Winning Ground kapitel 1 blir försenat!
Hej alla fantastiska och underbara läsare!
Jag är ledsen att behöva säga att Winning Ground kapitel 1 är försenat. Som jag nämnde igår har jag privata familje problem just nu och därför har jag haft svårt att fokusera på bloggen men det kommer vara uppe imorgon och även kapitel 2 kommer då också 😊
Hoppas ni förlåter mig!!
Utan er skulle inte bloggen finnas mer!
Kramar Natalie
Bloggen läggs I N T E ner!!!
Hej alla fina och underbara och fantastiska läsare!
Jag vill bara skriva här också att nu när det börjar bli mer öppet att Eric har flickvännen Emma ( har förstått det sen dom var i Mexiko ) så kanske många tänker att bloggen kommer läggas ner.
Och det kommer den A L D R I G att göra. Inte pga Erics privatliv iallafall! Den här bloggen har inte någonting med det att göra. Jag kommer skriva bloggen så länge som ni som läser den vill att jag fortsätter!
Så ni vet om det iallafall. Så länge ni vill och så länge Eric är artist så fortsätter bloggen :)
Kramar Natalie
Still Loving it - Kapitel 47 - Sista Kapitlet
- Ja, det är klart jag är. Men dom hade nog tyckte jag var roligare om jag inte var så trött sa Stella och log trött
- Har du kommit på var mardrömmarna kommer ifrån? sa jag och såg allvarligt på Stella
- Nej, varför skulle jag det? sa Stella lite irriterat
- Du vet någonting. Stella, berätta för mig varför du har mardrömmarna nu......
Erics Perspektiv
- Jag vet inte vad du menar sa Stella och såg ner i golvet
- Du vet varför du drömmer dom här mardrömmarna. Det ända jag vill veta är varför sa jag igen
- Måste vi sitta på planet till Skurups flygplats och prata om det? sa Stella
- Ja, för jag vill veta vad som är fel sa jag bestämt
- Okej, jag är bara rädd att när det kommer ut om dig och mig så kommer någon göra mig illa sa Stella
- Vad menar du? sa jag förvånat
- Det är ett gammalt ex, med betoning på gammal som kanske ser det och vill hämnas typ sa Stella
- Hämnas på dig? Åh, nu förstår jag. Det du sa i drömmen, det har han gjort mot dig? sa jag och förstod allting nu
- Ja, och sen blev väl rädslan för stor antar jag och började då gå i sömnen sa Stella
- Gumman, ingenting kommer hända dig. Jag ska se till att våran hemlighet förblir vår sa jag
- Vad menar du? sa Stella och såg förvirrat på mig
- Ingen ska få veta att du och jag är tillsammans. Jag lovar sa jag och gav henne en puss på pannan
- Lovar du? sa Stella och log trött på mig
- Ja, det gör jag verkligen sa jag och log stort
- Du är den bästa! Har jag sagt det förut? sa Stella
- Någon gång. Haha, men för mig är du den bästa sa jag och gav Stella en kyss
- Mot Kattarp! sa jag och skrattade
- Haha, mot Kattarp! sa Stella och skrattade
Hon la sen huvudet mot min axel och somnade. Planet lyfte och nu var vi på väg till Kattarp. Jag tänkte på det som Stella just berättat för mig. Jag förstod mycket mer ni varför hon varit nervös och orolig. Det kan ju få folk att gå i sömnen och nu när jag lovat Stella att hålla vårat förhållande hemligt så ska jag verkligen se till att göra det. Men hur?
Senare i Kattarp - Hela familjen sitter i soffan - Stellas Perspektiv
Erics familj var verkligen helt fantastiskt. Dom hade välkomnat mig och Miracle med öppna armar och jag hade sovit så gott på planet, utan mardrömmar vilket gjorde mig mycket piggare. Jag höll Miracle i famnen och hon somnade sakta med sin napp i munnen.
- Tänk att det är mitt barnbarn sa Marlene ( Erics mamma )
- Trodde du inte det? sa Eric och log flörtigt mot mig
- Jo, men inte såhär tidigt. Men ni är väldigt fina ihop sa Marlene
- Tack. Ja, jag var nog intresserad av Eric innan han blev det av mig sa jag och skrattade
- Det stämmer inte. Jag gillade dig längre. Du var som min Snövit när du rodnade så hela tiden sa Eric och skrattade
- Åh! Och jag svimmade första gången vi sågs sa jag och skrattade
- Är det sant? sa Norah ( Erics lillasyster )
- Ja, jag blev så nervös och chockad att jag bara tuppade av sa jag
- Varför då? Han är ju bara Eric sa Norah och log
- Jo, men när han står framför en och vill att du ska visa det du kan så händer det att man blir nervös ibland sa jag och log mot Eric
- Som när man ska hålla föredrag inför hela klassen typ sa Eric och la sin arm runt mina axlar
- Blev du så nervös? sa Norah och skrattade
- Haha, ja faktiskt. Men nu är jag inte nervös mer sa jag och log stort
- Inte jag heller. Inte det minsta sa Eric och gav mig en kyss
- Aaah...aahh skrek Miracle och jag försökte trösta henne
- Hon börjar nog bli trött. sa jag och log
- Är det okej om vi går och lägger oss? sa Eric och såg på alla
- Självklart. Sov gott och vi ses imorgon sa Marlene
- God natt allihopa sa Eric och vi reste oss upp från soffan och gick upp till Erics gamla rum
Jag bytte på Miracle och sen tog jag på henne en pyjamas och la ner henne i resesängen och hon somnade ganska omgående. Jag och Eric gick och gjorde oss i ordning och sen kröp vi ner i sängen. Eric kysste mig försiktigt och jag drog ner honom och han stannade till.
- Dom andra kan höra oss sa Eric och skrattade
- Då får vi vara väldigt tysta då sa jag och skrattade
- Hahaha, där har vi en del till att jag älskar dig sa Eric och skrattade och gav mig en kyss
- Vad söt du är! Jag älskar dig med sa jag och Eric log flörtigt mot mig och sen kysste vi varandra passionerat
Vi fick vara väldigt tysta men vi hade det väldigt mysigt iallafall. Han kittlade mig och jag honom medan vi kysstes och det kändes som första gången vi var tillsammans. Nog för att vi varit med om mycket tillsammans, både upp och ner så älskar jag honom verkligen. Min underbara Eric.
- Vad tänker du på? sa Eric och lekte med mitt hår
- Hur fantastisk du är och hur glad jag är för att jag får vara tillsammans med dig sa jag och log
- Då vet du inte hur otroligt lycklig och glad jag är som har dig sa Eric och gav mig en puss på pannan
- Vad säger du om att sova lite? sa jag och log
- Vem har sagt något om att sova? sa Eric och skrattade och drog täcket över oss
Vi började kyssas passionerat och jag la mina händer i Erics hår och han la sina händer mot min mage och smekte den försiktigt. Eric kysste min hals och jag la mina händer mot Erics rygg. Jag strök händer ner mot ryggen och jag kände hur hans fick gåshud och jag log för mig själv. Vi hjälptes åt att ta av varandra kläderna och sen hade vi sex. Vi stönade väldigt tyst och hade det helt fantastiskt.
Några dagar senare - Stella myser med Miracle och Eric kommer hem till Stellas föräldrar- Erics Perspektiv
Jag och Stella skulle berätta för hennes föräldrar att vi förlovat oss idag. Jag hade skyndat mig upp för trapporna. Jag ringde sen på dörren och Stellas pappa öppnade dörren.
- Men hej Eric! Du ska hämta Stella och Miracle antar jag sa Dan ( Stellas pappa)
- Nej, jag och Stella ska prata med dig och Eva sa jag
- Okej, kom in. Stella sitter i vardagsrummet sa Dan och jag gick in till vardagsrummet
Jag gav Stella en kyss och pussade Miracle på pannan medan hon satt i sin babysitter.
- Är du redo att berätta för dom nu? sa jag och såg Stella
- Ja, jag tror det. Det var inte värre änn när jag skull berätta att jag var gravid sa Stella
- Okej, men bara vi är tillsammans så kommer vi klara det här sa jag och kysste henne
- Oj, får vi komma in nu? sa Dan och skrattade
- Det är okej pappa. Kom in, vi har något att berätta sa Stella
- Ni ska inte ha barn igen va? sa Eva
- Nej, men det är något annat. Egentligen skulle väl jag ha pratat med dig Dan först men jag kunde inte vänta sa jag
- Okej, vart vill ni komma med det här? sa Dan förvånat
- Eric frågade mig om jag ville gifta mig med honom för ett tag sedan och jag svarade ja. sa Stella
- Men Grattis till er båda! Det är ju helt fantastiskt! sa Eva och Dan samtidigt.
- Tack. Jag är jätte glad för det här sa jag och log mot Stella
- Det förstår vi. Men vi kanske ska lämna er ensamma lite sa Eva och log
- Grattis igen! sa Dan och dom gick ut från vardagsrummet
- Dom tog det bra iallafall sa jag och log stort
- Ja, fast är du verkligen säker på att du vill tillbringa resten av livet tillsammans med mig? sa Stella och såg allvarligt på mig
- Ja,det är jag. Vi har gått igenom mycket tillsammans, både dåligt, och fantastiskt. Och visst ibland har jag undrat om jag vill stanna med I still loving it. Im still love you. Jag kommer alltid älska dig och därför vill jag för alltid vara med dig sa jag och log
- Och jag kommer alltid älska dig och jag kommer vara din förevigt. Så länge som jag bara kan.
The END
Detta var det sista kapitlet av Still Loving it. Anledningen till att det blev 47 kapitel var för att jag inte kunde komma på mer saker. Det var som att jag kommit till en vägg där det stod Slut på. Så därför blev det bara 47 kapitel tyvärr. Men imorgon(lördag) kommer den första kapitlet av den nya novellen Winning Ground. Och jag kommer också berätta vem vinnaren är av tävlingen också. Det är ett STORT OCH SVÅRT BESLUT så jag kommer tänka mycket på vem som ska vinna :) Men jag hoppas ni tyckt om Still Loving it och att du Karolina som vann Still Loving it blev nöjd med den också :) Hoppas såklart att ni ska tycka om Winning Ground också :)
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket! TUSEN TACK FÖR ATT NI FORTSÄTTER LÄSA BLOGGEN! NI ÄR FANTASTISKA!!!
TACK IGEN FÖR ATT NI ÄR SÅ FANTASTISKA OCH OMTÄNKSAMMA MOT MIG! TACK!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333<33333
Still Loving it - Kapitel 46
- Du skojar? Du tänker inte...sa Stella och såg chockat på mig
- Stella Eriksson. Det finns ingen annan som jag älskar mer än dig, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig och jag vill leva resten av mitt liv med dig. Det är därför jag vill fråga dig om du vill gifta dig med mig?........
Stellas Perspektiv
- Jag vet inte vad jag ska säga. Det här kom som en chock för mig sa jag och såg på Eric
- Men, vill du gifta dig med mig ändå? sa Eric och höll fram ringarna
- Det är klart jag vill. Jag vill gärna gifta mig med dig sa jag och log stort
- Åh Stella Saade jag älskar dig sa Eric och reste sig upp på knäna och kysste mig
- Och jag älskar dig sa jag och kramade om honom
- Då ska du ha den här sa Eric och trädde försiktigt ringen på mitt finger
- Och du denna sa jag och tog den andra och trädde den på hans finger
- Jag älskar dig så otroligt mycket! sa Eric och log
- Och jag älskar dig ännu mer. Jag kan fortfarande inte förstå att du gjort allt det här för mig sa jag och log
- Haha, ja, men du får tacka J-son för idéen också sa Eric och skrattade
- Ja, det ska jag verkligen sa jag och gav Eric en kyss
- Din pappa sa att dom kunde ta hand om Miracle tills imorgon så vi har natten för oss själva sa Eric och log
- Gjorde han? Vad gulligt. Det känns inte som vi varit ensamma på ett tag nu sa jag och log flörtigt
- Håller med. Så vad säger du om att åka hem och bara mysa lite? sa Eric och log flörtigt
- Jag vill inget hellre sa jag och vi gav varandra en sista kyss innan Eric hjälpte mig upp från golvet eftersom jag fortfarande var öm efter förlossningen
Eric släckte ner allting och låste sen dörren när vi kommit ut. Jag drog jackan runt mig och skyndade mig till bilen för jag frös. Eric hoppade in och vi körde hem mot lägenheten. Det kändes konstigt att komma hem nu. Jag hade ingen mage mer och dessutom var jag förlovad. Det här hade jag aldrig kunnat drömma om när jag började dansen med Eric.
- Du ser lite trött ut, vad sägs om att gå in till sovrummet? sa Eric
- Gärna, jag känner mig trött efter allt som hänt dom senaste dagarna sa jag och vi gick in till sovrummet
Vi tog av oss kläderna och jag tog på mig mina korta shorts och ett linne och vi kröp sen ner bredvid varandra. Jag la mitt huvud på Eric bröst och han började leka med mitt hår och jag smekte hans mage upp och ner försiktigt.
- Vad säger du om att åka till Kattarp några dagar? sa Eric
- Med Miracle? sa jag förvånat
- Ja, jag vill att du ska träffa min familj och hon också sa Eric och log
- Det förstås, men tänk om dom inte gillar mig eller inte vill att vi ska vara förlovade sa jag och svalde hårt
- Ett. Dom kommer älska dig. 2. Det bestämmer inte dom sa Eric bestämt
- Du har rätt, men när hade du tänkt åka? sa jag och tittade upp mot Eric
- När Miracle är en månad iallafall sa Eric
- Det låter perfekt. Men då blir det ju vid jul sa jag och bet mig i läppen
- Ja, gör det någonting? sa Eric och såg oroligt på mig
- Nej, absolut inte. Du är ju min familj nu sa jag och gav honom en kyss
- Och du är min. Du och Miracle sa Eric och log
- Mmm...vi tre sa jag och kände hur ögonen började bli tröttare och tröttare
- Eric märkte nog att jag var trött så han släkte lampan och vi somnade båda två.
Mitt i natten - Eric vaknar av att någon skriker - Erics Perspektiv
- Nej...nej släpp mig...vad gör du? sa Stella och jag vaknade till
- Rör mig inte!! Neeeej!!! skrek Stella
- Gumman, det är jag. Såja, gumman sa jag och försökte få kontakt med Stella
- Rör mig inte! Du dödar mig! skrek Stella och satte sig upp i sängen med ett ryck
- Älskling, är du vaken? Hör du mig? sa jag och satte mig upp bredvid henne
- Vad hände? Vad gjorde jag? sa Stella och tittade förvånat på mig
- Du skrek och sa att någon skulle döda dig sa jag och såg oroligt på henne
- Det måste varit en mardröm. Inget allvarligt sa Stella och la sig ner igen
- Är det säkert? Du verkade vara så inne i det sa jag och la mig ner och smekte henne kind
- Det är säkert, jag mår bra. Det var bara en mardröm helt enkelt sa Stella och skakade bara bort det
- Okej, sov gott igen. Jag älskar dig sa jag och gav henne en puss på pannan
- Jag älskar dig med sa Stella och vi somnade om igen
2 dagar senare - Eric gör tv-intervjuer och Stella träffar Nikki - Stellas Perspektiv
Jag vet ärligt talat inte vad som håller på att hända med mig. Jag hade drömt samma mardröm i två dagar nu och det kändes som att det aldrig skulle försvinna heller. Jag och Nikki gick en sväng med Miracle i vagnen i VitaBergsparken och hon sov så sött.
- Du sa att du ville prata med mig om något sa Nikki och tittade på mig
- Det kommer låta jätte konstigt men jag har drömt mardrömmar i två dagar nu sa jag
- Men det gör väl alla ibland? sa Nikki och såg förvånat på mig
- Jo, fast jag skriker och pratar i sömnen och igår kväll hittade Eric mig i köket sa jag
- Va? Går du i sömnen nu också? sa Nikki och stannade tvärt
- Ja, tydligen. Jag vet inte vad det är som gör att jag drömmer sånt här. sa jag och vi gick vidare
- Men kan du inte berätta om drömmarna? sa Nikki
- Jag bråkar med någon, en man. Han slår mig och försöker hålla tag i mig och jag känner hur luften tar slut i drömmen sa jag
- Kan det vara något med drunkning att göra? Jag menar att du återupplever det fast på ett annat sätt? sa Nikki och log
- Kanske, jag vet ingenting längre. Det har börjat nästan gå så långt att jag är rädd för att somna sa jag
- Har du pratat med någon läkare om det? sa Nikki
- Nej, jag vet inte varför men det känns inte som något jag behöver sa jag och gick snabbare
- Döljer du någonting för mig? Har det hänt något gammalt som du inte berättat för mig? sa Nikki
- Vad menar du med det? sa jag och såg surt på henne
- Har du varit med om det du drömmer om förut? sa Nikki och jag försökte hålla tillbaka tårarna
- Jag trodde det var glömt. Men jag antar att jag är rädd att dom ska skriva om förlovningen och att en av mina ex ska komma sa jag
- Så du har blivit misshandlad förut? sa Nikki och la en arm runt min axel
- Ja, fast det var jätte länge sen, jag vet inte varför det kommer tillbaka nu. Men det kanske har med rädslan att alla ska veta det som gör mig rädd sa jag och torkade tårarna som rann ner för mina kinder
- Gumman, du måste berätta för Eric att du är rädd och att det är därför du har dom här mardrömmarna sa Nikki
- Ja, jag antar det. Fast om dom försvinner behöver jag inte berätta något sa jag och skrattade
- Lätt lösningen där. Nej, vad säger du om att ta en varm kopp choklad hemma hos er? sa Nikki och log stort
- Mer än gärna sa jag och log mot Nikki och vi gick sen hem mot lägenheten
1 månad senare - Eric, Stella och Miracle ska till Kattarp - Erics Perspektiv
Vi satt på flygplatsen och väntade på att vi skulle gå ombord planet. Jag var riktigt spänd på att få åka hem och träffa min familj och samtidigt låta dom träffa Stella och Miracle. Stella låg med sitt huvud mot min axel för hon hade inte sovit på en vecka. Mardrömmarna hemsökte henne fortfarande och hon vågade inte sova längre. Men jag hoppas den här minisemestern ska bli bra för henne.
OMBORDSTIGNING PÅ PLAN MOT HELSINGBORG
- Det är dags sa jag och smekte Stellas kind
- Okej, jag kommer sa Stella och gäspade och tog sen babyskyddet med Miracle i och vi gick ombord planet. Vi satte oss på våra platser och spände fast babyskyddet och nu var det bara att vänta tills vi skulle åka. Jag tittade på Stella och log stort.
- Är du redo för att träffa min familj ? sa jag och log
- Ja, det är klart jag är. Men dom hade nog tyckte jag var roligare om jag inte var så trött sa Stella och log trött
- Har du kommit på var mardrömmarna kommer ifrån? sa jag och såg allvarligt på Stella
- Nej, varför skulle jag det? sa Stella lite irriterat
- Du vet någonting. Stella, berätta för mig varför du har mardrömmarna nu......
Detta är kapitel 46 av Still Loving it. Förlåt att det blev ett ganska tråkigt kapitel. Jag har svårt att få ihop hela säcken nu när det bara är ett par kapitel kvar. Det är därför som det här kapitlet blev lite tråkigt tyvärr men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 47 kommer ikväll och då kommer ni bl.a. få veta vad Stella berättar? Vad händer i Kattarp? Vem är det Stella krockar med på stan och varför blir hon nervös? Och hur reagerar Stellas föräldrar på förlovningen? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 47 som kommer ikväll.
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket! TUSEN TACK FÖR ATT NI FORTSÄTTER LÄSA BLOGGEN! NI ÄR FANTASTISKA!!!
TACK IGEN FÖR ATT NI ÄR SÅ FANTASTISKA OCH OMTÄNKSAMMA MOT MIG! TACK!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333<333
Kapitel 46 försenat.....:'(
Hej alla fantastiska och underbara läsare!
Nu är det väldigt nära slutet av Still Loving it och det sista kapitlet kommer på söndag. Och det är väl därför jag har svårt att komma på något att skriva dom sista kapitlen. Och tyvärr så har det blivit så den här gången med kapitel 46. Det kommer imorgon och det gör kapitel 47 också. Jag är ledsen för att det blivit såhär men jag hoppas dom tre sista kapitlen ska gå lättare sen :)
Kramar Natalie
Still Loving it - Kapitel 45
- Är det okej om jag går en sväng? sa jag och log
- Ja, men det gör så ont bara sa Stella och höll sig för magen
- Vad menar du? sa jag och gick fram mot Stella
- Det gör ont i magen och ryggen sa Stella och grimaserade av smärta
- Stella, du har värkar......
Stellas Perspektiv
Jag hade sånna smärtor i ryggen och magen. Eric skulle iväg och göra någonting men jag visste inte vad än. Han kom in till sovrummet där jag satt i sängen och han tittade lite oroligt på mig.
- Är det okej om jag går en sväng? sa Eric och såg oroligt på mig
- Ja, men det gör så ont bara sa jag och grimaserade av smärta och försökte hålla tillbaka tårarna
- Vad menar du? sa Eric och satte sig framför mig i sängen
- Det gör ont i magen och ryggen sa jag och tårarna började rinna
- Stella, du har värkar! Vi måste till sjukhuset sa Eric och reste sig upp ur sängen
- Nej, det kan inte stämma. Det är för tidigt sa jag och bet mig hårt i läppen när nästa värk kom
- Jo, det gör det. Kom, klarar du att stå upp? sa Eric och tog min hand
- Mmm...tar du väskan? sa jag och reste mig försiktigt upp
- Den är här. Såja, andas djupt nu. sa Eric och hjälpte mig ut till hallen och jag tog på mig skorna
- Mamma...smsa mamma sen sa jag och kände hur värken försvann
- Självklart. Kom gumman sa Eric och hjälpte mig ner till bilen
Eric var världens finaste under hela resan till BB och när vi kom fram blev vi mottagna av en barnmorska som heter Tina och hon hjälpte oss in på ett av rummen. Jag fick byta om till sjukhuströja/rock liknade sak och sen satte hon på bältet med CTG-utrustningen som mäter värkar och barnets hjärtljud.
- Ska man inte försöka hindra barnet? Jag menar det är ju 4 veckor för tidigt sa Eric och höll hårt i min hand
- Tyvärr så har hon redan hunnit gå en bit så det är bättre att låta barnet komma ut eftersom det dessutom verkar lite stressat sa Tina
- Du klarar det här gumman, det vet jag att du gör sa Eric och gav mig en puss på kinden
Jag svarade inte utan log lite försiktigt och försökte bara koncentrera mig på allt som hände inom mig. När smärtan var som värst kändes det som att jag bara ville gå ut därifrån och strunta i alltihopa men det gick inte. Tur att Eric fanns där iallafall. Jag hade inte klarat det här utan honom.
6 timmar senare - Miracle har kommit - Erics Perspektiv
Miracle hade kommit till världen för ungefär 20 minuter sen. Men eftersom hon är 4 veckor för tidig så tog dom med henne och la henne i en värmesäng så hon skulle kunna hålla värmen. Men hon var helt fantastiskt söt. Hon hade mörkt brunt hår, blå ögon ( ändras senare ) och var jätte lik Stella men det tycker inte Stella. Hon tyckte mer Miracle var lik mig. Känner på mig att vi kommer vara oense om det ett tag.
Att jag inte hann göra klart för frieriet idag gjorde ingenting. Nu var det Stella och Miracle som gällde. Stellas föräldrar var på väg hit och jag hade även smsat Tomas som skulle komma. Miracle var 46 cm lång och vägde 3686 gram. Det var ganska litet men hon är ju också född för tidigt.
- Hur känns det nu? sa jag och smekte Stellas kind
- Bra, men jag är faktiskt trött, fast glad sa Stella och log
- Knack knack
- Hejsan. Här finns det en liten tjej som vill hälsa på sin mamma och pappa sa Tina och kom in med Miracle i en plastsäng och hon sov.
- Är hon okej nu? sa Stella och rörde försiktigt Miracles kind
- Ja, det är hon. Men vi vill ändå att ni stannar några dagar på sjukhuset sa Tina
- Varför då? sa både jag och Stella i munnen på varandra
- Eftersom hon är en prematur( för tidigt född) så vill vi ha kvar er här i 5 dagar sa Tina
- Okej, så jag ska bo i det här rummet? sa Stella och log
- Ja, det här blir som din och Miracles svit. Eric är naturligtvis också välkommen att stanna sa Tina
- Tack, det gör jag nog gärna, om inte jobbet kommer i mellan sa jag och log
- Ja, då ska jag väl lämna er ensamma lite sa Tina och gick ut från rummet
Jag och Stella tittade på Miracle som låg och sov. Hon var verkligen ett litet mirakel och hon var så otroligt söt. Lik söt som en marsipangris. Stella tittade upp mot mig och vi gav varandra en kyss. Fem dagar skulle dom få stanna här och jag också om jag ville. Men det blir nog svårare för mig eftersom jag har jobbet och sen måste jag ordna med det sista inför frieriet. Och ju mer jag tänkte på det ju mer nervös blev jag. För tänk om hon säger nej iallafall?
4 dagar senare - Stella och Miracle får åka hem - Stellas Perspektiv
Jag hade tagit på Mircale en ljusrosa body med texten " I love kisses" och ett par ljusrosa/turkosa randiga byxor med en cupcake på rumpan. Sen hade jag tagit på henne en rosa leopard mönstrad overall med öron på eftersom hon var så liten och hon kunde inte hålla värmen så bra änn. Det var ändå november ute och jag hade på mig mina mysbyxor och fått låna Erics munkjacka för jag ville inte ha kläder som satt åt för mycket. Eric kom upp med babyskyddet(bilbarnstol) och jag satte Miracle i den.
- Är ni redo att åka? sa Eric och log mot mig
- Alltid redo sa jag och log stort och gav honom en kyss
- Är det okej om jag släpper av er hos dina föräldrar? Jag måste fixa en överraskning till dig ikväll sa Eric
- Ja, visst. Men vad är det för överraskning? sa jag och såg nyfiket på Eric
- Det får du se ikväll. Så, jag tänkte om din föräldrar, eller din mamma kan ta hand om Miracle i någon timme sa Eric och log medan vi gick mot hissen
- Okej, men hon är ju bara 4 dagar gammal sa jag och tittade på Miracle som sov
- Det gäller bara några timmar. Vad säger du? sa Eric och log
- Okej då, men då får du göra en underbar överraskning sa jag och skrattade
- Du kommer få den bästa överraskningen i världen. Det lovar jag sa Eric och log
Senare hemma hos Stellas föräldrar - Stellas Perspektiv
Jag satt i soffan och höll om Miracle som precis hade fått mat. Jag hade ordnat så mina föräldrar hade tillräckligt med mat åt henne för att vara tillsammans med Eric. Min pappa hade inte träffat Miracle ännu och jag vet inte om han någonsin kommer göra det. När det knackade på dörren gick pappa och öppnade och sen kom han och Eric in.
- Är du redo att åka? sa Eric och log
- Kan jag få prata med Stella först? sa pappa och såg på mig
- Jag väntar i hallen sa Eric och gick ut till hallen
- Jag är ledsen för jag varit så hård mot dig. Jag vill stötta dig med det här också sa pappa och satte sig bredvid mig
- Menar du det? För jag har velat ha dig som pappa och morfar igen sa jag
- Och det kommer jag göra också sa pappa och log stort
- Tack, så, tar du henne? sa jag och gav honom Miracle
- Självklart. Åk med Eric och ha roligt sa pappa och log stort
- Det ska jag sa jag och gick ut till hallen och tog på mig skorna
Senare i danslokalen - Erics Perspektiv
När vi kom in i danslokalen så tittade Stella chockat på mig. Jag hade fått mycket hjälp med stjärnhimlen och på golvet hade jag lagt en pläd och levande ljus runt om. Jag hade lagt asken med ringarna på en kudde med rosenblad runt om.
- Har du gjort allt det här för mig? sa Stella och log
- Ja, jag fick lite hjälp av J-son med idéen sa jag och log snett
- Det är helt fantastiskt! Men jag passar inte in nu när jag ser ut såhär sa Stella
- Du är helt fantastisk. Kom sa jag och vi satte oss ner på pläden
Vi tittade lite på den gjorda stjärnhimlen och jag sträckte mig försiktigt efter asken med ringarna i och jag svalde hårt. Sen satte jag mig framför Stella och försökte få ner pulsen till normal nivå igen.
- Stella det är någonting jag vill fråga dig sa jag och log blygt
- Du skojar? Du tänker inte...sa Stella och såg chockat på mig
- Stella Eriksson. Det finns ingen annan som jag älskar mer än dig, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig och jag vill leva resten av mitt liv med dig. Det är därför jag vill fråga dig om du vill gifta dig med mig?........
Detta är kapitel 45 av Still Loving it. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det inte kom upp igår och idag var jag utelåst i nästan 1 1/2 timme så ja, allting blev försenat. Men nu är det här och jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 46 av Still Loving it kommer imorgon ( onsdag ) och då kommer ni bl.a. Få veta vad Stella svarar? Hur blir vardagen med Miracle? Vad gör dom i Kattarp? Och varför börjar Stella gå i sömnen? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 46 som kommer imorgon ( onsdag ).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket! TUSEN TACK FÖR ATT NI FORTSÄTTER LÄSA BLOGGEN! NI ÄR FANTASTISKA!!!
TACK IGEN FÖR ATT NI ÄR SÅ FANTASTISKA OCH OMTÄNKSAMMA MOT MIG! TACK!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333<333
Kapitel 45 är på gång!
Hej alla fantastiska och underbara läsare!! Jag är jätte ledsen att det tar tid med kapitel 45 men det kommer imorgon (tisdag) och även 46 kommer då. Jag skriver så fingrarna blöder och jag hoppas ni förlåter mig för krånglet just nu. Tack för att ni är bäst!!
Kramar Natalie ❤
Still Loving it - Kapitel 44
- Ja, men bara i vecka 16+2 och det kommer inte vara några problem. Vill bara jobba några dagar i veckan sa jag och log
- Ja, jag vet inte. Skulle du klara av att jobba tre dagar i veckan? sa chefen
- Absolut. Det kan jag och jag vill väldigt gärna göra det. Kan ni inte ge en chans iallafall sa jag
- Stella, du har ju jobbat här förut så mitt beslut blir.......
Stellas Perspektiv
- Stella, du har jobbat här förut så mitt beslut blir att låta dig börja här sa chefen
- Menar du det? Det är ju fantastiskt! Hur vill du göra med dagarna? sa jag och log
- Jag skriver ett schema åt dig som du kan få imorgon om du vill sa chefen
- Tack, jag kommer och hämtar det imorgon om det går bra sa jag och log
- Det blir jätte bra. Grattis till bebisen förresten sa chefen
- Tack! Och tack igen för att du låter mig jobba här igen sa jag och log
- Det var så lite. Vi ses imorgon sa chefen och jag gick ut från kontoret
Jag blev jätte glad att dom kunde ordna ett jobb som jag kan göra i några veckor iallafall. Eftersom jag blir galen på att bara gå hemma när Eric jobbar. Jag ringde sen till mamma och vi bestämde att vi skulle mötas på Subway. När jag kom dig kramade jag om mamma och vi gick in och hon beställde en macka medan jag tog en cola. Vi satte oss ner och pratade.
- Vi har fått vet att vi väntar en flicka sa jag och såg på mamma
- Nej, men grattis gumman! Har ni bestämt namn redan? sa mamma och log stort
- Ja, Miracle, eller något som betyder det iallafall sa jag och log stort
- Vad roligt! Men vad gör du imorgon eftermiddag? sa mamma
- Jag ska till espresso house på förmiddagen men på eftermiddagen gör jag inget speciellt, Hurså? sa jag och såg nyfiket på mamma
- Inget speciellt. Det vore bara så roligt om du ville komma hem till oss imorgon runt 15.00 sa mamma och log hemlighetsfullt
- Okej, jag kommer. Är pappa där? sa jag och kände hur det knöt sig i hjärtat
- Det vet jag inte gumman. Allt jag vet är att han är väldigt ledsen för allting just nu. Det handlar nog mest om stoltheten just nu sa mamma
- Okej, men du kan hälsa honom att jag sa hej sa jag och tog en klunk av läsken
- Det ska jag göra gumman. Det lovar jag sa mamma och la sin hand över min och jag hoppas bara att allting ska bli som vanligt mellan mig och min pappa tillslut.
Samtidigt i studion - Erics Perspektiv
- Du ordnade ju den där snögrejen i danslokalen du borde göra något liknande igen men på något annat sätt sa J-son
- Smart, men frågan är bara vadå? sa jag och funderade lite
- Vad sägs om att göra samma sak fast med en stjärnhimmel istället. Det skulle vara riktigt coolt sa J-son
- Du är ett genié! Det ska jag göra. Det här kommer bli sjukt bra! Tack bro! sa jag och log stort
- Var så lite så. Men har du köpt ringar då? sa J-son och såg frågande på mig
- Shit, jag visste att det var något jag hade glömt sa jag och slog mig i pannan
- Men stick iväg nu och köp ringarna. Jag fixar det sista här sa J-son
- Är det säkert? sa jag och log
- Absolut. Jag ordnar det här. Stick iväg och fixa ringarna nu sa J-son
- Tack, du är verkligen en grym vän sa jag och tog mina saker och gick ut till bilen
Jag satte mig i bilen och körde mot smyckesbutiken. Jag parkerade bilen och drog upp luvan på tröjan och gick in till butiken. Jag tittade lite innan jag bestämde mig för två ringar. Stellas ring hade lite mer bling bling på sig och jag valde en slätare. Jag betalade för dom och innan någon kände igen mig så gick jag ut till bilen och åkte tillbaka till studion.
Anledningen till att jag jobbar så hårt nu är för att jag är ledig imorgon eftermiddag eftersom jag ska vara med på en överraskning som Stella ska få. Och jag hoppas verkligen att hon ska bli överraskad av både den ena överraskningen och för förlovningen. Men tanken slog mig just, tänk om hon säger nej?
Nästa dag - eftermiddagen - Stellas Perspektiv
Jag hade varit och hämtat mitt schema och jag skulle jobba tre dagar i veckan. Jag såg faktiskt fram i mot det. Men nu skulle jag hem till mamma. Om pappa var hemma så skulle det bara bli en plåga fast det var en sak som var lite konstig och det var att alla mina vänner varit konstiga mot mig idag. Men det kanske bara är mina hormoner som spelar mig ett spratt. Jag ringde på dörren men ingen öppnade så jag kände på den och det var öppet så jag gick in. Jag tog av mig skorna och gick in till lägenheten.
- Överraskning! skrek alla och kom fram och det var mina vänner och familj
- Vad är det här? sa jag förvånat
- Din babyshower. Vi har planerat det i 2 veckor. Blev du glad? sa mamma och log
- Ja, vad snälla ni är. Och har du vetat om det här utan att säga något? sa jag till Eric
- Ja, och du ska bara veta hur svårt det var att hålla det hemligt för dig sa Eric och log
- Ni är verkligen urgulliga! Jag älskar er alla för det här sa jag och gav Eric en kyss
- Bra. Då börjar vi babyshowern! sa mamma och det började
Det var lekar, fika och present öppning. Vi fick massor med kläder, blöjor och andra saker som vi behövde. Vi hade faktiskt ställt i ordning hemma i lägenheten innan också för jag inte skulle stressa på slutet av graviditeten. Men babyshowern var jätte rolig och mysig. Men jag hade känt små sammandragningar i magen igen och Eric märkte på mig att det var något som var fel men jag skakade bara bort det. För det är säkert ingenting. Hoppas jag iallafall.
10 veckor senare - Eric ska ordna det sista på frieriet - Erics Perspektiv
Jag skulle ordna det sista inför att jag skulle fria till Stella och det skulle ske ikväll hade jag tänkt mig. Stella satt i sängen och la sina händer mot sin mage. Hon var i vecka 36 nu och jag log mot henne. Nu kunde Miracle komma när som helst och jag hade fått vara ledig. Det var snöigt ute och jag tog på mig vinterjackan innan jag gick in till sovrummet igen.
- Är det okej om jag går en sväng? sa jag och log
- Ja, men det gör så ont bara sa Stella och höll sig för magen
- Vad menar du? sa jag och gick fram mot Stella
- Det gör ont i magen och ryggen sa Stella och grimaserade av smärta
- Stella, du har värkar......
Detta är kapitel 44 av Still Loving it. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det inte kom igår (lördag) men jag var så trött och skulle upp tidigt så jag hann inte klart. Och idag var jag i Eskilstuna på Coming Home så därför kom inte kapitel 44 upp förens nu. Och imorgon ( måndag ) kommer kapitel 45 av Still Loving it. Och då kommer ni bl.a. få veta om Stella har fått värkar? Vad händer på sjukhuset? Kommer Eric fria till Stella och vad svarar hon? Det och mycket mycket mer. Hinner jag kommer kapitel 46 också. Men hoppas ni ska tycka om detta kapitel även om det blev lite tråkigt.
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket! TUSEN TACK FÖR ATT NI FORTSÄTTER LÄSA BLOGGEN! NI ÄR FANTASTISKA!!!
TACK IGEN FÖR ATT NI ÄR SÅ FANTASTISKA OCH OMTÄNKSAMMA MOT MIG! TACK!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333<333
Still Loving it - Kapitel 43
- Allting ser helt normalt ut och jag ska ta lite bilder åt er och sen ska vi se om barnet vill visa oss vad det blir sa barnmorskan
- Det känns overkligt att se bebisen såhär. Det känns mer äkta nu sa jag
- Så känner dom flesta när dom kommer hit. Men då ska vi se, vill ni veta könet? sa barnmorskan
- Ja, om det går sa Stella och jag nickade
- Det kommer bli en.......
Erics Perspektiv
- Det kommer bli en flicka. Det är en liten flicka sa barnmorskan och log
- En Miracle sa jag och gav Stella en kyss på pannan
- Är det namnet ni valt? sa barnmorskan och log stort
- Ja, jag har haft lite problem under graviditeten och hon har alltid klarat det så därför känns hon som vårat mirakel sa Stella och log mot mig
- Det är fint. Här är era bilder och vi ses igen om två veckor sa barnmorskan och torkade bort gelén på Stellas mage och gav mig bilderna
Stella drog ner tröjan och satte sig upp igen. Vi fick en ny tid om två veckor och sen gick vi ut från undersökningsrummet och ut mot bilen. När vi satt oss i den och tittade på bilderna av Miracle och det kändes i hjärtat. Det var så overkligt samtidigt som det var verkligt. Stella log stort mot mig och jag gav henne en kyss.
- Det känns lite konstigt att inte få berätta för pappa sa Stella och bet sig i läppen
- Jag förstår det. Men du har mig sa jag och log stort och smekte hennes kind
- Jag kunde inte ha någon bättre helt enkelt sa Stella och log blygt
- Ska vi åka hem? Jag ska till studion imorgon och det sa jag och log
- Mmm..och jag är trött sa Stella och lutade huvudet mot sin axel
- Då åker vi hem sa jag och startade bilen och vi åkte hem till lägenheten
När vi kom hem så la sig Stella på soffan och jag gjorde några mackor åt oss. Stella hade lite svårt för att äta viss mat just nu så därför blev det mackor. Vi satt i soffan och käkade våra mackor och myste tillsammans. Jag la min hand mot Stellas mage och hon tittade upp mot mig och log. Jag lutade mig ner och gav henne en passionerad kyss. Jag la sen mitt huvud mot hennes och hon kröp ner lite och la sig mot mitt bröst istället. Jag lekte med hennes hår och jag var så otroligt lycklig och glad.
- Vad säger du om att gå och lägga oss? sa jag och pussade henne på pannan
- Mmm...det tycker jag. Speciellt eftersom du ska till studion imorgon och jag ska till Espresso house sa Stella
- Vad ska du göra där? sa jag och såg glatt på Stella
- Jag ska söka jobb, några dagar i veckan bara så jag har något att göra på dagarna sa Stella
- Men du är ju gravid! Det kanske inte är så bra nu sa jag oroligt
- Eric, jag är i vecka 16 och jag kan jobba någon vecka och jag ska inte jobba heltid det är bara så jag har något att göra sa Stella bestämt
- Okej, men lova att du är försiktigt isåfall sa jag och smekte hennes kind
- Det är klart jag ska, men skulle inte vi sova? Så varför är tröjan fortfarande på? sa Stella och skrattade
- Haha, jag kan fråga detsamma. Kom nu prinsessan sa jag och lyfte upp Stella i famnen och gick in med henne i sovrummet
- Haha, orkar du bära mig änn? sa Stella och skrattade
- Knappt, men i värsta fall får du bära mig sa jag och skrattade
- Sötnöt! sa Stella och log mot mig när jag lagt ner henne på sängen
Jag log stort mot henne och jag kände hur hårt mitt hjärta började slå. Jag tog av mig kläderna och kröp ner bredvid henne i sängen och la mig närmare henne och la mig lite lätt över henne och hon tog sina händer i mitt hår och vi kysste varandra. Jag älskade henne så otroligt mycket. Jag la mig ner och hon kröp upp bredvid mig och la sitt huvud mot mitt bröst och jag la min arm runt henne och släckte sen lampan och vi somnade båda två.
Nästa dag - Eric är i studion - Erics Perspektiv
Vi hade jobbat på ett bra tag nu och vi tog en liten paus och jag tänkte fortfarande på hur jag skulle fria till Stella. Jag ville göra det på något romantiskt och annorlunda sätt men jag vet bara inte hur.
- Åh Stella! Du är min bästa flickvän sa J-son och skrattade
- Hey, jag tänker inte alltid på Stella, eller jo det gör jag sa jag och skrattade
- Vad är det den här gången? sa J-son och log
- Jag ska fria till henne men jag vet inte hur. Jag vill göra det romantiskt och annorlunda sa jag
- Först Grattis och för det andra, det är svårt. Har du kommit på någonting? sa J-son
- Nej, jag har haft flera tusen idéer men sen blir jag iallafall inte nöjd med dom. Vad tycker du? sa jag och såg på J-son
- Ja, jag måste tänka lite... Vänta nu har jag det! Du ska göra såhär sa J-son
Senare på Espresso house - Stellas Perspektiv
Jag hade gått in till chefens kontor direkt när jag kom dit. Mina gamla vänner hade tittar och frågat lite om min mage och jag log bara när hon frågade och berättade såklart. Och dom blev jätte glada för min skull. Men nu satt man inne hos chefen och skulle försöka få ett jobb igen.
- Problemet är ju att du är gravid sa chefen
- Ja, men bara i vecka 16+2 och det kommer inte vara några problem. Vill bara jobba några dagar i veckan sa jag och log
- Ja, jag vet inte. Skulle du klara av att jobba tre dagar i veckan? sa chefen
- Absolut. Det kan jag och jag vill väldigt gärna göra det. Kan ni inte ge en chans iallafall sa jag
- Stella, du har ju jobbat här förut så mitt beslut blir.......
Detta är kapitel 43 av Still Loving it. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det kom så sent idag också. Jag är som sagt fortfarande förkyld och det har varit som en bastu i vårat hus hela dagen så det har knappt gått och vara där. Men imorgon ( lördag ) kommer jag få upp det tidigare och då kommer ni bl.a. Få veta vad det är för idé J-son har? Får Stella jobbet? Vad är det för överraskning som Stellas vänner gör? Och vem kommer dit? Vad händer när Miracle kommer till världen? Och varför är Stella så ofta på sjukhuset? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 44 som kommer imorgon ( lördag ).
På söndag kommer inget kapitel eftersom jag ska till Eskilstuna men på måndag ska jag försöka få upp både kapitel 45 & 46. Men det blir då. Hoppas ni tycker om detta och kapitel 44 först :)
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket! TUSEN TACK FÖR ATT NI FORTSÄTTER LÄSA BLOGGEN! NI ÄR FANTASTISKA!!!
TACK IGEN FÖR ATT NI ÄR SÅ FANTASTISKA OCH OMTÄNKSAMMA MOT MIG! TACK!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333<333
Still Loving it - Kapitel 42
- Nej, jag är allvarlig. Jag är gravid och jag tänker behålla det sa jag och bet mig i läppen
- Du kan inte mena allvar, för det första är du bara 19, snart 20 år du har hela livet framför dig och det finns bara en sak att göra nu sa pappa och la sin hand mot min kind
- Försöker du säga till mig att jag ska göra abort?! sa jag argt
- Stella gumman, det finns inget annat sätt.......
Stellas Perspektiv
Jag trodde inte jag hade hört rätt. Min egen pappa ber mig att göra en abort. Jag tittade bara på honom och det fanns ingenting som jag kunde säga. Jag blev både arg och ledsen. Jag visste att han skulle bli såhär men jag hade samtidigt hoppats på att han skulle varit mer stöttande.
- Du har fel! Det är inte alls det bästa för mig! Jag vill behålla barnet och jag kan inte förstå varför du aldrig kan vara glad för min skull sa jag surt
- Stella, du är bara 19 år! Vet du hur stort ansvar det är med ett barn?! sa pappa argt
- Ja, det vet jag! Men jag tänker inte lyssna mer på dig! Jag behåller det oavsett vad du säger sa jag argt och såg på mamma som kom in i vardagsrummet
- Vad är det ni bråkar om? sa mamma och såg förvånat på mig och pappa
- Stella är gravid och pappa vill att hon gör abort sa Lisa och log
- Det är Stellas val älskling inte ditt sa mamma och la sin arm runt mina axlar
- Visste du om det här?! sa pappa förvånat
- Ja, Stella berättade för mig att hon var gravid och jag tänker finnas för henne. Jag ser fram i mot att bli mormor sa mamma och log stort
- Jag kan inte acceptera det här. Jag är ledsen Stella men det går bara inte. Dra inte in mig i det här mer sa pappa och han gick in till deras sovrum och smällde igen dörren
- Jag visste det redan, det var inte direkt någon överraskning direkt sa jag
- Men jag finns för dig gumman. Och eftersom Eric ska åka till Norge på torsdag får du sova här sa mamma och gav mig en puss på huvudet
Jag satte mig igen i soffan men jag var ledsen för det som hänt med pappa. Även fast jag visste att här skulle hända så hade jag hoppats på att han skulle varit mer stöttande. Men jag hade tydligen fel. Fast jg tänkte inte berätta för mamma att jag kanske inte kommer sova här på torsdag men varför, det ska jag hålla för mig själv ett tag till.
Torsdag - Eric pratar med Alex och Edin - Erics Perspektiv
Vi hade precis haft soundcheck och nu stod jag med Alex och Edin bakom scenen för att vi skulle vänta på att dom skulle börja filma. Jag hade haft svårt att lämna Stella eftersom hon bråkat med sin pappa och hon hade varit ledsen när jag åkte också. Men jag tror faktiskt jag kan muntra upp henne snart.
- Tänker du på Stella eller? sa Alex och log
- Ja, och det här kanske kommer låta galet men jag har tänkt på en sak sa jag
- Vadå? Ska du sticka? sa Edin och såg chockat på mig
- Nej, självklart inte men jag funderar på att fria till henne sa jag och log generat
- Va? Du skojar? Men Eric, ska du skaffa Volvo, villa och vovve nu eller? sa Alex och skrattade
- Haha, jätte kul hördu. Jag vill göra det för jag älskar henne sa jag och log
- Ja, men då tycker jag du ska göra det. Men gör det på något speciellt sätt sa Edin
- Mmm...men hur då? sa jag och såg fundersamt på Edin
- Något coolt och oväntat men ändå romantiskt sa Alex
- Precis, jag ska tänka ut något men det är nog vår tur nu för bossen kommer sa jag och såg mot Tomas
- Precis killar! Det är eran tur nu sa Tomas och vi gick mot scen ingången och väntade tills dom sa mitt namn och vi gick ut på scenen
När vi gick ut och gjorde våran grej så tyckte jag att jag såg någon i publiken som jag kände igen. Jag försökte fästa blicken mot personen och när jag såg vem det var så tittade jag stort och chockat på Stella. Vad gjorde Stella här? Jag blev jätte förvånad men samtidigt väldigt glad och jag fick ännu mer energi när jag såg henne. Jag var så glad att hon hade kommit hit bara för mig, fina fina Stella.
Senare på hotell rummet - Stellas Perspektiv
- Jag kan inte förstå att du åkte hit för mig sa Eric och log
- Orkade inte vara hemma hos mina föräldrar så jag tänkte att det inte kunde skada att åka och hälsa på min underbara pojkvän sa jag och log stort
- Jag är jätte glad att ni är här sa Eric och la sin hand mot min mage
- Vi är glada att få vara här. Det är du och bebisen som är min familj nu. Mamma finns där men pappa vill inte sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Gumman, jag kommer inte lämna dig! Jag lovar dig det sa Eric och gav mig en passionerad kyss
- Även om jag krossar dig när magen vuxit lite till? sa jag och skrattade
- Hahahahaha, ja även då sa Eric och skrattade
Eric gav mig en kyss till och vi la oss till rätta i sängen. Jag var så glad som hade honom och att jag valt att åka hit ångrar jag inte. Men det som var skönt men det här är att jag inte känt någon stress när jag åkte hit och det gjorde mig glad för då kanske det är bra nu. Eric la sin arm runt min midja och jag sträckte mig försiktigt efter lampknappen och släckte lampan och vi somnade båda två.
8 veckor senare - Eric och Stella är på ultraljud - Erics Perspektiv
Idag skulle vi kanske få veta vad som är i Stellas mage. Det hade gått 8 veckor till och nu hade hon börjat få en mage och hon var jätte söt som alltid. Och nu satt vi i väntrummet och väntade på att få komma in och folk tittade lite på oss och jag såg att Stella kände sig obekväm med det.
- Folk tittar på oss sa Stella och såg på mig
- För att du är söt sa jag och gav henne en puss på kinden
- Nej, för att du råkar vara Eric Khaled Saade sa Stella och skrattade
- Haha, vad söt du är. Men låt dom titta, det ska inte vi bry oss om sa jag
- Stella Eriksson och Eric Saade sa barnmorskan
- Hej! Stella sa Stella till barnmorskan
- Eric sa jag och log
- Trevligt att träffa er. Då kan ni följa med in här sa barnmorskan och vi gick in på ett rum och Stella fick lägga sig ner på en brits
Barnmorskan tittade på magen och kände lite och lyssnade på hjärtat på bebisen och frågade lite frågor. Sen var det dags för ultraljudet och jag kände hur hårt mitt hjärta slog.
- Vilken vecka är du i nu? sa barnmorskan och la gelé på Stellas mage
- 16, och jag hoppas få se kön idag om det går sa Stella och log blygt
- Det kan vi nog ordna om bebisen vill visa oss det men först ska vi se sa barnmorskan och började ultraljudet
När jag fick se bebisen på skärmen så tog jag Stellas hand och jag kände hur tårarna började rinna. Det kändes helt overkligt att det var min och Stellas bebis på skärmen.
- Allting ser helt normalt ut och jag ska ta lite bilder åt er och sen ska vi se om barnet vill visa oss vad det blir sa barnmorskan
- Det känns overkligt att se bebisen såhär. Det känns mer äkta nu sa jag
- Så känner dom flesta när dom kommer hit. Men då ska vi se, vill ni veta könet? sa barnmorskan
- Ja, om det går sa Stella och jag nickade
- Det kommer bli en.......
Detta är kapitel 42 av Still Loving it. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det kom så sent idag också men jag ska skärpa mig och få upp det tidigare imorgon. Och imorgon ( fredag ) kommer då kapitel 43 av Still Loving it. Och då kommer ni bl.a. få veta vad det är för kön på barnet? Vad är det för överraskning som Stellas familj och vänner gör? Och vem är där? Och kommer Eric på något bra sätt att fria på? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 43 som kommer imorgon ( fredag ).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket! TUSEN TACK FÖR ATT NI FORTSÄTTER LÄSA BLOGGEN! NI ÄR FANTASTISKA!!!
TACK IGEN FÖR ATT NI ÄR SÅ FANTASTISKA OCH OMTÄNKSAMMA MOT MIG! TACK!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333<333
Still Loving it - Kapitel 41
- Åh, vad gullig du är! sa jag och satte mig sakta upp i sängen
- Ville överraska dig lite, men gumman, du är het sa Eric och la sin hand mot min panna
- Tack, du är väldigt het också sa jag och skrattade
- Haha, det var inte så jag menade, det känns som du har hög feber......
Stellas Perspektiv
- Tack, du är också het sa jag och skrattade
- Haha, tack, fast jag menade inte så, det känns som du har feber sa Eric
- Snälla, säg inte så. Jag orkar inte mer. Jag vill inte vara med om det här mer sa jag och drog kudden över huvudet
- Älskling, jag vet att det måste vara hemskt för dig just nu men det bästa är om vi åker till sjukhuset. sa Eric och tog bort kudden
- Okej, men jag orkar inte åka dit mer. Kan du inte bara vara normal nu kropp? sa jag och Eric skrattade
- Hahahahaha, den kommer bli det jag lovar. Kom nu sa Eric och hjälpte mig upp ur sängen
Jag tog på mig mina gråa mysbyxor och ett vitt linne över. Jag kände mig inte alls dålig. Normalt när jag har feber brukar jag inte kunna stå upp och nu känner jag inte av det. Eric kanske bara inbillade sig ändå. Jag gick fram till honom och jag tittade på honom.
- Det kanske är bäst om jag tar tempen innan jag åker till sjukhuset sa jag
- Okej, vänta ska jag hämta den sa Eric och hämtade örontermometern och hjälpte mig
- Det känns inte som jag har feber, då skulle jag mått mycket sämre sa jag
Pip pip pip
- Men det skadar inte att vara på den säkra sidan sa Eric och tittade på tempen
- 36,5 helt normal. Men jag fattar inte varför du känns så varm? sa Eric och såg konstigt på mig
- Jag har ju sovit bredvid en het eld i natt och sen är det ganska varmt i sovrummet också sa jag och log
- Det förstås, men det skadar ju inte att vara på den säkra sidan. sa Eric och gav mig en puss på pannan
Jag log mot honom och för mig kändes det bara skönt att jag inte behövde åka till sjukhuset igen. Det räcker med att jag ska dit varje ny vecka fram till vecka 13. Men det finns fortfarande ett ganska stort problem och det är min pappa. Han vet fortfarande inte om att jag och Eric ska ha barn. Och jag vet inte hur jag ska säga det heller. Det högg till i bröstet när jag tänkte på det och anledningen är för att jag vet vad han ska säga.
Erics Perspektiv
Jag var glad att det inte var något allvarligt den här gången men jag är orolig för Stella iallafall. Hon ser så ledsen ut och jag vill inte fråga varför eftersom hon säkert bara skulle säga att det inte är någonting. Jag hade lite jobb att göra idag och jag hoppas att Stella ska klara sig utan mig och jag utan henne kanske jag ska säga.
- Gå nu. Jag ska träffa någon snart sa Stella och log mystiskt
- Vem då? Har du någon hemlig pojkvän när jag är borta? sa jag och skrattade
- Haha, man, du avslöjade mig där. Nej, det är Mitzi som jag ska träffa sa Stella
- Mitzi, men varför i herrans namn då? sa jag förvånat
- Du sa ju själv att hon kom till sjukhuset och jag vill prata med henne och samtidigt berätta om, ja du vet sa Stella
- Okej, men lova att vara försiktig sa jag och gav henne en kyss
- Ja, pappa jag lovar sa Stella och gav mig en kyss till
- Älskar dig mest sa jag och log
- Älskar dig mer sa Stella och jag stängde dörren bakom mig.
Jag gick ner för trapporna och hoppade in i bilen och åkte mot studion där jag skulle träffa dom andra för att spela in lite och sen är det tidningsintervju och lite sånt för idag. Men det kändes lite konstigt att lämna Stella eftersom hon hade kännts så varm i morse och att hon ska träffa Mitzi gjorde ju inte saken bättre direkt.
Lite senare på stan - Stella och Mitzi fikar - Stellas Perspektiv
Jag och Mitzi hade gått runt lite på stan men nu var vi på Espresso house för att fika en liten stund och jag skulle berätta för henne att jag är gravid. Vi hade precis försökt bli vänner igen och hon hade träffat en ny kille så hon var inte alls intresserad av Eric mer vilket var väldigt skönt. Jag drack lite på min frapino och jag försökte samla mod för att berätta det.
- Vad stel du är sa Mitzi och tittade på mig
- Jag måste berätta en sak för dig sa jag och såg ner i bordet
- Men gumman vad är det? sa Mitzi och såg oroligt på mig
- Det är såhär att jag och Eric...vi ska eller jag sa jag och fick inte fram rätt ord
- Ska ni gifta er? sa Mitzi och log stort
- Nej, inte direkt. Jag och Eric ska ha barn. Jag är gravid sa jag
- Va?! Du skojar? Men Shit, Grattis! Vilken vecka är du i? sa Mitzi och kramade om mig
- Jag är i vecka 8, så jag är inte så långt gången ännu sa jag
- Men jag är så glad för er skull! Det är ju helt fantastiskt att du är gravid! sa Mitzi och kramade om mig igen
- Tack! Men nu finns bara det värsta kvar att göra sa jag och tog lite till av min frapino
- Vadå? sa Mitzi och tog en tugga av sin chokladmuffin
- Min pappa. Det är bara mamma som vet om det just nu och jag ska berätta det för honom imorgon sa jag
- Men han kanske kommer ta det jätte bra det vet man aldrig sa Mitzi och logJa, jag antar att jag får hoppas på att han gör det. Men chansen är nog inte så stor tyvärr sa jag
- Okej, men grattis igen iallafall sa Mitzi igen och log
- Tack! Men vi kanske ska börja gå, vill inte att hela fiket ska höra om min mage sa jag och skrattade
- Okej då. Men då får du lova mig att vi kommer ses massor när prinsessan föds sa Mitzi
- Tänk om det blir en prins då? sa jag och skrattade
- Haha, ja då får vi träffas lika ofta iallafall. Men vi är vänner iallafall? sa Mitzi
- Föralltid. Kom nu knäppis sa jag och vi gick därifrån
Vi gick en stund till på stan och vi hade det jätte roligt. Men jag tror att Mitzi var lite över exalterad för att jag var gravid eftersom hon pratade bara om det och sånt där men jag ville inte berätta för henne om allt som hänt med sammandragningar och sånt. Men det värsta är att jag inte får stressa upp mig och det gör jag ju nu när jag vet att jag ska träffa pappa imorgon. För jag vet hur han kommer reagera.
Senare på kvällen - Stella och Eric myser - Erics Perspektiv
Jag hade saknat Stella riktigt mycket idag och nu var det så skönt att bara få vara hemma och mysa i sängen tillsammans med henne. Jag lekte lite med hennes hår men jag märkte att hon inte var närvarande.
- Vad är det som är fel? sa jag
- Jag ska berätta för pappa imorgon och jag är bara nervös för vad som ska hända sa Stella
- Men borde inte jag vara med? sa jag och satte mig upp i sängen
- Nej, det blir bäst om jag berättar det själv. Och förresten ska du ju till Norge på torsdag sa Stella
- Ja, men du kan väl följa med, så slipper jag oroa mig för dig sa jag och log stort
- Haha, har du glömt att jag inte får stressa och bara får vila? sa Stella och skrattade
- Haha, ja, du har rätt men kan du inte vila där med mig? sa jag och log bedjande
- Nu glömmer vi det, vi kanske ska sova istället sa Stella och drog ner mig över henne i sängen igen
Vi kysste varandra passionerat och vi hade det väldigt mysigt. Men sen la sig Stella mot mig och jag mot henne och vi gav varandra en sista kyss innan vi båda somnade i varandras armar.
Nästa dag - Stella ska berätta för sin pappa - Stellas Perspektiv
Jag satt i soffan med pappa framför mig och jag kände hur hårt mitt hjärta slog. Lisa satt i fotäljen också för jag orkade inte bråka med henne om att hon skulle gå därifrån men samtidigt var det bra att hon får veta det också men att få orden att lämna munnen var extremt jobbigt.
- Stella säg nu vad det är sa pappa och log
- Jag vet inte hur jag ska berätta det här men jag fick veta det för några veckor sen sa jag
- Okej, vad är det då? sa Lisa och såg trött på mig
- Jag är gravid i vecka 8 sa jag och såg allvarligt på pappa
- Haha, den var bra. Du skojar med din stackars pappa sa pappa och skrattade
- Nej, jag är allvarlig. Jag är gravid och jag tänker behålla det sa jag och bet mig i läppen
- Du kan inte mena allvar, för det första är du bara 19, snart 20 år du har hela livet framför dig och det finns bara en sak att göra nu sa pappa och la sin hand mot min kind
- Försöker du säga till mig att jag ska göra abort?! sa jag argt
- Stella gumman, det finns inget annat sätt.......
Detta är kapitel 41 av Still loving it. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom upp så sent men kämpar mot en frukansvärt rethosta och huvudvärk idag. Jag kan bli galen när jag har hosta men ska göra mitt bästa för att få upp det tidigare imorgon ( torsdag ). Kapitel 42 av Still loving it kommer imorgon( torsdag ) och då kommer ni bla. få veta vad Stella säger till sin pappa? Kommer Stella kunna följa med Eric på turnen ibland? Och hur blir det ju mer gravditeten går? Och vad är det Eric planerar för Stella? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 42 av Still loving it som kommer imorgon ( torsdag).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket! TUSEN TACK FÖR ATT NI FORTSÄTTER LÄSA BLOGGEN! NI ÄR FANTASTISKA!!!
TACK IGEN FÖR ATT NI ÄR SÅ FANTASTISKA OCH OMTÄNKSAMMA MOT MIG! TACK!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333<333
Still Loving it - Kapitel 40
- Eric? Jag trodde du skulle vara i Norge sa Stellas mamma
- Ja, men planet blev inställt, är Stella hemma? sa jag och log
- Nej, har inte hon ringt dig? sa Stellas mamma förvånat
- Ringt mig om vadå? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Stella är på sjukhuset.......
Lite tidigare - Stellas Perspektiv
Eftersom jag varit nära för missfall så ville dom kolla mig lite extra under graviditeten och idag var det dags för mig att åka till MVC och jag önskade att Eric var här men det var han inte. Jag stod i hallen och tog på mig skorna när Lisa kom ut från sitt rum.
- Vart ska du? sa Lisa och la armarna i kors
- Ut, vart ska du själv? sa jag och tittade trött på henne
- När ska du berätta varför du är så konstig, sover här ofta och äter ananas sa Lisa
- Det är väl min ensak är det inte det? sa jag lite surt
- Vadå är du gravid eller? sa Lisa med hånfull ton
- Mamma! Jag går nu! ropade jag
- Okej, lycka till! ropade mamma från vardagsrummet
- Ska du svara mig eller? sa Lisa surt
- Nej, för du har inte med det att göra gumman sa jag och stängde dörren bakom mig
Jag kan bli så sur på Lisa, fröken nyfiken är hon helt klart. Ibland skulle man kunna tro att man gjorde Nicke Nyfiken efter henne. Men jag vill inte berätta för allt och alla att jag är gravid och speciellt inte nu när jag inte vet om jag kommer kunna gå igenom en hel graviditet eftersom det redan varit så många problem. Jag tog iallafall bussen till sjukhuset och jag tittade mig omkring och det var nästan som att jag hoppades på att få se Eric någonstans men det gjorde jag tyvärr inte.
Samtidigt hemma hos Stellas föräldrar - Erics Perspektiv
- Eric? Jag trodde du var i Norge sa Stellas mamma när hon öppnade
- Ja, men flyget blev inställt. Är Stella hemma? sa jag och log
- Nej, men har hon inte ringt till dig? sa Stellas mamma och såg förvånat på mig
- Ringt mig om vadå? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta började slå
- Stella är på sjukhuset. Jag trodde hon ringt och sagt det sa Stellas mamma
- Har det hänt henne någonting? sa jag och såg oroligt på Stellas mamma
- Nej, absolut inte. Men hon hade tid där idag, för att titta till hur allt är sa Stellas mamma
- Just det! När gick hon? sa jag och såg på klockan
- Hon gick för kanske 5 minuter sen sa Stellas mamma och log
Okej, jag kanske hinner ikapp henne. Tack för hjälpen sa jag och tog min väska och skyndade mig snabbt ner för trapporna. Jag skyndade mig sen in i bilen och åkte så snabbt jag kunde till sjukhuset där Stella är. Jag pakerade sen bilen och sprang jag in till sjukhuset och sprang till MVC och fram till receptionen.
- VART ÄR STELLA ERIKSSON!? skrek jag anfåddt
- Om du tar det lite lugnt så kanske du kan ta om det du just sa sa kvinnan i receptionen
- Vart är Stella Eriksson? Jag måste få träffa min flickvän sa jag igen
- Eric! Men vad gör du här? sa Stella och reste sig upp från soffan i väntrummet
- Stella! Jag blev så orolig när din mamma sa att du var på sjukhuset sa jag och kramade om henne
- Men jag trodde du skulle vara i Norge, det var därför jag inte sa något om MVC sa Stella
- Fast varför ska du hit? sa jag och satte mig ner bredvid henne
- Dom vill håll extra koll på mig eftersom jag var nära att mista barnet. Men tillbaka till varför är inte du i Norge? sa Stella och log
- Planet blev inställt! Idiotiska SAS. Så när jag åkte till dig så sa din mamma att du var här och jag åkte som en galning till dig sa jag och skrattade
- Men älskling, det hade du inte behövt göra. Men jag är glad att du är här sa Stella och lutade huvudet mot min axel
- Det är jag med sa jag och smekte hennes kind
VI fick sitta och vänta en stund innan det blev vår tur att gå in till läkaren. Men när vi fick komma in så fick vi lite frågor och sen kollade dom hur Stella mådde. Dom tittade på precis allt och det var väldigt bra men dom tyckte hon fortfarande att hon ska vila sig. För det fanns fortfarande en risk för missfall och hon skulle behöva vila till vecka 12 och sen får dom se om hon kan göra mer.
- Vad säger du om att åka till Waldermarsudde och sen ha vårat fredagsmys? sa jag och log medan vi gick ut från MVC
- Mer än gärna. Men vad ska vi göra då? sa Stella och log
- Vad sägs om tapas, godis och i ditt fall ananas? sa jag och skrattade
- Hey, nu är du taskig. Men okej, det låter som en fantastisk kväll sa Stella och gav mig en kyss innan vi hoppade in i bilen och körde mot Waldermarsudde
Senare på WaldemarsUdde - Stellas Perspektiv
- Aj, det börjar redan bli tungt, du kan inte sitta såhär på mig senare sa Eric och skrattade medan jag satt gränsle över honom
- Hey! ligger du här och säger att jag är tung? sa jag och skrattade
- Mmm...men inte lika tung så jag blir mos sa Eric och skrattade
- Glömmer du min vikt om jag gör såhär då? sa jag och böjde mig ner och gav honom en kyss
- Mmm...det där blev mycket bättre. Men vad säger du om att åka och handla lite? sa Eric och log stort
- Är det så sugen på fredagsmyset? sa jag och log blygt
- Ja, det är för att jag vet hur fantastiskt det kommer bli sa Eric och satte sig upp
- Okej då, kom så åker vi sa jag och vi gav varandra en kyss och sen reste vi oss upp och gick mot bolen igen.
Jag kände mig lite konstig men jag tänkte att det kanske bara beror på graviditeten men jag ville inte säga något till Eric för jag vet att han bara blir orolig. Men när Eric startade bilen och vi åkte en bit började jag bli illamående och yr. Men jag behövde inte be honom stanna men jag hade börjat bli lite nojig inför allt som kändes fel men det är säkert ingenting. Men tänk om det är någonting och så struntar jag bara i det? Åh, vad håller jag på med egentligen?
Senare hemma hos Eric och Stella - Erics Perspektiv
Vi satt i soffan och tittade på en film som vi hade hyrt. Stella åt ananas och surt godis medan jag åt pistasche nötter. Hon låg lutad mot mig och jag kände lite på hennes arm ibland och hon kändes varm. Men det kändes inte som feber iallafall. Stella tittade på mig och jag gav henne en puss på pannan innan vi fortsatte att titta på filmen.
1 timme senare
Jag kände hur Stella hade somnat mot min axel och jag lyfte försiktigt upp henne i min famn och la henne på sängen och tog av henne kläderna och sen la jag täcket över henne och lät henne fortsätta att sova. Jag smög ut och plockade undan lite från vardagsrummet innan jag gick in till sovrummet och tog av mig mina kläder för att sen krypa ner till Stella. Jag la min arm runt hennes midja och kysste hennes nacke lite försiktigt och sen somnade vi båda.
Nästa morgon - Eric överraskar Stella med frukost - Stellas Perspektiv
Jag vaknade sakta av att ljuset sipprade in genom persiennerna. Det kändes nästan som det sved i ögonen när jag öppnade ögonen och jag ville bara sova. Jag minns knappt hur jag kom in till sovrummet igår. När jag tittade mot dörren så öppnades den och Eric kom in med en bricka med frukost på.
- Åh, vad gullig du är! sa jag och satte mig sakta upp i sängen
- Ville överraska dig lite, men gumman, du är het sa Eric och la sin hand mot min panna
- Tack, du är väldigt het också sa jag och skrattade
- Haha, det var inte så jag menade, det känns som du har hög feber......
Detta är kapitel 40 av Still Loving it. Jag hoppas ni ska tycka om det. Jag vet att det kanske blev ett ganska tråkigt kapitel och inte det jag är mest nöjd med men jag är fortfarande förkyld så det kan vara jobbigt att skriva när man är det men ja, huvudsaken är att ni ska tycka om det. Kapitel 41 kommer imorgon ( onsdag ) och då kommer ni bl.a. få veta varför Stella fått feber? Hur blir det med Erics kommande spelningar och kommer Stella vara med? Och hur tar Stellas pappa det hela med att hon är gravid och vad händer när Mitzi får veta det? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 41 som kommer imorgon ( onsdag ) .
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket! TUSEN TACK FÖR ATT NI FORTSÄTTER LÄSA BLOGGEN! NI ÄR FANTASTISKA!!!
TACK IGEN FÖR ATT NI ÄR SÅ FANTASTISKA OCH OMTÄNKSAMMA MOT MIG! TACK!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333<333
Still Loving it - Kapitel 39
- Aahj, aj sa jag och tog mig för magen och nu drog det ordentliget i magen. Det gjorde så ont att jag la mig ner på gungan och kände hur tårarna rann
- Stella vad är det som är fel? Stella, vad händer?........
Erics Perspektiv
- Stella, vad är det som händer? sa jag och ställde mig upp från gungan och ställde mig vid hennes huvud
- Det gör så ont...i magen sa Stella och hon grät
- Kom jag ska hjälpa dig upp i min famn så kör jag dig till sjukhuset sa jag och lyfte upp Stella i famnen och jag skyndade mig så fort jag kunde till bilen
Jag la in Stella i baksätet och jag körde det fortaste jag kunde till sjukhuset och sen lyfte jag in henne och gick fram till sköterskan som fanns där och bad dom hjälpa mig.
- Vad är det som hänt? sa sköterskan
- Hon är gravid i vecka 4 och hon har smärtor i magen säger hon sa jag
- Lägg henne på den här britsen så ska vi undersöka henne sa sköterskan och jag gjorde som hon sa
- Får jag följa med? sa jag och såg oroligt på Stella
- Nej, tyvärr, du får vänta här så kommer vi snart sa sköterskan och körde in Stella på ett av undersökningsrummen
Jag stod kvar utanför och jag vankande fram och tillbaka hela tiden. Jag var så orolig. Tänk om hon förlorar barnet, kan det vara olyckan som gjort det här eller tänk om det är vårt bråk som gjort henne såhär? Jag satte mig ner på en stol och när jag varit där i ungefär i 20 minuter kom läkaren ut och kom fram till mig.
- Hur är det med henne? sa jag och såg nervöst på läkaren
- Din flickvän mår bra, barnet också. Hon hade sammandragningar i livmodern men det är över nu sa läkaren
- Men kommer hon förlora barnet? sa jag och kände hur hårt hjärtat slog
- Inte som det ser ut nu. Men efter allt hon varit med om och hennes kropp reagerar starkt på stress så låter vi henne vara här någon dag så vi vet att risken för missfall minskar sa läkaren
- Okej, men får jag gå in till henne? sa jag och log
- Självklart. Och Grattis till kommande barnet. sa läkaren och gick sen förbi mig
Jag gick in till rummet och såg på Stella som låg där på sängen och log trött på mig. Jag gick fram mot henne och tog hennes ena hand i min och den andra la jag mot hennes mage.
- Hur mår du? sa jag och såg oroligt på Stella
- Det är okej nu. Lite trött bara. Jag är glad att du är här iallafall sa Stella och log trött
- Det är klart jag alltid kommer finnas vid din sida. Läkaren sa att du måste stanna här några dagar sa jag
- Mm...det kanske är bäst ifall det skulle hända mig någonting igen sa Stella
- Ja, fast jag ska till Norge om några dagar för en spelning. Det känns inte bra att lämna dig här sa jag och såg ledsamt på Stella
- Jag klarar mig, jag kan bo hos mina föräldrar under tiden sa Stella
- Okej, men lova mig att du är försiktig. sa jag och gav Stella en puss på pannan
Knack knack knack
- Ursäkta, men vi kommer göra ett ultraljud på dig. Ditt HCG-serium är lite för lågt för att vara i den veckan du är i. Vi skulle behöva göra ett ultraljud för att fastställa den exakta veckan sa läkaren
- Så du menar att jag kan ha gått längre? sa Stella och såg på mig
- Det är det vi vill titta på. En barnmorska kommer snart för att göra det sa läkaren och gick sen ut
Jag tittade förvirrat på Stella. Hon hade ju sagt att hon var i vecka 4 och snart skulle gå in i vecka 5. Kan hon ha gått längre än så? Nej, det kan inte stämma. Men det skulle vi snart få veta och jag höll ett hårt grepp om Stellas hand och smekte undan hennes hår försiktigt när barnmorskan kom in och jag kände hur hårt mitt hjärta slog.
Stellas Perspektiv
Jag hade fått en chock när läkaren sagt att jag kan vara längre gången än jag vet. Att jag också varit nära att få missfall var det jobbigaste av allt. Men jag var glad att Eric fanns vid min sida och stöttade.
- Okej, nu kommer det bli lite kallt sa barnmorskan och la lite gelé på min mage
- Vilken vecka sa du att du var i? sa barnmorskan och såg på mig
- 4 sa jag och såg på Eric och sen på skärmen
- Det stämmer inte. Du har faktiskt gått tre veckor till, du är i vecka 7. sa barnmorskan
- VECKA 7?! skrek jag rakt ut
- Ja, efter mina mått av fostret är du i vecka 7+2 sa barnmorskan och log
- Är det säkert att det inte är något misstag? sa Eric chockat
- Nej, Stella Eriksson är i vecka 7. sa barnmorskan
- Men graviditetstestet visade att jag var i vecka 4 sa jag och kände hur hjärtat slog hårt
- Det kan ibland vara missvisande. Och det kan ha varit så att du känt av graviditetssyntom innan och inte stress. Men nu måste jag meddela läkaren sa barnmorskan och torkade bort min gelé på magen och rullade ut ultraljudet
Jag tittade bara upp i taket. Jag kunde inte få fram ett ord. Jag var i vecka 7 och det var därför som jag mått dåligt och nu varit nära missfall. Och att det kanske inte varit stress som gjort mig sjuk. Jag kände mig bara förvirrad. Det är ett under att fostret inte försvann när jag höll på att drunkna. Och inte nu heller. Det kanske är något speciellt med den här bebisen.
- Wow, vecka 7, det är ganska långt, två månader snart sa Eric förvånat
- Mmm...men en sak, det här kanske kommer låta dumt men om det blir en flicka, kan vi döpa henne till Miracle Angle ? sa jag och log blygt
- Absolut, den har klarar två svåra prövningar, så det är klart vi ska döpa bebisen till Miracle om det blir en tjej sa Eric och log
- Du är bäst, det du det? sa jag och log stort
- Inte lika bäst som dig sa Eric och gav mig en passionerad kyss
Jag hade verkligen tur som hade Eric och snart en bebis, vår bebis. Och om det är så att det var graviditetssymptom som jag hade när jag mådde dåligt och dom sa att det var stress. Jag hoppas och då menar jag verkligen hoppas att det är det och inte stressen för då kan jag förhoppningsvis dansa igen men det får jag göra efter allt det här men det är inget jag kan fokusera på nu men hoppas måste man väl göra. Eller hur?
5 dagar senare - Stella och Nikki är på stan - Stellas Perspektiv
Jag hade kommit hem från sjukhuset för 3 dagar sen och nu hade jag fått stränga order att vila genom hela graviditeten för annars kan jag få sammandragningar igen och då kanske jag inte har lika tur som kan få behålla det. Och Eric skulle åka till Norge imorgon och då skulle jag få vara ensam hos mina föräldrar igen. Men nu var jag och Nikki ute en stund för att shoppa en stund. Jag hade gått in i vecka 8 nu och jag försökte att inte stressa upp mig. Men med Nikki på stan är det inte enkelt.
- Så allting är bra nu? sa Nikki och log
- Vad menar du? sa jag och såg förvirrat på Nikki
- Med bebisen. Ska jag vara ärlig trodde jag inte du skulle behålla det sa Nikki
- Ja, allt är bra. Och varför trodde du inte det? sa jag och tittade lite på bebiskläderna
- Det kändes som det gick för fort bara. Men nu är jag glad för er skull sa Nikki
- Mm..men jag är lycklig såhär. Jag kan inte tänka mig att gå tillbaka nu sa jag
- Det förstås. Men vi kanske kan ta en fika innan du ska åka hem och ha fredagsmys med Eric sa Nikki och log stort
- Jag önskar det vore så enkelt men Eric ska upp tidigt så han tyckte det var bäst att jag stannade hos mina föräldrar sa jag
- Vad tråkigt! Men en fika hinner vi väl med ändå sa Nikki och la armen runt mina axlar och vi gick mot fiket
Vi gick mot espresso house och det kändes lite konstigt att gå dit nu som gravid men som tur är syns det inte ännu. Men det var skönt att ha Nikki där hos mig. Hon är min bästa vän just nu och det kändes väldigt bra att ha en nära vän nu när Mitzi och jag inte umgås mer. Men jag saknade Eric och bara vetskapen om att jag inte skulle få träffa honom förens på söndag gjorde mig ledsen.
Samtidigt utanför Stellas föräldrarslägenhetsområde - Stellas Perspektiv
Jag satt och väntade på att Stella skulle komma hem. Jag satt på gungan på bakgården där hennes föräldrar har sin lägenhet. Jag såg Stella komma gående och jag log stort när jag fick se henne. Jag vinkade åt henne och hon gick lite fortare till mig och la sig ner bredvid mig på gungan.
- Men jag trodde vi skulle ses först på söndag sa Stella och såg förvånat på mig
- Jag saknade dig för mycket och jag ville se hur du mådde sa jag och log
- Jag mår mycket bättre. Men vilandet har gjort mig rastlös sa Stella och skrattade
- Men det är för ert eget bästa sa jag och la min hand mot hennes mage
- Jag vet. Men det bästa för oss vore om du var här sa Stella och putade med underläppen
- Det tycker jag också. Men jag ska göra allt för att komma hem tidigt på söndag sa jag och gav henne en passionerad kyss
- Lovar du det? sa Stella och log
- Ja, det lovar jag. Men nu måste jag nog åka hem. Ska ju upp tidigt imorgon sa jag
- Okej, ring mig när du kommer fram sa Stella och jag hjälpte henne upp från gungan
- Självklart! Var försiktig nu. Jag älskar dig och dig sa jag och log
- Och vi älskar dig mest sa Stella och vi gav varandra en sista kyss innan jag gick mot bilen och Stella gick mot lägenheten
Jag satte mig i bilen och körde hemåt. Jag tänkte på hur jobbigt det faktiskt är att vara borta från Stella så mycket och det kommer inte bli mindre jobbigt när bebisen kommer till världen. Tänk om....tänk om vi gjort ett misstag. Jag vet inte om jag är nervös inför vad som ska komma eller om jag är velig. För jag gör väl rätt, eller?
Nästa dag - Eftermiddag - Erics Perspektiv
Det där jäkla flyget hade ställts in så nu kom jag inte fram till Norge. Jag var så sjukt irriterad på det. Varför ska allting bara krångla?! Först Riga och nu Norge. Vad har jag gjort för att det ska bli såhär? Jag hade satt mig i bilen igen och jag åkte mot Stellas föräldrars lägenhet för att hämta Stella. Jag hoppas hon blir glad att vi får vara tillsammans istället men även fast jag var glad för det så var jag besviken på SAS.
När jag kom fram parkerade jag bilen och gick ut. Jag gick snabbt upp för trapporna ringde på dörren och Stellas mamma öppnade dörren och såg förvånat på mig.
- Eric? Jag trodde du skulle vara i Norge sa Stellas mamma
- Ja, men planet blev inställt, är Stella hemma? sa jag och log
- Nej, har inte hon ringt dig? sa Stellas mamma förvånat
- Ringt mig om vadå? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Stella är på sjukhuset.......
Detta är kapitel 39 av Still Loving it. Jag hoppas ni ska tycka om det. Jag har varit sjuk och därför inte kapitel 39 kommit upp. Men nu är jag bättre. Men det tog tid att skriva klart det för varje gång jag nös så kom jag åt tangenterna och fick radera och skriva om flera gånger. Men kapitel 40 kommer imorgon ( tisdag ) och då kommer ni bl.a. få veta varför Stella är på sjukhuset? Ångrar Eric sitt beslut att fortsätta vara med Stella? Kommer dom kunna hålla förhållandet vid liv när Eric jobbar så mycket och vad är det för besked Stella får? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 40 som kommer imorgon ( tisdag ).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket! TUSEN TACK FÖR ATT NI FORTSÄTTER LÄSA BLOGGEN! NI ÄR FANTASTISKA!!!
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333<333
TACK IGEN FÖR ATT NI ÄR SÅ FANTASTISKA OCH OMTÄNKSAMMA MOT MIG! TACK!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
Still Loving it - Kapitel 38
Jag hörde hur ytterdörren öppnades och Stella ropade mitt namn men jag kunde inte svara för jag tittade bara på testet som det stod "Gravid vecka 2-3" på. Jag tittade på Stella när hon kom in och hon såg chockat på mig. Jag fick inte fram ett ord.
- Eric, jag kan förklara sa Stella och såg på mig med ledsen blick
- När hade du tänkt berätta för mig att du är gravid egentligen?......
Lite tidigare - Stellas Perspektiv
Jag gick upp för trapporna till lägenheten. Jag var nervös för jag skulle berätta det för honom nu. Jag vet inte om jag hade bestämt mig men jag visste att jag var tvungen att berätta det. Jag låste upp dörren och gick in till lägenheten. När jag gick in till köket och jag såg Eric hålla i graviditetstestet så slog mitt hjärta hur hårt som helst. Det var som att mitt leende dog inom mig och jag såg chockat på Eric.
- Eric, jag kan förklara sa jag och såg bara på honom
- När hade du tänkt berätta för mig att du är gravid? sa Eric och andades tungt
- Jag skulle göra det nu. Jag alltså jag har inte vetat det så länge sa jag och gick fram mot Eric
- Hur länge? sa Eric och tog ett djupt andetag och bet ihop käkarna hårt
- Jag gjorde testet igår. Jag var tvungen att tänka hur jag ska göra innan jag sa något sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Har du sagt det till någon? sa Eric och jag kände hur besviken han var
- Anton och mamma är dom ända som vet om det sa jag
- Så du sa det till Anton för mig? Hur kunde du göra något sånt?! sa Eric argt
- För han kom hit precis efter att jag tagit testet. Jag ville berätta det men jag kunde inte sa jag och tårarna började rinna
- Jag vet inte vad jag ska säga. Du är gravid! Vad har du kommit fram till? sa Eric och gick fram och tillbaka i lägenheten
- Jag vill behålla det. Tror jag iallafall sa jag och såg med ledsna ögon på Eric
- Så om du hade bestämt dig för att ta bort det hade du sagt något till mig då? sa Eric besviket
- Hur kan du vara så taskig? Det är väl klart jag skulle sa jag och tårarna rann som neagara fallen nu
- Är det jag som är taskig? Du är gravid och berättar inte det för mig. Hur långt gången är du? sa Eric
- Vecka 4 och ska gå in i vecka fem om några dagar sa jag och torkade tårarna
- Jag måste få vara ensam ett tag. Jag vill inte träffa dig just nu sa Eric och gick ut till hallen
- Eric, snälla vart ska du? sa jag och sprang efter honom
- Låt mig bara vara! Jag hade hoppats att jag kunde fått veta det här tidigare! sa Eric och tog sin jacka och smällde igen dörren hårt efter sig när han gick
Jag kanade sakta ner för dörren och tårarna rann och jag la min hand mot magen. Det gjorde så ont i mitt hjärta. Jag hade ingenaning om vart Eric tagit vägen och nu förstod jag att jag borde sagt något till honom igår men det var försent att ångra sig om det nu.
Jag hatade mig själv för att jag inte sagt något. Jag reste mig sen sakta upp från golvet och gick in i sovrummet. Jag packade ner lite kläder och jag tänkte flytta hem ett tag. Det här kommer inte funka. Det kanske är så som Eric sa, att vi måste vara utan varandra nu. Men varför mår jag då så dåligt?
Senare i bilen - Erics Perspektiv
Jag visste inte vad jag skulle känna. Mitt hjärta slog så hårt och jag tror att jag var både chockad, besviken men samtidigt lite glad. Men det var jobbigt att hon inte berättat något för mig. Att hon istället berättar det för andra och inte mig. Jag orkade inte träffa Stella just nu och därför åkte jag mot Tomas hus. Jag hoppades att jag kunde få sova där i natt. När jag kom fram så parkerade jag bilen och ringde sen på dörren. Tomas öppnade och såg lite förvånat på mig.
- Hej. Jag behöver prata med någon sa jag
- Kom in. Jag antar att det har med Stella att göra sa Tomas och jag tog av mig skorna i hallen och vi gick in till vardagsrummet
- Ja, det kan man säga. Jag fick just veta att hon är gravid i 4 veckan sa jag
- Oj då. Men det förklarar ju en hel del om varför hon varit så trött och vräkt i sig ananas sa Tomas
- Ja, men jag blev arg. Mest för att pratat med andra om det och inte med mig. Jag tycker väl att jag borde vara den som hon berättade det för först sa jag
- Jo, men hon kanske inte vågade eller visste vad hon skulle säga. Vart är Stella nu? sa Tomas
- Hon är väl kvar i lägenheten antar jag. Jag orkade inte vara kvar så jag åkte hit och jag undrar om jag kan sova här i natt? sa jag
- Men är det inte bättre att ni pratat och reder ut allt det här? sa Tomas och såg oroligt på mig
- Nej, jag blir bara arg och säger saker som jag får ångra sen. Snälla, jag åker tillbaka imorgon men bara för i natt sa jag
- Okej, men ni måste reda ut det här. Har hon sagt vad hon vill göra? sa Tomas
- Hon vill behålla det sa jag och såg ner i mitt knä
- Och vad vill du? sa Tomas
- Jag vet inte, jag älskar Stella så fruktansvärt mycket men det här är ju ett barn. Vi har varit tillsammans i snart 1 år. Men fan jag vet inte vad jag vill sa jag och slog till i luften
- Sov på saken. Vill du ha något förresten? sa Tomas
- Nej, jag behöver bara tänka lite sa jag
- Okej, jag ska lämna dig ifred en stund. Jag hämtar sängkläder så kan du sova på soffan om det går bra? sa Tomas
- Det funkar kanon bra. Tack för att jag får sova här sa jag och log försiktigt
- Självklart, men du måste prata med Stella imorgon. sa Tomas bestämt
Jag nickade bara till svar och tänkte på vad jag sagt till henne. Jag hade fått det att låta som att allting var hennes fel när det var lika mycket mitt fel isåfall. Bara hon inte gör något dumt nu. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om hon gör det. Jag kanske borde ringa henne nu? Nej, jag kan inte. Men jag kanske måste?
Samtidigt hemma hos Stellas föräldrar - Stellas Perspektiv
Jag ringde på dörren hemma hos mina föräldrar och mamma öppnade. Hon tittade förvånat på mig när jag stod med en stor väska bredvid mig. Jag gick in och tog av mig skorna och gick in på mitt rum och ställde ner väskan på golvet och stängde dörren men mamma kom in och satte sig på sängen och jag kröp upp mot huvud änden av sängen.
- Kan jag bo här ett par dagar? Bara tills jag hittar något eget sa jag
- Det är väl klart. Men vadå hittar något eget? Vad är det som har hänt mellan dig och Eric? sa mamma och la sin hand mot mitt ben
- Han hittade testet i soporna när han skulle ta ut dom och han blev jätte arg. Han drog och jag packade mina saker och åkte hit sa jag och tårarna rann igen
- Men lilla gumman! Sa du vad du bestämt dig för? sa mamma
- Ja, men jag tror inte han vill det och dessutom tror jag det är slut mellan oss sa jag
- Men tänk på att han blev chockad, ni har ju inte varit tillsammans i 1 år ännu och nu det här sa mamma
- Men det han blev mest arg över var att jag inte sagt något till honom först sa jag och torkade tårarna
- Det kommer ordna sig. Vila dig nu så ses vi imorgon sa mamma och gav mig en puss på pannan
Jag la mig ner på sängen och jag visste inte vad jag kände längre. Jag la handen mot magen och det var som att jag tänkte " Varför ska allting vara så svårt? Det kanske är bäst att inte behöva ta dig till den här världen". Jag skakade på huvudet och kände att jag inte fick tänka så. Men jag önskade bara så mycket att Eric var här så vi kunde lösa allt det här, men jag antar att det kanske är försent.
Nästa dag - Eric ringer Stella - Erics Perspektiv
Jag hade sovit minst 3 timmar i natt. Det hade bara varit så många tankar i mitt huvud under natten och hur mycket jag än vred och vände på det så kom jag bara fram till en sak och deg var att jag ville vara tillsammans med Stella och att jag vill ha det här barnet med henne. Jag tog min mobil och ringde till Stella. Hon svarade inte dom tre första gångerna jag ringde henne men när jag försökte en fjärde gång svarade hon.
- Ja, det är Stella sa Stella
- Hej gumman. Det är jag. Förlåt för igår, jag vet att jag betedde mig illa sa jag
- Jag trodde du aldrig mer ville se mig. sa Stella och jag hörde hur hon kämpade mot tårarna
- Jag var en idiot. Jag har funderat hela natten. Kan vi inte ses? sa jag
- Varför då? Jag orkar inte med ett bråk till sa Stella
- Jag vill bara prata med dig. Snälla, sa jag och hoppades av hela mitt hjärta
- Okej, kan vi ses på lekplatsen om 10 minuter? sa Stella
- Absolut. Jag kommer direkt sa jag och vi la på
Jag sprang ut till hallen och tog på mig skorna. Jag sa hej då till Tomas och tackade honom åter igen för att jag fått sova här i natt. Men nu ska jag bli sams med Stella. För jag vill vara med henne och även om hon tycker illa om mig nu så ska jag se till att ändra på det. Men frågan är bara hur?
5 minuter senare - Stellas Perspektiv
- Jag går ner och möter Eric sa jag och tog på mig mina flip-flops
- Okej, hoppas ni löser det här nu sa mamma och log
- Det gör jag....aahj sa jag och tog mig mot magen för det högg till
- Vad är det gumman? sa mamma och sprang fram till mig
- Det högg till i magen men det är borta nu sa jag och såg Lisa komma ut från sitt rum och tittade på mig
- Varför sov du hemma i natt då? sa Lisa och såg nyfiket på mig
- Lisa, gå in på ditt rum. Vi pratar om det senare sa mamma och såg oroligt på mig
- Det är okej, jag klarar mig. Jag går nu sa jag och såg på mamma
Hon gav mig en puss på pannan och jag gick ner till lekplatsen som låg utanför vårat hus. Jag gick mot den stora runda gungan och när jag skulle sätta mig så högg det till i magen igen och jag försökte hålla mig uppe men det gjorde ondare den här gången men igen så slutade det. Jag satte mig på gungan och jag såg på Eric när han kom springandes mot mig. Jag log lite men var fortfarande rädd för att vi skulle bråka igen.
- Sluta göra ont nu snälla bebisen viskade jag mot magen
- Hej gumman! Jag är ledsen för allt dumt jag sa igår sa Eric och satte sig framför mig på gungan
- Menade du det? Att det var mitt fel typ? jag ville berätta för dig men jag blev chockad sa jag
- Precis som jag blev. Jag sa saker som jag inte menade. Det var chocken helt enkelt sa Eric
- Vad vill du göra nu? Vill du göra slut eller vill du vara med mig? sa jag
- Jag vill inget hellre än att vara med dig och bebisen. Det är vi för alltid oavsett vad jag sa igår sa Eric och la sin hand mot min mage
- Menar du det? sa jag och log blygt
- Ja, det gör jag. Vi ska behålla barnet sa Eric och gav mig en kyss
- Aahj, aj sa jag och tog mig för magen och nu drog det ordentliget i magen. Det gjorde så ont att jag la mig ner på gungan och kände hur tårarna rann
- Stella vad är det som är fel? Stella, vad händer?........
Detta är kapitel 38 av Still Loving it. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det inte kom upp igår men jag har fått fruktansvärt ont i halsen. Det gjorde att jag inte orkade skriva klart det igår och nu på fredagen så har jag mest legat och vilat mig och därför kom det upp lite sent. Men kapitel 39 kommer imorgon( lördag ) och jag hoppas få upp det tidigare och att min hals är mycket bättre imorgon. Och i kapitel 39 kommer ni bl.a. Få veta vad Stellas kramper är? Får dom behålla barnet eller är det försent? Hur går nästa spelning och kommer Stella flytta tillbaka till Eric nu? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 39 som kommer imorgon ( lördag ) .
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket! TUSEN TACK FÖR ATT NI FORTSÄTTER LÄSA BLOGGEN! NI ÄR FANTASTISKA!!!
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333<333
TACK IGEN FÖR ATT NI ÄR SÅ FANTASTISKA OCH OMTÄNKSAMMA MOT MIG! TACK!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
Still Loving it - Kapitel 37
- Jag lovar och svär att vad du än berättar för mig så stannar det hos mig sa Anton och la handen på hjärtat
- Okej, alltså anledningen till att jag mått illa och varit lite trött dom senaste dagarna beror på något helt annat än vad som hände i Sunne sa jag
- Okej, vad menar du? sa Anton och såg allvarligt på mig och la sin hand på min
- Jag....jag tog just ett graviditetstest, jag är gravid.......
Stellas Perspektiv
- Gravid? Wow, det kom som en chock sa Anton
- För mig också. Jag tänkte inte på det. Jag trodde alla symtomen berodde på överansträningen men nu visade det sig inte vara det sa jag
- Hur länge har du varit? sa Anton och såg försiktigt på mig
- 3 veckan stod det på testet, vilket betyder att jag är i vecka 4. Jag trodde inte det kunde överlevt att jag nästan drunknat men det gjorde det sa jag
- Varför sa inte läkarna något om det? sa Anton
- Dom trodde kanske att jag visste om det. Men det finns fortfarande en väldigt jobbig sak att göra sa jag
- Vadå? sa Anton
- Eric vet ingenting än. Och jag vet inte om jag ska berätta det sa jag
- Det är klart du måste! Du kan väl inte hålla det hemligt hela tiden? sa Anton och såg allvarligt på mig
- Men hur? Ska jag bara gå fram och säga hej älskling jag är gravid sa jag
- Nej, eller jag vet inte. Du måste iallafall kolla upp det hos en läkare först sa Anton
- Mmm...jag skulle få provsvaren på mina blodprover idag sa jag
- Vill du att jag följer med dig? sa Anton
- Nej, det här är något jag måste göra själv. sa jag och reste mig upp ur soffan och vi gick mot dörren
Vi tog på oss våra skor och jag tog på mig min munkjacka över och sen gick vi ut genom dörren och jag låste den efter mig. Sen gick vi ner för trapporna och Anton gick åt ena hållet och jag gick åt andra hållet. Det gjorde ont i kroppen för att behöva åka till läkaren. Men inte lika ont som det gjorde i mitt hjärta när jag tänkte på hur jag ska berätta det här för Eric.
10 minuter senare hos läkaren - Stellas Perspektiv
- Ja, Stella dina prover ser jätte bra ut och du är helt klart på bättringsvägen sa läkaren
- Visar det något mer? sa jag
- Det beror på vad du menar sa läkaren
- Hur länge har ni vetat att jag är gravid? sa jag och såg osäkert på läkaren
- Sen du kom in. Vi ville inte säga något eftersom du inte gått så långt men dina blodprover visar att du fortfarande är gravid sa läkaren
- Vilket betyder att jag är i vecka 4. sa jag
- Precis. Du ska gå in i vecka 5 snart. Vet din pojkvän om det här? sa läkaren
- Ja, självklart. Jag ville bara fråga sa jag och reste mig upp från britsen
- Du borde nog fundera på hur du vill göra. Och vid vecka 10 om du väljer att gå så långt så boka en tid för ultraljud sa läkaren
- Det ska jag tänka på sa jag och gick sen ut från undersökningsrummet
Jag kände hur jag började må illa igen och jag sprang snabbt mot en papperskorg som stod på golvet och spydde. Det här kommer inte gå att hålla hemligt i längden men vad sjutton ska jag göra egentligen?!
Samtidigt i Skövde - Erics Perspektiv
Stella hade inte smsat eller svarat när jag ringt. Jag antar att hon sover för hon behöver verkligen all vila hon kan få just nu. Jag satt och käkade lite lunch och Tomas satte sig framför mig.
- Inget nytt från Stella? sa Tomas
- Nej, ingenting. Men hon vilar säkert sa jag och tog en tugga av maten
- Det förstås. Men du tror inte det kan vara något annat med Stella? sa Tomas
- Vad snackar du om? sa jag förvirrat
- Jag menar att det kanske inte bara är för att hon varit sjuk som hon vilar så mycket sa Tomas och tog en tugga av sin mat
- Nej, det är ingenting annat. Fast det finns en sak, hon har alltid hatat ananas men nu äter hon det hela tiden sa jag och såg tänkande på Tomas
- Du ska inte bli förvånad om det är något annat sa Tomas och log
Jag log lite och skakade på huvudet. Det kan inte vara något annat än att hon varit sjuk. Tomas har helt enkelt fel. När vi sen hade ätit upp så gick jag och bytte om och jag ringde sen till Stella innan det var dags för mig att gå upp på scenen.
- Hej det är Stella sa Stella när hon svarade
- Hej älskling! Hur mår du? sa jag
- Bättre, lite trött bara. Jag saknar dig sa Stella
- Och jag saknar dig. Jag kommer åka hem ikväll men är inte hemma förens sent i natt sa jag
- Okej, men jag vill helst inte sova ensam i lägenheten så jag sover hos mina föräldrar ikväll sa Stella
- Då kommer jag dig och hämtar dig imorgon sa jag och log för mig själv
- Det behöver du inte, jag kommer hem och överraskar dig istället sa Stella och skrattade
- Oh, det gillar jag mycket. Ska jag köpa med Skövdes finaste ananas? sa jag och skrattade
- Va taskig du är! Jag kan faktiskt inte rå för att jag tycker om ananas sa Stella och skrattade
- Du är världens sötaste! Men jag måste gå upp på scenen. Jag älskar dig mest sa jag
- Och jag älskar dig mest av allt. Lycka till ikväll sa Stella och vi la sen på
Jag la ner mobilen i jackfickan på min jacka som hängde i logen. Jag gick sen ut till dom andra och började värma upp och sen var det bara att köra igång. Vi ställde oss vid sceningången och det kändes i hjärtat när inte Stella var här och att samtidigt veta att hon aldrig kommer vara här och dansa igen gjorde att mitt hjärta gick i tusen bitar. Men hon har det ju bra hemma nu. Hoppas jag iallafall.
Lite senare hemma hos Stellas föräldrar - Stellas Perspektiv
Jag hade inte pratat med varken mamma, pappa eller Lisa om att jag var gravid. Jag vet inte hur jag ska göra det är bara det. Jag vet att jag borde berätta för Eric men så länge jag inte vet vad jag känner kommer jag inte göra det. Jag stod i badrummet och tittade mig i badrumsspegeln och putade ut magen lite och det hade redan blivit en liten liten liten bula på magen. Jag la mina händer mot magen och jag fick en obehaglig känsla i kroppen.
- Vad tycker du jag ska göra? sa jag mot magen som att jag förväntade mig ett svar
- Pratar du med mig Stella? sa mamma från andra sidan dörren
- Nej, jag pratade i telefon bara sa jag och drog ner tröjan igen och låste upp dörren
- Det är roligt att ha dig hemma här hos oss när Eric är borta sa mamma och la sin arm runt mina axlar
- Det är bara roligt att få vara här tillsammans med er. Jo, har vi någon mer ananas? sa jag
- Vad är det med dig? Du åt ingen middag och du äter helt plötsligt bara ananas. Som du hatar sa mamma
- Ja, men det är gott, jag har insett det nu och maten var god också sa jag och log
- Vet du om en hemlighet? sa mamma och skar upp några ananas skivor åt mig
- Nej, vadå? sa jag och tog en tugga
- Man kan inte dölja något för en mamma. Så, ska du berätta för mig vad som är fel? sa mamma
- Jag är gravid i 4 veckan sa jag
- Det var det jag anade. Vet Eric om det här? sa mamma och lutade sig mot köksbordet
- Nej, jag vill inte berätta för någon innan jag vet hur jag vill göra sa jag
- Han har rätt att få veta det också sa mamma bestämt
- Ja, jag vet det. Och jag ska berätta det för honom imorgon. Sa jag
- Han kommer ju hitta graviditetstestet när han kommer hem imorgon sa mamma
- Nej, jag slängde det i soporna och han kommer inte se det sa jag och såg ner i golvet
- Stella, oavsett om du vill behålla eller inte så måste du faktiskt berätta för Eric sa mamma och la sin hand mot min kind
- Jag måste nog det. Men säg ingenting till dom andra sa jag
- Jag lovar, men då får du lova mig att du pratar med Eric sa mamma
- Ja, jag lovar mamma. Jag går och lägger mig sa jag och slängde det sista av ananasen
- Sov gott gumman. Och jag lovar att inte berätta för någon sa mamma och log mot mig
Jag gick ut från köket och gick in till badrummet för att borsta tänderna och sen gick jag in till mitt gamla rum som nu var tomt, förutom min gamla säng och lite sånna möbler men inte mycket annat. Jag kröp ner i sängen och jag tänkte på Eric. Jag vet också att jag måste berätta sanningen för honom men jag vet bara inte hur. Jag la min hand mot magen igen men sen tog jag bort den och jag la mig tillrätta och somnade.
Nästa dag - Eric städar hemma - Erics Perspektiv
Jag hade kommit hem sent igår kväll eller i natt kan man säga. Jag hade inget att göra just nu så jag gick och städade lite i lägenheten medans jag väntade på att Stella skulle komma hem. Jag gick in till badrummet och tittade tvättade av mig på händerna och sen gick jag ut till köket för att hämta soppåsen så jag kunde gå ut med den sen. När jag öppnade och tog ut påsen så fick jag syn på en förpackning som det stod "Graviditetstest" på och jag såg testet som låg där i påsen också.
Jag hörde hur ytterdörren öppnades och Stella ropade mitt namn men jag kunde inte svara för jag tittade bara på testet som det stod "Gravid vecka 2-3" på. Jag tittade på Stella när hon kom in och hon såg chockat på mig. Jag fick inte fram ett ord.
- Eric, jag kan förklara sa Stella och såg på mig med ledsen blick
- När hade du tänkt berätta för mig att du är gravid egentligen?......
Detta är kapitel 37 av Still Loving it. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det inte kom upp igår. Men var i badhuset med mina vänner där jag bor (Eriksdalsbadet) och jag var helt sjukt trött när jag kom hem så när jag skulle skriva det sista på kapitel 37 så var jag så trött att jag kunde stå och sova och därför orkade jag inte det. Men nu är det här. Kapitel 38 kommer imorgon(torsdag) och då kommer ni bla. få veta vad Stella säger? Varför börjar dom bråka? Vart försvinner Eric och varför flyttar Stella hem igen? Och är allting slut mellan dom nu? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 38 sm kommer imorgon(torsdag).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket! TUSEN TACK FÖR ATT NI FORTSÄTTER LÄSA BLOGGEN! NI ÄR FANTASTISKA!!!
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333<333
TACK IGEN FÖR ATT NI ÄR SÅ FANTASTISKA OCH OMTÄNKSAMMA MOT MIG! TACK!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
Still Loving it - Kapitel 36
- Sådär Stella, jag ska bara titta till dig lite sa sköterskan
- E...ee...viskade Stella
- Sa du något Stella? sa sköterskan
- Eric...Eric....hjälp....Eric.....
Erics Perspektiv
Vi satt och fikade en stund när en sköterska kom ner till mig och Anton. Jag tittade nervöst på henne och jag väntade mig nästan det värsta.
- Eric, du måste nog följa med här sa sköterskan
- Vad är det som har hänt? sa jag och följde efter henne
- Läkaren vill prata med dig och sen frågar någon efter dig sa sköterskan och stannade utanför Stellas dörr
- Läkaren väntar där inne sa sköterskan och öppnade dörren och släppte in mig
- Eric, bra att du kom. Stella börjar komma tillbaka sa läkaren
- Va? Men...men hur? sa jag och såg förvånat på läkaren
- Lyssna så får du höra sa läkaren och jag gick fram till sängen
- Eric....Eric hjälp mig viskade Stella fram
- Stella! Stella hör du mig? sa jag och drog hennes hand
- Det tror jag hon gör. Det är ett gott tecken att hon pratar för då är hon på väg tillbaka sa läkaren
- Men hon behöver inte hjälp att andas mer då? sa jag och såg på slangarna
- Nej, hon har lite syrgas genom näsan det är allt sa läkaren
- Eric....Eric...hjälp mig....Eric....inte ditt fel sa Stella och jag la min hand över hennes panna
- Jag ska lämna dig ifred. Händer det någonting så ring på knappen bara sa läkaren
- Tack. Men innan du går, när tror du hon kan vakna? sa jag
- Det kan jag inte svara på. Det kan ta flera dagar, kanske veckor eller så vaknar hon imorgon. Men en sak är säker och det är att hon är på väg tillbaka sa läkaren
- Okej, tack igen sa jag och såg på Stella
- Hej, jag ville bara se vad som hänt sa Anton och kom in genom dörren
- Hon verkar komma tillbaka igen. Hon pratar massor men hon är inte kontaktbar ännu sa jag
- Men det är ju bra att hon försöker komma tillbaka. Om hon vaknar så hälsa henne. Jag måste gå nu men hon kommer snart vakna ska du se sa Anton
- Jag vet att jag inte varit så snäll mot dig men jag vill ändå att du ska veta att jag är tacksam att du kom hit idag sa jag
- Självklart. Även om det aldrig blir Stella och jag så är hon min vän sa Anton och gick ut från rummet
- Eric...Eric Saade....dansa....Eric.... sa Stella igen
- Gumman, jag är här hela tiden. Hör du mig? sa jag igen men ingenting hände
Knack knack knack
- Ursäkta, men jag ville bara se Stella sa Mitzi
- Vad gör du här?! Du har inget här att göra sa jag argt
- Stella var min bästa vän, jag vill se hur hon mår sa Mitzi
- Det har du inte med att göra mer! Gå härifrån innan jag ber någon kasta ut dig sa jag
- Lugna dig. Jag har tänkt på om det var mitt fel att det hände sa Mitzi
- Vad menar du? sa jag förvirrat
- Jag sa något åt henne och kanske blev det för mycket för henne och därför blev hon sjuk och nu hade hon faktiskt kunnat dött sa Mitzi
- Vad sa du för någonting? sa jag
- Att vi hade kysst och sånt där. Jag var avundsjuk på vad hon hade, och jag vet att det var fel av mig att försöka göra er illa och speciellt nu när Stella ligger såhär sa Mitzi
- Ingenting av det här är ditt fel. Du ska se att Stella snart vaknar sa jag
- Jag hoppas det, då ska jag göra allt för att vi blir vänner igen sa Mitzi
- Det hoppas jag också sa jag och log försiktigt
- Jag ska gå nu. Hej då sa Mitzi och gick ut hon också
Jag satte mig ner på stolen igen och smekte Stellas hår bakåt hela tiden. Hon vred sig lite om och pratade små korta saker hela tiden. Hon sa mest mitt namn och att jag skulle hjälpa henne med någonting en jag förstod inte vad jag skulle hjälpa henne med. Jag önskar jag visste, men det kanske jag får veta om hon någonsin vaknar igen.
Senare på kvällen - Stellas Perspektiv
Jag kände mig tung i huvudet och det var som att jag inte kunde öppna ögonen. Jag simmade runt under vattnet och fick inte luft och kom inte upp till ytan. Jag skrek på Eric hela tiden men han kom aldrig. Jag hörde sen något pipande ljud och jag kände hur någon höll min hand. Jag försökte röra min andra arm och jag rörde försiktigt på sakerna och jag kände någons huvud, eller hår.
- Stella? Stella är du vaken? sa Eric och jag vände försiktigt på huvudet och öppnade ögonen sakta och såg på honom
- Åååh! Stella! Du är vaken! sa Eric och tårarna föll ner för hans kinder
- Vad hände egentligen? Vad gör jag här och varför blev allt svart? sa jag
- Du svimmade igen och föll av jetskin och höll på att drunkna sa Eric
- Drunkna? Det måste vara därför jag varit i vatten hela tiden sa jag
- Vad menar du? sa Eric och såg oroligt på mig
- Jag har simmat mot ytan i flera dagar men aldrig kommit upp sa jag
- Men nu är du uppe igen. Och ingenting ska få hända dig igen sa Eric och gav mig en puss på pannan
- Ja,det kommer det alltid vara sa jag och såg trött på Eric
- Jag ska gå och hämta läkaren sa Eric och släppte min hand och gick ut från mitt rum och efter 2 minuter kom en läkare in
-Hej Stella! Hur mår du? sa läkaren
- Det gör lite ont i huvudet men annars så mår jag okej sa jag
- Det viktigaste just nu är att du vilar. Det hade kunnat gå mycket värre för dig. Vi kommer ha kvar dig här i 2 dagar bara för att se att det inte tillkommer några komplicationer sa läkaren
- Okej, men sen får jag åka hem? sa jag
- Ja, precis. Men det kommer en sköterska och tar lite prover här sen sa läkaren
- Är det okej om jag stannar? sa Eric
- Det är helt upp till Stella sa läkaren
- Det är okej sa jag och log
- Sköterskan kommer snart som sagt sa läkaren och gick ut från rummet och Eric satte sig bredvid sängen
- Varför sa du inte som det var, att du inte fick dansa mer? sa Eric och såg allvarligt på mig
- Det är som att någon skulle säga till dig att du inte får vara artist. Eller att något skulle hända din sångröst. Du lever din dröm, jag ville leva min men den tog nästan död på mig istället sa jag
- Jag förstår, men du kanske måste hitta en ny dröm, för jag vill inte förlora dig sa Eric
- Jag har redan hittat min nya dröm. Det är du sa jag och log
- Och du är min nya dröm sa Eric och gav mig en försiktig kyss
Eric smekte sen min kind och jag ska aldrig mer ljuga för Eric för det är inte värt allt det här för det. Hade jag bara sagt sanningen från första början då hade jag inte hamnat här men jag ville ju bara få dansa och det var hemskt att inte få göra det men nu fick jag göra det en sista gång iallafall. Och som Eric sa, nu får jag hitta en ny dröm. Men frågan är bara vad?
Några dagar senare - Eric ska till spelningen i Sövde - Erics Perspektiv
- Tomas kommer snart och hämtar dig sa Stella och smekte försiktigt min kind
- Jag vill ju vara här med dig nu sa jag och såg mot Stella
- Det vill jag med, men det är ju en dag som du är borta sen kan vi vara tillsammans sa Stella och gav mig en lätt kyss
- Du har rätt. Jag ska tänka så men jag tror någon limmat sängen för jag kommer inte upp sa jag och log
- Haha, ska jag hjälpa dig upp? sa Stella och skrattade
- Om du ger mig en kyss kommer jag kunna resa mig sa jag och log stort
- Okej då sa Stella och gav mig en kyss och sen reste jag mig upp
Stella låg kvar och jag tog på mig mina ljusa jeansshorts och ett vitt linne och när jag gick in till sovrummet igen så kom Stella utspringandes och sprang in på badrummet. Hon hade mått illa sen hon kom hem från sjukhuset men det beror nog på att hon varit överansträngd så länge och efter allt som hände i Sunne så är det kanske inte så konstigt.
- Är du säker att du klarar dig? sa jag när Stella kom ut från badrummet
- Ja, det är ingen far. Jag måste bara vila lite sa Stella och log
- Okej, jag ringer så fort jag är framme. Jag älskar dig glöm aldrig det sa jag
- Och jag älskar dig mer sa Stella och vi gav varandra en kyss innan jag tog min väska och gick ut genom dörren
Jag fick skynda mig ner för trapporna för Tomas stod och väntade på mig. Jag slängde väskan i baksätet på bilen och hoppade sen in och Tomas skrattade lite åt mig när jag satte på mig bilbältet. Jag förstod varför han skrattade eftersom han förstod varför jag var lite sen. Men det var helt klart värt det. Det kommer det alltid vara.
Senare i lägenheten - Stellas Perspektiv
RING RING RING RING (dörrklockan)
Jag hade blivit som i trans och när dörrklockan ringde så vaknade jag till igen. Jag släppte det jag höll i handen och gick för att öppna dörren och det var Anton. Jag kramade om hono och han tog av sig skorna och vi satte oss i soffan.
- Hur mår du? sa Anton och log
- Så bra som man kan efter en nära-döden upplevelse. Nej, men jag mår mycket bättre sa jag
- Men du ser lite ledsen ut sa Anton och såg oroligt på mig
- Eric åkte till Sövde i morse, det kanske är det sa jag och försökte smälta det jag hade fått veta
- Okej, men det är något annat också, det syns jätte tydligt sa Anton
- Om jag berättar så måste du lova att inte berätta det för någon. LOVA MIG sa jag bestämt
- Jag lovar och svär att vad du än berättar för mig så stannar det hos mig sa Anton och la handen på hjärtat
- Okej, alltså anledningen till att jag mått illa och varit lite trött dom senaste dagarna beror på något helt annat än vad som hände i Sunne sa jag
- Okej, vad menar du? sa Anton och såg allvarligt på mig och la sin hand på min
- Jag....jag tog just ett graviditetstest, jag är gravid.......
Detta är kapitel 36 av Still Loving it. Som jag sa tidigare så hade jag tappat min inspiration totalt och var fast. Jag visste inte vad jag skulle skriva mer men tack vare Liinnaa95, Hanna och Emelie_99 som gab mig ny inspiration och vad dom önskar kommer hända i novellen så fick jag tillbaka det. TACK TACK för att ni finns! Och jag hoppas av hela mitt hjärta att ni ska tycka om det. Jag vet att många inte ville ha en graviditet igen men den här gången kommer det bli lite speciellt och kanske inte så enkelt som det varit tidigare, och vad jag menar med det får ni se i kommande kapitel. Kapitel 37 kommer imorgon(tisdag) och då kommer ni bla. få veta vad Anton säger? Vad säger Eric när han får veta det? Varför flyttar Stella hem till sina föräldrar? Vart tar Eric vägen egentligen och varför vill han inte prata med Stella? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 37 av Still Loving it som kommer imorgon (tisdag).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket! TUSEN TACK FÖR ATT NI FORTSÄTTER LÄSA BLOGGEN! NI ÄR FANTASTISKA!!!
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333<333
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
Hata mig inte men kapitel 36 kommer imorgon (måndag) och hjälp mig :)
Hej alla underbara och fantastiska läsare!!
Knackar man på mitt huvud just nu och frågar efter inspiration så ekar det tomt. Jag fattar inte vad som hänt med min inspiration egentligen. Den är helt borta. Så det är därför kapitel 36 inte kommer förens imorgon (måndag) och jag behöver eran hjälp!
Jag skulle vilja att ni skickar in kommentarer om vad ni skulle vilja hände i kommande kapitel.
Ni kan skriva en kommentar här eller på min instagram Saadestorie_ :)
Jag hoppas ni kan hjälpa mig och jag ska göra allt för att få tillbaka min inspirationen igen :)
Utan er är bloggen ingenting och det är ni som är dom bästa som läser bloggen! Tack!!
Kramar Natalie
Still Loving it - Kapitel 35
Jag stannade min jetski framför Stella och jag tittade mig omkring och det var så otroligt vackert. När jag vände mig om mot Stella för att prata med henne så tittade hon med tom blick på mig och hon började vingla lite och jag visste inte vad som hände. Hon hade sagt tidigare under dagen att hon mått lite illa men hon verkade inte må bra nu heller. Helt plötsligt såg jag hur hon föll i vattnet och jag fick panik. Jag såg hur hon åkte ner under vattnet och jag skrek bara rakt ut.
- ALEX! HÄMTA HJÄLP FORT! STELLA!!! STELLA!!!........
Erics Perspektiv
- Alex! Hämta Hjälp! STELLA! STELLA! ropade jag och sen dök jag i vattnet och letade efter henne
- Stella! Hör du mig?! ropade jag igen när jag kom upp till ytan för att hämta luft men dök snabbt ner igen och då såg jag henne och drog med mig henne upp mot ytan men hon andades inte
- Stella! Hör du mig?! Sa jag och försökte göra allt jag kunde för att få upp henne på jetskin och köra henne i land
Efter mycket kämpande fick jag äntligen upp henne och sen fick jag försöka ta mig upp själv och det gick tillslut. Jag körde det snabbaste jag kunde in till stranden och la Stella på stranden. Folk kom runt omkring oss och jag såg efter Alex som kom springandes mot mig.
- Ambulansen är på väg. Hur är det med henne? sa Alex
- Hon andas inte. Hur lång tid skulle det ta innan dom kom? sa jag
- Dom är här om 10 minuter sa Alex
- Stella kom igen nu! sa jag och började göra hjärt och lungräddning på henne men hennes andning kom inte igång
- Gör inte såhär mot mig Stella! Kom igen nu andas! skrek jag och gjorde allt jag kunde
- Eric! Ambulansen kommer därborta! sa Alex och sprang fram mot dom för att visa dom vägen
- Stella!! Kom igen nu! skrek jag igen och en ambulanssköterska kom fram
- Vad är det som har hänt? sa mannen
- Hon svimmade tror jag och ramlade i vattnet och hon måste varit där i 3 minuter sa jag och kände hur tårarna kom och hur mycket jag skakade
- Hur länge har du gjort hjärt-och lungräddning på henne? sa mannen och satte en syrgasmask på Stella
- Sen jag fick upp henne tills ni kom sa jag
- Okej, vi måste skynda oss till sjukhuset och försöka få igång hennes hjärta igen sa mannen
- Kan jag följa med i ambulansen? sa jag
- Jag kan köra dig Eric sa Tomas och la sin hand mot min axel
- Då ses vi där. Vi tar med henne nu sa mannen och dom bar iväg Stella på en när och la in henne i ambulansen sen
Jag kände mig nästan svimmfärdig jag med. Det är mitt fel om Stella dör. Jag visste att hon varit dålig och hade varit yr och illamående hela dagen och sen frågar jag om hon vill följa med ut och åka jetski. Hur korkad är jag!!? Jag tittade med tårfyllda ögon på Tomas och gick snabbt in till konferansrummet där jag bytte om till ett par torra kläder och sen sprang jag ut till Tomas som väntade i bilen och vi körde mot sjukhuset.
- Jag har bett dom att ställa in konserten sa Tomas
- Tack. Jag vill vara hos Stella just nu. Tänk om...om hon sa jag och tårarna började rinna
- Det är klart hon inte gör. Stella är en kämpe och hon kommer inte lämna det här sa Tomas
- Jag hoppas du har rätt. Jag skulle aldrig förlåta mig om någonting hände henne sa jag
- Ingenting av det här är ditt fel Eric sa Tomas
- Hon har ju mått dåligt och idag sa hon att hon var yr och hade jag inte bett henne följa med hade hon inte ramlat i vattnet sa jag
- Eric, du kan inte beskylla dig själv för det här sa Tomas bestämt
- Men det känns som det är mitt fel sa jag
- Men det är det inte. Jag lovar. Kom nu sa Tomas och parkerade bilen på parkeringen och vi gick snabbt in till sjukhuset
Jag sprang upp för trapporna och in till intensivvårdsavdelningen och gick fram till tjejen i receptionen.
- Jag söker min flickvän Stella Eriksson. Hon kom in här för någon minut sen sa jag
- Hon undersöks just nu. Läkaren kommer ut så fort dom vet något. Du får sätta dig ner och vänta sa tjejen
- Du måste säga något! Kommer hon klara sig? sa jag och såg bestämt på kvinnan
- Läkaren berättar för dig så snart han är klar. Du får sätta dig ner nu sa kvinnan och såg surt på mig
Jag sa bara ett irriterat tack för hjälpen och gick för att sätta mig i väntrummet. Tomas satte sig framför mig och det var som att vi var tillbaka där vi var förut. Jag torkade tårarna som rann ner för mina kinder och Tomas tittade lite på mig och jag visste inte vad jag skulle säga, om jag änns ville säga någonting. Efter en liten stund kom läkaren ut och jag reste mig snabbt upp och gick fram till honom.
- Hur är det med henne? sa jag och såg oroligt på honom
- Stella har haft syrebrist i några minuter och det har gjort att hon är medvetslös. Hon har inte fått in vatten i lungorna vilket är en väldig tur för då hade hon kunnat dö. Mensom det ser ut nu vet vi inte om hon kommer vakna över huvudtaget. sa läkaren
- Vad menar du? Kommer hon att...att? sa jag och fick inte fram dom sista orden
- Vi kan bara vänta och se. Men jag ser i Stellas journal att hon varit överansträngd tidigare sa läkaren
- Ja, men hon är frisk förklarad nu sa jag
- Är det vad hon sa till dig? sa läkaren
- Ja, är hon inte det menar du? sa jag och såg förvånat på läkaren
- Stellas läkare sa till henne att pga hennes kropp inte tål stressen måste hon sluta dansa sa läkaren
- Du menar att om hon inte hade dansat idag så sa jag och kände hur mitt hjärta krossades sakta
- Hon skulle ha lyssnat på sin läkare. Men nu kan vi bara vänta. Hon kommer skickas till Stockholm imorgon för då kan hon få mer hjälp sa läkaren
- Får jag gå in till henne? sa jag
- Ja, det går bra. Men hon är som sagt medvetslös sa läkaren
- Det spelar ingen roll. Jag går in iallafall sa jag och gick in till rummet där Stella låg
När jag öppnade dörren och fick se Stella ligga där med slangar i munnen och näsan så fick jag en chock. Det var som att jag gick in i en vägg. Jag satte mig på stolen som fanns bredvid hennes säng och tog försiktigt hennes hand. Det gjorde så ont i mig att se henne såhär. Varför hade hon ljugit för mig om att hon var frisk? Jag la min hand mot hennes panna och smekte sakta undan hennes hår.
- Stella varför sa du inte att du inte fick dansa. Om du inte vaknar kommer jag aldrig förlöta mig själv. Jag älskar dig Stella så snälla vakna igen. Du är mitt allt. sa jag och gav henne en puss på pannan
Jag fällde fler tårar och jag kände hur ont det gjorde i bröstet. Det pep från maskinerna som hjälpte Stella att andas just nu och jag visste inte om jag skulle stanna eller gå. Det knackade på dörren och Tomas och Alex kom in.
- Hur är det med henne? sa Alex och såg på Stella
- Hon är medvetslös och man vet inte om hon kommer vakna eller inte sa jag
- Stackars Stella. Men du ska se att allting ordnar sig sa Tomas och la sin hand på min axel
- Jag hoppas det. Men det är bara så jobbigt att se henne såhär sa jag
- Stella, vi saknar dig redan i dansteamet så kom tillbaka till oss snart igen sa Alex
- Eric saknar dig mer än du anar Stella. Han vill ha dig här hos oss sa Tomas
- Nu ska vi lämna dig ifred sa Tomas och han och Alex gick ut härifrån
- Hörde du? Alla saknar dig redan. Så snälla snälla Stella, kom tillbaka sa jag igen och smekte hennes kind
Jag önskar att jag kunde få veta vad hon tänker eller drömmer om just nu. Hon kanske drömmer om mig eller om dansen. Men jag hoppas hon inte drömmer om olyckan. För då kanske hon aldrig kommer tillbaka.
Några dagar senare - Anton och Eric ses på sjukhuset - Erics Perspektiv
Stellas rum var fullt med blommor och presenter från vänner och släkt. När jag hade kommit hit så var Anton där och satt på stolen bredvid Stellas säng. Hon hade blivit flyttad till Stockholm för någon dag sen. Jag gick fram mot Stella och Anton reste sig snabbt upp från stolen.
- Jag hoppas det är okej att jag är här. Jag ville se hur Stella mådde sa Anton
- Det är okej, det behövs kanske lite friskt blod här inne. Känns som jag suttit här flera år sa jag
- Vi kanske ska gå ner och ta en kaffe sa Anton
- Men jag vill vara här med Stella sa jag
- Du behöver få något i dig. Vad säger du? sa Anton
- Okej jag följer med. Men en liten stund bara sa jag
- Ok, en liten stund sa Anton och vi gick ner till kafeterian
Det kändes inte bra att lämna Stella där uppe ensam men jag behövde få i mig lite kaffe eller något annat i mig för jag har vakat vid Stellas sida flera nätter och dagar och det hemska är att jag nästan börjat ge upp tanken på att hon kommer vakna igen.
Samtidigt i Stellas rum - en sjuksköterska tittar till Stella
- Sådär Stella, jag ska bara titta till dig lite sa sköterskan
- E...ee...viskade Stella
- Sa du något Stella? sa sköterskan
- Eric...Eric....hjälp....Eric.....
Detta är kapitel 35 av Still Loving it. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom för sent men var på stan med mina vänner idag och därför kom det lite sent. Det blev lite sorgligt och kanske lite tråkigt kapitel men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 36 kommer imorgon ( söndag ) . Och då kommer ni bl.a. få veta om Stella håller på att vakna? Vad säger Stella till Eric om hon vaknar? Kommer Eric kunna göra konserterna även fast Stella är sjuk? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 36 som kommer imorgon ( söndag).
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
Still Loving it - Kapitel 34
- Det betyder att när du blir stressad så bryts din kropp nästan ner. Du tål inte stressen helt enkelt och det gör dig tillslut sjuk. Du kan få andra sjukdomar om du inte lyssnar på din kropp sa läkaren
- Okej, men vad betyder det för mig? Kommer jag kunna fortsätta dansa? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Det ligger till såhär, du kommer förmodligen inte kunna arbeta som proffsdansare mer.....
Stellas Perspektiv
- Det måste vara någon annan du menar. Det måste vara ett misstag sa jag och såg chockat på läkaren
- Jag är verkligen ledsen, men du kommer tyvärr inte kunna jobba som proffsdansare mer sa läkaren
- Så du menar att jag måste sluta jobba som dansare och ta ett vanligt jobb? sa jag
- Ja, för så fort din kropp utsetts för stressen och överansträngning så blir du sjuk direkt sa läkaren
- Det spelar ingen roll vad du säger. Jag tänker inte ge upp min dröm bara för det här sa jag argt
- Du förstår väl själv hur dumt det skulle vara om du gör något sånt sa läkaren
- Spelar ingen som helst roll för jag gör det inte. Jag ska klara det här oavsett vad du säger sa jag och reste mig upp
- Stella, du förstår väl att om att du svimmar när du tar ett bad eller får hög feber igen så kan du faktiskt dö sa läkaren
- Då får jag väl se till att hälla mig undan från sånt sa jag och öppnade dörren och smällde igen den hårt
Jag skyndade mig ut från sjukhuset och tårarna rann ner för mina kinder. Min dröm krossades där inne. Aldrig mer få dansa som proffsdansare. Jag kommer få stå på espresso house hela livet. Det är inte något dåligt det är inte det jag menar men jag har en dröm och nu har jag fått en liten chans att göra den men pga min dumma kropp så kan jag inte det. Men jag kommer inte säga något om det här till Eric för jag ska dansa och jag ska se till att min kropp inte känner av det igen.
- Några timmar senare hemma hos Eric - Erics Perspektiv
- Sådär det var det sista sa jag och bar in den sista flyttlådan
- Va bra, men nu har vi bara det jobbiga kvar att packa upp allt sa Stella och skrattade
- Jag måste till studion men jag hjälper dig mer än gärna när jag kommer tillbaka sa jag och log oskyldigt
- Latmask! Men okej jag får göra det själv då sa Stella och log stort
- Jag lovar att hjälpa dig när jag kommer hem sa jag och gav Stella en kyss
- Jo, jag glömde ju berätta för dig hur det gick hos läkaren sa Stella
- Just det, vad sa dom? Är du frisk nu? sa jag och såg nervöst på Stella
- Jag är helt frisk. Jag kan vara med på konserten i Sunne sa Stella och kramade om mig
- Är det sant? Det är ju helt fantastiskt. Men vi ska göra ett snabbt rep imorgon. Är du säker att du orkar vara med på det? sa jag
- Självklart, jag är ju frisk nu eller hur? sa Stella och log snett
- Jag älskar dig sa jag och gav henne en kyss på pannan
- Och jag älskar dig sa Stella och gav mig en kyss på kinden
Jag tog på mig skorna och sen gick jag ut från lägenheten för att åka till studion. Det kändes helt underbart att få ha tillbaka Stella i dansteamet igen. Hon verkade ju faktiskt mycket piggare och nu är hon frisk. Det kommer bli en underbar dag i Sunne, det är jag helt säker på. Jag och Stella i Sunne.
Samtidigt i lägenheten - Stellas Perspektiv
Jag vet att jag inte borde ljugit för Eric och att det var fel av mig men jag vill dansa. Jag ska göra konserten i Sunne om det så är det sista jag gör. Jag stod och packade upp mina saker och hängde upp kläderna i garderoben. Jag visste inte när Eric skulle komma hem igen men jag hade tänkt göra en liten överraskning åt honom. När jag hade packat upp allting så kände jag hur det snurrade till lite igen men jag skakade bara bort det för jag vill inte ha det såhär. Jag gick ut till hallen och tog på mig skorna för att gå ner och handla inför middagen jag skulle göra till Eric ikväll.
Det blir vår första middag som sambos helt enkelt. När jag hade handlat allting till min skaldjurssoppa och lite pistaschenötter och godis samt Cola Zero till efterätt så gick jag hem och började laga maten. Det var ganska svårt men jag tror jag fick till det tillslut. Jag dukade upp det lite extra fint och jag tände levande ljus och när jag hörde hur dörren öppnades så ställde jag mig vid bordet och tog ett djupt andetag innan Eric kom in.
Erics Perspektiv
Jag öppnade ytterdörren och när jag kom in slogs jag av doften från skaldjurssoppa. Det luktade helt gudomligt gott. Jag gick in till köket och Stella hade dukat fram hur fint som helst och maten var helt fantastisk. Jag tittade förvånat på henne men med ett stort leende.
- Har du gjort allt det här för mig? sa jag
- Ja, jag tänkte att vi kunde ha det lite mysigt såhär första kvällen som sambos sa Stella och log
- Du är helt underbar! Det är ju jätte fint sa jag och gav henne en passionerad kyss
- Tack! Varsågod och sitt sa Stella och jag satte mig ner och hon hällde upp soppan
Vi tittade sen på varann och åt maten. Stella tittade ner i maten efter en stund och jag förstod inte vad som var fel. Maten var iallafall jätte god och även fast Stella verkade lite konstig så var den här middagen helt underbar och det kommer bli så fantastiskt att få bo ihop med Stella. Det hoppas jag iallafall.
Lite senare - Stella och Eric ska sova - Erics Perspektiv
Vi skulle precis gå och lägga oss men när Stella kom in i sovrummet i ett linne och underkläder så gick jag fram mot henne och la mina händer mot hennes höfter och drog henne tätt intill mig. Vi började kyssas passionerat och Stella la sina händer mot mitt bröst och jag tog av henne linnet och kysste henne försiktigt på halsen. Jag lyfte sen upp henne i famnen och vi la oss ner på sängen. Våra händer var nästan överallt och vi hade det helt underbart. Sen skyndade vi oss att ta av oss våra underkläder och hade sex. Vi stönade båda två och hade det helt fantastiskt.
2 dagar senare - Eric och Stella ska åka Jetski innan spelningen - Stellas Perspektiv
Jag hade blivit yr och illamående under soundchecken förut och jag började förstå vad läkaren menat. Men jag ska klara det här. Jag stod och bytte om när Eric kom in i en våtdräkt och jag förstod ingenting.
- Jag och Alex ska åka Jetski, ska du följa med? sa Eric och log
- Nu? sa jag och såg förvånat på Eric
- Ja, om du vill. Det skulle vara roligt om du vill det sa Eric
- Okej, jag följer med sa jag och tog emot våtdräkten Eric höll i handen
Jag bytte om och sen gick jag och Eric till Alex som väntade på oss nere vid vattnet. Vi hoppade på varsin jetski och sen åkte vi ut och hade det helt sjukt roligt. Det gick fort och det var en riktig adrenalin kick. Men jag stannade sen jetskin och Eric stannade sen lite framför mig och helt plötsligt så kände jag mig svagare i kroppen. Det började bildas svarta prickar framför mig och jag gnuggade mig lite i ögonen för att få bort det men sen svartnade allting framför mig igen och sen minns jag inte vad som hände mer.
Erics Perspektiv
Jag stannade min jetski framför Stella och jag tittade mig omkring och det var så otroligt vackert. När jag vände mig om mot Stella för att prata med henne så tittade hon med tom blick på mig och hon började vingla lite och jag visste inte vad som hände. Hon hade sagt tidigare under dagen att hon mått lite illa men hon verkade inte må bra nu heller. Helt plötsligt såg jag hur hon föll i vattnet och jag fick panik. Jag såg hur hon åkte ner under vattnet och jag skrek bara rakt ut.
- ALEX! HÄMTA HJÄLP FORT! STELLA!!! STELLA!!!........
Detta är kapitel 34 av Still Loving it. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det inte kom upp igår men jag försökte skriva klart allting igår men jag somnade bara sen mot slutet och därför kom det inte upp igår. Men kapitel 35 ska komma upp ikväll. Jag kommer börja skriva på det nu och jag hoppas få upp det men om ni inte orkar sitta uppe och vänta på det så ska ni såklart inte göra det. Men då kommer ni bla. få veta vad som händer med Stella? Vad är det läkaren berättar för Eric? Och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 35 som kommer ikväll, hoppas jag :)
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket! TUSEN TACK FÖR ATT NI FORTSÄTTER LÄSA BLOGGEN! NI ÄR FANTASTISKA!!!
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333<333
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
Still Loving it - Kapitel 33
- Nikki Williams, känner du inte igen mig? sa tjejen
- Nej, känner vi varann? sa jag och fick en obehaglig känsla av att jag ville springa in till Grönan
- Ja, det kan man säga......
Stellas Perspektiv
- Ja, det kan man säga. Vi gick i samma klass i högstadiet sa Nikki
- Är det du som är den Nikki? Alltså förlåt, jag kände inte igen dig sa jag
- Det är okej, jag såg dig i Malmö och sen tänkte jag åka hit för att få en chans att kanske träffa dig sa Nikki
- Ja, angående Malmö, det kanske verkade lite konstigt sa jag och blev generad
- Du dansar för Eric och ni verkar vara lite mer än vänner sa Nikki
- Ja, vi är tillsammans. Men jag hade ingen aning om att han skulle göra det som han gjorde i Malmö sa jag
- Tyckte det bara var gulligt. Men det vore jätte roligt om du ville ses någon dag sa Nikki
- Gärna, men imorgon ska jag till en läkare igen, för att se om jag mår bättre efter min överansträngdhet och sen ska jag flytta över saker till Eric sa jag
- Okej, men vad säger du om måndag? sa Nikki
- Det blir kanon bra, här ta mitt mobil nummer sa jag och gav henne en lapp med mitt nummer
- Tack, jag ringer dig, och vem vet, du kanske är på scenen den här gången med sa Nikki
- Nej, jag är inte med den här gången heller. sa jag
- Synd, men hoppas få se dig på scenen en annan dag iallafall sa Nikki och log
- Ja, det hoppas jag med. Men nu måste jag gå in innan Eric undrar vart jag är sa jag
- Okej, ses på måndag sa Nikki och gick in till Grönan och jag gick efter henne
Vi gick till scenen tillsammans men sen gick jag åt backstage området men blev stoppad av någon vakt som inte var den trevligaste av dom alla.
- Du har inte tillträde att gå hit sa vakten
- Jo, min pojkvän ska uppträda här ikväll sa jag
- Och vad heter han då? sa vakten
- Eric Saade sa jag surt
- Tyvärr, jag har inte hört något om att du ska vara här så tyvärr sa vakten
- Men sluta, jag ska in hit sa jag och försökte ta mig förbi men då tog han bara tag i mig och försökte få bort mig
- JAG SA ATT DU INTE HAR BEHÖRIGHET ! sa vakten argt
- Vad händer här? Stella är med mig sa Tomas och såg förvånat på mig och vakten
- Hon har inget tillträde här sa vakten
- Det är Stella Eriksson, Erics dansare och flickvän sa Tomas
- Jag sa ju det sa jag surt och såg argt på vakten
- Kom Stella, Eric väntar på dig sa Tomas och la sin hand bakom min rygg och visade mig vägen in till Erics loge
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag undrar vart Stella var. Hon skulle varit här för flera minuter sen och tänk om det hänt henne något eftersom hon varit sjuk. Men när jag stod och väntade för att göra en soundcheck så kom Tomas in med Stella bredvid sig och jag gick fram och kramade om henne hårt.
- Eric...Eric jag kan inte andas sa Stella och jag släppte henne
- Jag var orolig för dig. Varför är du så sen? sa jag och gav henne en puss på pannan
- Jag packade, pratade med mamma och sen träffade jag en gammal klasskompis här utanför och sen fick jag inte komma in om det inte varit för Tomas sa Stella
- Åh, då förstår jag. Men nu är det soundcheck, du stannar väl? sa jag
- Det är klart jag gör! Gå nu och var ditt grymma jag sa Stella och gav mig en kyss
- Det ska jag, allt för dig sa jag och gick ut på scenen
Jag körde inte fullt ut just nu men det var ganska svårt för jag fick sån energi av att Stella fanns där och jag hade ordnat en plats åt henne framför scenen på en av bänkarna så det stod hennes namn på en av platserna. När jag var klar så gick jag tillbaka in i logen och snart var det dags för en livestream på SaadeFamily Communityit. Men först ska jag vila och mysa lite med Stella. För det finns inget bättre än att ladda upp med en mysstund med Stella.
Senare på kvällen - Lite innan spelningen - Stellas Perspektiv
Jag satt gränsle över Eric i soffan och han hade sina händer på mina höfter. Jag la mina händer i hans hår och han skulle snart ut på scen och köra Coming Home. Det kändes lite i hjärtat att dom andra skulle dansa men inte jag. Men förhoppningsvis får jag börja igen efter att jag hade varit hos läkaren imorgon. Dom måste se om jag inte har fler överansträngdhetssymptom kvar.
- Kan du inte sova hos mig i natt? sa Eric
- Jag vill det, men jag har lovat att stanna hemma i natt eftersom jag ska till läkaren imorgon sa jag
- Okej då, men du kommer ju över med dina saker imorgon och då blir vi sambos på riktigt sa Eric och log
- Mm...tänk att få sova bredvid dig och vakna bredvid dig sa jag
- Det kommer bli underbart, men svårt att gå upp i tid sa Eric och skrattade
- Ursäkta om jag stör, men Eric det är dags sa Tomas och log
- Jag kommer sa Eric och gav mig en kyss innan jag klev av honom och han gick ut till scenen och jag till bänken där min plats var. Eric var helt fantastisk men det var samtidigt extremt jobbigt att se dom dansa för nu orkar jag inte sitta här mer i kulisserna, jag ska bara få dansa igen på något sätt.
Nästa dag - Stellas pappa väcker Stella - Stellas Perspektiv
- Stella, skulle inte du vara hos läkaren om 10 minuter? sa pappa
- Mmm....jag ska gå upp sa jag och sov
- Stella, gå upp nu så kör jag dig sa pappa och jag öppnade ögonen
- Kör vart? sa jag sömndrucket
- Till läkaren, du ska ju vara där om 10 minuter sa pappa
- Oh nej, jag kommer sa jag och flög upp ur sängen och slet på mig mina jeans shorts och ett svart spetslinne till. Jag satte upp håret i en toffs och sen fick jag ta på mig skorna och sprang ner till pappa som satt och väntade i bilen. Sen körde han snabbt till sjukhuset och jag skyndade mig in och anmälde mig och fick vänta en stund innan det var min tur.
- Så hur mår du nu för tiden? sa läkaren när jag satt framför honom
- Jag mår bättre, lite yrsel och illamående fortfarande men annars mår jag bättre sa jag
- Okej, vi har fått svar på många av dina prover och det är såhär att din kropp är väldigt känslig för stress sa läkaren
- Vad menas med det? sa jag
- Det betyder att när du blir stressad så bryts din kropp nästan ner. Du tål inte stressen helt enkelt och det gör dig tillslut sjuk. Du kan få andra sjukdomar om du inte lyssnar på din kropp sa läkaren
- Okej, men vad betyder det för mig? Kommer jag kunna fortsätta dansa? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Det ligger till såhär, du kommer förmodligen inte kunna arbeta som proffsdansare mer.....
Detta är kapitel 33 av Still Loving it. Jag hoppas ni ska tycka om det. Jag blev inte så nöjd med det här kapitlet heller och jag vet inte vad det är för fel för jag gillar inte mina två senaste kapitel men jag hoppas såklart att ni ska tycka om det. Imorgon ( onsdag) kommer det tyvärr inget kapitel för jag ska gå på bio med mina vänner på kvällen så kapitel 34 kommer inte förens på torsdag. Och då kommer ni bl.a. få veta vad Stella säger om domen? Vad säger Eric om det? Hur blir deras första kväll som sambos? Vad är det för överraskning hon gör för Eric? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 34 som kommer på torsdag :)
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket! TUSEN TACK FÖR ATT NI FORTSÄTTER LÄSA BLOGGEN! NI ÄR FANTASTISKA!!!
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333<333
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333