Still Loving it - Kapitel 38
Jag hörde hur ytterdörren öppnades och Stella ropade mitt namn men jag kunde inte svara för jag tittade bara på testet som det stod "Gravid vecka 2-3" på. Jag tittade på Stella när hon kom in och hon såg chockat på mig. Jag fick inte fram ett ord.
- Eric, jag kan förklara sa Stella och såg på mig med ledsen blick
- När hade du tänkt berätta för mig att du är gravid egentligen?......
Lite tidigare - Stellas Perspektiv
Jag gick upp för trapporna till lägenheten. Jag var nervös för jag skulle berätta det för honom nu. Jag vet inte om jag hade bestämt mig men jag visste att jag var tvungen att berätta det. Jag låste upp dörren och gick in till lägenheten. När jag gick in till köket och jag såg Eric hålla i graviditetstestet så slog mitt hjärta hur hårt som helst. Det var som att mitt leende dog inom mig och jag såg chockat på Eric.
- Eric, jag kan förklara sa jag och såg bara på honom
- När hade du tänkt berätta för mig att du är gravid? sa Eric och andades tungt
- Jag skulle göra det nu. Jag alltså jag har inte vetat det så länge sa jag och gick fram mot Eric
- Hur länge? sa Eric och tog ett djupt andetag och bet ihop käkarna hårt
- Jag gjorde testet igår. Jag var tvungen att tänka hur jag ska göra innan jag sa något sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Har du sagt det till någon? sa Eric och jag kände hur besviken han var
- Anton och mamma är dom ända som vet om det sa jag
- Så du sa det till Anton för mig? Hur kunde du göra något sånt?! sa Eric argt
- För han kom hit precis efter att jag tagit testet. Jag ville berätta det men jag kunde inte sa jag och tårarna började rinna
- Jag vet inte vad jag ska säga. Du är gravid! Vad har du kommit fram till? sa Eric och gick fram och tillbaka i lägenheten
- Jag vill behålla det. Tror jag iallafall sa jag och såg med ledsna ögon på Eric
- Så om du hade bestämt dig för att ta bort det hade du sagt något till mig då? sa Eric besviket
- Hur kan du vara så taskig? Det är väl klart jag skulle sa jag och tårarna rann som neagara fallen nu
- Är det jag som är taskig? Du är gravid och berättar inte det för mig. Hur långt gången är du? sa Eric
- Vecka 4 och ska gå in i vecka fem om några dagar sa jag och torkade tårarna
- Jag måste få vara ensam ett tag. Jag vill inte träffa dig just nu sa Eric och gick ut till hallen
- Eric, snälla vart ska du? sa jag och sprang efter honom
- Låt mig bara vara! Jag hade hoppats att jag kunde fått veta det här tidigare! sa Eric och tog sin jacka och smällde igen dörren hårt efter sig när han gick
Jag kanade sakta ner för dörren och tårarna rann och jag la min hand mot magen. Det gjorde så ont i mitt hjärta. Jag hade ingenaning om vart Eric tagit vägen och nu förstod jag att jag borde sagt något till honom igår men det var försent att ångra sig om det nu.
Jag hatade mig själv för att jag inte sagt något. Jag reste mig sen sakta upp från golvet och gick in i sovrummet. Jag packade ner lite kläder och jag tänkte flytta hem ett tag. Det här kommer inte funka. Det kanske är så som Eric sa, att vi måste vara utan varandra nu. Men varför mår jag då så dåligt?
Senare i bilen - Erics Perspektiv
Jag visste inte vad jag skulle känna. Mitt hjärta slog så hårt och jag tror att jag var både chockad, besviken men samtidigt lite glad. Men det var jobbigt att hon inte berättat något för mig. Att hon istället berättar det för andra och inte mig. Jag orkade inte träffa Stella just nu och därför åkte jag mot Tomas hus. Jag hoppades att jag kunde få sova där i natt. När jag kom fram så parkerade jag bilen och ringde sen på dörren. Tomas öppnade och såg lite förvånat på mig.
- Hej. Jag behöver prata med någon sa jag
- Kom in. Jag antar att det har med Stella att göra sa Tomas och jag tog av mig skorna i hallen och vi gick in till vardagsrummet
- Ja, det kan man säga. Jag fick just veta att hon är gravid i 4 veckan sa jag
- Oj då. Men det förklarar ju en hel del om varför hon varit så trött och vräkt i sig ananas sa Tomas
- Ja, men jag blev arg. Mest för att pratat med andra om det och inte med mig. Jag tycker väl att jag borde vara den som hon berättade det för först sa jag
- Jo, men hon kanske inte vågade eller visste vad hon skulle säga. Vart är Stella nu? sa Tomas
- Hon är väl kvar i lägenheten antar jag. Jag orkade inte vara kvar så jag åkte hit och jag undrar om jag kan sova här i natt? sa jag
- Men är det inte bättre att ni pratat och reder ut allt det här? sa Tomas och såg oroligt på mig
- Nej, jag blir bara arg och säger saker som jag får ångra sen. Snälla, jag åker tillbaka imorgon men bara för i natt sa jag
- Okej, men ni måste reda ut det här. Har hon sagt vad hon vill göra? sa Tomas
- Hon vill behålla det sa jag och såg ner i mitt knä
- Och vad vill du? sa Tomas
- Jag vet inte, jag älskar Stella så fruktansvärt mycket men det här är ju ett barn. Vi har varit tillsammans i snart 1 år. Men fan jag vet inte vad jag vill sa jag och slog till i luften
- Sov på saken. Vill du ha något förresten? sa Tomas
- Nej, jag behöver bara tänka lite sa jag
- Okej, jag ska lämna dig ifred en stund. Jag hämtar sängkläder så kan du sova på soffan om det går bra? sa Tomas
- Det funkar kanon bra. Tack för att jag får sova här sa jag och log försiktigt
- Självklart, men du måste prata med Stella imorgon. sa Tomas bestämt
Jag nickade bara till svar och tänkte på vad jag sagt till henne. Jag hade fått det att låta som att allting var hennes fel när det var lika mycket mitt fel isåfall. Bara hon inte gör något dumt nu. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om hon gör det. Jag kanske borde ringa henne nu? Nej, jag kan inte. Men jag kanske måste?
Samtidigt hemma hos Stellas föräldrar - Stellas Perspektiv
Jag ringde på dörren hemma hos mina föräldrar och mamma öppnade. Hon tittade förvånat på mig när jag stod med en stor väska bredvid mig. Jag gick in och tog av mig skorna och gick in på mitt rum och ställde ner väskan på golvet och stängde dörren men mamma kom in och satte sig på sängen och jag kröp upp mot huvud änden av sängen.
- Kan jag bo här ett par dagar? Bara tills jag hittar något eget sa jag
- Det är väl klart. Men vadå hittar något eget? Vad är det som har hänt mellan dig och Eric? sa mamma och la sin hand mot mitt ben
- Han hittade testet i soporna när han skulle ta ut dom och han blev jätte arg. Han drog och jag packade mina saker och åkte hit sa jag och tårarna rann igen
- Men lilla gumman! Sa du vad du bestämt dig för? sa mamma
- Ja, men jag tror inte han vill det och dessutom tror jag det är slut mellan oss sa jag
- Men tänk på att han blev chockad, ni har ju inte varit tillsammans i 1 år ännu och nu det här sa mamma
- Men det han blev mest arg över var att jag inte sagt något till honom först sa jag och torkade tårarna
- Det kommer ordna sig. Vila dig nu så ses vi imorgon sa mamma och gav mig en puss på pannan
Jag la mig ner på sängen och jag visste inte vad jag kände längre. Jag la handen mot magen och det var som att jag tänkte " Varför ska allting vara så svårt? Det kanske är bäst att inte behöva ta dig till den här världen". Jag skakade på huvudet och kände att jag inte fick tänka så. Men jag önskade bara så mycket att Eric var här så vi kunde lösa allt det här, men jag antar att det kanske är försent.
Nästa dag - Eric ringer Stella - Erics Perspektiv
Jag hade sovit minst 3 timmar i natt. Det hade bara varit så många tankar i mitt huvud under natten och hur mycket jag än vred och vände på det så kom jag bara fram till en sak och deg var att jag ville vara tillsammans med Stella och att jag vill ha det här barnet med henne. Jag tog min mobil och ringde till Stella. Hon svarade inte dom tre första gångerna jag ringde henne men när jag försökte en fjärde gång svarade hon.
- Ja, det är Stella sa Stella
- Hej gumman. Det är jag. Förlåt för igår, jag vet att jag betedde mig illa sa jag
- Jag trodde du aldrig mer ville se mig. sa Stella och jag hörde hur hon kämpade mot tårarna
- Jag var en idiot. Jag har funderat hela natten. Kan vi inte ses? sa jag
- Varför då? Jag orkar inte med ett bråk till sa Stella
- Jag vill bara prata med dig. Snälla, sa jag och hoppades av hela mitt hjärta
- Okej, kan vi ses på lekplatsen om 10 minuter? sa Stella
- Absolut. Jag kommer direkt sa jag och vi la på
Jag sprang ut till hallen och tog på mig skorna. Jag sa hej då till Tomas och tackade honom åter igen för att jag fått sova här i natt. Men nu ska jag bli sams med Stella. För jag vill vara med henne och även om hon tycker illa om mig nu så ska jag se till att ändra på det. Men frågan är bara hur?
5 minuter senare - Stellas Perspektiv
- Jag går ner och möter Eric sa jag och tog på mig mina flip-flops
- Okej, hoppas ni löser det här nu sa mamma och log
- Det gör jag....aahj sa jag och tog mig mot magen för det högg till
- Vad är det gumman? sa mamma och sprang fram till mig
- Det högg till i magen men det är borta nu sa jag och såg Lisa komma ut från sitt rum och tittade på mig
- Varför sov du hemma i natt då? sa Lisa och såg nyfiket på mig
- Lisa, gå in på ditt rum. Vi pratar om det senare sa mamma och såg oroligt på mig
- Det är okej, jag klarar mig. Jag går nu sa jag och såg på mamma
Hon gav mig en puss på pannan och jag gick ner till lekplatsen som låg utanför vårat hus. Jag gick mot den stora runda gungan och när jag skulle sätta mig så högg det till i magen igen och jag försökte hålla mig uppe men det gjorde ondare den här gången men igen så slutade det. Jag satte mig på gungan och jag såg på Eric när han kom springandes mot mig. Jag log lite men var fortfarande rädd för att vi skulle bråka igen.
- Sluta göra ont nu snälla bebisen viskade jag mot magen
- Hej gumman! Jag är ledsen för allt dumt jag sa igår sa Eric och satte sig framför mig på gungan
- Menade du det? Att det var mitt fel typ? jag ville berätta för dig men jag blev chockad sa jag
- Precis som jag blev. Jag sa saker som jag inte menade. Det var chocken helt enkelt sa Eric
- Vad vill du göra nu? Vill du göra slut eller vill du vara med mig? sa jag
- Jag vill inget hellre än att vara med dig och bebisen. Det är vi för alltid oavsett vad jag sa igår sa Eric och la sin hand mot min mage
- Menar du det? sa jag och log blygt
- Ja, det gör jag. Vi ska behålla barnet sa Eric och gav mig en kyss
- Aahj, aj sa jag och tog mig för magen och nu drog det ordentliget i magen. Det gjorde så ont att jag la mig ner på gungan och kände hur tårarna rann
- Stella vad är det som är fel? Stella, vad händer?........
Detta är kapitel 38 av Still Loving it. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det inte kom upp igår men jag har fått fruktansvärt ont i halsen. Det gjorde att jag inte orkade skriva klart det igår och nu på fredagen så har jag mest legat och vilat mig och därför kom det upp lite sent. Men kapitel 39 kommer imorgon( lördag ) och jag hoppas få upp det tidigare och att min hals är mycket bättre imorgon. Och i kapitel 39 kommer ni bl.a. Få veta vad Stellas kramper är? Får dom behålla barnet eller är det försent? Hur går nästa spelning och kommer Stella flytta tillbaka till Eric nu? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 39 som kommer imorgon ( lördag ) .
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket! TUSEN TACK FÖR ATT NI FORTSÄTTER LÄSA BLOGGEN! NI ÄR FANTASTISKA!!!
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333<333
TACK IGEN FÖR ATT NI ÄR SÅ FANTASTISKA OCH OMTÄNKSAMMA MOT MIG! TACK!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
Kommentarer
Nadja säger:
Jätte bra :)
Ellen säger:
Jättebra!!!!
Har du ackorden till Coming Home??? Isf skulle du kunna ge dem till mig?????:)<3 tack på förhand!!:)<3<3
Svar:
Natalie Johansson
Ellen säger:
tack så mkt! :)<3<3<3
Trackback