Imagine - Kapitel 61 - Del 2 - Sista kapitlet - Sista delen
- Ärligt talat, antingen så får du faktiskt acceptera mig för den jag är eller så är vi bara föräldrar till Aurora för vi plågar bara varandra med att göra såhär sa Elena
- Okej, men vad sägs om att vi slutar prata och går direkt till handling? sa jag och gick närmare henne
- Va? Vad snackar du om? sa Elena och såg förvirrat på mig
- Jag menar det här........
Elenas Perspektiv
Vi kysste varandra och det kändes äntligen som vi var på rätt väg igen. När han sen släppte mina läppar så tittade han på mig och log. Jag log tillbaka och sen såg jag på Aurora som sov i vagnen fortfarande. Eric vände sig sen mot räcket och lutade sig mot det. Jag visste inte vad jag skulle säga eller om göra just nu.
- Det är nog bäst att jag går tillbaka, Aurora kommer vara hungrig snart sa jag
- Okej, men vi ses snart igen, jag lovar sa Eric och gav mig en till kyss
- Bra, men är det bra mellan oss nu? sa jag och vände på vagnen så vi gick åt rätt håll
- Ja, det är perfekt. Jag ringer så fort jag är i Sverige, och Elena, jag älskar dig sa Eric och log
- Och jag älskar dig sa jag och gick iväg hemåt
Jag gick ett bra tag innan jag äntligen kom tillbaka hem och när vi kom hem så ammade jag Aurora som sen somnade i mina armar igen. Det kändes väldigt bra att det löst sig med Eric igen. Det kommer bli en riktigt familj av oss ändå nu. Fast det som gnagde inom mig var att han varit så konstig direkt efter. Jag kanske bara inbillade mig det. Jag gick upp till Auroras rum och la ner henne i sin spjälsäng och jag gick försiktigt ut därifrån och tog min babywatch med mig. Sen satte jag mig på sängen i mitt rum.
Jag läste igenom några mejl som jag hade fått och ett av dom var från SyFy som hade ringt mig för ett tag sen. Jag läste igenom mejlet och jag blev lite tveksam igen.
Mejlet
Dear Elena.
Its Adam Lake from SyFy and Face Off here. First we want you to Congratulat you on your baby Girl. And we understand that you cant be in Face Off right now but we would like to see you in next years season. You can send me an email or call me when you can with your answer. Its No stress at all. Take your time.
Best Wishes Adam
Elenas Perspektiv
Jag var väldigt frestad till att tacka ja till erbjudandet för då är Aurora 1 år och några månader. Jag måste tänka på det först, för efter det som hände på stranden mellan mig och Eric idag så kanske jag inte ska tacka ja bara sådär, utan faktiskt se vad som händer, för jag kanske flyttar tillbaka till Sverige om det blir något mellan oss igen....
2 månader senare - Elena och Lily är på stranden - Elenas Perspektiv
Idag var Aurora 3 månader och Eric hade inte hört av sig på två månader. Jag var så arg och ledsen för det visade ju bara att han inte ville ha något förhållande med mig igen. Hur kunde jag vara så otroligt korkad och låta mig luras in i den där kyssen. Jag och Aurora var på stranden med Lily. Men hon låg och sov i ett solskyddstält med sin UV dräkt med Disney prinsessor på.
- Shes been getting so big sa Lily och såg på Lily
- I know, that sad thing is that Eric havent seen here since the was here sa jag ledsamt
- Wait, he havent seen her in 2 months?! sa Lily chockat
- Thats true, and i dont know why. I mean we kissed and then he went back to Sweden and i been trying to call and text him but nothing sa jag och såg på Aurora
- That is sick. Did he say that he would call you or did he just leave? sa Lily och såg allvarligt på mig
- We Said that we would call and that he loved me. But i dont think that he does anymore. I mean if he did he should have called right? sa jag och såg ledsamt på Lily
- I guess, Maybe its time to forget him...one time for all sa Lily
Om det ändå vore så lätt tänkte jag men sa det inte högt. Jag älskar Erig så otroligt mycket och hur ska jag bara kunna glömma honom sådär. Han borde väl höra av sig snart...eller?
2 dagar senare i Sverige - Erics Perspektiv
Jag satt med mobilen i handen och det gjorde så ont i bröstet när jag inte kunde svara på Elenas sms eller ringa henne. Jag hade haft väldigt mycket jobb att göra för tillfället och speciellt eftersom jag har en stor överraskning för Elena. Jag satt just nu på kontoret och la ner mobilen bredvid mig och såg på Peter, Elenas pappa, Tomas och en annan man som heter Richard Westrose. Jag såg på dom och Tomas såg frågande på mig.
- Är du säker på att du vill göra det här nu? Det är ändå ett stort steg i karriären sa Tomas
- Jag har aldrig varit mer säker sa jag och log
- So, if everyone is ok with the contract i think we should sign Richard
- I still want to be here in Sweden as Well sa jag och såg allvarligt på Richard
- Thats why Peter is here, he is going to be the middle of everything. He will help you down there and Tomas will help you here sa Richard
- Ok, that does sound great sa jag och log
- Great, then here is your pen sa Richard och gav mig pennan
Jag skrev sen på kontraktet och nu tillhörde jag ett skivbolag i LA. Det kändes helt otroligt. Men jag skulle fortfarande vara i Sverige också men för att inte förlora Elena så blir det bra såhär. Vi tackade varandra innan Peter och Richard gick ut och Tomas såg på mig.
- Du kommer få det fantastiskt där nere. Men vi kommer ju fortfarande jobba ihop här också sa Tomas
- Det är klart vi kommer, men det här är ett bra sätt att få vara nära min familj, det kommer ordna sig sa jag och log
- Självklart ordnar det sig, men vad säger Elena om allt det här nu då? sa Tomas
- Hon vet ingenting. Jag visste inte om jag skulle berätta något innan men jag ville ha det som en överraskning fast problemet är att vi kysstes innan jag åkte tillbaka sa jag och såg lite generat på Tomas
- Aj då, men bestämde ni något då? För ni har väl pratat med varandra på telefon och sånt där? sa Tomas frågande
- Inte direkt, jag var rädd att jag skulle försäga mig så jag har inte pratat med henne på två månader sa jag och såg ner i marken
- Hon tror att du dumpat henne. Att du inte ville något mer, du är nog körd sa Tomas och la sin hand mot min axel
- Vänta lite, va? sa jag förvånat
- Elena måste ju tro att du bara lekt med henne när du inte hörde av dig när du var här i 2 månader. Förlåter hon dig så är det ett under som det låter just nu sa Tomas
- Det kan inte vara så, eller? sa jag och såg ledsamt på Tomas
- Det bästa som jag skulle gjort om jag har du är att berätta sanningen för henne, nu sa Tomas och gick ut från rummet
Han har nog väldigt rätt i det. Elena måste tro att jag struntat i henne överhuvudtaget nu ju. Jag kan inte vara mindre dum. Jag tog upp mobilen och slog hennes nummer men efter flera signaler så var det bara telefonsvarare. Jag måste göra någonting nu. Jag skulle inte åka till LA förens om 2 dagar men jag måste träffa Elena nu. Jag ringde Arlanda och bokade om min biljett. Sen sprang jag ner till bilen och körde raka vägen hem.
Jag parkerade bilen utanför huset och sprang snabbt upp för trapporna och packade ner mina saker som jag behövde just nu och sen skyndade jag mig ner till bilen och åkte mot Arlanda. Jag fick parkera bilen där och jag hade smsat Alex som skulle hämta den åt mig sen skyndade jag mig att checka in och sen fick jag vänta. Men Tomas ord ekade fortfarande i huvudet, tänk om....tänk om hon inte vill veta av mig mer...?
1 dag senare i LA - Elena är med Sarah på kvällen - Elenas Perspektiv
Sarah hade kommit över för att träffa mig och Aurora. Jag höll henne i famnen och Sarah log stort mot henne och Aurora log tillbaka. Hon var så söt när hon skrattade, hon påminnde så mycket om Eric då.
- She is just the cutest, how do you do it? sa Sarah och log
- By myself? Its hard of course but i love it at the same time sa jag och la ner Aurora på sin lekmatta/babygym med Minnie Mouse och hon lekte medan jag satte mig i soffan brevid Sarah
- You are a great mom, but i can see that you miss Eric sa Sarah
- Yes, i really do but he is there and im here sa jag och såg ledsamt på Sarah
- I know, but if you dont wanna talk about him its ok sa Sarah
- Its ok, i Promise, it was a kiss, and if he dont want to go any longer with me This time then thats ok as Well sa jag
Knack knack knack
- Are you Telling me the truth now? sa Sarah och såg misstänksamt på mig
- No, but what should i say sa jag och gick för att öppna dörren
- Hej Elena, får man komma in? sa Eric och log stort
- När kom du tillbaka? sa jag och såg förvirrat på Eric
- Vi kanske kan gå på en promenad så ska jag förklara allting sa Eric
- Sure, Wait one second sa jag och sprang in till Sarah
- Eric is here, we are going for i walk. Can you watch Aurora? My mom will come soon sa jag och log bedjande på Sarah
- Its ok, go on sa Sarah och log
- Thank you sa jag och gick ut till Eric
- Ja, vi kan gå en liten promenad sa jag och tog på mig mina skor och en munkjacka över
Vi gick en bra bit på stranden och tillslut kom vi ut till piren igen. Jag visste inte vad som väntade den här gången vi gick här men för mig var det inga kyssar som gällde.
- Varför har du varit borta så länge och dessutom inte hört av dig? sa jag
- Jag har jobbat och sen var jag rädd för att avslöja hemligheten jag jobbat med till oss sa Eric och log
- Vad snackar du om? sa jag och såg förvirrat på Eric
- Jag har fått ett skivkontrakt här i LA, jag kommer vara här mesta av tiden och jag har även köpt ett hus åt dig, mig och Aurora sa Eric och log stort
- Vänta lite...va?! sa jag chockat
- Ja, det var därför jag inte kunde ringa för jag var rädd att du skulle förstå att något var på gång sa Eric och skrattade
- Så, du har köpt ett hus till oss. Tänk om jag inte vill att vi fortsätter då? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Det här kanske kan få dig att ändra dig sa jag och gav henne först en passionerad kyss innan jag tog fram hennes gamla ring
- Min ring...menar du att vi ska förlova oss igen? sa Elena chockat
- Ja, för du vet lika väl som mig att "Tale As Old As Time" sa Eric och skrattade
- Hahaha, ja, det vet jag nog lite, men det är klart jag vill förlova mig med dig igen sa jag och tog på mig ringen och gav honom en kyss
- Så, det är verkligen du, jag och Aurora nu? sa Eric och log stort
- Ja, du, jag och Aurora på nya äventyr i Los Angles sa jag och vi gav varandra en sista kyss.
The end!
Uppföljaren kommer tidigast i December. Då får vi veta hur allt går
---------------------------------------------------------------------------------
Detta är kapitel 61 del 2 och där med är Imagine slut. Det här var den sista delen av kapitel 61. Jag hoppas ni har tyckt om Imagine. Och det är några som vill ha en uppföljare på den så självklart kommer det en. Men den kommer tidigast i December tyvärr så ni får hålla ut till dess.
Jag är också extremt ledsen för att det inte kom upp i torsdags när det skulle det. Jag har haft det lite jobbigt i några dagar och har inte velat att kapitlet ska få ut för det så därför skrev jag ingenting. Dom flesta som följer mig på instagram vet vad som hänt men vill inte skriva det. Men nu ska jag skärpa mig och skriva ordentligt igen.
Imorgon (söndag) kommer första kapitlet av den första give away novellen Without you och jag hoppas ni ska tycka om den också :) Jag kan aldrig tacka ner tillräckligt mycket för att ni fortsätter att läsa bloggen och vara den trogen! Ni är helt fantastiska och jag kommer skriva så länge ni vill!! Tack för att ni finns och imorgon (söndag) kommer första kapitlet av Without You! <3
Glöm aldrig att UTAN ER ÄR JAG INGENTING!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 61 - Del 1 - Sista kapitlet
- Du är kall mot mig, egoistisk och verkar inte alls bry dig om mig alls. Hej då Elena. Jag tänker inte bråka med dig mer nu sa Eric och gick ut från Auroras rum
- " Forgive me, i am sorry fucked up all we had, question tell me, can we go back" sjöng jag och såg på Erics ryggtavla
- Men....men hur kan du veta om den här låten?........
Erics Perspektiv
- Forgive me, i am sorry fucked up all we had, question tell me, can we go back sjöng Elena och jag vände mig om
- Men...men hur kan du veta om den här låten? sa jag och såg förvånat på Elena
- När jag kom till Sverige, hade jag ingen aning om vem du var, men när du inte vill se mig så började jag söka efter flera låtar av dig för jag ville att Aurora skulle få känna igen någonting om dig sa Elena och tog upp Aurora i famnen och satte sig i amningsfotöljen
- Så, du lärde dig mina låtar? sa jag och såg förvirrat på Elena
- Ja, för du betyder allt för mig och tyvärr så kunde du inte förstå det när du inte ville lyssna på mig sa Elena
- Alltså Elena, på riktigt sluta nu. Jag orkar inte sa jag och såg allvarligt på Elena
- Bra, då kan du väl passa på att gå isåfall sa Elena surt
- Jag har faktiskt all rätt att träffa min dotter sa jag irriterat
- Eric, snälla gå för vill du fortfarande inte prata med mig så kan du lika gärna gå sa Elena
- Bra, då går jag då. hej då Aurora. Vi ses snart sa jag och gav henne en puss på pannan
Jag gick ut från Auroras rum och ner för trapporna. Det kändes som att jag och Elena aldrig kommer bli sams igen. Vad vi än gör så bråkar vi bara. Jag hade nästan hoppats på att vi skulle bli sams igen men sen började vi bara bråka igen. Jag hoppade sen in i bilen som jag hade hyrt och åkte tillbaka till mitt hotell. Jag var både arg och ledsen för vad som hände hemma hos Elena. På något sätt måste jag förlåta henne. Men hur?.....
3 dagar senare - Elenas perspektiv
Jag satt i köket med Aurora i sin babysitter och läste igenom lite papper som jag skulle fylla i. Hon var så otroligt söt i sin blå vit prickiga klänning/body med en rosa rosett på. Hon tittade lite på mig och jag log mot henne.
Knack knack knack
Jag brydde mig inte när det knackade på dörren för Eric hade inte ringt eller hört av sig på något sätt på nästan tre dagar nu. Jag vet ärligt talat inte vad jag känner snart. Jag har gjort allt för honom för att visa vad han betyder men han vill inte.
- Elena, du har besök sa mamma och kom in till mig i köket
- Ok, kan det vara pappa som kommer? sa jag och rörde vid Aurora
- Hi, its just me sa Lily och kom in till köket
- Hi, i just thougth that it was someoneelse sa jag ledsamt
- Like who? sa Lily och log mot Aurora
- Eric, we got in to a new fight a couple of days ago sa jag ledsamt
- Oh, i feel so sorry for you. Did you say anything to him? sa Lily
- I tried but then he turned everything against me again. I know i did wrong. Im not saying that i didnt but i just wish that he could leave it sa jag
- The problem is that he might never going to sa Lily och kramade om mig
- I know, and that is was hurting me the most sa jag och tårarna rann ner för mina kinder
Knack knack knack
- Are you not going to Open the door? sa Lily förvånat
- No, my mom will take it, so cant we do something? sa jag och log
- Yeah, but what? sa Lily och log stort
- I dont....know sa jag och såg på mamma som kom in i köket
- Ännu fler som vill besöka sa mamma och släppte in Eric
- I was just leaving, i call you later sa Lily och gav mig en kram
- Jag trodde inte du skulle våga dig hit igen sa jag
- Inget kan hindra mig från att träffa Aurora, hur mår hon? sa Eric och gick fram mot oss
- Bra, hon är 1 vecka gammal nu. Ville du träffa henne eller var det något annat? sa jag och bet mig lite lätt i läppen
- Jag skulle behöva prata med dig, kan vi ta en promenad? sa Eric
- Visst, jag ska bara göra Aurora klar så kan vi gå sen sa jag och tog upp Aurora i famnen
- Okej, jag kan vänta här utanför sa Eric och gick ut
Jag gick upp till Auroras rum och bytte hennes blöja och tog på henne en body med texten Mommys Sweetie och ett par grå/blå randiga byxor med en cupcake på rumpan. Det var väldigt varmt ute men ville inte att hon skulle få sol på sig. Men hon trivdes nog i det för så fort jag la ner henne i vagnen så somnade hon. Jag tog på mig mina skor och gick sen ut till Eric med Aurora i vagnen. Jag var väldigt nervös för vad han skulle säga just nu....
Lite senare - Eric och Elena går med Aurora på Santa Monica Piren - Erics Perspektiv
Jag och Elena hade gått en bra stund på Santa Monica piren och Aurora låg och sov i sin vagn hela tiden och det kändes väldigt bra eftersom det kändes som jag ville prata ut med Elena nu. Vi hade inte sagt något till varandra under tiden vi gått här men nu måste någon av oss säga någonting.
- Så, jag trodde inte du vågade dig hit igen efter det som hände förra gången? sa Elena
- Jag kände att jag var tvungen att prata med dig igen innan jag måste tillbaka till Sverige för lite jobb sa jag
- Okej, det är jätte tråkigt att du ska behöva åka. Speciellt för Aurora, men du kommer förhoppningsvis tillbaka sa Elena
- Det är klart jag kommer tillbaka. Men du tycker inte vi har viktigare saker att prata om än ifall jag kommer tillbaka? sa jag
- Så nu vill du prata med mig om det. Okej, jag lyssnar sa Elena lite irriterat
- Jag vet att jag var taskig och orättvis mot dig förut men jag blev bara chockad när jag såg att Paul var där igen efter att du sagt att du älskar oss båda sa jag
- Okej, alltså ärligt talat, jag kunde inte veta att han skulle dyka upp och för det andra så har jag sagt förlåt minst 10 000 gånger sa Elena och stannade vid staketet
- Jag förstår piken, men nu vill jag reda ut det här, du sårade mig och gjort det flera gånger innan, det är inte så lätt att förlåta det sa jag lite surt
- Ärligt talat, antingen så får du faktiskt acceptera mig för den jag är eller så är vi bara föräldrar till Aurora för vi plågar bara varandra med att göra såhär sa Elena
- Okej, men vad sägs om att vi slutar prata och går direkt till handling? sa jag och gick närmare henne
- Va? Vad snackar du om? sa Elena och såg förvirrat på mig
- Jag menar det här........
Detta är kapitel 61 och det sista kapitlet av Imagine MEN det här är bara del 1. Så det kommer faktiskt en del 2 och eftersom jag ska på bal imorgon(onsdag) så kan jag inte skriva klart det då. Men del 2 kommer på torsdag och på fredag ska första kapitlet av Without you komma upp :) Men jag kan tyvärr inte avslöja vad som händer i del 2 heller men jag hoppas ni ska tycka om det också. Men del 2 kommer alltså inte förens på torsdag :)
Och för alla som älskar Imagine så kan jag berätta att det kommer en uppföljare av den men det kommer inte förens senare :) Men som sagt del 2 av Kapitel 61 kommer som sagt på torsdag :)
Glöm aldrig att UTAN ER ÄR JAG INGENTING!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 60
- Är du knäpp? Ska du inte åka ner dit till din dotter som snart ska födas för du inte vill se Elena? sa Fredrik argt
- Jag...jag vet faktiskt inte sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Är det viktigare att undvika Elena..eller att träffa din dotter?.........
Erics Perspektiv
- Är det viktigare att undvika Elena...eller att träffa din dotter? sa Alex
- Det viktiga för mig just nu är såklart min dotter. Vad tror du? sa jag
- Då tycker jag att du ska strunta i vad du känner för Elena just nu och åka dit för att träffa din dotter sa Fredrik
- Jag tror du har rätt i det sa jag och log
- Så, vad väntar du på? Åk hem och packa och åk direkt sa Alex och skrattade
- Haha, okej, jag gör det sa jag och reste mig sen upp
Jag gick sen ut från fiket och hoppade in i bilen för att åka hem och packa ner kläder som jag behövde. Sen när jag kom hem parkerade jag bilen och gick upp till lägenheten. När jag sen stod och packade ner allting så kändes det konstigt att det var såhär det skulle bli. Jag önskade att Elena var här nu men samtidigt var jag så arg och ledsen för det hon gjort. Jag hoppas det inte blir jobbigt att träffa henne.....
12 timmar senare i USA - Elenas Perspektiv
Aurora hade precis kommit och det hade tagit nästan 12 timmar men nu var det över. Jag hade fått världens bästa stöd från mina föräldrar under hela förlossningen. Men jag önskade att Eric varit här. Aurora påminde så mycket om honom. Hon hade lite ljust brunt hår och ljusa blåa ögon. Hon var verkligen helt underbart söt. Jag höll i henne och hon hade fått en sjukhus filt lindad runt sig och en lite mössa. Hon hade sin rosa soothie napp och sov i min famn.
- Hon är verkligen världens sötaste sa mamma och log
- Ja, hon liknar sin pappa sa jag och log blygt
- Tänker du fortfarande på honom? sa pappa och såg allvarligt på mig
- Klart jag gör, det var ju mitt fel att det blev såhär. Men jag är ändå så otroligt tacksam för att ni finns här sa jag och log
Knack knack knack
- You have vistors sa sköterskan
- Thank you sa jag och såg mot dörren
- Hi! Congratulations! OMG, she is sooo cute sa Seth och gav mig en kram
- I know, she is just stunning. Do you wanna hold her? sa jag och log stort
- Of course, hi sweetie sa Seth och tog upp Aurora i famnen
- Hi Elena sa Lily och Sarah och gav mig en kram
- So, the father is not here then sa Sarah och såg på mig
- No, why would he? I mean, we broke up sa jag
- Because he still loves you, he would't just let go of Aurora sa Sarah
- I dont think that he loves me anymore. If he would come here then it would be a huge suprise sa jag
- Arent you just a little bit negative right now? sa Seth och gav mig Aurora till mig
- Im realistic right now, thats all sa jag och såg på Seth
- I think he will come sa Lily och log stort
Jag tittade bara på Lily och jag såg sen på Aurora men jag visste inte hur jag skulle tänka längre när det gällde mig och Eric. Jag menar jag önskar att vi kunde glömma allting och bara vara en familj men det kommer säkert aldrig att hända.
Knack knack knack
- I told you he would come sa Lily och log
- Come in sa jag och kände hur hårt hjärtat slog
- Hi, can we come in? sa Ian och log
- Of course you can sa jag och log
- Well, we should leave anyway. See you later Elena sa Seth och dom andra
- She is really beautiful. So, Where is the father? sa Paul och satte sig på stolen
- You know that we broke up sa jag lite surt
- I know but i was just thinking that he might wanted to be here now sa Paul
- I wish that he was that to but he isnt and he wont come either sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Oh, Elena sa Ian och tog min hand
Samtidigt i sjukhuset - Erics Perspektiv
Jag hade varit på hotellet och checkat in och sen hade jag tagit en taxi till sjukhuset där Elena fanns. Jag frågade vilket rum hon fanns i och tog sen hissen upp till våningen. Jag var faktiskt lite nervös inför att träffa henne och Aurora. Jag hoppas iallafall att hon är ensam. Jag knackade lite lätt på dörren och hörde sen hur någon ropade kom in och jag gick in.
När jag såg att Ian och Paul var där så var det som att det brann inom mig. Det här är inte sant! Jag tittade bara på dom och sen på Elena som höll i Aurora. Hon tittade förvånat på mig och jag gick fram mot henne.
- Hej Aurora. Vad söt du är. Pappas prinsessa sa jag och smekte försiktigt Auroras kind
- Jag visste inte att du skulle komma sa Elena och såg på mig
- Nej, för då hade du väl inte haft vissa här sa jag surt
- Well, its time to leave. She is wonderful Elena, Congratulations again sa Ian och Paul reste sig upp
- I call you sa Paul till Elena och gav henne en puss på kinden
- Kan jag hålla henne? sa jag och tog upp Aurora i famnen och satte mig i fotöljen som fanns där
- Hur mår du? sa Elena och såg på mig
- Bra, jag kom hit för att träffa min dotter sa jag
- Snälla, vi har inte pratat på flera månader och sen kommer du hit och är bara kall mot mig sa Elena
- Vad hade du förväntat dig? Att jag skulle säga snälla jag vill ha dig tillbaka även fast du älskar någon annan sa jag irriterat
- Det är inte så sa Elena och jag såg hur tårarna rann ner för hennes kinder
- Jag kommer hit och han är ju här! Förstår du inte?! Jag ville träffa min dotter men du ska bara sa jag och reste mig från stolen
- Bara vadå? Försöka få dig tillbaka? sa Elena och tog emot Aurora
- Du förstår inte! Det är över. Jag kommer tillbaka och ser Aurora igen men jag kan inte förlåta dig någon mer gång nu sa jag och gick ut från rummet
Det kändes nästan som jag skulle spricka inombords. Jag var arg och ledsen och glad på samma gång. Jag visste att Elena skulle vilja prata med mig men det går inte som det är just nu. Jag kan inte bara låtas som att inte smsen fanns. När jag gick ner till huvudingången och kom ut på utsidan så kom Paul fram till mig och ställde sig framför mig.
- Can you move? sa jag surt
- No, i want to talk to you sa Paul
- Fine, then you stand there and i will go here sa jag och gick åt sidan men han flyttade sig efter mig
- Eric, listen to me. Elena never Said anything about that she Loves me in her texts to me sa Paul
- What do you want me to say? Im sorry, im sorry that she didnt say that she loved you Once again? Sa jag
- I can ser that you are mad but Elena really do love you and i just thougth that you should know about it sa Paul
- You know what, i dont care anymore. She broke my heart to many Times' already so No Thank you sa jag och gick sen från honom
Jag vinkade in en taxi och hoppade sen in i den för att åka hem till hotellet. Det som Paul hade sagt till mig kändes bara konstigt. Vad menande han med att hon inte sagt till honom att hon älskar honom också? Jag kände mig bara förvirrad just nu och även fast jag älskar Elena så har hon krossat mitt hjärta för många gånger för att jag ska kunna förlåta henne.....
3 dagar senare - Hemma hos Elena - Elenas Perspektiv
Jag och Aurora hade fått kommit hem från sjukhuset för två dagar sen och det kändes så skönt att få vara hemma igen. Hon låg just nu i sin Askungen body och sov i sin spjälsäng. Jag var i badrummet för att fräscha upp mig lite och när jag kom tillbaka till Auroras rum så såg jag Eric stå över spjälsängen med ena handen nere i den.
- Pappa kommer alltid älska dig Aurora, vad som än händer sa Eric
- Vad fint sagt sa jag och kom in i rummet
- Jag visste inte att du var här, det var din pappa som släppte in mig sa Eric
- Ok, för du vill fortfarande inte träffa mig? sa jag
- Nej, det vill jag inte. Du har krossat mitt hjärta så många gånger att jag inte orkar gå på en nit till med dig sa Eric och gick bort från sängen
- Det jag skrev till Ian, alltså det var så jag kände då, jag var förvirrad efter Pauls alla ord men det var alltid dig jag ville ha sa jag
- Det spelar ingen roll längre. sa Eric och såg med tårfyllda ögon på mig
- Du vet att jag inte kommer tillbaka till Sverige va? sa jag
- Så jag ska pendla till LA för att träffa min dotter?! sa Eric argt
- Det finns inget för mig i Sverige när jag inte kan vara med dig sa jag ledsamt
- Jag förstår mig inte på dig! Du är så egoistisk! sa Eric argt
- Sluta nu. Men jag kan inte flytta för att du ska träffa Aurora. Det funkar inte så sa jag ledsamt
- Du är verkligen egoistisk! När jag såg dig för första gången så blev jag kär i en fantastisk tjej som alltid var söt och gullig men nu känner jag inte igen dig sa Eric
- Vad snackar du om? sa jag och svalde hårt
- Du är kall mot mig, egoistisk och verkar inte alls bry dig om mig alls. Hej då Elena. Jag tänker inte bråka med dig mer nu sa Eric och gick ut från Auroras rum
- " Forgive me, i am sorry fucked up all we had, question tell me, can we go back" sjöng jag och såg på Erics ryggtavla
- Men....men hur kan du veta om den här låten?........
Detta är kapitel 60 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det! Förlåt förlåt för att jag inte fick upp det i torsdags. Men jag hade världens huvudvärk i fredags och på torsdagen så skrev jag men visste inte om jag skulle lägga till något så det var därför. Men kapitel 61 del 1 kommer imorgon (söndag) kommer inte avslöja vad som händer då men hoppas ni ska tycka om det. Jag kommer göra två delar av sista kapitlet för annars är risken stor att det blir för lång så idag (söndag) kommer första delen :)
Glöm aldrig att UTAN ER ÄR JAG INGENTING!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 59
- Vad är det som har hänt? sa Elena och såg på mig när hon kom in till sovrummet
- Vad som har hänt? VAD SOM HAR HÄNT?! sa jag argt och ledsamt
- Varför....har du...läst mina sms? sa Elena........
Elenas Perspektiv
När jag kom ut från duschen så var det knäppt tyst i sovrummet. Jag gick in dit och såg Eric sitta med min mobil i handen och det gjorde så ont i hela kroppen och jag förstod vad som hänt.
- Vad är det som har hänt? sa jag och såg på Eric även fast jag visste vad som hänt
- Vad som har hänt? VAD SOM HAR HÄNT?! sa Eric argt och ledsamt
- Varför....har du...läst mina sms? sa jag och visste svaret redan
- Ja, den pep och jag skulle stänga av ljudet när jag såg mitt namn och sen råkade jag läsa det som stod sa Eric
- Jag kan förklara sa jag och såg ledsamt på Eric
- Förklara? Vadå? Att du fortfarande är kär i Paul. Ja, det kan ju vara intressant att höra hur du ska förklara det sa Eric hånfullt
- Det var inte meningen att jag skulle känna såhär men den jag älskar mest av allt är ju dig sa jagoch försökte hålla tillbaka tårarna
- Elena, jag orkar inte mer. Jag älskar dig det gör jag verkligen men jag klarar inte av det här mer. Jag måste få vara ensam ett tag sa Eric och gick upp från sängen
- Vänta, du kan inte bara gå sa jag ledsamt
- Elena, jag tänker göra det här en gång till så, jag går hellre ut till studion en stund sa Eric och tog snabbt på sig sina kläder och gick ut till hallen
- Men ingenting har ju hänt! Eric, snälla sa jag och nu kunde jag inte hålla tillbaka tårarna mer
- Låt mig vara! sa Eric och tog på sig skorna och gick ut genom dörren och smällde igen dörren hårt
Jag kände hur tårarna forsade ner för mina kinder. Vad hade jag gjort? Jag måste verkligen vara en total idiot. Hur kunde jag skriva till Ian att jag älskar både Eric och Paul? Och hur kunde jag änns skicka smsen till Paul? Jag måste vara knäpp. Och nu har jag med största sannorlikhet förlorat Eric och kommer bli ensam med Aurora. Jag kan inte stanna kvar här. Jag reste mig upp från golvet som jag satt på och gick ut till köket. Jag letade reda efter papper och penna och skrev sen ett brev till Eric.
Brevet
Eric, jag vet att jag sårade dig så otroligt mycket. Jag kan inte göra det ogjort på något sätt men jag kan bara säga en sak och det är att jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Det finns ingen som fått mig att le som du och jag älskar dig verkligen. Men när allting bara rasade mellan oss så fanns Paul där och mina känslor som jag hade för dig överförde jag till honom. Sen dess har jag inte kunnat släppa honom. Jag önskar bara jag kunde få allting ogjort. Jag älskar dig verkligen men det kanske är bäst såhär ändå. Att vi går skilda vägar.
Men glöm inte att jag älskar dig. För mig kommer du alltid vara prinsen i den skinande rustningen. Jag åker tillbaka till LA för gott nu. Förlåt igen för allt jag gjort. Lovar att inte göra dig illa mer. Förlåt mig. Jag lämnar tillbaka ringen och hoppas det ska bli bättre såhär. Förlåt, Elena
Jag gick sen in och packade ner allt som jag kunde få med mig. Det var både mina och Auroras kläder men dom stora sakerna fanns fortfarande kvar i LA. Mina föräldrar skulle skicka dom senare men nu behöver dom inte det längre. När jag packat klart så tog jag på mig skorna och sen gick jag ut genom dörren och när jag stängde dörren så kändes som jag stängde mitt liv med Eric, för alltid......
Samtidigt i studion - Erics Perspektiv
Jag var så arg och ledsen när jag kom till studion. Det kändes nästan som det värkte i mig. När jag kom till studion så smällde jag igen dörren bakom mig och alla som var där hoppade till.
- Okej, det var värst vad sur du är sa J-son
- Det kan man säga. Jag är inte speciellt glad just nu sa jag surt
- Törs man fråga vad som hänt eller åker man ut då? sa J-son och skrattade
- Elena är fortfarande kär i den där Paul! Jag vill aldrig mer se henne sa jag argt
- Va? Men du kan inte mena allvar. Hon väntar din dotter sa J-son
- Jag kan inte se henne mer. Jag ska försöka göra allt för att få träffa Aurora men Elena kan dra sa jag och slog till bordskivan
- Eric lugna ner dig lite nu. Det här är inte så lätt för henne heller. sa J-son allvarligt
- Hon smsade med honom i smyg och dessutom smsade hon med hans vän. Ska jag bara ta det? sa jag
- Självklart inte, men du friade ju till henne även fast hon varit tillsammans med Paul, jag menar det måste ju ändå finnas en gnista kvar mellan er sa J-son
- Det spelar ingen roll vad du säger. Jag vill inte se Elena igen. Kan vi jobba nu? sa jag och satte mig ner på stolen
Jag var fortfarande så arg och ledsen att jag knappt kunde jobba heller. Det gjorde bara så ont hela tiden. Men nu ska Elena vara ute ur mitt liv. Jag kan inte förlåta henne ännu en gång. Det spelar ingen roll hur mycket jag faktiskt älskar henne men jag kunde inte förlåta henne iallafall. Hur mycket jag än ville....
18 veckor senare - Elena är med Lily på stranden - Elenas Perspektiv
Lily hade tvingat med mig ner till stranden idag. Jag hade mest varit hemma och deppat. Jag hade försökt att ringa till Eric i flera veckor men han ville fortfarande inte svara och hade han gjort det hade han bara skällt ut mig. Mina föräldrar hade gjort i ordning ett rum till Aurora och det var rosa och prinsess tema i hela rummet men jag önskade mest att det var hemma hos Eric det såg ut så. Och inte här. Jag var nu i vecka 34+5 så jag var snart på väg in i vecka 35 och det är inte långt kvar tills Aurora ska komma men att Eric ska vara här då det tror jag inte.
- Earth to Elena, do you hear me? sa Lily och skrattade
- Im sorry, i was just thinking about sa jag och såg på Lily
- Eric, i know that you do. But do you really think that he will forgive you? sa Lily
- No, i know that he wont forgive me. But i cant help that i still love him sa jag argt
- I didnt mean anything stupid but you have to move on now sa Lily
- If you tell me how then i can try and do that sa jag surt
- I cant tell you Whats right or wrong but it hurt to see you like This sa Lily
- I was just hoping that we would be a family and now...he hates me. And you know what? I dont blame him sa jag och såg på Lily
Samtidigt i Sverige - Erics Perspektiv
Jag hade jobbat hela tiden sen jag hade kommit hem och sätt brevet från Elena. När jag läste det så var det som att jag inte kunde förstå hur hon bara kunde dra från allting. Det gör jag visserligen inte nu heller men att inte få veta hur min dotter mår eller om hon änns blivit född gör mig mer ledsen. Och varje gång Elena ringt så har jag varit arg eller lagt på.
Jag satt på ett fik nu med Alex och Fredrik. Det kändes skönt att få komma ut från både lägenheten och studion. Men jag var nog inte världens roligaste sällskap heller för jag sa nästan ingenting. Det var verkligen som mitt liv hade slagits i spillror och bitarna var så trasiga att man inte kunde limma ihop dom.
- Men alltså varför ringer du inte till henne? sa Fredrik
- Va? sa jag och såg frågande på Fredrik
- Ring henne. Du är inte dig själv sa Alex
- Aldrig i livet. Jag tänker inte ringa henne. sa jag surt
- Så du tänker bara sitta här och aldrig mer förlåta henne sa Fredrik
- Du, det var inte jag som smsade med mitt ex och skrev att jag fortfarande var kär sa jag
- Ok, vi förstår att du blev sårad men hon gjorde ju ingenting. Hon vill ju vara med dig sa Alex
- Hade hon verkligen velat det så hade hon inte skrivit att hon var kär i honom fortfarande sa jag
- Så du kommer verkligen aldrig, aldrig någonsin förlåta henne igen? sa Fredrik bekymrat
- Ärligt talat....jag tror inte det sa jag och svalde hårt
4 veckor senare i LA - Elenas Perspektiv
Jag skulle precis gå och lägga mig när det började göra så ont i magen. Jag var i vecka 39 och med tanke på all stress jag varit med om så trodde jag att det var något med det att göra igen men den här gången kom dom och sen försvann dom igen. Jag ropade på mamma som kom inspringandes till mitt rum.
- Hur är det gumman? sa mamma och såg på mig
- Det gör ont i magen...sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna för smärtan
- Får jag känna? sa mamma och la sin hand mot min mage
- Elena, du har värkar, det är dags nu sa mamma allvarligt
- Va? Nej, det kan inte vara det sa jag och såg med rädd blick på mamma
- Vi måste till sjukhuset nu. Vänta här medan jag hämtar din väska sa mamma
Jag stod kvar i mitt rum och mamma väckte snabbt pappa som kom in till mitt rum och såg till att jag mådde bra. Dom hämtade sen mina saker och vi hoppade in i bilen och körde mot sjukhuset. Även fast det antagligen inte var någon ide så skrev jag ett sms till Eric.....
Samtidigt i Sverige - Erics Perspektiv
Jag satt och spelade FIFA med killarna när min mobil började pipa. Jag pausade i spelet och tog upp mobilen. När jag såg att det var från Elena så tänkte jag nästan ta ner det igen men sen såg jag något i smset och öppnade det ändå.
Smset
Vet att du inte kan göra något ändå men är på väg till sjukhuset. Har värkar och Aurora kommer födas snart. Tänkte du kanske ville veta....
Jag satt och tittade på smset flera gånger och jag försökte få in det i mitt huvud. Alex och dom andra tittade lite frågande på mig och jag fick inte fram ett ord.
- Vad är det med dig? Det ser ut som du sett ett spöke sa Alex
- Det var Elena, hon har värkar och är på väg till sjukhuset sa jag
- Va? Men shit det är ju helt fantastiskt sa Jason
- Ja, men det är som hon skrev jag kan inte göra någonting härifrån sa jag och kände hur ont det gjorde inom mig
- Är du knäpp? Ska du inte åka ner dit till din dotter som snart ska födas för du inte vill se Elena? sa Fredrik argt
- Jag...jag vet faktiskt inte sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Är det viktigare att undvika Elena..eller att träffa din dotter?.........
Detta är kapitel 59 av Imagine. Nu är det bara två kapitel kvar. Men tyvärr så kommer ni få vänta på kapitel 60 tills på torsdag för jag ska på bio idag(onsdag). Men jag hoppas det är okej. Jag kommer inte avslöja vad som händer i nästa kapitel heller för att inte förstöra spänningen. Också på torsdag kommer lite info om nya give away novellen Without You som är till Moa. Hoppas ni tyckte om det här kapitlet och att ni ska tycka om den andra novellen med :) Två kapitel kvar....:D
Glöm aldrig att UTAN ER ÄR JAG INGENTING!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 58
- Dont touch me! sa jag och reste mig upp och fick plötsligt ont i magen
- Elena please, we are made for etacher. You know that to sa Paul och gick fram mot mig
- Aahhh....it hurts...my stomic it hurts sa jag och tog mig på magen
- What? What are you saying? sa Paul och såg på mig
- Something is wrong...it hurts to bad.......
Elenas Perspektiv
- Something is wrong...it hurts so bad..... sa jag och höll mig om magen
- I can drive you to the hospital now sa Paul och hjälpte mig ut till bilen
Jag satte mig i bilen och Paul hoppade in bredvid mig och körde så fort han bara kunde till sjukhuset och parkerade sen bilen utanför. Han skyndade sig att hjälpa mig in och gick fram till receptionen.
- Hi, what can i help you with? sa kvinnan
- She is pregnant and she says that her stomach hurts a lot sa Paul
- How does they hurt? sa kvinnan och såg på mig
- Like knifes throw my body, it really hurts sa jag och tog mig fortfarande på magen
- Ok, we take you in here come with me sa kvinnan och ledde in mig till ett undersökningsrum
- Thank...aaaahh....you sa jag och la mig försiktigt ner på sängen
Jag fick inte vänta länge förens en läkare kom in och undersökte mig. Det visade sig efter ett tag att jag fått sammandragningar i magen. Jag var så glad att jag inte förlorade bebisen för dom sa att det var nära för det.
- Can i go back Home now? sa jag
- No, we want to keep you in here over the night, just in case sa läkaren
- What do you mean with that? sa jag och såg allvarligt på läkaren
- You have been having contractions and just to be sure it's not coming back we want you to stay here sa läkaren
- Ok, but can you get Paul? He is a friend sa jag och såg på läkaren
- I will sa läkaren och gick ut från undersökningsrummet
Jag måste få tag på Eric och berätta vad som hänt här. Men det kunde jag inte göra så länge jag visste att Paul skulle stanna här. Jag tittade mot dörren när den öppnades och Paul kom in.
- Are you ok? I got so scared when you had so much pain sa Paul
- Im fine, but they want me to stay here over the night sa jag
- Thats a good thing. I guess that you want Eric here sa Paul och såg ledsamt på mig
- Please, dont take it bad, you know that i loved you to. Ok? sa jag och tog Pauls hand
- Yes, i do. See you later Elena. sa Paul och reste sig upp
Han böjde sig över sängkanten och gav mig en puss på pannan. Jag såg sen på honom när han gick ut från rummet och jag kände mig väldigt splittrad. Kanske var det för att jag var trött eller bara förvirrad. Men just nu kändes det ändå som jag ville var att få träffa Eric.
Lite senare hemma hos Elenas föräldrars hus - Erics Perspektiv
När jag hade kommit hem så var inte Elena där. Jag förstod ingenting. Lena sa bara att hon visste att Paul varit där förut men inte att Elena gått med honom. Men någonstans var hon ju. Jag började bli orolig för henne. Det ringde sen på dörren och jag gick direkt dit för att öppna. När jag såg vem det var så förstod jag absolut ingenting.
- What are you doing here? sa jag
- I just wanted to tell you that Elena is in the hospital sa Paul
- What? What did you just say? sa jag förvånat
- Her stomich got very bad and she said it hurt really bad so i was going with her to the hospital sa Paul
- Omg, i got to go to her now sa jag och tog snabbt på mig skorna
- Ok, i hope that she will be fine sa Paul och jag gick snabbt ut från huset
Jag sa inget mer utan hoppade bara in i bilen och körde direkt mot sjukhuset där Elena befann sig. Sen när jag kom dit så parkerade jag bilen och sprang det snabbaste jag kunde upp till receptionen och frågade efter Elena. Jag fick veta vart hon fanns och sprang dit direkt och gav henne en kyss när jag såg henne.
- Hur är det med dig gumman? sa jag och satte mig på stolen bredvid hennes säng
- Det är bättre, men hur visste du att jag var här? sa Elena och såg trött på mig
- Paul kom hem till dig och berättade att han körde dig till sjukhuset sa jag
- Gjorde han? Alltså, jag krockade bara med honom sa Elena och såg nervöst på mig
- Han sa att han kom hem till dig. Är det något du inte berättar för mig? sa jag och såg på Elena
- Nej, han kom hem till mig och det var allt. Han ville snacka med mig sa Elena och såg på mig
- Okej, men huvudsaken är att du mår bra och att tjejen mår bra sa jag och la min hand mot hennes mage
- Vi mår bra, men har du tänkt på något namn? sa Elena och log
- Ja, ni är ju min prinsessor så något fint sa jag och log
- Aurora? sa Elena och log
- Perfekt, lilla Aurora sa jag och gav henne en till kyss
- Excause me, but you have to leave because its not visit time right now sa en sköterska
- Ok, im going now, jag hämtar dig imorgon sa jag och gav henne en sista kyss innan jag gick ut från rummet
När jag gick till bilen så tänkte jag på vad Elena sa där inne. Som att hon döljer någonting för mig eftersom hon sa så snabbt att hon inte träffade honom i huset. Jag kanske bara inbillar mig igen men det kändes väldigt jobbigt att jag inte kunde våga lita på henne mer än jag gör. Men för Auroras skull ska jag försöka göra det. Hoppas jag.....
2 dagar senare - Elena och Eric går på överassknings baby shower - Elenas Perspektiv
Idag var en babyshower som mina vänner hade ordnat åt mig och Eric. Allting hade varit upp och ner sen han besökte mig på sjukhuset. Jag var så rädd att han skulle få veta varför Paul hade kommit hem till mig och nu måste han antingen tro att jag är galen eller så måste han misstänka någonting. För han hade inte pratat med mig om det sen han hämtade mig i förrgår. Men nu var vi hemma hos Lily och allting var verkligen hur fint som helst och dom hade gjort allting var i prinsess tema.
Men efter att vi kommit och det hade varit lite tävlingar och sånt där så gick jag och Lily iväg en liten stund för hon ville prata med mig ensam.
- Whats going on with you and Eric? sa Lily
- What do you mean? sa jag och såg förvånat på Lily
- Im not blind Elena, has it something to do with Paul? sa Lily
- He wants me back and he tried to get me back when i got my pain sa jag
- What? Does Eric knows about that? sa Lily och såg frågande på mig
- Are you crazy? No, he dosent but i dont know sa jag
- But you have No contact with Paul right now right? sa Lily
- No, he havent contacted me sa jag
- Good, come on now, lets Open some presentes sa Lily och tog ned mig igen igen
- Haha, yes we do that sa jag och skrattade åt Lily
Vi gick in till dom andra och jag gav Eric en kyss innan jag satte mig på stolen bredvid honom. Eric var inte lika konstig just nu men det kändes som jag var stel. Jag hade inte varit ärlig mot Lily, jag hade smsat lite med Paul i hemlighet och även Ian för det kändes som att det inte fanns någon annan jag kunde prata med just nu.
- So, here is your first gift sa Lily och gav oss första presenten
- Aw, Thank you so much sa jag och tog fram en body med texten Daddys Princess på.
Eric log stort mot mig och jag var faktiskt lycklig just nu. Vi fick massor med saker. Allt från leksaker till kläder och tillbehör. Mycket av det var Disney eller Disney Princess på och det var bara gulligt. För hon kommer garanterat bli en riktigt prinsessa för mig och Eric. Men jag önskade bara att jag fick veta vad Eric tänkte på. Speciellt nu...för vi åker till Sverige imorgon och jag måste reda ut det här innan det blir för stort. Men hur då?.....
2 dagar senare i Sverige - Erics Perspektiv
Jag låg och sov när jag hörde hur Elena gick upp ur sängen. Jag vände mig snabbt om och tog Elenas arm och skrattade.
- Vad gör du? sa Elena och skrattade
- Försöker få dig att stanna i sängen tillsammans med mig sa jag och skrattade
- Haha, jag önskar jag kunde men jag ska gå på en anställningsintervju sa Elena och skrattade
- Åh, okej men bara lite...lite till? sa jag och såg bedjande på henne
- Jag önskar jag kunde men måste gå. Jag kommer sakna dig massor sa Elena och gav mig en kyss innan hon gick in till badrummet
Jag låg kvar i sängen och hörde hur hon tog på duschen och jag hörde hela tiden hur hennes mobil pep och jag försökte att inte bry mig om den men jag orkade inte höra hur den pep hela tiden så jag vände mig om mot den och när jag skulle stänga av ljudet så fick jag se mitt namn. Jag vet att det var fel av mig men jag var tvungen att läsa.
Jag öppnade sms:en och det var från Ian Somerhalder. Jag visste inte att hon fortfarande pratade med någon som var vän med Paul. Och det blev inte bättre när jag läste smsen.
Sms:en
Ian
I know that Paul wants you back More Than anything. And when you are texting with him you give him hope
Elena
I know that, but the thing is that im so confused right now. I miss him is that so wrong?
Ian
No, but i think you should tell Eric how you feel
Elena
I cant, how can i tell him that...that i
Ian
That you still love Paul, and that you love both of them
Elena
You are right...i love them both...
Erics Perspektiv
Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder. Det var som att mitt hjärta hade gått i tusen bitar. Elena är verkligen inte tjejen för mig trots allt. Jag trodde det verkligen men hon är fortfarande kär i honom! Hur kunde jag vara så dum!!!
- Vad är det som har hänt? sa Elena och såg på mig när hon kom in till sovrummet
- Vad som har hänt? VAD SOM HAR HÄNT?! sa jag argt och ledsamt
- Varför....har du...läst mina sms? sa Elena........
Detta är kapitel 58 av Imagine. Förlåt att det inte kom upp igår(söndag) men återigen krånglade blogg.se men nu är det uppe och jag hoppas ni ska tycka om det. Ja, jag vill göra det så spännande som det bara går in till slutet det är därför jag rör till det lite extra nu :) Men hoppas ni ska tycka om det ändå. Kapitel 59 kommer idag(tisdag) och jag kan inte avslöja vad som kommer hända då tyvärr för så kanske spänningen försvinner. Men jag hoppas ni ska tycka om det också. Senare i veckan kommer info om första give away novellen också :) Men kapitel 59 kommer alltså idag(tisdag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 57
- Can you please stop saying that and tell me why you wanted to talk to me and see me? sa jag och stannade
- You already know why sa Paul
- What are you talking about? How can i know why you wanted to talk to me? sa jag lite irriterat
- Because i want you back......
Elenas Perspektiv
- Because i want you back sa Paul och log
- Omg, no.no.NO, please dont do this to me sa jag
- Elena, please, just listen to me sa Paul och gick fram mot mig
- I dont wanna hear what you have to say about that. I cant do this right now sa jag surt
- Elena, i know what i said to you the last time i saw you but i was feeling hurt. But i love you so much still sa Paul
- Paul, please i cant deal with all of this right now. Its to much sa jag och försökte dra mig undan
- Did you feel anything for me or was it just all a game? sa Paul
- What are you saying?! Of course i loved you but it was so strange everything that happend between us sa jag
- Ok, but i want you back in my life because i love you so much and i really mean it sa Paul
- Listen to me, im pregnant and engaged to Eric sa jag
- I dont care about all those things. I just want you back. We can be a family sa Paul och tog min hand
- Im going back to the house now sa jag och drog åt mig handen
Jag gick tillbaka till huset och jag hörde Paul ropa mitt namn flera gånger när jag gick men jag orkade inte vända mig om och se på honom. Jag kan inte förstå att han bara har mage att komma hit och säga att han vill ha mig tillbaka och säga att vi ska bli en familj. Det funkar inte så. När jag kom tillbaka så öppnade jag dörren och gick in till huset. Eric stod i köket och gick in och tog en flaska vatten ur kylen och Eric såg frågande på mig.
- Vart har du varit? sa Eric och såg på mig
- Ute, jag tog en promenad bara sa jag och tog lite av vattnet
- Själv? Jag trodde du ville vila sa Eric
- Okej, Paul kom hit och han ville prata med mig så vi tog en promenad sa jag
- Va!? Han gjorde vadå?! sa Eric förvånat
- Han kom hit och ville prata och be om ursäkt för vad han sa sist sa jag
- Så du gick bara med honom ut? Visste han om sa Eric och nickade mor min mage
- Ja, Lily hade berättat det och att vi är förlovade. Jag måste väl kunna snacka med honom sa jag lite irriterat
- Vad ska ni prata om? Du kanske vill gå tillbaka till honom sa Eric lite små irriterat
- Det där var väldigt taskigt sagt! sa jag och försökte dölja hur ont det gjorde när han sa det
- Vad vet jag..du gick ju bakom hans rygg med mig sa Eric
- Fy f*n! Du är hemsk! sa jag och sprang upp på mitt rum och smällde igen dörren
Jag var så arg och ledsen för det Eric hade sagt till mig där nere i köket. Hur kan han bara tro att jag skulle gå tillbaka till Paul för att jag pratade med honom? Det sved i mitt hjärta och tårarna rann ner för mina kinder när jag satt på min säng. Ibland undrar jag om det verkligen ska fungera mellan oss....
Samtidigt i köket - Erics Perspektiv
Jag satt kvar i köket med Luffsen (Elenas katt) som strök omkring på golvet. Hur kunde jag bara hävt ur mig dom där sakerna? Jag blev väl svartsjuk antar jag. Men det var bara så jobbigt att höra att dom gått på en promenad och jag vet ju inte vad han sagt till henne.
- Hej, jag kanske stör sa Lena (Elenas mamma)
- Nej då, det är okej sa jag
- Jag hörde att ni bråkade lite förut. sa Lena
- Ja, hon träffade Paul och jag blev sur sa jag och såg ner i köksbänken
- Elena älskar dig väldigt mycket, och det gjorde hon när hon var med Paul också så det är därför hon blir så ledsen när du säger sånt där sa Lena
- Ja, men kan du inte förstå att jag blir orolig att hon ska gå tillbaka till Paul igen? sa jag
- Det tycker jag inte du ska oroa dig för alls. Det kommer hon inte sa Lena
- Ska komma ihåg det. Jo, Elena är väldigt ledsen att ni inte följer med på ultraljudet sa jag
- Jag vet, men jag kan inte ställa mig bakom det här. Först skulle hon gifta sig med Paul, sen är hon förlovad med dig och ni ska ha barn. Det känns som allting går lite för fort för mig sa Lena
- Jag antar det, men jag ville bara att ni skulle veta att hon är ledsen sa jag och log
- Jag förstår. Tack ändå sa Lena och jag reste mig upp från stolen
Jag gick sen upp till Elenas rum. Dörren var stängd men jag öppnade den försiktigt och gick fram till Elena som satt på sängen. Jag la min arm runt hennes axlar och hon tittade på mig och log lite. Jag gav henne en puss på kinden och det var som att det blev vårat förlåt. Hon la sen sitt huvud mot min axel och jag log. Det kändes så bra att vi var sams igen.
Ring ring ring ring ring ring
Elenas mobil började ringa och Elena tog snabbt upp mobilen och hon såg frågande på nummret som syntes. Det var som att hon inte kände igen det men hon svarade tillslut iallafall.
Elenas Perspektiv
- Elena speaking sa Elena när hon svarade
- Hello, im looking for an Elena Carlsson sa en man
- This is her sa jag och kände mig förvirrad
- Great, well we just got your pictures and Movies with your Movie makeup and we would love you to be on Our show sa mannen
- Wait a second, what are you talking about? sa jag oförstående
- My name is Adam Lake and im calling from the tv Chanel SyFy and we got pictures and Movies with you there you show your movie makeups that you Done sa Adam
- But i have not sent in any pictures or videos sa jag förvånat
- Oh, Well, there must be someone you want you to do This sa Adam
- I guess there is sa jag och log
- So, what do you say? sa Adam
- About? sa jag frågande
- Do you wanna be on the show? sa Adam
- You havent Said witch show get sa jag och skrattade
- Face Off, what do you say? sa Adam
- Can i call you back tomorrow with an answer? sa jag
- Of course. Call me tomorrow. Bye sa Adam och vi la på
Jag förstod ingenting. Vem hade skickat in bilder och filmer på mina sminkningar? Jag tittade bara på Eric och han såg frågande på mig.
- Vad var det där om? sa Eric
- Dom ringde från ett tv-program och dom ville ha med mig där. Jag förstod absolut ingenting sa jag
- Vadå för tv-program? sa Eric förvånat
- Face-Off, ett program där man tävlar i film makeup sa jag
- Wow, det är ju riktigt roligt. Varför har du inte sagt att du har sökt? sa Eric
- Det har jag inte, det är någon annan som har sökt åt mig sa jag
- Va? Vem då? sa Eric
- Så det är inte du? sa jag och satte mig bredvid Eric
- Nej, det kanske är någon annan. Men vad ska du säga nästa gång dom ringer? sa Eric
- Jag vet inte riktigt, men jag måste få tänka på det lite innan sa jag
- Okej, men jag kommer stötta dig vad du än väljer sa Eric och gav mig en kyss på kinden
Jag undrade vem som hade gjort det här. Det var samma tanke hela tiden först att det var någon av mina vänner men sen kom jag på vad mamma sagt om framtiden så det skulle inte förvåna om det är hon som skickat in det. Jag kände hur det sved i bröstet på mig när jag tänkte på det. Jag orkar inte med mer nyheter just nu....
2 veckor senare - Ultraljudet - Erics Perspektiv
Elena var i vecka 16 nu och idag skulle vi på ultraljudet men hennes föräldrar hade inte velat följa med. Och jag såg hur dåligt Elena mådde för det och vi stod i hallen och tog på oss skorna när Elenas pappa kom ut till hallen.
- Är det försent att följa med? sa Peter och log
- Det är klart du får. Men mamma? sa Elena och såg ledsamt på Peter
- Jag är ledsen, hon vill inte. Men jag kommer stötta er iallafall. Ska vi åka så ni inte kommer försent? sa Peter
- Absolut sa jag och tog Elenas hand
Vi gick sen ut till bilen och åkte till sjukhuset. Vi parkerade bilen och sen gick vi in och väntade en stund innan läkaren kom ut.
- Elena Carlsson? sa läkaren
- Yes, thats me sa Elena och log
- Nice to meet you, you can follow me here sa läkaren och vi gick in till ett rum
- You can Lay down here and pull up your shirt sa läkaren
- Can you give us some pictures? sa Elena och log mot mig
- Of course. Do we wanna know the sex of the baby or not? sa läkaren
- Vad säger du? sa Elena och såg på mig
- Jag vill gärna veta, vad vill du? sa jag
- We want to know. If it goes sa Elena och tog min hand
- Yes, we can see. So, its going to be cold now sa läkaren och la gelé på Elenas mage
- Now we can see a little bit on the screen sa läkaren
- OMG, can you see it? sa jag och såg på Elena som hade tårar i ögonen
- I do, dad, thats your grandbaby sa Elena och log mot Peter
- I cant believe it. Its a Miracle sa Peter
- It truly is. So, now we will see if it want to show anything sa läkaren
- Can you see anything? sa Elena och tryckte hårt min hand
- Yes, you are having a baby Girl sa läkaren
- A Girl? OMG, that is amazing sa Elena och jag gav henne en kyss
- We cant be More Exited now. sa jag och log stort
- Congratulations and everything looks normal and its going to be great sa läkaren och torkade sen bort gelén från Elenas mage
- Thank you so much sa jag och log
- Your Welcome, but if there is anything that happends then you have to call sa läkaren
- I will, Thank you again sa Elena och vi gick sen ut och fick med oss bilderna
Peter var väldigt tyst men han hade varit väldigt glad där inne hos läkaren och det kändes så otroligt bra att han valde att stötta oss nu. Vi åkte sen hem igen och Elena gick direkt över till Seth medan jag åkte till flygplatsen för jag skulle hämta våra flygbiljetter till Sverige för vi skulle åka om två dagar. Jag hoppas bara att allting ska vara så perfekt som det är nu. Fast jag måste erkänna att jag var lite orolig för det här med Paul. Någonting inom mig sa att han försöker få tillbaka Elena, men det kan inte stämma....
Senare hemma hos Seth - Elenas Perspektiv
- What? You want leave in to days sa Seth förvånat
- Why not? Eric has alot of work to do sa jag och skrattade
- Please, stay for about four More days, for me and all of your Friends sa Seth
- Ok, i will stay for about four days, but did you here that we are having a Girl? sa jag och log stort
- You are kidding?! That is gonna be the cutest baby ever. But can you Promise to stay 4 More days? sa Seth och stannade utanför vårat hus
- I Promise with all my heart. Thanks for Walking me Home sa jag
- Of course. See you soon babe! sa Seth och gav mig en kram
Jag skrattade bara och kramade om honom innan han gick iväg och jag gick in till huset. Eric var inte tillbaka ännu och pappa var ute på jobb. Mamma borde vara hemma men jag gick bara rakt ut till köket och tog lite vatten.
- Mamma är du hemma? ropade jag men fick inget svar
- Mamma?! sa jag igen
Jaha, hon verkar också vara ute. Jag gick in till vardagsrummet och fick en chock när jag såg att Paul satt i soffan. Han log mor mig och jag försökte få ner pulsen.
- You scared the life out of me sa jag och såg chockat på honom
- Im sorry, but your mom lett me in. She was going out but she Said that i could Wait for you sa Paul
- What do you want then? sa jag och satte mig bredvid honom i soffan
- I want you. I want you to be my girlfriend again. We dont have to get married again sa Paul
- Can you please stop This? Im Begging you sa jag och såg allvarligt på Paul
- I cant, because i love you to much sa Paul och la sin arm runt mina axlar
- Dont touch me! sa jag och reste mig upp och fick plötsligt ont i magen
- Elena please, we are made for etacher. You know that to sa Paul och gick fram mot mig
- Aahhh....it hurts...my stomic it hurts sa jag och tog mig på magen
- What? What are you saying? sa Paul och såg på mig
- Something is wrong...it hurts to bad.......
Detta är kapitel 57 av Imagine. Jag är så hemskt ledsen för att det inte kom upp i tid. Men jag skrev nästan hela kapitlet på torsdagen och hade bara slutet kvar på fredagen men när jag skulle spara det så blev det något fel på blogg.se och allt försvann så jag fick skriva om allting. Det är därför det kom så sent förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt för det!! Jag ska skärpa mig rejält nu!! Kapitel 58 kommer idag(söndag) och då kommer ni bla. Få veta vad som är fel med Elena? Kommer hon tacka ja till programmet? Får Eric veta vad Paul egentligen vill med Elena? Vad ska bebisen heta? Varför måste Eric och Elena stanna i fyra extra dagar? Vad har vännerna för överraskning till dom? Och vad händer när dom kommer till Sverige? Och varför skickar Elena hemliga sms och till vem? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 58 som kommer idag(söndag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 56
- Är du okej? sa Eric och såg på mig
- Ja, det är okej. Jag ropar om det är någonting sa jag och gav honom en kyss innan han reste sig upp från stolen
- Okej, vad ville ni säga? sa jag och förväntade mig det värsta
- För det första...HAR DU BLIVIT GALEN?!.........
Elenas Perspektiv
- För det första...HAR DU BLIVIT GALEN?! sa mamma
- Okej, för det första du behöver inte skrika och nej, jag har inte blivit galen sa jag
- Men kan du förklara för oss hur du tänker. Du är förlovad för andra gången och dessutom gravid sa pappa
- Jag älskar Eric, det gjorde jag redan första gången jag sa ja till Paul och det var ett misstag. Sen var det inte planerat att jag skulle bli gravid men jag är gravid nu och det får ni acceptera sa jag bestämt
- Ärligt talat Elena, jag kan faktiskt inte göra det. Jag kan inte acceptera det här. Vill inte du göra något med ditt liv? sa mamma
- På dig låter det som jag förstört mitt liv. Jag kan faktiskt bli makeup artist och nå mina drömmar även fast jag är gravid och förlovad sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Du har ju gjort det! Du är bara 18 år Elena! 18 år! sa mamma
- Kan du inte bara vara glad för min skull? sa jag och nu kunde jag inte hålla tillbaka tårarna
- Lilla gumman. Det är klart vi blir chockade men vi kanske ska lugna ner oss lite nu sa pappa
- Peter, lugna ner oss? Tycker du att det är okej att hon kastar bort hela sitt liv sa mamma
- Kan jag gå härifrån nu? Jag orkar inte höra på det här mer sa jag
- Nej, vi har inte diskuterat klart allt det här ännu sa mamma
- Elena, det bästa vore kanske om du stannade här ett tag sa pappa
- Vänta lite, stanna här? Hur länge då? sa jag förvånat
- Bara ett tag, det kanske är bäst så sa pappa
- Jag orkar inte med er två. sa jag och gick upp till mitt gamla rum och smällde igen dörren
Eric öppnade sen dörren och kom fram till min säng. Jag var bara ledsen och besviken på hur dom hade reagerat. Visst, jag visste att dom skulle bli arga men den som tog det sämst var ändå mamma. Hade jag inte redan flyttat hemifrån så skulle hon väl slängt ut mig. Eric torkade bort mina tårarna och höll om mig.
- Jag hörde sa Eric ledsamt
- Då hörde du också att dom vill att jag stannar här sa jag
- Vadå stannar här? sa Eric förvånat
- Dom vill inte att jag åker tillbaka till Stockholm utan stanna här ett tag sa jag och såg allvarligt på Eric
- Och det gick du med på?! sa Eric och flyttade sig ifrån mig
- Nej, jag sprang upp hit. Jag orkade inte med bråket sa jag
- Men tänker du stanna här? För det låter nästan som det sa Eric argt
- Det har jag aldrig sagt. Varför är du så arg? Jag säger ju bara vad dom sagt sa jag
- Jag måste gå ut en stund sa Eric och reste sig från sängen
- Då följer jag med dig sa jag
- Ensam. Jag vill vara ensam just nu sa Eric och gick ut genom dörren
Det kändes som hela min kropp ville explodera inom mig. Jag grät bara ännu mer och det kändes som alla var i mot mig just nu. Det knackade sen på dörren och pappa kom in. Jag orkade inte se på honom just nu. Och jag ville helst prata med Eric just nu. Undrar vart han tog vägen.....
Lite senare - Vid stranden - Erics Perspektiv
Jag hade gått ut därifrån för jag blev bara så grymt besviken och arg när Elena sa att hennes föräldrar vill att hon stannar tills dom rett ut allting. Jag vet hur det kommer bli, hon stannar för alltid och sen skulle det inte förvåna mig om hon blev tillsammans med Paul igen. Nej, nu är jag dum men jag vet inte vad jag ska säga till Elena för att få henne att förstå hur jag känner.
- Hey! Eric, what are you doing here? sa Seth och kom fram till mig och satte sig i sanden bredvid mig
- Thinking about some things. What are you doing? sa jag och såg på Seth
- I was just surfing. Where do you have Elena then? sa Seth och såg på mig
- She is Home, we told her parents today and it did not turn out well sa jag och såg med besviken blick på Seth
- Oh, yeah well Elena is just 18 years Old so i think they are concerned about her sa Seth
- Yes, i can understand that but now they want her to stay here and i mean what if she does? sa jag och såg allvarligt på Seth
- Then there is something you have to handel then. I mean have Elena Said that she will stay? sa Seth
- No, it was her parents who wanted her to stay here sa jag
- Well, if they want her to stay then she could always say no sa Seth och log
- I dont think that she will say that sa jag ledsamt
- Trust me, i know Elena sa Seth och log stort
Jag hoppas verkligen att Seth har rätt i att Elena inte tänker stanna här för jag orkar inte bråka med henne igen. Fast jag fattar inte varför hennes föräldrar vill att hon stannar? Jag menar Elena är ju förlovad med mig och vi ska ha barn tillsammans. Jag förstår inte varför det ska bli en så stor sak av det. Men nu blev det just det och jag hoppas faktiskt innerst inne att allt det här ska lösa sig. En gång för alla.
Senare på kvällen - Erics Perspektiv
Jag hade varit ute till sent på kvällen och det var släckt i hela huset. Men eftersom Elena hade gett mig extra nycklar så jag låste upp dörren och smög försiktigt in till huset och tog av mig skorna. Sen gick jag upp till Elenas sovrum och såg henne sova. Jag smög då försiktigt fram till henne och gav henne en puss på pannan och hon tittade försiktigt på mig.
- Vart har du varit? sa Elena och såg trött på mig
- Jag var tvungen att vara för mig själv en liten stund det var därför jag gick sa jag
- Hela kvällen? sa Elena och satte sig försiktigt upp i sängen
- Ja, jag blev ledsen och besviken när du berättade att dina föräldrar vill att du stannar sa jag
- Men det betyder inte att jag vill stanna här! Du måste försöka förstå hur dom känner sa Elena
- Det gör jag men att se dig så ledsen och jag blir samtidigt orolig att du ska bli stressad gör mig arg och ledsen sa jag
- Eric, jag vill inte stanna här men vi kanske kan prata om det imorgon för jag är väldigt trött sa jag
- Okej, vi tar det imorgon istället. sa jag och gav henne en kyss till
Jag tog sen av mig mina kläder och kröp ner bredvid Elena och jag la min hand över hennes midja. Jag gav henne en kyss på halsen innan jag slöt mina ögon och jag önskar och hoppas att allting ska vara så mycket bättre så vi slipper bråka mer. Efter mina tankar så somnade jag.
Nästa dag - Elena är ensam hemma - Elenas Perspektiv
Det hade blivit mer bråk på morgonen och det var inte roligt alls. Men jag hade önskat att dom iallafall kunde följt med oss till ultraljudet om 2 veckor för jag och Eric hade kommit övernens om att stanna här tills dess men dom vägrar. Jag kommer inte klara det här utan deras stöd och det gjorde mig bara ännu ondare när dom inte änns vill följa med dit. Jag var ensam hemma just nu för Eric var ute och handlade lite saker och mina föräldrar var på jobb. Jag ringde till sjukhuset för att se så jag hade en tid till ultraljud om två veckor här i LA.
- Annie speaking, what can i help you with? sa kvinnan
- Hello, my name is Elena Carlsson and i was just wondering if i still have an appointment for a sonogram in two weeks? sa jag
- Hold on a second and will check sa kvinnan
- Thank you sa jag och väntade en liten stund
- Yes, you have an appointment with Dr.Green in two weeks sa kvinnan
- Oh, Thank you for your help sa jag
- Happy to help. Bye sa kvinnan och vi la sen på
Jag la sen ifrån mig mobilen och gick in till vardagsrummet och satte mig i soffan och tog upp datorn och tittade runt lite på internet när det ringde på dörren. Jag reste mig upp från soffan och öppnade sen dörren.
- Hi Elena. sa Paul och log
- Hi..i guess, what are you doing here? sa jag och såg förvirrat på Paul
- I wanna talk to you. Can we take a walk? sa Paul och log
- Yes, of course we can sa jag och tog på mig ett par skor
- So, how did you know that i was here? sa jag
- I called Lily, i wanted your phone number to Sweden and she told me that you was here and also that you are engaged with him sa Paul
- Yes, i am engaged with Eric. Did she say anything Else? sa jag och svalde hårt
- No, what would that be? sa Paul och såg på mig
- That im 14 weeks pregnant sa jag och stannade till
- What? Your kidding! Oh, now i can see that you have a little bump sa Paul och log stort mot mig
- Yes, its Erics if you are wondering sa jag och gick vidare
- Are you sure about that? I mean we did stuff before the wedding sa Paul
- How can you even say that?! Yes i know that it is Erics because it happend in Sweden! Stop being so stupid please! sa jag och såg irriterat på Eric
- Ok, im sorry but it would not be so strange if it was mine sa Paul
- Can you please stop saying that and tell me why you wanted to talk to me and see me? sa jag och stannade
- You already know why sa Paul
- What are you talking about? How can i know why you wanted to talk to me? sa jag lite irriterat
- Because i want you back......
Detta är kapitel 56 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Nu är det bara 5 kapitel kvar av Imagine. Jag la till ett till så det blir 61 istället. Men hoppas det är okej för er. Men ja, jag hade tänkt få klaffandes här igår(måndag) men hade huvudvärk så orkade inte skriva klart allting. Men nu är det här och kapitel 57 kommer idag(onsdag) eftersom jag får vara hemma nu när jag är sjuk så skriver jag på dagarna. Men i kapitel 57 kommer ni bla.få veta vad Elena säger till Paul? Vad händer när Eric får veta att dom pratat? Kommer Elenas pappa och mamma acceptera allting? Följer dom med till läkaren? Och är det en pojke eller flicka? Och vem är det som ringer Elena och vad får hon för erbjudande?Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 57 som kommer idag(onsdag).
Tusen tusen tack för att ni står ut med mig! För jag inte alltid hinner få upp kapitlen när jag säger att dom ska vara här. Jag är så OTROLIGT GLAD för att ni STANNAR KVAR här på bloggen iallafall! Tuuuusen TUUUSEN tack för det! Jag ska skärpa mig jag lovar!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 55
- Ja, och det finns en speciell anledning för det. Okej, såhär ligger det till sa Eric och gick en liten bit ifrån mig
- Nu gör du mig nervös sa jag och såg på Eric
- Elena, Vi har varit med om så otroligt mycket tillsammans och jag älskar dig mest av allt. För mig har du alltid varit en prinsessa. Du är min bästa vän och jag älskar dig verkligen. Det finns ingen som dig och jag vill bara vara med dig. Leva lyckligt i alla mina dagar med dig. Så därför Elena vill jag fråga dig om du vill bli min prinsessa för evigt? sa Eric och gick ner på knä......
Erics Perspektiv
- Ja, jag vill inget hellre än att bli din prinsessa för evigt sa Elena
- Åh! Jag älskar dig sa jag och trädde på henne ringen och tog sen upp henne i min famn
- Haha, det här kunde inte varit bättre. Ska vi leva lycka i alla våra dagar nu? sa Elena och skrattade
- Det är klart vi ska. Men först ska vi åka hem för där väntar ytligare en överraskning sa jag
- Vad har du nu hittat på? sa Elena och såg misstänksamt på mig
- Det får du se då. Kom nu sa jag och släppte sen ner Elena och tog hennes hand
Vi gick ut till bilen och på trappan stod alla våra vänner klädda som Disney karaktärer och visade vägen till bilen. Det syntes att Elena trivdes. Jag visste att jag valde rätt som gjorde på det här sättet när jag friade till henne. Vi satte oss sen i bilen och jag gav henne en kyss innan vi åkte iväg hem. När vi kom hem så öppnade jag återigen bildörren åt henne och vi gick upp till lägenheten. Når vi kom upp så hade jag tagit fram två glas med juice eftersom Elena inte får dricka champange nu.
- Har du gjort allt det här för mig? sa Elena
- Ja, men jag fick otroligt mycket hjälp. Skål för ett lyckligt i alla våra dagar min prinsessa sa jag och tog upp glasen och gav Elena ett
- Skål för dig min prins. Du är verkligen min prins! sa Elena och vi skålade
Jag gav henne en passionerad kyss och vi ställde sen ner glasen. Vi gick in till sovrummet och Elena log blygt mot mig. Jag rörde försiktigt hennes nakna axel och hon gav mig en kyss och hon tog sina händer mot min rock och tog försiktigt av den så den föll till golvet. Jag la mina händer mot hennes rygg och drog försiktigt ut snörena ur korsetten och klänningen föll sen ner till golvet. Elena knäppte sen upp min skjorta som föll till golvet. Vi la oss ner på sängen och hon hade sina händer mot mitt bröst och la dom sakta i mitt hår. Jag kysste hennes hals och mina händer låg mot hennes höfter och vi hjälptes sen åt att ta av oss våra andra kläder för att sen ha sex. Det var fantastiskt.
40 minuter senare - Elenas perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och jag hade fått låna ett av Erics linnen som jag låg i. Jag låg över hans bröst och det var hur mysigt som helst. Eric smekte min rygg försiktigt och jag kunde inte sluta vara glad. Det här var den bästa dagen på väldigt länge. Förlovad med min drömprins och gravid med en ny prins eller prinsessa. Det kändes overkligt men det finns fortfarande en jobbig sak, berätta det här för mina föräldrar. Dom kommer inte bli så glada som jag önskar dom skulle bli.
- Vad tänker du på gumman? Du är så tyst sa Eric
- Nej, jag tänkte på hur jag ska kunna berätta det här för mina föräldrar sa jag
- Men kommer dom inte bli glada? Dom ska ju bli mormor och morfar och mina svärföräldrar sa Eric och log
- Jag önskar dom blev det men det var inte så jätte glada miner när jag skulle gifta mig med Paul sa jag och bet mig i läppen
- Det kanske inte handlade om att du skulle gifta dig utan med vem sa Eric
- Kanske det. Men jag kanske borde ringa och berätta det istället? sa jag och såg upp mot Eric
- Varför då? Är det inte bättre att berätta det öga mot öga? sa Eric och flätade ihop sina fingrar med mina
- Jo, men om jag åker ner och berättar det här för dom så kommer jag garanterar aldrig hem igen sa jag och skrattade
- Haha! Menar du allvar? Skulle dom låsa in dig i huset eller? sa Eric och skrattade
- Ja, minst. Men jag ska prova att ringa till dom först. För jag vågar inte berätta det innan sa jag
- Okej, men då tycker jag du provar det först. Jag önskar dig stort lycka till sa Eric och gav mig en kyss
- Haha, tack älskling. Jag får väl komma ner till studion imorgon och berätta hur det gick sa jag och skrattade
- Mmm...mer än gärna sa Eric och log flörtigt
- Sluta. Du vet att jag inte kan stå i mot dig när du flörtar sa jag och skrattade
- I know. Är du trött? sa Eric och såg på mig
- Ja, faktiskt sa jag och log mot Eric
Han släckte sen lampan och vi gav varandra en kyss innan jag vände mig mot honom och han la sin arm runt min midja och jag log för mig själv när han gjorde det. Tänk, snart kommer bebisen kunna känna Erics hand mot magen också. Men det värsta är fortfarande vad mina föräldrar ska säga....
Nästa dag - Elena ringer - Elenas Perspektiv
Eric var i studion och jag satt hemma i soffan. Det var tidig morgon i LA just nu och jag bet mig lite lätt i läppen när jag satt med mobilen i handen. Jag visste inte hur jag skulle göra. Det gjorde ont i hela kroppen men tillslut ringde jag till pappa.
- Peter Carlsson speaking sa pappa
- Hej pappa det är Elena sa jag
- Hej gumman! Hur är det med dig? Det var länge sen du ringde sa pappa
- Ja, det är väldigt bra med mig. Men det är någonting jag måste berätta för er sa jag och kände hur fort och hårt mitt hjärta började slå
- Okej, det låter allvarligt. Du är väl inte med barn va? sa pappa och skrattade
- Haha, nej, jag tänkte bara säga att jag har fått jobb sa jag och slog till mig i pannan
- Jaha, vad roligt. Du skrämde mig där ett tag sa pappa och skrattade
- Förlåt, men det var bara det jag ville berätta sa jag
Vi pratade en lång stund och hela tiden så ångrade jag mig att jag inte sagt som det var. Hur feg får man bli egentligen?
Samtidigt i studion - Erics Perspektiv
Jag undrar hur det gått för Elena. Hon skulle ringa sina föräldrar och berätta att vi är förlovade och ska få barn. Men jag tror inte hon kommer klara att berätta det. Det hade jag nog inte heller gjort. Jag satt nu i studion och jobbade på nytt matrial när det knackade på studio dörren.
- Det är säkert till dig drömprinsen sa Jason Gill
- Haha, lägg av sa jag och skrattade och gick till dörren
Det var Elena och hon gav mig en kyss och vi gick in till studio rummet och hon satte sig i mitt knä och jag la mina armar runt henne.
- Så, hur gick det? sa jag och såg på Elena
- Åt skogen. Han sa att du är väl inte med barn va? Och då kunde jag inte berätta det för honom sa Elena
- Gumman, det förstår jag isåfall. Det är ju inte så konstigt att du inte sa något då sa jag och smekte Elenas kind
- Vad ska vi göra nu då? sa Elena och såg på mig
- Det finns bara ett sätt, att åka dit sa jag och log mot Elena
- Då kommer jag aldrig hem igen det vet du sa Elena och skrattade
- Tror du verkligen att jag skulle låta dig åka ensam? sa jag och log
- Va? Vill du åka med mig ? sa Elena och log stort mot mig
- Vi åker dit tillsammans. Men jag måste prata med Tomas om när först bara sa jag
- Ok, jag väntar här medan du ringer sa Elena och reste sig upp och jag tog upp mobilen
Jag gick sen ut till utsidan och ringde till Tomas för att kunna planera när vi kunde åka till LA. Jag var lite nervös inför mötet med Elenas föräldrar den här gången för nu skulle vi ju ändå berätta att vi först är förlovade och sen att vi ska ha barn. Dom lär ju kasta ut mig från huset.
- LA? Igen? Jaha, det var värst vad du åkte ner dit sa Tomas och skrattade
- Haha, ja, men det är ganska eller väldigt viktigt att jag åker med Elena dit sa jag
- Ja, men du har inte en lucka förens om 2 månader sa Tomas
- 2 MÅNADER?! skrek jag och folk vände sig om mot mig
- Tack Eric, nu blev jag döv också. Ja, jag kan inte göra något år schemat sa Tomas
- Kanon, Jaja, boka in LA om två månader då sa jag lite surt
- Bra, och Eric, det är inte hela världen att få vänta 2 månader sa Tomas
- Kanske inte...hej då sa jag och la sen på
2 månader? Kanon, då är ju Elena i 3 månaden och det kanske syns mer då. Ja, det gäller bara att förklara för Elena att vi åker om 2 månader hur nu det ska gå till egentligen. Jag gick in till dom andra igen och Elena såg på mig.
- Gick det inget bra? sa Elena och såg på mig
- Va? Jo, fast vi kan inte åka förens om 2 månader sa jag
- 2 Månader? Men alltså är du inte klok? sa Elena förvånat
- Det är bara då jag kan. Förlåt sa jag och gick fram till henne
- Ja, jag hoppas det inte syns för tydligt då sa Elena och såg på mig
- Det kommer det inte göra. Jag lovar sa jag och gav henne en puss på pannan
- Jag hoppas du har rätt för jag är tillräckligt nervös som det är just nu sa Elena
- Det har jag. Lita på mig sa jag och höll om Elena
Jag önskade att jag visste om det skulle bli lätt eller jobbigt att berätta för Elenas föräldrar men vi måste ju göra det någongång. Och det måste bli om 2 månader. Och som jag sa, dom kommer nog bli mest arga på mig.....
2 månader senare - Elena och Eric är på väg till LA - Elenas Perspektiv
Vi satt på flyget ner till LA och jag var otroligt nervös. Jag var i vecka 14 nu och jag hade redan börjat få en liten mage. Det syntes inte om jag hade lite större tröjor på mig. Det var därför jag hade min Snövit collage tröja på mig och jag satt upp krupen mot Eric medan det bara var någon timme kvar tills vi skulle landa. Det var så otroligt nervöst just nu. Jag hoppas bara allt ska gå bra och att ingenting dåligt ska hända.
Lite senare hemma hos Elena
Vi hade landat för nästan 1 timme sen men vi hade inte åkt hem till huset direkt utan vi hade åkt och köpt två bodys där det stod grandma och grandpa på och vi hade lagt ner dom i varsin ask. Det skulle bli vårat sätt att berätta att vi väntar barn. Det var Erics ide och det kändes mycket bättre att säga det på just det sättet istället för med ord.
När vi sen kom fram till huset så tog Eric min hand och vi tog våra väskor och jag ringde på dörren. Mamma öppnade och gav oss varsin kram och vi gick in till huset och ställde våra väskor i hallen.
- Det är så roligt att se er igen. Ska du inte ta av dig den där stora tröjan Elena? Det är ju väldigt varmt sa mamma och gick in till köket
- Nej, det går bra. Vi skulle vilja prata med dig och pappa sa jag
- Jaha, vad är det nu som hänt? sa mamma och log
- Ingenting, vi har presenter åt er sa Eric och log stort
- Vad fina ni är! Sätt er ner så ska jag hämta Peter sa mamma och gick iväg
- Det kommer gå bra gumman. viskade Eric till mig
- Jag tror inte det tyvärr sa jag och höll hårt i Erics hand
- Hej gumman! Hej Eric! Vad roligt att se er igen sa pappa och gav oss en kram
- Detsamma. Ja, först så har vi någonting vi vill berätta innan ni får era presenter sa jag och svalde hårt
- Okej, har det hänt någonting? sa pappa och såg bestämt på mig
- Jag och Elena är förlovade sa Eric och log stort
- Ursäkta? sa mamma och såg på mig och Eric
- Eric har friat till mig och jag sa ja sa jag och log blygt
- Jaha, alltså det är chockande bara. Men grattis sa pappa
- Tack, sen är det något vi vill att ni ska ha sa Eric och vi gav dom presenterna
Dom öppnade dom och såg på dom väldigt länge. Sen tittade dom med tom blick på mig och Eric. Det kändes som jag ville sjunka genom golvet för jag skämdes så mycket.
- Vad ska det här betyda? sa pappa irriterat
- Ja, alltså jag och Elena väntar barn sa Eric och gav mig en puss på kinden
- Elena....är det här sant? sa mamma förvånat
- Ja, jag är gravid i 14 veckan sa jag
- Eric, kan du ursäkta oss en liten stund, vi vill gärna prata med våran dotter ensamma en liten stund sa pappa
- Är du okej? sa Eric och såg på mig
- Ja, det är okej. Jag ropar om det är någonting sa jag och gav honom en kyss innan han reste sig upp från stolen
- Okej, vad ville ni säga? sa jag och förväntade mig det värsta
- För det första...HAR DU BLIVIT GALEN?!.........
Detta är kapitel 55 av Imagine. Förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt att det tagit sån tid att få upp det. Det skulle varit uppe i fredags men sen fick jag veta att jag har stämbandsinflamation och det har gjort så ont att jag inte orkat skriva hela tiden. Men nu ska jag skärpa mig för det är bättre. Kapitel 56 kommer idag(måndag) om det så är det sista jag gör för jag vill inte svika er mer nu. Men då kommer ni bla. Få veta hur det går i LA för Elena och Eric? Kommer Elena få ett jobb även fast hon är gravid? Blir det bröllop mellan Eric och Elena? Och vad händer egentligen när Paul får veta det och varför söker han upp Elena? Och vem har berättat det för honom? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 56 som kommer idag (måndag).
Tusen tusen tack för att ni står ut med mig! För jag inte alltid hinner få upp kapitlen när jag säger att dom ska vara här. Jag är så OTROLIGT GLAD för att ni STANNAR KVAR här på bloggen iallafall! Tuuuusen TUUUSEN tack för det! Jag ska skärpa mig jag lovar!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 54
- Was it a clearblue digital test you used? sa Lily
- Yeah, why are you asking? sa jag och såg Lily ta upp mobilen
- Wait, yes, look it says on there website that 3+ means that it was 3+ weeks that you got pregnant. sa Lily och log stort mot mig
- You mean? sa jag och med stora ögon på Lily
- Yes, now you know who the father is sa Lily och log
- OMG, i cant believe that........
Elenas Perspektiv
- Yes, now you know who the father is sa Lily och log stort
- OMG, i cant believe that Eric and i am going to have a baby sa jag
- Well, you still have to tell him that you are pregnant sa Lily
- I know, but it will be easier now. I mean now i can tell him that he is the father sa jag
- Yes, but are you not gonna tell him that you didnt now before? sa Lily förvånat
- No, im not. I cant hurt him like that. And i mean Paul is out of my life now sa jag
- Ok, you do what you have to do. Come, lets go back to your place now sa Lily och vi gick tillbaka till lägenheten
Jag var faktiskt väldigt glad för nu kunde jag berätta för Eric. Jag var lite sur på mig själv för att jag inte kollat upp ordentligt vad testet betydde och nu vet jag att det är Erics. Men det finns fortfarande en jobbig sak och det är att berätta det för honom. Jag menar hur ska jag kunna göra det utan att han börjar ställa frågor?
Samtidigt hemma hos Fredrik - Erics Perspektiv
- Jo, jag ska eller nej, jag sparar det för mig själv sa jag och skrattade
- Taskigt. Men desto mer spännande. Så hur har du tänkt allt det här? sa Fredrik
- Jag ska snacka med lite vänner till Elena och mig och tanken är att dom ska ta med Elena från lägenheten till olika ställen för att förvandlas till Belle. Men sen har jag en till ide angående om det. Men sen kommer ni med henne till stället jag försöker ordna och ut kommer jag och musiken spelas i bakgrunden sa jag
- Wow, du har verkligen tänkt igenom det här noga. Men när ska allt det här hända? sa Fredrik
- Jag hade tänkt om 1 vecka. För kläderna är på väg från USA just nu sa jag
- Vänta, har du köpt kläder? sa Fredrik förvånat
- Ja, dom här. Jag vill göra det här speciellt och på riktigt sa jag och visade Belles klänning och Prins Adams dräkt.
- Ok, och den andra iden du hade var? sa Fredrik
Jag förklarade sen min andra ide och han gillade den väldigt mycket. Nu gällde det bara att få allting att funka. Vi delade upp våra saker som vi behöver göra. Fredrik ringer en del av mina vänner som också känner Elena och jag skulle ta hand om hennes. Sen delade vi upp det andra och jag gick sen ut från Fredriks hus. Jag satte mig i bilen och åkte till ett slott utanför Stockholm och jag parkerade bilen när jag kom fram dit. Jag klev sen ur bilen och gick in.
- Hej. Jag skulle träffa föreståndaren sa jag till kvinnan
- Ja, det är jag sa kvinnan och log
- Jaha, hej Eric. sa jag och sträckte fram handen
- Hej, Vera sa kvinnan och tog min hand
- Jo, det är såhär att om en vecka så skulle jag behöva hyra er balsal sa jag
- Jaha, ja, vi ska se sa Vera och tittade i en bokningslista
- Är det för kort varsel kanske? sa jag och bet mig lite lätt i läppen
- Nej, det finns faktiskt tid. Jag skriver in dig. Ni har tillgång till balsalen om en vecka sa Vera
- Tusen tack! Då ses vi igen om en vecka sa jag
- Ja, tack för att du kom sa Vera
Jag log stort för mig själv. Jag satte mig i bilen och körde hemåt. Det här kommer bli Elenas största överraskning någonsin. Jag kunde inte sluta le medan jag åkte hem. Fast jag skulle egentligen behöva ringa till Seth och Sarah i LA men Elena får inte höra mig prata med dom. När jag kom hem så parkerade jag bilen och gick sen ut. När jag kom till porten så stannade jag och tog istället upp min mobil. Jag ringde Seth i LA.
- Seth here sa Seth när han svarade
- Hi! its Eric sa jag
- Eric, so great to here from you. Is everything ok? sa Seth
- Yes, everything is amazing. But i have something to tell you sa jag
Jag förklarade för Seth vad jag hade tänkt och han lovade att ringa till Sarah och ta med henne till Sverige. Dom skulle komma så fort dom ordnat med det jag bad dom ordna.
- Ok, but i think we can be there in Maybe 2 days sa Seth
- That will be great. So, call me when you land so Elena dont know anything about it sa jag
- I Promise. See you Eric sa Seth och vi la sen på
Jag gick sen upp till lägenheten och såg Elena och Lily sitta i soffan. Jag gick in till dom och gav Elena en kyss och satte mig ner bredvid dom. Jag skulle behöva prata med Lily sen också. Jag hoppas det här ska gå vägen och att inte Elena får veta någonting.
- So, its been a really nice day Elena, but im really tierd so i think its time for me to go sa Lily
- Dont you wanna stay and eat? sa jag
- We have already been eating. But Thanks anyway sa Lily
- Elena, you know what to do sa Lily och gick ut till hallen
- Vadå? Vad pratar ni om? sa jag och såg på Elena
- Jag förklarar snart. Jag är väldigt trött igen. Jag går och gör mig iordning för att sova sa Elena och gav mig en kyss
- Ok, jag kommer snart. Lily Wait, can i talk to you for a moment? sa jag
- Sure, Whats up? sa Lily och såg frågande på mig
Jag förklarade allting ännu en gång och hon var med på det. Hon visste att hon kunde prata med Stina och Ellie också. Det här kommer bli toppen och en av dom bästa överraskningarna som Elena får.
Samtidigt i badrummet - Elenas Perspektiv
Jag stod och tittade mig i spegeln och jag var så nervös för att berätta för Eric att jag är gravid. Jag hade tagit på mig ett av Erics linne och jag hörde hur han kom till sovrummet och jag såg bara mig i spegeln.
- Kom igen nu Elena. Ta dig samman sa jag
Jag tog ett djupt andetag och gick ut från badrummet och jag såg på Eric. Jag log snett mot honom och han såg frågande på mig. Jag satte mig på sängkanten och Eric hade tagit av sig sin tröja och satte sig sen på huk framför mig.
- Vad är det som är fel? sa Eric
- Jag vet inte hur jag ska säga det här sa jag och bet mig i läppen
- Säga vadå? Har du blivit tillsammans med Paul igen? sa Eric
- Haha, nej det har jag inte. Men det är något annat sa jag
- Ok, du vet att du kan berätta allt för mig sa Eric och la sin hand mot min
- Jo....alltså...jag är gravid sa jag och såg med tårfyllda ögon på Eric
- Vänta lite...vadå? sa Eric och det såg ut som han skulle ramla baklänges
- Jag är gravid sa jag igen och tog ett djupt andetag
- Så det är därför du mått dåligt. Vet Paul om det här? sa Eric
- Va? Nej, för han är inte pappan. Det är du som är det. Du var den jag var med sist sa jag
- Så...vi ska ha barn ihop? sa Eric förvånat
- Ja, om du vill alltså. Jag vill inte tvinga dig till någonting sa jag
- Det är klart jag vill behålla barnet med dig. Jag älskar dig så mycket Elena. Tvivla aldrig aldrig på det okej? sa Eric
- Och jag dig. Så, vi ska ha en bebis sa jag och log mot Eric
- Ja, och jag älskar dig så mycket sa Eric och gav mig en passionerad kyss
Vi la oss sen ner under täcket och jag la mig mot Erics bröst. Han smekte försiktigt min arm och jag var väldigt glad för att allting verkar lösa sig. Nu skulle jag bara vilja hitta ett jobb också men det verkar vara lönlöst. Fast någonting som jag inte förstod är om Eric varit i studion hela dagen varför ringde då Tomas och frågade mig om Eric? Konstigt är det iallafall. Jag gav Eric en kyss och sen släckte han lampan och somnade i varandras armar.
3 dagar sen - Erics Perspektiv
Om 4 dagar skulle allting hända. Jag hade gjort allting klart och Seth och Sarah hade kommit hit och dom hade med sig allting som jag bett dom om. Min kostym och Elenas klänning hade nu kommit och allting var klart inför den stora dagen då allting skulle hända. Och jag skulle bli pappa. Det kändes helt overkligt men jag var verkligen redo för det också. Efter allt som jag och Elena gått igenom tillsammans så känns det som man klarar precis allt. Vi satt nu hemma hos Fredrik och planerade hur vi skulle lägga upp allting och vi fick tillslut ihop allting och det här kommer bli den perfekta överraskningen någonsin.
4 dagar senare - Elenas Perspektiv
Eric hade inte varit hemma på hela morgonen. När jag hade vaknat så var han borta och jag hade ingen aning om vart han var. Men jag hade gått upp och gick bara runt i ett par vita mjukbyxor med rosa glittertrycket "Princess" på sidan och ett rosa linne. Jag kände mig bara trött och jag önskade jag visste vart Eric är nu. Jag satte mig i soffan och tittade lite på bilder av oss i mobilen när det ringde på dörren. Jag reste mig upp från soffan och öppnade dörren. Jag stod bara och stirrade för jag förstod absolut ingenting.
- Hello, I have a snowey suprice for you sa Lily utklädd som Elsa från Frozen
- What? sa jag och såg på Lily som var utklädd till Elsa
- I put this on you sa Lily och tog på mig en ögonbindel
- What are you doing to me? sa jag och skrattade
- I cant tell you anything. So come here sa Lily/Elsa
- Dont make me to a snowman now sa jag och gick ner för trapporna
- Oh, no i wont. Olaf is at home. Come here sa Lily/Elsa
Jag gick ner för trapporna och sen när det var plant igen så kände jag att vi var ute. Sen bad Lily mig att ducka och jag gick in till en bil. Jag satte mig och sen körde dom iväg med mig. Jag hörde att hon pratade med Seth så jag förstod ingenting. Sen stannade dom bilen och dörren öppnades. Jag kände hur någon av dom hjälpte mig ut och sen gick vi igen.
- So, now i will take this of sa Lily och tog av mig ögonbindeln
- Whats is going on? sa jag och såg förvirrat på Lily och sen på Seth som var klädd som Aladdin
- Princess Elena, here is your first place that you have to be in sa Seth och öppnade dörren till en stylingsalong
- Princess Elena, Welcome to your bibbidi babedi boo transforms salon sa Alex som var klädd som Flynn Rider
- Haha, is this a prank or something? sa jag och skrattade medan jag satte mig i stolen
- No, its not. sa Sarah som var klädd som Anna från Frozen
Jag förstod absolut ingenting. Jag satt som en fågelholk. Jag fick håret fixat som Belle i Skönheten och Odjuret och sen sminkade dom mig. Sarah tog sen min hand och vi gick in till ett omklädningsrum där jag fick på mig en jätte fin klänning som var Belle i Skönheten och Odjuret också. Jag hade absolut ingenaning om vad det var som hände mig just nu.
- Is the princess done to leave now? sa Fredrik som var klädd som Kristoff
- Yes, she is already to go. Is Sven ready to take you to the palace? sa Sarah
- No, i could not find him. What are we gonna do know? sa Fredrik och jag kände mig bara mer och mer förvirrad just nu
- I can take you to the palace sa Ellie och kom ut som Ariel i hennes rosa klänning
- Thank you for the help Ariel. Go with Princess Ariel Elena and you will found your way to the palace sa Fredrik och gav mig en kram innan jag gick med Ellie
Jag följde med henne ut till en ny bil och jag klev in och jag förstod fortfarande absolut ingenting. Det känns som jag är med i ett skämt program eller som att någon ska skoja med mig. Jag har verkligen ingenaning om vad jag ska tro just nu. Ellie stannade sen bilen vid ett slott och när bildörren öppnades så stod J-son där som var klädd som Jack Sparrow.
- Princess Elena, follow me and i will show you till your destination sa J-son
- Ok, i come with you sa jag och följde med J-son mot slottet
Samtidigt i slottet - Erics Perspektiv
Jag stod och väntade i balrummet. Allting var klart och jag var hur nervös som helst nu. Stina kom sen inspringandes till mig och tittade på mig.
- Dom är på väg nu. Ska vi starta musiken? sa Stina
- Nej, jag gömmer mig och när du släppt in henne så slår du på musiken sa jag och sprang och gömde mig
Det är nu eller aldrig. Jag tog ett djupt andetag och blundade tills jag fick tecknet att jag skulle komma fram från mitt gömställe. Bara hon blir glad nu....
Elenas Perspektiv
J-son släppte sin min arm och Stina kom fram till mig och hon var klädd som Jasmine från Aladdin. Jag log mot henne och hon log stort mot mig och gav mig en kram.
- Come with me princess sa Stina och tog med mig in till ett stort balrum
- What is this? sa jag och såg mig omkring
- Its a whole new world. Good Luck sa Stina och gick ut från rummet och helt plötsligt började låten Tale As Old As Time spelas
Jag stod och tittade mig omkring och jag förstod aboslut ingenting förens Eric helt plötsligt kom ut och hade på sig Prins Adams kostym.
- Vad....vad är allt det här? sa jag och såg förvirrat på Eric
- Dance with me sa Eric och sträckte fram sin hand mot mig
Jag tog hans hand och vi dansade tillsammans. Det kändes helt overkligt. Jag kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder och jag kunde inte vara gladare än såhär. Det var verkligen helt ofattbart. Romantiskt och helt fantastiskt.
- Elena, det finns en anledning till att jag gjort allt det här för dig idag sa Eric och såg på mig
- Har du gjort allt det här? Jag borde anat det när Fredrik, J-son och Alex var med sa jag och log snett
- Ja, och det finns en speciell anledning för det. Okej, såhär ligger det till sa Eric och gick en liten bit ifrån mig
- Nu gör du mig nervös sa jag och såg på Eric
- Elena, Vi har varit med om så otroligt mycket tillsammans och jag älskar dig mest av allt. För mig har du alltid varit en prinsessa. Du är min bästa vän och jag älskar dig verkligen. Det finns ingen som dig och jag vill bara vara med dig. Leva lyckligt i alla mina dagar med dig. Så därför Elena vill jag fråga dig om du vill bli min prinsessa för evigt? sa Eric och gick ner på knä......
Detta är kapitel 55 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Och förlåt att det tagit två nästan tre dagar att göra klart men som ni ser så är det väldigt långt och det var därför det tog tid att skriva klart. Men nu är det uppe och jag hoppas som sagt att ni ska tycka om det. Jag vet att det låter barnsligt men jag fick tårar i ögonen när jag skrev slutet. Men kapitel 55 kommer idag(fredag) och det kommer bli kortare än det här tror jag iallafall. Men jag kan inte avslöja vad som kommer hända i det kapitlet heller. Men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Men ja, vad som händer i kapitel 55 får ni veta idag(fredag)
Tusen tusen tack för att ni står ut med mig! För jag inte alltid hinner få upp kapitlen när jag säger att dom ska vara här. Jag är så OTROLIGT GLAD för att ni STANNAR KVAR här på bloggen iallafall! Tuuuusen TUUUSEN tack för det! Jag ska skärpa mig jag lovar!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 53
- Yes, im pregnant sa jag ledsamt
- But why are you sad? You should be Happy sa Lily glatt
- Normaly i would be so Happy, but not now sa jag
- What do you mean? sa Lily nervöst
- Im not sure That Eric is the father........
Elenas Perspektiv
- Im not sure Eric is the father sa jag
- Ok, now im really awake. What did you say? sa Lily chockat
- Well, some nights before the wedding Paul and i slept Together. And the possibilite is that it is his child sa jag nervöst
- OMG, ok, now i know why you are so nervous sa Lily
- Yes, I don't know what do to or to think right now sa jag
- You know what, I will come to Sweden. I'm going right now sa Lily
- But it's night at you right now. sa jag förvånat
- I dont care. Im Coming to you. Ok, sa Lily
- Ok, Thank you so much that you exist sa jag
- The same to you. See you soon sa Lily och vi la sen på
Jag kände mig väldigt mycket bättre nu när jag visste att Lily skulle komma. Det kändes verkligen som jag behöver henne just nu. På testet stod det att jag var gravid vecka 3+ Och om det är så....så kanske det är Eric som är pappan ändå....
Lite senare i studion - Erics Perspektiv
Vi satt och skrev lite på nya låtar och vi hade även spelat in lite men nu satt vi och skrev på en ny låt. Jag tänkte bara på Elena och det gjorde det så svårt att skriva en låt. J-son såg lite frågande på mig och jag visste inte vad jag skulle säga.
- Vad är det som trycker dig? sa J-son
- Syns det så tydligt? sa jag och skrattade
- Det är som att någon har skrivit det över hela dig sa J-son och skrattade
- Okej, det är Elena. Hon har varit sjuk i några dagar sa jag
- Vadå sjuk? Är det allvarligt? sa J-son
- Nej, eller jag tror hon har matförgiftning för hon mår illa hela tiden sa jag
- Hon kanske är gravid sa J-son och skrattade
- Är du knäpp? Det är klart hon inte är sa jag och knuffade till honom
- Jag skojade bara med dig. Det tror inte jag heller att hon är. Men det går över ska du se sa J-son
- Du menar att jag bara oroar mig i onödan? sa jag
- Det kan man lugnt säga att jag tycker du gör sa J-son och skrattade
- Okej då, ska vi skriva klart den här låten eller inte? sa jag och skrattade
- Det var inte jag som behövde rensa mitt hjärta sa J-son och log
- Nu skriver vi sa jag och såg ner i pappret och skakade på huvudet
Jag undrar varför J-son trodde att Elena var gravid. Är det som att det är det första man tänker på om någon mår illa? Jag vet faktiskt inte. Men nej, Elena är verkligen inte gravid. Hade hon varit det hade hon sagt något till mig direkt och det hade hon inte så därför är hon inte det. Men det ska bli väldigt skönt att få komma hem till henne snart. Men J-sons ord ekade fortfarande i huvudet...för han kan väl inte ha rätt?
Sent på kvällen - Eric och Elena myser i soffan - Elenas Perspektiv
Vi låg i soffan och myste medan vi tittade lite på tv. Jag låg mot Erics bröst och han höll om mig. Jag hade inte sagt någonting till Eric om graviditetstestet. Jag kunde inte göra det. Han skulle göra slut med mig direkt och då väntar jag hellre med att berätta för honom när jag vet hur jag ska göra. Eric lekte försiktigt med mitt hår och jag log mot honom. Han gav mig en kyss och jag la mig till rätta mot hans bröst.
- Du mår inte dåligt mer eller? sa Eric oroligt
- Nej, det verkar ha försvunnit. Det var säkert bara en matförgiftning sa jag
- Vad skönt. För jag snackade med J-son och han trodde du var gravid sa Eric och skrattade
- Va? Varför trodde han det? sa jag och kände hur mig kropp frös till is
- Jag vet inte. Han skojade mest bara men han kanske trodde det innerst inne sa Eric och log
- Jaha, men det är jag inte. Det var ju bara en maginfluensa sa jag snabbt
- Ja, och det sa jag till honom också sa Eric
- Vad bra. Jo, Lily kommer hit imorgon. Hon sitter på ett flyg på väg hit nu sa jag nervöst
- Lily? Men varför kommer hon hit? sa Eric förvånat
- För jag bad henne om det. Jag menar du har mycket jobb med nya skivan och jag har inget jobb så därför bad jag henne komma hit sa jag och log
- Okej, är du säker att det inte är något annat? För du känns så stel sa Eric
- Nej, jag är bara trött, jag ska nog gå och lägga mig sa jag reste mig upp från soffan
- Vänta, det känns som det var en gång förut när du dolde någonting för mig snälla. Om det är någonting fel sa Eric
- Nej, det är ingenting. Jag lovar. Se på mig, det är ingenting alls sa jag och log
- Okej, jag tror dig. Kom så går vi och sover isåfall sa Eric och kysste mig
Vi gjorde sen i ordning för att krypa ner i sängen. Jag tog på mig ett par vita shorts och ett vitt linne. Jag hörde att Eric fortfarande var i badrummet och jag la mina händer mot magen och när jag sen hörde att han kom tillbaka till sovrummet så kröp jag snabbt ner under täcket. Vi la oss nära varandra och Eric la sin arm runt min midja och släckte sen lampan. Vi gav varandra sen en passionerad kyss och jag hoppas jag ska klara av att berätta för Eric snart...Jag somnade efter en stund.
Nästa dag - Eric pratar med Fredrik - Erics Perspektiv
- Dig var det länge sen man såg här sa Fredrik och skrattade
- Haha, ja, det kanske man kan säga. Men jag behöver faktiskt din hjälp med en sak sa jag hemlighetsfullt
- Ok, och det är? sa Fredrik nyfiket
- Jo, Elena älskar Disney. Och efter allting som hänt mellan oss. Så tänkte jag göra en grej sa jag
- Vad snackar du om? sa Fredrik
- Jag hoppas du kan hjälpa mig att göra balscenen från Skönheten och Odjuret men slutet tar jag hand om själv sa jag och bet mig lite lätt i läppen
- Du menar allvar? sa Fredrik och såg förvånat på mig
- Ja, jag har planerat allting men nu behöver jag bara hjälp med vissa saker sa jag
- Ja, du är ju en av mina bästa vänner så varför inte sa Fredrik och log
- Menar du det? Det kommer bli så bra sa jag och log stort
- Ja, det tror jag också. Men vad är det egentligen du ska göra i slutet? sa Fredrik
- Jo, jag ska......
Lite senare ute i en park - Elenas Perspektiv
Jag hade mött upp Lily för 2 timmar sen och nu var vi ute och gick. Jag var så otroligt tacksam för att hon hade kommit hit. Jag visste inte hur jag skulle klara allt det här utan henne. Vi gick en promenad genom en park som heter vitabergsparken.
- So, have you talked to Eric? sa Lily
- No, i cant. It would Break his heart sa jag ledsamt
- But how can you be so sure that its not his baby? sa Lily och stannade
- I dont know, its Said 3+ weeks on the test and i dont know what that means sa jag
- Was it a clearblue digital test you used? sa Lily
- Yeah, why are you asking? sa jag och såg Lily ta upp mobilen
- Wait, yes, look it says on there website that 3+ means that it was 3+ weeks that you got pregnant. sa Lily och log stort mot mig
- You mean? sa jag och med stora ögon på Lily
- Yes, now you know who the father is sa Lily och log
- OMG, i cant believe that........
Detta är kapitel 53 av Imagine. Förlåt att det inte kom i söndags men jag var som sagt på JT på lördagen och kom inte hem förens sent på natten och på söndagen var jag på SDA och var helt slut. Jag var jätte trött och därför orkade jag inte skriva klart det. Men nu är det uppe och jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 54 kommer idag(tisdag) och då kommer ni bla. Få veta vad Eric planerar? Vad är det han ska göra? Vem är pappan? Ska Elena berätta för Eric? Och vad är det som händer för Elena? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 54 som kommer idag(tisdag) och det kommer bli längre. Förlåt om det blev ett tråkigt kapitel. :(
Tusen tusen tack för att ni står ut med mig! För jag inte alltid hinner få upp kapitlen när jag säger att dom ska vara här. Jag är så OTROLIGT GLAD för att ni STANNAR KVAR här på bloggen iallafall! Tuuuusen TUUUSEN tack för det! Jag ska skärpa mig jag lovar!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 52
Han är inte klok. När gjorde han det här? Jag måste springa ner och se det här närmare. Jag slet upp dörren och nästan hoppade ner för hela trappan och öppnade snabbt ytterdörren och tvärstannade när jag såg att någon stod där.
- Men....men har inte du åkt? sa jag och såg förvirrat på Eric
- Jag kom på att jag hade glömt något.......
Elenas Perspektiv
- Men...men har inte du åkt? sa jag och såg förvirrat på Eric
- Jag kom på att jag hade glömt en sak sa Eric och log mystiskt mot mig
- Vadå? sa jag och såg nervöst på Eric
- Dig. Jag kan inte åka till Sverige utan dig. Jag vill att du följer med sa Eric
- Vänta lite, menar du flytta dit? sa jag förvånat
- Ja, jag vill att du bor med mig. Vad säger du? sa Eric nervöst
- Hur skulle jag kunna säga nej till det? sa jag och log stort
- Menar du det? sa Eric och såg med världens största leende på mig
- Ja, jag menar det. Jag vill följa med dig till Sverige. sa jag och log
- Elena Carlsson, jag älskar dig så mycket sa Eric och lyfte upp mig i famnen
Jag skrattade lite och sen kysstes vi passionerat och Eric satte ner mig på en byrå i hallen och jag la mina ben runt hans midja och det kändes helt fantastiskt att allting börjar bli bra igen. Vi släppte sen varandra och jag hoppade ner från byrån.
- Jag måste nog packa. Eller du kanske åker före mig? sa jag
- Nej, vi åker tillsammans. Så om du vill hjälper jag dig gärna att packa sa Eric och log flörtigt
- Okej, men ingen söthet för då kan jag inte koncentrera mig sa jag och skrattade
- Haha, ok, vart har ni saltet isåfall? sa Eric och skrattade
- Haha, kom nu knäppis sa jag och vi gick upp till mitt rum
Vi hjälptes åt att packa ner mina kläder i två stora resväskor. Jag kunde inte förstå att jag återigen ska flytta till Sverige men den här gången ska jag bo med Eric. Jag hade sen bytt om till ett par Victoria Secret mjukbyxor och ett linne med Aladdin och Jasmine på. Eric hjälpte mig sen ner med väskorna och jag gav mamma och pappa en kram. Vi gick sen ut till bilen och la in mina väskor för att sen åka mot flygplatsen. Jag började må illa och det borde vara för resan, för att jag är nervös helt enkelt. För det kan inte vara något annat....
Erics Perspektiv
Vi körde mot flygplatsen och det kändes helt fantastiskt att Elena ska följa med till Sverige. Men hon verkade inte må så bra. Hon såg trött ut och sen hade hon sagt att hon mådde illa förut. Men det är säkert för varken hon eller jag vet hur det ska bli i Sverige.
- Kan du stanna bilen? sa Elena
- Ja, men vad är det gumman? sa jag och såg Elena hoppa ut ur bilen när jag stannade vid en parkeringsplats
- Det är okej sa Elena och sprang bort en bit
Jag såg hur hon böjde sig framåt och förstod att hon spydde. Det här kan inte bara vara nerverna eller nervositet. Tänk om hon är allvarligt sjuk eller någonting? Elena gick sen tillbaka till bilen och jag såg oroligt på henne men hon log bara på mig. Jag startade sen bilen och vi åkte mot flygplatsen iallafall. När vi kom dit så checkade vi in och jag försökte hjälpa Elena hela tiden för jag såg att hon var trött och mådde dåligt. Men jag hoppas det blir bättre när vi kommer till Sverige.
2 dagar senare - Erics Perspektiv
Jag skulle egentligen vara i studion just nu men jag kunde inte slita mig från Elena. Hon hade varit sjuk i två dagar nu men jag hoppas det ska bli bättre snart. För det måste det bli. Elena log mot mig och jag gav henne en passionerad kyss och hon drog mig närmare sig och jag la mig över henne och vi kysstes mer och mer men sen helt oväntat knuffade hon undan mig.
- Förlåt...sa Elena och sprang snabbt upp ur sängen och in till badrummet
- Du kanske har blivit matförgiftad sa jag
- Ja,eller det var din parfym som gjorde mig illamående sa jag
- Va? Det låter lite konstigt faktiskt sa jag förvånat
- Jag vet. Men det var det jag blev illamående av. Men du kanske måste gå nu? sa Elena och la sig bredvid mig igen
- Ja, egentligen så måste jag det. Men jag vill hellre stanna här och se till att du inte blir sämre sa jag
- Men älskling, gå nu för jag klarar mig. Jag lovar. Jag ringer dig om det här någonting sa Elena
- Lovar du att det är okej? sa jag och reste mig upp från sängen
- Jag lovar. Älskar dig sa Elena och vi gav varandra en kyss innan jag gick ut till hallen
Jag hade tagit på mig ett par jeans, en hit tröja med trycket 99 problems på och en svart kofta med luva. Sen tog jag även på mig min svarta keps och gick in till Elena en sista gång.
- Är du säker på att du klarar dig? sa jag igen
- Ja, jag är säker. Gå nu innan dom ringer dig sa Elena och skrattade
- Ok, men lova att du ringer om det är någonting sa jag
- Jag lovar. Jag älskar dig sa Elena och log
- Och jag älskar dig sa jag och gick ut till hallen
Jag tog på mig skorna och gick ut genom dörren. Jag låste efter mig och sen skyndade jag mig ner för trapporna och ner till bilen. Jag hoppade sen in och åkte iväg till studion. Jag tänkte bara på Elena och det kändes väldigt konstigt för hon verkade inte vilja prata med mig om att hon kanske har fått maginfluensa. Tänk om hon vet att det är något annat? Jag skulle inte klara att förlora henne...jag måste snacka med J-son när jag kommer till studion. Han kanske vet om jag bör oroa mig eller inte....
Lite senare hemma i Erics lägenhet - Elenas Perspektiv
Jag gick upp från sängen och gick in till badrummet. Jag letade sen fram testet jag köpt i min sminkväska. Jag var både sen och mådde illa så det kan bara betyda en sak. Men jag ville inte säga någonting till Eric förens jag är säker. Jag gjorde testet och väntade i 20 minuter innan resultatet kom fram. Jag fick ingen luft och gick snabbt ut och ringde Lily i LA.
- Snälla...snälla svara viskade jag
- Hmm....hello sa Lily trött
- Sorry, did i wake you? sa jag nervöst
- No, its ok. Whats wrong? sa Lily oroligt
- Well, Ive been feeling sick and all that so i took a pregnancy test sa jag
- OMG, are you? sa Lily chockat
- Yes, im pregnant sa jag ledsamt
- But why are you sad? You should be Happy sa Lily glatt
- Normaly i would be so Happy, but not now sa jag
- What do you mean? sa Lily nervöst
- Im not sure That Eric is the father........
Detta är kapitel 52 av Imagine. Förlåt att det tagit så sjukt lång tid att få upp det men jag fick totalt hjärnsläpp igår kväll. Jag kom inte ihåg vad jag skulle skriva så det var därför det tog tid. Men kapitel 53 kommer inte förens sent på söndag. För imorgon ska jag på Justin Timberlake och på söndag SDA. Men jag kan inte avslöja vad som händer då. Men hoppas ni orkar vänta. Men det kommer på söndag!
Tusen tusen tack för att ni står ut med mig! För jag inte alltid hinner få upp kapitlen när jag säger att dom ska vara här. Jag är så OTROLIGT GLAD för att ni STANNAR KVAR här på bloggen iallafall! Tuuuusen TUUUSEN tack för det! Jag ska skärpa mig jag lovar!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 51
- Hey. Taskigt sagt sa Elena och skvätte vatten på mig
- Nej nu ska du få sa jag och lyfte uppe henne och gick ner mot vattnet
- Nej...hahaha.. Jag ger mig ropade Elena och skrattade
- Så, vad händer nu? sa jag och såg på Elena
- Jag tror jag vet......
Elenas Perspektiv
- Så vad händer nu? sa Eric och såg på mig
- Jag tror jag vet vad som väntar sa jag och gick ännu närmare honom
- Och det är vadå? sa Eric och la sina händer mot mina höfter
- Jag tror det är det här sa jag och la mina armar runt hans hals och kysste honom passionerat
Eric drog mig ännu närmare honom och det kändes som tiden stannade. Jag kände mig hel igen. Det var en konstig känsla på ett sätt men väldigt fantastisk ändå. Vi släppte sen varandra och såg på varandra.
- Vi kanske borde gå tillbaka. Paul har nog kommit sa Eric
- Ja, det kanske är lika bra. sa jag och såg ner i sanden
- Elena, jag menade inget illa. Men han vill nog prata med dig. Han sa det igår sa Eric snabbt
- Ok,det gör ingenting. Kom så går vi sa jag och gick tillbaka mot huset
Eric skyndade sig efter mig och tog min hand i sin och log mot mig. Jag log tillbaka och vi gick sen hand i hand hem till mig. När vi kom dit så var dörren olåst och vi gick in. Vi tog av oss skorna och gick in till vardagsrummet där Paul satt och väntade på mig.
- I thougth you would be here sa Paul till Eric
- Im gonna go so you can talk alone sa Eric och såg på mig
- Ok, ses vi sen? sa jag och såg nervöst på Eric
- Självklart. Lycka till nu sa Eric och gick ut till hallen
- So, we can go up to my room sa jag och Paul följde efter mig till mitt rum
- So, what happend yesterday and also, can you tell me what kind of Game you are playing sa Paul
- I got chocked when Eric came to the Church and i then you, or both of you pusched me into the corner. Im not playing any Game sa jag
- Yeah right Elena. You have me here, you go to Stockholm and then you sleep with your ex-boyfriend and when you are Coming back here with me you say yes to Marry me sa Paul argt
- I know how it sounds but i loved you, i still do but its Eric that i love More. He is the one i Imagine sa jag ledsamt
- so what was i? Just someone to have fun with and then Break my heart? sa Paul
- Of course not. I never meant This to happen. You have to believe me sa jag ledsamt
- I dont have to believe anything. You really are a maneather. Someone who is spoiled and Whats everything and everyone sa Paul
- That is not true! I did love u! Cant you listen to what im saying? sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Im so Done with you Elena. And you can keep it. Give it to Eric so he can propose to you and then you can break his heart to sa Paul och gav mig ringen
- Paul...please dont do This sa jag och gick efter honom
- Elena. I hoped that you would be honest with me but you are not. Leave me alone. You are not the Girl i fell in love with sa Paul och smällde igen dörren bakom sig
Jag satte mig på trappan och tårarna bara forsade ner för mina kinder. Det var jobbigt att höra hans ord men jobbigast var nog att Eric sagt samma sak till mig förut. Det kanske verkligen är så trots allt. Att jag bara är en bortskämd person. Jag reste mig från trappen och tog på mig skorna och gick ut genom dörren och jag behövde vara ensam.
Senare hemma hos Elena - Erics Perspektiv
Jag hade inte ringt Elena och hon hade inte ringt mig heller. Det som hade hänt på stranden var ingenting som vi hade planerat men jag kan förstå om hon trodde att jag ångrade mig när jag varit lite frånvarande när vi gick tillbaka till deras hus. Men det gjorde jag absolut inte. Jag var jätte glad för det som hände men jag tror hon måste klara upp allting med Paul först. Och eftersom hon inte hade ringt så gick jag dit istället. När jag kom fram så ringde jag på dörren och det var Lena som öppnade.
- Hej Eric. sa Lena och såg på mig
- Hej, är inte Elena hemma? sa jag
- Nej, hon gick ut här förut men hon sa inte vart hon skulle sa Lena
- Hade hon pratat med Paul? sa jag
- Ja, dom pratade och sen gick hon härifrån. Men jag vet inte vart hon är någonstans tyvärr sa Lena
- Men det gör jag tror jag sa jag och log
- Ok, men hoppas du hittar henne sa Lena och jag gick iväg
- Det gör jag säkert sa jag
Jag gick med snabba steg ner mot stranden. Jag hade mina aningar om vart Elena var någonstans och jag gick ner mot livräddarhuset. Och hon stod där och tittade ut på vattnet.
- Jag trodde jag skulle hitta dig här sa jag och gick upp mot henne
- Paul sa samma som du. Att jag är en bortskämd person som bara vill ha allting sa Elena
- Gumman, det är inte sant. Jag sa så när jag var ledsen. Det gjorde han också sa jag
- Inte? Eric, du och Paul har rätt. Jag är bortskämd och en hemsk person. Jag har inte kunnat se det förut sa Elena ledsamt
- Det är du verkligen inte. Elena, jag har kämpat och gjort allt för att få dig tillbaka. Hade jag gjort det om jag tyckt dom där sakerna om dig? sa jag och ställde mig framför henne
- Kanske inte. Eller nej, det hade du inte. Men du åker ju tillbaka till Sverige imorgon sa Elena
- Ja, och därför ska du och jag ha en speciell middag tillsammans sa jag och log hemlighetsfullt
- Är du säker på att du vill det då? sa Elena och såg ner i golvet
- Kan det här bevisa det? sa jag och gav henne en passionerad kyss
Jag tryckte upp henne lite mot väggen och tog hennes ben mot min höft. Det kändes helt underbart att äntligen få vara såhär nära henne igen för jag älskar henne mer än någonting annat. Vi släppte sen varandra och Elena såg på mig.
- Ja, det bevisade en hel del sa Elena och skrattade
- Bra, och det kanske är bra om jag gör middagen hos er eftersom jag inte har någon annanstans att sova sa jag och skrattade
- Haha, det går kanon bra. Kom så går vi sa Elena och tog min hand
Vi gick tillbaka till huset och jag skickade upp Elena till hennes rum och jag gick sen ut i köket. Det Elena inte visste var att jag hade fått hjälp av Elenas pappa, Peter att göra maten. Det ända jag gjorde var att duka fram allting och hällde sen upp pastan på en stor tallrik och sen la jag över frikadellerna och tomatsåsen över. Det var meningen att det skulle bli en riktigt lady och Luffsen middag. När allting var klart så ropade jag ner Elena och hon kom ner.
- Har du gjort allt det här för mig? sa Elena förvånat
- Ja, jag ville att vi skulle få en speciell middag tillsammans. Eftersom jag åker tidigt imorgon bitti sa jag
- Du är verkligen världens sötaste sa Elena och satte sig ner
- Inte lika söt som du sa jag och satte mig ner bredvid henne
Vi åt från samma tallrik och det var hur mysigt som helst. Jag tog till och med upp ett spagetti strå och delade det med Elena så vi åt tills vi kom till slutet och gav varandra en kyss. Det var verkligen en fantastisk kväll. Det är bara jobbigt att jag måste åka tidigt imorgon bitti och lämna Elena kvar här. Om det ändå fanns någonting jag kunde göra...
Lite senare - Elena ska gå och lägga sig - Elenas Perspektiv
Jag ville sova ensam i natt för det skulle bara bli jobbigt om jag sov bredvid Eric och att jag sen visste att han skulle åka. Jag hade tagit på mig min pyjamas och jag tittade ut mot gästhuset innan jag gick till sängen och kröp ner. Det hade verkligen varit helt fantastiskt. Eric hade gjort världens finaste middag. Men jag önskade jag kunde följa med honom. Jag släckte sen lampan och det tog en stund innan jag somnade men tillslut gjorde jag det.
Samtidigt utanför gästhuset - Erics Perspektiv
Jag hade samlat ihop varenda bild jag kunde hitta på mig och Elena. Jag hade faktiskt en liten ide på en överraskning för Elena. Jag smög försiktigt ut från gästhuset och sen gick jag bort mot en av staketväggarna och satte upp bilderna så dom skulle bilda en stor bild av oss. Det tog sin tid och jag hade inte fått någon sömn på hela natten när jag var klar men det var verkligen värt det. Jag gick in till gästhuset och väntade på att jag var tvungen att åka. Och på att jag skulle få göra första delen av överraskningen......
Lite senare på morgonen - Elenas Perspektiv
Pip pip pip
Jag vaknade av att min mobil pep och jag förstod ingenting. Jag tittade vad klockan var och hon var 10.00 på morgonen. Det betyder att Eric åkt iväg till Stockholm. Men jag tog upp mobilen och såg att det fanns ett sms från Eric och jag öppnade det och det stod bara " Se ut genom fönstret". Jag förstod ingenting. Jag reste mig upp från sängen och gick fram mot fönstret och fick världens chock när jag såg bilden.
Han är inte klok. När gjorde han det här? Jag måste springa ner och se det här närmare. Jag slet upp dörren och nästan hoppade ner för hela trappan och öppnade snabbt ytterdörren och tvärstannade när jag såg att någon stod där.
- Men....men har inte du åkt? sa jag och såg förvirrat på Eric
- Jag kom på att jag hade glömt något.......
Detta är kapitel 51 av Imagine. Förlåt förlåt att det tagit tid att få upp det. Jag vet att det skulle kommit i söndags men blogg.se raderade det jag skrivit när det inte gick att spara sen i måndags så hade jag inget internet. Men nu är det iallafall uppe och jag hoppas det är okej och att ni ska tycka om det. Kapitel 52 ska jag göra allt i min makt att få upp idag(onsdag) och då kommer ni bla. Få veta om Elena kommer med Eric till Sverige? Om hon gör det vart ska hon bo? Vad får hon för jobb erbjudande? Kommer Eric och Elena hålla ihop sitt förhållande nu? Eller kommer det fler hinder? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 52 som jag ska jobba stenhårt på så det kommer upp idag(onsdag).
Tack igen för allt er stöd! Ni är dom bästa som finns på riktigt!
Tusen tusen tack för att ni står ut med mig! För jag inte alltid hinner få upp kapitlen när jag säger att dom ska vara här. Jag är så OTROLIGT GLAD för att ni STANNAR KVAR här på bloggen iallafall! Tuuuusen TUUUSEN tack för det! Jag ska skärpa mig jag lovar!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 50
- Jag sa som det var till Paul, han vill aldrig mer se mig säkert och det är ett under att du änns kan säga att du älskar mig efter allting som jag gjort dig sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Jag vet, han blev väldigt ledsen och arg. Men han letar också efter dig. Snälla Elena, kan du inte följa med hem? sa Eric och såg allvarligt på mig
- Inte efter det jag gjort. Det går inte...jag kan inte det sa jag
- Jag kan inte säga mer än att jag älskar dig så mycket. För vet du vad Elena, oavsett vad som hänt mellan dig och mig så har det alltid varit du. sa Eric och reste sig upp och gick ner för rampen
- Eric........
Erics Perspektiv
- Jag kan inte säga mer än att jag älskar dig så mycket. För vet du vad Elena. Oavsett vad som har hänt mellan oss så har det alltid varit du sa jag och gick ner för rampen
- Eric...vänta. sa Elena och gick ner för rampen
- Ja, följer du med tillbaka? sa jag och log
- Ja, jag följer med tillbaka hem sa Elena och log mot mig
Vi gick sen en promenad hem till Elenas hus igen. Dom andra hade kommit hem ännu men jag följde med Elena upp på hennes rum. Hon satte sig på sängen och jag satte mig framför henne.
- Tack för att du följde mig hem sa Elena trött
- Det är klart. Jag skulle inte låtit dig gå ensam. Vill du ha någonting? sa jag
- Nej, helst vill jag bara sova sa Elena och reste sig upp från sängen
- Ok, jag ska väl gå ner igen sa jag och såg mot dörren
- Nej, snälla. Kan du inte stanna tills jag somnat? sa Elena
- Jo, det är klart jag kan sa jag och satte mig på sängen
Elena bytte om till en pyjamas och kröp sen ner bredvid mig i sängen. Jag lekte lite med hennes hår och smekte försiktigt hennes kind. Efter en stund somnade hon och jag log för mig själv. Hon var så otroligt söt när hon sov och jag kunde titta på henne hur länge som helst. När jag sen hörde hur ytterdörren öppnades så flyttade jag mig försiktigt från sängen och gick ner till hallen.
- Åh, Eric. Har du hittat henne? sa Peter
- Ja, hon är där uppe och sover nu sa jag och log
- Did you find her? sa Paul och såg på mig
- Yes, but she is Sleeping right now sa jag
- I have to talk to her right now sa Paul
- No, like i just Said she is Sleeping! sa jag surt
- Try and stop me sa Paul och såg argt på mig
- I will do that if i have to sa jag
- Boys! Boys! Its like Eric says. I think its good if she can sleep for now. I think you can come back tomorrow and see Elena then sa Lena
- Ok, i will come back tomorrow. Im just Happy she is back Home sa Paul och gick sen ut genom dörren
- Tack för att du fick med henne hem Eric. Sa Peter
- Det var en självklarhet. Men jag kanske ska gå nu då sa jag
- Men jag hörde att du skulle åka tillbaka till Sverige idag. Har du någonstans att bo då? sa Peter
- Nej, det har jag inte men kan nog sova hos Seth eller någon annan sa jag
- Du stannar här. Gästhuset är ledigt. sa Peter
- Jag vet inte. Det känns som jag tränger mig på sa jag
- Det gör du verkligen inte. Det är tack vare dig som Elena är hemma igen. Seså, gå in och lägg dig där nu sa Lena
- Är det säkert att det är okej då? sa jag
- Absolut, gå iväg nu sa Peter och jag gick ut till gästhuset
Jag gick in till gästhuset och tog av mig kläderna och kröp sen ner under täcket. Det kändes lite overkligt att jag sov här igen. Men samtidigt väldigt bra. Jag hoppas bara att allting ska lösa sig mellan mig och Elena nu och att hon inte går tillbaka till Paul imorgon. Nej, det kan hon inte göra. Hoppas jag....
Nästa morgon - Elenas Perspektiv
Jag vaknade sakta och det kändes nästan som jag drömt allting som hände igår. Det kändes bara så overkligt. Jag satte mig upp i sängen och sen steg jag upp. Jag tog på mig ett par svarta jeans shorts och ett vitt linne med Minnie Mouse på. Sen gick jag försiktigt ner för trapporna och in till köket.
- Åh lilla gumman! Förstår du hur oroliga vi varit för dig? sa pappa
- Förlåt, men jag behövde vara för mig själv en stund sa jag
- Det är förståeligt sa Eric och ställde sig i dörröppningen
- Stannade du här? sa jag förvånat
- Ja, vi bad honom stanna här. Vi kanske ska lämna er ensamma sa mamma och dom gick ut från köket
- Tack igen för att du tog med mig tillbaka igår. sa jag och log
- Det var ingenting. Vad sägs om att käka frukost tillsammans? sa Eric och log flörtigt
- Jag vet inte...är det så bra? sa jag
- Jag bjuder sa Eric och skrattade
- Haha, okej då. Kom så går vi sa jag och skrattade
Vi gick ut till hallen och tog på oss skorna för att sen gå till piren och satte oss på fiket där. Vi beställde lite frukost och det var väldigt mysigt. Det kändes precis som förut mellan oss. Men jag vågade inte prata om det eftersom jag gjort så många dumma saker mot honom. Han kommer aldrig mer vilja se mig så varför skulle han då vilja börja om igen?
Erics perspektiv
Vi hade det väldigt roligt och romantiskt tillsammans. Jag märkte på Elena att hon var lite nervös och jag förstår henne. Men jag menade det jag sa till henne igår och jag vill faktiskt vara med henne oavsett vad hon tror. Visst hon har gjort dumma saker men det har jag med gjort. Och jag älskar henne så mycket. När vi hade ätit klart så gick vi ner mot stranden och tog en promenad tillsammans.
- Så, jag antar att Paul blev arg på dig igår sa Elena
- Ja, men han ville mest prata med dig om det som hände men du sov så han kommer tillbaka idag sa jag
- Jag förstår det. Jag vet bara inte vad jag ska säga. Allting känns så upp och ner just nu sa Elena
- Ja, den känslan känner jag igen. Men ska du gifta dig med honom trots allt? sa jag och såg nervöst på Elena
- Nej, det kan jag inte göra. Jag menade det jag skrev i brevet till dig. Det är du som är nummer ett för mig. Sa Elena och stannade
- Och du är den jag vill vara med för alltid. Jag var en idiot som inte förstod det tidigare. sa jag
- Är det någon som varit en idiot här så är det jag sa Elena
- Så, vad ska vi två idioter göra nu då? sa jag och skrattade
- Hey. Taskigt sagt sa Elena och skvätte vatten på mig
- Nej nu ska du få sa jag och lyfte uppe henne och gick ner mot vattnet
- Nej...hahaha.. Jag ger mig ropade Elena och skrattade
- Så, vad händer nu? sa jag och såg på Elena
- Jag tror jag vet......
Detta är kapitel 50 av Imagine. Förlåt att det blev lite kortare och tråkigare. Men jag hoppas ni ska tycka om det ändå. Kapitel 51 kommer idag(söndag) och då kommer ni bla. Få veta om det blir Eric och Elena igen? Vad händer med Paul? Vad säger Elena till honom? Vad gör Elena på stranden igen? Och kommer Eric resa hem ensam till Sverige? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 51 som kommer idag (söndag). Och det kommer bli längre :)
Tack igen för allt er stöd! Ni är dom bästa som finns på riktigt!
Tusen tusen tack för att ni står ut med mig! För jag inte alltid hinner få upp kapitlen när jag säger att dom ska vara här. Jag är så OTROLIGT GLAD för att ni STANNAR KVAR här på bloggen iallafall! Tuuuusen TUUUSEN tack för det! Jag ska skärpa mig jag lovar!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 49
- Dont you know about it? sa Seth förvånat
- Know about what? sa jag förvånat och lite irriterat för att jag inte fick prata med Elena
- Elena is getting married to Paul today sa Seth
- What.....? sa jag och det kändes som hjärtat stannade
- Its there wedding today. Elena is getting married in 10 minutes......
Erics Perspektiv
- What did you just say? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Elena is getting married in 10 minutes sa Seth
- Where? In which church? sa jag snabbt
- They are in the Cathedral Of Our Lady Of The Angels Church sa Seth
- Thank you. And you are sure it's only in ten minutes? sa jag
- Yes, I'm sure. I'm going there now sa Seth
- Oh, ok. Thanks again
Jag sprang ner för trapporna och hoppade in i bilen och körde det fortaste jag kunde till kyrkan där Elena skulle gifta sig med Paul idag. Jag får bara inte komma försent. Men när jag sen fastnade i en liten bilkö så började det nästan kännas kört men sen började det rulla ganska fort igen och jag kom till kyrkan. Det var ingen utanför så jag förstod att ceremonin måste börjat. Jag tittade på klockan och jag var 15 minuter sen. Dom hade börjar för 15 minuter sen. Jag visste inte hur jag skulle göra bara att jag var tvungen att stoppa det.
Samtidigt inne i kyrkan - Elenas Perspektiv
Jag stod framme vid altaret med Paul framför mig och det kändes väldigt overkligt. Jag hade inte sovit någonting i natt för jag hade bara tänkt och drömt om Eric. Jag vet att jag antagligen kommer få höra om det här hela livet men nu stod jag här och det var faktiskt så att jag älskar Paul också.
- If you have anything to say that can prevent this marriage speak now or you will forever remain silent sa prästen och dörren slogs upp
- I have objections. sa Eric och kom in till kyrkan
- Vad....sa jag tyst och såg på Eric
- Tell us what you have to say then sa Paul och såg irriterat på Eric
- Dont do it Elena. I know that you love me like i love you. Do you wanna make This mistake? sa Eric
- Shall i go on? sa prästen
- Elena, please. Jag ber dig gör det inte. Jag älskar dig. Redan första gången jag såg dig i studion i Sverige visste jag att det var dig jag ville vara tillsammans med. Gör det inte sa Eric och gick fram mot mig
- Dont you think you ruined enough already? sa Paul argt
- Please...stop with all of this sa jag och såg ledsamt på Paul
- Shall i go on then? sa prästen igen
- No, sorry but i cant to This. Leave me alone! Both of you! sa jag och sprang ut från kyrkan
Jag hoppade in i bilen och körde hem. Tårarna rann ner för mina kinder och det värkte i hela bröstet. Jag vill inte prata med någon av dom just nu. Jag kan inte fatta att Eric bara kommer till kyrkan och skriker att han har invändningar mot mitt giftemål med Paul. Det gjorde så fruktansvärt ont i bröstet på mig. När jag kom hem så parkerade jag bilen och gick upp till mitt rum. Jag tog av mig brudklänningen och släppte ner håret och satte upp det i en vanlig tofs.
Jag tog på mig ett par korta jeans shorts och ett vitt linne och sen tog jag min Mimmi hoodie och jag skrev tre olika brev. Ett till mina föräldrar, ett till Eric och ett till Paul. Jag packade sen ner en väska med kläder och pengar för att sen skynda mig ut från huset innan någon kom hem. Sen gick jag bara därifrån. Jag hoppas dom läser breven och förstår.....
Samtidigt i kyrkan - Erics Perspektiv
Okej. Det där var inte riktigt vad jag hade väntat mig. Jag stod kvar i altargången som ett fån och alla tittade på mig med arga blickar. Förutom Elenas föräldrar. Men dom andra såg argt på mig speciellt Paul. Han hade en blicka som sa om blickar kunde döda när han såg på mig. Jag visste inte om jag skulle försvara mig eller vad jag skulle säga överhuvudtaget.
- How could you do This? sa Paul argt
- What do you mean?! sa jag surt
- She runed out of her on wedding and its all because of you sa Paul
- Boys, we dont have time to fight right now. We must find Elena sa Peter
- You are right. I think she is Home sa Paul
- Then its there Were going sa jag och gick med Peter och dom andra gästerna ut från kyrkan
Alla satte sig i bilarna och jag åkte med Peter, Lena och Paul hem till deras hus. Jag skulle egentligen varit på flygplatsen nu men jag var tvungen att få tag på Elena först. När vi kom hem till deras hus så skyndade vi oss ut och vi skyndade oss in i huset. Vi ropade efter Elenas namn hela tiden men inget svar. Sen såg jag breven som låg på hallbordet och jag tog upp det som stod mitt namn på. Jag öppnade försiktigt brevet och läste det. Det gjorde ont i hela magen när jag läste det.
Brevet till Eric
Kära Eric.
Jag fick en chock när du kom in i kyrkan. Som du förstår så blev allting för mycket och jag var tvungen att springa därifrån. Men du ska veta att även fast jag sa att det som hände mellan dig och mig var ett misstag så ska du veta att jag inte menade det. Jag har ställt till det i massor för mig själv nu. Jag har skrivit ett brev till Paul också. Jag lämnade tillbaka ringen och berättade också vad som hände mellan dig och mig.
Om du aldrig mer vill se mig igen så förstår jag det väldigt mycket. Men du ska veta att jag alltid kommer älska dig och jag kommer alltid ångra det beslut jag gjorde mot dig. Förlåt mig igen Eric. Snälla, leta inte efter mig....
Din Elena
Brevet till Paul
Dear Paul.
You know that i love you so much. But there is someone else that have my feelings more. And thats Eric. I lied to you when i said that nothing happend between us in Sweden. Because we slept together and i dont know why i agreed to marry you but i thought that i really loved you. And that you could make me happy.
I just want to tell you that i never meent to hurt you at all but now you know the truth and i can understand if you never want to see me again. But, you will allways have a special place in my heart. Forgive me...and please, dont look for me...
Yours forever Elena
Erics Perspektiv
Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder när jag läste brevet. Paul hade läst sitt brev och även Elenas föräldrar hade läst sina. Det kändes konstigt och jag såg hur arg och besviken Paul var när han såg på mig.
- How could you do that? sa Paul
- I love her, and what happend between us was not planed sa jag
- We have to find her now sa Peter
- But how? We dont know Where she is sa Lena
- We must search the whole thing. Just so we can find her sa jag
- Ok, but if we split up we can find her much faster sa Paul
- Thats the perfect idea. Lets go then sa Peter
Vi gick ut från huset och vi skyndade oss att åka till massor av olika platser och ställen. Men hon var absolut ingenstans. Jag börjar faktiskt bli orolig att hon har försvunnit eller gjort något dumt. Eller att hon blivit kidnappad eller någonting. Jag fick väldigt många skräckideer i huvudet för vad som hade kunnat hända henne. Jag måste bara hitta henne nu och förklara att jag ska vara med henne hela tiden nu.
Senare på kvällen - Erics Perspektiv
Vi hade varit ute och letat hela dagen och nu var det mörkt och fortfarande inget spår efter Elena. Jag höll på att bryta ihop nu men jag var på väg till Seth för det var den ända personen som vi inte fått tag i. Jag ringde på dörren till honom och han öppnade dörren och såg förvånat på mig.
- Eric, hi, what are you doing here? sa Seth
- Elena is gone, we have been looking after her for hours and we cant find her. Is she here? sa jag
- No, shes not. What happend? Why did she leave? sa Seth
- I came to the wedding and then she left and now we cant find her. Do you know any place that she can be at? sa jag
- Yes, i think that i know one place that she can be at. When we were kids we always were at this lifeguard house on the beach. We looked at the sunrise and then we surfed, I think she can be there sa Seth
- Ok, but isnt that like hundred of lifeguard houses down there? sa jag
- No, only three, you go like this sa Seth och förklarade vägen för mig
- Thank you. I own you one sa jag och skyndade mig sen därifrån
Nu hoppas jag verkligen av hela mitt hjärta att Elena verkligen är där. För jag vet inte vad jag skulle göra om jag förlorade henne. Så snälla...snälla var där Elena.....
Samtidigt vid livräddarstugan - Elenas Perspektiv
Jag hade gått runt hela stan under dagen för jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag hade varit på olika fik men nu på kvällen så hade jag gått ner till livräddarhuset som jag och Seth varit vid som små. Jag gick upp för trappan och tog på mig min Minnie Mouse hoodie för jag började frysa och tittade rakt ut mot havet. Jag kände mig helt tom. Jag hade bettett mig som världens största pucko. Det är inte så att jag skulle bli förvånad om varken Eric eller Paul vill se mig mer. Det hade jag inte velat om jag var dom. När jag satt där så tyckte jag att jag hörde ljud men jag trodde jag inbillade så jag tänkte inte mer på det men sen när jag vände mig mot rampen till stugan så stod Eric där.
- Hej...får jag komma upp? sa Eric och såg på mig
- Hur visste du att jag var här? sa jag
- Seth sa det. Vi har letat efter dig hela dagen och kvällen sa Eric och satte sig bredvid mig
- Jag bad er att inte göra det. Jag har förstört tillräckligt för er alla sa jag
- Elena, anledningen till att jag letat efter dig är för att jag älskar dig. Visst du har varit taskig, elak, rent ut sagt en idiot men det betyder inte att jag inte älskar dig sa Eric
- Jag sa som det var till Paul, han vill aldrig mer se mig säkert och det är ett under att du änns kan säga att du älskar mig efter allting som jag gjort dig sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Jag vet, han blev väldigt ledsen och arg. Men han letar också efter dig. Snälla Elena, kan du inte följa med hem? sa Eric och såg allvarligt på mig
- Inte efter det jag gjort. Det går inte...jag kan inte det sa jag
- Jag kan inte säga mer än att jag älskar dig så mycket. För vet du vad Elena, oavsett vad som hänt mellan dig och mig så har det alltid varit du. sa Eric och reste sig upp och gick ner för rampen
- Eric........
Detta är kapitel 49 av Imagine och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det tagit så lång tid för mig att få upp det. Det skulle egentligen kommit upp i onsdags men jag hann inte få klart det och igår(torsdag) så hade jag sjukt ont i huvudet och jag skrev jätte länge och mycket tills klockan var halv två på natten men sen pallade jag inte mer. Men nu sent på fredag kvällen så kom det äntligen upp. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni ska tycka om det. Och som för kapitel 49 så kommer jag inte avslöja vad som händer i nästa kapitel för då kan jag förstöra spänningen. Kapitel 50 kommer alltså idag(lördag) och det ska jag göra allt för att det ska göra. Jag gör verkligen allt för bloggen och för er läsare det hoppas jag ni förstår! Men som sagt kapitel 50 kommer idag(lördag) och sen är det bara 10 kapitel kvar av Imagine och första give away novellen kommer :)
Tack igen för allt er stöd! Ni är dom bästa som finns på riktigt!
Tusen tusen tack för att ni står ut med mig! För jag inte alltid hinner få upp kapitlen när jag säger att dom ska vara här. Jag är så OTROLIGT GLAD för att ni STANNAR KVAR här på bloggen iallafall! Tuuuusen TUUUSEN tack för det! Jag ska skärpa mig jag lovar!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 48
- Are you crazy? I was going to just say Goodbye to him. Thats it. Look at me. You know i Only want you sa jag och kände hur tårarna kom
- Elena, i want to ask you something and i want you to answer me the truth Sa Paul
- Ok, i will sa jag och såg allvarligt på Paul
- First, do you still love him and second, did anything happend between you Two in Sweden?..........
Elenas Perspektiv
- Ok, i will sa jag och såg allvarligt på Paul
- First do you still love him and second, did anything happend between you two in Sweden? sa Paul
- Please tell me that you are kidding sa jag och försökte att inte visa att jag dolde någonting
- No im not Elena, I wanna know now sa Paul och såg allvarligt på mig
- No, i dont. And nothing happend. If you havent noticed im going to get married to you sa jag och la mina armar runt Pauls axlar
- Is it true? Because i saw the way you looked at him on Teen Choice Awards sa Paul och tittade upp på mig när han satt på stolen
- How we fighted? Please darling, i Only love you sa jag och kände hur det sved inom mig
- Yes, its the truth and you have to believe me sa jag
- Ok, i will believe you. Come here sa Paul och drog ner mig i sitt knä
- I love you so much. sa Paul och log
- And i love you More. You dont have to be worried about Eric i Promise sa jag och svalde hårt
- Ok, but there is Only one More thing, are you going to invite him for the wedding? sa Paul nervöst
- No, and even if i did he would nog come sa jag och såg ledsamt på Paul
Han nickade bara förstående mot mig och jag försökte hålla tillbaka tårarna så mycket det bara gick. Efter bröllopet skulle jag flytta hem till Paul och jag önskar det kunde kännas bra. Men det gjorde det inte. Jag har inte kommit över Eric ännu om jag någonsin kommer göra det. Men han måste vara mig som bara stack därifrån.....
Samtidigt på Erics hotellrum - Erics Perspektiv
Jag hade varit så arg och ledsen när hon ännu en gång bara dragit till honom. Jag känner ju att hon älskar mig men ändå ska hon dölja det till varje pris och det är väl lika bra att hon gifter sig med Paul så slipper hon känna något för mig och jag för henne. Men det ska inte vara så heller. Jag måste göra någonting men det känns som att det är meningslöst och det var så jobbigt! Jag satte mig på sängen och hörde sen hur mobilen ringde och jag svarade nästan direkt.
- Ja, det är Eric sa jag
- Hej. Det är Tomas. Jag vet att det kanske är sent men jag hoppas det är okej att jag ringer sa Tomas
- Självklart, jag kommer tillbaka imorgon sa jag
- Nej, det gör du inte sa Tomas
- Öh, Jo det gör jag visst sa jag förvånat
- Nej, jag kommer ner till dig. Det är såhär att vi ska göra lite pr för dig där. Så du kommer få stanna i L.A. i åtminstone 1 månad till sa Tomas
- Du skojar? sa jag och fick både ont i magen och blev glad
- Nej, det är helt sant. Du låter inte sådär jätte glad sa Tomas
- Jo, det är klart jag är glad. Varför skulle jag inte vara det? sa jag och försökte låta lite gladare
- Ok, men då ses vi snart. Och jag har hyrt en lägenhet åt dig istället för hotellrummet. Du kan gå dit direkt om du vill sa Tomas och sa adressen
- Tack, jag gör det imorgon sa jag och log för mig själv
- Bra, vi ses snart. Hej då sa Tomas och vi la sen på
Jag var på ett sätt glad att jag skulle stanna här i en månad till men samtidigt var det otroligt jobbigt. Jag kan faktiskt krocka med Elena hur många gånger som helst och ju mer jag försöker sluta tänka på henne desto mer tänker jag på henne. Om jag ändå kunde få prata med henne....
3 dagar senare - Elena ska gå till kompisarna - Elenas Perspektiv
Jag hade tagit på mig mina korta vita shorts och ett svart linne för jag skulle åka till Lily för hon, Sarah och Seth hade gjort någon slags hemmaspa grej för mig istället för någon slags möhippa. Jag visste inte om jag var glad för det egentligen men jag försökte ändå spela glad inför Paul. Han kom fram till mig och la sina armar runt min midja.
- Im gonna miss you so much sa Paul
- Me to, but i will come back in the morning i Promise sa jag och log
- And then im in Atlanta. I Hate that sa Paul och såg ledsamt på mig
- I know honey, but i will see you soon sa jag och gav honom en kyss
- At least you have Eric sa Paul och såg på mig
- Stop with that. He is in Sweden and i want you. Can you remember that? sa jag bestämt
- Ok, im sorry. And i know, but to know so you dont get late sa Paul och gav mig en sista kyss
- Miss you already sa jag och öppnade dörren och fick en chock när jag såg vem som stod utanför
- What....what are you doing here? I mean you are suposed to be in Sweden sa jag och såg chockat på Eric
- Jag vill prata med dig. sa Eric och såg på mig
- I will be fine. I love you sa jag till Paul och gick ut genom dörren
- Jag har inte tid att snacka nu. Jag ska till mina vänner sa jag
- Men du inte bara lyssna på vad jag har och säga? Jag ska vara här i en månad så du kan lika gärna lyssna på mig sa Eric
- Vänta, vad sa du? sa jag och vände mig om chockat
- Jag ska göra Pr grejer här nere. Så du kan lika gärna lyssna nu för jag kommer inte ge mig sa Eric
- Vad vill du säga till mig som du inte redan sagt? Att jag inte ska gifta mig eller att jag valde fel? sa jag
- Nej, men du behöver höra varför jag älskar dig så mycket sa Eric
- Snälla, jag klarar inte det sa jag och kände hur det kom regndroppar på mig
- För att du är glad, rolig, sättet du ser på mig, hur dina ögon glittrar mot mig sa Eric och gick närmare mig
- Du det börjar snart regna, jag klarar inte mer nu sa jag
- Det spelar ingen roll om det regnar. Jag älskar dig för att du oroar dig för små saker, hur dålig du är på att komma i tid, hur grym du är på att surfa, att du inte låter något stå i din väg sa Eric
- Jag måste verkligen gå nu sa jag och såg på Eric och nu hade himlen öppnat sig och regnet öste verkligen ner
- Elena, jag älskar dig för den du är. Snälla, ge mig en chans sa Eric
- Jag kan inte...hej då sa jag och hoppade in i bilen och körde sen till Lily
Jag hade aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Tårarna rann ner för mina kinder hela vägen hem till Lily och jag kände hur ont det gjorde när jag tänkte på alla saker han sagt. Och hur mycket jag än vill ge honom en chans så kan jag inte....
Samtidigt utanför Elenas hus - Erics Perspektiv
Jag blir snart galen! Har han lindat henne kring sitt lillfinger eller vad är det här? Jag ser ju att hon känner något för mig men sen drar hon bara hela tiden. Jag gick tillbaka till min bil och satte mig där och körde tillbaka till lägenheten. Mina kläder var dyblöta men jag brydde mig inte ett dugg. När jag kom till lägenheten tog jag av mig mina blöta kläder och ringde sen flera gånger till Elenas mobil men hon svarade inte. Jag tror hon inte ville svara mig.
Men jag måste få prata med henne. Fast hur får man någon som inte vill prata med en att göra just det? Om jag kunde skulle jag skicka röksignaler till henne men det funkar inte heller. Vad sjutton ska jag göra nu då? Jag var tvungen att byta om för jag hade lite möten men jag ska få tag i henne om det så är det sista jag gör.....
Lite senare hemma hos Lily - Elenas Perspektiv
Jag hade inte varit glad på nästan hela kvällen och dom märkte att det var något som var fel. Men hur förklarar man att man älskar två personer?
- Elena, what happend? sa Seth
- Eric came by before i left and Said that i needed to know why he Loves me sa jag
- What? But he knows that you and Paul are going to get married soon right? sa Lily
- Of course he does. But its just that i still love him sa jag och såg ledsamt på dom andra
- Oh, baby. Its not easy to be in love sa Sarah och kramade om mig
- No its so not. Ask me sa Seth och skrattade
- I know, but i love them both so much thats the problem sa jag
- But if you think about it and feel deep in your heart, is there one? sa Lily
- I dont know, im gonna Marry Paul and thats it. But Eric Said so cute things sa jag och log generat
- Well, then i Only have one More thing to say, listen to your heart sa Sarah
- No, not anymore. Forget about it. Now we gonna have fun. The last night with love problems i hope sa jag och skrattade
Vi skålade lite och det blev faktiskt väldigt roligt trots allt. Dom hade rätt i att jag borde lyssna till mitt hjärta men när det även står två namn i det så kan jag inte bara sluta tycka om den andra. Men jag hoppas Eric ska förlåta mig någon gång för att jag valde Paul....
1 Månad senare - Eric ska åka till Sverige imorgon - Erics Perspektiv
Jag skulle åka tillbaka till Sverige imorgon men jag måste få tag på Elena först. Jag hade försökt ringa henne i en hel månad men hon svarar inte och idag hade jag ringt minst 30 gånger men hon svarade inte iallafall. Jag höll på att bli galen. Men jag kom sen på att jag kunde ringa till någon av hennes vänner. Jag ringde upp Seth och han svarade ganska snabbt.
- Hey there! Its Seth speaking sa Seth när han svarade
- Hi, its Eric. Do you know Where Elena is? sa jag snabbt
- Yes, i do but i dont think its the right time to talk to her today sa Serh nervöst
- What do you mean with that? sa jag lite irriterat
- Dont you know about it? sa Seth förvånat
- Know about what? sa jag förvånat och lite irriterat för att jag inte fick prata med Elena
- Elena is getting married to Paul today sa Seth
- What.....? sa jag och det kändes som hjärtat stannade
- Its there wedding today. Elena is getting married in 10 minutes......
Detta är kapitel 48 av Imagine och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom så sent men jag har haft lite att göra på måndagen och sen kom det lite sent på kvällen men ja, nu är det iallafall uppe. Och den här gången kommer jag inte skriva vad som kommer hända i kapitel 49 som förhoppningsvis kommer upp imorgon (onsdag) ska göra allt för det! Men för att inte förstöra spänningen så kommer jag hemlighålla vad som kommer hända i kapitel 49. Så ni får helt enkelt stå ut med att vänta tills imorgon(onsdag) för den spännande fortsättningen :)
Tusen tusen tack för att ni står ut med mig! För jag inte alltid hinner få upp kapitlen när jag säger att dom ska vara här. Jag är så OTROLIGT GLAD för att ni STANNAR KVAR här på bloggen iallafall! Tuuuusen TUUUSEN tack för det! Jag ska skärpa mig jag lovar!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 47
- I have to go, but nice to see you again Elena sa Demi
- Same here sa jag och vände mig om och gick rakt in någon
- Oh, im so sorry sa jag och såg sen vem det var
- Så....när blev du förlovad egentligen?.........
Erics Perspektiv
Det kändes som att jag sprungit runt hela festen för att hitta Elena. Hon var förlovad. Förlovad!!! Med honom!! Jag var både arg och ledsen och jag måste prata med henne. Lina var och pratade med lite andra medan jag letade efter Elena och tillslut såg jag henne.
- Oh, im so sorry sa Elena när hon gick in i mig och såg sen på mig
- Så....när hade du tänkt berätta för mig att du är förlovad då? sa jag irriterat
- Jag visste inte att du skulle komma hit och sen visste jag inte att han skulle säga det i sitt tal sa Elena
- Det spelar väl ingen roll! Du hade inte tänkt att berätta det här för mig sa jag argt
- Men vad spelar det för roll nu? Du vet det ju sa Elena irriterat
- Så du tänker gifta dig med honom efter det som hände mellan oss? sa jag
- Lägg av nu. Det som hände mellan oss var ett misstag. Och jag tänker inte säga något om det till honom sa Elena argt
- Kan du sluta säga att det var ett misstag hela tiden?! Han har rätt att få veta sa jag surt
- Vill du förstöra hela mitt liv eller? sa Elena och såg ledsamt på mig
- Vad snackar du om egentligen? sa jag förvånat
- Om du pratar med honom så får du en hämd mot mig eller något men har du tänkt på hur jag kommer må efter det sa Elena
- Jag älskar dig, det vet du. Och jag vet att du har känslor för mig också. Men att du skulle förlova dig med någon annan. Det trodde jag aldrig om dig sa jag
- Det är ändå mitt val. Och om du nu var så mån om att få mig tillbaka hade du kommit tidigare innan jag fick känslor för Paul. Men du skyller bara på mig hela tiden sa Elena och såg argt på mig
- Du är inte sann! Jag kan inte förstå vad jag såg i dig när du är såhär sa jag ledsamt
- Whats going on here? sa Paul och kom fram mot mig och Elena
- Nothing. Eric was just supriced to her that we are engaged sa Elena
- Ok, why are you so supriced about that? sa Paul och såg med sträng blick på mig
- Ska jag berätta ? sa jag och såg på Elena
- What? sa Paul och såg på mig
- Nothing, have a great night. sa jag och gick därifrån
Jag förstår inte vad jag såg i henne när hon var så elak mot mig. Det gjorde ont i hela kroppen. Lina kom fram till mig och tittade lite frågande på mig men jag skakade bara på huvudet. Hon var verkligen borta nu. Det finns inte en chans att hon vill vara med mig mer.
- Vad hände egentligen? sa Lina och såg på mig
- Inget mer än att hon ska gifta sig med honom sa jag surt
- Så det han sa på scen är sant? sa Lina förvånat
- Ja, det kan man lugnt säga att det var. Men sen när jag konfronterade henne om det så sa att hon att det var mitt fel sa jag
- Men hur kan det var ditt fel? sa Lina
- För att jag kom för sent, hon sa att jag skulle kommit tidigare om jag ville få henne tillbaka sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Vänta här sa Lina och gick iväg
Elenas Perspektiv
Jag stod och pratade med Selena Gomez och andra stjärnor när någon tjej som jag inte kände igen kom och såg surt på mig. Paul som hade haft sina armar runt min midja tog bort dom och såg irriterat på tjejen.
- Do se know you? sa jag och såg på tjejen
- Jag är Lina, Erics kompis. Kan jag få prata med dig ensam? sa Lina
- Ok, i will be back sa jag och följde efter Lina
- Så, vad ville du? sa jag
- Eric mår skit dåligt efter det du sa. Hur kan du påstå att det är hans fel att du förlovade dig!? sa Lina argt
- Du vet ingenting om vad som hände mellan mig och Eric. Jag var tvungen att gå vidare. Vet du, jag låg i min säng i 2 månader för jag var så nere för han gjort slut, men sen träffade jag Paul, och då var första gången som det såg ljust ut igen sa jag surt
- Va? Men vet Eric om det här? sa Lina
- Nej, men det skulle ändå inte göra någon skillnad. Kan jag gå nu? sa jag och såg på Lina
- Ja, visst. sa Lina och jag gick tillbaka till dom andra
Jag kan inte förstå att jag sa allting det där till henne men jag pallar inte med mer nu. Hon bara tar förgivet att jag vill vara taskig mot Eric men dom vet inte hur dåligt jag mådde innan det här hände. Sen det som hände mellan mig och Eric. Det går inte att ändra på men jag tänker fortfarande inte berätta något för Paul. Hur jobbigt det änn kommer bli.
Lina går tillbaka till Eric - Erics Perspektiv
Lina kom gående mot mig igen och hon såg fundersamt ut och jag förstod ingenting. Hade hon snackat med någon eller något? Jag förstod iallafall ingenting.
- Vad är det som är fel? sa jag
- Visste du att Elena inte gick upp ur sin säng på 2 månader när ni gjorde slut? sa Lina
- Vänta lite, har du pratat med Elena? sa jag förvånat
- Ja, jag ville veta varför hon var så dum mot dig sa Lina
- Men hon var i sängen i 2 månader? men varför sa hon aldrig något till mig sa jag
- Hon ville gå vidare. Det var därför hon sa ja till Paul när han friade sa Lina
- Då kanske Elena har rätt ändå, jag kom försent. sa jag ledsamt
Lina gav mig en kram och vi gick sen i från efterfesten. Jag behövde få vara ensam och tänka lite grann. Nu när jag visste hur allting låg till med Elena och Paul så var det inte så konstigt att hon faktiskt blivit kär i honom. Fast det slutade inte göra ont i mig i allafall.
2 dagar senare - Det knackar på Erics hotellrumsdörr - Erics Perspektiv
Jag gick för att öppna dörren när jag hörde att det var någon som knackade. Jag trodde mest det var städerskan eller Lina men när jag såg vem som stod där så blev jag lite chockad.
- Hej, får jag komma in? sa Elena
- Självklart. sa jag och släppte in henne
- Jag hörde att du åker hem snart, jag ville prata med dig innan dess sa Elena
- Prata om vadå? sa jag och såg på henne
- Jag antar att Lina berättade vad jag sa igår. Jag hoppades hela tiden att du skulle ångra dig men du gjorde det aldrig sa Elena
- Jo, hela tiden men jag kunde inte säga som det var. Och nu önskar jag inget mer än att jag faktiskt sagt sanningen sa jag
- Men du hade Stina, och när jag fick höra det så var det som att jag ville gå vidare sa Elena
- Du kom ju längre än mig i förhållandet ändå sa jag och log
- Kanske det, men ja, jag ville bara att du skulle veta hur jag kände och så sa Elena och gick mot dörren
- Vänta, vart ska du? sa jag och gick efter henne
- Jag måste tillbaka hem, Paul väntar på mig. Jag sa att jag skulle till Lily sa Elena
- Snälla, jag måste få dig tillbaka förstår du inte att det är vi sa jag och gick närmare Elena
- Jag kan inte göra det igen. En gång var fel, och jag kan inte snälla sa Elena och jag tog hennes händer och tryckte upp hennes armar mot väggen
- Jag vet vad du känner för mig, det måste bli vi igen sa jag och kysste henne men hon knuffade undan mig och såg besviket på mig
- Hur mycket jag än vill kyssa dig tillbaka och vara tillsammans med dig så går det inte. Hej då Eric sa Elena och skyndade sig ut
Jag slog till sängen och jag ville bara skrika rakt ut just nu. Hur kunde jag vara så korkad? Men det kändes så tydligt att hon vill vara med mig igen så varför kan hon inte bara visa det? Jag saknar henne så otroligt mycket och jag måste bara få vara tillsammans med henne. Och det finns ett sätt att få henne tillbaka. Men jag vet att hon kommer förstå att det är jag som sagt det.....
Lite senare hemma hos Elena - Elenas Perspektiv
Jag kom in genom ytterdörren och Paul stod i vardagsrummet och gick ut till hallen till mig och jag blev först lite rädd när han stod där för jag hörde honom inte.
- Oh, please dont scare me sa jag och skrattade
- Im sorry, so what happend at Lilys? sa Paul misstänksamt
- What do you mean? sa jag förvånat
- You meet Eric. Lily called when you Were out sa Paul surt
- No. I was not at Eric. I was just driving alone sa jag och såg på Paul
- You lying. I can smell his perfume from here. Why are you saying that you wanna Marry me when you want him?! sa Paul ledsamt
- Are you crazy? I was going to just say Goodbye to him. Thats it. Look at me. You know i Only want you sa jag och kände hur tårarna kom
- Elena, i want to ask you something and i want you to answer me the truth Sa Paul
- Ok, i will sa jag och såg allvarligt på Paul
- First, do you still love him and second, did anything happend between you Two in Sweden?..........
Detta är kapitel 47 av Imagine. Jag är sjukt ledsen att det inte kom upp i lördags men jag hann inte få klart det tyvärr men nu är det äntligen uppe och jag hoppas ni ska tycka om det även om det är lite tråkigt. Kapitel 48 kommer idag(måndag) och då kommer ni bla. Få veta vad Elena svarar? Vart rusar Eric in och vad händer då? Gifter sig Elena med Paul? Vad är det för chockbesked Elena får? Och vem är det egentligen hon älskar mest? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 48 som kommer idag(måndag).
Tusen tusen tack för att ni står ut med mig! För jag inte alltid hinner få upp kapitlen när jag säger att dom ska vara här. Jag är så OTROLIGT GLAD för att ni STANNAR KVAR här på bloggen iallafall! Tuuuusen TUUUSEN tack för det! Jag ska skärpa mig jag lovar!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 46
- Yes, im saying yes sa jag och vände mig om mot Paul
- But you havent even opened it sa Paul och skrattade
- I dont have to, i say yes, Yes Paul Wesley, i will Marry you.....
Elenas Perspektiv
- I dont have to, i say yes Paul Wesley, i will Marry you sa jag och log stort
- I love you so much sa Paul och lyfte upp mig
- And i love you More sa jag han satte mig ner på köksbänken
Vi kysstes och jag la mina ben runt hans midja och det kändes helt overkligt. Jag hade sagt ja till att förlova mig med Paul. Och det värsta är att han inte vet vad som hände mellan mig och Eric. Det gör så ont i mig. Vi släppte varandras läppar och han öppnade sen asken och tog på mig ringen. Den var i silver med en diamantliknande sten på och den var fantastisk. Jag tog sen på hans som var slät. Jag var splittrad, jag var samtidigt helt överlycklig och samtidigt så var jag ledsen för det här med Eric. Jag önskar faktiskt att det hade slutat annorlunda mellan oss....
1 dag senare - På ett hotell i L.A. - Erics Perspektiv
Jag hade landat i L.A. för några timmar sen och jag var nu på hotellrummet. Snart skulle man vara på Teen Choice Awards och jag hade verkligen ingen lust att gå dit för att se hur kära Paul och Elena är i varandra. Jag vet att jag kanske låter bitter men hon skulle faktiskt vara med mig inte med honom. Jag hade frågat Lina om hon ville komma med och hon hade sagt ja. Lina är en gammal vän och jag behövde bara lite stöd när jag skulle dit.
- Du ser inte så jätte glad ut sa Lina
- Nej, jag vill egentligen inte gå på det här. Min ex-flickvän kommer vara där med sin nya pojkvän sa jag
- Aj då, och du är fortfarande kär i henne? sa Lina
- Ja, och jag vet att hon känner något för mig också men nu är det garanterat kört sa jag ledsamt
- Hur kan du veta det? Är du synsk? sa Lina och skrattade
- Haha, ja tänk om jag ändå kunde vara det sa jag och skrattade
- Du ska se att det kommer bli jätte roligt. Gå och byt om nu sa Lina och körde upp mig från soffan
- Ok, jag ska försöka se det positiva helt enkelt sa jag och log
Lina har ju rätt. Jag borde tänka positivt. Det gjorde jag innan jag kom hit men sen förändrades det av någon anledning. Jag ska försöka få henne att prata med mig under efterfesten i allafall. Men Paul kommer säkert vara vid hennes sida hela tiden. Frågan är hur jag ska kunna få bort honom så jag kan få en chans att prata med Elena.....
5 minuter senare hemma hos Elena - Elenas Perspektiv
Paul skulle hämta mig snart för att vi skulle åka till Teen Choice Awards och det kändes som jag hade så mycket fjärilar i magen just nu. Idag hade mamma tagit hit en hårstylist som skulle ordna mitt hår. Jag hade precis gjort min makeup. Det blev lite naturligt och lätt sotade ögon och nu gick jag in till mitt rum och satte mig på stolen medan jag fick hjälp med håret.
- Så hur känns allting nu? sa mamma och satte sig bredvid mig
- Nervöst, men väldigt roligt såklart sa jag och log
- Jag tänkte kanske mer på förlovningen sa mamma
- Jag älskar Paul, sen får andra tro vad dom vill sa jag lite irriterat
- Ok, jag är bara glad så länge du är glad men har du verkligen kommit över Eric? sa mamma och såg på mig
- Ja, vad är det här? Något förhör eller? sa jag lite surt
- Nej, verkligen inte. Jag är bara rädd om dig sa mamma
- Jaha, men jag är glad att jag är förlovad med Paul, oavsett vad du säger sa jag surt
- Ok, då ska jag gå igen sa mamma och reste sig från stolen
- Du hoppades att det skulle bli jag och Eric va? sa jag och såg på mamma
- Jag trodde det efter allt ni gått igenom. Men ibland blir det inte som man först trott sa mamma och gick ut från mitt rum
- It looks fantastisc sa jag och log
Stylisten nickade och sen var det klart. Jag hade fått lite lockigt hår och jag var väldigt nöjd med det. Sen gick jag in till mitt rum och tog på mig klänningen. Det var en beige kort klänning med guldstänk över och utan axelband. Jag tittade mig lite i spegeln och jag var väldigt nöjd. Mamma ropade sen nerifrån att Paul var här nu. Jag tog snabbt på mig mina höga klack skor som var beige med lite guld detaljer på för att matcha klänningen sen skyndade jag mig ner för trappan.
- Wow, du ser helt otrolig ut sa pappa och kramade om mig
- Tack, jag borde gå ut nu sa jag och gav mamma och pappa en kram
- Ha det så roligt nu. sa mamma och jag öppnade sen dörren
Jag gick ner för trapporna och jag gick sen fram mot limousinen. Jag såg hur dörren öppnades och Paul kom ut i en svart jacka, grön blå tröja under och ett par jeans och ett par bruna boots. Han var så otroligt snygg och jag log mot honom.
- OMG, you look, i dont have any words sa Paul och log stort
- Thank you, you look so handsome to sa jag och log
- I have to keep an eye on you tonight because i will not have you alone when you are This beautiful sa Paul och gav mig en kyss
- Aww, you are so cute. Lets go sa jag och Paul hjälpte mig in i limousinen och sen åkte vi i väg till Teen Choice Awards.
Det kändes verkligen helt otroligt när vi kom fram. Det var precis som man hade sett det på tv:n och när vi kom så öppnades dörren och jag och Paul gick ut från bilen och gick på den blåa mattan och fotograferna skrek och tog massor med bilder av oss. Det kändes helt overkligt.
- Who is that girl Paul? sa en fotograf
- My fiance sa Paul och log mot mig
Vi gick sen vidare och vi fick stanna till ibland när dom ville ta fler bilder men sen kom vi in och jag såg Molly och Danny där. Jag gav Paul en kyss innan jag gick till dom och Paul gick till Nina och Ian under tiden.
- Hej! Jag visste inte att ni skulle komma sa jag och log
- Hej Elena. Jo, det är några svenska artister som är inbjudna, det är väl därför du är här? sa Molly
- Nej, vad menar du? sa jag och såg förvirrat på Molly
- Jag trodde du kom med Eric sa Molly
- Ska Eric komma hit? sa jag och kände hur det knöt sig i magen
- Ja, han är inbjuden iallafall. Jag trodde ni kom tillsammans sa Molly
- Det är slut mellan oss så det är därför jag inte gick med honom sa jag ledsamt
- Förlåt, jag visste ingenting. Men vem kom du då med? sa Molly nyfiket
- Elena, we have to go in now sa Paul och la sin arm runt min midja
- Molly, This is my fiance Paul Wesley, Paul, This is Molly Sanden sa jag
- Nice to meet you, are you coming honey? sa Paul
- I will come, just one second sa jag och gav Paul en kyss
- Är du förlovad med Paul Wesley från The Vampire Diaries? sa Molly chockat
- Ja, det låter säkert helt galet men jag är lycklig, jag måste gå nu, vi ses sen sa jag och gav Molly en kram innan jag gick efter Paul
Jag hade fått en liten chock när Molly sagt att Eric skulle komma. Hur ska jag nu göra? Om han skulle komma hit så behöver det inte betyda att det måste vara något dåligt. Sen bara för att man är inbjuden betyde r det inte att man automatiskt kommer eller hur?......
Samtidigt vid blåa matten - Erics Perspektiv
Jag och Lina gick över den blå mattan och vi blev fotade hela tiden och det kändes större än vad det gör i Sverige. När vi sen kom in så såg jag massor med kända människor. Alla från Selena Gomez, One Direction till artisterna från Glee. Men jag såg också Danny och Molly. Jag och Lina gick fram mot dom.
- Hej Eric! Du kom sa Molly och gav mig en kram
- Ja, det här kan man ju inte missa. Du kommer ihåg Lina? sa jag
- Självklart, hej Lina. Du vet väl att Elena är här? sa Molly
- Ja, jag vet det. Och hon var väl tillsammans med sin pojkvän sa jag surt
- Ja, fast pojkvän? sa Molly och såg frågande på mig
- Ja, han Paul, Jaja, vi måste gå in nu sa jag och gav Molly en kram till
- Men Eric vänta, det är något du borde veta först sa Molly
- Vi får ta det sen sa jag och vi gick in till arenan
Vi satte oss på våran plats och jag försökte se Elena någonstans men jag såg henne inte först men sen fick jag syn på henne bredvid Paul. Hon var så otroligt vacker som vanligt och det gjorde så ont att se henne sitta där. Det var som att någon drog i mitt hjärta hela tiden. Jag måste verkligen prata med henne men när?
Lite senare i showen - Erics Perspektiv
Nu var det dags för Bästa SI-FI/Fantasy tv-show och jag tittade aldrig mot scenen utan jag bara såg på Elena. Hon hade sett på mig två gånger och varje gång så ville jag bara springa bort till henne.
- And the Winner is....The Vampire Diaries sa Selena Gomez som delade ut priset
Ian, Nina och Paul reste sig upp och han gav Elena en kyss och det både sved och gjorde mig sur när han gjorde det av någon anledning. Dom gick sen upp på scenen för att säga sin tacktal.
- And Paul, i think you wanna say something to sa Ian
- Thank you Ian, i wanna Thank all the fans of course and my family, but the one that i wanna say a big Thank you to is my fiance Elena Carlsson, Thank you Elena, i love you with all my heart sa Paul och dom gick sen ner från scenen
Sa han? Nej, han måste ha sant fel! För han sa väl ändå inte fästmö? Jo det var just det han hade gjort. Det kändes som hakan hade ramlat ner i golvet och jag visste inte vad jag skulle säga just nu eller tänka. Lina såg lite frågande på mig och jag viftade bara bort det men inom mig så skrek det. När efterfesten kommer måste jag prata med Elena. För det här låste vara ett väldigt dåligt skämt.
Senare på efterfesten - Elenas Perspektiv
Jag hade fått en chock när Paul hade tackat mig på galan. Det var helt oväntat men jag var väldigt glad också förstås. Men Eric hade suttit i publiken och han tittad bara på mig under hela galan. Det kändes konstigt för jag var nervösare nu än innan. Jag ville inte träffa Eric just nu för då finns risken att jag måste förklara allting.
- Hi Elena! You and Paul are so cute Together sa Demi
- Thank you. I feel very lucky sa jag och log
- I can see that and he has to feel very lucky too sa Demi och log
- Maybe, i think hi is sa jag och skrattade
- I have to go, but nice to see you again Elena sa Demi
- Same here sa jag och vände mig om och gick rakt in någon
- Oh, im so sorry sa jag och såg sen vem det var
- Så....när blev du förlovad egentligen?.........
Detta är kapitel 46 av Imagine. Jag hade tänkt att det skulle bli mycket längre men det fick bli lite kortare eller normal långt idag. Jag hoppas det är okej iallafall. Kapitel 47 kommer först på lördag. Jag hinner tyvärr inte få upp det imorgon för har dans efter skolan och allting blir bara stressigt då tyvärr. Men på lördag får ni fortsättningen. Då kommer ni bla. Få veta Vad som händer på efterfesten? Får Paul reda på vad Elena och Eric gjort bakom hans rygg? Varför söker Elena upp Eric i smyg? Varför beter hon sig konstigt och surt mot Paul? Och var rusar Eric in och varför? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 47 som kommer på lördag :)
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 45
- Varför då? Vad är det som är så....hemligt? sa jag och såg på Paul
- Eric? What are you doing here? sa Paul och såg på mig sen Elena
- I want to talk to Elena sa jag och såg på Elena
- Elena, can you please explaine to me what hi is doing here?! sa Paul
- Ska du eller jag berätta? sa jag och såg på Elena som blev mer nervös
- Well.......
Lite tidigare - Elenas Perspektiv
När Eric bara klampade in i lägenheten så blev jag väldigt chockad och nervös för jag visste inte hur Paul skulle reagera.
- Det passar inte så bra nu sa jag och gick efter Eric in till vardagsrummet
- Varför inte, vad är det som är så...hemligt? sa Eric och såg på Paul
-Eric, what are you doing here? sa Paul och såg på mig
- Elena, can you explaine what he is doing here? sa Paul
- Ska du eller jag berätta? sa Eric och såg på mig
- Well...i think Eric just came by to say hi sa jag och log mot Paul
- Ok, so you have not been seeing him while you Were here? sa Paul
- Of course not. But if it is ok, i wanna go out for a walk to talk with Eric sa jag
- Of course its ok. I love you sa Paul och gav mig en kyss innan jag gick med Eric ut till hallen
- Vad sjutton håller du på med? sa Eric medan jag tog på mig skorna
- Kan vi bara gå ut först! sa jag irriterat
Vi gick ner för trapporna och ut på gatan. Vi gick en bit bort från huset och sen stannade vi och jag visste inte om jag skulle vara glad eller arg på Eric för att han bara kom sådär.
- Vad håller du på med? Du kan inte bara klampa in sådär sa jag
- Men du ska få krossa mitt hjärta gång på gång sa Eric
- Va? Vad snackar du om? sa jag och såg oförstående på Eric
- Fattar du hur mycket du sårade mig när du sa att allting var ett misstag?! Sen när jag kommer hit för att snacka med dig så är han här sa Eric besviket
- Jag visste faktiskt inte att han skulle komma hit sa jag i försvar
- Men du visste tydligen att det var ett misstag det som hände mellan oss sa Eric
- Jag är ledsen för det jag sa. Men du måste förstå mig också sa jag
- Vad är det jag ska förstå?! Du är med mig sen säger du att det är ett misstag hur tycker du jag ska ta det? sa Eric
- Jag tänker inte prata med dig när du skriker åt mig sa jag och började gå därifrån
- Ska du berätta för honom? sa Eric bakom mig
- Nej, det tänker jag inte göra. Och du säger ingenting till honom sa jag bestämt
- Vet du, jag börjar nästan hata att jag älskar dig så mycket sa Eric
- Försöker du såra mig nu? sa jag och kände hur det sved inom mig
- Nej, absolut inte. Men du verkar ju vilja såra mig hela tiden. Så så kanske vi har sårat varandra tillräckligt mycket nu sa Eric
- Tydligen, du slipper se mig igen efter 3 veckor. Hej då sa jag och gick med snabba steg tillbaka till lägenheten
Jag var så arg och besviken på hur det hade slutat mellan mig och Eric. Jag gjorde verkligen allt för att han och jag skulle kunna vara vänner men han vill inte vara min vän. Det förstår jag mycket väl. Jag skulle heller inte vilja vara vän med mig efter allt det jag ställt till mig. Jag hoppas bara att han en dag ska förlåta mig....innerst inne iallafall....
Samtidigt utanför Elenas lägenhet - Erics Perspektiv
Jag sparkade till en papperskorg som stod där och jag kände bara mer och mer att jag hatar att jag älskar henne. Varför måste jag älska henne när hon behandlar mig som jag inte är värd någonting alls? Men det är ändå henne jag Imagine. Om hon ändå kände samma sak. Jag hoppade sen in i bilen och åkte hem till lägenheten. Jag hade ingen lust att träffa någon just nu. Jag parkerade bilen utanför och gick sen upp till min lägenhet och låste upp dörren. Jag tog sen av mig skorna och låste dörren bakom mig. Jag kastade mig sen på soffan och jag zappade lite på tv:n.
Ring ring ring ring ring (Mobilen ringer)
Jag tittade bara lite tröttsamt på mobilen och det stod "Tomas Ringer". Och jag hade egentligen ingen som helst lust att svara men jag var tvungen.
- Ja, det är Eric sa jag lite nerstämd
- Hej det är Tomas. Hur är det? Du låter lite nere sa Tomas
- Nej, jag är lite trött bara. Var det något viktigt? sa jag
- Ja, två ganska viktiga saker, i övermorgon har du en liten konsert och sen om lite drygt 4 veckor ska du till L.A. sa Tomas
- Vänta lite, varför ska jag dit? sa jag och kände hur jag ville skrika aldrig i livet
- Du har blivit inbjuden till Teen Choice Awards. Det är flera svenska artister som ska gå så du är också inbjuden sa Tomas
- Ärligt talat, finns det något sätt som gör att jag kan strunta i det? sa jag
- Nej, tyvärr inte. Jag trodde du skulle bli glad. Du får ta med en dejt. Ja, vi vet nog vem det blir sa Tomas
- Jag och Elena är inte tillsammans mer sa jag surt
- Jag vet det, jag tänkte kanske på Stina sa Tomas
- Inte hon heller. Jag går själv. Det ordnar sig sa jag
- Ok, då ska jag inte fråga mer. Men kan du komma upp till mig på kontoret imorgon så ska jag förklara mer sa Tomas
- Ja, jag kommer dit sa jag och bet mig lite lätt i läppen
- Bra, vi ses imorgon på mitt kontor runt 13.00 sa Tomas
- Det funkar hur bra som helst sa jag och vi la sen på
Jag hade ingen som helst lust att åka till Teen Choice Awards för jag vet mycket väl vilka som kommer vara där. Varför ska jag behöva sitta där och se hur han tackar Elena för allting och jag ska bara sitta där och le. Jag förstår faktiskt inte att jag sa ja. Men jag måste gå med någon, jag vill inte gå ensam för det skulle bara göra mer ont då. Speciellt när Elena ska gå med Paul. Jag vet inte hur jag ska göra....för just nu så känns det bara sjukt jobbigt.
Samtidigt hemma hos Elena - Elenas Perspektiv
Jag och Paul satt tillsammans i soffan och jag lutade mitt huvud mot hans axel. Det hade gjort så ont i mig när han sa att han börjar hata att han älskar mig då förstod jag hur illa jag gjort honom. Det finns ingen chans att han kommer förlåta mig eller änns kunna lita på mig igen. Jag kanske måste förstå hur dum jag varit och ta tag i det eller så måste jag gå vidare, vilket jag inte heller kan göra.
- What did he want? sa Paul
- Just ask me about something, its not important sa jag
- Are you sure? Because you look a little sad sa Paul
- Yes, it was just something tht he Said that made me think sa jag
- And what was that? sa Paul och såg på mig
- Nothing important. I dont wanna think about that right now when im with you sa jag
- Ok, i wont push you sa Paul och jag kröp in i hans famn
Vi satt och tittade lite på tv:n och det gjorde bara ont i hela kroppen. Erics ord gick inte riktigt ut från mitt huvud. När vi var tillsammans så trodde jag alltid att det skulle vara jag och Eric för alltid men nu vet jag inte längre. Jag känner mig bara så otroligt förvirrad. Om jag bara kunde förstå vad jag vill......
2 dagar senare - Eric ska sjunga Imagine på spelning - Erics Perspektiv
Jag satt med gitarren i mitt knä och såg ut över publiken. Jag hade försökt att inte tänka på Elena under hela dagen och det hade fungerat tills nu när jag ska sjunga Imagine. Jag tog mikrofonen lite närmare mig och jag bet mig lite lätt i läppen.
- Den här låten vill jag tillägna en mycket speciell person. Jag tog emot ett dåligt råd och pga det förlorade jag någon som stod mig väldigt nära. Elena, du är den som jag Imagine, den här låten är för dig sa jag
Jag började sen spela och jag fick hålla tillbaka tårarna under hela låten. Det sved i mig varje gång jag sjöng och det var helt sjukt jobbigt. När vi sedan var klara så var jag tvungen att gå ut från scenen för att ta lite ny luft och lugna mina nerver. Jag var skakig i hela kroppen och när det kändes okej så gick jag ut på scenen igen. Nu kör vi igen...
3 veckor senare - Elena ska ta studenten från skolan - Elenas Perspektiv
Idag var dagen då jag skulle ta emot mitt diplom från makeup skolan. Och sen någon timme efter det så ska jag åka tillbaka till L.A. Jag låg i sängen och tittade upp i taket och jag tänkte på om jag ska berätta för Eric att jag åker eller inte. Medan jag låg där så pep det till i min mobil och jag tog upp den från nattduksbordet och såg att jag fått ett sms från Ellie.
" Innan du tänker på vad du ska göra så ska du se detta"
Jag förstod ingenting. Det var en länk till en video och när jag såg videon så fick jag ont i magen. Erics ord på scenen gick rakt in i mig och jag visste inte vad jag skulle känna längre. Allting bara snurrade inom mig och jag visste att jag måste prata med honom. Jag kastade på mig kläderna och skorna för att se skynda mig till skolan för att ta emot diplomet och för att sen skynda mig till studion. För jag måste prata med Eric nu.
Inne i studion - Erics Perspektiv
Jag satt och skrev lite på några nya låtar när Anton kom in och såg på mig. Jag tittade frågande på honom och jag förstod ingenting.
- Var det något speciellt? sa jag
- Ja, du har besök. Hon väntar på utsidan sa Anton
- Hon? sa jag förvirrat
- Ja, du borde gå ut sa Anton
Jag förstod absolut ingenting. Jag gick ut till utsidan och när jag fick se Elena så var det som att jag ville springa in igen men kroppen rörde sig inte ett steg. Jag tittade bara på henne och hon kom fram mot mig. Hon gav mig en kram och jag gav henne en tillbaka.
- Jag trodde inte du var kvar sa jag
- Nej, jag ska åka snart. Jag ville bara säga att jag såg videon sa Elena
- Vilken video? sa jag och såg frågande på Elena
- Det du sa när du sjöng Imagine. Du ska veta att det aldrig var meningen att såra dig. Jag trodde verkligen att det skulle vara du och jag för alltid men ibland har man kanske fel sa Elena
- Kanske det. Men nu vet du hur jag känner. Och jag kan inte göra mer nu. Vi kanske ses någon gång sa jag ledsamt
- Klart vi gör. Jag kommer sakna dig iallafall. Hej då sa Elena och smekte min kind och gav mig en puss på kinden
Jag la handen mot min kind och det kändes som jag lyste upp. Jag såg efter henne när hon gick iväg och jag torkade tårarna som kom ner för mina kinder. Jag tänker inte ge upp hoppet om att det en dag ska bli hon och jag igen. Jag kanske kan få chansen på Teen Choice Awards. Jag menar Paul och Elena bor ju inte ihop och är inte förlovade, så jag har väl en chans ändå?......
Middagsdags i L.A. - Elenas Perspektiv
Jag och Paul var ensamma i mina föräldrars hus idag och det kändes helt fantastiskt. Vi skulle äta middag och vi hade hjälpts åt att göra i ordning maten och jag skulle duka fram.
- So, what do we need? Oh, the forks and knifes sa jag och öppnade kökslådan
- Oh, no Wait not that one sa Paul bakom min rygg
Jag tog upp asken som låg i lådan och jag stod bara och tittade på den utan att öppna den. Jag vet inte vad som hände inom mig men det var som att hjärnan lät min mun röra sig utan att jag tänkte på vad jag sa själv.
- Yes, im saying yes sa jag och vände mig om mot Paul
- But you havent even opened it sa Paul och skrattade
- I dont have to, i say yes, Yes Paul Wesley, i will Marry you.....
Detta är kapitel 45 av Imagine. Jag är jätte ledsen att det inte kom i måndags men ja, det blev lite längre än jag först hade tänkt så det var därför jag inte hann skriva klart det förens idag (tisdag). Men jag ska skärpa mig. Ja, nu börjar det verkligen hända saker. Och i kapitel 46 som förhoppningsvis kommer idag(onsdag) kommer ni bla. Få veta vad som händer på Teen Choice Awards? Hur reagerar Eric på Pauls tal? Kommer han någonsin få tillbaka Elena nu? Och varför beter sig Elena så konstigt kring Paul? Och varför träffar hon Eric i hemlighet? Och varför springer Eric in till...ja vart då? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 46 som kommer idag(onsdag). Hoppas jag.
( Jag vet att många kanske tycker det är för lite Eric och Elena men det kommer snart mer med dom tillsammans jag lovar! )
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 44
- Nej, eller jag glömde någonting här sa Eric hemlighetsfullt
- Ok, men vet du vad det är eller vill du komma in och leta? sa jag
- Inte direkt, jag vet vad det är sa Eric och gick närmare mig
- Och det är? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Det här sa Eric och la sina händer mot min nacke och gav mig en passionerad kyss.........
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag hade varit så säker på att jag skulle göra det här men nu var jag faktiskt väldigt nervös. Jag visste inte hur hon skulle reagera eller vad som ska hända men jag vet att jag måste göra det här nu. Jag tog ett djupt andetag innan jag ringde på dörren. Jag hörde steg innanför dörren och Elena öppnade dörren förvånat.
- Hej, har vi bestämt någonting som jag glömt? sa Elena
- Nej, men jag glömde någonting här sa jag och log
- Ok, vet du vad det är eller vill du komma in och leta? sa Elena
- Inte direkt, jag vet vad det är sa jag och gick närmare Elena
- Och det är sa Elena och kände hur hårt hennes hjärta slog det som var att det ekade i hallen
- Det här sa jag och gav henne en passionerad kyss
Jag kände hur hon la sina händer mot min nacke och drog in mig. Jag stängde dörren bakom mig och tog snabbt av mig skorna och jackan. Jag lyfte sen upp henne i famnen och hon la sina ben runt min midja och vi fortsatte att kyssa varandra. Vi kom in till sovrummet och jag la ner henne på sängen och hon tog av mig tröjan.
- Om du visste hur länge jag väntat på att det skulle hända något mellan oss igen sa jag och log
- Shh...kyss mig istället sa Elena och log flörtigt
Jag gav henne en passionerad kyss och tog av henne sitt pyjamaslinne som jag kastade till golvet. Jag la sen mina händer mot hennes mage och hon drog sig lite undan och jag tror det kittlades. Hon la sen sina händer i mitt hår och lät sen händerna åka ner mot min rygg. Vi tog sen av oss dom andra kläderna och hade sen sex. Vi stönade och Det var helt fantastiskt.
Nästa morgon - Elenas Perspektiv
Jag vaknade sakta och vände mig försiktigt om och fick se Eric sova bredvid mig. Åh nej, vad har jag gjort egentligen? Jag hade på mig mitt linne och underkläderna och det hade Eric också. Jag drog åt mig täcket lite försiktigt och jag kände mig bara så otroligt dum. Hur ska jag nu kunna se Paul i ögonen egentligen?
" Pip pip" - mobilen
Jag tog snabbt upp mobilen och sen tittade jag så inte Eric vaknat och såg på sms:et. Det hade kommit i natt och det var från Paul. Det stod "everything is so boring Without you here. I love you so much. Call me when you can. Your Paul". Jag la ifrån mig mobilen och jag mådde illa. Inte för Eric eller något utanför för mig själv och vad jag har gjort. Jag kände hur Eric började röra sig och jag visste inte vad jag skulle säga till honom. Men han kan inte stanna så mycket vet jag.
- God morgon sunshine! Sovit gott? sa Eric och vände sig om mot mig
- Ja, faktiskt. Jag visste inte att du var vaken sa jag och såg på Eric
- När du är det så är jag det. Är du inte glad? sa Eric frågande på mig
- Glad? Hur menar du? sa jag förvånat och satte mig på sängkanten
- Vänta, vart ska du? Stanna sa Eric och kröp närmare mig
- Jag måste gå, jag hade glömt att jag skulle träffa Ellie sa jag och vände mig om mot honom
- Du verkar vara lite, stel sa Eric och såg ledsamt på mig
- Eric, det som hände mellan oss igår var ett misstag. Det borde aldrig ha hänt sa jag
- Va? Du menar inte det där. Jag vet att du inte menar det sa Eric
- Jo, det gör jag. Jag ska gå in till duschen nu, och när jag är tillbaka vill jag att du har gått. sa jag
- Hur kan du vara så kall? Du är med mig och sen nästa dag säger du att det är ett misstag sa Eric
- Jag skulle aldrig gjort det jag gjorde. Det var mitt fel Eric, inte ditt. Förlåt sa jag och gick upp från sängen
- Så du menar att den här natten inte betydde någonting för dig? sa Eric
- Snälla, pressa mig inte. Det är såhär det får bli. hej då sa jag och gick snabbt ut från sovrummet
Jag gick in till badrummet och låste dörren. Jag tog ett djupt andetag och det kändes som mitt hjärta skulle sprängas i tusen bitar. Det här var det värsta jag gjort mot någon. Och det som är jobbigast är att jag inte ångrar mig det minsta. Jag ville ha tillbaka honom men det går inte. Och efter det jag sagt den här gången kommer jag aldrig aldrig få tillbaka honom igen.
Samtidigt i Elenas sovrum - Erics Perspektiv
Jag tog snabbt på mig mina kläder och gick ut till hallen för att ta på mig mina skor och jackan. Sen skyndade jag mig ut från lägenheten. Det sved i hela bröstet och det hade gjort så ont i mig när hon var så kall mot mig och sen när hon säger att allting var ett misstag. Jag trodde faktiskt att det skulle lösa sig mellan oss igen men det hade det inte gjort. Jag ger upp nu. Jag gick mot bilen och hoppade sen in i den och körde till Fredriks hus. Jag behövde snacka med någon. Jag parkerade bilen utanför och skyndade mig till dörren. Jag ringde på dörren och Fredrik öppnade.
- Tjena Eric, låt mig gissa Elena sa Fredrik och skrattade
- Jag är en idiot. Jag kan inte förstå hur korkad jag faktiskt är sa jag
- Kom in och berätta sa Fredrik och jag följde med honom in
- Jag gick hem till henne igår kväll och kysste henne och det ena ledde till det andra sa jag
- Jag förstår, och med tanke på att du är här nu och säger att du är korkad så antar jag att det inte blev som du tänkt dig sa Fredrik och satte sig framför mig
- Det kan lugnt säga.Hon sa att det var ett misstag och det aldrig skulle ha hänt sa jag
- Men det kanske inte är så konstigt, jag tror hon var lika lycklig som dig innerst inne men hon har ju Paul sa Fredrik och gav mig lite vatten
- Varför ska hon älska honom mer än mig då? sa jag och tog lite vatten
- Vad är det som säger att hon gör det? sa Fredrik
- Fredrik, är jag hos henne nu? sa jag och såg på Fredrik
- Nej, det är du inte sa Fredrik
- Där har du svaret sa jag och såg ledsamt på Fredrik
Samtidigt hemma hos Ellie - Elenas Perspektiv
Jag hade skyndat mig till Ellie när jag hörde att Eric hade åkt. Jag hade så otroligt dåligt samvete för hur jag behandlat Eric. Jag ville att det som hände skulle hända men sen när jag fick sms:et av Paul så var det som att jag vaknade till och förstod vad jag gjort och hur fel det var. Ellie kommer tycka att jag är världens sämsta person när jag berättar det här för henne.
- Så, varför kom du hit egentligen? Jag antar att det inte handlar om att du saknade mig sa Ellie och skrattade
- Hihi, kanske inte bara. Jag antar att du hört allt om det som hände mellan Eric och mig sa jag
- Ja, det har varit svårt att missa. Men vadå, har det hänt något med Eric? sa Ellie förvånat
- Han kom hem till mig igår och kysste mig och ja, det var som att jag fördes tillbaka till hur det var förut sa jag
- Ajdå, så du har gjort slut med Paul nu alltså? sa Ellie
- Det är just det som är problemet, jag sa till Eric att det var ett misstag som aldrig skulle hänt sa jag och såg på Ellie
- Men för f*n Elena! Vad håller du på med egentligen?! sa Ellie och reste sig upp från soffan
- Jag vet ju inte längre! Jag älskar dom båda två! Kan du inte förstå det! sa jag ledsamt
- Nej, det kan jag inte. Jag trodde jag kände dig och att du var en bra tjej men nu vet jag inte vem du är mer sa Ellie
- Det är nog bäst jag går nu sa jag och torkade tårarna
- Elena, jag vill inte låta hård men det är faktiskt Eric och Paul det är synd om. Mest Eric, han älskar verkligen dig men med tanke på hur du uppfört dig förtjänar du honom inte sa Ellie
Jag kände hur tårarna rann ner för kinderna medan jag gick ut från hennes lägenhet. Hon hade verkligen rätt i det. Jag förtjänade inte en kille som Eric. Och inte en kille som Paul heller. Just nu börjar det kännas som det Eric sa när vi bråkade var sant, att jag år bortskämd och vill ha allting. Om jag ändå bara kunde spola tillbaka bandet och göra om allting igen....då hade valet varit enklare.......
2 dagar senare - Elena kollar Twitter - Elenas Perspektiv
Eric och jag hade inte träffats på två dagar nu. Och inte Paul och jag heller. Jag pallade det inte. Jag hade gått till skolan och sen direkt hem. Det kändes som att ingen kan tycka lika illa om mig som jag gör just nu. Jag kollade lite på Twitter och varje gång jag såg Erics eller Pauls tweets så ville jag bara dra täcket över mig och aldrig gå upp igen.
Ring ring ring ring ring (dörrklockan)
Jag orkar inte med besök just nu men jag gick ändå till dörren och öppnade och jag fick världens största chock när jag såg vem det var.
- Suprice! sa Paul och log stort
- But...but...what are you doing here? sa jag förvånat
- I missed you to much so here i am sa Paul och log
- Im really glad you came. Come in sa jag och släppte in Paul
Han ställde ner sina väskor i hallen. Det kändes helt fantastiskt att ha honom här men också ganska eller väldigt jobbigt för jag kunde inte sluta tänka på det jag gjort mot honom. Jag vet inte hur jag ska göra överhuvudtaget alltså. Ska jag berätta för honom eller låta bli?.....
Samtidigt utanför Elenas hus - Erics Perspektiv
Två dagar hade jag fått tänka och nu var jag trött på att vara ledsen och besviken på Elena. Jag ska reda ut det här med henne en gång för alla. Jag hade tagit bilen till hennes lägenhet efter att jag varit i studion och nu ska jag prata med henne. Jag parkerade bilen utanför och gick med snabba steg mot porten och slog portkoden. Sen gick jag in och sprang upp för trapporna och ringde på dörren. Jag ringde på flera gånger tills jag tillslut hörde steg innanför dörren.
- Hej, vi måste prata sa jag
- Det passar inte så bra nu sa Elena nervöst
- Jag struntar i det, jag måste prata med dig om det som hände nu sa jag och trängde mig in genom dörren
- Snälla, vi kanske kan ta det någon annan dag sa Elena och gick snabbt efter mig till vardagsrummet
- Varför då? Vad är det som är så....hemligt? sa jag och såg på Paul
- Eric? What are you doing here? sa Paul och såg på mig sen Elena
- I want to talk to Elena sa jag och såg på Elena
- Elena, can you please explaine to me what hi is doing here?! sa Paul
- Ska du eller jag berätta? sa jag och såg på Elena som blev mer nervös
- Well.......
Detta är kapitel 44 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt om det blev lite annorlunda och tråkigt men jag hoppas det är ok ändå. Förlåt att det inte kom i lördags men ja, påsken tar sin tid ibland :) Men kapitel 45 kommer idag(måndag) och då kommer ni bla. Få veta om Elena säger som det är till Paul? Vad är det för videoklipp någon skickar till Elena? Vad händer på Teen Choice Awards? Och vad är det för ultimatum som Paul ställer mot Elena? Kommer det någonsin bli Eric och Elena igen? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 45 som kommer idag(måndag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 43
- Fast det där kan inte stämma. sa Alex
- Vad menar du med det? sa jag och tog på mig skorna
- För Elena är här, i Sverige sa Alex
- Va? Vad sa du nu?! sa jag och vände mig om
- Jag sa att Elena är tillbaka i Sverige, i Stockholm Eric.......
Erics Perspektiv
- Va? Vad sa du nu?! sa jag och vände mig snabbt om mot Alex
- Elena är i Sverige, hon är i Stockholm Eric sa Alex igen
- Hur kan du veta det här? sa jag förvånat
- Min flickvän hörde det från någon som går på samma skola som Elena ska gå på sa Alex
- Det stämmer inte. Hon kan inte vara tillbaka i Sverige. Det går bara inte sa jag och kände mig bara förvirrad
- Men det är hon. Tänkte att du kanske ville veta iallafall sa Alex
- Jag...jag måste gå ut lite sa jag och gick ut till hallen och tog på mig skorna
Jag tog sen på mig min jacka och gick ut från lägenheten. Jag kände mig bara förvirrad och tom. Hon var verkligen tillbaka i Sverige. Jag kunde inte förstå det. Men hon har säkert inte kommit tillbaka för min skull. Inte efter det jag såg på tv:n. Om det nu stämmer. Jag gick en lång promenad när jag plötsligt fick syn på någon. Jag stannade till och då såg jag att det var Elena. Jag skyndade på stegen så jag skulle hinns i kapp henne men det kändes som det var lönlöst. Men jag ska inte ge upp så jag sprang som en galning efter henne och ropade hennes namn tills hon tillslut vände sig om.
Hon tittade lite konstigt och stelt på mig och jag visste inte hur jag skulle göra. Antingen gå fram till henne eller bara gå vidare. Jag valde det första alternativet. Jag gick fram till henne och log.
- Så du kom tillbaka iallafall? sa jag och log
- Ja, jag ska plugga här i två månader. Pappa ordnade med en lägenhet under den tiden sa Elena
- Så du ska inte stanna här sen? sa jag och kände hur det sved inom mig
- Det finns inget som binder mig här tyvärr. Men jag lyssnade på skivan. Jag tror jag förstår bättre hur du känner nu sa Elena och smekte försiktigt min kind
- Så det är sant alltså sa jag och såg ringen på Elenas finger
- Vad menar du? Vad är det som är sant? sa Elena med förvirrad blick
- Jag hörde att du och Paul är förlovade. Grattis sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Va? Jag och Paul förlovade? Vart har du fått det ifrån? sa Elena chockat
- Men ringen då? Dom sa det på nyheterna att ni var förlovade sa jag
- Haha, förlåt att jag skrattar men vi är inte förlovade. Ringen är en present för att jag skulle åka hit sa Elena
- Vadå så ni är inte förlovade? sa jag chockat
- Nej, det är vi inte. Du är för söt. Men det var roligt att se dig igen. Men jag måste gå och handla lite. Hoppas vi ses snart igen sa Elena och gav mig en puss på kinden
- Jag kan hjälpa dig om du vill sa jag snabbt och bet mig sen hårt i läppen
- Hjälpa mig handla? Ja, varför inte. Men isåfall får jag bjuda på middag också sa Elena
- Mer än gärna sa jag och gick efter henne
Jag gick efter Elena till ICA för att handla lite till middagen som Elena bett mig vara med på. Jag var väldigt glad att vi kunde umgås nu utan att vara arga på varandra. Jag hade släppt det här med Paul och henne för jag ville inte må så dåligt längre. Jag älskar henne så mycket och jag kan inte vara arg på henne mer. Och jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att under middagen ska vi komma varandra lite extra nära......
Senare på middagen - Elenas Perspektiv
När Eric hade kommit fram till mig eller rättare sagt sprungit fram till mig så visste jag inte hur jag skulle reagera över huvudtaget. Först hade jag blivit chockad och sen släppte det och jag bjöd med honom hem. Jag hade egentligen inte tänkt göra det men även om vi inte kan vara tillsammans så hoppas jag att vi ska förbli vänner. Vi hade ätit och jag kände hur Eric såg på mig.
- Vad tittar du på? Har jag något i ansiktet? sa jag och log generat
- Nej, jag bara tycker du är så otroligt vacker sa Eric och log
- Tack, men jag måste duka av nu, om du ätit klart alltså sa jag och såg på Eric
- Absolut, jag kan hjälpa dig om du vill sa Eric och hjälpte mig
- Tack, du kan ställa det där bara så tar jag hand om det imorgon. Jag vill inte vara taskig men sa jag och såg på Eric som gick närmare mig
- Men vadå? sa Eric och jag lutade mig mot köksbänken och han kom ännu närmare mig
- Jag ska till skolan imorgon, jag måste upp tidigt sa jag och försökte få ner pulsen
- Ja, det förstås, måste också gå, för jag har lite möten imorgon. Men vi kanske kan ses senare? sa Eric och log
- Kanske det, tack för sällskapet ändå sa jag och andades ut när han rörde sig ifrån mig
- Tack själv. Jag ville bara att du ska veta att jag är väldigt glad att du är tillbaka i Sverige igen sa Eric och gick ut mot hallen
- Vi ses Eric sa jag och såg ner i golvet
Han log mot mig och smekte försiktigt min kind innan han gick ut genom dörren och jag log. Jag låste sen dörren efter honom och jag visste inte vad jag kände mer. Jag vill vara hans vän men jag vet att han vill ha mig tillbaka. Det här kommer bli enormt svårt, speciellt om han ska vara nära mig sådär igen då kommer jag få väldigt väldigt svårt att hålla kontroll på mina känslor. Jag gick in till köket igen och diskade snabbt upp innan jag gick in till badrummet för att göra mig i ordning och sen bytte jag om till min pyjamas med cupcakes lite över och jag kröp sen ner i sängen. Det kanske inte kommer bli så illa att vara tillbaka här ändå. Fast det är bara om jag kan hålla kontroll på mina känslor......
Nästa morgon - Elena vaknar av väckarklockan - Elenas Perspektiv
Jag stängde av väckarklockan och tittade upp mot taket. Första skoldagen. Det kändes helt overkligt att jag skulle gå till en makeup skola och när jag är klar är jag makeup artist. Det kommer bli helt fantastiskt det känner jag på mig. Jag gick sen upp från sängen och gick till garderoben och tog på mig ett par tajta ljusa slitna jeans och en tshirt med engelska flaggan och texten what makes you beautiful på. Sen gick jag ut till köket och tog en macka och lite juice innan jag satte upp håret i en lös fläta och tog sen på mig skorna. Jag tog min jacka och gick ut från lägenheten. Jag låste dörren och gick sen snabbt mot bussen.
När jag gick mot bussen så fick jag syn på Eric. Han log mot mig och jag log tillbaka och vinkade lite försiktigt mot honom. Sen när bussen kom så gick jag på den och jag såg Eric genom fönstret när jag satt mig och det sved lite i hjärtat när jag såg honom för jag saknar honom. Det kände jag igår på middagen. Men om jag känner såhär så kanske vi inte ska vara vänner alls, eller?
Lite senare på eftermiddagen - Erics Perspektiv
Jag satt i studion och skrev på nya låtar med J-son och det kändes riktigt roligt. Det var som att jag mådde bra igen. Middagen med Elena igår hade gått fantastisk bra och det kändes som att vi kom varandra nära igår. Jag kanske gick lite långt när jag försökte kyssa henne men jag kan känna hur hon känner för mig också och jag måste gå på den känslan just nu.
- Hey, drömmaren. Vad tänker du på? sa J-son och viftade med handen framför mitt ansikte
- Elena, hon är tillbaka i Sverige och vi käkade middag igår. sa jag
- Oh, jag förstår sa J-son och skrattade
- Det hände ingenting. Hon är fortfarande tillsammans med Paul. Hon kommer aldrig släppa honom men igår så kändes det verkligen som att det var vi sa jag
- Slog du i skallen på väg hit? sa J-son och såg frågande på mig
- Nej, det gjorde jag inte men det var ändå så det kändes. Jag måste snacka med henne ikväll igen sa jag
- Och säga vadå? Hon vet ju redan om att du älskar henne mer kan du inte göra sa j-son
- Jo, det finns faktiskt en sak, och nu finns inget som kan hindra mig sa jag och fortsatte att skriva
- Du menar Paul kan inte stoppa dig? sa J-son
- Något åt det hållet iallafall sa jag och skrattade
- Då får man önska dig lycka till sa J-son
Jag skrattade och nickade bara som svar. Jag känner på mig att det här kommer gå hur bra som helst. För det är som J-son säger, nu finns inte Paul här som kan stoppa mig och känner jag Elena som jag gör så hoppas jag att det blir besvarat....
Sent på kvällen - Elena pratar med Paul - Elenas Perspektiv
- So how is it going there? sa Paul
- Good, the school is really good, but i have The weekend of now sa jag och log för mig själv
- Great, but you have not seen Eric then? Sa Paul och jag hörde hur han lät nervös
- You dont have to worry. I meet him and i Said hi, nothing More. You know that you are the one i love sa jag
- And i love you so much. I wish that the Two months Were going faster sa Paul
- Me to, but cant you come up here? sa jag
- You know i want to but i cant. But you will come to Teen Choice Awards right? s Paul
- Of course i will. Its not before im Done with school so thats good sa jag
- It will be great, oh i just miss you so much sa Paul och skrattade
- And i miss you to, but i will see you very soon sa jag
Ring ring ring ring ring (dörrklockan)
- I have to hang up now, its someone at the door sa jag
- Maybe its me sa Paul och skrattade
- Haha, i wish. I love you so much! Remember that sa jag
- Same here. Love you! sa Paul och vi la sen på
Jag la ifrån mig mobilen på sängen och reste mig upp för att gå och öppna dörren. När jag öppnade så blev jag lite förvånad när jag såg att Eric stod där.
- Hej, har jag glömt något vi bestämt? sa jag
- Nej, eller jag glömde någonting här sa Eric hemlighetsfullt
- Ok, men vet du vad det är eller vill du komma in och leta? sa jag
- Inte direkt, jag vet vad det är sa Eric och gick närmare mig
- Och det är? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Det här sa Eric och la sina händer mot min nacke och gav mig en passionerad kyss.........
Detta är kapitel 43 av Imagine. Förlåt att det inte kom upp igår(torsdag) men jag hann inte skriva klart allting för blogg.se appen krånglade hela tiden och sen somnade jag ifrån det. Men nu är det uppe iallafall. Och idag(lördag) ska jag på påskmiddag hos min släkt så hoppas få upp kapitlet idag(lördag) men hinner jag inte kommer det på söndag. EwaldStorie väntar på fortsättning och det kommer också. Men i kapitel 44 som förhoppningsvis kommer idag (lördag) kommer ni bla. Få veta om Elena besvarar kyssen? Vad händer i såfall? Vad händer när Eric och Elena fortsätter träffas? Är dom tillsammans igen? Och vad har hon sagt till Paul isåfall? Vad händer på Teen Choice Awards? Och vem sitter i publiken? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 44 som förhoppningsvis kommer idag(lördag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333