädd. Så jag hoppas verkligen att ingenting ska hända hända henne innan turnepremiären om 3 veckor.
3 veckor senare - Förmiddag - Förberedelser i arenan inför premiären - Nillas Perspektiv
Det hade nu gått ungefär 3 veckor sen jag berättat för Eric om mitt förflutna. Jag hade många är inom mig som jag visste aldrig skulle kunna försvinna men att få berätta det för någon var som att iallafall ett par av ärren inom mig försvann. Men idag var vi i arenan där vi skulle ha turnepremiären ikväll. Eric och jag hade precis ätit lunch med dom andra och nu skulle vi göra soundcheck och kolla så att dansen sitter som det ska. Och jag var faktiskt väldigt taggad inför kvällen.
- Nilla, det är dags för rep sa Eric och tog min hand
- Vad väntar vi på? sa jag och försökte gå till scenen
- Stopp, du glömde något sa Eric och drog mig tillbaka till honom
- Vadå? sa jag och log
- Det här sa Eric och gav mig en het kyss
- Love Birds! Kom nu sa Alex och skrattade åt oss
Vi fick slita oss från varandra för att sedan gå till scenen och köra igenom konserten innan kvällen. Det kändes faktiskt väldigt bra men det blev lite pinsamt när jag och Eric skulle göra dom lite mer hetare danserna men jag hoppas inte jag ska känna så till premiären ikväll sen för då skulle det kanske bli lite pinsamt. Men jag hoppas det ska gå så pass bra som vi tänkt oss och att ingenting ska gå åt skogen.
Senare samma dag - Kväll - Konserten ska börja - Erics Perspektiv
Vi skulle snart ut på scenen och jag skyndade mig att kolla igenom låtlistan innan vi skulle upp på scenen. Och såhär såg låtlistan ut:
Rocket Science
Fingerprints
Sleepless
It's gonna rain
Timeless
Break of Dawn
Masquerade
Crashed on the dance floor
Manboy
Love is calling
Sky falls down
Feel Alive
Killed by a cop
Backseat
Hearts in the air
Without you i'm nothing
Extra nummer:
Putopular
Hotter than fire
Jag stod bakom scenen medans introt spelades upp på skärmen och jag kände hur sjukt taggad jag var nu. Efter att introt var klart så släpptes ett skynke ner framför scenen och när jag fick klartecken så sprang jag snabbt ut och gjorde några danssteg innan jag skulle gå ut framför skynket och det kändes verkligen så himla fantastiskt. Jag körde första låten och sen var konserten i full gång och jag var verkligen hur taggad som helst.
2 timmar senare - Konserten är över - Nillas perspektiv
Konserten hade verkligen gått hur bra som helst. Jag var inne i min loge nu och tog en dusch medans Eric var med några fans backstage. Eric hade varit så grymt bra och det hade varit en sån häftigt känsla av att få stå där framför det stora publikhavet. Och när jag stod där så var det som jag glömde bort alla mina bekymmer. När jag hade duschat klart så tog jag på mig mina jeansshorts, ett rosa linne och sen tog jag på mig mina svart converse. Jag hängde upp scenkläderna på klädställningen för att sedan gå mot dörren för att träffa Eric. När jag kom fram till Eric så var han precis klar och han skulle bara byta om.
- Ska vi göra såhär, jag tar bussen hem och så kommer du hem till mig när du är klar? sa jag och log
- Ja, det går kanon bra sa Eric och log stort
- Va bra, men tack för en underbar premiär sa jag och log
- Detsamma! Kommer så fort jag kan sa Eric och log
- Lovar du? sa jag och log
- Det behöver jag inte lova, för om jag inte ser dig sen så kommer jag bli galen sa Eric och log
- Du är så söt! Ja, jag måste gå så jag hinner med bussen sa jag
- Okej, kommer sen! sa Eric och vi gav varann en kyss innan vi gick åt varsitt håll
När jag kom ut från arenan och började gå mot bussen men den skulle inte komma förens om 10 minuter. Men medans jag väntade tyckte jag att jag såg någon jag kände igen. En man, i 20 års åldern, lite äldre kanske, men jag tänkte inte mer på det för det var nog bara mörkret som spelade mig ett spratt. När bussen äntligen kom så gick jag på och det gjorde även den där mannen. Jag tänkte mest att han måste väl få åka på den här bussen med, det kan inte vara så att han följer efter mig, nej, nu börjar jag inbilla mig saker.
10 minuter senare - Nillas perspektiv
När jag kommit av bussen och var på väg hem så var det som att jag kände mig förföljd. Det kändes som att någon gick efter mig men varje gång jag vände mig om så var det ingen där. Jag förstod verkligen ingenting. Höll jag på att bli galen eller var det verkligen någon som faktiskt följde efter mig? När jag äntligen kom hem så la jag mig direkt på sängen och slöt sakta ögonen för att bara vila mig.
RING RING RING RING
Va? Eric kan väl inte komma redan? Det har ju bara gått 13 minuter ju. Jag gick upp från sängen och gick mot dörren och av någon konstig anledning så knöt det sig i magen innan jag öppnade.
- Vad fort det....gick.... hann jag bara säga när jag såg vem det var och det var inte Eric
- Hej Nilla! Det var länge sen, du, vi har visst lite ouppklarade affärer oss i mellan sa Johannes
Detta är kapitel 10 av Love Is Callin. Jag hoppas ni ska tycka om det! Och i kapitel 11 som kommer imorgon(fredag) så kommer vi få veta vad som händer nu. Vad händer nu när Johannes har hittat Nilla? Kommer Eric förstå att något hänt? och varför kommer Nilla till nästa show med stora blåmärken? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 11.
Tusen tusen tusen tack för alla era fina kommentarer! Ni är verkligen helt fantastiska som skriver så fina ord till mig! Och det gör mig så glad att ni tycker om bloggen och att ni faktiskt vill fortsätta att läsa den! Utan er ingen blogg!
Love u all! <3<3<3<33333
Love is Callin - Kapitel 9
- Jag fick just veta vad Sabina bestämt sig för sa Eric och såg på mig
- Vad blev domen? sa jag och jag kände hur mitt hjärta ville slå sig ur bröstet på mig
Nillas Perspektiv
Jag såg oroligt på Eric när han berättat att Sabina hade fattat ett beslut. Jag såg på honom att det var negativt så jag förstod att jag antingen skulle få stå ut eller så fick jag söka ett nytt jobb.
- Så, vad blev domen? sa jag och kände hur mitt hjärta ville slå sig ut från mitt bröst
- Jag är ledsen Nilla, men vi kommer få dansa tillsammans sa Eric och log stort mot mig
- Va? sa jag chockat och såg med stora ögon på Eric
- Du har fått din plats tillbaka sa Eric och log ännu större mot mig
- VA!? Jag älskar dig så mycket ! sa jag och hoppade upp i hans famn och han snurrade runt mig
- Jag älskar dig så frukansvärt mycket mer! sa Eric och släppte ner mig och tog sina händer runt min nacke
- Vad hade jag gjort utan dig? sa Eric och log stort mot mig
- Vad hade jag gjort om jag inte haft dig? sa jag och log mot Eric
Eric gav mig en kyss som fick mig att lätta från marken kändes det som. Det var som att jag flög upp i luften och jag visste att jag var lyckligare än jag någonsin varit förut. Mitt liv hade inte alltid varit så ljust som det är nu när jag har Eric och jag hoppas verkligen att det ska fortsätta så. Men då visste jag inte vad som väntade när vi skulle komma hem till Sverige igen, för hade jag vetat om det hade jag nog hellre stannat här på Ibiza.
Några dagar senare - Eric och Nilla är på Arlanda - Erics Perspektiv
Jag och Nilla hade precis landat i Sverige efter 2 helt fantastiska veckor på Ibiza. Vi stod just nu på Arlanda för att ta våra väskor som kom på bandet. Vi tog dom och sen var det bara att gå ut till bilen för att åka hem till våra lägenheter för att packa upp våra saker och hämta våra dansväskor. Sabina ville att vi skulle komma till dansstudion för att hon skulle berätta något för oss som var viktigt. Vi packade in våra väskor i bilen och sen hoppade vi in och åkte mot Nillas lägenhet för att släppa av henne.
- Vad tror du Sabina ska berätta? sa Nilla och såg på mig
- Ingen aning, men jag hoppas verkligen att det är något posetivt sa jag och log stort
- Det hoppas jag med sa Nilla och log
Nilla tog min ena hand medans vi körde mot hennes lägenhet och när vi kom fram hoppade Nilla snabbt ur och gick bak till backageluckan och tog ur sina väskor. Jag log mot Nilla och vi bestämde att jag skulle komma och hämta upp henne om ungefär 20 minuter så vi kunde åka till dansen tillsammans. När jag såg Nilla gå in genom porten så började jag köra hemåt och jag var väldigt väldigt glad idag och det skulle jag fortsätta vara även när vi kom till dansen, men det visste jag inte förens senare.
Senare på danslokalen - Nillas perspektiv
Jag och Eric hade praktiskt taget fått kasta in våra kläder i garderoben för att sedan skynda oss till danslokalen för att träffa dom andra. Det var så otroligt roligt att få se dom igen även fast det bara gått 2 veckor sen vi sågs sist men ändå.
- Vet du varför vi är här? sa Eric till Alex
- Nej, ingenaning, Sabina ringde bara och sa att vi var tvugna att komma hit tidigt sa Alex
- Konstigt, jag hoppas det inte hänt något sa jag och ställde mig bredvid Eric som la sin arm runt min midja
- Ja, det är faktiskt väldigt konstigt sa Alex och såg på mig och Eric
- Tjena lovebirds och Alex, vet ni vad vi gör här? sa Rim och kom fram till oss
- Ingenaning, vad sa Sabina till dig? sa Eric och såg på Rim
- Att jag skulle komma hit i tid för det var något viktigt hon hade att berätta sa Rim och log
- Och ni kom alla i tid sa Sabina och kom in i rummet
- Sabina, tja, kan du förklara för oss vad vi gör här? sa Eric och vi gick fram mot Sabina
- Ni är här idag för du Eric, ska få ta med dig två dansare till Malmö ikväll sa Sabina
- Va? sa Eric och såg på mig
- Du får välja en dansare, för den andra har jag valt, för att åka till Malmö, ni ska vara med i sommarlov för att prata om turnén och även sjunga och två av dina dansare ska vara där för att dansa med dig sa Sabina och log
- Men varför får jag inte välja båda? sa Eric och tog min hand och tryckte den
- Eric,du kan vara lugn, den jag valt åt dig är Nilla, det blir ett sätt för er att visa att ni kan jobba ihop även fast ni är tillsammans sa Sabina
- Så Nilla ska få åka med? sa Eric och log stort
- Jajamän men kom ihåg att ni ska jobba så det inte blir så att det blir fokus på ER två sa Sabina
- Jag lovar, och den jag väljer är Alex sa Eric och log
- Tack Sabina! Vi ska inte göra dig besviken sa jag och gav Sabina en kram som hon snabbt besvarade
- Det var så lite sa Sabina och log
- Men problemet är att det inte blir något dansrep idag eftersom ni behöver åka hem och packa er varsin väska och sen åka till tåget. sa Sabina
- Men hur ska vi då veta vad vi ska dansa imorgon? sa Alex
- Ni får köra "Hotter than fire" den kan ni ju sa Sabina
- Ja, men det går bra sa både jag och Alex
- Bra, då ses vi på fredag för ännu ett rykande danspass sa Sabina
- Okej,tack för att du berättade om Malmö sa Eric och log
- Självklart, men som sagt skynda er nu så ni inte missar tåget sa Sabina och log
Eric och jag skyndade oss att byta om eftersom det var han som skulle köra mig. När vi var klara så körde han hem mig och sen skyndade jag mig för att packa ner lite vanliga kläder, scenkläder, och lite annat. Jag skyndade mig sedan för att ta på mig mina skor och sedan gå ner för att ta bussen till tågstationen där jag skulle möta Eric och Alex.
20 minuter senare - Nilla kommer till tågstationen - Nillas Perspektiv
Jag kom precis i tid till tåget och jag sprang fram till Eric och Alex som stod och väntade på mig. Vi klev snabbt ombord på tåget och vi satte oss sedan på våra platser. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och det var hur mysigt som helst.
- Inget myspys nu sa Alex och skrattade
- Jo, lite kan vi få ha sa Eric och pussade mig på pannan
- Måste medge att ni är söta tillsammans sa Alex och log mot mig och Eric
- Säg något vi inte vet sa Eric och alla började skratta som tokiga
Vi fick sitta i ett par timmar för att komma ner till Malmö och jag somnade faktiskt efter en stund för det fanns inte så mycket annat att göra på tåget och jag var faktiskt väldigt nervös inför att vara med i Sommarlov, för om det kommer ut att det är något mellan mig och Eric så kommer det inte bli roligt för mig.
Senare på kvällen - Eric och Nilla gör sig klara för kvällen - Erics Perspektiv
Nilla, Alex och jag hade kommit fram för lite drygt 1 timme sen och vi hade fått våra hotellrum och Nilla och jag skulle få dela och Alex hade fått ett eget rum. Nilla och jag skulle gå och lägga oss men hon var just nu i badrummet och jag hade precis tagit av mig kläderna förutom underkläderna när Nilla kom ut i ett svart lite genomskinligt nattlinne. Jag tror mitt hjärta skulle stanna för hon var så otroligt snygg.
- Vad tycks? sa Nilla och log
- Va? sa jag och såg med stora ögon på henne
- Eric, mår du bra? sa Nilla och skrattade
- Jag mår kanon sa jag och gick fram till henne och la undan hennes hår och la mina händer runt hennes nacke
Jag kysste henne passionerat och jag lyfte sakta upp henne i min famn för att sedan lägga henne ner i våran säng. Jag kysste hennes hals och vi hjälptes snabbt åt med att få av varandra våra övriga kläder för att sedan ha sex. Vi stönade tyst båda två och det var verkligen helt otroligt.
1 1/2 timme senare - Erics perspektiv
Vi hade tagit på oss våra kläder igen och jag var både trött och så sjukt glad. Men samtidigt lite orolig för Nilla. Jag hade märkt att hon var nervös för att vara med i Sommarlov men varför förstod jag inte riktigt. Vi har varit med i andra tv-sammanhang och då har hon aldrig varit nervös men nu var det något som gjorde henne orolig. Jag la mig nära Nilla och la min arm runt hennes midja och vi somnade båda två ganska snabbt.
Nästa dag - Morgon - Sommarlov har precis börjat - Erics Perspektiv
Vi stod på bryggan och väntade medans Malin stod på båten och jag log mot Nilla medans vi väntade och det här skulle verkligen bli så otroligt roligt.
- Och med oss idag är även Eric Saade, och hans två dansare Nilla Hansson och Alex Jafarzadeh sa Malin
- Hej alla sommarlovstittare! sa jag och vi vinkade i kameran
- Ni ska veta att ni är hjärtligt välkommna och vi ska prata mer med er efter ett avsnitt av "Ariol" sa Malin och filmen började spelas i tv
- Kom, ni kan stå här sa en studioman
- Vad ska vi göra? sa Alex
- När kameran går igång kommer Malin prata med er alla tre och ni ska även få visa Kringlan några danssteg sa studiomannen
- Okej, sa jag och såg på Alex och Nilla som var redo för att prata och dansa
- Välkommna tillbaka, vi är fortfarande här med Eric, Nilla och Alex och dom är här idag för att både visa oss lite dans och prata om höstturnén. Eric, kan du berätta lite om turnen? sa Malin och såg på mig
- Det kommer bli en ganska stor popshow, med mycket dans, coolt ljus och grym musik sa jag och log
- Och ni är med på turnen med? sa Malin och såg på Alex och Nilla
- Ja, vi kommer båda vara med på turnerna med ett par andra dansare med sa Nilla och log
- Och ni har ju lovat att lära Kringlan några danssteg sa Malin
- Självklart sa Alex och log
- KRINGLAN! Kom, ropade Malin och Kringlan kom ut från båten
- Jag är redo kapten sa Kringlan och kom fram till oss
- Ja, vi kan lära dig några steg från "Popular" om du vill sa Nilla
- Okej, men först, hur länge har ni dansat? sa Kringlan
- Jag började dansen när jag var 10 år, så jag har hållit på i 9 år sa Nilla och log
- Wow, tror du jag kan bli så bra som ni? sa Kringlan
- Självklart sa Alex och vi log mot honom
Nillas Perspektiv
Vi visade honom vad han skulle göra och det gick riktigt bra faktiskt. Men efter ännu en film så skulle Eric sjunga och vi dansade till "hotter than fire" och det gick faktiskt riktigt bra men plötsligt var det som att jag tappade bort mig i dansen för jag såg ett ansikte jag tyckte jag kände igen. Men det gjorde inget för det var som att kroppen var så van vid dansen att kroppen gjorde jobbet åt mig. Men jag började få ont i magen när jag började förstå vem det var som jag såg.
20 minuter senare - Efter programet - Nillas Perspektiv
Jag och Eric gick i väg för att Eric skulle få skriva lite autografer när jag såg tjejen som jag sett förut stå i kön och jag fick panik. Jag stannade och Eric stannade med mig också och jag tror han började förstå att någonting var fel.
- Vad är det gumman? sa Eric och såg på mig
- Ser du tjejen? sa jag och nickade mot henne
- Oh, det är hon från Ibiza sa Eric och såg oroligt på mig
- Ja, och om någon kan avslöja vårat förhållande så är det hon sa jag och såg på Eric
- Ja, det har du rätt i, men kom, jag ska bara skriva några autografer så kanske vi kan undvika henne sa Eric
- Tror du? sa jag
- Håll tummarna sa Eric och skrattade
Vi gick fram till fansen och Eric skrev autografer till dom alla och när vi skulle gå förbi tjejen från Ibiza så kände jag hur någon tog tag i min arm och jag stelnade till.
- Ursäkta, men jag tycker jag känner igen dig sa tjejen
- Nej, det kan du inte, jag har aldrig träffat dig förr sa jag
- Vänta lite, det var du på Ibiza, det var du som var med Eric sa tjejen
- Du måste missta dig igen sa Eric och ställde sig bredvid mig
- Nej, det var ni jag såg, jag känner igen er sa tjejen
- Säg det inte till någon bara sa jag och orkade inte ljuga mer
- Varför inte? sa tjejen
- Snälla gör det inte bara sa jag och kände hur det vände sig i magen
- Varför? Det spelar väl ingen roll om folk får veta sa tjejen
- Säg det inte, jag ber dig sa jag igen
- Nilla, var det va? Det kan jag inte lova sa tjejen
Jag såg på tjejen och jag kände hur jag bara ville gråta och jag började må illa. Jag såg snabbt på Eric och sprang sedan därifrån för att få vara ensam. Jag ville inte att det här skulle komma ut, för om det gör det, så kanske mitt förflutna kommer ikapp mig ännu mer än det redan börjar göra.
Detta är kapitel 9. Jag hoppas ni ska tycka om det. Och kapitel 10 kommer imorgon(torsdag) och jag hoppas verkligen få ut det tidigare, jag lovar. Och då får vi veta vad som ingentligen hänt Nilla. Kommer hon berätta om sitt förflutna för Eric? Och vem är det som knackar på Nillas dörr? Och vad händer på premiären av turnen? Det och mycket mycket mer kommer vi få veta i kapitel 10.
TUUUUSEN TUUUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era fina kommentarer! Det betyder så mycket att ni tar er den tiden att skriva kommentarerna till mig :) Som jag sagt förut Utan er skulle inte bloggen finnas kvar! NI ÄR BÄST! Så åter igen TUSEN TACK för att ni läser bloggen och för era underbara kommentarer!
LOVE U ALL SO MUCH! <3<3<3333
Love is Callin - Kapitel 8
Eric tittade på tjejen och jag vände mitt huvud så jag såg henne jag med. Eric och jag bara tittade på varandra
och det här var nog bland det mest pinsamste vi varit med om hittills. Men frågan var, vad skulle vi göra nu?
Erics Perspektiv
- Nej, du måste ha misstagit dig sa jag och klev upp från Nilla
- Oh, okej, du är väldigt lik honom sa tjejen igen
- Jaha, ja, nej det är inte jag sa jag igen och Nilla reste sig upp och ställde sig bredvid mig
- Ja, förlåt att jag störde er sa tjejen
- Det gör ingenting, alla kan ta fel sa jag och log stort mot henne
- Alltså förlåt, men är det säkert att du inte är Eric? sa tjejen innan hon gick från oss
- Det är helt säkert sa jag igen och tjejen log mot oss för att sedan gå därifrån
- Varför sa du inte att det var du? sa Nilla och såg på mig
- Det kändes inte bra, jag är här som privatperson inte som artisten Eric sa jag och såg på Nilla
- Jag förstår vad du menar sa Nilla och gav mig en snabb kyss
Vi la oss ner på våran filt igen och vi fortsatte från där vi blivit avbrytna och och det var så mysigt. Nilla la sig över mig och jag tog mina händer mot hennes höfter och jag var så otroligt kär i henne. Vi var kvar en stund på stranden för att sedan gå till en riktigt fin resturang för att äta middag.
- Skål för kärleken sa jag och skålade med Nilla
- Skål, för att du finns i mitt liv sa Nilla och log
- Och för att du finns i mitt liv sa jag och log
Vi åt tapas och det var hur gott som helst. Nilla gav mig lite och jag gav henne lite av maten med och det var verkligen hur gott som helst. Men det var godare när man satt med Nilla och såg in i hennes bruna ögon.
- Vad tittar du på ingentligen? sa Nilla och skrattade
- Den vackraste tjejen i världen sa jag och log stort mot Nilla
- Åh, du är den snyggaste killen i hela världen sa Nilla och log stort mot mig
- Vad säger du? ska vi gå tillbaka till hotellet? sa jag och tog Nillas hand
- Gärna sa Nilla och vi betalade notan för att sedan gå tillbaka till hotellet
Imorgon har jag ordnat en liten överraskning för både mig och Nilla. När vi kom tillbaka till hotellet gick Nilla nästan direkt in i duschen och jag gjorde mig klar för att gå och lägga mig. Jag tog av mig mina kläder och kröp ner i sängen med Nilla och vi låg bara och myste tills vi båda somnade. Det hade varit så sjukt varmt idag att vi blivit så trötta. Jag la min arm runt Nillas midja och jag tittade en liten stund på henne innan jag stängde ögonen för att somna.
Nästa dag - Nilla vaknar - Nillas Perspektiv
Jag vände mig om och när jag la min hand på andra sidan av sängen så var den delen tom. Jag öppnade snabbt ögonen för att se vart Eric var. Men han var inte där utan det låg bara en lapp där. Jag satte mig sakta upp i sängen och läste på lappen där det stod " Hej gumman! Jag är på stranden. Kom dit när du ätit frukosten jag gjort åt dig. Ses snart! Din Eric " och jag log för mig själv. Jag hoppade snabbt upp ur sängen och gick ut till vardagsrummet där det stod ett glas, tallrik och lite frukt. Jag gick ut till kökspentryt och tog fram mackorna och juicen som Eric hade ordnat för mig.
Några minuter senare
När jag hade ätit klart frukosten skyndade jag mig för att sätta på mig min bikini och sedan mina jeansshorts och en tunn mörkblå tröja över. När jag var klar och hade satt upp håret i en tofs så gick jag i snabbt takt ner mot stranden för att möta Eric. Jag såg honom nästan direkt och han satt vid en liten backe kan man säga, och när jag fick se honom så sprang jag fram och kastade mig i hans armar och han kramade om mig hårt.
- Godmorgon gumman! Sovit gott? sa Eric och log mot mig
- Godmorgon världens bästa! Ja, som jag alltid gör när du sover bredvid sa jag och log stort mot Eric
- Samma här, men jag har fixat en liten överraskning åt oss sa Eric och log hemlighetsfullt
- Vadå? sa jag och skrattade
- Det här sa Eric och pekade på två vattenskotrar
- Ska vi åka på dom? sa jag chockat
- Jajamän, kom det blir roligt, och det där är vår instruktör sa Eric och såg på en man vid skotrarna
- Okej, men om jag råkar illa ut, kom ihåg att jag älskar dig sa jag och log
- Och om något händer mig så kom ihåg att jag älskar dig mer sa Eric och log stort
Vi gick fram till instruktören och vi fick varsin flytväst och vi bytte om till våra badkläder innan vi hoppade på skotrarna. Och när vi väl fick åka så var det verkligen hur kul som helst och Eric såg så sjukt snygg ut när han åkte på skotern. När vi hade åkt en stund så gick vi upp på stranden och vi satte oss på stranden. Eric satte sig bakom mig och jag lutade mig mot honom och vi satt där en stund och jag började tänka på hur det skulle bli när vi kom hem till Sverige, ifall jag skulle få min plats tillbaka eller inte.
- Vad tänker du på gumman? sa Eric och böjde sitt huvud mot mitt
- Dansen, på om jag kommer få tillbaka min plats eller inte sa jag
- Det är klart du kommer få tillbaka din plats, jag vill inte dansa med någon annan sa Eric och log
- Men det måste du ju isåfall, det är ju din show sa jag och skrattade
- Hahaha, ja men då bestämmer jag att du får platsen sa Eric och skrattade
- Hahaha, ja om det vore så enkelt sa jag och skrattade
- Oroa dig inte, Sabina kommer garanterat ge dig din plats tillbaka sa Eric och la sina armar om mig
- Jag hoppas verkligen att du har rätt sa jag och lutade mig mot hans bröst
Vi satt där en stund och bara myste och såg på när havet slog mot stranden men samtidigt var jag orolig för att jag inte skulle få tillbaka min plats i dansen. Jag vet att Eric älskar mig men att se honom dansa dom danserna med någon annan skulle göra mig till en svartsjuk person och det var inget jag ville göra.
Några dagar senare - Nilla och Eric är vid klipporna - Erics Perspektiv
Jag och Nilla var vid klipporna där jag spelat in videon till "Imagine" för några veckor sen och nu stod jag här med Nilla. Vi gick en bit neråt och då hörde jag min mobil ringa och jag svarade snabbt när jag såg att det stod "Sabina" på displayen.
- Eric här sa jag
- Hej Eric det är Sabina sa Sabina
- Hej! Men varför ringer du nu? sa jag
- Jag ville bara berätta för dig att jag har fattat ett beslut angående Nillas plats sa Sabina
- Okej, och vad har du kommit fram till? sa jag och jag kände hur hårt mitt hjärta slog
- Du kan säga till Nilla att hon fått tillbaka sin plats, men då får ni bevisa att ert privatliv inte går ut över dansen sa Sabina
- Du skojar? Sa jag och kände hur glad jag blev
- Nej, Nilla får tillbaka sin plats, sa Sabina
- Tack, du är den bästa korografen sa jag och log stort
- Tack Eric. Vi ses när dansen börjar igen för då har jag en till sak att berätta sa Sabina
- Vad? sa jag och blev sjukt nyfiken
- Det får ni veta då. Hej då Eric sa Sabina och vi la på
Jag vände mig om och såg på Nilla som inte förstod någonting. Jag visste inte hur jag skulle berätta för henne att hon fått tillbaka sin plats. Jag kanske ska lura henne lite men det vore ganska taskigt men jag vet att hon kommer bli överlycklig.
- Vem var det som ringde? sa Nilla och såg nervöst på mig
- Det var Sabina, hon ville prata om en sak sa jag och försökte hålla mig för att inte le
- Okej, vad sa hon? sa Nilla och såg oroligt på mig
- Jag fick just veta vad Sabina bestämt sig för sa Eric och såg på mig
- Vad blev domen? sa jag och jag kände hur mitt hjärta ville slå sig ur bröstet på
Detta är kapitel 8 av Love Is Callin. Förlåt om kapitlet blev lite tråkigt men jag lovar att i kapitel 9 som kommer ut imorgon(onsdag) så kommer det börja hända ännu mer! Då får vi bl.a. veta vad det är Sabina ska berätta? Vad är det Eric,Nilla och Alex ska göra i Malmö? Och vad gör tjejen från Ibiza där? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 9 som kommer ut imorgon(onsdag).
Detta är kapitel 8 av Love Is Callin. Förlåt om kapitlet blev lite tråkigt men jag lovar att i kapitel 9 som kommer ut imorgon(onsdag) så kommer det börja hända ännu mer! Då får vi bl.a. veta vad det är Sabina ska berätta? Vad är det Eric,Nilla och Alex ska göra i Malmö? Och vad gör tjejen från Ibiza där? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 9 som kommer ut imorgon(onsdag).
TUUUSEN TUUUSEN TUSEN TACK för alla fina och underbara kommentarer som ni skickar! Jag blir verkligen jätte jätte glad! Och det gör mig verkligen så glad att ni tycker om det jag skriver för det är eran förtjänst att jag fortsätter att skriva min noveller med Eric Saade. NI ÄR DOM BÄSTA! Utan ER ingen blogg!
Älskar er alla ! <3<3<33333