Marching(in the name of love) - Kapitel 30
- Jag undrar om Melanie är hemma? sa jag och bet mig lite i läppen
- Ja, vent her og jeg skal hente henne sa Melanies mormor och gick in till huset som betyder Ja, vänta här så ska jag hämta henne
- Tack sa jag och väntade utanför och nu slog mitt hjärta hur hårt som helst
- Eric? Vad gör du här? Hur kom du hit? Det är ju julafton. Jag förstår ingenting.......
Lite tidigare - Melanies Perspektiv
Jag hade varit lite frånvarande nästan hela julen. Vi hade öppnat julklapparna och nu satt vi och pratade hela släkten förutom dom allra minsta som antingen sov eller lekte med sina nya leksaker. Jag vet att det låter löjligt men jag hade faktiskt hoppats på att Eric skulle ringt eller skickat ett kort iallafall. Jag hade glömt min mobil laddare i Sverige så den hade lagt ner för någon dag sen.
Ring ring ring ring
- Vem kan det vara såhär på julaftonskvällen? sa mamma
- Det kanske är tomten som glömde något förut sa jag och log försiktigt
- Jag öppnar sa mormor och gick mot dörren och jag hörde hur hon pratade med någon men inte vad dom sa
- Melanie, ble det besøke deg sa mormor som betyder Melanie, det var besök till dig
- Till mig? Jaha okej sa jag och gick ut till hallen och när jag såg Eric stå utanför dörren var det som att jag frös till is
- Eric?! Vad gör du här? Hur kom du hit? Det är ju julafton. Jag förstår ingentingen sa jag
- Det var någonting som jag glömde säga på julfesten sa Eric
- Vänta lite, har du åkt ända från Kattarp för att berätta något för mig? sa jag och log
- Ja, från Malmö till Stockholm, från Stockholm till Oslo och från Oslo till hit sa Eric
- Du är inte riktigt klok. sa jag och skrattade
- Jag är väldigt kär i en fantastisk tjej och då gör man konstiga saker sa Eric och skrattade
- Men, vad var det du ville säga? sa jag och såg ner i golvet
- Jag älskar dig! Jag skulle aldrig ha gjort slut med dig! Jag älskar dig och jag kan inte vara utan dig sa Eric
- Menar du det? sa jag och såg med tårfyllda ögon på Eric
- Ja, det gör jag. Jag hade inte åkt runt halva Sverige och Norge för att komma hit och berätta detta för dig om det inte var sant sa Eric
- Jag älskar dig! Jag har aldrig mått såhär dåligt förut och jag vill bara vara med dig sa jag och tog hans hand och drog in honom i huset
- Så det är du och jag nu? sa Eric
- Mmm... Men innan du får träffa min släkt så ska du få det här sa jag och la mina armar runt hans hals och vi kysste varandra. Jag tittade sen på honom när våra läppar släppte varandras och jag såg sen upp mot taket där det hängde en mistel.
- Du fick den ju inte sist under misteln. Så du fick den nu sa jag och log
- Haha, åh Melanie jag älskar dig. Och du, vi står fortfarande här under den. Så det betyder en till sa Eric och våra läppar möttes igen
- Kom, du ska få träffa min släkt sa jag och tog Erics hand
Han tog snabbt av sig snökängorna och hängde upp vinterjackan och vi gick sen in till det stora vardagsrummet. Alla tittade på oss och mamma och pappa log stort mot oss men dom andra såg förvånat på Eric. Ja, hur ska man förklara det här nu?
Erics Perspektiv
Det hade gått helt underbart bra. Jag och Melanie var äntligen tillsammans igen och nu stod jag här inför hela hennes släkt och alla tittade på mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller göra. Melanies mamma och pappa log mot mig och jag kände hur Melanie tryckte min hand.
- Hvem er denne unge mannen? sa Melanies mormor som betyder Vem är denna unga man?
- Det här är Eric. Min pojkvän. sa Melanie och log mot mig
- Hva gjør han her så sent?Og på julaften også sa Melanies morfar som betyder Vad gör han här såhär sent? Och på julafton dessutom
- Jag var tvungen att träffa Melanie. Jag vet att dagen inte var den bästa men jag var tvungen sa jag
- Ja, men det här är min mormor, morfar, det här är min farbror Janne, min moster Sigrid och mina små kusiner sa Melanie
- Trevligt att träffa er alla sa jag och log
- Detsamma.Men det er en problem. Här kan han ble ikke sa mormor som betyder Detsamma. Men det är ett problem. Här kan han inte stanna
- Han kan sova i mitt rum som förut sa Melanie snabbt
- Samtykker du til det? sa Melanies mormor och såg förvånat på Melanies mamma som betyder Går ni med på sånt?
- Mormor! Jag är faktiskt 19 år nu sa Melanie och blev röd i ansiktet
- Det er greit, Melanie. Gå opp deg sa Melanies mamma och log som betyder Det går bra Melanie. Gå upp ni.
Jag tryckte Melanies hand och hon gav mig en puss på kinden innan vi gick upp till övervåningen och hennes rum. Hon stängde dörren bakom oss och jag ställde mi framför henne. Jag var så lycklig och glad att det hade löst sig till slut. Även om jag fortfarande var nervös och orolig för att hon ska vara Linus PT så ska jag inte låta det få förstöra mellan oss. Men jag kanske har en liten plan på hur hon ska slippa det. Men vet inte om det funkar ännu.
- Jag kan inte förstå att du kom hit sa Melanie och la sina armar runt min hals
- Jag skulle kunna åka till månen och tillbaka för dig sa jag och la mina händer mot hennes höfter
- Du är verkligen bäst. Jag älskar dig så mycket och jag vill aldrig mer vara utan dig sa Melanie
- Jag vill aldrig mer vara utan dig heller. Det är du och jag föralltid nu sa jag och lutade mig fram
- För alltid sa Melanie och log ett snett leende och lutade sig fram mot mig och våra läppar möttes
Vi kysstes passionerat och jag kände hur mycket jag längtat efter att få kyssa henne igen. Melanie släppte sen mina läppar och hon gick in till badrummet för att göra sig klar för att gå och lägga sig. Jag tog av mig mina kläder och kröp ner i sängen medans jag väntade på henne. När hon kom tillbaka kröp hon ner bredvid mig och jag la mina armar runt henne. Vi gav varandra en kyss och Melanie släckte sen lampan och jag tog ett djupt andetag och gav henne ännu en kyss på halsen och sen somnade vi.
Nästa morgon - Eric tittar på Melanie medans hon sover - Erics Perspektiv
Jag låg och tittade på Melanie medans hon sov. Hon hade sin hand mot mitt bröst och jag log mot henne när hon sov. Det fanns inget som var så fridfullt och vackert som att se henne sova. Jag smekte hennes kind och hon rörde sig lite och öppnade sakta sina ögon. Hon tog ett djupt andetag och log försiktigt mot mig.
- God morgon. Hur länge har du tittat på mig? sa Melanie
- Hemligt sa jag och skrattade
- Vadå är du den mystiska mannen? sa Melanie och log
- Det vet du att jag är sa jag och skrattade
- Melanie! Kan du få papiret? ropade Melanies mamma
- Kan inte någon annan göra det? ropade jag
- Nei. Pappa er ikke hjemme. Vennligst ropade Melanies mamma
- Ja, ja, jag kommer! ropade Melanie tillbaka
- Jag väntar här. sa jag och log
- Då kommer jag skynda mig ännu mer sa Melanie och gav mig en kyss innan hon sprang ner för trapporna
Jag reste mig upp från sängen och ställde mig vid fönstret. Jag såg på Melanie när hon pulsade sig fram genom snön och hon var så söt. Jo, den idéen jag hade tänkt på förut den såg inte så dum ut längre. Jag bestämde mig för att köra på den så jag hoppade i kläderna och sprang ner för trapporna och tog på mig kängorna och vinterjackan och sprang ut till Melanie och vi ramlade över varandra i snön.
- Åh shit vad kallt det är sa Melanie och skrattade
- Det blir varmare innanför min jacka sa jag och skrattade
- Du är verkligen galen. Kär och galen! sa Melanie och log
- Det är för att jag är kär i dig min sköna sa jag och gav henne en kyss
- Jag tror vi måste gå in innan vi blir sjuka sa Melanie
- Jo, men det är en sak jag vill fråga dig om först sa jag
- Du ska inte fria va? sa Melanie och såg chockat på mig
- Nej, men jag undrar om du vill bli min PT? sa jag
- Ursäkta? Vad sa du för någonting? sa Melanie och reste sig lite upp från mig
- Vill du bli min PT istället för Linus PT?......
Detta är kapitel 30 av Marching (in the name of love) och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt om det blev lite tråkigt men jag ska göra mitt bästa för att kapitel 31 som kommer imorgon(onsdag) mycket roligare. Men ni kommer bla. få veta vad Melanie svarar? Vad händer på höloftet mellan Eric och Melanie? Kommer Linus ge upp sin kärlek för Melanie? Och vad är det egentligen som händer under en utekväll? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 31 som kommer imorgon(onsdag). Och hinner jag så ska jag skriva kapitel 32 :)
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<33
Kommentarer
Nadja säger:
Fy fan vad bra!! Älskar det !!!
Ellen säger:
Underbart bra!!!!!!:)<3<3<3<3<3
Trackback