Imagine - Kapitel 43
- Fast det där kan inte stämma. sa Alex
- Vad menar du med det? sa jag och tog på mig skorna
- För Elena är här, i Sverige sa Alex
- Va? Vad sa du nu?! sa jag och vände mig om
- Jag sa att Elena är tillbaka i Sverige, i Stockholm Eric.......
Erics Perspektiv
- Va? Vad sa du nu?! sa jag och vände mig snabbt om mot Alex
- Elena är i Sverige, hon är i Stockholm Eric sa Alex igen
- Hur kan du veta det här? sa jag förvånat
- Min flickvän hörde det från någon som går på samma skola som Elena ska gå på sa Alex
- Det stämmer inte. Hon kan inte vara tillbaka i Sverige. Det går bara inte sa jag och kände mig bara förvirrad
- Men det är hon. Tänkte att du kanske ville veta iallafall sa Alex
- Jag...jag måste gå ut lite sa jag och gick ut till hallen och tog på mig skorna
Jag tog sen på mig min jacka och gick ut från lägenheten. Jag kände mig bara förvirrad och tom. Hon var verkligen tillbaka i Sverige. Jag kunde inte förstå det. Men hon har säkert inte kommit tillbaka för min skull. Inte efter det jag såg på tv:n. Om det nu stämmer. Jag gick en lång promenad när jag plötsligt fick syn på någon. Jag stannade till och då såg jag att det var Elena. Jag skyndade på stegen så jag skulle hinns i kapp henne men det kändes som det var lönlöst. Men jag ska inte ge upp så jag sprang som en galning efter henne och ropade hennes namn tills hon tillslut vände sig om.
Hon tittade lite konstigt och stelt på mig och jag visste inte hur jag skulle göra. Antingen gå fram till henne eller bara gå vidare. Jag valde det första alternativet. Jag gick fram till henne och log.
- Så du kom tillbaka iallafall? sa jag och log
- Ja, jag ska plugga här i två månader. Pappa ordnade med en lägenhet under den tiden sa Elena
- Så du ska inte stanna här sen? sa jag och kände hur det sved inom mig
- Det finns inget som binder mig här tyvärr. Men jag lyssnade på skivan. Jag tror jag förstår bättre hur du känner nu sa Elena och smekte försiktigt min kind
- Så det är sant alltså sa jag och såg ringen på Elenas finger
- Vad menar du? Vad är det som är sant? sa Elena med förvirrad blick
- Jag hörde att du och Paul är förlovade. Grattis sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Va? Jag och Paul förlovade? Vart har du fått det ifrån? sa Elena chockat
- Men ringen då? Dom sa det på nyheterna att ni var förlovade sa jag
- Haha, förlåt att jag skrattar men vi är inte förlovade. Ringen är en present för att jag skulle åka hit sa Elena
- Vadå så ni är inte förlovade? sa jag chockat
- Nej, det är vi inte. Du är för söt. Men det var roligt att se dig igen. Men jag måste gå och handla lite. Hoppas vi ses snart igen sa Elena och gav mig en puss på kinden
- Jag kan hjälpa dig om du vill sa jag snabbt och bet mig sen hårt i läppen
- Hjälpa mig handla? Ja, varför inte. Men isåfall får jag bjuda på middag också sa Elena
- Mer än gärna sa jag och gick efter henne
Jag gick efter Elena till ICA för att handla lite till middagen som Elena bett mig vara med på. Jag var väldigt glad att vi kunde umgås nu utan att vara arga på varandra. Jag hade släppt det här med Paul och henne för jag ville inte må så dåligt längre. Jag älskar henne så mycket och jag kan inte vara arg på henne mer. Och jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att under middagen ska vi komma varandra lite extra nära......
Senare på middagen - Elenas Perspektiv
När Eric hade kommit fram till mig eller rättare sagt sprungit fram till mig så visste jag inte hur jag skulle reagera över huvudtaget. Först hade jag blivit chockad och sen släppte det och jag bjöd med honom hem. Jag hade egentligen inte tänkt göra det men även om vi inte kan vara tillsammans så hoppas jag att vi ska förbli vänner. Vi hade ätit och jag kände hur Eric såg på mig.
- Vad tittar du på? Har jag något i ansiktet? sa jag och log generat
- Nej, jag bara tycker du är så otroligt vacker sa Eric och log
- Tack, men jag måste duka av nu, om du ätit klart alltså sa jag och såg på Eric
- Absolut, jag kan hjälpa dig om du vill sa Eric och hjälpte mig
- Tack, du kan ställa det där bara så tar jag hand om det imorgon. Jag vill inte vara taskig men sa jag och såg på Eric som gick närmare mig
- Men vadå? sa Eric och jag lutade mig mot köksbänken och han kom ännu närmare mig
- Jag ska till skolan imorgon, jag måste upp tidigt sa jag och försökte få ner pulsen
- Ja, det förstås, måste också gå, för jag har lite möten imorgon. Men vi kanske kan ses senare? sa Eric och log
- Kanske det, tack för sällskapet ändå sa jag och andades ut när han rörde sig ifrån mig
- Tack själv. Jag ville bara att du ska veta att jag är väldigt glad att du är tillbaka i Sverige igen sa Eric och gick ut mot hallen
- Vi ses Eric sa jag och såg ner i golvet
Han log mot mig och smekte försiktigt min kind innan han gick ut genom dörren och jag log. Jag låste sen dörren efter honom och jag visste inte vad jag kände mer. Jag vill vara hans vän men jag vet att han vill ha mig tillbaka. Det här kommer bli enormt svårt, speciellt om han ska vara nära mig sådär igen då kommer jag få väldigt väldigt svårt att hålla kontroll på mina känslor. Jag gick in till köket igen och diskade snabbt upp innan jag gick in till badrummet för att göra mig i ordning och sen bytte jag om till min pyjamas med cupcakes lite över och jag kröp sen ner i sängen. Det kanske inte kommer bli så illa att vara tillbaka här ändå. Fast det är bara om jag kan hålla kontroll på mina känslor......
Nästa morgon - Elena vaknar av väckarklockan - Elenas Perspektiv
Jag stängde av väckarklockan och tittade upp mot taket. Första skoldagen. Det kändes helt overkligt att jag skulle gå till en makeup skola och när jag är klar är jag makeup artist. Det kommer bli helt fantastiskt det känner jag på mig. Jag gick sen upp från sängen och gick till garderoben och tog på mig ett par tajta ljusa slitna jeans och en tshirt med engelska flaggan och texten what makes you beautiful på. Sen gick jag ut till köket och tog en macka och lite juice innan jag satte upp håret i en lös fläta och tog sen på mig skorna. Jag tog min jacka och gick ut från lägenheten. Jag låste dörren och gick sen snabbt mot bussen.
När jag gick mot bussen så fick jag syn på Eric. Han log mot mig och jag log tillbaka och vinkade lite försiktigt mot honom. Sen när bussen kom så gick jag på den och jag såg Eric genom fönstret när jag satt mig och det sved lite i hjärtat när jag såg honom för jag saknar honom. Det kände jag igår på middagen. Men om jag känner såhär så kanske vi inte ska vara vänner alls, eller?
Lite senare på eftermiddagen - Erics Perspektiv
Jag satt i studion och skrev på nya låtar med J-son och det kändes riktigt roligt. Det var som att jag mådde bra igen. Middagen med Elena igår hade gått fantastisk bra och det kändes som att vi kom varandra nära igår. Jag kanske gick lite långt när jag försökte kyssa henne men jag kan känna hur hon känner för mig också och jag måste gå på den känslan just nu.
- Hey, drömmaren. Vad tänker du på? sa J-son och viftade med handen framför mitt ansikte
- Elena, hon är tillbaka i Sverige och vi käkade middag igår. sa jag
- Oh, jag förstår sa J-son och skrattade
- Det hände ingenting. Hon är fortfarande tillsammans med Paul. Hon kommer aldrig släppa honom men igår så kändes det verkligen som att det var vi sa jag
- Slog du i skallen på väg hit? sa J-son och såg frågande på mig
- Nej, det gjorde jag inte men det var ändå så det kändes. Jag måste snacka med henne ikväll igen sa jag
- Och säga vadå? Hon vet ju redan om att du älskar henne mer kan du inte göra sa j-son
- Jo, det finns faktiskt en sak, och nu finns inget som kan hindra mig sa jag och fortsatte att skriva
- Du menar Paul kan inte stoppa dig? sa J-son
- Något åt det hållet iallafall sa jag och skrattade
- Då får man önska dig lycka till sa J-son
Jag skrattade och nickade bara som svar. Jag känner på mig att det här kommer gå hur bra som helst. För det är som J-son säger, nu finns inte Paul här som kan stoppa mig och känner jag Elena som jag gör så hoppas jag att det blir besvarat....
Sent på kvällen - Elena pratar med Paul - Elenas Perspektiv
- So how is it going there? sa Paul
- Good, the school is really good, but i have The weekend of now sa jag och log för mig själv
- Great, but you have not seen Eric then? Sa Paul och jag hörde hur han lät nervös
- You dont have to worry. I meet him and i Said hi, nothing More. You know that you are the one i love sa jag
- And i love you so much. I wish that the Two months Were going faster sa Paul
- Me to, but cant you come up here? sa jag
- You know i want to but i cant. But you will come to Teen Choice Awards right? s Paul
- Of course i will. Its not before im Done with school so thats good sa jag
- It will be great, oh i just miss you so much sa Paul och skrattade
- And i miss you to, but i will see you very soon sa jag
Ring ring ring ring ring (dörrklockan)
- I have to hang up now, its someone at the door sa jag
- Maybe its me sa Paul och skrattade
- Haha, i wish. I love you so much! Remember that sa jag
- Same here. Love you! sa Paul och vi la sen på
Jag la ifrån mig mobilen på sängen och reste mig upp för att gå och öppna dörren. När jag öppnade så blev jag lite förvånad när jag såg att Eric stod där.
- Hej, har jag glömt något vi bestämt? sa jag
- Nej, eller jag glömde någonting här sa Eric hemlighetsfullt
- Ok, men vet du vad det är eller vill du komma in och leta? sa jag
- Inte direkt, jag vet vad det är sa Eric och gick närmare mig
- Och det är? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Det här sa Eric och la sina händer mot min nacke och gav mig en passionerad kyss.........
Detta är kapitel 43 av Imagine. Förlåt att det inte kom upp igår(torsdag) men jag hann inte skriva klart allting för blogg.se appen krånglade hela tiden och sen somnade jag ifrån det. Men nu är det uppe iallafall. Och idag(lördag) ska jag på påskmiddag hos min släkt så hoppas få upp kapitlet idag(lördag) men hinner jag inte kommer det på söndag. EwaldStorie väntar på fortsättning och det kommer också. Men i kapitel 44 som förhoppningsvis kommer idag (lördag) kommer ni bla. Få veta om Elena besvarar kyssen? Vad händer i såfall? Vad händer när Eric och Elena fortsätter träffas? Är dom tillsammans igen? Och vad har hon sagt till Paul isåfall? Vad händer på Teen Choice Awards? Och vem sitter i publiken? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 44 som förhoppningsvis kommer idag(lördag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Kommentarer
Josefin säger:
Sååå bra!!!!<3
Nadja säger:
Suuper braaaa!!!!!!!
Trackback