Marching(in the name of love) - Kapitel 40 - Sista Kapitlet
- MELANIE! STANNA! ropade en mans röst och jag stannade
Jag vände mig inte om för jag var rädd att göra det. Mina nackhår reste sig och mitt hjärta slog hårdare än det någonsin gjort tidigare och det var inte för att jag sprungit utan för att jag förstod vem det var som ropat mitt namn....
Melanies Perspektiv
Jag vände mig försiktigt om och fick se Linus gå fram mot mig. Jag fick panik och visste inte vad jag skulle göra. Jag såg hur han kom närmare och jag satte igång och springa det fortaste jag kunde.
Det brände i lungorna och mina ben orkade inte mer men jag var tvungen att fortsätta för jag såg hur han kom efter mig och jag sprang dom två sista kvarteren och när jag kom fram till Erics hus så sprang jag det fortaste jag kunde och flög nästan upp för trapporna. Jag bankade på dörren så hårt att det kändes som att jag skulle slå in den.
- Gumman! Vad är det som har hänt? sa Eric när han öppnade och jag kramade om honom
- Linus...Linus kom och jag sprang sa jag och försökte få tillbaka luften i lungorna
- Är han kvar här nere? sa Eric och såg allvarligt på mig
- Ja, han är kvar tror jag sa jag och satte mig ner på golvet
- Okej, stanna här. Jag kommer snart sa Eric och gav mig en puss på pannan
- Vart ska du? sa jag och såg på Eric
- Något jag borde gjort för länge sen sa Eric och stängde dörren bakom sig
Jag stirrade bara på dörren och det var som att mina ben låst sig. Jag kunde inte röra mig men jag kröp in till vardagsrummet och när jag fått tillbaka styrkan i benen så reste jag mig upp och såg ut genom fönstret. Jag såg Linus och hur Eric kom ut genom porten och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag tittade oroligt på Eric och jag hoppas han inte gör någonting dumt nu.
Samtidigt nere på gatan - Erics Perspektiv
Jag var så trött på Linus nu. Ville inte Melanie anmäla honom så måste jag iallafall prata med honom och förhoppningsvis låtar han henne vara då men det är inte alls säkert. När jag gick ut från porten stod han där och stirrade argt på mig. Jag tog mod till mig och gick fram mot honom och han stod bara kvar och såg arrogant på mig.
- Vad gör du här? sa Linus och såg argt på mig
- DU ska lämna Melanie ifred! sa jag argt
- Men det vet du att jag inte kan göra så jag förstår inte varför du änns försöker sa Linus surt
- Du säger att du älskar henne eller hur? sa jag
- Ja, det gör jag och det är därför jag aldrig komma ge upp henne sa Linus och gick fram mot mig
- Tycker inte du att hon fått genom lida tillräckligt mycket redan? sa jag argt
- Vad snackar du om? sa Linus och såg förvånat på mig
- Hennes ex misshandlade henne, hon tänkte flytta härifrån och sen kom du och gjorde samma sak mot henne sa jag
- Vad har det med mig att göra? sa Linus och såg hånfullt på mig
- Om du verkligen älskar henne som du säger att du gör så låt henne vara isåfall! sa jag
- Och låta dig få henne? ALDRIG! Skrek Linus och försökte hoppa på mig
- Eric! Skrek Melanie som kom ner springandes och ställde sig framför mig
- Flytta dig! Det har du inte med att göra skrek Linus åt henne
- Rör du honom så rör du mig också! Linus, jag älskar inte dig, den ända jag vill vara med är Eric och du måste gå vidare sa Melanie och gick fram mot honom
- Melanie, vad gör du? sa jag och svalde den stora klumpen jag hade i halsen
- Jag löser problemet. Linus, se på mig. Du måste släppa taget om mig nu sa Melanie och såg på honom
- Om inte jag får dig ska ingen annan få det heller sa Linus och tog tag i Melanie och la sin arm runt hennes hals
- Linus, släpp henne. Det här löser ingenting sa jag och gick två steg närmare
- Backa! Jag varnar dig, jag trycker till sa Linus och höll hårt om Melanies hals
- Er...i...c... Kan.... Inte....andas viskade Melanie fram
- Du kväver henne! Släpp henne Linus! sa jag och stannade
- Hon ska vara med mig! sa Linus argt
- Det går inte att tvinga fram känslor sa jag och såg oroligt på Melanie
- Linus...jag får inte luft snart. Gå vidare sa Melanie och såg upp mot Linus
- Men jag vill vara med dig sa Linus och släppte greppet
- Kom gumman! sa jag och tog Melanie i famnen när hon sprang fram till mig
- Jag ska inte störa mer. Men Melanie, när det här tar slut så kom till mig sa Linus och gick iväg
- Helst inte sa Melanie och kramade om mig
- Det är över nu. Han kommer aldrig mer röra dig sa jag och la mitt huvud över Melanies
- Tack. Du räddade mig sa Melanie
- Jag älskar dig och det var därför. Nu behöver vi en dusch sa jag och log
- Knäppis. Men okej det skulle faktiskt vara skönt med en dusch sa Melanie och vi gick upp till lägenheten
Jag tog ett djupt andetag och kände hur allting släppte från mina axlar. Det var över nu och nu får jag äntligen ha Melanie för mig själv. Jag älskar henne verkligen och snart har vi varit tillsammans i ett år. Det har visserligen varit turbulent men helt fantastiskt.
När vi sen kom upp till lägenheten satte Melanie igång duschen och hon gick in och duschade. Jag smygtittade lite på henne och sen mindes jag Sogndal. Jag log för mig själv och tog av mig mina kläder och gick in till duschen bredvid Melanie. Jag la mina händer mot hennes höfter och hon vände sig om mot mig.
- Vad gör du? sa Melanie och såg på mig och log
- Återupplever gamla minnen sa jag och skrattade
- Du är inte klok, men jag tycker om dig ändå sa Melanie och la sina händer runt min hals
- Och jag tycker om dig mest sa jag och vi började kyssa varandra passionera
Vattnet rann ner över oss och det kändes nästan som att stå under ett vattenfall och det var faktiskt mysigt. Vi tog på varandra och jag kysste Melanies hals och hon lekte med sina händer i mitt hår och drog dom sakta ner mot mitt bröst. Jag fick gåshud och log mot henne. Jag gav henne en passionerad kyss och vi hade sen sex i duschen. Vi stönade och hade det underbart.
1 timme senare - Melanie och Eric myser framför tv:n - Melanies Perspektiv
Jag hade fått låna ett par gråa mysbyxor och ett turkost linne av Eric och dom var lite förstora i storleken för mig men jag tror Eric tyckte jag var söt ändå. Vi låg i soffan, Eric låg innerst med sin arm över min midja och jag låg ytterst. Jag var så glad att allting var över nu. Nu ska det inte få komma fler dåliga saker mellan oss.
- Hur har du tänkt att vi ska fira ett års dagen då? sa jag
- Jag har en idé men vad det är får du se då sa Eric hemlighetsfullt
- Säg nu. Var inte så mystisk sa jag och skrattade
- Mystisk är mitt andra namn vet du väl sa Eric och skrattade
- Just det, jag glömde det. Men kan du inte säga någonting? sa jag och himlade med ögonen
- Nej, ingenting. Men jag hoppas du kommer gilla det sa Eric och gav mig en puss på pannan
- När det är du som gjort det kommer jag älska det sa jag och log generat och fortsatte sen se på tv:n
Några månader senare - Eric och Melanies 1 års dag - Melanies Perspektiv
Eric hade tagit med mig och Dolly till parken där jag och Eric hade träffats första gången. Jag hade släppt lös Dolly som sprungit fram till Eric och idag kunde jag inte vara gladare att jag gjort just det. Vi gick en liten promenad tills vi kom fram till en liten kulle där det låg en filt och champagne och jordgubbar vid. Jag såg förvånat på Eric och han log sitt sneda leende mot mig och tog min hand.
- Har du gjort det här för mig? sa jag förvånat
- Absolut, något extra för tjejen med det lilla extra sa Eric och öppnade champagnen
- Du är inte klok, det här är för mycket sa jag och satte mig ner och Dolly la sig bredvid mig
- Nej, jag ville egentligen ha gjort mer men jag hoppas du ska tycka om det iallafall sa Eric
- Jag älskar det. Tack! Och grattis på 1 års dagen sa jag och tog emot glaset
- Grattis på 1 års dagen älskling och hoppas det blir många fler sa Eric och vi skålade
- Trodde du det för ett år sen att tjejen med hunden skulle sitta här idag med dig? sa jag
- Ja, faktiskt. Du vet jag hade förutspått det. sa Eric och skrattade
- Haha, det hade du inte. Tjejen med problemen sa jag och skrattade
- Du är min tjej med problem isåfall! Och jag älskar dig sa Eric och lutade sig fram mot mig
- Och du är min kille utan problem som jag älskar mer sa jag och lutade mig fram mot Eric och våra läppar möttes
- Du och jag för alltid! sa Eric och såg djupt in i mina ögon
- Du och jag för alltid. In the name of love sa jag och vi gav varandra en passionerad kyss.
SLUT :)
Ja, detta var det sista kapitlet av Marching(in the name of love). Anledningen till att jag fick ta bort dom sista 5 kapitlen var för att jag inte kunde dra ut på det mer. Berättelsen hade blivit väldigt samma i dom sista kapitlen och då var risken stor att det skulle bli lång tråkigt att läsa helt enkelt. Jag hoppas ni tyckt om den här novellen och att ni ska tycka om nästa novell lika mycket. Det är vinnarnovell nr.2 som Karolina vann. Hon har döpt den till Still Loving it och vad den handlar om kommer jag berätta om imorgon(lördag). Men jag hoppas som sagt att ni tyckt om Marching och redan imorgon(lördag) kommer första kapitlet av Still Loving it.
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<3333
Marching(in the name of love) - Kapitel 39
Jag vaknade till när det knackade på dörren och det var som att jag kom ur min dvala och jag tänkte mig inte för innan jag öppnade dörren. Jag brukar alltid kolla i titthålet vem det är men inte den här gången och det kan berott på att jag var chockad. Och jag blev inte mindre chockad när jag öppnade. Jag stod och gapade när jag såg vem det var.
- Hej där Melanie!......
Melanies Perspektiv
- Hej där Melanie! sa Linus och log sitt sneda leende
- Vad vill du? sa jag och försökte dölja min rädsla
- Kan jag komma in? sa Linus och trängde sig förbi mig och in i lägenheten
- Gå härifrån! Jag ska till jobbet sa jag argt
- Ah, du har fått brevet om att dom la ner det. Tråkigt att ridsports blåmärken kan se likadana ut sa Linus och skrattade hånfullt
- Du är ett monster! sa jag och gick efter honom in i köket
- Passa dig! Det är bara du och jag här så ingen kan se någonting igen sa Linus och såg argt på mig
- Vad hade du tänkt göra med mig där i lägenheten egentligen? sa jag och tog upp mobilen och tryckte försiktigt på inspelning och la den på köksbänken
- Ingenting egentligen. Jag ville att du skulle förstå hur mycket jag tycker om dig men när du krånglade till allting som jag var tvungen att straffa dig sa Linus och vände sig mot mig igen
- Varför höll du mig inlåst? sa jag och såg mot mobilen som spelade in allting
- Så du inte skulle kunna fly från mig! Varför ser du på mobilen hela tiden förresten? sa Linus och gick mot köksbänken där mobilen låg
- Jag tittade klockan för jag måste gå nu sa jag och svalde hårt
- Spelar du in mig?! SVARA MIG! skrek Linus och tog upp mobilen
- Ja! Du förtjänar att åka dit! sa jag argt och ångrade mig i sista stund
- Jasså, gör jag det om jag gör såhär också? sa Linus och kastade min mobil i golvet och trampade och hade sönder den
- Du är inte frisk. Inse det sa jag och backade in till köksbänken
- Vet du, jag kan se i dina ögon att du tycker om mig sa Linus och ställde sig framför mig
- Det gör jag inte. Jag älskar Eric mer än något annat sa jag och försökte dölja tårarna
- Nej, gumman. Det gör du inte och du vet det sa Linus och smekte min kind och nu hoppas jag att någon på gymmet undrar varför jag inte kommit för Linus gav sig inte. Och jag var rädd.
10 minuter senare på gymmet - Erics Perspektiv
- Tjena! Jag skulle träffa Melanie Lyngman här idag sa jag till kvinnan i receptionen
- Jag är ledsen men Melanie är inte här idag. Hon skulle ha kommit för ungefär 20 minuter sen men har inte dykt upp sa kvinnan
- Vad menar du? Jag hade träning med henne idag sa jag och förstod ingenting
- Jag ser det men hon är inte här. Antingen är hon sen eller så kommer hon inte sa kvinnan
- Okej, tack för hjälpen ändå sa jag och gick bort från disken
- Det var så lite. sa kvinnan och fortsatte jobba
Kan det ha hänt henne någonting? Melanie brukar aldrig vara sen. Det här känns inte bra alls. Jag tog min väska och gick tillbaka ut till bilen för att ringa till henne men jag kom bara till mobilsvar hela tiden. Nu måste det ha hänt något för hon slår aldrig av mobilen. Jag startade bilen och körde fort till Melanies lägenhet och jag parkerade bilen och sprang upp för trapporna. Jag ringde på dörren flera gånger men ingen öppnade. Jag tryckte försiktig ner handtaget och dörren var olåst. Jag gick in och såg mig omkring.
- Melanie? Melanie är du här? ropade jag och gick in och fick se henne i köket
- Melanie! Vad är det som har hänt? sa jag och sprang fram till henne
Hon satt i ett hörn och hennes tröja var sönderriven och hon grät. Jag tittade mig omkring och jag såg på golvet där Melanies mobil sönder trampad.
- Melanie, vad är det som har hänt? sa jag och kramade om henne
- L..l..Linus stammade Melanie fram och hon skakade
- Såja, men Linus sitter ju häktad sa jag och torkade Melanies tårar
- Han släpptes för 2 dagar sen. Det fanns inte nog med bevis och dom la ner förundersökningen och Linus kom hit sa Melanie och såg med rödgråtna ögon på mig
- Åh nej, vad är det som hänt? Är han kvar här? sa jag och såg mig omkring
- Nej, han stack precis innan du kom sa Melanie
- Nej, absolut inte. Men han blev som galen sa Melanie
- Kom. Jag hjälper dig att få på dig en hel tröja och sen om du orkar berätta så lyssnar jag gärna sa jag
Jag hjälpte Melanie upp och vi gick in till sovrummet. Jag hade ingen aning om vad som hade hänt men att Melanies tröja var sönder riven gjorde mig extremt orolig. Vad hade hänt här egentligen? Melanie tog av sig tröjan och tog på sig en ny och satte sig sen framför mig i sängen.
- Orkar du berätta vad som hände? sa jag
- Okej, jag ska berätta vad som hände sa Melanie och såg på mig
Lite Tidigare - Innan Eric kommer - Melanies Perspektiv
- Nej gumman, det gör du inte för det syns i dina ögon sa Linus och smekte min kind
- Du är sjuk. Du behöver hjälp och jag vill att du går nu sa jag och stod lutad mot köksbänken
- Sluta säga att jag är galen sa Linus och satte armarna på köksbänken så jag inte kunna komma ut
- Du är det. Låt mig vara nu. Jag måste till mitt jobb sa jag och såg argt på honom
- DU ska ingenstans. Det är du och jag nu sa Linus och log
- Det kommer aldrig vara du och jag skrek jag och knuffade undan honom och sprang ut från köket men hann bara till dörröppningen innan han tog tag i min tröja och drog med mig in igen
- SLÄPP MIG! skrek jag men han slet bara i mig och jag hörde hur det knakade till i min tröja
- Du kommer ingenstans! sa Linus och slet sönder min tröja
- Linus försvinn! skrek jag igen men han fortsatte att hålla i mig hårt
- Jag lämnar dig aldrig! sa Linus och log hånfullt
- Dom kommer snart undra varför jag inte är på jobbet och då kommer dom hit sa jag
- Okej, du slipper den här gången men jag kommer tillbaka sa Linus och släppte mig och gick ut från lägenheten
Tillbaka i nuet - Erics Perspektiv
- Vilket svin! Du måste anmäla honom sa jag
- Det är ingen idé. Ingen kommer tro mig iallafall. Du ser ju vad som hände här sa Melanie och såg ner i täcket
- Han ska inte få komma undan såhär lätt det måste du förstå sa jag och la mina händer runt hennes nacke
- Släpp mig sa Melanie snabbt och jag släppte henne snabbt
- Förlåt, det var inte meningen sa jag och såg oroligt på Melanie
- Det är jag som ska säga förlåt. Jag blir bara påmind om honom när du tog på mig sa Melanie
- Okej, det bevisar bara att du måste anmäla honom sa jag igen
- Nej, snälla. Allting kommer bli värre sa Melanie och la sina händer i mitt hår
- Men gumman. Jag vill bara hjälpa dig sa jag och tog mina händer runt hennes nacke igen
- Jag vet, men jag klarar det inte just nu. Kom nu sa Melanie och gav mig en kyss innan hon reste sig från sängen
- Va? Vänta vart ska vi? sa jag förvånat
- Du trodde väl inte att jag glömt bort din träning eller hur? sa Melanie och log
- Jo, det hade jag faktiskt sa jag och log blygt
- Synd för vi kommer åka dit nu sa Melanie och skrattade
- Neej, kan vi inte bara vara ensamma här? sa jag och log
- Jo, kom nu sa Melanie och tog min hand
Hon fick dra med mig men hon övertalade mig genom att säga att jag skulle få tusen kyssar om jag följde med och det är väl klart jag följer med då. Sen lovade hon mig att inte köra så hårt med mig vilket jag hoppas på iallafall. Men även fast Melanie försökte hålla humöret uppe så syntes det att hon var ledsen. Jag ville hjälpa henne men när hon inte vill anmäla honom så vet jag inte hur jag ska göra det. Men det måste väl finnas något sätt jag kan hjälpa henne på eller?
Senare på gymmet - Melanies Perspektiv
- Kom igen nu. Det är bara 4 kvar sa jag och skrattade
- Det är jobbigt ju. Och vad får jag om jag klarar detta? sa Eric och log
- Du är hopplös. Du får en kyss sa jag och log
- Okej, då kör vi sa Eric och gjorde snabbt dom fyra sista
- Så, kan man få belöningen nu? sa Eric och himlade med ögonen
- Okej då sa jag och log och gav honom en passionerad kyss
- Mm..., vad är kvar? Snälla säg att det är lite kvar sa Eric och skrattade
- Ja, vi har bara din favorit kvar, stretchningen sa jag och fick bita mig i läppen för att inte skratta
- Det här kommer du ångra sa Eric och skrattade
- Hur då? sa jag och log
- Det får framtiden utvisa sa Eric och flörtade med ögonbrynen
- Okej, men nu stretchar vi sa jag och hjälpte Eric
Han kved och ojade sig hela tiden och jag tror att han mest gjorde det för att reta mig men när vi väl var klara så fick han en till liten kyss för att han varit så duktig. Eric gick sen och duschade och gjorde sig i ordning medans jag väntade på honom. När han var klar så gick vi till utsidan och stannade vid hans bil.
- Jag tror jag springer ett varv först sa jag
- Så du vill inte följa med mig? sa Eric och plutade med under läppen
- Du är för söt. Men jag lovar att vi ses sen sa jag och log
- Kan du inte komma hem till mig när du sprungit? sa Eric
- Jag måste hem och byta om sa jag och skrattade
- Haha, du kan låna något av mig sa Eric och log
- Okej, jag ger mig. Jag kommer hem till dig efter rundan då sa jag och log
- Bra, skynda dig för jag saknar dig redan sa Eric och pussade mig på pannan
- Jag lovar. Älskar dig mest sa jag
- Älskar dig mer sa Eric och gav mig en kyss innan jag sprang iväg
Jag brukade springa en runda ibland men det var ett tag sen. Fast det var väldigt skönt att få komma ut och röra sig ordentligt igen och speciellt när man rider nästan varje dag och därför var det skönt att få springa en runda själv. Men när jag hade sprungit en bra bit och det bara var två kvarter från där Eric bor så hörde jag någon ropa mitt namn men jag trodde jag hörde i syne så jag stannade inte.
- MELANIE! STANNA! ropade en mans röst och jag stannade
Jag vände mig inte om för jag var rädd att göra det. Mina nackhår reste sig och mitt hjärta slog hårdare än det någonsin gjort tidigare och det var inte för att jag sprungit utan för att jag förstod vem det var som ropat mitt namn....
Detta är kapitel 39 av Marching(in the name of love) och jag hoppas ni ska tycka om det. Idag har varit världens bästa dag ever typ efter Erics lilla nyhet och jag har övertalat min mamma att ge mig 3 månader vilket jag älskar henne för så mycket så jag är så exited och hyper men jag hoppas ni ska gilla kapitlet och det blev kanske lite konstigt men hade tankarna på annat håll ibland ;) Men imorgon(fredag) kommer kapitel 40 och som det ser ut nu kommer det bara 5 kapitel till efter det men vi får se. Men i kapitel 40 kommer ni bla. få veta vem som ropat efter Melanie? Varför springer Eric ner på gatan? Vad händer på 1 års dagen? Och vad är det för nyhet Annie har för Melanie? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 40 som kommer imorgon(fredag).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<3333
Marching(in the name of love) - Kapitel 38
- Så du sa att han misshandlade dig när du ringt till Eric? sa polismannen
- Ja, det gjorde han. Han slog mig flera gånger och blev mer och mer arg sa jag
- Okej, Linus Bergman säger själv att ni var ett par under den här tiden sa polismannen
- Nej, jag har aldrig varit tillsammans med Linus sa jag förvånat
- Så det stämmer alltså inte att ni var ett par och hade någon slags lek för er som råkade gå för långt?....
Melanies Perspektiv
- Va?! Nej, absolut inte. Han kidnappade mig från klubben och höll mig instängd och misshandlade mig när min pojkvän kom sa jag
- Hur träffade du Linus? sa polismannen
- Jag träffade honom utanför en lägenhetsvisning och han körde mig hem sen kom han och såg mig på en fälttävlans tävling och det är allt sa jag
- Okej, tack då har jag allting jag behöver veta. Vi hör av oss sa polismannen
- Ni tror väl på vad jag säger? sa jag och såg ledsamt på polismannen
- Det är inte vi som kan avgöra det. Det är upp till åklagaren. Jag är ledsen sa polismannen och släppte ut mig
- Bara så du vet, han gjorde mig mer illa än någon annan gjort sa jag innan jag gick ut från polisstationen
Jag kände hur tårarna forsade ner från mina kinder och jag gick mot bilen för att åka hem och byta om för att sen åka ut till stallet. Dom trodde mig inte, jag är helt säker på att dom inte tror mig. Och att vi skulle ha haft någon lek för oss det var det sjukaste jag hört. Men som det kändes nu efter det här förhöret så kommer han säkert inte åka dit.
Samtidigt i danslokalen - Erics Perspektiv
Melanie hade inte ringt ännu så jag antog att hon satt i förhöret fortfarande. Jag önskar jag kunde göra något och egentligen ville jag följa med henne som stöd men jag kunde inte för vi repade in nummren för Coming Home-tour. Men jag hade en stor klump i magen för jag var orolig för henne iallafall.
- Kan jag bara ringa 5 minuter? sa jag och såg på Benke
- Ja, men max 5 min sa Benke och log
- Okej jag skyndar mig sa jag och tog min iPhone och ringde till Melanie
- Kom igen svara gumman sa jag tyst för mig själv men ingen svarade
Jag ringde flera gånger men ingen svarade. Hon kan väl inte vara kvar där nu? Ja, hon kan ju ha åkt till stallet. Vad dum jag är. Jag gick tillbaka in till dom andra och stoppade undan mobilen och sen var det bara att fortsätta med dansen. Jag koncentrerade mig så mycket jag bara kunde men det var som att kroppen fanns här och gjorde rörelserna men tankarna var någon helt annan stans. Vad hände egentligen hos polisen?
Senare i stallet - Melanie ryktar Maximus efter ridturen - Melanies Perspektiv
- Vad brun du är! sa Mia och ställde sig i boxöppningen
- Tack! Ja, jag hade det helt underbart men det är skönt att vara hemma igen sa jag och log
- Hur gick det på förhöret? sa Mia och såg blygt på mig
- Jag vet faktiskt inte. Ena sekunden kändes det bra och att dom trodde mig men sen var det som att dom försökte vända på allt jag sa till dom sa jag
- Va?! Kan dom göra så? sa Mia förvånat
- Jag vet inte. Jag berättade hela historien och dom frågade vissa frågor som Linus sagt sa jag
- Men tänk om dom tror på honom, vad händer då? sa Mia oroligt
- Han blir fri. Och jag får leva som i ett fängelse igen sa jag och klappade Maximus på halsen
- Det är synd att det inte finns några vittnen. Men bilderna på dina skador borde ju säga en del sa Mia
- Jag hoppas du har rätt. Men jag måste berätta för Eric också sa jag
- Men tror du att det kommer bli jobbigt? sa Mia och la huvudet på sned
- Jag vet faktiskt inte. Jag vet ingenting just nu. Det känns som att allting är tomt i hela huvudet sa jag
- Men vad säger du om att ha en tjejkväll? Bara du,jag och Annie? Inga killar och inga problem sa Mia och la sin arm runt mina axlar
- Ja, det låter som en bra idé faktiskt sa jag och skrattade
- Bra, då är vi hemma hos mig imorgon kväll och bara har det roligt sa Mia
- Det blir perfekt så får jag ha kvällen idag med Eric ändå sa jag och log generat
- Ja, det får du. Men jag trodde ni var jätte trötta på varandra efter dom här dagarna tillsammans? sa Mia och gick ut från boxen
- Snarare tvärtom. Han är perfekt sa jag och log
- Okej, men glöm inte kl 18.00 imorgon hos mig sa Mia och gick iväg
- Jag kommer ropade jag efter henne och gav Maximus en puss på mulen
Jag klappade om honom en sista gång innan jag gick ut från boxen och sen gick jag in till foderkammaren för att ge Maximus sitt kvällsfoder. Men jag kunde inte sluta hoppa till vid varje ljud som hördes och det gjorde att jag skyndade mig lite extra mycket. Sen när jag var klar så åkte jag hem till lägenheten. Men innan jag startade bilen så tittade jag på mobilen och såg att Eric hade ringt mig flera gånger. Jag ringde men han svarade inte heller.
Jag antog att han var på dansträningen fortfarande och därför svarade han inte så jag åkte hem istället. När jag kom dit så skyndade jag mig upp i lägenheten och det kändes fortfarande lite konstigt att komma hem till en tom lägenhet eftersom jag bott med mina föräldrar länge och nu sist med Eric på Mallorca. Jag låste dörren efter mig och sen gick jag in och satte mig på soffan. Jag tittade lite på tv och väntade på att Eric skulle komma hit.
Senare på kvällen - Erics Perspektiv
Jag ringde på dörren hemma hos Melanie och jag hörde fotsteg på insidan och hon öppnade dörren med ett leende på läpparna och kramade om mig. Jag la mitt huvud över hennes axel och kramade om henne hårt och la mina händer i hennes hår.
- Jag är så glad att se dig sa Melanie och släppte mig
- Och jag är glad att se dig med. Jag har saknat dig hela dagen sa jag och gav henne en kyss
- Jag har tänkt på dig hela dagen. Det har varit jätte jobbigt utan dig sa Melanie och vi gick in till vardagsrummet och satte oss i soffan
- Vad hände hos polisen? sa jag och la min hand på Melanies lår
- Dom frågade om vad som hade hänt och sen frågade dom ifall det stämmde att jag och Linus var ett par under den här tiden och om det inte varit en lek sa Melanie
- Va? Men det låter ju helt sjukt. Trodde dom dig? sa jag
- Jag vet inte. Det var åklagarens beslut om det skulle bli någon rättegång sa Melanie
- Okej, när får du veta det? sa jag och såg oroligt på Melanie
- Om några dagar, men tänk om han släpps sa Melanie och såg med rädda ögon på mig
- Det kommer han inte. Jag kommer finnas här vid din sida hela tiden! sa jag och kramade om henne
- Ska du vara min personliga livvakt? sa Melanie och skrattade
- Ja, varför inte, du är min PT och jag din PL sa jag och skrattade
- Du är galen sa Melanie och skrattade
- Oj, det måste stämma för annars skulle jag inte göra såhär sa jag och lyfte upp henne i famnen
- Haha, nej, släpp ner mig sa Melanie och skrattade
- Nope, Nu är du bara min sa jag och la ner henne på sängen och jag la mig över henne
Jag flyttade på kuddarna och vi kysstes passionerat och jag la mina händer mot hennes mage och hon tog sina händer i mitt hår och jag tog ett djupt andetag och vred försiktigt på huvudet. Jag tog av mig min kofta och sen mitt linne jag hade på mig och Melanie satte sig upp mot mig och tog av sig sin långärmade tröja och tog sina händer runt min nacke och drog ner mig i över henne och vi fortsatte kyssas och det blev hetare och hetare. Vi började nästan slita i kläderna och när vi fick av dom så hade vi sex. Vi stönade och hade det helt underbart.
Nästa dag - Melanie är med Annie och Mia - Melanies Perspektiv
Gårdags kvällen var helt underbar och jag var så tacksam för att jag hade Eric och mina vänner. Jag hade haft ont i magen nästan hela dagen för jag väntade på att brevet från polisen skulle komma men det verkade det aldrig göra men nu skulle jag bara ha det roligt med Annie och Mia.
- Okej, då börjar vi med filmkvällen sa Mia och vi satte oss i soffan
- Nu ska vi ha roligt sa Annie och log
- Jag hoppas du valt roliga filmer isåfall sa jag och skrattade
- Meh, det är klart jag har sa Annie och skrattade
- Första gången isåfall sa Mia och skrattade
- Shit vad taskiga ni är! sa Annie och skrattade
- Okej, nu kollar vi sa jag och vi började filmkvällen
Mia hade bäddat fram två stora luftmadrasser som var dubbelsäng som vi skulle sova i allihopa och även fast vi inte skulle prata om killar och problem ikväll men det hindrade mig inte från att tänka på Eric iallafall. För han fanns alltid i mina tankar. Jag log för mig själv och Annie såg lite frågande på mig och jag tittade vidare på filmen innan hon hann säga någonting för jag hade inte kunnat säga vad jag tänkte på. Men jag försökte att fokusera på filmerna men det gick inte så bra för hela tiden dök Eric upp i mitt huvud. Fast om jag drömmer om honom sen så gör det inget. eller?
3 dagar senare - Melanie hämtar träningskläder - Melanies Perspektiv
Jag skulle hämta mina träningskläder för jag skulle möta Eric på gymmet om 20 minuter för vi skulle ha vårat första träningspass tillsammans. Jag hade fortfarande inte hört från polisen men när jag hade packat ner allting så hörde jag när posten kom och jag sprang ut och hämtade den och jag såg kuvertert från polisen och jag öppnade det direkt. Men det var inte det beskedet som jag ville ha i brevet. Det stod:
Kära Melanie Lyngman!
Pga. bristande bevisning i fallet är ditt fall nerlagt. Det fanns tyvärr inte tillräckligt med bevis för att gå vidare. Linus Bergman släpptes ur häktet för 2 dagar sen. Vi beklagar. Mvh Stockholms polisen
Jag stirrade bara på pappret och läste det flera gånger men jag fick inte in texten i mitt huvud. Det var som att jag frusit fast och inte kunde röra mig. Han hade blivit frisläppt och dom har lagt ner allting. Jag kommer aldrig bli fri från honom nu. HUR KUNDE DOM?!
KNACK KNACK KNACK
Jag vaknade till när det knackade på dörren och det var som att jag kom ur min dvala och jag tänkte mig inte för innan jag öppnade dörren. Jag brukar alltid kolla i titthålet vem det är men inte den här gången och det kan berott på att jag var chockad. Och jag blev inte mindre chockad när jag öppnade. Jag stod och gapade när jag såg vem det var.
- Hej där Melanie!......
Detta är kapitel 38 av Marching(in the name of love) och jag hoppas ni ska tycka om det. Det blev lite sent upplagt idag också men jag hoppas det är okej ändå. Och att ni ska tycka om det helt enkelt. Kapitel 39 kommer imorgon(torsdag) och då kommer ni bla. få veta vem det är som besöker Melanie? Varför kommer inte Melanie till gymmet? Blir det någonsin som vanligt igen? Och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 39 som kommer imorgon(torsdag).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<3333
Marching(in the name of love) - Kapitel 37
- I know what kissing can lead to. Stop with it or go somewere else! sa den gamle mannen och dom gick
- Jaha, vad ska vi göra nu då? sa Melanie och såg tröttsamt på mig
- Låt mig tänka, vi behöver ett ställe att få vara ensamma, bara du och jag? sa jag och tänkte
- Ja, något åt det hållet. Har du någon idé? sa Melanie och log sitt sneda leende
- Jag har den perfekta idén ever.....
- Ja, något åt det hållet. Har du någon idé? sa jag och log lite snett
- Jag har den perfekta idéen men det kommer bli en överraskning sa Eric
- Va? Varför då? Säg nu sa jag och Eric släppte mina ben och simmade till trappan
- Nej, jag hämtar dig när jag är klar ropade Eric och gick i väg medans jag var kvar i poolen
PLASK PLASK
- ANNIE! Vad håller du på med? sa jag och skrattade när hon hoppade ner i poolen och skvätte vatten på mig
- Haha, förlåt. Men vart skulle Eric någonstans? sa Annie och simmade och ställde sig bredvid mig
- Jag har ingenaning. Han skulle hitta på någonting sa jag och ryckte på axlarna
- Oo..kej, det låter lite mystiskt men okej. sa Annie och tittade förvirrat på mig
- Det var ett par här förut som tyckte att vi var lite för på varandra och Eric fick någon idé när vi pratade om att hitta något ställe där vi kunde vara ensamma sa jag
- Okej, då förstår jag mer. Men hoppas ni får en trevlig stund isåfall sa Annie och himmlade med ögonen
- Haha, sluta med det där sa jag och skvätte vatten på henne
- Hey, nu ska du få sa Annie och vi skvätte massor med vatten på varandra och hade det jätte roligt. Jag hoppas Eric har roligt också, vad han än gör nu.
Samtidigt på okänd plats - Erics Perspektiv
Jag hade fått en idé när Melanie sa att hon tyckte att det borde finnas någonstans där vi kunde få vara ensamma och då hade jag fått en liten idé om hur det skulle kunna gå till. Jag hade varit inne till hotellet för att byta om till mina jeans shorts och ett vitt linne sen hade jag gått ner till receptionen för lite information om vart man kunde vara om man ville vara just ensam och då hade jag fått ett råd så jag hade hyrt en bil och nu hade jag åkt runt i säkert 1 timme men nu hade jag äntligen löst det. Jag hade fått lov att slå upp ett tält på ett av bergen(som i Imagine videon typ sånt berg). Det hade varit mycket jobb med det var verkligen värt det.
Och nu hade åkt och köpt ett tält och en dubbelsovsäck till oss och nu skulle jag bara åka tillbaka till hotellet för att hämta Melanie och lite kläder och filtar samt köpa med lite mat och sånt där ni vet. Jag parkerade hyrbilen utanför hotellet och gick in och gick snabbt upp till vårat hotellrum och packade ner lite kläder till mig och Melanie samt ett par filtar och varsin kudde. Sen gick jag ner och packade in sakerna i bilen och gick ner till poolen där Melanie låg på en solsäng bredvid Annie. Jag ställde mig framför henne så det blev skugga.
- Vem det än är som gör skuggan så flytta dig sa Melanie och log
- Om det är din pojkvän vad händer då? sa jag och skrattade
- Det beror på om han säger vad det är han han har gjort? sa Melanie och satte sig upp
- Jag behöver inte berätta, bara ta med dig sa jag
- Ta med mig vart då? sa Melanie och såg chockat på mig
- Du behöver inte vara orolig. Litar du på mig? sa jag och sträckte fram handen
- Ja, Aladdin jag litar på dig sa Melanie och skrattade och tog min hand
- Haha, kom nu sa jag och tog hennes hand
Hon tog på sig sina korta slitna jeans shorts och ett vitt linne med spets detaljer och sen hoppade vi in i bilen. Hon tittade i baksätet på alla sakerna som låg där och såg frågande på mig men jag sa ingenting. Det här skulle bli en överraskning för henne. Vi stannade till för att köpa mat till morgonen och till kvällen. Sen åkte vi till berget där tältet stod och Melanie tittade bara rakt fram när jag stannade bilen.
- Har du gjort allt det här? sa Melanie och såg förvånat på mig
- Ja, det tog lite tid men jag gör allting för dig sa jag och gav henne en kyss innan vi klev ur bilen
- Det är helt underbart. Och helt utan några andra sa Melanie och log
- Japp, nu är det bara du och jag sa jag och gav henne en till kyss och sen hjälptes vi åt att ta ut våra saker och sen la vi in det i tältet och gjorde i ordning
När vi var klara gick jag och satte mig på en klippa och lutade mig bakåt och tittade ut över havet när Melanie kom och satte sig gränsle över mig och la sina händer mot mina axlar och drog dom sen neråt mot mitt bröst och jag log stort mot henne. Jag fick gåshud över kroppen när jag kände hennes händer röra mitt bröst. När hon reste sig upp och gick iväg så reste jag mig upp och tog hennes hand och drog henne tillbaka till mig.
- Vad gör du? sa Melanie och skrattade
- Du får inte gå sa jag och log
- Vad ska jag göra då? sa Melanie och log snett
- Vad sägs om det här? sa jag och tog mina händer i hennes hår och kysste henne passionerat
Jag backade mot tältet och sen kröp vi in så ingen skulle se oss. Jag la mig över Melanie och la mina händer mot hennes mage och hon drog till baka magen lite och jag log mot henne. Hon tog sen av mig mitt linne och jag tog av hennes. Sen drog jag upp snöret i hennes bikini bh så den föll till tältgolvet. Vi snurrade runt och Melanie satt gränsle över mig och jag la mina händer mot hennes höfter och kysste henne sen passionerat. Jag la mig åter igen över henne och tog av henne shortsen och jag tog av mig mina sen hjälptes vi åt att ta av varandra våra andra kläder för att sen ha sex. Vi stönade och hade det helt underbart.
Senare på kvällen - Melanies Perspektiv
Vi hade ätit mackor och lite frukt samt druckit lite läsk som vi köpt med oss. Det hade börjat bli mörkt så nu hade vi gått in i tältet och låg bredvid varandra. Jag låg med mitt huvud på Erics arm och hade min ena arm mot hans bröst. Han log mot mig och jag mot honom. Den här semestern hade varit helt underbar och att Eric gjort det här var det bästa som hade hänt här. Vi tittade på varandra innan vi släckte den batteridrivna lyktan och gav varandra en sista kyss innan vi somnade i varandras armar.
Nästa dag - Melanie och Eric skojar bland träden - Melanies Perspektiv
Jag hade sprungit och gömt mig bakom träden för Eric och jag skojade lite med varandra. Jag hörde hur han sprang efter mig och nu hörde jag inga steg mer men jag tittade ut bakom trädet och fick se Erics ryggtavla då sprang jag fram och la mina armar runt Erics midja. Han vände sig om och vi ramlade ner på marken.
- Haha, jag sa ju att du inte kunde hitta mig sa jag och skrattade
- Okej, du hade rätt men jag är snabbare när det kommer till det här sa Eric och satte sig upp mot mig
- Du är väldigt söt iallafall sa jag och pussade honom på kinden
- Inte lika söt som du. Vad är det där? sa Eric och tittade åt ena hållet och jag vände mig mot det men då reste han sig upp och lyfte upp mig mot hans höfter och ställde mig mot trädet
- Oj, jag såg visst fel sa Eric och skrattade
- Var det för att visa hur snabb du är? sa jag och skrattade
- Ja, faktiskt sa Eric och log stort
- Du är galen ibland sa jag och skrattade
- Det är bara för att jag är galen i dig isåfall sa Eric och kysste mig
- Inte lika galen som jag är i dig sa jag och log generat
- Aww, jag älskar dig sa Eric
- Och jag älskar dig mer sa jag och vi började kyssa varandra hett och passionerat
Vi blev helt galna nästan för vi blev mer heta i vårat kyssande och det var som att all tid stannade och det var bara vi i hela världen och jag ville bara ta på Eric och han la sina händer mot mina höfter och vi försökte lugna ner oss lite och det gick tillslut men den här semestern kommer jag aldrig glömma för den var definitvt den bästa jag någonsin haft.
Några dagar senare - Melanie och Eric är tillbaka i Sverige och Melanie har precis kommit till förhöret - Melanies Perspektiv
Jag hade suttit i målsägande förhör i snart 10 minuter och det var jätte jobbigt att behöva berätta vad som hade hänt för det kändes lite jobbigt att behöva upprepa allting hela tiden för i vissa lägen kändes det nästan som dom inte trodde på mig. Jag försökte att inte visa hur dåligt jag mådde över det hela. Men mest av allt önskade jag att Eric var här som stöd men han kunde inte så jag fick vara ensam.
- Så du sa att han misshandlade dig när du ringt till Eric? sa polismannen
- Ja, det gjorde han. Han slog mig flera gånger och blev mer och mer arg sa jag
- Okej, Linus Bergman säger själv att ni var ett par under den här tiden sa polismannen
- Nej, jag har aldrig varit tillsammans med Linus sa jag förvånat
- Så det stämmer alltså inte att ni var ett par och hade någon slags lek för er som råkade gå för långt?....
Detta är kapitel 37 av Marching(in the name of love) och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom lite sent men jag hann inte äta middag tidigare och därför blev det sent med skrivandet men jag hoppas det är okej ändå och att ni ska tycka om det. Kapitel 38 kommer imorgon(onsdag) och då kommer ni bla. få veta vad Melanie svarar? Hur blir hennes och Erics första träningspass ihop? Vad är det för nyhet som skakar hela Melanies och Erics värld? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 38 som kommer imorgon(onsdag). Hoppas ni tycker om detta :)
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<33333
Marching(in the name of love) - Kapitel 36
- Melanie, han måste få veta hur du mår. sa Annie
- Jag kan inte, jag vill bara ha en fin och romantiskt tid här sa jag
- Är det någonting som du inte har berättat? Är det någonting som hände hos Linus som du inte har berättat än?.....
Melanies Perspektiv
- Vad menar du med det? sa jag och svalde hårt för att få bort klumpen i halsen
- Jag har aldrig sett dig såhär förut. Hände det något mer som du inte berättat? Jag frågar det här för att jag bryr mig om dig du vet det va? sa Annie
- Jag vet. Men nej, det hände inget mer. jag är bara rädd fortfarande sa jag och nu kunde jag inte hålla tillbaka tårarna mer
- Gumman, han kan aldrig mer komma åt dig. Se på mig, han kommer aldrig mer att få röra dig sa Annie och kramade om mig
- Förutom i drömmarna. Den ända gången jag är fri från honom är när jag är vaken sa jag
- Gumman,allting kommer ordna sig. Jag lovar. Nu kommer Eric sa Annie och reste sig och jag torkade snabbt tårarna
- Har det hänt något? Du ser ledsen ut sa Eric och la sin arm runt mina axlar
- Nej, jag mår bra. Lite hemlängtan bara sa jag och log
- Är det säkert? sa Eric och såg oroligt på mig
- Ja, det är säkert. Ska vi gå och käka? sa jag och log stort
- Ja, det ska vi absolut kom så går vi sa Annie och vi gick till en resturang för att käka middag
Jag var nog inte världens roligaste sällskap ikväll för jag var bara trött och kände mig inte alls glad eller hungrig heller för den delen. Eric såg oroligt på mig ibland och jag såg på Annie att hon inte skulle säga någonting om det jag hade berättat om tidigare.
- Jag tror jag går tillbaka till hotellet. Jag mår inte riktigt bra sa jag och reste mig från stolen
- Jag följer med dig sa Eric och skulle precis resa sig från stolen men jag la min hand på hans axel
- Det behövs inte. Vi ses på hotellet sen. Jag behöver bara vila lite sa jag och gav honom en kyss innan jag gick därifrån och jag kände blickarna i ryggen från Annie och Eric
Varför ska det alltid vara såhär? Jag hade försökt vara mitt glada jag hela dagen men sen när det blir kväll blir jag ledsen och rädd igen. Kan det bero på att det var på kvällen det hände? Jag vet ingenting längre och när jag kom tillbaka till hotellet gick jag upp till mitt och Erics rum och jag borstade snabbt tänderna för att sen krypa ner och jag tittade bara ut genom balkongfönstret och jag hoppas jag inte förstört kvällen för Eric och Annie iallafall.
Samtidigt på restaurangen - Erics Perspektiv
Det är någonting som inte stämmer här. Melanie hade varit glad hela dagen och nu när jag hade kommit ner från hotellrummet så syntes det att hon hade gråtit. Sen när vi kom hit till restaurangen så åt hon knappt någonting och sa nästan ingenting heller. Det är någonting som inte är som det ska här helt enkelt.
- Kan du vara så snäll att förklara för mig vad som händer här? sa jag och såg på Annie
- Vad pratar du om? sa Annie och spelade oförstående
- Varför mår Melanie helt plötsligt så dåligt? sa jag
- Jag vet inte. Hon kanske har ätit något dåligt sa Annie och log blygt
- Du vet lika väl som jag att det där inte är sant sa jag
- Okej, hon kommer hata mig för att jag berättar det här men hon är ledsen och rädd. Hon drömmer mardrömmar varje natt och hon ligger vaken flera timmar för att du inte ska få veta det sa Annie
- Va? Men jag förstår inte. Varför döljer hon det för mig? sa jag förvånat
- Hon vill inte oroa dig och sen vill hon ha en underbar semester tillsammans med dig. Sa Annie
- Jag måste tillbaka till hotellet sa jag
- Eric, säg inte att jag sagt någonting för jag lovade att inte säga något sa Annie
- Jag lovar att inte berätta sa jag och betalade min del och sen gick jag tillbaka till hotellet
Jag var splittrad. Med mig är hon hur glad som helst och sen får jag veta att hon inte sover ordentligt och inte vet hur hon ska ta sig ur det här. Jag kommer iallafall alltid vara vid hennes sida för jag älskar henne så mycket och jag ska inte någonting komma i mellan och jag ska göra allt för att hon ska bli gamla Melanie igen. När jag kom upp på hotellrummet så låg Melanie redan och sov. Jag borstade tänderna och sen tog jag av mig kläderna och la mig ner bredvid henne.
- "Det här blir ett nytt framtida minne. När din pojkvän viskade till dig hur mycket han älskar dig" viskade jag i Melanies öra och jag gav henne en lätt puss på kinden innan jag la mig ner bredvid henne och la min arm runt hennes midja och jag somnade också.
Nästa dag - Eric och Melanie myser i poolen - Erics Perspektiv
Jag stod nära Melanie och hon stod med ryggen mot poolkanten och hade sina ben runt min midja under vattnet och jag smekte min kind mot hennes. Jag hade pratat med Melanie om hennes mardrömmar och vi hade kommit överns om att om hon får dom igen ska hon berätta det för det inte ska komma någonting i mellan oss.
Jag tittade henne djupt i ögonen och jag tog ett djupt andetag för det kändes som jag var den lyckligaste killen i hela världen. Jag kysste Melanie passionerat och hon la sina händer runt min nacke och jag la mina händer runt hennes midja och höll i henne när hon hade benen runt min midja och sen kom det fram ett gammalt par och såg argt på oss.
- There are children in here sa den gamla kvinnan
- Excuse me? Whats thats suppose to mean? sa jag och såg förvånat på paret
- We can see what you are doing sa kvinnan
- We are not doing anything. Well, we kissed and thats it sa Melanie och blev irriterad
- I know what kissing can lead to. Stop with it or go somewere else! sa den gamle mannen och dom gick
- Jaha, vad ska vi göra nu då? sa Melanie och såg tröttsamt på mig
- Låt mig tänka, vi behöver ett ställe att få vara ensamma, bara du och jag? sa jag och tänkte
- Ja, något åt det hållet. Har du någon idé? sa Melanie och log sitt sneda leende
- Jag har den perfekta idén ever.....
Detta är kapitel 36 av Marching(in the name of love) och jag hoppas ni ska tycka om det. Det blev väldigt kort den här gången men det beror på att jag har haft lite inspirations torka till det här kapitlet men jag har börjat få mer inspiration till kapitel 37, hoppas jag iallafall ;) Men kapitel 37 kommer ikväll och då kommer ni bla. få veta vad det är för idé Eric har? Hur blir dom sista dagarna i Spanien? Hur blir det när dom kommer hem? Och vad är det Melanie får höra under förhöret? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 37 som kommer ikväll :)
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<33333
Marching(in the name of love) - Kapitel 35
När vi kom fram så hoppade vi ur bilen och jag tog mina väskor och gick sen in till hotellet. Jag tog hissen upp till våningen där Melanies rum låg och sen när jag kom till rätt dörr så låste jag upp och gick försiktigt in till rummet. Jag ställde ner väskorna och smög försiktigt in till sovrummet. Jag ställde mig i dörröppningen och såg på Melanie när hon sov. Men när hon vände sig om i sömnen mot mig så öppnade hon sakta ögonen. Hon tittade på mig och jag log mot henne.
- Nu vet jag att jag drömmer.....
Erics Perspektiv
- Nu vet jag att jag drömmer sa Melanie och såg försiktigt på mig
- Vad händer om jag säger att du inte gör det? sa jag och gick närmare sängen
- Du....du är verkligen här sa Melanie och la sin hand runt min nacke
- Ja, Annie och Tomas gick bakom våra ryggar och ordnade det här åt oss sa jag
- Det var det telefonsamtalet handlade om. Kom, det finns plats åt dig också sa Melanie och flyttade in sig i sängen
- Vänta, jag ska bara ta av detta sa jag och drog av mig linnet och byxorna samt halsbanden sen kröp jag ner bredvid henne
- Så du klarade också bara av 3 dagar från mig? sa Melanie och la sig nära mig
- Ja, jag pratade bara om dig så det var nog därför dom gjorde detta för oss. Dom stod nog inte ut sa jag och skrattade
- Samma här. Jag och Annie hade en pakt att inte prata om våra pojkvänner men det syntes nog alldeles för väl att jag saknade dig sa Melanie och blinkade trött
- Jag är så otroligt glad att få vara här med dig och vi ska få den bästa 10 dagarna ihop sa jag och kysste hennes hals
- Dom bästa dagarna ever. Sen blir det slit på gymmet sa Melanie och skrattade
- Åh, det hade jag glömt, men vi hade bestämt att det var kysstträning va? sa jag och skrattade
- Va? Nej, det har jag aldrig lovat. Du ska få träna hårt sa Melanie och skrattade
- Lika hårt som dina skratt muskler får nu? sa jag och log mystiskt
- Vad menar du med det? sa Melanie och såg på mig
- Det här sa jag och började kittla henne och hon skrattade och vred sig över nästan hela sängen
- Okej. Okej, jag ger mig. Det blir mest kysstträning då sa Melanie och skrattade
- Du är världens bästa PT sa jag och skrattade
- Och du är världens bästa kund isåfall sa Melanie och gav mig en kyss
- Vi kanske borde sova? Du ser trött ut sa jag
- Mmm...du kom ju och väckte mig. Men bara du inte försvinner för att det visar sig att det bara är en dröm sa Melanie
- Jag försvinner ingenstans. Jag ligger här bredvid dig hela natten sa jag och kysste hennes nacke igen
- Okej, jag älskar dig sa Melanie och la sig till rätts nära mig
- Och jag älskar dig mer sa jag och la min arm runt hennes midja
Nästa morgon - Melanie ser på Eric som sover - Melanies Perspektiv
Jag hade fortfarande inte förstått att han hade kommit hit. Jag låg och tittade på honom när han låg och sov. Jag hade vaknat två gånger till på natten för att se så jag inte hade drömt alltihop men han fanns fortfarande kvar bredvid mig och jag var så glad att Annie och Tomas gjort det här. Och jag sa ju att Annie ljög om telefonsamtalet men jag förlåter henne för det nu när Eric äntligen kommit hit.
Knack knack knack
- Sover ni fortfarande? ropade Annie utanför dörren och jag hoppade snabbt upp ur sängen och sprang fram till dörren
- Shh...Eric sover fortfarande sa jag tyst till Annie när jag öppnade
- Oj, förlåt. Jag trodde ni hade gått upp. Jag tänkte bara säga att det är frukost nu sa Annie och log
- Okej, jag låter Eric sova så smiter jag ner med dig sa jag och smög in till sovrummet och tog på mig ett par vita virkade shorts och ett vitt linne till men satte på mig min bikini under.
- Sådär kom så går vi sa jag och tog med mig det ena nyckelkortet
- Så, jag antar att ni hade en underbar natt sa Annie och flörtade med ögonbrynen
- Haha, ja, men inte som du tror. Jag somnade nästan direkt för jag förstod inte att det verkligen var han sa jag
- Han berättade hur han kom hit också? sa Annie och vi började ta våran frukost
- Ja, jag visste väl att det var något lurt med hela det där telefonsamtalet sa jag och skrattade
- Haha, men vad gör man inte för sin bästa vän? sa Annie och log
- Då får jag göra dig en tjänst en annan gång sa jag och log stort
- Mer än gärna. Är du klar? sa Annie och såg efter mig
- Ja, jag kommer sa jag och tog med mig brickan och vi satte oss vid ett avskiljt bord
- Jag kan lämna er ensamma idag om ni vill sa Annie och tog en bit av sin macka
- Det behövs inte. Men om du tycker det är jobbigt så förstår jag det såklart sa jag
- Nej, jag stannar. Men hoppas din drömprins kommer ner snart då sa Annie och log
- Ja, och speciellt eftersom jag inte skrev vart jag gick sa jag och skrattade
- Hahaha! Ja, minnet är inte alltid där hos dig Melanie sa Annie och skrattade högt
- Taskig du är! Men han borde väl förstå att vi är här? eller? sa jag och såg oroligt på Annie som nickade till svar
Samtidigt på hotellrummet - Erics Perspektiv
Jag vaknade av att det inte fanns någon bredvid mig i sängen. Jag förstod ingenting. Vart var Melanie? Jag gnuggade mig lite i ögonen och satte mig upp och gäspade. Hon måste antingen gått till Annie eller gått ner och ätit frukost. Jag reste mig upp från sängen och tog på mig mina jeans shorts och ett svart linne. Jag tog på mig mina sandaler och tog det andra nyckelkortet och gick ner till matsalen för att äta frukost.
Jag tog frukost och sen fick jag syn på Annie och Melanie som satt och käkade. Det såg ut som dom började för 2 minuter sen så jag var inte så sen ändå. Jag gick till dom och satte mig ner men gav Melanie en kyss först.
- Mannen har vaknat till slut sa Annie och log
- Ja, det var en tuff natt sa jag och skrattade
- Jag hörde det. Alltså inte så, men utav Melanie sa Annie och skrattade
- Välkommen till min värld sa Melanie och log
- Tack. Så vad händer idag? Sa jag och tog en klunk av juicen
- Vad sägs om att ligga på stranden och bara chilla? sa Annie
- Gärna för mig, vad säger du? sa jag och såg på Melanie
- Du vill bara se mig i bikini eller hur? sa Melanie och log ett snett leende
- Du känner mig för väl. Nej, men det skulle vara mysigt sa jag och log stort
- Okej, det låter faktiskt som en underbar idé sa Melanie och gav mig en kyss på kinden
- Bra, då är det bestämt. Men inget hångel framför mig sa Annie och himlade med ögonen
- Såhär menar du? sa jag och kysste Melanie passionerat
- Ja, något åt det hållet sa Annie och skrattade
- Ska vi visa igen? sa Melanie och lutade sig närmare mig
- Mer än gärna sa jag och vi kysste varandra passionerat och jag såg att Annie såg ner i bordet under tiden
- Vad säger ni om att gå upp och göra oss klara ? sa Annie
- Absolut sa jag och tog den sista biten av mackan
Vi gick upp till våra rum och jag bytte om till mina vit/röd blå randiga badbyxor och ett svart linne över. Jag tog också mina solglasögon och gick ut till hallen där Melanie stod och väntade på mig. Vi gav varandra en sista kyss innan vi gick ut och mötte Annie i korridoren sen gick vi ner mot stranden som låg ungefär 10 minuters promenad bort. När vi kom dit så la vi oss på två solstolar, jag delade med Melanie för det var mysigare.
- Kan ni vara sötare? sa Annie och vände huvudet mot oss
- Nej, jag tror vi nått max sa Melanie och vände huvudet mot mig
- Nja, jag tror inte vi har det sa jag och skrattade
- Hur ska vi kunna bli sötare då? sa Melanie och skrattade
- Såhär sa jag och lyfte upp Melanie runt hennes midja och bar henne ner till vattnet
- Haha, nej det är kallt sa Melanie och skrattade och viftade med benen
- Nej, det är varmt sa jag och skrattade och gick ner i vattnet
- Haha, nej, haha sa Melanie och fortsatte sprattla med benen men jag släppte ner henne i vattnet
- Jag sa ju att det var varmt sa jag och bet mig i läppen för att inte skratta
- Okej, men kom hit isåfall sa Melanie och tog min hand och drog ner mig i vattnet
- Oooh, det var inte alls kallt sa jag och fick gåshud över kroppen
- Haha, du är iallafall väldigt söt nu sa Melanie och log
- Inte lika söt som du sa jag och simmade fram till henne
- Vad ska du hitta på nu? sa Melanie och skrattade
- Vad menar du? sa jag och såg oförstående på Melanie
- Det syns i dina ögon att du ska göra någonting sa Melanie och log snett
- Jaha, du menar det här? sa jag och drog med mig Melanie under vattnet och kysste henne
Hon la sina ben runt min midja och jag kunde ha varit under vattnet hur länge som helst bara jag fick känna hennes läppar mot mina. Men vi kom till slut upp till ytan och jag log stort mot Melanie. Jag hade inte sett henne såhär glad sen jag träffade henne första gången och det var helt underbart att få se henne glad igen.
Senare på kvällen - Melanie och Annie pratar - Melanies Perspektiv
Jag och Annie satt på varsin gunga på lekplatsen som fanns utanför och vi väntade på Eric som var på hotellrummet för att göra sig klar inför att vi skulle gå och käka middag. Jag hade varit väldigt glad dom här dagarna för jag hade inte behövt tänka på sakerna som hänt och det var nog det skönaste av allt. Men mardrömmarna fanns fortfarande där även om jag försökte dölja dom så mycket jag bara kunde för Eric.
- Är allt som det ska? sa Annie och såg oroligt på mig
- Ja, jag är lite trött bara sa jag och log
- Men du verkar så glad när du är med Eric men när du är ensam med mig så ja, jag vet inte sa Annie
- Jag vill kanske inte visa honom hur jag egentligen mår inombords sa jag
- Melanie, han måste få veta hur du mår. sa Annie
- Jag kan inte, jag vill bara ha en fin och romantiskt tid här sa jag
- Är det någonting som du inte har berättat? Är det någonting som hände hos Linus som du inte har berättat än?.....
Detta är kapitel 35 av Marching(in the name of love) och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom upp så sent men jag hade skrivkramp på slutet för jag visste inte hur jag skulle skriva slutet och det höll på att göra mig tokig men nu är det klart. Jag har säkert skrivit om slutet 10 gånger men nu får det vara så och jag hoppas ni ska tycka om det ialafall :) Kapitel 36 kommer imorgon(tisdag) och jag vet inte om det kommer bli lika långt men jag hoppas ni ska tycka om det också :) Och då kommer ni bla. få veta om det hände något mer hos Linus som Melanie inte berättat? Vad händer när dom kommer till Sverige? Vad händer mer på semestern? Och som jag skriv förut hur blir förhöret med Melanie? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 36 som kommer imorgon(tisdag) och vissa av sakerna kommer finnas i kapitel 37 också :)
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<33333
Marching(in the name of love) - Kapitel 34
- Jag måste gå, men berätta för honom nu viskade Annie i mitt öra
- Berätta vadå? sa Eric och såg oroligt på mig
- Annie har bjudit mig till Mallorca i 2 veckor från och med i övermorgon sa jag
- Okej, och vad sa du till henne? sa Eric och tog mina händer
- Jag kommer åka med henne till Mallorca......
Erics Perspektiv
Jag hade precis varit i studion och nu skulle jag gå till en tidningsintervju och jag skulle även göra en photoshoot samtidigt så jag tog en promenad för det låg väldigt nära och då fick jag syn på Melanie och Annie och jag sprang fram och la mina armar runt hennes midja.
- Hej älskling! sa jag
- Oh, Shit vad du skräms! Gör inte sådär sa Melanie och vände sig om mot mig
- Förlåt. Jag tänkte mig inte för. Hur mår du? sa jag och log
- Jag mår bättre. Det går framåt sa Melanie och gav mig en kyss
- Jag måste gå men berätta för honom nu viskade Annie till Melanie men jag hörde det
- Berätta vadå? sa jag och såg oroligt på Melanie
- Annie har bjudit med mig till Mallorca i 2 veckor från och med i övermorgon sa Melanie
- Vad svarade du henne? sa jag och tog Melanies händer
- Jag kommer åka med henne till Mallorca. Jag behöver det. sa Melanie och såg tårfyllt på mig
- Jag förstår det. Men jag kommer sakna dig något fruktansvärt sa jag och smekte hennes kind
- Jag kommer sakna dig mer. Men jag hoppas bli hel under den här resan. Jag vill slippa gå och behöva vara rädd för att någon ska komma upp bakom mig och ta mig sa Melanie
- Jag önskad varje dag att jag aldrig gick iväg från dig den kvällen sa jag
- Det är inte ditt fel. Det hade kunnat hända när som helst. Han är inte frisk. Jag är bara glad att du kom dit sa
Melanie och la sin hand runt min nacke
- Jag med. Men när ska du berätta vad som hände hos honom? sa jag
- Inte nu. Jag kan inte. Jag måste gå hem sa Melanie
- Men Annie gick, klarar du dig hem själv? sa jag
- Jag ska försöka. Jag måste försöka våga vara ensam igen. Jag kan inte låta andra ta hand om Maximus hela tiden heller sa Melanie och log
- Nej, det förstås men efter allt du gått igenom är det inte så konstigt att du vill vara ensam sa jag och såg oroligt på Melanie som inte verkade må bra
- Mm..du har nog rätt, åh, allting snurrar sa Melanie och hon såg svimmfärdig ut
- Hur är det gumman? sa jag och tog henne i min famn
- Det snurrade lite bara. Jag är okej. Jag lovar sa Melanie
- Är det säkert? Du såg helt svimmfärdig ut sa jag
- Det är ingen fara längre. Jag är lite trött bara det är allt sa Melanie
- Okej, men jag kan följa dig hem ifall du inte mår bra sa jag
- Nej, det behövs inte. Jag går hem och packar så kanske vi kan ses ikväll? sa Melanie
- Gärna. Jag kommer så fort jag är klar och ring om det är något sa jag
- Jag lovar. Älskar dig sa Melanie och gav mig en kyss
- Älskar dig mer sa jag och vi skiljdes åt
Jag vände mig om en gång och såg på Melanie när hon gick hem till sin lägenhet. Det syntes så tydligt att hon inte mådde bra. Att hon hade blåmärken över hela kroppen syns och det är klart det gör ont men jag tror det värsta är hennes egna tankar just nu. Jag vet ju inte vad som hände där inne hos Linus egentligen och jag vet inte om jag någonsin kommer få reda på det heller. Men borde jag hoppas att hon ska berätta det?
Senare hemma hos Melanie - Melanies Perspektiv
Jag stod i sovrummet och packade ner alla saker jag behövde till semestern med Annie. Det skulle bli väldigt skönt att få komma härifrån ett tag så jag kanske kan bli mig själv igen. Det känns som att det hänt hundra saker den senaste tiden. Anton, avkastningen och nu Linus. Det kändes som jag bara ville försvinna och det gör jag ju på ett sätt nu. Men det jobbigaste var när Eric frågade om vad som hade hänt hos Linus och jag vet inte hur jag ska berätta för honom vad som hände innan Eric kom då jag ringde till honom.
Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv och varje gång jag såg på mina blåmärken så blev jag påmind om det. Men nu ska jag tänka positivt och bara ha det roligt med Annie men det hade såklart varit mysigare om Eric följt med också men nu blir det en tjej resa och jag vet hur det blir med Annie men nu har hon ju Anton så vi får se om hon är sitt gamla jag ändå.
Ring ring ring ring
Jag hoppade nästan till när det ringde på dörren och jag gick sakta för att först se genom titthålet vem det var och det var Annie. Jag öppnade dörren och hon gav mig en stor kram.
- Jag kunde inte vänta, vad sa han? sa Annie och såg nyfiket på mig
- Det var okej, men jag kommer sakna honom massor sa jag
- Det förstår jag, men du har ju mig sa Annie och skrattade
- Haha, ja, och du kommer ligga där på stranden och prata om Anton eller hur? sa jag
- Haha, okej, vi gör en pakt, inget snack om pojkvänner på resan? sa Annie och räckte fram handen
- Okej, det är en deal sa jag och skrattade
- Har du packat ner allt ännu? sa Annie och gick in till sovrummet
- Ja, och jag har ringt jobbet och tagit ledigt och även pratat med medryttaren och Mia så dom ser efter Maximus medan jag är borta sa jag
- Åh, det här kommer bli världens bästa resa! Men jag ska inte störa mer nu för jag antar att dröm mannen kommer snart sa Annie och himlade med ögonen
- Och du ska förstås till din drömman sa jag och skrattade
- Jag ringer imorgon sa Annie och gick ut genom ytterdörren och jag låste efter henne
Jag log för mig själv. Var det någon som kunde få mig att le så var det Annie, Eric och Mia. Jag hade världens bästa vänner och världens bästa och underbaraste pojkvän. När jag flyttade mig från dörren och gick in till köket för att kolla posten och fick se brevet från polisen så fick jag en stor klump i magen. Jag öppnade det och det stod att jag var tvungen att komma på målsägande förhör om 2 veckor. Två dagar efter att jag kommit hem från Mallorca.
Det betyder att det sen kommer bli en rättegång mot Linus. Min pappa hade tagit bilder på mina skador och skickat in till polisen men jag ville inte träffa eller se Linus mer. Varför kan inte det här bara vara över någon gång?!
3 timmar senare - Eric kommer hem till Melanie - Erics Perspektiv
Jag hade kommit hem till Melanie för ungefär 10 minuter sen och hon hade gråtit. Hon visade mig brevet från polisen och jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Vi satte oss i soffan och Melanie lutade sig mot mitt bröst. Jag la mina armar runt henne och jag höll bara om henne.
- Det kanske är dags att jag berättar vad som hände sa Melanie
- Du behöver inte om det är jobbigt sa jag
- Jag vill och jag tror det skulle vara bäst för oss alla sa Melanie
- Okej, jag lyssnar sa jag och kramade om henne lite hårdare
- När jag ringt dig så sprang han fram till mig och satte sin hand över min mun och han slog mig i magen och på resten av kroppen. Sen skrek han massa saker till mig och han kysste mig flera gånger och varje gång jag slog till honom eller försökte få bort honom från mig slog han mig bara hårdare. När du kom dit hade han slagit och till och med sparkat mig i magen men när han hörde polisens röster slog han ett hårt slag i magen och kastade in mig i sovrummet så jag slog i bakhuvudet i ena sängbenet och det blödde men jag försökte dölja det. Jag hade ingen luft i lungorna så det var därför jag inte kunde skrika först men sen när du sa mitt namn så fick jag nya krafter. sa Melanie och tårarna rann ner för hennes kinder
- Vilket svin! Nu förstår jag varför du har mått så dåligt. Men att du blev yr, har det med smällen i huvudet att göra? sa jag
- Jag tror det. Men just nu önskar jag bara att allting var över sa Melanie
- Det kommer vara över snart. Nu ska du glömma Linus och bara ha roligt tillsammans med Annie lova mig det sa jag och gav henne en puss på pannan
- Okej, jag lovar men helst vill jag att du följer med sa Melanie
- Ja, det skulle jag helst göra men jag måste stanna här sa jag
- Men jag ringer det lovar jag sa Melanie och log
- Jag älskar dig mest sa jag och log
- Och jag älskar dig mer sa Melanie och vi gav varandra en kyss
Vi satt kvar i soffan och myste en stund och jag tänkte på hur jobbigt det varit för Melanie den senaste tiden. Men det kan inte bero på att vi är tillsammans va? Det får det inte göra helt enkelt. Jag skulle inte klara mig utan henne. Vi slog på tv:n och tittade lite medans vi myste. Jag lekte med hennes hår och då kände jag en sårskorpa på hennes bakhuvud och förstod att det var där hon hade åkt in med huvudet. Hon förtjänar verkligen den här semestern men jag vill ju inget hellre än att följa med henne.
4 dagar senare - Eric äter middag med Tomas - Erics Perspektiv
Melanie hade varit borta i 2 nästan 3 dagar nu och jag saknar henne så frukansvärt mycket. Jag hade bara pratat om henne med alla och nu tror jag dom tröttnat på mig också. Tomas hade bjudit med mig ut på tidig middag och jag hade faktiskt ingen aning om vad som var på gång eller varför han gjorde detta för mig.
- Jag har hört att du pratat mycket om Melanie? sa Tomas och log
- Jaha, dom har skvallrat alltså? sa jag och skrattade
- Det kan man nog säga. Men nu har jag tagit ett beslut åt dig helt enkelt sa Tomas
- Vadå för beslut? sa jag förvånat
- Här. Jag har pratat med Annie och hon kommer möta dig på flygplatsen i Palma och sen tar hon dig till Melanie sa Tomas och gav mig en flygbiljett
- Va? Du skojar med mig? sa jag och förstod ingenting
- Nej, du ska åka till Melanie, ha det så roligt nu. Skynda dig nu. Planet går om en timme sa Tomas och log
- Tack! Du är världens bästa manager! sa jag och kramade om honom innan jag gick
Jag skyndade mig hem för att packa och jag tittade lite på klockan. Hon var 18.00 och jag skulle vara på flygplatsen snart så jag hinner med planet som går klockan 19.00. Det här var det konstigaste jag gjort men samtidigt otroligt romantiskt. Jag kunde inte vara gladare som ska få åka och vara med Melanie. Men tänk om inte Melanie blir lika glad för att se mig som jag blir för att se henne?
Tidigare i Las Palma - Melanies Perspektiv
Jag och Annie låg på stranden och det var sjukt varmt. Jag tror jag bryter pakten som jag och Annie gjort upp för jag saknar Eric hela tiden och jag försökte att inte visa det. Samtidigt som det var väldigt skönt att inte behöva känna mig rädd hela tiden men saknade höll på att driva mig till vansinne snart.
- Jag vet vad du tänker på sa Annie och vände huvudet mot mig
- Jaha? sa jag och såg på Annie
- Det skriker Eric över hela dig. Saknar du honom så mycket? sa Annie och log
- Ja, det gör jag verkligen. För mycket helt enkelt sa jag
RING RING RING
- Förlåt, jag kommer snart sa Annie och gick iväg och hon pratade med någon i minst 15 minuter men jag hade ingen aning om vad hon pratade om
- Vem var det där? sa jag när hon kom tillbaka
- Mamma, hon undrade bara hur det var sa Annie och log
- Okej, men varför ser du så konstig ut isåfall? sa jag
- Gör jag? Konstigt. Men det är sant sa Annie och skrattade
- Okej, jag tror dig då, lite iallafall sa jag och skrattade
- Haha, bra för det är sanningen sa Annie och vände huvudet mot himlen igen
Jag vet att var någonting annat eller någon annan som hon pratade med för det syns så tydligt på Annie när hon inte talar sanning. Men ja, vad det än är så ska jag försöka sluta tänka på Eric för det här skulle vara en rolig resa tillsammans med Annie och fortsättrer jag såhär så blir det inte det ju. Men drömmen är ju fortfarande att han ska komma hit. Hoppas jag iallafall.
Senare i Palma - Eric och Annie åker till hotellet - Erics Perspektiv
Jag hade landat för ungefär 20 minuter sen och nu var jag och Annie på väg till hotellet. Hon hade berättat att Melanie gått och lagt sig för kvällen men jag hade fått låna det extra nyckelkortet till hennes dörr av Annie så jag skulle smyga in till hennes rum utan att hon får syn på mig.
- Hon har ingenaning om att du kommer men hon har saknat dig jätte mycket sa Annie
- Jag har saknat henne jätte mycket också och det ska bli helt fantastiskt att få träffa henne sa jag
När vi kom fram så hoppade vi ur bilen och jag tog mina väskor och gick sen in till hotellet. Jag tog hissen upp till våningen där Melanies rum låg och sen när jag kom till rätt dörr så låste jag upp och gick försiktigt in till rummet. Jag ställde ner väskorna och smög försiktigt in till sovrummet. Jag ställde mig i dörröppningen och såg på Melanie när hon sov. Men när hon vände sig om i sömnen mot mig så öppnade hon sakta ögonen. Hon tittade på mig och jag log mot henne.
- Nu vet jag att jag drömmer.....
Detta är kapitel 34 av Marching(in the name of love). Jag hoppas ni ska tycka om det. Det blev lite längre än jag först tänkt mig men jag hoppas ni ska tycka om det :) Jag kommer börja skriva på kapitel 35 direkt så hinner jag kommer även kapitel 35 upp ikväll :) Men annars kommer det upp imorgon bitti. Och då kommer ni bla. få veta vad Melanie säger när hon förstår att det Eric verkligen är där? Vad händer i Las Palmas? Hur blir det när Eric och Melanie "jobbar" ihop? Och hur blir det när Melanie måste se Linus igen? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 35 men även i 36 :) Det kommer bli lite uppdelat helt enkelt. Men det kommer bli mycket kärlek och romantik i kapitel 35 det lovar jag :) Men hoppas ni ska tycka om det :)
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<33
Marching(in the name of love) - Kapitel 33
- Eric....Eric rädda mig ! Jag är fast hos Linus Eric rädda mig! sa jag och Linus kom rusande mot mig
- DIN LÖMSKA KOBRA! DET HÄR SKA DU FÅ ÅNGRA! skrek Linus åt mig och jag tappade mobilen i golvet
- Melanie?! MELANIE! MELANIE ÄR DU KVAR!? hörde jag Eric ropa i telefonen tills den första smällen kom och jag visste inte vad jag skulle göra mer
- MELANIE! MELANIE HÅLL UT! JAG KOMMER!.......
Lite tidigare i studion - Erics Perspektiv
Jag stod i sångbåset för att spela in lite på kommande skivan när min mobil ringde. Jag hade glömt att stänga av den men när jag såg vem det var så slog hjärtat ett extra slag.
- Ja, det är Eric sa jag men ingen svarade men jag hörde hur någon andades
- Säg som det är nu! Hörde jag någon säga i bakgrunden
- Melanie? Melanie är det du? sa jag och hoppades att hon skulle svara mig
- Eric....Eric rädda mig! Jag är fast hos Linus, Eric rädda mig!
- DIN LÖMSKA KOBRA! Skrek Linus och jag hörde hur Melanie grät och skrek till flera gånger
- Melanie?! MELANIE! MELANIE Är du kvar?! Ropade jag men jag fick inget svar och hörde bara mer konstiga ljud i telefonen
- MELANIE! MELANIE! HÅLL UT! JAG KOMMER! ropade jag i telefonen och la på
Jag såg på Jason och Julimar Santos och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag fick inte fram ett ljud heller och jag tittade bara på dom tills jag fick tillbaka vad som just hänt.
- Eric, vad är det som har hänt egentligen? sa J-son
- Jag måste ringa polisen sa jag
- Va? Vad snackar du om? sa Jason Gill
- Melanie är i fara och jag måste dra nu sa jag och slog 112 och blev kopplad till polisen
- Stockholms polisen vad kan jag stå till tjänst med? sa mannen
- Min flickvän är kidnappad och håller på att bli misshandlad just nu sa jag
- Lugna dig. Vad heter du? sa mannen
- Jag heter Eric, och min flickvän har blivit kidnappad och håller på att bli misshandlad nu! Jag behöver polis sa jag igen
- Okej, och vart sker detta? Har du en adress? sa mannen
- Ja, adressen är denna sa jag och gav honom Linus adress och namn
- Vi skickar genast en bil dit och det vore bra om du var där så dom vet vart dom ska sa mannen
- Jag åker direkt sa jag och vi la sen på
- Jag måste dra. Jag ringer sen sa jag
- Men Eric det här då? sa J-son och såg förvånat på mig
- Jag måste till Melanie. Hon är viktigast nu sa jag och sprang ut från studion och kastade mig i bilen
Jag svalde den stora klumpen jag hade i halsen. Jag hoppas att jag inte kommer försent så jag körde det snabbaste jag fick göra och när jag kom dit var polisen utanför redan och jag parkerade bakom deras bil.
- Hej det var jag som ringde sa jag
- Vet du vilken lägenhet det gäller? sa en av männen
- Jag tror det är den på tredje våningen sa jag
- Okej, vi går upp sa mannen och jag gick efter dom och dom ringde på och knackade på dörren
- Linus Bergman öppna dörren. sa mannen
- Linus Bergman om du inte öppnar nu måste vi bryta upp dörren sa den andra mannen
- Ursäkta oss lite sa en av männen och tog sats och sparkade in dörren
- Vad håller ni på med? Jag skulle precis öppna dörren sa Linus och såg oskyldigt på poliserna och mig
- Vi har fått ett telefonsamtal från mannen här att du har kidnappat hans flickvän och även misshandlat henne sa en av poliserna
- Va? Nej, det har jag verkligen inte. Det är vara jag här hemma sa Linus
- Jag vet att hon är här! Hon ringde och sa det själv sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Jag har inte sett hans flickvän. Jag svär, ni kan se efter själva? sa Linus
- Okej, vi tittar igenom lägenheten sa poliserna och gick runt
- Vart har du gömt henne?! sa jag argt till Linus
- Jag är ledsen men det finns ingen här sa poliserna
- Men ni tittade aldrig i sovrummet sa jag
- Kan du vara snäll och öppna dörren? sa polisen
- Det ska inte vara nödvändigt sa Linus och log
- Hon är där inne! Melanie! Melanie svara om du hör mig! Ropade jag genom dörren
- Eric? Eric är det du? sa Melanie innanför dörren
- Hon är här! Öppna dörren Linus! sa jag
- Aldrig! Melanie vill vara med mig! sa Linus argt
- Öppna dörren nu Linus! sa en av poliserna och Linus öppnade till dörren
- Melanie! Åh Melanie! sa jag och kramade om henne
- Åh, jag trodde aldrig du skulle komma sa Melanie och kramade om mig hårt
- Du kommer ångra det här Melanie! Hör du det?! skrek Linus medan polisen tog ut honom
- Behöver du ambulans? sa den andra polisen
- Nej, jag kan åka dit själv sa Melanie
- Okej, vi tar hand om honom nu och du kommer bli tvungen att vittna men det återkommer vi om sa polisen
- Okej. sa Melanie och såg trött på mig och jag såg på hennes ansikte och kropp som var full av blåmärken och sår
- Vad är det han har gjort mot dig? sa jag och såg oroligt på henne
- Jag berättar helst sen. Kan du köra mig till pappa? sa Melanie och försökte se på mig
- Det är självklart sa jag och hjälpte henne att gå ner för trapporna
Hon hade ont och det förstod jag för hon hade stora blåmärken på armarna, benen och i ansiktet. Det var som han hade försökt slå ihjäl henne. Jag hjälpte henne in i bilen och sen körde jag hem till Melanies föräldras lägenhet så hon kunde träffa sin pappa eftersom han är läkare. Men jag har ingen aning om hur hon skulle förklara sina skador för dom?
Senare hemma hos Melanies föräldrar - Melanies Perspektiv
- Når skal du fortelle meg hva som skjedde? sa pappa och plåstrade om mig som betyder När ska du berätta vad som hänt?
- Jag har ramlat ner för trapporna bara sa jag och orkade inte prata om Linus
- Eric, kan du forklare hva som skjedde? sa pappa och såg på Eric som betyder Eric,kan du förklara vad som hänt
- Kan du inte berätta för honom gumman? sa Eric och tog min hand
- Okej, jag blev bortförd i en dag av Linus och han misshandlade mig nöjd? sa jag surt
- Hva er det du sier?Har du meldt ham? sa pappa som betyder Vad är det du säger?Har du anmält honom?
- Ja, jag har anmält honom och han är häktad. Kan jag få sova här i ett par nätter? Jag vill inte sova ensam sa jag
- Ja, vel du kan selvfølgelig kjæresten sa pappa som betyder Ja, det är väl klart du får gumman
- Jag går och lägger mig lite om det är okej? sa jag
- Jag kan komma tillbaka imorgon sa Eric och la sin hand mot min kind
- Det vill jag gärna. Jag älskar dig sa jag och gav honom en kyss
- Och jag älskar dig mer sa Eric och sen gick jag in till sovrummet och jag kröp ner i sängen och nu kändes det jätte skönt att få vara hemma och sova. Men samtidigt kändes det obehagligt att vara här. Och en fråga som hela tiden kom upp i mitt huvud var kommer jag någonsin våga gå ut igen?
4 dagar senare - Melanie och Annie tar en promenad - Melanies Perspektiv
Jag hade inte varit ute på 4 dagar nu mest av rädlsa för att någon ska ta mig igen. Jag mådde inte så bra och jag hade fått råd att gå och prata med någon men jag ville inte det. Men nu hade Annie dragit med mig ut från mitt gamla flickrum nu. Vi gick en promenad genom stan och jag tittade mig om flera gånger och det var som att jag inte kunde slappna av.
- Du gumman, det finns någonting som kan få dig att muntra upp dig lite sa Annie och log
- Vadå har du hittat en tidsmaskin? sa jag och skrattade lite
- Haha, nej tyvärr inte. Men du vet ju om att jag ska åka till Mallorca i övermorgon och jag tänkte att du kunde följa med? sa Annie och stannade
- Va? Du menar allvar? Ska jag åka med till Mallorca? sa jag förvånat
- Ja, två bästa vänner på Mallorca det kan bli skit kul sa Annie och log stort
- Okej, jag följer väl med då, men hur länge? sa jag
- 2 veckor. Det kommer bli helt fantastiskt! sa Annie och log stort
- Mm..det ska bli skönt att kunna slappna av också sa jag
- Hej älskling! sa Eric och la sina armar runt min midja bakifrån
- Oh shit vad du skräms. Gör inte sådär sa jag och vände mig om mot honom
- Förlåt, jag tänkte mig inte för. Hur mår du? sa Eric och log
- Jag mår mycket bättre. Det går framåt sa jag och gav honom en kyss
- Jag måste gå, men berätta för honom nu viskade Annie i mitt öra
- Berätta vadå? sa Eric och såg oroligt på mig
- Annie har bjudit mig till Mallorca i 2 veckor från och med i övermorgon sa jag
- Okej, och vad sa du till henne? sa Eric och tog mina händer
- Jag kommer åka med henne till Mallorca......
Detta är kapitel 33 av Marching(in the name of love) och jag hoppas ni ska tycka om det! Jag är super duper ledsen att det inte kom upp igår(fredag) men jag hann inte få klart det tyvärr. Men nu är det uppe och jag hoppas att få upp både 34 och 35 imorgon(söndag) för jag kommer börja på kapitel 34 redan nu så därför hoppas jag att få upp två kapitel helt enkelt. Och i kapitel 34 kommer ni bla. få veta vad som händer på Mallorca? Vad hände egentligen hos Linus innan Eric kom? Vad är det Eric planerar för Melanie? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 34 som kommer imorgon(söndag) och jag hoppas som sagt få upp 35 också :)
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<33
Marching(in the name of love) - Kapitel 32
Jag gick runt och frågade Mia, Alex, Anton och J-son om dom sett Melanie men ingen av dom hade sett henne. Det var väldigt mycket folk så jag kan förstå henne men det här var bara konstigt. Det kan väl inte ha hänt henne någonting? Nej, nu är jag bara paranoid, men om hon inte åkt hem då är frågan vart är hon egentligen?
Melanies Perspektiv
Jag blev inkastad i baksätet på en bil och jag förstod ingenting. När jag tittade mot personen som körde bilen så fick jag syn på vem det var. Det var Linus. Jag kände hur jag började må illa av allt flängande i bilen och det var som att jag bara ville spy.
- Stanna bilen! Jag mår illa sa jag
- Du är tyst! Jag vet vad du försöker göra men det funkar inte på mig! sa Linus argt
- Snälla. Jag ber dig sa jag igen och la mig ner i baksätet
- Sa jag inte åt dig va!? sa Linus argt och körde ännu fortare
När vi kom fram hade jag nästan somnat i baksätet för att försöka hålla tillbaka illamåendet. Han drog ur mig ur baksätet och tog med mig upp till hans lägenhet. Han kastade praktiskt taget ner mig på sängen som han hade i sovrummet. Han gick ut till vardagsrummet och låste ytterdörren. När han kom tillbaka in i sovrummet så såg skräckslaget på honom. Jag visste inte vad han tänkte göra med mig. Jag kände efter i fickorna efter min mobil men den fanns inte där.
- Det där kan du lika gärna sluta med. För det är väl den här du letar efter? sa Linus och tog upp min mobil i fickan
- Ge mig den ! sa jag och sprang fram mot honom för att försöka ta den men han buttade ner mig i golvet
- Sluta upp med det där! sa Linus irriterat
Jag tittade bara på honom och sen la jag mig på sängen och jag ville bara ta min mobil och sms:a Eric eller vem som helst som kunde få ut mig härifrån. Nu förstod jag iallafall vad Linus menat med att jag inte skulle slippa honom så lätt. Han tänkte hålla mig här tills jag blev kär i honom. Det är iallafall vad jag tror. Jag mådde fortfarande väldigt illa så jag la mig till rätta i sängen och Linus gick ut från sovrummet och jag hörde att han låste sovrumsdörren och nu var jag rädd. Men jag var samtidigt väldigt trött så jag somnade iallafall.
Samtidigt på klubben - Erics Perspektiv
Klubben stängde och jag hade fortfarande inte hittat Melanie. Jag började bli orolig att det faktiskt hänt henne något. Jag sa hej då till dom andra och jag åkte hem till Melanies lägenhet för att kolla om hon var där. För hade hon åkt hem borde hon ju vara där. Jag parkerade bilen utanför lägenheten och gick upp för trapporna och ringde på dörren flera gånger men det var ingen som öppnade.
Jag öppnade brev inkastet och ropade hennes namn men det var ingen som kom till dörren ändå. Det här stämmer inte. Någonting måste ha hänt henne för hon borde vara hemma nu. Jag bestämde mig för att åka hem och sova för att sen åka tillbaka hit imorgon och jag ska kolla upp allting och alla där hon kan vara. För tänk om det är Linus som gjort henne något? Han sa ju att hon inte skulle slippa honom.
Nej, det låter för sjukt för att vara sant. Jag behöver nog den där sömnen trots allt. Jag parkerade bilen och sprang upp för trapporna men hon var inte här heller. Nu var jag övertygad att något hänt henne. Men jag gick ändå till sängen och somnade.
Nästa dag - Hemma hos Linus - Melanies Perspektiv
Jag hade vaknat och Linus hade dragit ut mig från sovrummet och var väldigt arg fortfarande. Jag visste inte vad jag skulle göra eller säga överhuvud taget. Men jag visste bara en sak och det var att jag var tvungen att komma på något för att ta mig härifrån.
- Varför har du gjort det här mot mig? sa jag och såg försiktigt på Linus
- För att du och jag ska få vara tillsammans för alltid sa Linus
- Men jag vill inte vara tillsammans med dig det måste du förstå. Du kan inte hålla mig inlåst här sa jag
- TYST! JAG HAR SAGT TYST! skrek Linus och gav mig en örfil
- Linus....snälla jag ber dig att släppa mig härifrån sa jag och tårarna rann
- Inte förens du älskar mig. Tills dess stannar du här förstått! sa Linus och såg strängt på mig
- Okej, jag förstår sa jag och såg mot honom
- Bra, då är vi överens sa Linus och log och smekte min kind
Jag låg kvar i soffan och tittade på honom. Jag var både rädd och ledsen. Men hur konstigt det än låter så kanske jag kan komma härifrån. Jag fick en idé som kanske kan fungera. Men jag saknade Eric. Jag undrar om han änns tänker på att jag är borta?
Samtidigt i Erics lägenhet - Erics Perspektiv
Jag hade sovit dåligt nästan hela natten för jag hade legat och tänkt på Melanie. Jag hade tagit ledigt på förmiddagen för att fortsätta leta efter henne. Jag hade hoppat i kläderna och tog snabbt på mig skorna och jackan. Jag skyndade mig ner för trapporna och hoppade sen in i bilen. Jag åkte till Melanies lägenhet för att se om hon var där nu. Jag parkerade bilen utanför och sprang upp för trapporna och ringde på dörren. Men ingen öppnade idag heller. Jag kände på mig att det måste ha hänt henne något. Jag ringde på hos grannen bredvid för att se om hon hade hört någonting.
- Hej. Jag undrar om ni har sett en tjej som bor här i lägenheten bredvid? sa jag när en gammal dam öppnade dörren
- Nej, tyvärr inte. Jag såg henne inte på hela kvällen igår och inte nu på morgonen heller sa den gamla kvinnan
- Okej, tack för hjälpen sa jag och log
- Men det var en annan man här och ringde på hennes dörr igår kväll sa kvinnan
- Tack det hjälper mig lite sa jag och log igen
- Det var så lite. Hej då sa kvinnan och stängde dörren bakom sig
Det kan väl inte vara så att Linus hade något med det här att göra trots allt? Nej, så galen kan han inte vara. Jag sprang åter igen ner för trapporna och åkte sen hem till Melanies föräldrar för att se om hon var där. Jag hade även ringt både Annie och Mia tidigt i morse och dom hade inte heller hört eller sett Melanie på hela dagen. Och enligt Mia hade inte Melanie varit i stallet heller. Och var hon inte hos sina föräldrar heller då är det något som har hänt. Jag parkerade bilen när jag kom fram och flög nästan upp för trapporna och ringde på dörren när Melanies mamma öppnade.
- Hei Eric! Hva gjør du her? sa Melanies mamma som betyder Vad gör du här?
- Jag undrar om Melanie är här sa jag och log
- Nei, skulle hun bliSa Melanies mamma som betyder nej, skulle hon vara det
- Ja, hon sa att hon skulle åka hit sa jag och det var mest för att inte oroa dom
- Nei, dette er ikke hun sa Melanies mamma som betyder Nej här hon inte
- Okej, men jag ringer henne och frågar istället sa jag
- Ok, lykke sa Melanies mamma och stängde sen dörren som betyder Okej Lycka till
Nu var jag säker. Hon var inte någonstans och varje gång jag ringt på hennes mobil så har hon inte svarat mig en ända gång. Linus måste ha gjort henne någonting men vad? Jag tittade på klockan och jag hann inte leta mer för jag var tvungen att åka till studion men jag måste hitta Linus adress för jag måste hitta Melanie innan det är för sent.
Senare hemma hos Linus - Melanies Perspektiv
Linus tog min arm och drog upp mig ur soffan för att gå med mig in till sovrummet igen men det var nu eller aldrig som jag skulle prova min idé. Han sa ju själv att om jag blev kär i honom så skulle han släppa mig och har jag tur kanske han gör det om jag lurar honom att tro det.
- Vänta, det är något jag måste säga till dig sa jag
- Om det är att du vill att jag släpper dig så glöm det sa Linus
- Nej, jag har äntligen insett vem jag är kär i sa jag och försökte le
- Menar du allvar? sa Linus och såg på mig
- Ja, jag är kär i dig. Du har fått mig att inse det sa jag och log
- Okej, här sa Linus och gav mig min mobil
- Vad ska jag göra med den här menar du? sa jag förvånat
- Du ska ringa Eric och säga som det är. Att det är slut mellan er sa Linus och såg allvarligt på mig
- Nu menar du? sa jag och visste inte vad jag skulle säga mer
- Ja, om du menar allvar så ringer du NU! sa Linus argt och jag tryckte på ring Eric och la telefonen mot örat
- Ja, det är Eric sa Eric när han svarade och jag visste inte vad jag skulle göra.
- Säg som det är nu då sa Linus argt
- Melanie? Melanie är det du? hörde jag Eric säga i mobilen
- Eric....Eric rädda mig ! Jag är fast hos Linus Eric rädda mig! sa jag och Linus kom rusande mot mig
- DIN LÖMSKA KOBRA! DET HÄR SKA DU FÅ ÅNGRA! skrek Linus åt mig och jag tappade mobilen i golvet
- Melanie?! MELANIE! MELANIE ÄR DU KVAR!? hörde jag Eric ropa i telefonen tills den första smällen kom och jag visste inte vad jag skulle göra mer
- MELANIE! MELANIE HÅLL UT! JAG KOMMER!.......
Detta är kapitel 32 av Marching (in the name of love) och jag hoppas ni ska tycka om det. Jag fick faktiskt min inspiration till det här kapitlet från både ett avsnitt av The Vampire Diaries men också från Erics musikvideo till Marching. Så jag hoppas ni ska tycka om det. Och kapitel 33 kommer imorgon(fredag) och då kommer ni bla. få veta om Eric hinner i tid? Vad händer när Eric kommer dit? Varför ligger Melanie bara i sin säng och vågar inte gå ut? Vad gör Eric för att muntra upp henne? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 33 som kommer imorgon(fredag).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<33
Marching(in the name of love) - Kapitel 31
- Nej, men jag undrar om du vill bli min PT? sa jag
- Ursäkta? Vad sa du för någonting? sa Melanie och reste sig lite upp från mig
- Vill du bli min PT istället för Linus PT?......
Melanies Perspektiv
Jag förstod nästan inte vad det var han fråga mig om. Skulle jag bli hans PT i stället för Linus? Jag tittade bara på Eric och han log mot mig. Jag reste mig upp från honom och jag drog jackan lite hårdare runt kroppen och Eric ställde sig bakom mig och la armarna runt mina axlar.
- Vad säger du? Jag vet att det var en dum fråga men jag vill gärna detta sa Eric
- Jag vill gärna bli din PT det är inte det, problemet är gymmet sa jag
- Vad menar du? sa Eric
- Jag vet inte om jag bara kan säga upp en kund sådär. sa jag
- Det tänkte jag inte på. Men kan du inte höra dig för? Eller så ringer jag och ber om att få dig sa Eric och gav mig en puss på kinden
- Okej, jag ska höra med dom men jag hoppas du vet vad det är du ger dig in på sa jag och skrattade
- Ja, inte lika hårda gympass och massa kyssar sa Eric och skrattade
- Haha, okej. Jag låter dig tro dig tro det för tillfället sa jag och log
- Men vad sägs om att gå in och ta lite varm chocklad framför brasan? sa Eric och log
- Mer än gärna. Kom sa jag och tog Erics hand och när vi kom in gav jag mamma tidningen fast den var lite blöt och sen ordnade jag två stora koppar varm choklad och gick in till den öppna spisen och satte mig bredvid Eric och han tog emot chokladen
- Vem är det som spelar? sa Eric och såg mot gitarren i hörnet
- Det är Aksels. Han spelade som liten men inte längre sa jag
- Du fick ju ingen ordentlig julklapp av mig igår. Så därför ska du gå denna sa Eric och reste sig och tog upp gitarren i famnen
- Vad gör du? sa jag och såg på honom
- Your hand fits in mine like its made just for me. But bear this in mind it was meant to be. And I'm joining up the dots with the freckles on your cheeks, and it all makes sense to me. sjöng Eric och det var texten från One Directions "Little Things".
- I wont let these little things slip out of my mouth. But if i do, its you, oh its you. They add up to. Im in love with you, And all these little things sjöng Eric och sen kysste han mig
- Det var nog det finaste någon gjort för mig sa jag
- Jag älskar dig. Hela dig och det här var min julklapp till dig sa Eric och log stort
- Då får jag komma på någon bra julklapp till dig sa jag och såg tänkade på Eric
- Vad sägs om det här? sa Eric och började kyssa min hals
- Men mamma är ju här nere sa jag
- Kom vi går upp till vårt rum istället sa Eric och tog min hand
- Okej du ska få din julklapp nu sa jag och log
Vi stängde dörren bakom oss och Eric började kyssa min hals igen. Jag la mina händer mot hans bröst och rörde sen händerna sakta ner för sidorna och han la sina händer under mitt linne och jag rös till när jag kände hans kalla händer mot min mage. Han tog av mitt linne och jag tog av hans. Det var som att tiden hade stannat och det var bara han och jag. Nu och för alltid helt enkelt. Vi fortsatte att kyssas passionerat och Eric knäppte upp min bh som föll till golvet.
Sen lyfte han upp mig och jag la mina ben runt hans höfter och han la mig försiktgit ner på sängen. Han kysste min mage och jag la mina händer mot hans rygg och jag kände hur alla muskler i hans kropp spändes. Vi hjälptes sen åt att ta av varandra våra jeans och underkläder för att sen ha sex. Vi stönade tyst och det var helt underbart och fantastiskt.
6 dagar senare - tillbaka i Sverige - Erics Perspektiv
Nytt år och nya spännande saker som ska hända. Melanie och jag hade kommit till Sverige för någon dag sen men vi hade firat nyår i Sogndal. Men idag hade jag varit på flera möten och lite sånna saker men nu var jag på väg hem till Melanie för att höra hur det hade gått när hon skulle prata med gymmet om att jag skulle bli hennes nya kund istället för Linus. Jag hoppas det hade gått bra. När jag kom fram till lägenheten så parkerade jag bilen utanför och sprang upp till lägenheten och ringde på dörren. Jag hörde steg innanför dörren och Melanie öppnade dörren i bara handduken.
- Visste du att jag skulle komma? sa jag och log
- Nej, faktiskt inte. Kom in sa Melanie och skrattade lite och jag gick in
- Du är blöt sa jag och log
- Man blir det i duschen sa Melanie och skrattade
- Man kan torka sig,istället för att stå här och regna sa jag och gick närmare mig
- Jag har faktiskt torkat mig sa Melanie och höll i handduken
- Inte ordentligt sa jag och tog en flik av hennes badlakan och började torka min hals och mina axlar
- Tack, men jag antar att det inte var för att hjälpa mig att torka mig som du kom sa Melanie och log stort
- Nej, kanske inte direkt. Men det gillade jag ändå sa jag
- Du är alldeles för söt. sa Melanie och kysste mig
- Inte lika söt som du. Men jag kom faktiskt hit för att fråga hur det gick på gymet? sa jag
- Jag har nog aldrig fått kämpa så pass hårt som jag fick göra idag sa Melanie och skrattade
- Det gick alltså inte bra? sa jag och vi gick in till vardagsrummet och satte oss i soffan
- Jo, Lisen förstod att det inte funkade med Linus så jag får ha dig istället sa Melanie och log stort
- Det är ju helt underbart! Det måste vi fira! sa jag och kramade om Melanie
- Men, Linus blev inte glad. Han sa att så lätt blir du inte av med mig sa Melanie och såg rädd ut
- Om han bara kommer i närheten av dig så ska han få med mig att göra sa jag och såg allvarligt på Melanie
- Okej, du får vara riddaren i den skinande rustningen då sa Melanie och skrattade
- Det är jag mer än gärna, men vad säger du om att gå ut allihop ikväll? sa jag
- Ja, ringer du dina så ringer jag mina? sa Melanie och skrattade
- Ja, jag ringer killarna så hämtar jag dig sen sa jag och log
- Okej, när ska jag vara klar? sa Melanie
- Jag hämtar vid 19.00 går det bra? sa jag
- Det blir toppen. Ses sen sa Melanie och gav mig en kyss
Melanie följde med mig ut till hallen och vi gav varandra en sista kyss innan jag var tvungen att gå. Men det var svårt att slita sig från henne när hon stod där i bara handduken och såg söt ut. Men jag hade lite att göra innan jag skulle hämta upp Melanie så jag fick gå iallafall. Men det kommer bli riktigt roligt ikväll, jag hoppas det iallafall.
Senare på kvällen - Eric och Melanie är på en klubb - Melanies Perspektiv
Jag,Eric,Mia,Annie,Anton,Alex och J-son var ute och dansade. Det var riktigt skönt att få slippa vara PT till Linus men jag hade inte varit riktigt ärlig mot Eric. Linus hade blivit jätte arg och han hade sagt att jag inte skulle bli av med honom så lätt men han hade också sagt att jag ska få reda ut mina äkta känslor tillsammans med honom och det gjorde mig rädd. Jag känner honom inte så bra ännu så jag vet inte vad han är kapabel till men jag var ändå rädd. Var det inte Anton som jag varit rädd för så fick jag en ny kille efter mig som jag måste vara orolig för.
- Du ser inget glad ut sa Eric och höll om mig
- Jo, jag tänkte bara på Linus och det han sa till mig sa jag
- Du har mig här. Du ska inte vara orolig sa Eric och kysste mig
- Okej, jag lovar att inte vara det mer sa jag och vi gick ut på dansgolvet igen
Vi dansade och hade det jätte roligt men ibland så kändes det som att jag såg Linus stå där bland folksamlingen. Det gjorde mig bara ännu mer orolig men jag skakade bort den tanken. Jag såg säkert bara i syner.
- Jag måste bara gå en sväng sa Eric och jag såg vad han menade
- Okej, jag väntar här sa jag och såg på honom när han gick mot herrarnas
Jag försökte se om jag kunde hitta dom andra för jag ville inte vara ensam här men jag såg dom inte för det var alldeles för mycket folk för att jag skulle kunna se någonting sånt över huvudtaget. Och helt plötsligt kände jag hur någon tog sin hand för min mun och drog iväg med mig och det var hårt. Jag försökte se vem det var men personen drog mig bara ut och jag hade panik.
Samtidigt inne på klubben - Erics Perspektiv
Jag hade precis komit tillbaka från toan när jag försökte hitta Melanie. Jag gick dit hon stod förut men hon fanns inte där. Jag förstod ingenting för hon borde vara här. Jag letade över hela klubben men jag kunde inte hitta henne någonstans.
- Annie, har du sett Melanie? sa jag
- Nej, hon var väl med dig sa Annie förvånat
- Jag var på toa i säkert 5 minuter men hon är inte kvar sa jag och kände hur orolig jag blev
- Men dom andra kanske har sett henne annars har hon kanske åkt hem sa Annie
- Utan att säga det till någon? Det låter lite för konstigt sa jag
- Ja, det förstås. Men fråga dom andra sa Annie och la sin hand mot min kind
Jag gick runt och frågade Mia, Alex, Anton och J-son om dom sett Melanie men ingen av dom hade sett henne. Det var väldigt mycket folk så jag kan förstå henne men det här var bara konstigt. Det kan väl inte ha hänt henne någonting? Nej, nu är jag bara paranoid, men om hon inte åkt hem då är frågan vart är hon egentligen?
Detta är kapitel 31 av Marching(in the name of love) och jag hoppas ni ska tycka om det. Som jag sa så blev det både romantik och spänning. Och det kommer fortsätta så i kapitel 32 också. Kapitel 32 kommer redan imorgon(torsdag) och då kommer ni bla. få veta vart Melanie är? Vem är det som tagit med henne ut från klubben? Varför svarar hon inte när Eric ringer? Kan Linus ha något med det här att göra? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 32 som kommer imorgon(torsdag). Jag hoppas som sagt att ni tycker om det :)
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<33
Marching(in the name of love) - Kapitel 30
- Jag undrar om Melanie är hemma? sa jag och bet mig lite i läppen
- Ja, vent her og jeg skal hente henne sa Melanies mormor och gick in till huset som betyder Ja, vänta här så ska jag hämta henne
- Tack sa jag och väntade utanför och nu slog mitt hjärta hur hårt som helst
- Eric? Vad gör du här? Hur kom du hit? Det är ju julafton. Jag förstår ingenting.......
Lite tidigare - Melanies Perspektiv
Jag hade varit lite frånvarande nästan hela julen. Vi hade öppnat julklapparna och nu satt vi och pratade hela släkten förutom dom allra minsta som antingen sov eller lekte med sina nya leksaker. Jag vet att det låter löjligt men jag hade faktiskt hoppats på att Eric skulle ringt eller skickat ett kort iallafall. Jag hade glömt min mobil laddare i Sverige så den hade lagt ner för någon dag sen.
Ring ring ring ring
- Vem kan det vara såhär på julaftonskvällen? sa mamma
- Det kanske är tomten som glömde något förut sa jag och log försiktigt
- Jag öppnar sa mormor och gick mot dörren och jag hörde hur hon pratade med någon men inte vad dom sa
- Melanie, ble det besøke deg sa mormor som betyder Melanie, det var besök till dig
- Till mig? Jaha okej sa jag och gick ut till hallen och när jag såg Eric stå utanför dörren var det som att jag frös till is
- Eric?! Vad gör du här? Hur kom du hit? Det är ju julafton. Jag förstår ingentingen sa jag
- Det var någonting som jag glömde säga på julfesten sa Eric
- Vänta lite, har du åkt ända från Kattarp för att berätta något för mig? sa jag och log
- Ja, från Malmö till Stockholm, från Stockholm till Oslo och från Oslo till hit sa Eric
- Du är inte riktigt klok. sa jag och skrattade
- Jag är väldigt kär i en fantastisk tjej och då gör man konstiga saker sa Eric och skrattade
- Men, vad var det du ville säga? sa jag och såg ner i golvet
- Jag älskar dig! Jag skulle aldrig ha gjort slut med dig! Jag älskar dig och jag kan inte vara utan dig sa Eric
- Menar du det? sa jag och såg med tårfyllda ögon på Eric
- Ja, det gör jag. Jag hade inte åkt runt halva Sverige och Norge för att komma hit och berätta detta för dig om det inte var sant sa Eric
- Jag älskar dig! Jag har aldrig mått såhär dåligt förut och jag vill bara vara med dig sa jag och tog hans hand och drog in honom i huset
- Så det är du och jag nu? sa Eric
- Mmm... Men innan du får träffa min släkt så ska du få det här sa jag och la mina armar runt hans hals och vi kysste varandra. Jag tittade sen på honom när våra läppar släppte varandras och jag såg sen upp mot taket där det hängde en mistel.
- Du fick den ju inte sist under misteln. Så du fick den nu sa jag och log
- Haha, åh Melanie jag älskar dig. Och du, vi står fortfarande här under den. Så det betyder en till sa Eric och våra läppar möttes igen
- Kom, du ska få träffa min släkt sa jag och tog Erics hand
Han tog snabbt av sig snökängorna och hängde upp vinterjackan och vi gick sen in till det stora vardagsrummet. Alla tittade på oss och mamma och pappa log stort mot oss men dom andra såg förvånat på Eric. Ja, hur ska man förklara det här nu?
Erics Perspektiv
Det hade gått helt underbart bra. Jag och Melanie var äntligen tillsammans igen och nu stod jag här inför hela hennes släkt och alla tittade på mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller göra. Melanies mamma och pappa log mot mig och jag kände hur Melanie tryckte min hand.
- Hvem er denne unge mannen? sa Melanies mormor som betyder Vem är denna unga man?
- Det här är Eric. Min pojkvän. sa Melanie och log mot mig
- Hva gjør han her så sent?Og på julaften også sa Melanies morfar som betyder Vad gör han här såhär sent? Och på julafton dessutom
- Jag var tvungen att träffa Melanie. Jag vet att dagen inte var den bästa men jag var tvungen sa jag
- Ja, men det här är min mormor, morfar, det här är min farbror Janne, min moster Sigrid och mina små kusiner sa Melanie
- Trevligt att träffa er alla sa jag och log
- Detsamma.Men det er en problem. Här kan han ble ikke sa mormor som betyder Detsamma. Men det är ett problem. Här kan han inte stanna
- Han kan sova i mitt rum som förut sa Melanie snabbt
- Samtykker du til det? sa Melanies mormor och såg förvånat på Melanies mamma som betyder Går ni med på sånt?
- Mormor! Jag är faktiskt 19 år nu sa Melanie och blev röd i ansiktet
- Det er greit, Melanie. Gå opp deg sa Melanies mamma och log som betyder Det går bra Melanie. Gå upp ni.
Jag tryckte Melanies hand och hon gav mig en puss på kinden innan vi gick upp till övervåningen och hennes rum. Hon stängde dörren bakom oss och jag ställde mi framför henne. Jag var så lycklig och glad att det hade löst sig till slut. Även om jag fortfarande var nervös och orolig för att hon ska vara Linus PT så ska jag inte låta det få förstöra mellan oss. Men jag kanske har en liten plan på hur hon ska slippa det. Men vet inte om det funkar ännu.
- Jag kan inte förstå att du kom hit sa Melanie och la sina armar runt min hals
- Jag skulle kunna åka till månen och tillbaka för dig sa jag och la mina händer mot hennes höfter
- Du är verkligen bäst. Jag älskar dig så mycket och jag vill aldrig mer vara utan dig sa Melanie
- Jag vill aldrig mer vara utan dig heller. Det är du och jag föralltid nu sa jag och lutade mig fram
- För alltid sa Melanie och log ett snett leende och lutade sig fram mot mig och våra läppar möttes
Vi kysstes passionerat och jag kände hur mycket jag längtat efter att få kyssa henne igen. Melanie släppte sen mina läppar och hon gick in till badrummet för att göra sig klar för att gå och lägga sig. Jag tog av mig mina kläder och kröp ner i sängen medans jag väntade på henne. När hon kom tillbaka kröp hon ner bredvid mig och jag la mina armar runt henne. Vi gav varandra en kyss och Melanie släckte sen lampan och jag tog ett djupt andetag och gav henne ännu en kyss på halsen och sen somnade vi.
Nästa morgon - Eric tittar på Melanie medans hon sover - Erics Perspektiv
Jag låg och tittade på Melanie medans hon sov. Hon hade sin hand mot mitt bröst och jag log mot henne när hon sov. Det fanns inget som var så fridfullt och vackert som att se henne sova. Jag smekte hennes kind och hon rörde sig lite och öppnade sakta sina ögon. Hon tog ett djupt andetag och log försiktigt mot mig.
- God morgon. Hur länge har du tittat på mig? sa Melanie
- Hemligt sa jag och skrattade
- Vadå är du den mystiska mannen? sa Melanie och log
- Det vet du att jag är sa jag och skrattade
- Melanie! Kan du få papiret? ropade Melanies mamma
- Kan inte någon annan göra det? ropade jag
- Nei. Pappa er ikke hjemme. Vennligst ropade Melanies mamma
- Ja, ja, jag kommer! ropade Melanie tillbaka
- Jag väntar här. sa jag och log
- Då kommer jag skynda mig ännu mer sa Melanie och gav mig en kyss innan hon sprang ner för trapporna
Jag reste mig upp från sängen och ställde mig vid fönstret. Jag såg på Melanie när hon pulsade sig fram genom snön och hon var så söt. Jo, den idéen jag hade tänkt på förut den såg inte så dum ut längre. Jag bestämde mig för att köra på den så jag hoppade i kläderna och sprang ner för trapporna och tog på mig kängorna och vinterjackan och sprang ut till Melanie och vi ramlade över varandra i snön.
- Åh shit vad kallt det är sa Melanie och skrattade
- Det blir varmare innanför min jacka sa jag och skrattade
- Du är verkligen galen. Kär och galen! sa Melanie och log
- Det är för att jag är kär i dig min sköna sa jag och gav henne en kyss
- Jag tror vi måste gå in innan vi blir sjuka sa Melanie
- Jo, men det är en sak jag vill fråga dig om först sa jag
- Du ska inte fria va? sa Melanie och såg chockat på mig
- Nej, men jag undrar om du vill bli min PT? sa jag
- Ursäkta? Vad sa du för någonting? sa Melanie och reste sig lite upp från mig
- Vill du bli min PT istället för Linus PT?......
Detta är kapitel 30 av Marching (in the name of love) och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt om det blev lite tråkigt men jag ska göra mitt bästa för att kapitel 31 som kommer imorgon(onsdag) mycket roligare. Men ni kommer bla. få veta vad Melanie svarar? Vad händer på höloftet mellan Eric och Melanie? Kommer Linus ge upp sin kärlek för Melanie? Och vad är det egentligen som händer under en utekväll? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 31 som kommer imorgon(onsdag). Och hinner jag så ska jag skriva kapitel 32 :)
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<33
Marching(in the name of love) - Kapitel 29
Jag la ner det på soffan och såg på det. Jag hade ingen aning om vem det var ifrån. Jag öppnade det och i låg det en mörklila glitter klänning. Jag förstod ingenting. Jag såg ett kort på botten av kartongen och jag tog upp det. Det stod "Du är min julönskning! Möt mig utanför. Puss från......."
Melanies Perspektiv
"Du är min julönskning. Möt mig utanför Puss Eric" Jag förstod ingenting. Vad det här paket från Eric? Jag tittade ut genom fönstret och jag såg han stå lutad mot sin bil och väntade på mig. Jag visste inte vad jag skulle göra. Mitt hjärta sa åt mig att gå ner men min hjärna sa att det kanske inte var så smart ändå.Jag såg på klänningen som låg på sängen och jag valde att lyssna på mitt hjärta.
Jag tog på mig klänningen med ett par svarta strumpbyxor under och mina svarta högklackade skor. Jag skyndade mig att sminka mig lite lätt och sen lockade jag håret. När jag var klar gick jag ut genom dörren och låste den bakom mig.
Jag tog ett djupt andetag och gick sen ner för trapporna. Jag kände hur hårt mitt hjärta slog och det kändes nästan som att man kunde höra det. Men jag öppnade porten och gick fram mot Eric som stod vid bilen och jag stannade. Jag såg försiktigt ner i marken och log blygt. Det var nu eller aldrig kändes det som.
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag hade fått hjälp av Annie att planera det här. Hon hade berättat att Melanie visst skulle på festen och att hon bara sagt att hon inte skulle det för att jag skulle komma. Men jag hade fått en bättre idé och idag hade jag varit ute och handlat en klänning och ett kort som jag skickade med bud till Melanie. Jag hade duschat och gjort mig i ordning i ungefär en kvart och nu stod jag utanför Melanies hus och väntade. Jag tror inte hon kommer ner men jag kunde inte sluta hoppas iallafall.
Men när jag hörde du porten öppnades så tittade jag upp och fick se Melanie komma ut från porten. Jag log mot henne och hon tittade ner i marken och log blygt. Jag tittade på henne och gick fram sakta mot henne. Jag tog försiktigt hennes hand och jag visste inte vad jag skulle säga till henne.
- Du är otroligt vacker! sa jag och log blygt
- Tack. ska vi åka? sa Melanie och såg försiktigt på mig
- Absolut. Kom så åker vi sa jag och vi gick mot min bil
Melanie satte sig i bilen och jag hoppade också in. Jag startade och vi körde mot festen. Jag visste inte vad jag skulle säga. Det var som att vi nyss träffats och inte kände varandra. Det var det som skrämde mig eftersom jag började undra om det verkligen var försent för oss ändå. Vi fortsatte att köra till Annie och när vi kom fram parkerade jag bilen på parkeringen och sen gick vi in. Jag ringde på dörren och Annie öppnade med ett stort leende på läpparna.
- Välkommna! sa Annie när hon öppnade dörren
- Tack sa vi och gick in men Melanie släppte min hand och stannade vid Annie medans jag gick in
Jag stod och såg på henne och hon var så otroligt vacker. Jag ville inget hellre än att få vara med henne igen. Men hur ska jag kunna berätta det för henne? Kommer jag någonsin kunna göra det?
Melanies Perspektiv
- Du har planerat det här eller hur? sa jag och såg på Annie
- Melanie, du känner mig, jag kan inte planera något sånt sa Annie och skrattade
- Men du bjöd Eric också? sa jag
- Ja, men jag ville att ni skulle få vara tillsammans igen. Melanie, sluta blunda för dina känslor. Du älskar ju honom sa Annie
- Ja, det gör jag. Men jag vet inte om jag orkar med att han vill lämna mig igen när det blir jobbigt sa jag
- Vem säger att han skulle göra det? sa Annie och log för att sedan gå till dom andra
- Men.... sa jag och såg på Eric. Jag gick fram till honom och han tog min hand igen.
- Vad pratade ni om? sa Eric
- Nej, ingenting speciellt. Det är iallafall roligt att se dig igen sa jag
- Detsamma. Jag har saknat dig. Får jag lov? sa Eric och böjde sig ner när den lugna låten började spelas
- Gärna sa jag och tog hans hand och vi ställde oss närmare varandra för att dansa
Vi sa ingenting till varandra utan vi stod och dansade men jag försökte trycka ner den där klumpen i halsen för jag kände hur mycket jag saknade honom. Jag kände hans parfym och det gjorde mig bara mer knäsvag. Eric tittade på mig och sen nickade han upp mot taket där det hängde en mistel. Han böjde sig fram för att kyssa mig men jag kunde inte. Jag skulle inte klara om han gjorde slut med mig igen.
- Jag kan inte....förlåt men jag kan inte sa jag och drog mig undan
- Vad menar du? Melanie vänta! ropade Eric och jag sprang ut från lägenheten
Jag orkade inte vända mig om. Även fast jag inte ville något hellre än att kyssa Eric så klarade jag det inte. Jag skyndade mig ner till bussen och hoppade in för att åka hem till lägenheten. Den här kvällen var inte som jag hade tänkt mig. Jag hade tänkt och hoppats att det skulle hända något sånt här men jag kunde inte göra det när jag väl stod där. Och nu ska man till Sogndal och fira jul med släkten och frågan är hur man ska orka göra det efter ikväll. Varför kysste jag honom inte? Jag måste vara jordens mest korkade tjej.
3 dagar senare i Kattarp - Eric firar jul med sin familj - Erics Perspektiv
Jag hade försökt få tag i Melanie i 2 dagar men hon hade inte svarat, varken hemma, hos sina föräldrar eller i mobilen. Vart kan hon vara någonstans? Jag önskade att jag visste vad som hände. Varför hon sprang iväg. Jag hatar att jag inte sa som det var när jag hade chansen. Att fira jul här skulle vara roligt men nu kändes det bara som att jag var i vägen. En sten som inte gick att rucka på.
- Gubben, vad är det som är fel? sa mamma
- Det är slut med Melanie och för 3 dagar sen var vi på en fest och jag trodde att allting skulle ordna sig men då sprang hon bara i väg sa jag
- Då förstår jag varför du varit så ledsen. Men jag tycker du ska försöka hitta henne sa mamma
- Jag vet inte vart hon är. Hon svarar inte någonstans sa jag
- Men du sa ju en gång att hennes föräldrar är från Norge, eller hur? sa mamma
- Hon är i Sogndal. Varför tänkte jag inte på det förut? sa jag och såg på mamma
- Vet du vad jag tycker? sa mamma och la sin hand mot min axel
- Nej, vadå? sa jag och såg nyfiket på henne
- Åk dit. Ta en sista minuten biljett till Oslo, åk till Melanie och vinn henne tillbaka sa mamma
- Men det är julafton. Jag kan inte bara åka härifrån sa jag
- Eric, att se dig lycklig är värt mer än alla julaftnar jag kan få. Åk nu sa mamma och gav mig en puss på kinden
- Okej, tack mamma sa jag och kramade om henne och skyndade mig upp på mitt rum
Jag packade ner alla mina saker och ringde till flygplatsen och jag hann få en sista minuten biljett till Stockholm och sen tar jag flyget därifrån till Oslo. Det hoppas jag ska fungera bättre än att jag måste vänta i flera timmar på att få byta flyg. Men sen när jag kommer dit så får jag ta en bil och köra till Sogndal för nu ska jag iallafall säga det jag velat säga så länge till Melanie. När jag hade packat ner mina saker så gick jag ner och kramade om mina syskon och mamma. Jag skyndade mig sen ut till bilen och körde mot Malmö flygplats. Jag hoppas Melanie är där nu och att jag vågar säga det jag så gärna vill säga till henne.
8 timmar senare - Eric är i Sogndal - Erics Perspektiv
Efter mycket krångel var jag äntligen framme i Sogndal. Det kändes som jag suttit på flygplanen hela dagen och kvällen men nu var klockan nio på kvällen och jag hade precis kommit fram till Melanies mormor och morfars hus. Det var upptänt i hela huset och jag tog ett djupt andetag innan jag ringde på dörren. Jag hade mina två väskor bredvid mig och jag var faktiskt väldigt nervös just nu. Det var nu eller aldrig.
- Hei. Kan jeg hjelpe deg med noe? sa en kvinna som jag förmodar är Melanies mormor som betyder Hej, kan jag hjälpa dig med något
- Jag undrar om Melanie är hemma? sa jag och bet mig lite i läppen
- Ja, vent her og jeg skal hente henne sa Melanies mormor och gick in till huset som betyder Ja, vänta här så ska jag hämta henne
- Tack sa jag och väntade utanför och nu slog mitt hjärta hur hårt som helst
- Eric? Vad gör du här? Hur kom du hit? Det är ju julafton. Jag förstår ingenting.......
Detta är kapitel 29 av Marching(in the name of love) och jag hoppas att ni ska tycka om det. Förlåt att det bara kom ett kapitel idag också men jag hoppas ni ska tycka om detta iallafall. Jag ska gå och skriva på kapitel 30 redan nu(innan jag somnar) och det kommer imorgon(tisdag). Då hoppas jag även få upp kapitel 31 men kan inte lova något men ska verkligen göra mitt bästa. Men i kapitel 30 så kommer ni bla. få veta om Melanie och Eric äntligen blir tillsammans? Vad händer i Norge? Vem är Melanies nya kund? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 30 som kommer imorgon(tisdag). Och självklart massor med romantik också ;)
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<33
Marching(in the name of love) - Kapitel 28
- Nej, jag vet men varför ska jag behöva gå igenom det här då? sa jag och tårarna rann igen
- Men gumman. Han älskar dig mest av allt, det vet du sa Annie och kramade om mig
- Inte tillräckligt mycket för att inte göra slut med mig sa jag och torkade tårarna igen
- Men om du tänker ärligt på det, tror du inte att Eric och du kommer bli tillsammans igen?.....
Melanies Perspektiv
- Jag tror inte det. Han vill nog aldrig mer se mig sa jag
- Det är klart han vill. Du ska vara positiv inte negativ sa Mia och log
- Det skulle inte förvåna mig om Isabel och Eric blev tillsammans istället sa jag
- Usch! Säg inte sådär. Det kommer bli ni två. sa Annie och kramade om mig igen
- Jag hoppas du har rätt. För just nu känns det inte som det sa jag
- Men kan du inte förklara för dom på gymmet varför du inte vill ha Linus som kund? sa Mia
- Jag har försökt men dom vill inte lyssna på mig. Så länge jag inte får en ny kund så är jag fast med Linus i 6 månader sa jag
- Jag kan bli din kund istället. Då kanske Eric kommer tillbaka igen sa Annie och log
- Haha, ja, försök med det du. Du orkar inte lyfta en tom hink utan hjälp sa jag och skrattade
- Nu du! sa Annie och började kasta hö på mig och kittla mig
- Haha, ni är galna. Men idéen är faktiskt inte så dålig sa Mia och log blygt
- Kanske. Men just nu är jag sjukskriven och jag vet inte vad som kommer hända sa jag
- Men du åker ju till Norge om 2 månader? För att fira jul med släkten va? sa Annie
- Ja, och hur glad kommer jag kunna vara då om jag inte får Eric tillbaka sa jag
- Du får önska dig honom i julklapp. Men från något helt annat, vill du komma på julfest hos mig den 21 December? sa Annie
- Ja,gärna men bjud inte någon kille som ska muntra upp mig bara sa jag
- Och ingen som ska flörta med mig heller sa Mia och vi gapskrattade allihop
- Okej, jag lovar. Jag ska inte göra det. Men jag måste medge att det behövs sa Annie
- För mig finns bara en kille och han vill inte vara med mig sa jag och tårarna rann igen
- Det ska ordna sig. Mia, släcker du ficklampan? Jag är sjukt trött sa Annie
- Ja visst chefen. Sov gott hörrni sa Mia och släckte ficklampan
- Sov gott ni också sa jag och Annie och jag blundade
- Aaah! Vad var det där!? Skrek Mia och tände ficklampan
- Haha, det är bara Dolly. Lugn sa jag och skrattade
- Oh, förlåt Dolly men trodde det var en råtta. God natt igen sa Mia och släckte ficklampan igen och nu somnade vi alla tre
Nästa dag - Eric är tillbaka i Sverige - Erics Perspektiv
Jag hade åkt ner till slussen och tittade bara ut över vattnet. Jag hade dragit ut min luva på höstjackan och tänkte på Melanie. Spelningen i Finland hade gått bra men jag var så ledsen hela tiden och hade snäst åt Tomas flera gånger och det var inte meningen. Jag var bara ledsen. Det var nästan så att jag inte ville gå upp på morgonen idag heller. Allt jag gör påminner om Melanie. Jag drömmer om henne på nätterna och tänker på henne på dagarna.
- Hey there bro! sa J-son och satte sig ner bredvid mig
- Hej, jag visste inte att du skulle komma sa jag förvånat
- Nej, gick en promenad och såg att du satt här så jag tänkte att jag kunde slå mig ner sa J-son
- Okej, men jag är nog inte världens bästa sällskap just nu sa jag
- Tomas berättade om dig och Melanie och att du är ledsen och lite arg sa J-son
- Ja, det är inte meningen att det ska gå ut över andra men det gör bara så ont sa jag
- Men ärligt, vad spelar det för roll om hon tränar den där killen? Det kommer ju säkert komma fler killar som hon tränar sa J-son
- Ja, men den här killen stöter på henne hela tiden! Han är ju kär i henne sa jag argt
- Förlåt, det visste inte jag någonting om. Men jag ser ju faktiskt också varför du mår så dåligt sa J-son
- Vad menar du med det? sa jag och såg förvånat på honom
- Du älskar henne fortfarande, annars hade du inte mått såhär dåligt sa J-son
- Okej, jag älskar henne så det värker i bröstet på mig men jag orkar inte gå runt och vara orolig att det ska hända något mellan dom sa jag
- Jag förstår. Men tänk på om det är värdt att må såhär dåligt över det sa J-son
- Jag ska. Men jag måste tyvärr gå hem nu sa jag
- Okej, vi ses i studion senare sa J-son
- Ja, det gör vi sa jag och reste mig upp och gick därifrån
Jag gick en promenad genom stan och jag höll huvudet nere och luvan uppdragen för att inte bli igenkänd. Jag raskade sen på stegen för att komma hem snabbare. Precis när jag kom innanför dörren så ringde det på den. Jag velade om jag skulle öppna eller inte för jag orkade inte prata med någon idag. Men jag öppnade och utanför stod Annie, Melanies bästa vän. Jag hade bara lust att stänga dörren.
- Hej Eric! Vad bra att du var hemma. Får jag komma in? sa Annie och log
- Okej, men jag vill inte prata så länge sa jag och släppte in henne. Hon tog av sig jackan och skorna och vi gick sen in till vardagsrummet och satte oss i soffan
- Du ser inte ut att må så bra heller sa Annie
- Vad ville du prata om? sa jag
- Jag tänkte bara fråga om du vill komma på en julfest hos mig den 21 december om två månader? sa Annie
- Jag tror inte det. Med tanke på Melanie och sådär sa jag
- Melanie kommer inte. Hon mår inte heller så bra sa Annie
- Vad menar du? sa jag och såg oroligt på Annie
- Hon har skaffat en medryttare på Maximus för hon orkar inte gå till stallet, hon har sjukskrivit sig på jobbet och det ända hon gör är att sova, äta och se på tv. Jag har aldrig sett henne såhär förut sa Annie
- Jag borde inte har gjort det, jag borde inte gjort slut då hade det aldrig blivit såhär sa jag och kände hur det högg i hela kroppen när Annie berättade vad som hänt Melanie
- Hon älskar dig mer än du anar. Men det vore iallafall jätte roligt om du kom på festen sa Annie och reste sig från soffan
- Jag ska tänka på det. Tack för att du kom iallafall sa jag
- Det är självklart. Men nu vet du iallafall om Melanie också sa Annie
- Ja, jag älskar henne så mycket och jag mår inte bra heller sa jag
- Du kanske borde tänka över om det här är rätt val för er båda sa Annie och smekte min kind
- Jag antar att jag måste göra det. Men vi kanske ses på festen sa jag
- Kanske det. Hej då Eric sa Annie och tog på sig sina skor och jacka
- Hej då Annie, och ännu en gång. Tack sa jag och stängde dörren bakom henne
Jag hade ingenaning om att Melanie mådde såhär dåligt. Det gjorde bara ont i mig när jag tänkte på det. Vad hade jag gjort?! Jag älskar henne så otroligt mycket och det kanske är på tiden att jag gör om mina misstag. Att släppa Melanie var det största misstaget jag gjort och nu måste jag bara komma på ett sätt att få henne tillbaka för jag älskar henne ju. Men hur ska jag få henne tillbaka efter allt dumt jag sa åt henne? Finns det överhuvudtaget en chans för oss?
3 dagar senare - Hemma hos Melanie - Melanies Perspektiv
Jag låg i soffan och tittade på tv. Jag hade en bildremsa på soffbordet med bilder av mig och Eric som vi tagit i Oslo i ett fotobås. Jag saknade honom varje dag och jag kunde inte göra någonting kändes det som. Jag hade ordnat så Mia red Maximus åt mig nu när jag inte orkade åka ut till stallet längre. Jag var fortfarande sjukskriven och det ända jag gjorde var att sova eller se på tv.
- Hej gumman! Din personliga bästa vän är här sa Annie och kom in genom ytterdörren
- Hej. Jag vet vad du ska säga så säg det inte sa jag och satte mig upp i soffan
- Okej, men nu har du varit såhär i 4 dagar. När ska du bli den gamla Melanie igen? sa Annie
- Som det känns just nu, aldrig sa jag och såg på bilden
- Jag ville slippa berätta det här men jag har träffat Eric sa Annie
- Va?! Varför gjorde du det!? sa jag argt
- Jag behövde prata med honom. Han mår precis som du gör just nu sa Annie
- Berättade du om mig? sa jag
- Ja, det gjorde jag. Förlåt, men jag var faktiskt tvungen sa Annie och såg ledset på mig
- Det är okej, men jag hoppas att jag inte ska behöva må såhär dåligt länge till sa jag
- Du ska se att allting ordnar sig. Men jag kommer tillbaka imorgon och då hoppas jag att du är lite piggare sa Annie
- Hoppas kan man alltid sa jag och skrattade
- Men se där, ett leende. Wow, det är ju fantastiskt sa Annie och skrattade
- Haha, gå nu sa jag och skrattade men la min ner i soffan igen
- Jaja, men kom ihåg, allting kan faktiskt ordna sig sa Annie och log och gick ut genom dörren
Det skulle inte förvåna mig om hon har någonting på gång. Men jag hoppades faktiskt lite på att det skulle ordna sig också eftersom jag inte vill må såhär dåligt längre. Jag tog upp korten igen och jag log när jag såg hur konstiga vi såg ut på en del av dom. Jag önskar inget hellre än att få vara tillsammans med honom igen men jag tror det är försent.
2 månader senare - Melanie gör sig klar för julfesten hos Annie - Melanies Perspektiv
Jag hade varit nere i nästan 2 månader snart och idag skulle jag på Annies julfest men jag vet inte om jag var så pigg på det ändå. Jag hade kommit ut från duschen när det ringde på dörren. Jag sprang in till sovrummet och drog på mig ett par mysbyxor och tshirt innan jag öppnade dörren.
- Är det du som är Melanie Lyngman? sa en budkille med ett paket i handen
- Ja, det är jag sa jag
- Då får du skriva på här sa budkillen och gav mig ett papper
- Okej sa jag och skrev under
- Varsågod sa killen och gav mig paketet
- Tack sa jag och gick in till lägenheten igen
Jag la ner det på soffan och såg på det. Jag hade ingen aning om vem det var ifrån. Jag öppnade det och i låg det en mörklila glitter klänning. Jag förstod ingenting. Jag såg ett kort på botten av kartongen och jag tog upp det. Det stod "Du är min julönskning! Möt mig utanför. Puss från......."
Detta är kapitel 28 av Marching(in the name of love) och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt om det blev lite tråkigt men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 29 som kommer imorgon(måndag) hoppas jag blir romantiskt, spännande och massa mer. Ni kommer bla. få veta vem som skickat klänningen? Vad händer på Annies julfest? Vem är det som knackar på dörren i Norge på julafton? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 29 som kommer imorgon(måndag). Och om jag HINNER så ska jag få upp kapitel 30 också :)
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<33
Marching(in the name of love) - Kapitel 27
Jag hade precis packat ner alla mina saker och nu hade jag bråttom till gymmet för Linus väntade där. Jag hoppade i skorna och sen tog jag min höst jacka för att sen öppna dörren och jag fick en chock när jag såg Eric stå framför mig.
- Shit, vad du skräms. Vad gör du här? sa jag förvånat
- Jag vill fråga dig varför du inte berättat för mig att du är PT till Linus?......
Erics Perspektiv
- Jag vill fråga dig varför du inte berättat för mig att du är PT till Linus? sa jag och tittade på Melanie
- Vad snackar du om? sa Melanie förvånat
- J-son såg dig krama om Linus. Varför har du inte sagt att det är han du är PT till? sa jag surt
- För jag visste att det skulle bli såhär! Jag ville inte ha honom som min kund men det gick inte att lösa på något annat sätt sa Melanie och såg ledset på mig
- Ja, inte skulle jag bli glad direkt. Jag vet inte om jag pallar det sa jag
- Vad snackar du om? sa Melanie och jag såg hur tårarna började rinna ner för hennes kinder
- Jag orkar gå och vara rädd att han ska röra dig eller försöka kyssa dig sa jag
- Men jag känner ingenting för honom och det vet du sa Melanie och försökte ta min hand
- Det spelar ingen roll. Bara tanken på att han ska vara med dig hela dagarna gör mig knäpp. Jag är ledsen Melanie men det går inte sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Så du gör slut med mig? sa Melanie och hennes tårar rann ner för hennes kinder
- Jag är ledsen. Det är bäst såhär sa jag och smekte försiktigt hennes kind innan jag gick ner för trapporna
- ERIC! ERIC! Du kan inte bara gå! ERIC! ropade Melanie men jag gick inte tillbaka
Jag sprang ut till bilen och hoppade in. Tårarna ville verkligen inte sluta rinna och jag slog till ratten. Jag fattar inte hur jag kunde vara så korkad att jag gjorde slut men det var som jag sa. Jag kan inte gå omkring och veta att han är med Melanie, om han försöker ta på henne eller om han försöker kyssa henne.
Först trodde jag att det var Anton som skulle förstöra mellan oss men det gjorde han inte utan det var en helt ny kille. Jag hatade det här. Jag älskar henne ju så mycket att det värker i bröstet men det är bäst såhär. Jag startade bilen och körde mot flygplatsen där Tomas väntade på mig. Nu hoppas jag bara att det här ska gå bra.
Samtidigt i Melanies lägenhet - Melanies Perspektiv
Jag kanade ner för väggen för det var som benen inte orkade bära mig mer. Jag grät så mycket att det kändes som att jag skulle bli uttorkad. Eric hade verkligen gjort slut och allting var Linus fel. Hade han inte bett gymmet att ha mig som PT hade det här aldrig hänt. Eller hade jag inte träffat honom rättare sagt så hade det här inte hänt heller. Jag hade förlorat den jag älskar mest av allt. Jag reste mig sakta upp igen och torkade tårarna och sen gick jag ut genom dörren. Jag låste och sprang ner till bilen.
Jag hade inte tagit med mig mina träningskläder för jag skulle sjukskriva mig. Jag hade ingen lust att träffa Linus idag för risken var att jag gjorde något väldigt dumt eller sa något väldigt dumt åt honom. Jag parkerade bilen utanför när jag kom fram och skyndade mig in innan Linus skulle komma dit.
- Hej Melanie! Du är lite sen idag sa Lisen
- Ja, det hände något förut. Men jag tänkte sjukskriva mig för den här veckan sa jag
- Sjukskriva dig? Men varför då? sa Lisen förvånat
- Risken är stor att jag gör eller säger något dumt mot Linus om jag träffar honom idag sa jag
- Oh, jag förstår. Men jag skriver att du fått influensa. sa Lisen
- Tack. Du är bäst sa jag och log
- Det var så lite. Men ett tips är att skynda dig för Linus kommer nog snart sa Lisen
- Tack igen. sa jag och skyndade mig ut därifrån
Jag kände hur tårarna började rinna igen. Jag saknade Eric och jag ville inte att det skulle vara slut. Jag satte mig i bilen och visste inte vart jag skulle eller vad jag skulle göra. Det här var den värsta dagen i hela mitt liv. Jag skulle hellre bryta mina revben och handled igen bara jag fick tillbaka Eric. Jag startade bilen och körde mot Annie. Jag måste få prata med någon iallafall. Och hon är den som förstår mig mest.
Senare på kvällen i Finland - Erics Perspektiv
Vi hade varit här i flera timmar och nu var det dags för spelningen. Jag hade ont i magen och bröstet hela tiden och jag vet inte hur mycket jag gråtit. Jag hade tagit på mig mina solglasögon för mina ögon var väldigt röda efter allt jag har gråtit. Jag försökte samla mig och gå in i artisten Eric men det var så svårt när jag var så ledsen och inte mådde bra alls.
- Eric, vi måste gå nu sa Tomas
- JA! Jag kommer! Sluta tjata sa jag argt
- Okej, nu får du berätta varför du är så arg och ledsen sa Tomas och stängde dörren bakom sig
- Vadå menar du? sa jag
- Du har varit arg, ledsen och arg hela tiden sen vi kom hit. Jag är inte blind. Jag ser ju att det har hänt något sa Tomas
- Melanie och jag gjorde slut innan jag åkte sa jag och kände hur klumpen kom tillbaka i halsen
- Är det därför du inte mår så bra? sa Tomas och såg försiktigt på mig
- Ja, det kan man säga. sa jag och tårana rann igen
- Du älskar henne så jag förstår inte varför sa Tomas
- Hon är PT till en kille som heter Linus som stöter på henne och jag orkade inte att behöva gå runt och vara orolig för det sa jag
- Jag är ledsen, men du borde väl inte gjort slut med henne sa Tomas
- Jag vill inte prata mer om det här. Jag går nu sa jag och öppnade dörren
Jag väntade lite tills dom sa till mig att det gick bra att gå ut till scenen. Jag fick gå genom publiken och när jag var uppe på scenen så försökte jag vara den gamla Eric och försökte göra allt som stod i min makt för att inte den där klumpen i halsen skulle lösas upp och tårarna skulle börja rinna igen. Men jag undrar faktiskt vad Melanie gör just nu. Hon är säkert med den där Linus just nu. Jag blev bara arg när jag tänkte på det. Men jag saknar henne ju ändå.
Sent på kvällen - Melanie, Mia och Annie sover på höskullen - Melanies Perspektiv
- Tack för att ni finns! Jag orkade inte vara hemma ensam just nu sa jag
- Det är klart vi ställer upp. Men jag förstår fortfarande inte varför han gjorde slut sa Mia
- Linus fel. Han trodde att Linus skulle stöta på mig och sånt där sa jag
- Men du skulle ju aldrig göra något mot Eric sa Annie
- Nej, jag vet men varför ska jag behöva gå igenom det här då? sa jag och tårarna rann igen
- Men gumman. Han älskar dig mest av allt, det vet du sa Annie och kramade om mig
- Inte tillräckligt mycket för att inte göra slut med mig sa jag och torkade tårarna igen
- Men om du tänker ärligt på det, tror du inte att Eric och du kommer bli tillsammans igen?.....
Detta är kapitel 27 av Marching(in the name of love). Förlåt att det kom sent och att det bara blev ett idag också. Men vill också säga förlåt för att det blev ett kort kapitel men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 28 som kommer imorgon(söndag) ska förhoppningsvis bli längre och om tiden finns får ni även kapitel 29. Men i kapitel 28 så kommer ni bla. få veta vad Melanie svarar? Kommer Melanie och Eric någonsin bli tillsammans igen? Vad är det för kort och present som kommer hem till Melanie? Och hur ska Melanie och Eric fira veckan innan jul? Kommer dom fira tillsammans? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 28 som kommer imorgon(söndag).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<33
Marching(in the name of love) - Kapitel 26
- Sådär, här är lite information om din kund sa Lisen(min kollega)
- Okej, kommer min kund snart? sa jag
- Ja, men läs igenom pappren först så kommer din kund snart sa Lisen och gick därifrån och jag läste på pappret vem min kund kvar och jag bara stod och gapade när jag såg namnet.
- Du MÅSTE skämta med mig.......
Melanies Perspektiv
- Du måste skämta med mig sa jag för mig själv och läste namnet om och om igen
- Tjena tränaren! Vad börjar vi med? sa Linus bakom min rygg
- Hur kommer det sig att du valde mig till PT? sa jag och såg lite irriterat på honom
- Jag har hört att du ska vara den bästa av dom alla såklart sa Linus och skrattade tyst
- Ursäktar du mig lite? sa jag och gick mot Lisen
- Är det något problem? sa Lisen
- Ja, jag kan inte vara hans PT det går inte sa jag
- Varför inte? sa Lisen med frågande blick
- Han, eller jag känner honom lite och han stöter på mig sa jag
- Då förstår jag. Men det finns tyvärr ingen annan som kan ta honom. Jag är ledsen sa Lisen
- Men kan jag inte byta med någon? Jag gör vad som helst sa jag
- Jag önskar jag kunde göra något för dig men det går inte sa Lisen
- Så jag är fast med honom? sa jag
- Se det såhär, det är bara 6 månader sa Lisen och log
- 6 månader i helvetet sa jag och gick tillbaka till Linus
- Ja, du kan börja med att följa med honom så ska vi se hur vi ska lägga upp din träning och kosten sa jag
- Ok. Men jag måste säga att du är väldigt söt idag sa Linus och gick efter mig
- Tack det var snällt sagt. Ja, ska vi börja då? sa jag och satte mig ner vid bordet
- Absolut. sa Linus och försökte ta min hand men jag drog snabbt undan den
Jag är så trött på att vart jag än går så kommer Linus efter mig och nu ska jag vara hans PT i 6 månader. Jag kommer aldrig palla det, jag kommer väl ha slitit av mig håret som matadoren i Ferdinand innan dom här 6 månaderna är slut. Men det är nog bäst att inte berätta något för Eric för han skulle skicka in avskedsansökan på en gång isåfall. Nej, jag får försöka stå ut. Men hur?
Samtidigt på skivbolagsmöte - Erics Perspektiv
Jag hade skivbolagsmöte nu och sen skulle jag till studion, dans lokalen och sen förhoppningsvis hinna träffa Melanie. Jag hade fått gå upp runt 08.00 i morse och det var alldeles för tidigt för mig så det var nästan ett under att jag orkade hålls ögonen öppna under mötet.
- Då ska vi se, imorgon flyger du och bandet till Jakobsstad i Finland sa en av männen
- Va? Är det redan imorgon? Men det var väl inte förrän nästa vecka? sa jag och såg schemat
- Nej, du ska åka imorgon. Har det blivit något fel? sa mannen
- Nej, självklart inte. Vi åker direkt imorgon kl 07.00 sa Tomas istället för mig
- Bra, då är det bestämt. Ni stannar i två dagar sa mannen
- Det blir jätte bra sa Tomas snabbt innan jag hann säga något igen
Två dagar utan Melanie?! Jag tycker ju det här är jobbigt att bara vara ifrån henne några timmar ju. Hur ska det då gå i 2 dagar? Helst av allt ville jag att hon skulle följa med men hon hade sitt jobb och Maximus så hon hann inte. Jag råkade gäspa stort och alla vände sig om och såg på mig. Jag log lite blygt och dom fortsatte sen mötet.
När vi var klara skyndade jag mig ner till bilen för jag skulle till studion. Innan jag startade den så skickade jag ett sms med texten " Hej älskling! Måste till Finland imorgon. Kom hem till mig ikväll för en romantisk middag. Puss din Eric" och skickade sedan iväg det. Jag startade bilen och åkte mot studio.
Jag hörde hur min mobil pep i fickan men jag fick vänta med att titta på det tills jag kommit fram till studion. När jag kom fram parkerade jag bilen och läste sms:et där det stod " Hej älskling! Ok, men kommer gärna hem till dig ikväll. Saknar dig här på lunchrasten. Puss din Melanie". Jag log för mig själv och nu var det bara att komma på någon bra romantisk mat? Men hur då?
Samtidigt på gymmet - Melanie har lunchrast - Melanies Perspektiv
Jag längtade bara hem nu. Jag hade precis lagt upp ett schema för Linus och nu hade jag lunch. Det var inte minsta glad över att få ha just Linus som kund just nu. Jag satt och åt min sallad när Lisen kom in och satte sig bredvid mig.
- Så, hur gick det med Linus? sa Lisen och började äta på sin macka
- Bra, men jag vill helst av allt inte ha honom som min kund sa jag
- Har han gjort dig något? Är det därför? sa Lisen och såg oroligt på mig
- Nej,men han är så flörtig och verkar nästan tro att jag känner likadant. Och det gör jag verkligen inte. sa jag
- Jaha, men försök att hålla kort koppel så ska jag försöka hjälpa dig så mycket jag bara kan sa Lisen
- Tack, det behövs verkligen också sa jag och skrattade
Jag hoppas verkligen att Lisen ska kunna hjälpa mig med Linus för han försökte hela tiden ta min hand och det kändes som han flörtade med mig. Men jag hoppas det ska fungera ändå, även om det inte ser ut så just nu men jag längtar tills ikväll när jag ska få träffa Eric. Jag undrar vad han har planerat för någonting?
Senare på kvällen - Melanie och Eric har myskväll - Erics Perspektiv
Melanie låg i mitt knä och jag smekte hennes hår medans vi tittade på tv. Jag hade lagat middag, haha, nej det har jag inte jag köpte faktiskt med hämtmat och det var jätte gott. Men nu låg vi i soffan och bara vilade och såg på tv. Men jag var tvungen att gå och lägga mig ganska tidigt eftersom jag hade lite studio jobb innan jag skulle åka till Finland för en spelning.
- Hur gick det på första jobbdagen? sa jag och tittade ner på Melanie
- Bra, jag fick min första kund kan man säga sa Melanie
- Va kul! Vem är det? Någon jag känner? sa jag och log
- Nej, en tjej bara sa Melanie och fortsatte se på tv:n
- Okej, jag hoppas det kommer gå riktigt bra sa jag och gav henne en kyss på pannan
- Det hoppas jag med. Och jag hoppas det kommer gå hur bra som helst för dig i Finland sa Melanie
- Hur bra hoppas du att det går? sa jag
- Såhär ungefär sa Melanie och satte sig först upp i soffan och sen satte hon säg gränsle över mig och kysste mig passionerat
Jag la mina händer mot hennes höfter och sen gick jag sakta upp med händerna mot hennes rygg och la sen dom under hennes hår. Hon släppte mina läppar och log blygt mot mig. Jag smekte hennes kind med min kind och började kyssa hennes hals. Hon la ner huvudet mot min axel och jag lyfte upp henne i famnen när jag reste mig upp från soffan. Vi gick in till sovrummet och jag tog av hennes linne och knäppte upp bh:n som föll till golvet.
Hon tog av mig mitt linne och jag kysste hennes hals igen. Hon la sina händer mot mitt bröst och rörde försiktigt sina händer över det och jag fick gåshud över hela kroppen. Jag la sen ner Melanie i sängen och la mig över henne. Vi kysstes passionerat och hett. Det började bli så hett så det verkade nästan som vi inte hade träffats på hundra år. Vi hjälptes åt att ta av varandras kläder och hade sex. Vi stönade och hade det jätte underbart.
40 minuter senare - Melanies Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och nu låg vi och bara myste tillsammans. Jag låg mot Erics nakna bröstkorg och han smekte försiktigt min rygg. Jag hade inte berättat att det var Linus som jag hade som kund utan en tjej och jag måste hitta någon som kan ställa upp och jag tror jag vet vem.
- Är det okej om jag släcker? sa Eric
- Mmm...jag somnar snart ändå sa jag och log
- Älskar dig mest sa Eric och gav mig en puss på pannan
- Och jag älskar dig mer sa jag och log
Eric släckte lampan och jag låg kvar på hans bröst medan han la sina armar runt mig och vi somnade.
Nästa dag - Melanie återvänder till stallet - Melanies Perspektiv
Jag hade inte varit i stallet sen olyckan och nu var jag här men jag skulle inte rida utan jag skulle bara prata med Mia eftersom jag hade jobb senare idag. Jag gick in till fiket och satte mig och tog en kopp te. Mia kom in och skyndade sig fram till mig.
- Hej gumman! Jag trodde inte jag skulle få se dig här idag heller sa Mia
- Jo, men jag ska inte rida idag heller för jag har jobb men imorgon kommer jag hit igen för ridning. sa jag
- Okej, men vad för dig hit? sa Mia och log
- Linus är min kund och det är han som jag tränar men jag sa inte det till Eric sa jag
- Oh, det förstår jag. Men vad har det med mig att göra? sa Mia och log
- Alltid rakt på sak. Men om Eric frågar säg att du är min kund okej? sa jag
- Ja, det antar jag att jag kan göra. Men var försiktigt så inte Eric får reda på det sa Mia
- Okej, men jag måste snart gå sa jag
- Åh, så du är tillbaka sa Isabel och gick bakom mig
- Besviken eller? sa jag ironiskt
- Ja, självklart. Nu kan man ju inte få Eric sa Isabel
- Alltid lika otrevlig. Men tack för hjälpen Mia sa jag och gav henne en kram
Jag såg mot Isabel och gick sen ut därifrån. Jag hade bråttom hem för nu skulle jag skynda mig hem och packa ihop mina träningssaker och sen åka till gymet. Och nu hoppas jag bara att det här med Mia ska fungera och att inte Eric får reda på sanningen för får han det så är nog vårat förhållande slut för alltid.
Samtidigt i studion - Erics Perspektiv
Jag satt i studion med Jason Gill och väntade på att J-son skulle komma hit. Men han var tydligen lite försenad och jag visste inte riktigt om jag hade så mycket mer tid att vänta här för jag skulle möta upp Tomas på flygplatsen. Jag hörde hur dörren öppnades och J-son kom nästan inflygandes genom dörren.
- Förlåt förlåt att jag är sen men var på gymmet sa J-son när han kom in genom dörren
- Det är lugnt, men vi får nog skynda oss för jag ska snart träffa Tomas på flygplatsen sa jag
- Men du, jag såg din flickvän på gymmet idag sa J-son och satte sig bredvid mig
- Ja, hon jobbar som PT där sa jag och log
- Jaha, det förklarar saken sa J-son och log
- Vad snackar du om? sa jag förvånat
- Jag såg Melanie krama om någon kille men nu förstår jag varför sa J-son
- Ursäkta? Du såg vadå? sa jag och såg allvarligt på J-son
- Men vadå det var säkert bara en kund sa J-son
- Hur såg han ut? sa jag och hade mina misstankar
- Han var lång, hade blondt hår, ganska muskelös sa J-son
- Jag måste åka. Jag ringer sen sa jag och reste mig upp från stolen
Jag skyndade mig sen ut genom dörren och sprang det snabbaste jag kunde till bilen för det var något jag ville fråga Melanie om. Jag kunde inte förstå hur hon kunde hålla det här hemligt för mig men jag ska ha reda på sanningen och det är nu.
Samtidigt hemma hos Melanie - Melanies Perspektiv
Jag hade precis packat ner alla mina saker och nu hade jag bråttom till gymmet för Linus väntade där. Jag hoppade i skorna och sen tog jag min höst jacka för att sen öppna dörren och jag fick en chock när jag såg Eric stå framför mig.
- Shit, vad du skräms. Vad gör du här? sa jag förvånat
- Jag vill fråga dig varför du inte berättat för mig att du är PT till Linus?......
Detta är kapitel 26 av Marching(in the name of love) och jag hoppas ni ska tycka om det. Jag hann tyvärr bara få upp ett kapitel idag också men jag hoppas få upp både kapitel 27 och 28 imorgon(lördag) istället men tiden fanns inte där för mig idag helt enkelt. Men i kapitel 27 så kommer ni bla. få veta vad som händer i Finland? Tar det slut mellan Eric och Melanie? Varför sover tjejerna över på höskullen? Och varför mår både Melanie och Eric så dåligt? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 27 som kommer imorgon(lördag) och hinner jag så kommer även kapitel 28 :)
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<33
Marching(in the name of love) - Kapitel 25
- Ja, det förstås. Men vad säger du om att ta den där fikan någon dag? sa Linus och ställde sig närmare mig igen
- Kanske det. Men jag måste nog gå upp för att se hur det går sa jag
- Vänta, du har något där sa Linus och rörde sitt ena finger mot min kind
- Vad håller ni på med?.....
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag och Melanies pappa lyfte upp sängen i lägenheten. Det var tungt men det funkade till slut och när jag skulle gå ner för trapporna för att hämta en till flyttlåda så fick jag se Melanie och Linus. Det leende jag hade haft på läpparna försvann direkt. Jag såg hur han stod nära henne och smekte hennes kind med sitt ena finger. Jag gick ut genom porten och visste inte vad jag skulle säga.
- Vad är det som händer här? sa jag och såg på Melanie och Linus
- Eric. Det här är inte som det ser ut sa Melanie och började gå fram mot mig
- Men Melanie! Nu ska vi inte ljuga det är lika bra att han får veta sanningen sa Linus och la sin arm runt Melanies axlar
- DU RÖR HENNE INTE! skrek jag och knuffade bort honom från henne
- Vad håller du på med egentligen? sa Linus och såg argt på mig
- Du rör henne inte! sa jag igen
- Vad händer då? sa Linus och gick fram till mig
- Det vill du inte veta sa jag argt
- Killar! Sluta! Linus gå härifrån sa Melanie och ställde sig mitt i mellan oss
- Vadå ska du bara låta han hålla på såhär? sa Linus och skulle knuffa till mig men eftersom Melanie stod i mellan knuffade han henne så hon landade på asfalten
- ÄR DU INTE RIKTIGT KLOK ?! skrek jag och sprang fram till Melanie
- Förlåt Melanie. Det var inte meningen sa Linus
- Gå härifrån! Nu! sa Melanie och jag såg att hon hade ont
- Du hörde vad hon sa! Gå härifrån! sa jag irriterat och såg honom gå sin väg
- Min hjälte. Det hände ingenting. Det var han som försökte stöta på mig sa Melanie
- Jag tror dig. Kom ska jag hjälpa dig upp sa jag och tog Melanies friska hand
- Tack. Du är världens bästa sa Melanie och la sina armar runt min nacke
- Hur bäst? sa jag och la mina armar runt hennes midja men aktade revbenen
- Såhär bäst. sa Melanie och lutade sig fram mot mig
Jag kände hur hennes mjuka läppar rörde vid mina och jag log mellan kyssarna. När vårs läppar drogs ifrån varandra såg jag djupt i hennes vackra bruna ögon. Jag älskade henne så mycket och jag kunde göra allt för henne. Jag smekte försiktigt hennes kind innan våra läppar möttes igen.
- Hmm.. Vi är klara nu sa Melanies pappa och log mot oss
- Är vi? sa jag förvånat
- Ja, så om det är okej för dig Melanie så åker jag hem. Ska jag köra dig någonstans? sa Melanies pappa och såg på mig och jag såg på Melanie som skakade på huvudet
- Nej, jag tror jag stannar en stund sa jag och log stort
- Säg inget mer. Jag förstår precis. Ha det så trevligt så ses vi! sa Melanies pappa och hoppade in i bilen
- Vad säger du om att gå upp till mig? sa Melanie och tindrade med ögonen
- Mer än gärna sa jag och tog Melanies friska hand och vi gick upp till lägenheten
Det stod flyttlådor och möbler överallt. Det var inte någon direkt ordning men det kommer bli jätte fint här när det blir klart. Jag såg hur Melanie ställde sig vid fönstret och jag gick fram till henne och la mina armar runt hennes midja och la mitt huvud över hennes axel.
- Vad tänker du på? sa jag och pussade hennes hals
- På hur lyckligt lottad jag är. Även fast jag har bandage över halva kroppen och en efterhängsen kille efter mig så är jag lyckligt lottad som har dig sa Melanie och vände sig om mot mig
- Då skulle du bara veta hur glad jag är att jag fått träffa dig. Eller ska jag kanske tacka Dolly för det? sa jag och skrattade
- Haha, ja men hon vet alltid vilka killar hon ska springa fram till sa Melanie och skrattade
- Haha, du är så söt! Men jag ska ha en spelning i Helsingborg imorgon och jag undrar om du vill följa med? sa jag
- Jag vill men det är min utbildning sa Melanie
- Men kan du inte skjuta upp det en dag? Jag vill så gärna att du ska få träffa min mamma och syskon sa jag och putade med underläppen
- Du vet att jag inte kan säga nej när du gör så där. Men okej, jag ska prata med min lärare så kanske jag kan ta det sen sa Melanie och log
- Åh! Du är världens bästa! Det här måste firas sa jag och lyfte upp Melanie i famnen
- Vart ska du? Jag har ingen säng ännu sa Melanie och skrattade
- Vem behöver en säng när vi har en soffa? sa jag och skrattade
Jag la ner henne försiktigt i soffan och la mig försiktigt över henne. Jag var rädd att jag skulle trycka på hennes revben men hon drog mig bara tätt intill henne. Vi började kyssa varandra passionerat och tog på varandra men när jag tog min hand under hennes tröja och la min hand på hennes mage så drog hon sig undan och satte sig upp i soffan. Jag förstod ingenting.
- Vad är det för fel? Har jag gjort något? sa jag
- Nej, det är bara att jag inte vill att du ska se mig såhär sa Melanie
- Vad menar du? sa jag och såg på henne
- Med bandage och sånt sa Melanie
- Gumman, det spelar ingen roll om du så skulle ligga i gipsvagga. Jag skulle älska dig iallafall sa jag
- Menar du det? sa Melanie och skrattade
- Ja, kom här sa jag och la min hand runt hennes nacke och drog ner henne över mig
Vi kysstes passionerat och det hettade till rejält. Hon tog av mig mitt linne och jag drog upp snörena som höll ihop hennes linne i ryggen och hon la sina händer mot mitt bröst och rörde sakta sina händer över det och jag stönade till. Det kändes som jag kunde hennes kropp i varje fiber av min. Jag satte mig sen upp och kysste henne fortfarande men hon la sig ner och jag la mig sen över henne. Jag tog sen av hennes shorts och hon tog av mig mina jeans. Vi låg där i soffan i bara underkläderna när det ringde på dörren.
- Åh! Vad är det nu då? sa Melanie och tog en filt runt sig för att öppna
- Säg att du är upptagen sa jag efter henne och log för mig själv
- Det ska jag sa Melanie och log
Melanies Perspektiv
Jag gick mot dörren med filten runt kroppen och låste först upp och öppnade den. När jag såg vem det var som stod där så blev jag knallröd i ansiktet.
- Oj, Hej Melanie! Jag ringde på Erics mobil och han svarade inte men sen ringde jag J-son som sa att han var här. Jag kanske stör sa Tomas Erics manager
- Nej då. Jag ska gå och hämta honom sa jag och skyndade mig in igen
- Tomas står i dörren och vill prata med dig sa jag och satte mig i soffan bredvid Eric
- Va? Okej, jag går och ser var det här sa Eric och drog på sig jeansen innan han gick ut till hallen
Jag hörde hur dom stod och pratade med varandra och jag gick in till sovrummet för att ta på mig ett par mörk gråa mysbyxor med ett vitt linne till. Sen började jag packa upp lite saker innan Eric kom tillbaka in i vardagsrummet.
- Det var lite om resan imorgon. Nå, vart var vi? sa Eric och kom fram till mig i bar överkropp
- Vi var väl någonstans i soffan tror jag sa jag och skrattade
- Just det. Men vi kanske ska vänta med det tills imorgon? sa Eric och log flörtigt
- Ja, jag behöver packa ner mina kläder tills imorgon och packa upp här i lägenheten sa jag och log
- Jag kan hjälpa dig med en del av möblerna om du vill sa Eric och log stort
- På ett vilkor? sa jag och log snett
- Vadå? sa Eric och såg nyfiket på mig
- Att du går omkring precis sådär sa jag och skrattade
- Haha, okej då. Allt för dig snygging sa Eric och gav mig en kyss innan vi fortsatte med lägenheten
Det var ganska svårt att koncentera mig på vad jag skulle göra ibland när Eric gick runt i bar överkropp och samtidigt kunde han inte sluta krama och pussa på mig. Men det var bara mysigt också såklart. Mest mysigt iallfall. Eric byggde eller försökte skruva ihop möblerna och jag fick packa lite kläder som jag behövde ha med mig till Helsingborg/kattarp där jag skulle få träffa Erics mamma och syskon.
- Sådär, jag måste nog åka hem. Men jag kommer och hämtar dig imorgon bitti sa Eric och log
- Det blir jätte bra. Och tack för hjälpen! Utan dig hade det aldrig gått sa jag och log tillbaka
- Allt för dig. Men innan jag går kan jag få en kyss? sa Eric
- Men om jag inte ger dig en stannar du ju sa jag och log snett
- Smart, det där får jag prova någon gång sa Eric och skrattade
- Haha, du är så söt. Men okej då du ska få en kyss sa jag och kände hur Erics läppar nuddade mina
- Kom ihåg att jag älskar dig mest sa Eric när han gick ut i hallen och drog på sig sitt linne och skorna
Jag lutade mig lite försiktigt mot väggen och Eric gav mig en sista kyss innan han gick ut genom dörren. Jag gick in till lägenheten och såg mig omkring. Det här var mitt hem nu. Jag hade äntligen ett eget hem. Jag gick in till sovrummet och hämtade min väska och ställde den i hallen så jag inte skulle glömma den. Sen gick jag in till badrummet för att göra mig i ordning. Jag bytte sen om till min nattdress som jag fått av Eric och kröp ner i sängen. Jag ställde mobilalarmet och sen släckte jag lampan och somnade.
Senare nästa dag - Melanie och Eric träffar Erics mamma och syskon - Erics Perspektiv
Jag hade slutat spelningen för ungefär 2 timmar sen och nu hade jag och Melanie hade åkt hem till min mammas hus i Kattarp för vi skulle sova där i natt och sen ville jag väldigt gärna att Melanie skulle få träffa min mamma och syskon också. Jag parkerade bilen utanför huset och öppnade sen dörren åt Melanie efter att jag klivit ut.
- Varsågod min sköna sa jag och log
- Tack. Vad gullig du är mot mig sa Melanie och tog sin väska
- Det är för att du är världens bästa! sa jag och gav henne en kyss
- Ska vi gå in? sa jag och tog Melanies hand
- Ja, men tror du hon kommer tycka om mig? sa Melanie
- Dom kommer älska dig. Du behöver absolut inte vara nervös sa jag och tog hennes hand och gick mot dörren
- Ok, jag hoppas du har rätt sa Melanie och jag tryckte ner dörrhandtaget
- Eric! ropade Noorah och kom springandes mot mig och kramade om mig
- Hej gumman! Hur är det? sa jag och kramade om henne
- Bra, vem är hon? sa Noorah snabbt
- Min flickvän Melanie. Melanie, det här är min lillasyster Noorah sa jag
- Hej Noorah. Vad söt du är sa Melanie och log
- Du också. Eric du har valt en söt flickvän sa Noorah
- Det måste jag hålla med om sa Lina och stod i dörröppningen till köket
- Hej Lina! Shit vad jag saknat dig sa jag och kramade om henne
- Detsamma! Det var ett tag sen. Men ska du inte presentera mig? sa Lina och såg mot Melanie
- Lina, det här är min flickvän Melanie sa jag
- Hej Melanie! Jag är Lina,Erics stora syster sa Lina och log
- Hej Lina. Jag hoppas vi ska bli vänner sa Melanie nervöst
- Det kommer vi garanterat bli. Har du träffat mamma än? sa Lina
- Nej, är hon hemma? sa jag
- Ja, hon är i vardagsrummet sa Lina och log
- Bra, kom Melanie sa jag och tog hennes hand och vi gick in till vardagsrummet och mamma reste sig direkt från soffan
- Men hej gubben! Vad roligt att se er! sa mamma och kramade om mig
- Detsamma! Jag har saknat dig. Men det här är Melanie sa jag och höll hårt i Melanies hand
- Välkommen hem till oss sa mamma och gav Melanie en kram
- Tack. Det är jätte roligt att vara här sa Melanie och log stort
- Är det okej att vi går och lägger oss? Det har varit en väldigt lång dag sa jag
- Självklart. Sov gott och Melanie, det var jätte trevligt att få träffa dig sa mamma och log
- Detsamma. Hoppas det blir fler gånger sa Melanie
- Det blir det säkert sa mamma och satte sig i soffan igen
Vi gick upp till mitt gamla rum och ställde in våra väskor. Jag gav Melanie en kyss innan jag visade henne till badrummet och hon gick in för att göra sig i ordning först. Jag bäddade i ordningen sängen och när hon kom tillbaka så gick jag in till badrummet. Jag tittade mig i spegeln och jag kunde inte låta bli att le för hur bra mitt liv är ändå. Jag jobbar med musik och har världens bästa flickvän. Det kan helt enkelt inte bli bättre. Jag skyndade mig att göra mig klar för att sen springa in till sovrummet och lägga mig ner bredvid Melanie.
- Jag sa ju att dom skulle älska dig sa jag
- Okej, du hade rätt sa Melanie och log
- Va? Jag hörde inte riktigt sa jag och skrattade
- Du har rätt sa Melanie och knuffade till mig så jag ramlade ner från sängen
- Hahaha, rätt åt dig sa Melanie och skrattade
- Det där var taskigt! Nu ska du få sa jag och hoppade upp i sängen och la mig försiktigt över henne
- Neej, hahaha, tänk på att jag är skadad sa Melanie och skrattade
- Okej, du vinner. Men jag älskar dig iallafall sa jag och gav henne en kyss
- Och jag älskar dig mer sa Melanie och log
Jag vände mig om och släckte sen lampan. Jag la min arm runt Melanies midja och la in mitt huvud nära hennes och jag kände hur hårt hon andades och jag gav henne en kyss på halsen innan vi båda somnade för natten.
4 månader senare - Melanie har läkt - Första dagen på nya jobbet - Melanies Perspektiv
Jag hade precis bytt om till mina arbetskläder och idag var första dagen på mitt nya jobb som PT. För fyra månader sen gick jag klart klassen och blivit helt återställd efter ridolyckan och Eric har alltid funnits där vid min sida. Men nu var det dags för mitt första uppdrag. Jag gick in till träningssalen och gick fram till en av mina kollegor.
- Sådär, här är lite information om din kund sa Lisen(min kollega)
- Okej, kommer min kund snart? sa jag
- Ja, men läs igenom pappren först så kommer din kund snart sa Lisen och gick därifrån och jag läste på pappret vem min kund kvar och jag bara stod och gapade när jag såg namnet.
- Du MÅSTE skämta med mig.......
Detta är kapitel 25 av Marching(in the name of love). Jag hoppas att ni ska tycka om det! Som ni ser så är det här kapitlet väldigt långt så därför finns inte chansen att jag får upp 26 också men om kapitel 26 blir kortare så kan jag få upp kapitel 27 imorgon(fredag) också men kan inte lova någonting. Men i kapitel 26 som kommer imorgon(fredag) så kommer ni bla. få veta vem Melanies kund är? Varför blir Eric så arg på Melanie? Vad är det som egentligen händer när Eric kommer tillbaka från sin resa till Finland? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 26 som kommer imorgon(fredag).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<33
Marching(in the name of love) - Kapitel 24
- Melanie? Melanie är du vaken? sa jag och såg hur hennes fingrar rörde sig och hon öppnade försiktigt ögonen
- Melanie! Melanie! Åh jag har varit så orolig för dig! sa jag och gav henne en puss på pannan
- Er...ic...vad gör....du....här?......
Lite tidigare - Melanies Perspektiv
Jag hörde någon som pratade bredvid mig och jag rörde min fingrar lite och jag hörde återigen rösten och jag tryckte försiktigt hans hand och när jag öppnade ögonen försiktigt så såg jag Eric. Jag vände försiktigt på huvudet och såg på honom men det var som att jag inte kunde förstå någonting.
- Melanie! Melanie! Åh jag har varit så orolig för dig! sa Eric och gav mig en puss på pannan
- Er...ic...vad gör....du....här? sa jag och kände hur det värkte i mina revben
- Mia ringde och berättade att du ramlat av Maximus och jag har varit här hela tiden sa Eric
- Har du? Men...men varför? sa jag och såg försiktigt på Eric
- Melanie! Allting jag sa var fel. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och jag har varit så orolig för dig sa Eric
- Pausen då? sa jag försiktigt
- Jag vill inget hellre än att strunta i pausen. Jag vill bara vara med dig sa Eric och tog min hand
- Jag....älskar dig mer än du anar sa jag och log
- Menar du det? sa Eric och lutade sig närmare mig
- Ja, jag älskar dig och jag vill glömma allt bråk sa jag
- Då ska vi göra det sa Eric och gav mig en passionerad kyss
- Aj, det gjorde ont sa jag och la handen mot mina revben
- Förlåt, jag glömde att dina revben är av sa Eric
Knack knack
- Hej Melanie! Jag heter Yngve Karlsson och är din läkare. Vad trevligt att se att du är vaken sa Yngve
- Ja, det känns skönt att vara tillbaka hos alla. Men jag mår lite illa och är yr sa jag
- Det är vanligt när det kommer till hjärnskakning sa Yngve
- Vad hände mig? Alltså vilka skador har jag? sa jag
- Du har tre brutna revben, en bruten handled och en hjärnskakning. Vi vill att du stannar här tills imorgon iallafall och sen är det vila i 3 dagar för hjärnskakning och sen får handleden läka såklart sa Yngve
- Så hon får åka hem imorgon? sa Eric
- Ja, det får hon. Men nu ska jag lämna er och sen kommer jag tillbaka för att se hur du mår då sa Yngve
- Tack för allt sa jag
- Det var så lite sa Yngve och gick ut genom dörren igen
Jag log mot Eric och han smekte försiktigt min kind och jag la min hand över hans. Det kändes helt magiskt att få vara tillsammans med Eric igen. Ingen bild ska komma i mellan oss och allt det där ska vara glömt nu. Men tre dagars vila. Det var inget jag ville höra men jag har ingen skola på tre dagar eftersom idag är det fredag och sen är det lektion på tisdag igen och det ska jag nog klara. Men flytten? Hur ska jag klara det?
- Vad tänker du på? sa Eric
- På hur otroligt mycket blommor och kort det är här inne sa jag och skrattade
- Ja, det är från alla. sa Eric och skrattade
- Men jag vet vilken min favorit är sa jag
- Vilken då? sa Eric och blev röd om kinderna
- Den röda rosen som är från dig såklart sa jag och gav Eric en lätt kyss
- Jag måste erkänna en sak sa Eric
- Ok, att du måste gå? sa jag och log
- Nej, inte det. Men jag läste kortet från Linus. Det låg öppet och jag läste det. Förlåt. Alltså han var så på när han var här och det kändes som ni hade något och därför läste jag det sa Eric
- Va? Något mellan mig och Linus? Haha, förlåt Eric men ibland är du bara så söt. Jag känner knappt Linus så nej, vi har inget på gång sa jag och skrattade
- Är det säkert? sa Eric
- Ja, det är helt säkert. Det finns bara en för mig och det är du sa jag
- Men det finns en annan sak jag behöver be dig om sa jag och tindrade med ögonen
- Vadå? sa Eric och såg nyfiket på mig
- Jag kan inte flytta med min hand så jag tänkte be dig om hjälp. Men det är först om tre dagar sa jag
- Ok, jag gör det men vad får jag? sa Eric och log flörtigt
- Haha, en flickvän med bruten handled och brutna revben sa jag och skrattade
- Haha, ja det förstås. Men jag tar nog tusen kyssar isåfall sa Eric och skrattade
- Okej då. Det kan du gärna få sa jag och Eric lutade sig över mig och gav mig en kyss
Knack knack
- Kan det vara läkaren igen? sa jag och såg på Eric
- Kanske. Men jag tror mer på någon annan sa Eric lite surt
- Kom in ropade jag och dörren öppnades och in kommer....
Erics Perspektiv
Jag kunde inte vara lyckligare som fått Melanie tillbaka. Men det fanns fortfarande ett svart moln på himlen och det var Linus. Okej, Melanie sa att hon inte känner något för honom men han är så på henne hela tiden att det blir jobbigt i längden.
Knack knack
- Kan det vara läkaren igen? sa Melanie och såg på mig
- Kanske, men jag tror mer på någon annan sa jag lite surt och ångrade med direkt när jag sa det
- Kom in ropade Melanie och dörren öppnades och in kom Linus
- Melanie! Åh vad jag är glad att se dig! Du har äntligen vaknat sa Linus och kramade om Melanie
- Aj, jag är inte redo för någon brottningsmatch ännu sa Melanie och log
- Oj, förlåt. Det förstår jag. Inga brottningsmatcher nu Eric sa Linus till mig och skrattade
- Vad menar du med det? sa jag lite irriterat
- Vi tar det en annan gång. Det är skönt att se att du är vaken igen sa Linus till Melanie
- Tack. Jag mår fortfarande lite illa och är yr men får åka hem imorgon om inget händer sa Melanie
- Vad roligt! Gumman, jag har tyvärr inte tid att stanna men du kan väl ringa så kan vi ta den där fikan någon dag? sa Linus
- Kanske det. Vi ses sa Melanie och log
- Ta hand om henne nu Eric sa Linus och såg på mig
- Det ska jag göra sa jag lite surt och såg på Linus när han gick ut
- Eric, jag måste nog sova lite sa Melanie och tittade trött på mig
- Okej, jag kommer tillbaka senare sa jag och gav henne en kyss
- Jag älskar dig sa Melanie och log
- Och jag älskar dig sa jag innan jag gick ut från rummet
Jag gick genom korridoren och var glad för att Melanie vaknat och att vi var tillsammans igen. Jag älskar henne så mycket men det som störde mig mest var just det att Linus alltid var i vägen. Det jobbiga var att han flörtade med Melanie mitt framför ögonen på mig. Det gjorde mig så irriterad. Jag hatade det. Men nu ska jag hjälpa Melanie med flytten och det kommer kännas underbart för då kan vi vara mer ensamma och förhoppningsvis slippa Linus iallafall lite.
3 dagar senare - Melanie får hjälp med flytten - Melanies Perspektiv
Jag hade fortfarande ont i revbenen och hade fått ett lättare bandage runt handleden. Men Eric skulle hjälpa mig med flytten idag och det skulle bara bli roligt. Jag hade varit i skolan för några timmar sen och nu stod jag utanför den nya lägenheten medans Eric bar upp lådor tillsammans med min pappa.
- Hur går det snygging? sa jag och log mot Eric
- Det går bra, men det är samtidigt lite distraherande sa Eric och gick fram mot mig
- Vad är det som är distraherande? sa jag och skrattade
- Att du står här nere och ser snygg ut sa Eric och la sina händer mot mina höfter
- Då ska jag passa på att gå sa jag och skulle precis gå när Eric tog min hand och drog mig tillbaka
- Haha, nej du stannar här hos mig sa Eric och la sin arm över mina axlar
- Hahahaha, nej sluta sa jag när han började kittla mig och jag böjde mig ner
- Vad söt du är! sa Eric och log
- Ska du hjälpa pappa igen? sa jag och log snällt
- Okej då. Men gå ingenstans sa Eric och gav mig en kyss innan han tog en låda till
Jag stod kvar och tittade på både pappa och Eric när dom lyfte upp flyttlådor och mina möbler. När jag tittade mot Eric som gick upp för trapporna så kände jag hur någon la sin hand mot min midja.
- Hej gumman! Jag hade ingen aning om att du skulle flytta idag sa Linus
- Jo, men jag får hjälp med det eftersom jag inte kan flytta ensam sa jag och drog mig undan från hans hand
- Ja, det förstås. Men vad säger du om att ta den där fikan någon dag? sa Linus och ställde sig närmare mig igen
- Kanske det. Men jag måste nog gå upp för att se hur det går sa jag
- Vänta, du har något där sa Linus och rörde sitt ena finger mot min kind
- Vad håller ni på med?.....
Detta är kapitel 24 av Marching(in the name of love) och jag hoppas ni ska tycka om det. Jag tror inte jag kommer hinna få upp kapitel 25 idag men jag kommer börja skriva på det redan nu så förhoppningsvis kan jag få upp både kapitel 25 och 26 imorgon(torsdag). Och då kommer ni bla. få veta vad som hände mellan Linus och Melanie? Vad tror Eric egentligen? Vad händer på golvet i Melanies lägenhet? och vad händer när Melanie slutar skolan? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 25 och 26 som kommer imorgon(torsdag).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<33
Marching(in the name of love) - Kapitel 24
- Mia? Men varför ringer du mig? sa jag förvånat
- Det är Melanie sa Mia
- Vadå? Har det hänt någonting? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Ja, Melanie är skadad och är på väg till sjukhuset.....
Erics Perspektiv
- Melanie är skadad och är på väg till sjukhuset sa Mia
- Va!? Men när och hur? sa jag chockat
- Hon åkte med ambulansen för 10 minuter sen så hon borde vara där snart sa Mia
- Tack för att du ringde! Jag måste dit sa jag
- Okej, och Eric, ta det lugnt med henne sa Mia
- Jag lovar sa jag och vi la på
- Problem? sa kvinnan
- Ja, jag måste avbryta här för en person ligger på sjukhus sa jag
- Jasså, ja vi kanske kan fortsätta på intervjun vid ett senare tillfälle? sa kvinnan
- Ja, ta det med Tomas för jag måste åka nu sa jag och reste mig upp från stolen och gick ut
- Vänta, vart ska du? sa Tomas och såg förvånat på mig när jag kom springandes
- Melanie ligger på sjukhus och jag måste åka dit sa jag
- Va? Men vad är det som har hänt? sa Tomas
- Jag vet inte ännu. Men jag måste få veta sa jag
- Okej, åk du så bokar jag en ny tid åt dig för intervjun sa Tomas
- Tack du är bäst sa jag och kramade om honom innan jag sprang ner till bilen
Jag hoppade in i bilen och körde det fortaste jag kunde för att åka till SÖS (Söder sjukhuset) där hon hade blivit körd till. Jag parkerade snabbt bilen och sprang det snabbaste jag kunde upp för trapporna och gick fram till kvinnan i receptionen på våningen Melanie fanns på.
- Hej! Vad kan jag hjälpa dig med? sa kvinnan
- Är Melanie Lyngman här? sa jag andfått
- Ja, men läkaren håller på att undersöka henne just nu sa kvinnan
- Vart är hon? sa jag
- Du får tyvärr inte gå in dit ännu. Sätt dig ner här i väntrummet så kommer läkaren snart sa kvinnan
- Det är min flickvän vi pratar om här! sa jag argt
- Ja, men jag kan inte hjälpa dig mer än vad jag just sa. Sätt dig ner och vänta sa kvinnan igen
- Tack för hjälpen då sa jag och satte mig ner i väntrummet
Jag satt och väntade i flera minuter men det kändes mest som timmar innan Melanies föräldrar och Mia kom hit och dom kramade om mig. Det var även en kille med som jag inte hade sett förut.
- Hej! Linus sa Linus och log
- Eric sa jag och skakade hans hand
- Har de sagt noe ennå? sa Melanies mamma som betyder Har dom sagt något ännu?
- Nej, ingenting. Dom sa bara åt mig att vänta här tills läkaren kommer ut sa jag
Dom satte sig ner bredvid mig och dom berättade om olyckan. Stallet hade tagit hand om Maximus som var tillbaka i stallet nu. Men jag kunde inte tänka på någonting annat än Melanie som låg där inne och ingen läkare verkade vilja komma ut och berätta vad som händer där inne egentligen. Men tillslut kom en man ut från rummet där Melanie låg och jag reste mig upp först.
- Hur är det med henne? sa jag snabbt
- Är ni hennes familj? sa läkaren
- Ja, vi er foreldrene, er detta Eric og Mia og Linus sa Melanies pappa som betyder Ja, vi är hennes föräldrar, det här är Eric och Mia och Linus
- Hur är det med henne? sa jag igen
- Melanie har fått ett kraftigt slag mot rygg och nacke. Hon hade tur som hade skydd så hon kommer undan med 3 brutna revben, en bruten handled samt en lättare hjärnskakning. Men pga den så ligger hon ner sövd sa läkaren
- Men när kommer hon vakna? sa jag snabbt
- Vi kommer att låta henne vara nedsövd tills imorgon så hon borde vakna imorgon sa läkaren
- Får jag gå in till henne? sa jag
- Ja, men högst två personer åt gången sa läkaren
- Ok, Eric du kan gå i første sa Melanies pappa
- Tack sa jag och gick mot dörren där Melanie låg och öppnade
Jag gick in och såg Melanie ligga med ett bandage runt handleden och lite skrubbsår. Jag kunde inte se mer eftersom hon hade en sjukhus tröja på sig. Jag satte mig ner bredvid sängen och smekte försiktigt hennes hår. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga till henne. Hon kanske inte änns ville ha mig här. Men jag tänker inte lämna henne ensam.
- Gumman, vad har du råkat ut för sa jag och smekte hennes kind men aktade för slangen som hon hade till näsan
- Melanie, jag är ledsen för allt dumt jag sagt. Jag vill bara att du ska bli frisk och att det ska bli vi igen sa jag
Jag tog hennes hand och tryckte den lite lätt och även fast jag visste att hon var nedsövd så var det som att hon klämde mig hand också eller om det bara var önsketänkande från mig. Jag hade ont i magen under hela tiden jag satt hos henne och efter en liten stund kom Linus in.
- Hur är det med henne? sa Linus och ställde sig på andra sidan
- Det ser du väl själv sa jag lite irriterat
- Förlåt, jag förstår att du är minst lika orolig som oss andra sa Linus
- Kanske lite mer för hon betyder så mycket för mig sa jag
- Är hon din bästa vän? sa Linus
- Nej, jag är hennes pojkvän. Vem är du? sa jag förvånat
- Jag träffade henne på en lägenhetsvisning och vi har bara setts en gång efter det sa Linus
- Jaha, men jag måste gå nu har lite att göra innan jag har ledigt sa jag
- Ok, jag stannar nog lite till sa Linus
- Jag kommer tillbaka imorgon så du vet sa jag lite irriterat igen
- Ja, du behöver inte vara orolig, jag ska inte ta henne från dig sa Linus och skrattade
- Säg inte det sa jag och gav Melanie en puss på pannan innan jag gick ut därifrån
Jag sa hej då till Melanies föräldrar och Mia innan jag gick ut från sjukhuset. Jag skulle åka och dansträna nu inför turnen men jag vet inte hur det ska gå för det ända jag har i huvudet är Melanie. Jag satte mig i bilen igen och körde mot dansstudion House Of Shapes som jag skulle köra lite dansträning inför turnén. När jag kom fram så bytte jag snabbt om och gick ut till dom andra. Det syntes nog att jag gråtit för det var flera personer som frågade varför jag var så röd i ögonen. Jag sa bara att jag varit lite ledsen för det här med Melanie och jag gick inte in på att hon blivit skadad utan dom trodde det handlade om pausen.
- Kom igen då kör vi sa Johanna
Vi ställde upp oss och jag försökte verkligen koncentera mig men det gick inte. Det ända jag tänkte på var Melanie. Tänk om hon aldrig mer vaknar? Kommer det sista jag sa till henne vara att hon inte sa att hon hade pojkvän? Att vi grälade. Johanna började bli riktigt irriterad på mig nu och beslöt sig för att det fick räcka för idag och att vi fick fortsätta mer i övermorgon igen. Jag gick in till omklädningsrummet igen och bytte om. Det ända jag ville göra nu var att åka hem och sova. Det hade varit en tuff dag och imorgon ska jag först till studion men sen ska jag till sjukhuset för att träffa Melanie och förhoppningsvis har hon vaknat då.
Senare nästa dag - Eric är i studion - Erics Perspektiv
Vi hade jobbat på väldigt bra hela dagen och jag längtade tills jag skulle få åka till sjukhuset. Dom hade inte ringt och sagt att någonting hänt så jag hoppades att det skulle betyda att hon faktiskt vaknar idag. Melanies mamma hade ringt och sagt att dom låter henne vakna nu så jag hade försökt skynda mig så mycket som det bara gick med inspelningarna men nu var vi iallafall klara.
- Är det okej om jag åker till sjukhuset nu? sa jag
- Ja, självklart! Och du Eric, om Melanie har vaknat så hälsa från oss sa J-son
- Absolut sa jag och tog med mig rosen jag köpt på vägen hit
Jag gick ut mot parkeringen och hoppade in i bilen. Jag körde mot SÖS och hjärtat slog volter i kroppen för jag var så spänd på att få se Melanie igen. Men det jobbiga finns ändå kvar. Det är ifall hon vill ha mig där trotsallt. Jag parkerade bilen på parkeringen när jag kom fram och gick snabbt upp till avdelningen där Melanie låg.
- Hej! Jag ska besöka Melanie Lyngman sa jag
- Ja, det går bra sa kvinnan i receptitionen
- Tack sa jag och gick mot dörren och öppnade den
Melanie låg som hon hade gjort igår fast utan sladdar omkring sig. Jag tittade mig lite omkring och såg att hon hade fått blommor från flera men ett kort som gjorde mig lite små sur var från Linus. Jag vet att man inte ska läsa andras kort men det stod öppet. Det stod "Krya på dig tjejen! Vill gärna ta den där fikan med dig. Kram Linus". Okej, så antingen ska hon träffa honom som vän eller så ser hon det som att det är slut mellan oss. Jag vet inte vad som var värst just nu, att se henne ligga här eller kortet från Linus. Jag satte rosen i en vas med vatten och ställde den bredvid hennes säng.
- Gumman, kan du inte vakna snart. Jag vill se dina vackra ögon igen sa jag och smekte hennes hand
- Oj, förlåt. Jag trodde inte det var någon här sa läkaren som tar hand om Melanie
- Det är ingenfara. När kommer hon vakna? sa jag
- Det kan vi inte svara på. Men så snart hon känner sig redo sa läkaren
- Okej, jag hoppas det blir snart sa jag och smekte hennes hand med min tumme
- Nu ska jag lämna er i fred. Och kom ihåg, hon kan vakna när som helst sa läkaren
- Nej, det behöver det inte. sa jag och såg på läkaren när han gick ut härifrån
- Snälla, Melanie, vakna, jag älskar dig så mycket sa jag och då kände jag hur någon kramade om mina fingrar
- Melanie? Melanie är du vaken? sa jag och såg hur hennes fingrar rörde sig och hon öppnade försiktigt ögonen
- Melanie! Melanie! Åh jag har varit så orolig för dig! sa jag och gav henne en puss på pannan
- Er...ic...vad gör....du....här?......
Detta är kapitel 24 av Marching(in the name of love) och jag hoppas att ni ska tycka om det. Förlåt om det blev lite tråkigt men jag kan lova att nästa kapitel nämligen kapitel 25 kommer bli både romantiskt och lite drama i. Jag ska börja skriva på det nu men det är inte säkert att det kommer upp förens imorgon(onsdag) men då kommer också kapitel 26 det kan jag lova :) Och i dom två kapitlen kommer ni bla. få veta Vad händer på sjukhuset? Varför stöter Linus på Melanie även fast Eric är med? Kommer dom någonsin bli sams? Och kommer dom bli ett par igen eller förblir dom bara vänner? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 25 och 26 som kommer imorgon(onsdag).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<33
Marching(in the name of love) - Kapitel 23
- Va? Vad snackar du om? sa jag förvånat
- Kan du förklara den här bilden för mig isåfall? sa Melanie och visade mig en bild där jag kysste en annan tjej
- Vart har du fått tag i den här bilden? sa jag
- Det hör inte hit. Har du kysst henne eller är det bara ett sjukt skämt?.......
Erics Perspektiv
- Det hör inte hit. Har du kysst henne eller är det bara ett sjukt skämt? sa Melanie
- Jag vet inte hur Isabel har gjort bilden men började jag
- Så det är alltså sant? sa Melanie och jag såg hur tårarna samlades i hennes ögon
- Det sa jag inte. Men bilden är från innan du och jag började dejta ordentligt sa jag
- Vad menar du med det? sa Melanie
- Du var tillsammans med Anton när det hände sa jag
- Hade du kysst mig? sa Melanie och såg irriterat på mig
- Vad spelar det för roll? Huvudsaken är att det är du och jag nu sa jag och försökte ta hennes hand
- Det spelar en väldigt stor roll. Du kan ju inte haft så mycket känslor för mig om du kysser en annan också sa Melanie
- Sluta! Jag älskar dig av hela mitt hjärta och det var ett misstag att kyssa den där tjejen sa jag
- Jag vet inte vad jag ska tro längre. Jag vill ha en paus sa Melanie
- En paus är bara ett snällare sätt att göra slut på sa jag
- Nej, det är för att jag behöver tid att tänka. Är det för mycket begärt? sa Melanie irriterat
- Nej, men jag kommer på tävlingen ändå sa jag
- Gör som du vill. Men just nu vill jag bara vara ensam sa Melanie och gick därifrån och in till skolan
Jag sparkade till en papperskorg som stod vid ingången till skolan och folk tittade lite förvånat på mig men jag brydde mig inte. Vem hade gett Melanie den där bilden? Det här händer bara inte! Bilden var från före att jag kysst Melanie och hon var tillsammans med Anton då så ingentligen förstår jag inte varför hon ville ta en paus ifrån mig. Jag såg in genom fönstret och såg henne sitta där och lyssna på vad läraren sa. Jag gick sen tillbaka till min bil för jag var tvungen att åka till studion även om jag ville reda ut det här med Melanie först. Jag försökte att dölja min tårarar när jag körde mot studion. För på något sätt ska jag få henne tillbaka, men frågan är bara hur?
Senare i skolan - Melanies Perspektiv
Jag hade haft väldigt svårt att koncenterara mig på lektionerna men det hade gått bra ändå och nu skulle jag bara åka hem och tänka. Jag var inte alls beredd på att Eric skulle komma hit och ställa mig mot väggen. Det var som att jag inte kunde få ur mig ett ord för jag försökte hålla tillbaka tårarna. Han hade kysst en tjej när han dejtade mig. Jag ville bara åka hem och gråta för egentligen ville jag ju inte mista Eric. Men som den idiot jag nu varit så har jag kanske just precis gjort det.
RING RING RING RING
- Ja, det är Melanie sa jag när jag svarade i mobilen (hoppades att det var Eric)
- Är det Melanie som jag körde hem efter lägenhetsvisningen? sa en kille
- Vem är detta? sa jag förvånat
- Förlåt, mitt namn är Linus sa killen
- Ja, nu förstår jag. Det var du som också var på lägenhetsvisningen sa jag
- Precis. Jag tänkte bara fråga om du ville ta en fika eller någonting med mig någon dag sa Linus
- Ja, gärna, men imorgon går det inte för jag ska på tävling sa jag
- Jasså, vad är det du tävlar er? sa Linus
- Fälttävlan. Jag har en egen häst som heter Maximus och vi ska tävla i en 1 dags tävling sa jag
- Vad roligt! Får man komma och titta? sa Linus
- Ja, visst sa jag och gav honom adressen till tävlingen
- Kul, hoppas vi ses där sa Linus
- Ja, kanske det sa jag och log för mig själv sen la vi på
Döm mig inte. Jag vet att jag fortfarande är tillsammans med Eric men jag kunde inte säga att han inte fick komma till tävlingen för då skulle jag behövt berätta varför också. Och det hade jag inte orken till just nu. Jag la ner mobilen i fickan sen gick jag mot bilen för att köra till mäklaren för att skriva på pappren till lägenheten.
Sen skulle jag bara åka hem och packa och förbereda mig inför tävlingen imorgon men jag kunde ont vara riktigt glad ändå för jag kanske hade förlorat Eric för alltid och bara för att jag gick på Isabels dumma bild. Han sa ju inte att det hänt direkt men jag min idiot trodde mer på Isabel. Den här dagen blev inte alls så bra som jag hade hoppats på.
Senare hemma hos Melanie - Erics perspektiv
Jag ville inte ha någon paus och därför bestämde jag mig för att åka hem till Melanie igen för nu ska jag få prata med henne. Jag parkerade bilen utanför huset och gick snabbt upp för trapporna och ringde på dörren.
- Hej gumman. Har du tid att prata lite? sa jag när Melanie öppnade
- Jag ville ha en paus och det här känns inte riktigt som en paus sa Melanie
- Jag älskar dig och jag är ledsen för att du fick se den där bilden men du och jag var ju inte tillsammans då sa jag
- Men du dejtade mig samtidigt! sa Melanie argt
- Du hade en pojkvän! Det tyckte inte du var värt att berätta för mig sa jag argt
- Gå härifrån! Och låt mig vara! sa Melanie och drog igen dörren
Jag gick ner för trapporna för att sen hoppa in i bilen. Jag slog till ratten för jag var så ledsen och upprörd. Det var inte meningen att skrika åt henne men hon är ju minst lika envis som jag är. Jag startade bilen och åkte hem. Jag visste iallafall en sak och det är att jag inte ska åka till tävlingen imorgon för hon vill iallafall inte ha mig där. Jag har verkligen förlorat den persom som jag älskar. Och nu är chansen väldigt liten att jag någonsin kommer få henne tillbaka igen.
Nästa dag på tävlingen - Melanie värmer upp inför terrängen - Melanies Perspektiv
Jag hade redan haft dressyren och banhoppningen och nu var det bara terrängen kvar. Jag hade gått banan och nu red jag upp inför terrängen och det hade gått bra hela tiden och besiktningen hade gått jätte bra också. Men jag kunde ändå inte sluta tänka på Eric. Han hade inte kommit hit och jag tror inte heller att han kommer göra det.
- Så, lugn nu gubben sa jag och fick försöka hålla i Maximus
Han var jätte het och ibland lite stingslig idag. Han hade vägrat två gånger redan på terränghindren som man ställt upp för att få träningshoppa lite innan. Jag hoppas att han inte tvär nitar framför ett hinder när det är tävling sen för då är risken stor att jag inte kan hålla mig kvar eftersom det går så sjukt fort. Efter att jag värmt upp så skrittade jag fram till mina föräldrar och Mia samt Linus som stod och tittade på mig.
- Hur känns han? sa Mia och klappade om Maximus
- Han är sjukt het och lite tittig sa jag
- Vad menar du då? sa Linus
- Han tittar på andra saker och fokuserar inte på hindren sa jag och log lite mot Linus
- Men det kommer gå jätte bra. Eric kommer inte eller? sa Mia och såg försiktigt på mig
- Nej, han verkar inte göra det. Men jag måste gå för det är min tur nu sa jag och skrittade bort mot startboxen
Jag försökte hålla i mot Maximus så mycket som det gick för han var otroligt het och ville inget hellre än att få komma ut i terrängen och när dom sa åt oss att vi fick rida så började vi gallopera ut på terrängen. Det var en härlig känsla att få rida ut men samtidigt lite tråkigt att inte Eric var här. Men det gick bra även fast Maximus var lite för het ibland men när vi kom mot dom 4 sista hindren så blev Maximus lite för tittig.
Vi kom fram till hinder nr. 30 så tvärstannade Maximus och jag var inte alls beredd utan jag flög av honom över hans hals och slog i med ryggen på hindret och fick ett slog mot nacken och ramlade ner från hindret igen. Jag skrek av smärta och jag hörde hur Mia skrek mitt namn men sen vet jag inte vad som hände för jag minns inget mer.
Samtidigt på en tidningsintervju - Erics Perspektiv
Jag hade en tidningsintervju just nu och det gjorde ont i mig när jag tänkte på att Melanie var på sin tävling nu och jag inte var där för vi hade bråkat och därför hade jag bokat in den här tidningsintervjun helt enkelt. Men det gjorde inte saken bättre att jag saknade henne så otroligt mycket hela tiden och speciellt när dom frågade om mitt kärleksliv.
RING RING RING RING
- Ursäkta det var inte meningen att ha den på sa jag
- Det är okej sa kvinnan
- Ja, det är Eric sa jag när jag svarade
- Hej Eric det är Mia sa Mia
- Mia? Men varför ringer du mig? sa jag förvånat
- Det är Melanie sa Mia
- Vadå? Har det hänt någonting? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Ja, Melanie är skadad och är på väg till sjukhuset.....
Detta är kapitel 23 av Marching(in the name of love) och jag hoppas ni ska tycka om det. Jag vet att det kom sent idag också men jag ska se till att kapitel 24 kommer tidigare imorgon och förhoppningsvis kan jag få upp kapitel 25 också :) Men som sagt kapitel 24 kommer imorgon(tisdag) och då kommer ni bla. få veta om Melanie är allvarligt skadad? Kommer hon och Eric bli sams igen? Varför umgås Melanie mer och mer med Linus? Och självklart kommer det massor med kärlek :) Men hoppas som sagt få upp både 24 och 25 och dom kommer imorgon(tisdag).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<333
Marching(in the name of love) - Kapitel 22
- Jaha, och? sa jag
- Du kanske borde se vad det är hon visar dom sa Mia och såg allvarligt på mig
- Vad är det du snackar om? sa jag irriterat
- Dom visar bilder på Eric när han kysser en annan tjej......
Melanies Perspektiv
- Ursäkta? Kan du ta om det där sista? sa jag
- Hon visar någon bild där Eric kysser någon annan. Men det behöver ju inte vara sant. Du vet ju hur Isabel är sa Mia
- Det är väl klart det inte är SANT sa jag och försökte dölja tårarna och tryckte ner klumpen i halsen
- Det förstår jag med. Men jag tänkte att du kanske borde få veta sa Mia
- Tack. Ursäktar du mig lite? Jag ska gå och snacka med fröken huggorm sa jag surt
- Var försiktig bara sa Mia och såg på mig medan jag gick därifrån
Jag hatar verkligen Isabel. Hon har flörtat med Eric från första stund så det skulle inte förvåna mig om hon manipulerat ihop bilderna. Det skulle hon kunna göra. Men när jag kom in genom fika dörren skrattade alla åt mig.
- Vad är det som är så himla roligt? sa jag surt
- Ingenting. Bara att din drömprins inte var en drömprins ändå sa Isabel
- Du älskar att förstöra andras liv! Det du säger stämmer inte sa jag argt och gick fram mot henne
- Inte? Hur kommer det sig då att jag har bildbevis? sa Isabel
- Du har säkert gjort dom i datorn som alla andra sa jag surt
- Haha, nej, kolla och avgör själv då sa Isabel och gav mig mobilen
- Det här bevisar ingenting! Absolut ingenting! sa jag argt och kastade mobilen mot henne
- Akta! Trist att han inte var den du trodde sa Isabel
- Jag hatar dig! Eric skulle aldrig ALDRIG göra såhär mot mig och det vet jag sa jag
- Bilden talar det motsatta sa Isabel
- Ett ord till så kommer jag få ångra det sa jag
- Jaja, lycka till med "kyssaren" sa Isabel och gick ut därifrån
Jag var så arg att jag kokade. Det var nära att jag klippt till henne. Men det var inte det värsta med hela grejen utan det var att bilden såg äkta ut. Men jag kan inte bara tro det om Eric. Jag svalde hårt för att få ner den stora klumpen i halsen. Jag gick ut från fikarummet och gick sen fram till Maximus och gav honom några morröttsbitar innan jag gick in till sadelkammaren och packade min tävlings skåp.
- Melanie? Vad sa hon? sa Mia och kom in genom dörren
- Hon visade bilden och var lika elak som vanligt sa jag
- Han har inte gjort något det vet du lika väl som jag sa Mia och kramade om mig
- Jag önskar jag kunde vara lika säker men den såg äkta ut sa jag och tårarna började rinna
- Men gumman! Såja. Det kommer ordna sig sa Mia och tröstade mig
- Jag hoppas du har rätt sa jag och torkade mina tårar
- Du borde prata med honom iallafall sa Mia
- Och säga vadå? Att Isabel har visat mig en bild där han kysser en annan? Han kommer bara säga att Isabel ljuger sa jag
- Det är ju det hon gör! Men ja, nu vet du ju iallafall vad jag tycker du borde göra sa Mia
- Ja, jag ska försöka tänka på det sa jag och log försiktigt
- Jag ska lämna dig ifred sa Mia och gick ut genom dörren igen
Jag fortsatte att packa in sakerna när min mobil ringde och jag såg att det var Erics nummer. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag stängde av ljudet och la ner mobilen i jackfickan igen. Jag orkade helt enkelt inte med att prata med honom just nu. För tänk om det var sant?
Samtidigt på gymmet - Erics Perspektiv
Jag förstod ingenting. Melanie brukar ju alltid svara i mobilen när jag ringer. Antingen är hon arg på mig eller så är hon ute och rider. Jag var i gymmet och skulle precis upp för att träna men ville bara ringa till Melanie för att höra om vi skulle träffas ikväll och om det gått bra under visningen och inskrivningen men nu svarade hon inte. Jag fick gå upp till min PT och köra igång helt enkelt.
- Är du redo för ett pass? sa Krister
- Ja, jag hoppas det iallafall sa jag och skrattade
- Bra då kör vi sa Krister och vi började köra lite intervaller på rullbandet
Jag kunde inte sluta tänka på Melanie heller. Jag hörde lite vad Krister sa åt mig men annars var det som att jag var inne i min egna lilla bubbla. När vi sen var klara med intervallerna så var det styrketräning som gällde och medan vi gick in till det rummet provade jag att ringa Melanie en gång till men den här gången svarade hon inte heller. Jag förstår ingenting. Har jag gjort någonting? Det är bara konstigt. Hela grejen känns bara konstig helt enkelt. Men jag får åka hem till henne senare och prata med henne då. Hoppas jag iallafall.
Senare hemma hos Melanie - Melanies perspektiv
- Har de kalt leilgheten ennå?sa mamma som betyder Har dom ringt om lägenheten ännu?
- Nej, inte än. Men Eric har ringt flera gånger sa jag
- Har det skjedd noe? sa mamma förvånat som betyder Har det hänt något?
- Isabel visade mig en bild på Eric när han kysste en annan tjej sa jag
- Men har du snakket med ham om det? sa mamma som betyder Men har du pratat med honom om det?
- Nej, och jag tänker inte säga något heller än, jag vill inte prata med honom sa jag
- Selvfølgelig bør du sa mamma som betyder Det är klart du ska
- Nej, jag vill inte det än sa jag bestämt
Knack knack knack
- Jag är inte hemma sa jag snabbt när mamma gick mot dörren
- Hej! Är Melanie hemma? sa Eric
- Nei, dessverre er hun ute med vennene hans sa mamma som betyder Nej, tyvärr så är hon ute med sina vänner
- Okej, men du kan hälsa henne att jag vill prata med henne sa Eric
- Jeg skal gjøre det. Bye Ericsa mamma och stängde dörren och såg strängt på mig som betyder Det ska jag göra. Hej då Eric
- Ja. Jag vet vad du tänker men jag kan inte sa jag
- Du er bare slem mot ham nu. Prata med ham før det er for sent sa mamma som betyder Du är bara elak mot honom nu. Prata med honom innan det är försent
- Ja, jag ska sa jag lite irriterat
Ring ring ring ring ring
Jag kollade snabbt så det inte var Eric igen. Jag vet att jag beter mig som en idiot men jag klarar helt enkelt inte av att prata med honom om det här ännu. Men det var ett nummer jag inte kände igen så jag svarade.
- Ja, det är Melanie sa jag
- Hejsan! Jag söker en Melanie Lyngman sa mannen
- Det är jag sa jag
- Ja, jag ville bara gratulera dig till lägenheten. sa mannen
- Va? Har jag fått den? sa jag chockat
- Ja, dom två andra drog sig ur och nu är den din. Skulle det passa om du kom ner till kontoret för att skriva på kontraktet? sa mannen
- Ja, efter 16.00 går bra sa jag
- Bra, då säger vi det och åter igen grattis sa mannen
- Tack sa jag och vi la på
Jag sprang in till köket och berättade för mina föräldrar att jag fått lägenheten och dom kramade om mig hårt. Jag var jätte glad men sen gick jag in till badrummet för att göra mig iordning för att gå och lägga mig. Jag hade första dagen på utbildningen så jag var tvungen att gå och lägga mig tidigare. Men när jag väl somnade kunde jag inte slappna av. Jag drömde massor av konstiga drömmar om Eric och nu börjar jag bli knäpp. Antingen så måste jag prata med honom eller så kanske jag blir galen. Jag vände mig om mot väggen och nu somnade jag djupt.
Nästa dag - Lunchtid - Erics Perspektiv
Nu var jag trött på att Melanie undvek mig och speciellt när jag inte visste vad jag gjort henne. Jag hade ringt hem till hennes föräldrar och dom hade berättat att hon börjat sin utbildning idag så jag bestämde mig för att åka dit innan jag skulle till studion. Jag parkerade bilen på parkeringen och gick fram mot skolan. Jag såg henne stå och prata med några andra tjejer.
- Melanie! Kan jag få prata med dig? sa jag irriterat
- Vad gör di här? Min lunch är snart slut sa Melanie
- Kom sa jag och tog hennes hand och vi gick bort från dom andra
- Vad är det? sa Melanie och såg på mig
- Varför har du undvikit mig? Vad är det jag har gjort? sa jag
- Det vet du bäst själv sa Melanie surt
- Va? Vad snackar du om? sa jag förvånat
- Kan du förklara den här bilden för mig isåfall? sa Melanie och visade mig en bild där jag kysste en annan tjej
- Vart har du fått tag i den här bilden? sa jag
- Det hör inte hit. Har du kysst henne eller är det bara ett sjukt skämt?.......
Detta är kapitel 22 av Marching(in the name of love). Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom så sent idag också men har varit fullt upp hela dagen och nu har jag åkt på en förkylning igen. Det är nog min 10 för i år. Men kapitel 23 som kommer imorgon(måndag) ska jag göra allt för att det ska komma upp i tid. Men då kommer ni bl.a. Få veta vad Eric säger? Är det slut mellan dom nu? Vad händer på tävlingen? Och vem är det Melanie börjar träffa? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 23 som kommer imorgon(måndag).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<333