We are Beautiful - Kapitel 28
- Det lät som någon kom sa Eric nervöst
- Nej, Niall är och repar, vi är ensamma sa jag och gav Eric en kyss
- Host host...
- Niall....i can...i can explaine sa jag och såg ledsamt på Niall
- I dont wanna hear it........
Ellens Perspektiv
- Niall....I can...I can explaine sa jag och såg ledsamt på Niall
- I dont wanna hear it, Get out sa Niall argt
- Niall, you cant just tell me to get out, i have no were to go sa jag och reste mig upp från sängen
- I dont care, i dont wanna see you again! Leave and take him with you! sa Niall argt
- Excause me? You cant talk to me like that! sa Eric argt
- I cant? Really? You who just stol my girlfriend! I cant tell you to leave?sa Niall argt
- I think Ellen did a goood choicse for leaving you sa Eric argt
- Say that again! sa Niall och gick fram mot Eric
- Stop it! Eric, is best if you just leave, i need to talk to Niall alone sa jag och såg allvarligt på Eric
- Men, du kan inte mena allvar sa Eric och såg ledsamt på mig
- Snälla, bara gå sa jag och såg ledsamt på Eric
- Ok, som du vill sa Eric och gick härifrån
- So, tell me, you knew he was here didnt you? sa Niall argt
- Yes, i did. But i told him to leave me alone but he came back everytime and it just happend, i love you sa jag
- Maybe you do, but the problem is that you love him more than me sa Niall ledsamt
- No...no i cant say that i do. sa jag och kände hur det värkte i bröstet
- You cant lie to me anymore. I will give you 1 week to leave, then i want you out of here sa Niall
- Please, i do love you sa jag och försökte ta hans hand
- No, stop saying that because i dont believe you anymore. 1 week, then you have to leave sa Niall och gick ut från lägenheten
Jag stod kvar och tittade bara på dörren som var stängd. Jag kunde inte förstå att han faktiskt gjort slut med mig. Jag älskar ju Eric av hela mitt hjärta men jag älskar ju också Niall, och nu hade jag en vecka på mig att ordna någonstans att bo och ordna upp alla kontrakten som jag hade här. Men om jag ville åka tillbaka Sverige visste jag inte. Men om jag vill vara tillsammans med Eric så måste jag det.....
Lite senare - Eric träffar Ellen på en promenad - Erics Perspektiv
Jag hade såklart blivit ledsen när Ellen bett mig gå därifrån men samtidigt förstod jag att hon ville prata ut med Niall ensam. Men hon hade ringt mig senare och frågat om jag ville träffa henne och det var självklart. Vi gick en promenad och jag märkte att hon var lite nedstämd.
- Vad är det som är fel? Ni ska fortsätta eller hur? sa jag och kände hur rädd jag var för svaret
- Nej, han har gett mig en vecka att hitta något nytt sa Ellen ledsamt
- Aj då, men vad betyder det för oss? sa jag nervöst
- Jag vill vara med dig, men jag måste reda ut allt här först, med mina modelljobb och sånt där, men vi har också ett annat problem. Daniella. sa Ellen och såg allvarligt på mig
- Vad är det med henne? sa jag och svalde hårt
- Ni är ju faktiskt tillsammans. Vet hon att du är här? sa Ellen allvarligt
- Ja, det gör hon men inte att du är här, eller att jag träffar dig sa jag
- Du kanske borde prata med henne innan det händer något mer mellan oss sa Ellen
- Jag kanske borde det, men kommer du hem till Sverige? sa jag och tog hennes hand
- Så fort jag ordnat med allt här och du har pratat med Daniella så kommer jag tillbaka, men inte förens allt är utrett sa Ellen och log
- Jag åker tillbaka till Sverige redan imorgon, jag ska reda ut allting då sa jag och log stort
- Ok, men det finns fortfarande ett problem, jag har ingenstans att sova i natt. Niall åker på turnén imorgon men jag kan inte stanna där i natt sa Ellen och såg bedjande på mig
- Då finns det bara ett sätt, du får tälta sa jag och skrattade
- Du är knäpp sa Ellen och kompis boxade mig på armen
- Nej, men vill du sova hos mig? sa jag och log stort
- Mer än gärna, om det inte är ett tält sa Ellen och skrattade
- Nej, jag tänkte vi kunde sova under bar himmel sa jag och skrattade
- Kom nu min knäppis sa Ellen och tog min hand och vi gick vidare
Jag hade det alltid roligt med Ellen och att få vara tillsammans med henne igen var helt magiskt. Men det finns ju såklart ett problem kvar och det är Daniella, hur ska jag förklara det här för henne? Jag vet inte hur hon kommer ta det eller hur jag ska börja.....
Nästa dag - Eric har precis landat i Sverige - Erics Perspektiv
Jag hade landat för några minuter sen och jag var på väg hem med min resväska. Jag hade tagit en taxi hem men jag gick ändå sista biten och nu var det bara att berätta för Daniella. Hur jag nu ska kunna göra det. Ellen skulle komma så fort hon kunde eftersom hon hade en del att lösa innan hon kunde komma tillbaka. När jag gick så kom Plura gående, vi bodde ganska nära varandra så jag passade på att hälsa på honom.
- Tjena sa jag och log
- Tjena Eric. Jag ser att du varit ute och rest igen sa Plura
- Ja, nyss hemkommen från London, så ska hem och packa upp lite nu sa jag
- Ok, men något jag tänkte på är att vi håller på med att spela in Pluras Kök i Istanbul just nu, du har inte lust att vara en av gästerna? sa Plura och såg frågande på mig
- Absolut, det vore jätte kul, du kan be dom ringa Tomas så ordnar han allting sa jag och log stort
- Det gör jag, vi ses i Istanbul då Eric sa Plura och började gå igen
- Det gör vi sa jag och gick mot lägenheten igen
Det kommer bli riktigt roligt att få vara med i Pluras kök och jag vet exakt vem jag ska försöka få med mig, eller smussla in kanske är ett bättre ord. Jag gick upp för trapporna och låste sen upp dörren när jag kom fram och öppnade dörren. Daniella kom springandes och kramade om mig och gav mig en kyss.
- Välkommen hem älskling. Jag har saknat dig sa Daniella och log
- Tack, jag har saknat dig också, men vi fick mycket jobb gjort sa jag lite frånvarande
- Ok... Hände det något där borta för du verkar så konstig? sa Daniella
- Nej, vad skulle det vara? sa jag och svalde hårt
- Vet inte, men någonting är det för du är jätte konstig, säg vad som hänt nu sa Daniella och satte sig i soffan
- Jag..eller jag träffade Ellen där sa jag nervöst
- Okej, hon bor där med Niall va? sa Daniella och såg på mig
- Mmm...eller hon bodde med Niall, dom har gjort slut sa jag
- Vad tråkigt, dom var ju jätte fina tillsammans. Men det kanske löser sig sa Daniella optimistiskt
- Nej, för han kom på Ellen med en annan sa jag och kände hur jag började svettas
- Va? Shit vad hemskt. Stackars Niall, men vänta lite, hur kan du veta att han fann henne med en annan? Har hon berättat det för dig? sa Daniella och såg förvirrat på mig
- Inte direkt sa jag och såg på Daniella för första gången sen jag kom in i lägenheten
- Vadå inte direkt? Om hon inte sa det till dig hur kan du då veta om det? sa Daniella bestämt
- För jag var killen som Ellen var tillsammans med sa jag och tog ett djupt andetag
- Ursäkta? Vad sa du nu? Var du...var du tillsammans med Ellen i London?! sa Daniella argt och med sprucken röst
Jag kunde inte få fram ett ord så jag nickade bara till svar. Jag kunde inte se på henne och jag förstod att hon måste vara chockad.
- Men du kan väl svara?! Var du det? Var du tillsammans med Ellen i London?! sa Daniella med gråten i halsen
- Ja......
Detta är kapitel 28 av We Are Beautiful. Jag är verkligen så ledsen att det tagit så lång tid att få upp kapitlen men nu kommer det komma ett kapitel varje torsdag istället. Jag hoppas det ska funka bättre :) Och kapitel 29 kommer på torsdag och då kommer ni bla. Få veta vad som händer mellan Eric och Daniella? Kommer Ellen tillbaka? Vad händer i Istanbul? Kommer Eric vara med i Mellon igen? Och finns det bara lycka framför Ellen och Eric nu eller kommer nya hinder stå i vägen? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 29 som kommer på torsdag.
Förlåt att det blev kort men blogg.se raderade allt jag skrivit innan av någon anledning för det fanns inte där när jag skulle fortsätta :( Men hoppas det är okej ändå ❤️
TUUUSEN tusen tusen tuuuuusen miljoners miljarders triljarders tack för allt ett fantastiska stöd och fina vackra och underbara kommentarer! Jag är så otroligt glad och tacksam att jag har alla er och det är ni som gör det möjligt för mig att ha bloggen! Utan er skulle den aldrig finnas!! Tack! Ni är dom bästa som finns!!!
Love you all! Älskar er alla av hela mitt hjärta!! Elsker Er!!!! 💕💕💕❤️❤️❤️
We are Beautiful - Kapitel 27
När vi släppte varandra så var det som att alla mina känslor kom tillbaka. Jag orkade inte dölja dom mer så jag kastade mig runt Erics hals och vi började kyssa varandra passionerat. Eric lyfte upp mig och jag la mina ben runt hans midja och han satte mig på en av bänkarna......
Erics Perspektiv
Efter kyssen så kastade sig Ellen runt min hals och jag lyfte upp henne och hon la sina ben runt min midja medan jag sen satte ner henne på en av bänkarna som fanns där. Vi kysstes mer passionerat än innan och jag drog upp hennes morgonrock och hon tog snabbt av mig min tröja.
Jag lyfte upp hennes ben mot mina höfter och hon lekte med mitt hår. Det började hetta till allt mer när det precis knackade på dörren.
- Yes? sa Ellen och tog ett djupt andetag
- They are Ready for you now sa en kvinna
- Im Coming sa Ellen och såg på mig
Vi började båda skratta lite innan hon gav mig en kyss och hoppade ner från bänken. Jag tog på mig tröjan och såg mot Ellen.
- Så, vad händer nu? sa jag
- Plåtningen fortsätter sa Ellen och log
- Jag menade med oss sa jag och log
- Jag är tillsammans med Niall, och det här kanske bara var en engångs grej sa Ellen och knöt ihop morgonrocken igen
- Kan jag inte komma hem till dig ikväll så vi får prata ordentligt sa jag med bedjande blick
- Ja, Niall är ju och repar inför turnén hela kvällen och är inte hemma förens imorgon bitti, så visst sa Ellen
- Bra, då kommer jag så fort jag kan sa jag och gick fram mot Ellen
- Kom vid 19.00, okej? sa Ellen och smekte försiktigt min kind
Jag nickade till svar och hon öppnade sen dörren och skyndade sig ut till plåtningen medan jag gick iväg och jag skulle träffa Tomas för att sen åka och göra lite studio jobb innan jag skulle träffa Ellen ikväll. Jag vinkade in en taxi och åkte mot studion och tankarna började snurra runt i mig. Det lät ju faktiskt som hon tänkte fortsätta vara tillsammans med Niall, hon kan inte göra så, för hon har faktiskt känslor för mig, annars skulle hon inte kysst mig. eller?
Senare på kvällen - Hemma hos Ellen - Ellens Perspektiv
Eric hade kommit hem till mig och vi skulle prata om vad som hänt mellan oss tidigare idag. Niall var inte hemma och det var tur för han får aldrign veta om vad som hänt mellan mig och Eric. Vi satt i soffan och jag visste inte vad jag skulle säga.
- Så, vad händer med oss nu? sa Eric och såg på mig
- Det får inte hända något mer mellan dig och mig. Det som hände idag var fantastiskt, det håller jag med om men det får inte hända igen sa jag
- Så du kommer tränga bort dina känslor för mig? Jag vill vara med dig och ingen annan, du måste tro mig sa Eric
- Mitt liv finns här, jag kan inte bara riva upp allt för din skull, hur mycket jag än vill sa jag
- Jag älskar dig Ellen, förstör inte det när det äntligen börjar bli bra mellan oss igen sa Eric ledsamt och flyttade sig närmare mig
- Snälla, gör inte såhär mot mig sa jag och såg på Eric
- Vad är det inte jag ska göra? sa Eric och smekte min kind och rörde sig sakta ner mot min hals
- Det där, jag kan inte stå emot dig då sa jag och försökte stänga av känslorna
- Jag vill inte sluta sa Eric och la sin hand runt min nacke
- Det är fel sa jag och rörde mitt ansikte närmare Erics
- Men varför känns det då så rätt? sa Eric och våra läppar möttes
Vi började kyssa varandra hett och passionerat. Jag satte mig gränsle över honom och la mina händer i hans hår. Han drog sakta ner axelbandet på mitt linne och kysste försiktigt min hals. Han lyfte sen försiktigt upp mig och vi gick in till sovrummet där han la sig över mig. Jag drog av honom tröjan och han la sin hand mot min mage. Jag rös till och la mina händer mot hans rygg. Vi fortsatte att kyssas och vi blev allt mer på varandra. Vi hjälptes sen åt att ta av varandra dom sista kläderna för att sen ha sex. Vi stönade och hade det fantatiskt.
Nästa morgon - Erics Perspektiv
Natten med Ellen hade varit helt underbar. Men klockan var redan 06.00 och jag var tvungen att gå härifrån innan Niall kom tillbaka. Det vore en katastrof för Ellen, fast jag vet att det kommer bli vi två igen nu. Ellen hade gått upp med mig och vi skyndade oss ut till hallen och jag tog på mig skorna.
- Jag kommer sakna dig sa jag och log
- Och jag dig, men jag ringer sa Ellen och gav mig en kyss
- Lovar du? sa jag och såg allvarligt på Ellen
- Jag lovar, du kan lita på mig sa Ellen och log
Jag gav henne en sista kyss innan jag gick ut från lägenheten och skyndade mig ut från huset. Jag såg mig omkring innan jag gick ut och jag såg inte Niall någonstans så jag sprang därifrån och hoppade sen in i en taxi och åkte till hotellet. Men nu finns det hopp iallafall, hoppas jag....
Lite senare på dagen - Ellen träffar Louis - Ellens Perspektiv
Jag visste vad jag måste göra. Jag älskar ju Eric och jag måste egentligen prata med Niall men jag vet inte hur jag ska göra. Jag hade bestämt mig för att gå och träffa Louis innan lite möten om kommande jobb. Vi gick en promenad och det märktes att han förstod att det var något som var fel.
- Ok, you haven't said a word for a long time now, what's wrong? sa Louis
- Well, Eric Is here. He has work and stuff here so I came home to me sa jag
- No, don't tell me that you and him have done something sa Louis
- We have, I couldn't resist and I love him. I don't know what to do sa jag
- How could you do this to Niall? And how could he do this to you? sa Louis
- What are you talking about? It's my fault not Erics. sa jag
- I love you Ellen, like you were my own sister but you can't do this to Niall sa Louis
- I know, but I'm gonna talk to him. I have to, but for now I have to go sa jag
- Ok, remember that I'm on your side but you have to tell Niall before he gets to know this from someone else sa Louis
- I know, and thanks for being so understanding sa jag och gick snabbt iväg igen
Jag visste att Louis hade rätt, om Niall fick veta det här från någon annan skulle han bli jätte ledsen och det är något jag verkligen inte vill för jag tycker fortfarande så mycket om honom. Men jag vet inte hur jag ska berätta det för honom utan att såra honom så mycket?.....
Senare på hotellet - Erics Perspektiv
Jag skulle snart ut på lite olika möten när det knackade på dörren. Jag skyndade mig för att öppna dörren och jag blev lite chockad när jag såg vem som stod där.
- Hi Louis, i have to go soon so i hope it dosent take that long time sa jag
- No, not that long. Just a simpel question, what are you doing? sa Louis irriterat
- What? I dont understand sa jag förvirrat
- Ellen told me. Did you really have to go between her and Niall? And i also thougth you had a girlfriend sa Louis bestämt
- I do, but i love Ellen and i cant just leave her. Im sorry that she have to leave Niall but we love eithter sa jag
- Maybe you should think about your girlfriend and Niall before you make the same mistake again sa Louis och gick bort i korridoren
- What are you talking about? sa jag förvånat
- Spain, you broke Ellens heart and what makes you think that you would't do that again? sa Louis
- I would never do that to her again. Never sa jag bestämt
- I guess you dont have have any problems with Breaking someone elses Hearts to then, like your girlfriend and Nialls sa Louis surt
- You have No right to judge me. So leave me alone sa jag och smällde igen dörren hårt
Jag blir så sur! Hur kan han komma hit och säga åt mig vad jag ska göra eller inte? Visst det kommer göra ont för alla inblandade men ingen ska få stoppa min kärlek till Ellen. Men tänk om Louis pratat med henne också och fått henne att ändra sig? Jag måste prata med henne nu. Direkt....
Senare hemma hos Ellen - Ellens Perspektiv
Eric hade kommit hit och vi hade gått in till mitt och Nialls sovrum. Vi låg och kysstes lite och vi hade pratat om vad Louis sagt till Eric men jag ser det inte som Louis, det här är inte Erics fel, jag vet att Niall kommer bli sårad men jag kan inte göra något åt det för jag älskar ju honom så mycket.
- Jag älskar dig sa jag och log
- Och jag älskar dig, hörde du det där? sa Eric och såg på mig
- Nej, vadå? sa jag och såg oroligt på Eric
- Det lät som någon kom sa Eric nervöst
- Nej, Niall är och repar, vi är ensamma sa jag och gav Eric en kyss
- Host host...
- Niall....i can...i can explaine sa jag och såg ledsamt på Niall
- I dont wanna hear it........
Detta är kapitel 27 av We are Beautiful. Förlåt förlåt förlåt att det tagit sån tid att få upp det :( Jag ska skärpa mig jag lovar men det är så mycket just nu men jag ska skärpa mig. Kapitel 28 kommer på onsdag senast och då kommer ni bla. Få veta vad som händer när Niall kommit på Ellen och Eric? Stannar Ellen i London? Vad händer mellan Eric och Daniella? Kommer det bli Ellen och Eric igen och hur blir det bli när Eric ska vara med i Mello igen? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 28 som kommer på onsdag senast ❤️
TUUUSEN tusen tusen tuuuuusen miljoners miljarders triljarders tack för allt ett fantastiska stöd och fina vackra och underbara kommentarer! Jag är så otroligt glad och tacksam att jag har alla er och det är ni som gör det möjligt för mig att ha bloggen! Utan er skulle den aldrig finnas!! Tack! Ni är dom bästa som finns!!!
Love you all! Älskar er alla av hela mitt hjärta!! Elsker Er!!!! 💕💕💕❤️❤️❤️
We are Beautiful - Kapitel 26
Min mobil började ringa och jag såg att det stod "Tomas" på displayen men jag hann inte svara nu. När taxin stannade så betalade jag återigen och klev ur. Det här huset såg lite annorlunda ut, lyxigare på något sätt. Men här stod inte Ellens namn på skylten men som tur var så kom en man ut från porten och jag smet snabbt in efter honom. Jag tittade sen igen inne i trapphuset om jag kunde lista ut vilket namn som var Ellens. Det fanns en person som eller två personer som hette Elin och Niko, det kändes som att det kunde vara dom. Jag chansade, så jag sprang upp för trapporna och när jag stod utanför dörren så kändes det som att jag fick tusen nålar genom hela kroppen. Jag ringde försiktigt på dörren och väntade på att någon skulle öppna. När den tillslut öppnades så stod Ellen där och jag log stort.
- Ellen.......
Ellens Perspektiv
Niall var ute med dom andra killarna för att göra intervjuer och jag skulle snart till en plåtning men helt plötsligt så ringde det på dörren och jag förstod ingenting. Jag väntade inte besök så jag sprang snabbt för att öppna dörren och fick en chock när jag såg vem som stod där.
- Ellen...jag är så glad att se dig sa Eric
- Vad gör du här? Förföljer du mig? sa jag och såg på Eric
- Nej, vi hade jobb här så jag passade på att söka upp dig sa Eric och gick närmare mig
- Jag ska gå nu, så är du snäll att flytta på dig sa jag lite irriterat
- Hur kan du vara så kall? Minns du inte vad vi hade tillsammans? sa Eric
- Jo, men det är över nu. sa jag allvarligt
- Jag kan få dig att minnas igen sa Eric och gav mig en kyss
Jag blev så chockad och försökte trycka bort honom men det hjälpte inte så knäade honom. Han backade bakåt av smärta och jag såg bara på honom.
- Vad sjutton håller du på med? sa jag surt
- Jag ville bevisa för dig att vi har något tillsammans sa Eric med smärta i rösten
- Förlåt för det där men lämna mig i fred nu sa jag och stängde dörren
Jag tog ett djupt andetag och det gjorde ont i hela kroppen för vad jag gjort mot honom men han kan inte bara komma hit och tro att allting ska bli som förut, jag vill inte att det ska vara så men jag kände något i kyssen, något jag helst inte ville känna.....
Erics Perspektiv
Det där gick ju inte alls som jag hade tänkt mig. Jag försökte vila lite innan jag gick ner för trapporna lite sakta. Jag vinkade in en taxi och klev in. Tomas hade lämnat flera meddelanden på min mobil och undrade vart jag var någonstans.
Jag åkte tillbaka till hotellet och kände mig bara ledsen. Jag möttes i receptionen av Tomas som såg ganska irriterat på mig. Och jag förstod varför.
- Vart har du varit? Jag har ringt dig flera gånger sa Tomas irriterat
- Jag behövde göra någonting. Men jag är här nu sa jag
- Jaja, vi måste åka nu. Kom sa Tomas
Jag följde med honom och jag kände mig fortfarande bara ledsen. Jag önskade så mycket att Ellen inte varit så kall mot mig, men jag måste prata med henne igen på ett eller annat sätt....
Lite senare på kvällen - Ellens Perspektiv
Jag förstod fortfarande inte riktigt vad som hade hänt tidigare idag. Det kändes väldigt fel att jag varit så elak mot Eric men jag klarar inte av det här längre, jag önskar bara allting kunde vara som det var innan allt det här hände. Eric hade ringt mig flera gånger men jag svarade inte, jag orkade inte helt enkelt. Niall var forfarande ute och jobbade så jag fick vara ensam och det var det sista jag behövde just nu.
Jag tog upp mobilen och slog Nialls nummer och han svarade efter 4:a signaler.
- Hi sweetheart. How is everything? sa Niall
- Good, but i miss you sa jag
- I miss you to, but how about a dinner? At Our favorite place sa Niall
- That sounds perfect, what time? sa jag och log för mig själv
- how about 30 minutes? sa Niall med glad ton
- Great, i see you then sa jag
- Amazing, love you sa Niall
- Love you to sa jag och vi la sen på
Jag gick in till sovrummet för att byta om. Jag tog på mig en svart tajt medellång klänning och släppte ut håret. Jag tog ett djupt andetag och försökte fokusera på att det ska bli bra, men Eric fanns fortfarande kvar i mina tankar hela tiden.
Men efter att jag gjort mig helt klar så tog jag på mig min jacka och gick ner för att försöka få en taxi till resturangen när Eric kom springandes mot mig. Jag orkade inte med det här just nu. Kunde jag inte bara få ha en kväll med min pojkvän utan att stöta på ännu mer problem?
- Vad vill du? Jag har bråttom sa jag
- Ellen, du måste prata med mig någongång sa Eric
- Jag har gått vidare det måste du också göra sa jag
- Hur kommer det sig då att jag inte tror dig? sa Eric
- Det är ditt problem isåfall, jag måste åka nu sa jag
- Vart ska du? sa Eric och tog tag i min hand
- Jag ska äta middag med Niall, hej då sa jag och klev in i taxin och åkte i väg
Jag försökte att tänka bort Eric för en stund och när jag kom till resturangen så hängde jag av mig jackan och sen gick jag in till Niall och gav honom en kyss.
- You look so beautiful sa Niall och drog ut stolen åt mig
- Thank you, and you look so handsome sa jag och log
- I missed you so much today sa Niall och tog mina händer över bordet
- And i missed you, This is going to be Our night sa jag och log
- I totally agree sa Niall och tittade i menyn
Jag tog upp menyn och försökte koncentrera mig på dejten med Niall men Eric fanns alltid där i mitt huvud. Jag kan inte sluta tänka på honom och jag kanske borde gett honom en chans? Fast jag är ju lycklig med Niall, eller?.....
Lite senare på resturangen - Erics Perspektiv
Jag hade hoppat in i en annan taxi och följt efter bilen och sen hade jag väntat en stund utanför resturangen innan jag smugit mig in. Jag såg dom och det högg till i mig varje gång dom kysste varandra eller bara höll i varandras händer. Men när Niall reste sig från bordet så passade jag på att springa fram och sätta mig på hans plats.
- Vad håller du på med?! sa Ellen argt
- Du kan inte undvika mig för evigt. Allt jag vill är att du ska prata med mig sa jag
- Jag vill ju inte, det här måste få ett slut nu sa Ellen
- Jag kommer inte ge upp hoppet om dig, jag är kvar i London några dagar till och jag vill prata med dig sa jag
- Du måste gå nu, Niall kan komma tillbaka vilken sekund som helst nu sa Ellen
- Okej, jag går men jag kommer tillbaka, kom ihåg det, för oavsett vad du tror Ellen så älskar jag dig sa jag och reste mig upp från stolen
Jag skyndade mig sen därifrån och jag visste att jag ska träffa henne fler gånger under min tid här för jag ska vinna henne tillbaka....
2 dagar senare - Eric kommer till Ellens lägenhet - Erics Perspektiv
Jag hade låtit Ellen vara i två dagar men eftersom jag snart skulle åka tillbaka till Sverige så kändes det viktigt att jag försökte prata med henne igen innan jag åkte. Jag hade tagit mig hem till hennes lägenhet och jag ringde på dörren. Det tog en stund innan någon öppnade men när det inte var den som jag hade väntat mig som öppnade så visste jag inte vad jag skulle säga eller göra.
- Eric? Hi, thats a Suprise sa Niall
- Yes, im here for work so i just though why not come up and say Hello sa jag och log
- Thats great, but Ellen is on a photoshoot right now sa Niall
- Ok, but you dont know Were she is? I mean it would just be nice to say hi to her sa jag
- Yeah, here is the adress sa Niall och gav mig en lapp med adressen på
- Thanks, so i hope its going to be More time to hang out sa jag
- That would be awsome, so see you later sa Niall och log innan han stängde igen dörren och jag gick ner för trapporna
Jag sprang ner för trapporna och vinkade in en taxi. Jag gav chaffören adressen och åkte dit, och den här gången ska jag inte ge mig...
Lite senare på plåtningen - Ellens Perspektiv
Jag stod i en bikini och morgonrock för att få vänta lite tills jag skulle ut igen. Det var en blandad plåtning idag och jag kände mig väldigt taggad för det. Jag gick runt i mitt omklädningsrum och väntade när det knackade på dörren.
- Yes? sa jag och såg mot dörren
- There is someone here that wants to meet you sa en kvinna
- Ok, if its ok for you sa jag
- You can go in sa kvinnan och Eric kom in
- Så, du lämnade mig ifred i två dagar och nu kommer du hit? sa jag
- Jag kommer inte ge mig, jag vet att du känner något för mig, du sa det på flygplatsen sa Eric
- Ja, men det spelar ingen roll längre. Jag har känslor för dig men jag tänker inte göra något åt dom sa jag
- Om du inte känner något så kyss mig isåfall sa Eric
- Okej, men om det inte händer något med kyssen så lämnar vi varandra ifred sa jag
- Visst sa Eric och vi kysste varandra
När vi släppte varandra så var det som att alla mina känslor kom tillbaka. Jag orkade inte dölja dom mer så jag kastade mig runt Erics hals och vi började kyssa varandra passionerat. Eric lyfte upp mig och jag la mina ben runt hans midja och han satte mig på en av bänkarna......
Detta är kapitel 26 av We are Beautiful. Jag är sååååå ledsen att det tagit så extremt lång tid att få upp det men det har varit mycket med jul och sånt och sen är jag förkyld. Riktigt förkyld så det stoppade lite också :( Men ska skärpa mig nu. Kan inte avslöja vad som kommer hända i kapitel 27 för att inte förstöra spänningen :) Men kapitel 27 kommer om jag har tur på söndag :) Tack för att ni står ut med mig! Nu ska det bli ändring ❤️
TUUUSEN tusen tusen tuuuuusen miljoners miljarders triljarders tack för allt ett fantastiska stöd och fina vackra och underbara kommentarer! Jag är så otroligt glad och tacksam att jag har alla er och det är ni som gör det möjligt för mig att ha bloggen! Utan er skulle den aldrig finnas!! Tack! Ni är dom bästa som finns!!!
Love you all! Älskar er alla av hela mitt hjärta!! Elsker Er!!!! 💕💕💕❤️❤️❤️
We are Beautiful - Kapitel 25
- Det är inte så bra med Daniella, det finns någon annan som finns i mitt hjärta sa Eric och tog min hand
- Eric, det var inte det jag frågade, jag frågade om du har känslor för mig? sa jag igen
- Ja, jag har det, och har haft det sen vi skiljdes åt i Spanien......
Ellens Perspektiv
- Ja, jag har det, och har haft det sen vi skiljdes åt i Spanien sa Eric
- Oj, men jag önskar du hade kommit tidigare för det här förändrar tyvärr ingenting sa jag ledsamt
- Det är klart det gör, det förändrar allt sa Eric allvarligt
- Gör det inte svårare än det redan är, jag måste gå ombord nu sa jag och försökte dölja tårarna
- Du ljuger för dig själv förstår du inte det? sa Eric
- Det är möjligt, men jag älskar Niall och det finns inget som kan ändra det, inte änns du Eric sa jag och gick ombord planet
Jag kände hur det värkte i hela bröstet. Tårarna brände innanför ögonlocken och jag fick hålla emot så hårt för att inte visa för någon hur dåligt jag mådde. Jag satt bredvid Niall i planet och han märkte nog hur stel jag var men jag kunde inte hjälpa det.
- What happend? sa Niall oroligt
- Nothing, he just wanted to say Goodbye, its just hard to leave sa jag
- Its going to be ok i Promise sa Niall och la sina armar runt mig och jag kröp nära hans famn
- I hope you are right sa jag
Jag hoppas verkligen, verkligen att han har rätt....
2 dagar senare i Sverige - Eric är på ett möte - Erics Perspektiv
Jag satt på ett möte med några skivbolags människor och pratade omvad jag skulle göra nu. Jag lyssnade bara halvt till vad dom sa för jag tänkte på Ellen, hon var verkligen borta nu...Jag känner mig bara helt tom just nu...
- Vad säger du om det Eric? sa Tomas
- Va? sa jag och kom tillbaka till verkligheten
- Om London? Att åka dit och jobba lite sa Tomas och såg allvarligt på mig
- Det låter som en fantastisk ide, jag hänger gärna på sa jag och log stort
- Okej, men det funkar ju faktiskt om ni åker imorgon redan sa Lars ( VD på skivbolaget)
- Bra, då var det bestämt sa jag och log
- Ja, det var det sa Tomas och skrattade
Det här är ju perfekt. Fast hur ska jag kunna förklara för Daniella? Jag hade velat prata med henne för några dagar sen när jag åkte från flygplatsen men när jag tänkte på vad Ellen sagt så kändes det som att det inte var någon ide alls längre. Jag hade blivit krossad kändes det som. Av någon som jag älskar av hela mitt hjärta men nu ska jag till London, visserligen för att jobba men jag kan säkert få lite ledigt och då ska jag söka upp Ellen, och hoppas på att Niall inte är där då....
Samtidigt i London - Ellens Perspektiv
Jag hade precis kommit hem från ett jobb och regnet hade verkligen bara vräkt ner över mig. Jag var dyngsur och jag gick in till sovrummet för att byta till torra kläder. Jag tog på mig ett par korta mysshorts och en av Nialls tröjor och gick snabbt in i badrummet för att torka håret när jag hörde hur ytterdörren öppnades och Niall kom in. Han gick in till sovrummet och la sig på sängen och jag smög direkt dit och la mig över honom.
- Hi, i didnt know that you Were here sa Niall och log stort
- The work got Done a little bit faster then i first thougth sa jag
- And i can see that my shirt is very nice to be in sa Niall och skrattade
- Yes it is, you have to blame the Rain and it smells like you to sa jag
- You must be the cutest Girl in the world sa Niall och rullade runt så han hamnade över mig
- Only if you are the cutest boy in the world sa jag och log stort
- Well, i think we can work on that sa Niall och kysste mig
Vi släppte sen varandras läppar och jag vet inte hur men helt plötsligt så började han kittla mig och jag honom. Vi rullade runt i sängen och skrattade. Det var verkligen så fantastiskt med Niall, han fick mig att glömma alla jobbiga saker, men något som jag faktiskt hade tänkt ganska mycket på i hemlighet var Eric, och hans ord på Arlanda.
Att jag sagt till honom att det var försent. Det gjorde ont i hela mig när jag tänkte på vad jag sagt. Jag hade tänkt ringa honom flera gånger men varje gång hade jag tryckt bort det för jag ville inte att allting skulle förändras, jag har ett nytt liv här och jag måste glömma det som hände på flygplatsen men hur glömmer man något som betyder så otroligt mycket för mig?.....
Nästa dag - Eric letar upp Ellens lägenhet - Erics Perspektiv
Vi hade landat för någon timme sen och vi hade checkat in på hotellet och innan vi skulle åka på jobb så hade jag skyndat mig ner till receptionen för att fråga om dom hade någon information om Ellen. Det var kanske ett ganska dåligt val men hon är ju modell och tillsammans med Niall så något kanske dom vet.
- Hello, can you help me? sa jag
- Yes, what can i help you with? sa kvinnan
- Do you know anything about Ellen, she is a Model and Together with Niall Horan in One Direction sa jag
- No, im sorry. Ive seen pictures of them but no, i dont know anything about her sa kvinnan
- Ok, Thanks for the help anyway sa jag och vände mig bort
- Im sorry, but i heard what you Said and i know a little about them sa en tjej i 16 års åldern
- You do? That is great sa jag och kände hur hoppet tändes igen
- Yes, what is it that you wanna know? sa tjejen
- Maybe Were they live sa jag och bet mig lite lätt i läppen
- That can be heard, i think they have everything like that private sa tjejen
- Oh, ok, but Thanks anyway sa jag och skulle precis gå när tjejen tog tag i min arm
- But, i do know Where she lived before if that can help sa tjejen
- Here? In London? sa jag och log stort
- Yes, here is the addres sa tjejen och gav mig en lapp som hon skrev ner adressen på
- Thank you so much! sa jag och skyndade mig ut på gatan
Jag vinkade in en taxi och bad honom köra till adressen jag fått. Jag kände hur magen fylldes av fjärilar och det här kan vara min chans. Det är helt perfekt. Efter en stund stannade taxin och jag betalade för att sen gå ut och se på huset som var fyllt med lägenheter. Jag gick fram mot porten och såg på skylten där alla namnen stod och Ellens namn fanns där men när jag tryckte på knappen så ringde det men ingen svarade.
Hon måste ha flyttat helt klart. Jag stod kvar en stund och tillslut kom det ut en lite äldre dam med en hund och jag stoppade henne direkt.
- Hi, im sorry to interupt but do you know a Girl named Ellen here? sa jag
- Yes, she is a lovley Girl. But she dosent live here anymore sa kvinnan
- Ok, do you know Where she moved? sa jag och log
- Yes, she was saying something about it, i think she is Living her sa kvinnan och förklarade vägen för mig
- Thank you, do you have an addres? sa jag
- Oh, yes i do, it is sa kvinnan och sa adressen åt mig
- Thank you so much! sa jag och vinkade in ännu en taxi och bad honom åka till den nya adressen
Min mobil började ringa och jag såg att det stod "Tomas" på displayen men jag hann inte svara nu. När taxin stannade så betalade jag återigen och klev ur. Det här huset såg lite annorlunda ut, lyxigare på något sätt. Men här stod inte Ellens namn på skylten men som tur var så kom en man ut från porten och jag smet snabbt in efter honom. Jag tittade sen igen inne i trapphuset om jag kunde lista ut vilket namn som var Ellens. Det fanns en person som eller två personer som hette Elin och Niko, det kändes som att det kunde vara dom. Jag chansade, så jag sprang upp för trapporna och när jag stod utanför dörren så kändes det som att jag fick tusen nålar genom hela kroppen. Jag ringde försiktigt på dörren och väntade på att någon skulle öppna. När den tillslut öppnades så stod Ellen där och jag log stort.
- Ellen.......
Detta är kapitel 25 av We Are Beautiful. Förlåt att det tagit så otroligt lång tid att få upp det men har haft så mycket att göra :( Men jag ska skärpa mig. Kapitel 26 kommer på tidigast onsdag och senast fredag. Jag hoppas det är okej :) Kommer inte avslöja vad som kommer hända i nästa kapitel för att inte förstöra spänningen men som sagt kapitel 26 kommer på onsdag eller fredag :) Nytt kapitel på Fooo bloggen kommer snart! 😘
TUUUSEN tusen tusen tuuuuusen miljoners miljarders triljarders tack för allt ett fantastiska stöd och fina vackra och underbara kommentarer! Jag är så otroligt glad och tacksam att jag har alla er och det är ni som gör det möjligt för mig att ha bloggen! Utan er skulle den aldrig finnas!! Tack! Ni är dom bästa som finns!!!
Love you all! Älskar er alla av hela mitt hjärta!! Elsker Er!!!! 💕💕💕❤️❤️❤️
We are Beautiful - Kapitel 24
Jag tog på mig skorna och gick ut från hotellet. Jag mådde illa och kände mig yr. Förlovad? Jag förstod ingenting. Jag gick i mina egna tankar när jag krockade med någon.
- Förlåt, jag såg dig inte sa jag
- Det är okej...hej Ellen sa personen
- Hej Eric......
Erics Perspektiv
Jag hade fått en chock när jag sprungit in i Ellen. Vi stod och tittade på varandra en lång stund och jag visste inte om jag skulle säga någonting eller om hon skulle säga något.
- Så, jag läste att du förlovat dig sa Ellen
- Vi kanske kan gå en promenad och prata? sa jag lite snabbt
- Ja, visst. Men grattis till förlovningen ändå sa Ellen igen
- Tack, ditt liv har förändrats också har jag märkt. Modell, varit med i en 1D video och tillsammans med Niall sa jag
- Ja, det var mycket som förändrades sen vi gjorde slut i Spanien, jag är glad att du gått vidare också sa Ellen
- Menar du verkligen det där? sa jag och såg förvånat på Ellen
- Ja, faktiskt. Jag hade jätte svårt att komma över dig men nu har jag gjort det. sa Ellen
- Varför låter du då så ledsen när du sa grattis till mig sa jag
- Vad är det du vill att jag ska säga? Att jag inte alls är glad för att du är förlovad? Att jag önskar att du aldrig gjorde slut? sa Ellen irriterat
- Nej, men en del av mig kanske inte har kommit över dig sa jag
- Jag måste gå tillbaka till hotellet. Niall blir orolig annars sa Ellen
- Lycka till på konserten då. Antar att vi inte ses mer nu sa jag och svalde klumpen i halsen
- Så, du kommer inte på konserten? sa Ellen och såg med frågande blick på mig
- Kanske, jag vet inte om Daniella vill det sa jag
- Du gör som du vill, men jag väntar utanför entré 1 ifall ni dyker upp. Vi ska ut och käka middag efter så ni får gärna följa med då sa Ellen
- Du är seriös eller hur? sa jag förvånat
- Ja, det vore ju kul om vi kunde umgås som vänner. Men jag finns där iallafall, jag väntar i ungefär en timme, kommer ni så kommer ni sa Ellen
- Tack, vi kanske ses då sa jag och gav Ellen en kram innan hon gick iväg
Det kändes jätte konstigt att träffa henne och att hon nu ville att jag och Daniella skulle komma på konserten och sen äta middag tillsammans med dom det kändes inte rätt, och att jag dessutom fick tillbaka känslorna för henne. Jag vet inte vad jag ska göra....
Lite senare - Ellens Perspektiv
När jag kom tillbaka till hotellet så hade Niall först varit ute för att göra lite intervjuer men nu var han tillbaka till hotellet. Jag kände mig lite taskig för jag hade varit så hård mot Eric men jag blev så irriterad när han verkade vilja att jag skulle säga att jag saknade honom. Men jag hoppas på ett sätt att han kommer på konserten för då kan vi umgås som vänner, hoppas jag iallafall.
Niall och jag låg på golvet under en filt och myste tillsammans framför tv:n. Vi brukade göra det, lägga ut massor med kuddar på golvet och bara krypa upp i varandras famn och det var bara mysigt.
- There is something i need to tell you sa jag nervöst
- Ok, what is that? sa Niall och såg på mig
- I meet Eric, and i invited him to the concert and for the dinner after sa jag
- Really, and he was ok with that? sa Niall förvånat
- I guess so, he is taking his girlfriend with him, or fiance sa jag
- Fiance? That was a suprice, but as long as you are ok with it sa Niall
- I am, because there is only one person that i love and that is you sa jag
- And i love you so much to sa Niall och gav mig en kyss
Även om Niall trodde att jag inte skulle tycka att det var okej att Eric följde med så är det faktiskt det. Jag har kommit över det, på riktigt. Jag är lycklig med Niall och jag vill inte ändra det, det är vad jag vet iallafall, hoppas jag....
Nästa dag - Konsertdagen - Några minuter till insläpp - Erics Perspektiv
Jag hade varit väldigt nervös inför att fråga Daniella om hon ville följa med och jag förstod inte varför egentligen eftersom hon blev väldigt glad att jag frågade så nu var vi på väg till Entre 1 för att träffa Ellen. Mitt hjärta slog hårt när vi gick där hand i hand och det var flera som tittade mot mig och när jag såg Ellen så blev jag ännu mer nervös. Daniella märkte ingenting som tur var men jag försökte att inte visa mig så spänd inför henne.
- Så ni kom. Vad kul, Dom har redan börjat släppa in så här är era biljetter och vi ses här utanför efter konserten så kan jag hjälpa er in bakom scenen sen sa Ellen och log
- Ok, tack för att du bjöd oss, det här är Daniella, min fästmö förresten sa jag
- Hej, Ellen sa Ellen och log
- Daniella, jätte snällt att vi fick komma och ser fram emot middagen sa Daniella
Ellen log bara innan hon skyndade sig in och skyndade sig sen att gå in med någon vakt bakom scenen. Det sved inom mig när hon inte verkade bry sig om mig alls, att det var som jag var luft för henne, jag önskade bara hon kunde se mig och förstå att mina känslor för henne inte alls har försvunnit helt och hållet. Men det kommer hon kanske aldrig tro efter det jag sa till henne i Spanien, men man kan ju hoppas. Missförstå mig rätt jag älskar Daniella men det är något hos Ellen som jag saknar, och vem vet det kanske inte är så allvarligt mellan henne och Niall trots allt....
Senare under konserten - Ellens Perspektiv
Jag stod vid sidan av scenen och tittade på killarna, men jag såg också Eric en bit bort och det här kändes fel. Det märktes att det fanns en spänning mellan oss och det gjorde det bara svårare för mig att vara nära honom. Han såg mot mitt håll och jag vände snabbt bort huvudet och tittade upp på scenen igen. Niall gick ut en bit på scenen och det var dags för ett av extra numren och jag svalde hårt när Niall log mot mig.
- This song i wanna dedicate to a very special person, This is You And I sa Niall och jag log blygt
Jag kände blicken som brände hål inom mig och jag förstod att Eric blev besviken på mig, men jag förstår ändå inte varför han är förlovad med någon annan om han fortfarande har känslor för mig. Jag kände mig bara förvirrad just nu. Och middagen kommer säkert inte bli som jag tänkt mig....
Lite senare....
När Niall kom ner bakom scenen så lyfte han upp mig och gav mig en kyss. Jag hade hämtat Eric och Daniella förut men dom var med lite andra personer medan jag var med Niall, jag ville inte träffa Eric ensam just nu.
- Are you sure that you are ok with This? sa Niall
- Yes, the Only thing is that i dont wanna be alone with him sa jag
- Stay with me then, but i need to take a shower first sa Niall
- Ok, i can go and talk with Liam while im waiting for you sa jag
- Ok, i love you sa Niall och gav mig en kyss
- I love you to sa jag och gick ut
Jag skulle gå till Liam medan jag väntade på Niall men jag gick in i Eric igen. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra just nu.
- Undviker du mig? sa Eric och såg på mig
- Nej, jag har umgåtts med min pojkvän sa jag lite stelt
- Det var fint att han tillägna låten åt dig sa Eric lite ledsamt
- Ja, han är romantisk, men vart är Daniella? sa jag
- Hon är här någonstans, men jag ville hellre prata med dig sa Eric och tog min hand
- Eric, snälla sa jag och drog undan handen
- Jag vet att du fortfarande har känslor för mig sa Eric
- Okej, nu går jag sa jag och försökte gå förbi honom
- Ellen, varför kan du inte bara erkänna det? Allt blir ju enklare då sa Eric
- Erkänna vadå? Jag har inget jag behöver erkänna sa jag
- Isåfall, döljer du dina känslor väldigt bra sa Eric allvarligt
- Okej, du kanske har började jag när jag hörde en annan röst
- Eric! Där är du ju sa Daniella och skyndade fram mot oss
- Hej, jag ska nog gå till Liam sa jag och log
- Okej, vi ses senare sa Daniella och log mot mig
- Absolut sa jag och gick snabbt därrifrån
När jag kom runt hörnet så tog jag ett djupt andetag. Jag fick kämpa för att stå emot tårarna som försökte tränga fram och jag hade varit så nära att avslöja för honom att jag tycker om honom fortfarande. Om jag hade gjort det så vet jag inte vad som hade hänt. Jag älskar ju Niall också, det här kunde inte bli värre.....
Senare på middagen - Erics Perspektiv
Middagen hade varit jobbig för mig. Niall och Ellen kelade hela tiden och varje gång Daniella försökte ta min hand eller ge mig en puss på kinden så drog jag mig bara undan. Det var som att jag inte kunde vara hennes pojkvän längre, det gjorde bara ont i mig just nu. Jag reste mig upp och gick därifrån en liten stund och då märkte jag att Louis hade följt efter mig.
- Its nice of you to invite us for dinner sa jag
- Yeah, its being great but i can see that you are a little upset about Niall and Ellen sa Niall
- No, im not. Why would i? sa jag snabbt
- Because you still love her, but i think the best thing for both of you is to forget eithter. You are just going to make her sad again sa Louis
- Excause me? You dont know me sa jag surt
- Im not saying this to be mean or anything its just that i know how much Niall and Ellen love eithter so i think its good if you dont do anything about it sa Louis
- I think its time to go now sa Liam och kom fram till oss med dom andra
- Yes, we are leaving early tomorrow sa Louis
- Ska vi gå Eric? sa Daniella och log mot mig
- Ja, visst. Thanks for everything then guys sa jag
- It was nice meeting you again. See you sa Harry och dom gick ut från resturangen
- Ellen, vi ses sa jag och log mot henne
- Kanske det sa Ellen och gick med Niall
- Är det något som är fel? sa Daniella och såg på mig
- Nej, kom vi åker hem sa jag och vi gick ut till bilen
- Det syns att dom är väldigt kära sa Daniella och log mot mig
- Va? Vilka då? sa jag och såg förvånat på Daniella
- Niall och Ellen, är det säkert att allting är som det ska? Du verkar så frånvarande sa Daniella
- Ja, jag är bara lite trött, det har varit en lång dag bara sa jag och log mot henne
- Okej, älskar dig sa Daniella och log
- Och jag dig sa jag
Jag kände hur det högg till i magen när jag sagt det. Det här var fel, jag skulle inte vara tillsammans med Daniella, det var Ellen jag skulle vara tillsammans med. Tidigt imorgon hade dom sagt att dom skulle åka, jag måste vara på arlanda väldigt tidigt isåfall för jag måste prata med Ellen innan hon åker för annars är det stor risk att jag kommer förlora henne för alltid....
Nästa morgon - Ellen ska precis gå på planet - Ellens Perspektiv
Jag stod och väntade lite på Niall innan vi skulle gå ombord planet. Det var mycket fans här så dom hade fått lite tid att skriva autografer och ta lite bilder men dom var nu klara och vi skulle precis gå in genom gaten när jag hörde någon ropa mitt namn och Eric kom springandes mot mig. Jag bad Niall vänta lite på mig och jag gick fram till Eric.
- Vad gör du här? sa jag och såg förvånat på Eric
- Jag ville prata med dig innan du åker, jag vill att du stannar här sa Eric
- Va? Men jag vill åka. Jag har mitt hem där, och min pojkvän sa jag förvånat
- Men du bodde här från början, du kan bo här igen, snälla jag vill verkligen att du stannar sa Eric
- Eric, har du känslor för mig? sa jag och svalde hårt
- Det är inte så bra med Daniella, det finns någon annan som finns i mitt hjärta sa Eric och tog min hand
- Eric, det var inte det jag frågade, jag frågade om du har känslor för mig? sa jag igen
- Ja, jag har det, och har haft det sen vi skiljdes åt i Spanien......
Detta är kapitel 24 av We are Beautiful, jag är ledsen att det tagit så sjukt lång tid att få upp det men har varit så trött och det har krånglat flera gånger när jag har försökt att lägga upp det. Men nu är det äntligen här och jag ska försöka få upp kapitlen oftare, men har man tre bloggar så försöker man hinna med alla tre men det ska bli bättre. Nästa kapitel 25 kommer på måndag senast och jag kan inte avslöja vad som kommer hända men har mycket ideer och inspiration så jag hoppas det ska bli många fler kapitel nu :) Hoppas ni gillar detta kapitel iallafall :)
TUUUSEN tusen tusen tuuuuusen miljoners miljarders triljarders tack för allt ett fantastiska stöd och fina vackra och underbara kommentarer! Jag är så otroligt glad och tacksam att jag har alla er och det är ni som gör det möjligt för mig att ha bloggen! Utan er skulle den aldrig finnas!! Tack! Ni är dom bästa som finns!!!
Love you all! Älskar er alla av hela mitt hjärta!! Elsker Er!!!! 💕💕💕❤️❤️❤️
We are Beautiful - Kapitel 23
- Du kan inte mena allvar, jag ville säga det men jag såg hur svartsjuk du är sa Ellen ledsamt
- Det spelar ingen roll, jag åker tillbaka till Sverige så kan du umgås mer med din ex-pojkvän sa jag besviket
- Du kan inte mena allvar, det är dig jag älskar sa Ellen och tårarna började rinna ner för hennes kinder
- Jag är ledsen, men jag orkar inte med det här mer..jag älskar dig men jag kan inte...förlåt........
Ellens Perspektiv
Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder medan jag såg Eric gå sin väg. Det var som att mina ben var fast limmade i marken. Jag sjönk ner på marken och jag kände bara hur ett par armar la sig runt mig.
- Ellen, whats wrong? sa Louis
- He, he left me sa jag och tårarna rann
- What do you mean he left you? sa Louis förvånat
- I think Eric just broke up with me sa jag och snyftade
Jag kände hur jag fick stöd av Louis att ta mig upp på benen igen. Han tittade lite försiktigt på mig innan han torkade mina tårar.
- Is it ok if i leave, there is something i need to do? sa Louis
- I will be ok, but Eric is in my room right now, can i go to your room for a little while? sa jag
- Of course, i see you later, and Ellen, its going to be ok sa Louis och gav mig en kram
Jag gick till killarnas svit och jag hade ont i bröstet. Jag fattar inte varför Eric inte kunde lyssna på det jag sa. Jag älskar honom och ingen annan. Han borde lyssnat. Och nu är han borta....
Erics Perspektiv
Jag hade gått tillbaka till Ellens rum och jag packade ihop mina saker för att åka tillbaka till Sverige. Det gjorde ont i hela kroppen när jag tänkte på hur hon och Harry hade kramat varandra och hur dom hade varit mot varandra det hade gjort så ont och att bilderna av det inte kunde komma ur mitt huvud gjorde inte saken bättre. Det knackade på dörren och jag gick för att öppna och där stod Louis.
- What do you want? Im packing so you can tell Ellen that she can have her room soon sa jag och gick in till min väska
- What are you doing? Ellen is heartbroken sa Louis
- I saw how they were together and she always want to be with you sa jag
- We asked if you wanted to come with us but you stayed here. Ellen loves you and you love here. I mean yes, Harry and Ellen had a flirt but not anymore sa Louis
- They had what? sa jag förvånat
- I thought you knew what, but my point is that she loves YOU, dont leave her here alone! sa Louis bestämt
- Nothing can make me change my mind. Im leaving, tell her that i wont forgive her sa jag
- Forgive her for what? She havent done anything sa Louis och jag tog min väska
- For not Telling me that she had a flirt with Harry, because Maybe now my jelouse wouldn't be so wrong after all sa jag och tog på mig skorna
- You know what, You are throwing away an amazing Girl. And i hope that one day you will understand that sa Louis
- I know, but i cant stay with someone that wants to be More with others then me sa jag och öppnade dörren och gick därifrån
Mina misstankar hade inte varit så fel ändå. Jag hatade mig själv för det jag gör just nu men jag kan inte vara tillsammans med Ellen just nu. Jag älskar henne mer än något annat men som det ser ut just nu så kommer det inte räcka för att vårat förhållande ska hålla helt enkelt....
Samtidigt hos killarna - Ellens Perspektiv
Jag kunde inte sluta gråta och Niall satt och försökte trösta mig så mycket som det bara gick. Ingen kunde förstå varför Eric bara dragit från mig sådär, men jag förklarade varför och Harry blev lite irriterad på Eric.
- He just left you? Because you went out on a boat with us? sa Harry
- No, hi is jelouse, he dont want me to hang out with you sa jag och torkade tårarna
- You are better alone, he dosent deserve you sa Harry
- He dosnet deserve me, i know that. He deserves someone better sa jag
- Ellen, look at me, everything is going to be fine sa Niall
- I hope you are right sa jag
Louis kom sen tillbaka in till killarnas svit och jag såg på honom att han varit och pratat med Eric. Jag svalde klumpen i halsen och hoppades att han fått Eric att stanna. Han gick fram till mig och tog mina händer.
- He left, didnt he? sa jag
- Im so sorry, i tried to do everything that i could. sa Louis
- I know you did. Thanks anyway. I guess all i have to do know is to forget about him sa jag och lutade mitt huvud mot Nialls axel
- We will support you, you know that right? sa Zayn och tittade på mig
Jag nickade bara till svar och kände hur allting inom mig bara sjönk till botten. Mitt hjärta var krossat och jag hade förlorat den personen som jag ville vara med. Jag önskar bara att han förstod hur mycket jag faktiskt ville ha honom......
1 år senare - Ellens Perspektiv
Det har gått ett helt år sen Eric och jag gjorde slut i Spanien och mycket har förändrats i mitt liv. Jag hade flyttat till London, för kärleken. Jag hade börjat umgås allt mer med killarna i 1D och förälskat mig i Niall, och för att vara nära honom så flyttade jag till London. Jag hade hört massor om Eric, han hade gått vidare också och idag var jag tillbaka i Sverige med killarna för dom hade en konsert här.
Jag var lite nervös inför att vara tillbaka för jag visste ju inte om jag skulle krocka ihop med Eric eller inte. Jag satt och bläddrade igenom en tidning på vårat hotell rum och jag fick en chock när jag såg bilden på Eric och hans nya flickvän. Men texten gjorde att jag tappade andan. " Eric Saade förlovar sig med flickvännen ". Det gick en kall känsla i kroppen på mig.
- You look like you seen a Ghost sa Niall och såg på mig
- No, i just need a little fresh air sa jag
- Ok, do you want me to come? sa Niall och la sina armar runt min midja
- Its ok, i will come back soon. I love you sa jag
- I love you to sa Niall och gav mig en kyss
Jag tog på mig skorna och gick ut från hotellet. Jag mådde illa och kände mig yr. Förlovad? Jag förstod ingenting. Jag gick i mina egna tankar när jag krockade med någon.
- Förlåt, jag såg dig inte sa jag
- Det är okej...hej Ellen sa personen
- Hej Eric......
Detta är kapitel 23 av We are beautiful. Jag hoppas ni ska tycka om det! Förlåt förlåt förlåt att det tagit så lång tid att få upp det men har haft det ganska jobbigt just nu men nu är det här :) Kapitel 24 kommer senast på söndag 😊 Jag kan inte avslöja vad som händer då men det blir lite spännande 😊 Tack för att ni väntat! 💕
TUUUSEN tusen tusen tuuuuusen miljoners miljarders triljarders tack för allt ett fantastiska stöd och fina vackra och underbara kommentarer! Jag är så otroligt glad och tacksam att jag har alla er och det är ni som gör det möjligt för mig att ha bloggen! Utan er skulle den aldrig finnas!! Tack! Ni är dom bästa som finns!!!
Love you all! Älskar er alla av hela mitt hjärta!! Elsker Er!!!! 💕💕💕❤️❤️❤️
We are Beautiful - Kapitel 22
Jag la honom på marken och gjorde hjärt-lugn räddning på honom och då hostade han upp vatten som han fått i sig och tittade på mig. Jag fick en chock när jag såg vem det var.
- Ellen. Is that really you? sa killen
- OMG, Louis?..........
1 år tidigare - En tillbakablick
För ett år sen var mitt liv helt annorlunda. Jag hade fått ett modellkontrakt i England och jag bodde i London. Allting var så fantastiskt och jag fick tid att glömma allt med Aron, men ett av mina modelljobb var ett jobb för One Direction. Jag och killarna kom varandra väldigt nära varandra och min bästa vän blev Louis. Men något annat som hände var att jag blev tillsammans med Harry, allting blev så komplicerat och det tog slut. Men vi är vänner fortfarande men ända sen jag flyttade tillbaka till Sverige så förändrades allting. Kontakten mellan mig och killarna försvann. Och jag hade inte hört något från dom fram tills nu....
Tillbaka i nutid - Ellens Perspektiv
- Ellen. Is that really you? sa Louis
- Louis? OMG! I cant believe its you sa jag och kramade om honom
- Same here! I missed you, but what are you doing here? sa Louis
- Well, i work here for a while. You know, the Model work can be hard sometimes sa jag och skrattade
- Right, but This is great! I can see that you are working right now so Maybe we can meet up later sa Louis
- Sure, why not? I cant see anything else that im doing. Are the other Boys here? sa jag
- Yes they are. But we will see you later on. Bye love sa Louis och gick iväg
Jag hade räddat Louis, det kändes ganska overkligt faktiskt.Men också att jag träffat honom igen, det trodde jag aldrig men hur ska jag kunna berätta för Eric att dom är här och att jag känner dom. Men det jobbigaste av allt var att förklara mitt förra förhållande med Harry.....
Senare på kvällen - Erics Perspektiv
Ellen hade inte kommit tillbaka till hotellet efter att hennes arbetspass slutat. Jag förstod ingenting, hon kan ju vara med Zac men hon lovade ju att komma tillbaka så fort hon var klar. Den här resan börjar kännas som ett misstag, jag har ju aldrig chansen att få träffa henne. Jag gick ut från rummet och gick ner till poolområdet för att leta efter Ellen och då såg jag henne. Dom satt i soffgruppen ute vid poolen, hon och fem andra killar. Det högg i mitt bröst. Jag gick ändå fram och fick då se vilka det var.
- Eric, oh im so sorry that i didnt come to the room sa Ellen
- Det är okej, jag blev lite orolig bara. Ska vi gå? sa jag
- Ellen, is there something you havent told us? sa Zayn och såg på Ellen
- Oh, This is my boyfriend Eric sa Ellen och tog min hand
- Yeah, i remember you from Eurovision, the Popular Guy sa Niall
- Thats me, Ellen, jag vill inte vara otrevlig men jag ville helst umgås med dig sa jag
- Jag förstår det, och jag vill också umgås med dig, men det var så länge sen vi sågs bara sa Ellen
- Hey, if you wanna go thats ok, but are you working tomorrow? sa Louis
- No, im free sa Ellen och log stort
- Awsome, because we are going out on This boat tomorrow, do you wanna come? And you also Eric was it? sa Louis
- Of course, we are there. Thank you so much. See you tomorrow sa Ellen och reste sig för att sen gå iväg med mig
Jag kände hur den där stora klumpen i magen växte sig större och större. Jag vill inte vara svartsjuk men jag tycker bara att hon borde vilja umgås med mig också och inte bara jobba och umgås med andra. Jag sa ingenting på hela vägen tillbaka och jag sa ingenting heller innan vi kröp ner i sängen tillsammans.
- Är det något? Du verkar så konstig sa Ellen och såg på mig
- Nej, det är ingenting, jag lovar sa jag och log
- Okej, om du säger det sa Ellen och la sig nära mig
Jag la mina armar runt henne och släckte sen lampan. Hon verkade somna ganska fort men inte jag. Jag var fortfarande irriterad och jag ville egentligen inte vara det mot Ellen men det gick helt enkelt inte att sluta vara det. Men efter en stund somnade jag också.
Nästa morgon - Ellens Perspektiv
Jag vaknade före Eric och gick upp för att göra mig i ordning. Eric hade varit så konstig, nästan sur. Det kan väl inte vara för att jag varit med Louis och dom andra igår? Jag hade totalt glömt bort att jag skulle träffa Eric direkt efter mitt pass. Men nu ska vi umgås, allihopa. Jag bytte om till min engelska flaggan mönstrade bikini och ett par vita jeans shorts och en vit spets top över. Jag satte upp håret i en lite slarvig tofts och gick sen ut till Eric som fortfarande låg i sängen och sov. Jag satte mig på sängkanten och smekte försiktigt Erics kind. Han rörde sig lite och öppnade sakta ögonen och log mot mig. Han försökte sen dra ner mig i sängen men jag drog mig ur hans grepp och han tittade oförstående på mig.
- Är det något? Du verkar redan vara på väg ut sa Eric förvånat
- Ja, killarna väntar på oss, vi ska ju ut med båten sa jag och log
- Jaha, jag har ingen lust att göra det idag. Kan inte du och jag bara göra något idag? sa Eric och log
- Men jag har lovat killarna. Det vore taskigt om vi inte kom sa jag
- Gå ensam då, dom blir nog mer glada om bara du kommer ändå sa Eric surt
- Va? Vad säger du för någonting? sa jag förvånat
- Vadå? Det är ju sant! Du satt hellre och pratade med dom än med mig igår! Hur tror du det kändes? sa Eric surt
- Jag har inte sett dom på nästan 1 år, är det så konstigt att jag vill kunna träffa dom då? sa jag lite irriterat
- Nej, men gå då jag ska inte hindra dig sa Eric surt
- Ibland kan du vara så otroligt barnslig sa jag
- Detsamma, vad väntar du på? Ska du inte gå? sa Eric irriterat
- Inte utan dig, kom nu sa jag
- Nej, jag vill inte sa jag ju! Hälsa från mig om dom nu kommer ihåg att jag är med dig eller inte sa Eric
- Du är hopplös. Jag kommer tillbaka sen sa jag och gick ut genom dörren
Jag tog min väska och gick ut genom dörren. Jag orkade inte med Eric när han blir så sur, och på vadå? Att jag vill träffa vänner som jag inte sett på väldigt länge. Det gjorde mig väldigt irriterad faktiskt. Jag mötte sen upp killarna och gav dom alla varsin kram innan vi åkte ut med båten.
- So, Were is your new boyfriend? sa Harry och satte sig bredvid mig
- Not here anyway. He didnt Wanna come sa jag
- Because of you and me? sa Harry nyfiket
- There is No you and me, it was before but not now. And Eric does not know anything about it sa jag
- You dont think that he has the right to know sa Harry
- No, not right now anyway sa jag och såg ut mot vattnet
Samtidigt på hotellet - Erics Perspektiv
Jag vet att jag varit orättvis mot Ellen men jag kunde inte kontrollera mina känslor. Det var som att det bara var andra som hon ville umgås med hela tiden, aldrig mig. Det började kännas som jag inte kände på riktigt. Hon hade inte sagt någonting om hur hon känner 1D killarna och hon bara körde på hela tiden, vi kanske inte passar ihop så bra som jag hade hoppats på.
Lite senare....
Jag hade tagit på mig ett par mörka jeans shorts och en ljus blå jeans skjorta med ett vitt linne under. Jag stod på balkongen och såg ut över poolområdet och försökte se mot havet också. Jag ångrade det jag sa till Ellen, så otroligt mycket, men jag ville vara med henne, jag behöver inte bara umgås med hennes vänner. Jag blir så arg på mina egna tankar när jag tänker så om hela grejen med Ellen. Jag gick sen in och tog på mig skorna innan jag gick ner och ut från hotellet. Jag gick mot hamnen för att se om dom kommit tillbaka ännu.
Och när jag såg dom komma av båten så ville jag skynda på stegen men jag stannade när jag såg Ellen och Harry. Hon gav honom en kram och han gav henne en puss på kinden. Mitt hjärta gick i tusen bitar, jag ville bara springa därifrån men Ellen hade sett mig och gick fram mot mig.
- Hej, du kom sa Ellen och gav mig en kram
- Ja, jag ville be om ursäkt för det jag sa i morse men sa jag
- Ok, men vadå? sa Ellen förvånat
- Du verkar ju haft roligt iallafall sa jag lite surt
- Ja, vi hade det jätte roligt. Det var synd att du inte följde med. Men vi kanske kan ta en mysig kväll på rummet, bara du och jag? sa Ellen och la sina armar runt min nacke
- Nej, jag måste åka hem tidigare, Tomas ringde och ja, tyvärr sa jag och försökte att inte visa hur ledsen jag egentligen var
- Va? Men varför....han har inte ringt eller hur? Snälla Eric, vad är det som är fel? sa Ellen och såg ledsamt på mig
- Jag såg dig och Harry, ni verkar ju vara väldigt nära varandra sa jag spydigt
- För jag gav honom en kram? Det är inget annat än vänskap mellan honom och mig sa Ellen
- Jag ser bara vad jag ser, och det finns något mer mellan er sa jag
- Ok, vi hade ett förhållande förut, nöjd? sa Ellen surt
- Ni hade....du ska veta en sak, det är som jag inte känner dig längre sa jag och tog bort hennes händer
- Du kan inte mena allvar, jag ville säga det men jag såg hur svartsjuk du är sa Ellen ledsamt
- Det spelar ingen roll, jag åker tillbaka till Sverige så kan du umgås mer med din ex-pojkvän sa jag besviket
- Du kan inte mena allvar, det är dig jag älskar sa Ellen och tårarna började rinna ner för hennes kinder
- Jag är ledsen, men jag orkar inte med det här mer..jag älskar dig men jag kan inte...förlåt........
Detta är kapitel 22 av We are Beautiful. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det tagit så lång tid att få upp men det kommer ett special kapitel också, det borde vara uppe på fredag. Men jag har haft det lite tufft hemma så tyvärr har det gått ut över bloggen men ska skärpa mig. Kapitel 23 kommer tidigast på torsdag och då kommer ni bla. Få veta vad som händer mellan Ellen och Eric? Vad är det för något som får Ellen så chockad? Kommer dom någonsin bli tillsammans igen? Eller är allting förstört nu? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 23 som kommer tidigast torsdag. Och special kapitlet kommer snart också 😊 Tack för att ni fortsätter läsa bloggen ändå! 😘
TUUUSEN tusen tusen tuuuuusen miljoners miljarders triljarders tack för allt ett fantastiska stöd och fina vackra och underbara kommentarer! Jag är så otroligt glad och tacksam att jag har alla er och det är ni som gör det möjligt för mig att ha bloggen! Utan er skulle den aldrig finnas!! Tack! Ni är dom bästa som finns!!!
Love you all! Älskar er alla av hela mitt hjärta!! Elsker Er!!!! 💕💕💕❤️❤️❤️
We are Beautiful - Kapitel 21
- Det knackar på dörren, det är nog min chef, jag får skylla på dig om jag får trubbel sa jag och skrattade och reste mig från sängen
- Haha, varför då? Jag pratar ju bara med världens finaste flickvän sa Eric
- Det kanske är just det som är....problemet sa jag när jag öppnade dörren
- Överraskning...........
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag hade fått ledigt i en vecka så vad passar då bättre än att åka till Ellen. Hon har ingen aning om att jag kommer så jag hoppas hon ska bli lika glad att se mig som jag kommer bli att se henne. Jag hade fått hennes rumsnummer efter mycket övertalning i receptionen och nu var jag på väg till hennes rum. Vi pratade i telefon hela tiden och det var faktiskt väldigt fint och hon hade ingen aning om att jag snart var utanför hennes dörr. Jag knackade på dörren och log för mig själv.
- Det kanske är just det som är...problemet sa Ellen och såg på mig
- Överraskning sa jag och la ner mobilen i fickan
- Men....men hur? sa Ellen och tittade fortfarande chockat på mig
- Fick ledigt i en vecka så vad passade då bättre än att åka hit? sa jag
- Awh! Du är världens bästa! Sa Ellen och kastade sig över mig och jag kramade om henne hårt
- Jag antar att du är glad att se mig sa jag och skrattade
- Ja, det är klart jag är. Har saknat dig jätte mycket ju. Och bara för det måste jag gå och jobba sa Ellen ledsamt
- Men vi kan ju ses ikväll? sa jag
- Klart vi ska. Men finns vid poolen om det är något sa Ellen och log
- Jo, ville bara säga att du är väldigt snygg i dom där kläderna sa jag och log flörtigt
- Tack, för väl ha dom på vår dejt ikväll med isåfall sa Ellen och gav mig en kyss innan hon gick
Jag ställde sen in min väska i sovrummsdelen av rummet och packade upp lite innan jag bytte om till mina badbyxor och tog sen på mig ett svart linne och jag gick ut på balkongen såg Ellen stå vid sin badvakts stol och det kom fram en kille till henne och jag kände hur det sved till i hjärtat. Jag vet att jag inte borde bli svartsjuk för en sån sak men det blev jag iallafall. Men jag försökte tänka bort tanken. För Ellen skulle väl inte...Nej...eller?
Samtidigt nere vid poolen - Ellens Perspektiv
Jag gick upp till livräddarstolen för att byta av Zacks pass och han log lite försiktig mot mig. Zack var jätte snäll och han var en bra vän här nere.
- So you are here to Let me go sa Zack
- No, i was just thinking that you might wanna take my shift to sa jag och skrattade
- Oh, really. Maybe i could through you in to the pool sa Zack och skrattade
- Ok, i was just kidding. But i will see you later sa jag och satte mig ner på stolen
Zack gav mig en kram innan han gick iväg. Jag satte mig och tittade på alla i poolen och jag såg sen Eric komma ut från hotellet och jag log mot honom och vinkade. Han vinkade mot mig och han såg nästan lite nere ut. Jag förstod inte riktigt varför. Och det jobbiga var att jag inte kunde fråga heller eftersom jag måste vara här.
- Hej snygging. Man kanske inte får störa såhär? sa Eric och kom fram till mig
- Hihi, det vet jag inte. Har inte kollat regelboken ännu. Förlåt att jag inte kunde vara tillsammans med dig nu sa jag
- Det är okej, vi ses ikväll eller hur? sa Eric och log
- Självklart sa jag och log
- Excause me, but why arent you working? sa en man i 40-årsåldern
- Im working all the time. sa jag och såg på chefen
- Do you want something from her? sa chefen och såg på Eric
- No, i was just talking to my girlfriend sa Eric förvånat
- Talking is something you have to do after work, ok? sa chefen
- Yes, i understand sa jag och såg på Eric
- Good, now, come here sa chefen och tog med Eric bort från mig
Jag ryckte på axlarna till Eric för jag visste inte varför chefen var så otrevlig. Men han kunde vara ganska sur ibland och jag fick fortsätta att jobba medan Eric låg på en solstol lite längre bort och jag fick verkligen anstränga mig för att inte titta åt hans håll. Men jag var väldigt glad att han var här.....
Lite senare på kvällen - Ellen väntar på Eric - Erics Perspektiv
Ellens chef var ju allt annat än trevlig. Han hade bara kört iväg mig därifrån och det störde mig faktiskt ganska mycket. Men huvudsaken var att inget hände med Ellen. Jag skulle möta henne nu vid poolen och jag hade blivit lite sen men nu var jag på väg. Jag kom ut springandes och sprang mot poolen och hoppade i.
- Livvakten! ropade jag medan jag hoppade i
- Haha, du är inte klok, men vi får inte vara i poolen, det är hotellets regler sa Ellen och skrattade
- Men om något skulle hända så måste du komma i sa jag och log
- Kanske det, men inget kommer ju hända sa Ellen och skrattade
- Nej, men kramp! Kramp! Hjälp ropade jag och plaskade runt
- Jag kommer sa Ellen och hoppade i poolen
- Hihi, jag sa ju att något kunde hända sa jag och log
- Haha, du är inte klok. Kom sa Ellen och vi simmade runt i poolen
Jag la mina händer under hennes rygg och drog henne runt i poolen och hon skrattade jätte mycket och vi hade det jätte roligt tillsammans. Så roligt och mysigt att vi inte hörde att någon kom.
- Ellen, what are you doing? sa en kille
- Im sorry, but he got cramp and i needed to help him sa Ellen
- Ok, but come up from there. You know what happens if he founds you here sa killen
- I will, kom Eric sa Ellen och gick upp från poolen
Jag förstod ingenting. Vem var killen egentligen? Jag gick med Ellen iallafall och vi gick upp till hennes rum och vi bytte om innan vi la oss i henne säng. Hon låg lutad mot mitt bröst och jag lekte med henne hår. Men jag kunde fortfarande inte få ur den där killen från mitt huvud. Jag hade ju sett honom med Ellen tidigare.
- Vad tänker du på? sa Ellen och såg på mig
- Ingenting, så, vem var killen? sa jag och såg frågande på Ellen
- Zack? Han jobbar här, han är också badvakt. Vänta, du trodde väl inte att vi hade något ihop? sa Ellen och såg med road blick på mig
- Nej, verkligen inte. Varför skulle jag tro det? sa jag och kände mig lite påkommen
- Okej, men förlåt att dejten tog slut så fort sa Ellen
- Det gör ingenting. Jag vill ju inte att du ska få sparken direkt sa jag
- Jag älskar dig så otroligt mycket vet du det? sa Ellen och log
- Inte lika mycket som jag älskar dig sa jag och gav henne en kyss
Hon la sig till rätta i sängen innan hon sa god natt och jag släckte lampan. Jag kröp närmare henne och la min arm runt hennes midja och eftersom den här dejten inte blev som vi tänkt får jag försöka göra något nytt imorgon. Jag kom på en ide och det ska funka. Hoppas jag tänkte jag innan jag också somnade.
Nästa dag - Ellens Perspektiv
Jag hade lite ledigt innan jag skulle gå på mitt pass. Men jag hade inte sett till Eric på hela förmiddagen. Det var nästan som han undvek mig. Jag hoppas det inte handlar om dejten och att vi blev tillsagda. Men min chef visste ingenting om det iallafall och det var väldigt mycket tur för visste han skulle jag få sparken.
- Ellen! Wait! ropade Zack och kom fram till mig
- Hi, you look existed sa jag och skrattade
- I am, come with me, i have a Suprise for you sa Zack
- What? Are you taking my shift? sa jag och skrattade
- Haha, No but i think you will like This Suprise better sa Zack
- What have you Done now? sa jag när vi kom fram till en gräsplätt
- Överraskning Sa Eric och stod med en picknick
- Your Welcome sa Zack och gick sen iväg
- Men...är det detta du gjort hela förmiddagen? sa jag och gick fram
- Ja, med hjälp av Zack. Jag hoppas den här dejten ska bli bättre sa Eric och gav mig en kyss
- Det kommer den bli jag lovar sa jag och satte mig ner
Eric hade verkligen gjort det jätte fint och vi hade det jätte mysigt. Vi gav varandra vindruvor, godis, och skålade i champange. Det kändes som jag var i paradiset med honom. Jag önskade vi alltid kunde ha det såhär.
- ELLEN! Why are you not at the lifeguard booth?! skrek chefen
- Im sorry. I lost track of time sa jag
- Well, what are you waiting for!? sa chefen argt och jag reste mig upp
- Förlåt, jag måste gå. Vi ses sen sa jag och gav Eric en sista kyss
Jag kände mig som världens svikare mot Eric som hela tiden var tvungen att gå. Jag skyndade mig att byta om och sen satte jag mig i stolen och tittade ut över poolen. Jag såg någon som hoppade i poolen och det kändes som det fanns något bekant med honom men när jag sen såg hur han viftade med armarna så förstod jag att något var fel så jag hoppade ner från stolen och snabbt i poolen och hjälpte honom upp.
Jag la honom på marken och gjorde hjärt-lugn räddning på honom och då hostade han upp vatten som han fått i sig och tittade på mig. Jag fick en chock när jag såg vem det var.
- Ellen. Is that really you? sa killen
- OMG, Louis?..........
Detta är kapitel 21 av We are Beautiful. Förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt att det tagit tid att få upp det men ni som följer mig på instagram vet varför och vill helst inte skriva ut det här men ska skärpa mig helt klart 😊 Kapitel 22 kommer senast på söndag och då kommer ni bla. Få veta vad som händer nu? hur känner Ellen och Louis varandra? Varför blir Eric svartsjuk och åker hem tidigare än vad som först var tänkt? Vad är det för besked som Ellen måste berätta för Eric? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 22 som kommer senast på söndag ❤️
TUUUSEN tusen tusen tuuuuusen miljoners miljarders triljarders tack för allt ett fantastiska stöd och fina vackra och underbara kommentarer! Jag är så otroligt glad och tacksam att jag har alla er och det är ni som gör det möjligt för mig att ha bloggen! Utan er skulle den aldrig finnas!! Tack! Ni är dom bästa som finns!!!
Love you all! Älskar er alla av hela mitt hjärta!! Elsker Er!!!! 💕💕💕❤️❤️❤️
We are Beautiful - Kapitel 20
- Vänta lite....du ska jobba i Barcelona i 2 månader? sa jag förvånat
- Ja, jag jobbar extra på Kicks och lite modelljobb. Det här är ett jobb jag behöver också. Annars kanske jag måste flytta tillbaka till mina föräldrar sa Ellen
- Så, vad hade du tänkt skulle hända med oss i 2 månader? Kan du svara mig på det............
Ellens Perspektiv
- Så, vad hade du tänkt skulle hända med oss i 2 månader? Kan du svara mig på det? sa Eric och såg med ledsen blick på mig
- Jag vet att du blir ledsen men jag behöver göra det här, mitt liv ser inte ut som ditt. Jag måste jobba med flera jobb för att kunna stanna här annars måste jag flytta tillbaka till mina föräldrar sa jag
- Jag jobbar stenhårt, precis som du sa Eric besviket
- Det sa jag inte att du inte gör, men du jobbar med din dröm. Det är allt jag tänker säga. Och om du inte kan vara tillsammans med mig för jag måste åka bort i 2 månader så gör slut då sa jag besviket
- Ellen! Ellen, vänta vart ska du? sa Eric och skyndade efter mig ut till hallen
- Jag ska gå hem. Det kändes inte direkt som jag var välkommen här längre sa jag besviket
- Förlåt, det är klart du ska åka. Jag blev bara lite förvånad. Det var allt. Men när åker du? sa Eric och drog mig tätt intill honom
- Dom skulle ringa mig ikväll för att berätta om detaljerna. Men det finns alltid möjlighet att hälsa på, skype och det är faktiskt bara 2 månader sa jag och log
- Ja, men isåfall får vi ta till vara på tiden vi har tillsammans innan du åker sa Eric och log
- Mmm...vad hade du tänkt då? sa jag och tog lite försiktigt i Erics tshirt
- Vad sägs som det här? sa Eric och gav mig en passionerad kyss
Eric la försiktigt sim hand runt min nacke ovh flyttade lite på mitt hår. Kyssarna blev allt mer intensiva och jag la mina händer i Erics hår. Han lyfte sen upp mig och jag korsade mina ben runt hans midja. Han la mig sen ner på sängen och jag drog av honom hans tröja. Han rörde sina händer mot min mage och jag la mina mot hans rygg.
Han tog sen av min tröja och hans varma kropp nuddade min. Det var som att han var glödhet. Vi kysstes mer och Eric kysste min hals och jag stönade till. Vi hjälptes sen åt att ta av varandras kläder för att sen ha sex. Det var helt fantastiskt.
2 veckor senare - Erics Perspektiv
Ellen hade fått veta att hon skulle åka om 2 dagar så Jennys inflyttningsfest hade blivit en inflyttnings/hejdå fest. Ellen hade tagit på sig ett par gråa slitna jeans och en grå teenage super ninja turtles tröja och hon var jätte snygg. Jag gav henne en kyss innan vi gick ut till hallen och tog på oss våra skor och Ellen tog sin jacka och vi gick snabbt ner till bilen för att åka till Jennys lägenhet. Jag tog Ellens hand och hon log mot mig, hon var så fantastisk.
- Jag vet att du tycker det är jobbigt att James kommer vara där sa Ellen
- Inte lika jobbigt som det blir för dig. Men jag bryr mig ärligt talat inte om honom sa jag
- Men tänk om han ställer till med någonting? sa Ellen nervöst
Det kommer han inte, nu ska vi ha roligt tillsammans och inte tänka på James sa jag
Ellen nickade och när vi kom fram parkerade jag bilen och gav Ellen en passionerad kyss innan vi gick upp till Jennys lägenhet. Vi ringde på dörren och en glad Jenny öppnade dörren och gav Ellen en kram och sen log hon mot mig.
- Välkomna! sa Jenny och släppte in oss
- Tack, har du bjudit halva stan eller? sa Ellen och skrattade
- Haha, inte riktigt men nästan. Fast du, James är där inne sa Jenny
- Är han redan här? sa Ellen och tittade på mig
- Ja, men försök att inte bråka nu sa Jenny och tittade mest på mig
- Varför tittar du på mig när du säger det? sa jag
- Jag hade lika gärna tittat på Ellen sa Jenny lite irriterat
- Sluta, det blir som det blir det här nu okej sa Ellen
Jag nickade bara och gick med henne in. Det var fullt med folk och man såg nästan ingen man kände igen i folkmassan. Men den enda man kände igen ordentligt var James. Han gav mig arga blickar hela tiden och jag försökte att vara nära Ellen så mycket det gick för att undvika att det skulle bli bråk. Vi gav varandra en kyss.
- Vi kanske ska gå sa jag
- Va? Varför då, vi kom ju precis sa Ellen förvånat
- James kollar på mig hela tiden. Jag tror han är ganska arg sa jag
- Jag ska prata med honom sa Ellen och gav mig en kyss
Jag såg Ellen gå iväg och jag kände på mig att det här kommer sluta väldigt illa. Han såg verkligen arg ut och jag borde nog stoppa Ellen innan hon pratar med honom, eller?
Ellens Perspektiv
Jag gick fram till James och han tittade med irriterad blick på mig. Jag ångrade mig nästan att jag gick fram till honom men jag var tvungen att prata med honom ändå.
- Vad vill du? sa James
- Jag vill prata med dig, jag är ledsen att det skulle sluta såhär sa jag
- Du? Ledsen? Det tror jag faktiskt inte sa James
- Men det är jag iallafall, sen behöver du inte se så argt på Eric sa jag
- Vadå? Har han klagat på mig? Jag trodde man kunde få titta på vem man ville sa James surt
- Det får man men det kanske inte passar så bra att du står och verkligen tittar på honom. Du är ju ganska arg om man säger så sa jag
- Haha, okej, ska han klaga på mig så ska han få något att klaga på sa James och gick iväg mot Eric
Jag fick panik och sprang efter och försökte stoppa James men det gick inte. Han knuffade bara undan mig och jag visste inte vad jag skulle göra tillslut. När han kom fram till Eric så knuffade han till honom och Eric knuffade tillbaka och bråket var igång.
- Kom igen då James! Ropade en del
- Sluta! Sluta nu! sa jag och ställde mig i mellan
- Vad håller ni på med egentligen? Jag har varit med om det här förut och jag vill inte det mer sa jag ledsamt
- Han förtjänar inte dig! Och sen så har han mage att klaga på mig för jag tittade på honom sa James
- Du hoppade ju på mig! Helt utan anledning! sa Eric
- Ursäkta, men det här är min fest och jag tror det är bäst att ni går nu sa Jenny argt
- Kommer du? sa Eric och såg på mig
- Jag tror det är bäst att jag sover hemma i natt. sa jag
- Men...du kan inte låta det här få förstöra mellan oss? sa Eric
- Jag älskar dig och det vet du, men inga mer slagsmål okej? sa jag och såg på Eric
- Jag lovar, kom sa Eric och tog min hand
Vi gick ut från lägenheten och vi gick ner till bilen. Vi åkte hem till Eric och jag var besviken, inte bara på att James gjorde som han gjorde utan för att Eric fortsatte med det. Jag åker ju i övermorgon. Jag vet inte om jag kommer kunna vara ifrån Eric i 2 månader och samtidigt inte veta om James gör honom något. Jag kanske borde ställa in.....
Lite senare hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Ellen sa nästan ingenting till mig på resan hem och inte heller när vi kom in hit heller. Hon var verkligen besviken på mig. Jag önskade att jag inte fortsatt med det James ville att jag skulle göra. Ellen stod och tittade ut genom fönstret och jag tittade på henne från sovrummet innan jag gick ut till henne och la mina händer runt hennes midja och kramade om henne.
- Förlåt, det var inte meningen att göra som jag gjorde sa jag
- Det är inte ditt fel, men jag funderar på att inte åka sa Ellen
- Va? Varför inte då? sa jag förvånat
- Tänk om James gör någonting mot dig igen. Jag kan inte stanna där nere och samtidigt inte veta om det händer dig något här sa Ellen
- Du ska åka, och det kommer inte hända mig något. Och 2 månader kommer gå jätte fort jag lovar. Du kommer få det jätte roligt sa jag
- Okej då, jag får tänka så sa Ellen och vände sig om mot mig
- Jag älskar dig så mycket sa jag och log
- Och jag dig sa Ellen och vi gav varandra en kyss
Vi gav varandra flera passionerade kyssar och vi gick sen för att byta om och krypa ner i sängen. Hon la sig nära mig och la sin arm över min midja och jag la min arm under hennes huvud och rörde försiktigt hennes rygg och hon somnade före mig och jag log bara för mig själv och tänkte på hur otroligt lycklig jag är som får vara med Ellen. Jag somnade sen också.
3 dagar senare i Spanien - Ellens Perspektiv
Jag hade varit i Spanien i två dagar snart och det var varmt och jätte fint väder. Hotellet var jätte fint eller klubben var fantastisk. Jobbet var roligt men det hände inte så mycket men det var ändå väldigt roligt. Fast just nu hade jag inte jobb, utan en annan gjorde sitt pass och mitt pass började inte förens om några minuter så jag låg i min säng och pratade med Eric i telefon.
- Jag saknar dig ju också sa jag och log
- Men det är så kallt och tråkigt här utan dig. Hur ska jag klara mig utan dig? sa Eric
- Det är inget roligt här utan dig heller. Men snart är det mitt pass igen sa jag
- Och jag måste jobba med musiken, men lova mig att du ringer snart igen sa Eric
Knack knack knack knack
- Det knackar på dörren, det är nog min chef, jag får skylla på dig om jag får trubbel sa jag och skrattade och reste mig från sängen
- Haha, varför då? Jag pratar ju bara med världens finaste flickvän sa Eric
- Det kanske är just det som är....problemet sa jag när jag öppnade dörren
- Överraskning...........
Detta är kapitel 20 av We are beautiful. Förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt och 10 0000 biljoners förlåt igen för att det tagit så lång tid att få upp kapitlet. Men det har hänt en del i mitt liv och tyvärr har bloggen blivit lidande för det. Huvudvärk har också satt stopp men nu ska jag skärpa mig ordentligt. Kapitel 21 kommer på onsdag. Behöver en dag extra att skriva på :) Men då kommer ni bla få veta vem som knackar på Ellens dörr? Vad händer i Spanien? Vem är det hon träffar helt oväntat? Och varför blir Eric så svartsjuk? Kommer deras förhållande verkligen hålla för fler prövningar? Det och mycket mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 21 som kommer på onsdag 😘
TUUUSEN tusen tusen tuuuuusen miljoners miljarders triljarders tack för allt ett fantastiska stöd och fina vackra och underbara kommentarer! Jag är så otroligt glad och tacksam att jag har alla er och det är ni som gör det möjligt för mig att ha bloggen! Utan er skulle den aldrig finnas!! Tack! Ni är dom bästa som finns!!!
Love you all! Älskar er alla av hela mitt hjärta!! Elsker Er!!!! 💕💕💕❤️❤️❤️
We are Beautiful - Kapitel 19
I verkligheten -Erics Perspektiv
- Eric! Nej! Eric! Nej! skrek Ellen och satte sig spikrakt upp i sängen
- Gumman, vad är det? Du drömde bara en mardröm sa jag och satte mig upp brevid henne
- Va...? Varför....vad händer? Vad gör jag här?.......
Erics Perspektiv
- Va?...vad är det som har hänt? sa Ellen trött och såg på mig
- Du måste haft en mardröm för du skrek sa jag och såg på Ellen
- Jag minns inte riktigt men det är borta nu. Förlåt att jag väckte dig sa Ellen och såg på mig
- Det är okej gumman. Kan du sova nu? sa jag oroligt
Ellen nickade och vi gav varandra en sista kyss innan hon la sig ner igen och somnade om. Jag la min arm runt hennes midja och gav henne en puss på axeln. Jag var lite orolig för att hon drömt om mig, när hon skrek mitt namn. Men det kanske bara var något konstig dröm helt enkelt. Jag la mig till rätta och somnade jag också.
Nästa dag - Ellen åker till James - Ellens Perspektiv
Efter drömmen som jag haft med Eric och James så förstod jag att det inte kunde fortsätta såhär, eller det förstod jag innan också men om det som hände i drömmen också händer i verkligheten så kommer jag bryta ihop. Så nu var det dags att prata med James och förhoppningsvis ska han förstå. Jag knackade på dörren och tog ett djupt andetag innan dörren öppnades och James log stort mot mig.
- Hej gumman. Hade vi bestämt någonting? sa James och såg på mig
- Nej, inte egentligen men jag behöver prata med dig om en sak sa jag
- Okej, men kom in sa James och släppte in mig
Jag tog av mig skorna och hängde upp jackan. Vi gick in till hans kök och jag satte mig på en av barstolarna som fanns vid köksön och jag visste inte hur jag skulle säga det här till honom.
- Vad var det du ville prata om? sa James och log mot mig
- Jo, jag berättade ju att jag hade en plåtning med Eric igår sa jag
- Mm...är det något problem där? sa James oroligt
- Nej, absolut inte. Det var bara att vi bråkade men sen sa han att han älskar mig sa jag och svalde hårt
- Stackars kille, kan inte vara lätt att vara kär och det inte är besvarat. Men varför luktar du herrparfym? sa James och såg med förvånad blick på mig
- Det är Erics parfym, jag älskar honom också. Jag sov hos honom i natt det är därför sa jag och kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder
- Såklart du gör, så vad var jag då? Ett supsitut för Eric eller? sa James sårat
- Det får du inte tro, jag tycker jätte mycket om dig men med Eric, det är något helt annat sa jag
- Så det var det här du tänkte berätta för mig igår eller hur? sa James
- Ja,men jag kunde inte. Förlåt sa jag ledsamt
- Gå härifrån Ellen, jag vill inte se dig mer sa James
- Snälla, vi kan inte skiljas åt såhär sa jag och gick fram till James
- Men hör du dåligt? Gå härifrån! Jag vill inte se dig mer sa James och knuffade undan mig
- Jag hoppas att vi en dag kan bli vänner sa jag och gick ut till hallen
Jag tog på mig skorna och jackan igen innan jag gick ut genom dörren. Det sved inom mig nu när jag sårat James för det var det sista jag ville göra. Men nu var det redan gjort. Jag gick mot bussen när min mobil började ringa. Jag såg på displayen och det såg ut som ett utländskt telefon nummer.
- Ja, det är Ellen sa jag och gick vidare mot bussen
- Yes, Well hello. My name is Ralph and i just wanted to tell you that you got the job if you still want it sa mannen
- What job? sa jag och försökte tänka
- The job as a lifeguard at our hotel, or clubhouse sa Ralph
- Oh, i forgot that i had send you that. But of course i want it sa jag
- Great, then i will call you later and give you the details. sa Ralph
- That sounds good, Thank you sa jag och la sen på
Det hade jag totalt glömt bort. För några veckor sen så skickade jag in ett mejl till ett hotell eller clubhus i Barcelona där jag sökte jobbet som badvakt. Jag behövde extra pengarna. Jag hade inte träffat Eric när jag sökte och jag vill ju såklart fortfarande ha det. Modelljobben är inte så många och jag jobbar extra på Kicks så jag kommer ta det här, och det är bara för 2 månader. Det är ju inte långt, eller?
Lite senare hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Ellen hade precis kommit hit och jag hade dragit ner henne över mig i sängen och vi skrattade bara. Även fast vi just träffats i morse så hade jag saknat henne så otroligt mycket. Hon betyder allt för mig verkligen. Jag gav henne en kyss och strök sen undan en hårslinga från hennes ansikte och hon satte sig upp bredvid mig. Jag satte mig halvt upp och lutade mig på armen när jag såg henne.
- Jo, det är någonting jag måste berätta sa Ellen
- Okej, du ska inte göra slut igen va? sa jag nervöst
- Självklart inte. Men det är något helt annat sa Ellen
Knack knack knack
- Vänta här, jag kommer sa jag och hoppade upp ur sängen
Jag skyndade mig till dörren och öppnade och där stod Ellens vän, Jenny. Jag kände igen henne från grillfesten och hon gick bara rakt in i lägenheten.
- Är Ellen också här? sa Jenny
- Ja, jag är här, men vad gör du här? sa Ellen och kom ut från sovrummet
- Jag tänkte bjuda er till min fest. Jag ska ha en liten inflyttningsfest. Jag har fått en ny lägenheten sa Jenny och log
- Så du fick lägenheten? Det är ju fantastiskt sa Ellen och kramade om henne
- Ja, så jag hoppades ni ville komma. Det är om 2 veckor ungefär. Och alla kommer. Jag bjöd James också. Hoppas det är okej sa Jenny
- Ja, för mig är det okej, vad säger du Ellen? sa jag
- Det går bra, men grattis igen sa Ellen och log
- Men då kommer ni alltså? sa Jenny
- Vi kommer garanterat sa jag och gick fram mot Ellen
- Självklart, räkna med oss sa Ellen och log blygt
- Bra, då ses vi där. Och du Grattis till dig förresten. Jag hörde om jobbet sa Jenny och log mot Ellen
- Vad för jobb? Vad snackar ni om? sa jag och såg förvånat på Ellen
- Förlåt, jag ska gå. Men vi ses på festen sa Jenny och skyndade sig ut från lägenheten
- Jag skulle berätta det precis innan Jenny kom sa Ellen
- Berätta vadå? sa jag
- För länge sen, innan vi träffades så sökte jag jobb i Barcelona och jag fick det. Det är 2 månader och jag behöver det verkligen sa Ellen
- Vänta lite....du ska jobba i Barcelona i 2 månader? sa jag förvånat
- Ja, jag jobbar extra på Kicks och lite modelljobb. Det här är ett jobb jag behöver också. Annars kanske jag måste flytta tillbaka till mina föräldrar sa Ellen
- Så, vad hade du tänkt skulle hända med oss i 2 månader? Kan du svara mig på det............
Detta är kapitel 19 av We Are Beautiful. Förlåt att det blev så kort, men jag hade tänkt göra det längre men kände en stor press på att få upp det att det fick bli kortare. Men kapitel 20 som kommer tidigast idag(tisdag) och senast onsdag kommer bli längre :) Och då kommer ni bla. Få veta vad Ellen svarar? Hur blir festen och vad händer där? Hur blir det med Ellens nya jobb? Kommer förhållandet hålla? Och vad är det egentligen för överraskning Eric planerar? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 20 som kommer tidigast idag(tisdag) och senast onsdag :)
TUUUSEN tusen tusen tuuuuusen miljoners miljarders triljarders tack för allt ett fantastiska stöd och fina vackra och underbara kommentarer! Jag är så otroligt glad och tacksam att jag har alla er och det är ni som gör det möjligt för mig att ha bloggen! Utan er skulle den aldrig finnas!! Tack! Ni är dom bästa som finns!!!
Love you all! Älskar er alla av hela mitt hjärta!! Elsker Er!!!! 💕💕💕❤️❤️❤️
We are Beautiful - Kapitel 18
- Vad såg jag i dig egentligen? sa Eric argt
- Jag kan säga samma sak! Du är bara elak och taskig! sa jag
- Är jag? Du är inte mindre elak om du tror det! Jag kan inte förstå att jag älskar dig över huvudtaget sa Eric argt
- Vad sa du? sa jag och kände hur allting bara rasade inom mig
- Ja, Ellen. Det är sant, jag älskar dig.......
Erics Perspektiv
- Är jag? Du är inte mindre elak om du tror det! Jag kan inte förstå att jag älskar dig sa jag argt och ångrade mig när jag sa det
- Vad sa du? sa Ellen och tittade förvånat på mig
- Ingenting viktigt. Du har ju James, så vad spelar det för roll vad jag säger sa jag surt
- Eric, du ska veta en sak och det är att jag älskar dig också. Jag behövde bara få vara ensam en tid efter allt det som hände mig men det betydde inte att jag slutade tycka om dig sa Ellen och gick fram till mig
- Så istället gick du till James. Det verkar ju vara rimligt sa jag
- Om du inte vill förstå så strunta i det då! Men jag älskar dig faktiskt också! sa Ellen och gick iväg
Jag ville ropa efter henne men det var som att rösten inte kom fram. Så jag sprang ikapp henne istället och tog tag i hennes hand och hon vände sig om mot mig och jag rörde försiktigt hennes kind och la sen min hand runt hennes nacke och gav henne en passionerad kyss. Det kändes som allting bara försvann runt omkring oss och jag var så glad att få vara nära henne igen. Vi släppte sen varandras läppar och hon tittade på mig.
- Så, är allting bra mellan oss nu? sa jag och log
- Ja, men jag måste prata med James. Kanske jag kan komma hem till dig ikväll efter jag pratat med honom sa Ellen
- Absolut, och du det kommer ordna sig, jag lovar sa jag och kramade om henne
Ellen log mot mig och vi gick sen för att ta dom sista bilderna. Men det kändes hela tiden som det var någonting som gjorde Ellen så ledsen. Jag förstår att det inte kan vara lätt att berätta för James men jag vill inget mer än att få vara tillsammans med henne igen. Och även om det betyder att jag måste få henne att krossa någons hjärta så....är det nog....på ett sätt värt det....
Lite senare - Ellens Perspektiv
Jag stod utanför James lägenhet och jag skulle ringa på dörren men jag visste inte vad jag skulle säga till honom. Jag tycker ju så mycket om honom och att bara säga att det är över det känns så hårt. Jag ringde sen på dörren och James öppnade. Han gav mig ett stort leende och gav mig en kyss innan han släppte in mig.
- Du lät så allvarlig på telefon. Behöver jag vara orolig? sa James och såg på mig
- Nej, jag var nog bara lite trött när jag ringde sa jag och bet mig i läppen
- Okej, så hur gick modelljobbet idag? sa James och gick in till vardagsrummet
- Det gick okej, Eric var den manliga modellen och det berättade dom inte för mig sa jag
- Va? Men shit vad dåligt! Hur gick det då? sa James och satte sig i soffan och jag satte mig brevid honom
- Det blev stelt och vi började bråka sa jag och såg ner i golvet
- Stackars dig gumman, men nu behöver du inte träffa honom mer sa James och la sin arm runt mina axlar
Jag nickade och tänkte bara hur fel han hade. Varför måste jag vara så feg? Det var ju bara att säga som det var, att jag älskar Eric. Men jag kunde inte göra det, tänk om....tänk om jag aldrig klarar det?
Sent på kvällen - Ellen kommer till Eric - Erics Perspektiv
Det ringde på dörren och jag skyndade mig dit för att öppna och Ellen såg med lite ledsen min mot mig och jag förstod att hon sagt som det var till James. Jag kramade om henne och gav henne en kyss. Hon tog sen av sig skorna och hängde upp jackan innan hon följde med in till vardagsrummet. Vi tittade på varandra och jag log mot henne. Hon var så fantastiskt vacker.
- Vet du hur vacker du är? sa jag och log mot Ellen
- Då har du inte sett dig själv sa Ellen och log blygt
- När jag ser dig finns det ingen vackrare. Vill du stanna här i natt? sa jag och rörde försiktigt hennes kind
- Jag vill inget hellre sa Ellen och tog min hand och gav mig en kyss
Jag la försiktigt min hand runt hennes nacke och flyttade lite på hennes här och vi kysstes mer passionerat. Hon la sina händer i mitt här och jag ryste till och vi backade mot väggen. Ellen stod mot väggen och jag la mina händer mot hennes höfter och hon rörde sina händer under min tröja och jag tog snabbt av den och kysste sen försiktigt hennes hals och lyfte upp henne mot mig och hon la sina ben runt min midja.
Jag la sen försiktigt ner henne på sängen och jag la mig över henne. Hon rörde sina händer mot min rygg och jag la min ena hand mot hennes mage och tog försiktigt av hennes tröja. Hon tittade lite mot mig och log stort. Jag var så glad och lycklig just nu. Vi hjälptes sen åt att ta av varandra våra andra kläder och hade sen sex. Vi stönade tyst och hade det helt fantastiskt tillsammans.
40 minuter senare - Ellens Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och jag hade fått låna ett av Erics linnen som jag låg i. Jag höll min arm över hans bröst och han smekte försiktigt min rygg. Allting hade kunnat varit så fantastiskt om jag inte hade den där stora svarta klumpen i magen. Eric trodde nog att jag pratat med James men jag kunde inte. Jag vet att det var dåligt gjort men jag kunde bara inte.
- Nu är det äntligen vi igen sa Eric och log
- Mmm...det är det sa jag och kände hur klumpen växte
- Vad är det som är fel? Var James elak? sa Eric oroligt
- Nej, det är ingenting. Lite trött bara, men vi kanske inte måste prata om James just nu sa jag och log
- Det kan jag hålla med om. Men han vet iallafall om det? sa Eric
- Ja, han vet och det är slut. Nu är det bara vi sa jag och försökte att inte visa hur jag egentligen kände för allt det här
-Okej, du ser lite trött ut. sa Eric och såg på mig
Jag nickade lite och han gav mig en puss på pannan innan han släckte lampan. Jag vände mig om och han la sin arm runt min midja. Jag log lite innan jag förstod att Eric somnat. Jag själv kunde inte sova överhuvudtaget. Det värkte i hela bröstet på mig, hur korkad är jag? Två killar samtidigt....jag är ju inte liten längre när man kunde vara tillsammans med många på dagis. Just nu vet jag inte vad jag ska göra. Men någonting måste jag iallafall göra...jag låg och tänkte länge innan kroppen tillslut sa ifrån och jag somnade jag också.
I drömmarnas värld -Ellens Perspektiv
Jenny visste hur allting låg till och hon försökte förstå vilken mardröm jag satt fast i. Jag hade inte sagt som det var till James och samtidigt går Eric och tror att jag gjort det. Jag kände mig bara som en dum person, en elak människa just nu.
- Alltså det du borde göra är att säga som det är till James, för ju längre du drar ut på det desto sämre kommer du må sa Jenny
- Jag vet, men jag vågar inte. Han kommer bli så otroligt ledsen sa jag
- Det är klart, men du kan inte fortsätta att vara tillsammans med dom båda sa Jenny och såg över min axel
- Jag ska prata med James jag har ju sagt det sa jag
- Prata om vadå? sa James och la sina armar runt min midja när han kom fram till oss bakifrån
- Om att Jenny ska börja dejta igen sa jag och såg på Jenny
- Ja, du vet det har ju varit länge sen man haft en pojkvän nu sa Jenny och spärrade ögonen i mig
- Vad säger du om att gå och göra någonting? Bara du och jag? sa James och vände mig mot sig
- Mm..vi kanske kan ta en fika sa jag och log
- Gärna, men först måste du få detta sa James och gav mig en kyss
Vi stod och kysstes en stund och tillslut sa hostade Jenny till och jag släppte James och då såg jag Eric stå en liten bit bort. Det var som jag ville svimma och sjunka under jorden på samma gång. Han såg så besviken och ledsen ut. Vad hade jag gjort? Jag såg hur han gick iväg och jag sa till James att jag var tvungen att gå och sprang det snabbaste jag kunde efter Eric men det var som att det var lönlöst. Ju mer jag sprang desto längre ifrån honom kom jag. Men sen stannade jag och Eric vände sig om mot mig.
- Förlåt, jag vet att du såg vad som hände sa jag
- Hände? Ja, du menar kyssandet, det var väl bara vänskapligt sa Eric
- Snälla, det var inte meningen sa jag
- Det spelar ingen roll. Jag litade på dig men inte mer. Försvinn från mig! sa Eric argt
- Nej, nej! Du kan inte mena allvar! Eric! Eric! Nej! skrek jag
I verkligheten -Erics Perspektiv
- Eric! Nej! Eric! Nej! skrek Ellen och satte sig spikrakt upp i sängen
- Gumman, vad är det? Du drömde bara en mardröm sa jag och satte mig upp brevid henne
- Va...? Varför....vad händer? Vad gör jag här?.......
Detta är kapitel 18 av We are beautiful. Förlåt om det blev kort och tråkigt. Också förlåt att det tagit så lång tid att få upp det men har haft världens skrivkramp och ingen inspiration alls. Jag har gjort allt för att få den tillbaka men det har gått trögt men hoppas ni ska tycka om det iallafall. Jag ska skärpa mig nu. Kapitel 19 kommer tidigast idag(lördag) annars kommer det på söndag. Och då kommer ni bla. Få veta om Ellen säger sanningen till James? Varför måste Eric och Ellen vara ifrån varandra så länge och kommer kärleken verklige hålla på avstånd? Vad händer egentligen på en fest som Jenny ordnar? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 19 som kommer tidigast idag(lördag) och senast söndag.
TUUUSEN tusen tusen tuuuuusen miljoners miljarders triljarders tack för allt ett fantastiska stöd och fina vackra och underbara kommentarer! Jag är så otroligt glad och tacksam att jag har alla er och det är ni som gör det möjligt för mig att ha bloggen! Utan er skulle den aldrig finnas!! Tack! Ni är dom bästa som finns!!!
Love you all! Älskar er alla av hela mitt hjärta!! Elsker Er!!!! 💕💕💕❤️❤️❤️
We are Beautiful - Kapitel 17
Jag vände mig och såg mot vindskyddet och när jag såg honom sitta där så kändes det bara som att jag ville sjunka genom marken. Jag orkade inte det här just nu....varför varför var han här.......
Ellens Perspektiv
Jag såg honom sitta där vid vindskyddet och jag visste inte vad jag skulle känna överhuvudtaget. Jenny tittade på mig och jag nickade och vi gick iväg en liten bit från dom andra.
- Vad gör han här? sa jag
- Han måste kommit med Alex och dom. Förlåt, jag visste faktiskt inte att dom kände varandra sa Jenny
- Jag kan inte stanna här nu, jag måste gå sa jag och såg allvarligt på Jenny
- Du kan inte mena allvar, du kan inte gå nu sa Jenny
- Men om jag stannar så kommer det bara bli otrevligt för alla sa jag
- Ellen, se på mig. Du måste göra det bästa av situationen. Okej? sa Jenny
- Okej, men kom ihåg att det var du som fick mig att stanna här sa jag
Jenny nickade och vi gick tillbaka till dom andra. Jag kände Erics blickar mot mig men jag undvek dom hela tiden. Jag gick till James och stod och pratade med honom hela tiden och försökte sluta tänka på att Eric var där över huvudtaget. Om det ändå bara hade fungerat.....
Erics Perspektiv
Vad gör jag här egentligen? Ellen ser inte änns på mig och hon står bara och snackar med en annan kille. Jag satt med några andra och jag reste mig sen upp och gick bort mot Alex.
- Du, jag sticker nu sa jag
- Va? Varför då? sa Alex förvånat
- Är inte det ganska uppenbart? sa jag och såg mot Ellen och James
- Ska du verkligen låta dom förstöra din kväll? sa Alex
- Du förstår inte, jag älskar henne, jag älskar henne så att det gör ont i bröstet. Förstår du hur det känns att vara utan henne då? sa jag ledsamt
- Nej, jag kan inte förstå det. Men försök att prata med henne sa Alex
- Och säga vadå? sa jag och såg igen på Ellen men när hon tittade på mig så vände jag bort blicken
- Det du sa till mig just nu sa Alex
- Det hjälper inte. Hon vill inte vara tillsammans med mig och det får jag bara acceptera helt enkelt sa jag
- Jag tycker ändå du borde prata med henne. Ni var väldigt söta ihop så ge inte upp nu sa Alex och la sin hand på min axel innan han gick iväg
Jag stod kvar och tänkte en liten stund. Det började mörkna och dom tände en stor brasa och jag såg inte Ellen någonstans men jag såg killen hon pratade med förut. Jag vet att jag inte borde men jag gick ändå fram till honom och han tittade lite frågande på mig.
- Kan jag hjälpa dig med något? sa killen
- Nej, jag såg att du snackade med Ellen förut sa jag
- Jaha, jag förstår det är du som är Eric sa killen
- Hurså? sa jag lite surt
- Ellen berättade att ni dejtat. Så antog att det var du eftersom du började fråga mig saker om Ellen sa killen
- Vem är du själv? sa jag
- James, men antar att du inte kommit över henne ännu men hon har kommit över dig, eftersom hon verkar gilla mig igen sa James
- Du vet ingenting! sa jag argt
- Vad håller ni på med? sa Ellen och såg på mig och James
- Han bara kom fram till mig och började fråga saker sa James
- Okej, det såg nästan ut som ni skulle börja slåss sa Ellen
- Kan jag få prata med dig ensam? sa jag
- Okej, jag kommer snart sa Ellen och gav James en puss på kinden
Vi gick en bit ifrån festen och stannade sen vid en av bilarna. Ellen lutade sig mot en av dom och jag visste inte vad jag skulle säga. Vad fanns det att säga egentligen? Hon verkade ju ändå gilla den där James, det här var ett misstag.
- Så, du ville prata om? sa Ellen
- Kan vi inte försöka igen? sa jag och tog Ellens hand
- Det går inte Eric, jag kan inte vara tillsammans med någon just nu sa Ellen
- Är det därför du flörtar med James? sa jag surt
- Nej, jag tycker om honom, men jag vill vara ensam just nu. Jag önskar jag kunde vara med dig men du litade aldrig på det jag sa. Hur ska jag då kunna lita på dig den här gången? sa Ellen
- Om jag kunde så skulle jag spola tillbaka tiden och göra om allt. Men jag kan inte det, men den här gången kan jag göra det bättre, bara du ger mig en chans till sa jag
- Jag önskar verkligen att jag kunde tro på dig men jag kan inte det. Förlåt sa Ellen och smekte min kind och gick iväg
- Det kommer bli vi igen! Du vet det också! sa jag efter Ellen
Jag såg henne bara gå vidare och det värkte verkligen inom mig. Hur kan hon säga att hon inte vill vara tillsammans med någon när hon står och flörtar med James, hon kunde bara sagt att det var mig hon inte ville vara tillsammans med. Men jag ska inte ge mig. Jag ska få henne tillbaka, på ett eller annat sätt.....
1 månad senare - Ellen ska göra ett fotojobb för Solo - Ellens Perspektiv
Det hade gått en månad sen jag såg Eric på den där festen och vi hade inte setts sen den dagen. Jag och James hade dejtar varandra i en månad nu och jag tycker mycket om honom men jag kunde ändå sakna det jag hade med Eric. Fast idag skulle jag göra ett modespecial i tidningen Solo och när jag kom dit så blev jag sminkad och dom gav mig dom första kläderna att ha på mig. När jag var klar gick jag bort till fotografen.
- Jätte snyggt. Kan Eric komma också? sa fotografen
- Eric? sa jag och vände mig om
- Visste ni inte om det? sa fotografen
- Jag visste, men tydligen inte alla sa Eric
- Jag fick inte dom uppgifterna. Men ska vi få det här gjort då sa jag
- Okej, då kör vi, försök och se lite kära ut sa fotografen
Jag försökte verkligen med hela mitt hjärta att vara proffesionell men det gick nästan inte. Jag hade inte fått veta att jag skulle jobba med honom idag, hade jag vetat det hade jag inte tackat ja. Vi gjorde flera klädbyten och precis när vi skulle ta dom sista bilderna så fick fotografen fel på kameran och var tvungen att ordna det så vi fick vänta.
- Så, jag såg att du dejtar sa Eric lite surt
- Ja, jag blev förälskad i någon jag kan lita på sa jag
- Han är bara tillsammans med dig för du är modell så han kan visa upp dig för sina polare sa Eric surt
- Som du gjorde då eller? sa jag spydigt
- Vad såg jag i dig egentligen? sa Eric argt
- Jag kan säga samma sak! Du är bara elak och taskig! sa jag
- Är jag? Du är inte mindre elak om du tror det! Jag kan inte förstå att jag älskar dig över huvudtaget sa Eric argt
- Vad sa du? sa jag och kände hur allting bara rasade inom mig
- Ja, Ellen. Det är sant, jag älskar dig.......
Detta är kapitel 17 av We are beautiful. Jag hoppas ni ska tycka om det :) Förlåt att det tagit tid men har haft lite jobbigt med bloggen men allting är bättre nu. Men kapitel 18 kommer tidigast idag(tisdag) annars kommer det på onsdag och då får ni bla. Veta om Ellen och Eric blir tillsammans igen? Vad händer då med James? Varför träffar Ellen både Eric och James? Är hon tillsammans med både eller ingen? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 18 som kommer tidigast idag(tisdag) annars onsdag :)
Förlåt för kort kapitel också :(
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33333
We are Beautiful - Kapitel 16
- Ja, det är klart jag gör. Jag vill bara att det ska bli bra igen mellan oss. Vad säger du, vill du bli min flickvän igen? sa Eric och stannade
- Eric jag vet inte hur jag ska kunna säga det här men.......
Ellens Perspektiv
- Eric, jag vet inte hur jag ska säga det här men jag kan inte sa jag
- Vad menar du med att du inte kan? sa Eric förvånat
- Det har inte med dig att göra, tvärtom. Det är mig. Jag vill inte ha något förhållande efter allt som hänt sa jag ledsamt
- Så du vill inte vara med mig för att du blev kidnappad? sa Eric
- Nej, eller det som gjorde mig mest besviken då var att du inte trodde mig, jag kan inte lita på att du tror mig om det skulle hända igen sa jag
- Så du gör slut med mig för det? sa Eric lite surt
- Ja, jag kan inte vara din flickvän som det är nu. Men jag vill vara din vän sa jag och tog Erics hand
- Men vi kan inte vara vänner förstår du väl?! sa Eric och släppte mina händer
- Vad menar du? sa jag oförstående
- Hur ska jag kunna vara med dig när jag inte får röra din kind, ge dig en kyss eller bara hålla om dig sa Eric ledsamt
- Allting hände så fel mellan oss från första början, det var inte meningen att det skulle vara du och jag sa jag
- Du snackar om ödet! Menar du allvar? Ödet vill inte se oss tillsammans sa Eric och såg argt på mig
- Jag har sagt att jag gärna vill vara din vän och jag önskar du vill vara min sa jag
- Nej, vill du inte vara med mig så ska jag inte störa dig mer. Vi glömmer varandra sa Eric och vände sig bort från mig
- Du kan inte mena allvar. Sa jag och torkade tårarna som började rinna
- Jo, jag vill inte träffa dig mer. Hej då Ellen sa Eric och gick iväg
- Eric! Eric! ropade jag
- Du kan inte bara gå ifrån det här! Eric! Eric ! Ropade jag
Men han vände sig inte om och jag såg honom bara gå allt längre och längre bort. Jag önskar bara han hade kunnat förstå och velat vara min vän. Jag tycker så mycket om honom men just nu går det inte att vara tillsammans. Jag tog upp mobilen och slog nummret till Jenny. Jag har känt Jenny väldigt länge men vi tappade kontakten när jag och Lucy kom varandra närmare men nu efter allt hänt med Aron så har vi kommit varandra nära igen.
- Ja, det är Jenny sa Jenny
- Han gick, han vill inte ha med mig att göra mer sa jag och tårarna rann ner för mina kinder
- Vänta, var är du? sa Jenny oroligt
- Vid vindskyddet sa jag
- Stanna där, jag kommer så fort jag bara kan sa Jenny och vi la sen på
Jag satte mig inne i vindskyddet och väntade på Jenny. Tårarna rann ner för mina kinder och jag visste att Eric aldrig kommer vilja förlåta mig, han kommer aldrig mer vilja se mig, precis som han sa. Och det jobbiga är att samtidigt som jag ångrar att jag sa som det var till honom så önskar jag att jag inte gjort det.
- Ellen! Ellen är du här? ropade Jenny
- Jenny, jag är här ropade jag och Jenny kom springandes till mig
- Ellen, berätta, vad är det som har hänt? sa Jenny och satte sig bredvid mig och gav mig en kram
- Jag sa som det var, men han ville inte vara min vän eller änns se mig mer sa jag
- Men vännen, det kanske är bäst såhär isåfall. Jag menar om han inte kan vara din vän heller så sa Jenny
- Jag vet, men det är just hela den här saken, att jag inte kan vara tillsammans med någon just nu. Efter allt som har hänt så vill jag bara vara ensam sa jag
- Men, isåfall går vi hem till dig så kommer vi på något sa Jenny och log
- Okej då sa jag och log snett mot henne
Nästa dag - Eric är i studion - Erics Perspektiv
Jag satt i studion och jobbade på nytt matrial till kommande skivan och hur mycket jag än försökte att inte tänka på Ellen så fanns hon där iallafall. Hon hade bara dumpat mig, det trodde jag inte. Men nu ska jag försöka glömma henne och låtsas som vi aldrig träffats förut. Hur jag nu ska kunna göra det när jag är hjärtkrossad?
- Tänker du fortfarande på det här med Ellen? sa Alex
- Ja,hur ska jag kunna låta bli sa jag och suckade
- Du borde göra något roligt, glömma tankarna på henne. Vad sägs om att hänga med på fest? sa Alex och log
- Vadå för fest? sa jag och såg frågande på honom
- Det är en kompis till min flickvän som har den, eller egentligen en kompis till henne men tänkte du kanske ville hänga med sa Alex
- Jag vet inte, det känns inte som jag har lust sa jag
- Ska du bara sitta inne och inte göra något? sa Alex
- Okej då, jag följer med. Vad heter hon? Vännen alltså sa jag
- Jenny.....
Samtidigt hemma hos Ellen - Ellens Perspektiv
Jag tog ut flingpaketet ur skåpet och gick mot Jenny som sovit här i natt. Jag ville inte vara ensam, speciellt inte på nätterna. Jenny såg lite hemlighetsfullt på mig och jag förstod ingenting.
- Varför tittar du så konstigt på mig? sa jag
- För ikväll ska du med på fest vid vindskyddet sa Jenny
- Va? Nej, jag har ingen lust sa jag
- Jo, det kommer bli jätte roligt. Och du vet att....James kommer sa Jenny och log
- Ska det få mig att vilja komma? sa jag och skrattade
- Haha, ja, snälla. Det är ju för dig sa Jenny och skrattade
- Jag måste vara en idiot men okej då, för din skull och inte James sa jag
- Om du säger det så sa Jenny och log
- När börjar det? sa jag och satte mig brevid henne vid köksbordet
- kl 18.00, det kommer bli jätte kul, jag lovar, sen behöver du släppa tankarna på, ja du vet vem sa Jenny
- Ja, jag förstår att jag inte ska tänka på det mer. Men bara du inte börjar prata om James så sa jag
- James? James vem? sa Jenny och skrattade
Jag skrattade bara och kastade lite av flingorna på henne och hon skrattade bara ännu mer. James är en kille som jag känt väldigt länge. Vi hade små flörtat med varandra för många år sen men det blev aldrig någonting men det kommer Jenny ihåg nu. Han är också modell och har mörkt svart hår, lite skäggstubb och mörkt bruna ögon(tänk Hook i Once Upon A Time så förstår ni vad jag menar i utseende). Men jag kände att jag behövde göra något annat istället för att bara sitta inne och tänka på eric hela tiden som jag gjort fram tills nu. Hoppas bara kvällen blir lika rolig som jag hoppas på....
Senare på kvällen Eric kommer till festen - Erics Perspektiv
Jag, Alex, Anton, J-son och Alex tjej kom till festen och någon tjej kom fram till oss och gav oss alla varsin kram och jag fick sen veta att det var Jenny men när hon hade kommit fram och gett mig en kram så tittade hon lite konstigt på mig som att hon kände mig sen tidigare. Hon försvann ganska fort och jag förstod ingenting. Men jag gick med Anton och dom andra till vindskyddet och jag satte mig där och sen såg jag en kille och en tjej som stod och pratade med några andra. Hon kändes så bekant på något sätt men killen höll armen runt hennes axlar och jag önskade nästan hela tiden att hon skulle vända sig om. Och när hon gjorde det så fick jag en chock.....
Ellens Perspektiv
Jag stod och pratade med några av mina vänner och James höll sin arm runt mina axlar och jag hade glömt hur otroligt charmig han var så jag fick hålla emot mina känslor hela tiden. Men när Jenny kom fram och såg allvarligt på mig så kändes det som mitt hjärta skulle sjunka som en sten.
- Vad är det som har hänt? sa jag
- Eric...Eric är här sa Jenny
- Nej, det kan han inte. Han känner ingen här sa jag lugnt
- Jo, jag känner Alexs flickvän och Eric sitter där borta sa Jenny och nickade mot vindskyddet
Jag vände mig och såg mot vindskyddet och när jag såg honom sitta där så kändes det bara som att jag ville sjunka genom marken. Jag orkade inte det här just nu....varför varför var han här.......
Detta är kapitel 16 av We are Beautiful. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det tagit så lång tid att få upp det men har varit sjuk så har inte orkat skriva. Men nu är jag bättre och kapitlen ska komma upp som normalt igen :) Men jag hoppas ni ska tycka om det bara. Kapitel 17 kommer tidigast imorgon(fredag) och senast lördag men jag ska försöka få upp det imorgon. Då kommer ni bla. få veta vad som händer på festen? Blir det någonting mellan Ellen och James? Eller mellan Eric och Ellen? Kan dom verkligen vara ifrån varandra? Vad händer när Ellen och Eric ska jobba ihop för ett tidningsjobb? Varför bråkar dom och om vad? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 17 som kommer imorgon :)
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33333
We are Beautiful - Kapitel 15
- E...r...i...c sa Ellen medan hon hackade tänder
- Oroa dig inte, jag ska få ut dig härifrån. Du är säker nu sa jag
- Ba...kom.... Dig sa Ellen och jag vände mig om
- Vad f*n håller du på med och hur kom du in här?!.......
Erics Perspektiv
- Jag skulle kunna fråga dig samma sak. Ellen är ju sjuk! sa jag
- Hon är inte sjuk! Men du ska ut härifrån sa Aron
- Jag går ingenstans utan Ellen hör du det? sa jag argt
- Du tror att du är så tuff va? Men Ellen stannar här! Och den enda som ska ut är du! sa Aron och tog tag i mig
- Släpp mig!! Släpp mig nu! sa jag och knuffade till Aron så han släppte mig
- Ellen ska ingenstans!! Hon ska stanna här för alltid med mig! sa Aron och ställde sig framför Ellen
- Aron, lyssna nu på mig, hon är sjuk. Hon har jätte hög feber och jag måste få ta med mig henne till sjukhuset sa jag
- Jag går inte på det! Hon har försökt med det tricket redan! Försvinn nu härifrån! sa Aron argt
- Er...ic....det är ingen....ide sa Ellen och hackade tänderna och drog filten närmare sig
- Där hör du. Hon vill stanna sa Aron bestämt
- Nej, det vill hon inte men hon är så pass sjuk att hon inte orkar säga emot dig sa jag
- Aron...jag måste få hjälp sa Ellen och hostade
- Jag tar med mig Ellen nu. sa jag och knuffade undan Aron och tog upp Ellen i famnen
- Du vet att jag kommer ta henne tillbaka sa Aron
- Nej, det kommer du inte för du kommer sitta inspärrad för det här sa jag och gick ut genom dörren med Ellen i famnen
Jag skyndade mig ner för trapporna och jag såg på Ellen och hon började somna flera gånger men jag fick hålla henne vaken så gott jag kunde hela tiden. Jag la ner henne i baksätet på bilen och åkte så snabbt jag kunde till sjukhuset och jag ringde samtidigt till polisen som jag försökte hålla Ellen vaken och köra bilen. Det gällde verkligen att ha full koll på allting.
- Stockholms Polisen, vad kan jag hjälpa er med? sa en kvinna
- Jag heter Eric Saade och jag har Ellen i bilen på väg till sjukhuset sa jag
- Ursäkta? sa kvinnan
- Ellen Larsson, kidnappade tjejen sa jag
- Ni har hittat henne? Men varför ringde du inte oss först? sa kvinnan
- Hon är sjuk, hon måste till sjukhuset. Aron finns på adressen sa jag och sa adressen
- Vi skickar dit folk direkt sa kvinnan
- Tack, jag kör Ellen till SÖS. sa jag och körde sen in på parkeringen
Hon sa att jag skulle stanna där tills dom tog kontakt med mig igen. Jag la sen på och lyfte upp Ellen i famnen igen och skyndade mig in till sjukhuset. Jag sprang fram till receptionen och dom tittade chockat på oss.
- Vad är det som har hänt? sa mannen i receptionen
- Hon är sjuk, jag vet inte vad men hon har hög feber sa jag
- Okej, ta med henne in hit sa mannen och jag följde med in till ett undersökningsrum och la ner Ellen på britsen
- Jag ska se till att läkaren kommer så fort som möjligt sa mannen
- Tack. sa jag och satte mig ner brevid Ellen
- Ta..ck för att du räddade mig. Jag hade aldrig kommit därifrån..om det inte..varit för dig sa Ellen och hackade tänderna
- Jag har letat överallt efter dig och varit så otroligt orolig för dig. Klart jag skulle ta dig därifrån sa jag och tog Ellens hand
- Tack igen sa Ellen och log
Knack knack knack
- Hejsan. Jag heter Eva och jag är din läkare Ellen, vad är det som har hänt? sa Eva
- Jag...fryser sa Ellen och såg trött på Eva
- Hon har blivit kidnappad och varit borta en tid, hon har hög feber det är det ända jag kännt sa jag istället för Ellen
- Okej, hur länge har du varit borta? sa Eva och såg på Ellen
- Jag vet inte, jag minns inte sa Ellen och Eva såg på mig
- I en vecka eller två kanske sa jag
- Okej, jag tänkte det kunde varit chock men har du ätit någonting? sa Eva
- Nej, ingenting, någon macka sa Ellen
- Vi får göra lite undersökningar på dig. Det är nog bäst om du går ut sa Eva
- Men jag vill stanna sa jag
- Jag säger till så fort jag vet någonting okej sa Eva
- Okej sa jag och gick ut från undersökningsrummet
Jag satte mig på en av stolarna som fanns där och väntade på att undersökningarna skulle bli klara när Krister från polisen kom fram till mig. Jag reste mig upp direkt och bad mig komma med honom.
- Hur visste du vart hon befann sig? sa Krister
- Jag följde efter en person som är inblandad sa jag
- Du skulle ringt oss först av allt, och inte gått in och spelat hjälte. Vad som helst hade kunnat hända sa Krister
- Men han var inte där då! Och Ellen är sjuk sa jag
- Han? sa Krister och såg förvirrat på mig
- Aron. Han tog Ellen sa jag
- Problemet är att när vi kom dit så fanns det ingen där. Lägenheten var tom sa Krister
- Va!? Men det kan inte stämma! Han var ju där med mig sa jag
- Isåfall har han hunnit smita, vi har span på honom och letar efter honom hela tiden. Vi kommer även ha en polis utanför Ellens dörr ifall han kommer hit sa Krister
- Tack, för all er hjälp sa jag
- Det är vårt jobb sa Krister och log innan han gick iväg
Jag väntade lite till innan Eva kom ut och hon berättade att Ellen nu får dropp och att allting betyder på att hon lider av chock trots allt. Febern är hög och dom gör allt för att få ner den. Jag svalde hårt när jag hörde det här. Men dom sa också att hon sov just nu och att jag borde komma tillbaka någon annan dag. Men jag fick gå in snabbt till henne och säga hej då.
- Jag är så glad att du är okej och lever. Kommer snart tillbaka sa jag och gav henne en puss på pannan
Hon vred sig lite grann och jag log mot henne. Jag hoppas att allting ska bli bra igen. Jag gick sen ut från hennes rum och stängde dörren. Sen gick jag ner mot bilen igen och när jag satte mig bakom ratten och körde hemåt så önskade jag bara att dom ska få tag i Aron och att jag och Ellen blir tillsammans igen. Och att allt blir som vanligt...
1 vecka senare - Ellen och Eric tar en promenad - Ellens Perspektiv
Allting som hänt kändes som en mardröm. Och nu drömmer jag om det på nätterna också men även fast dom tagit fast Aron och jag är frisk igen så känns det som det ändå gnager inom mig. Jag och Eric var ute och gick på en promenad för jag behövde röra lite på mig. Jag förstod vad han ville prata med mig om men jag vet bara inte hur jag ska kunna säga som det är till honom.
- Jag är glad att du mår bättre nu sa Eric
- Jag också, bara mardrömmarna kunde försvinna så skulle allt bli bra sa jag och log
- Det kommer dom göra. Men det jag sa innan allt hände att jag inte trodde dig och sånt jag önskar jag kunde ta det tillbaka sa Eric
- ingenting av det som hänt är ditt fel, men du tänkte kanske på det här med att jag gjorde slut sa jag och såg ner i marken
- Ja, det är klart jag gör. Jag vill bara att det ska bli bra igen mellan oss. Vad säger du, vill du bli min flickvän igen? sa Eric och stannade
- Eric jag vet inte hur jag ska kunna säga det här men.......
Detta är kapitel 15 av We are beautiful. Jag hoppas ni ska tycka om det. Jag är så ledsen att det kommer så sent igen men tangentbordet till vår stora datorn gick sönder och mitt mobila internet var hur steg som helst men nu är allt löst. Jag har fått mer inspiration och hoppas att den här berättelsen ska bli bra nu :) Men kapitel 16 kommer tidigast idag(onsdag) och då kommer ni bla. Få veta vad Ellen svarar? Vem är den mystiska killen som Ellen träffar? Vet Eric om det? Mer jag kan inte säga nu men jag kan lova att det kommer mycket mycket mycket mycket mer i kapitel 16 som kommer tidigast idag(onsdag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33333
We are Beautiful - Kapitel 14
- Vart är du någonstans? sa jag oroligt
- Jag vet inte, men du måste lyssna, lita inte på Lucy sa Ellen
- Vad menar du? sa jag förvirrat
- Lucy är med Aron i det här..hon lurar dig...håll dig borta........
Erics Perspektiv
- Vad sa du? Lucy men Lucy har ju bara varit min vän sen du försvann. Hon var med till polisen sa jag
- Eric....tro mig. Lita inte på Lucy sa Ellen och jag hörde hur någonting smällde till i bakgrunden
- Vad håller du på med?! Ge hit den där!! skrek någon i bakgrunden
- Ellen! Ellen hallå är du där?! ropade jag
- Du kommer aldrig hitta henne så lägg ner letandet! sa en mans röst som jag hört förut
- Aron! Släpp Ellen nu!! Det kommer inte dröja förens du sitter inne för kidnappning!! sa jag
- Fortsätt drömma. Ellen är min!! sa Aron och la på
F*n! Jag vet nu att hon lever och att det är Aron som håller henne men inte vart hon är någonstans. Jag sprang in till polisstationen igen och bad om att få prata med Kristian men dom sa bara att det inte gick men jag gav mig inte så jag gick in till hans rum iallafall.
- Stopp, du kan inte bara gå in sådär sa kvinnan i receptionen
- Vad händer? sa Kristian och såg förvånat på mig
- Han ville träffa dig men jag sa åt honom att det inte gick sa kvinnan
- Jag vet att Ellen lever! sa jag och såg allvarligt på Kristan
- Stäng dörren och säg att jag är upptagen, sätt dig sa Kristian och tittade på mig
- Ellen ringde mig. Hon lever men jag vet vem som tagit henne sa jag
- Okej, men sa hon vart hon var någonstans? sa Kristian
- Nej, ingenting men hon lät nere, men det är hennes ex pojkvän Aron som tagit henne sa jag
- Hur vet du det? sa Kristian
- Han tog mobilen från henne och jag kände igen rösten. Jag är säker sa jag
- Vi får kolla upp det. Men händer det någonting mer så kontakta oss direkt sa Kristian
- Okej, men det är han sa jag och reste mig från stolen
- Jag hör dig, men vi måste kolla upp andra också sa Kristian
- Men du behöver ju inte det för det är Aron! sa jag igen
- Tack, du har hjälpt mycket. sa Kristian och ledde mig ut
Jag följde med honom och gick sen ut från stationen. Det här är inte sant, dom verkar ju inte vilja tro mig överhuvudtaget. Men nu är frågan hur jag ska göra med Lucy. Om jag undviker henne så kan hon misstänka något men träffar jag henne så kan hon få för mycket information. Men hon kan ju faktiskt veta vart Ellen är. Imorgon måste jag jobba i studion men om jag bestämmer ett möte med henne och sen inte kommer, kanske kan jag följa efter henne? Och har jag tur leder hon mig till Ellen. Precis, jag vet hur jag ska göra nu.....
Lite senare - Ellens Perspektiv
När Aron hade kommit in och tagit mobilen så hade han gett mig en örfil. Jag vet inte hur jag ska fortsätta orka med det här. Jag mådde inget bra längre. Jag hade ont i hela kroppen och hade hostat väldigt mycket och nu började det kännas som jag börjar bli sjuk. Jag gick sakta upp mot dörren och knackade trött på den och Aron låste upp den och såg irriterat på mig.
- Vad? sa Aron
- Jag mår inte bra, jag måste få komma ut härifrån sa jag
- Den går jag inte på. Du ser inte dålig ut sa Aron
- Men jag mår inte bra, det känns som jag har...host....feber sa jag
- Lägg av. Du kommer inte ut härifrån förens jag bestämdes det sa Aron
- Snälla sa jag och såg med trötta ögon på Aron
- Om du är sjuk så lägg dig ner. Men ut kommer du inte sa Aron och smällde igen dörren framför mig
Jag kurade upp mig i soffan och tog filten som låg på soffan och la den över mig. Jag frös och mådde bara sämre och sämre ju mer tiden gick men Aron vägrade lyssna. Mobilen hade han tagit så jag kunde inte ta kontakt med någon överhuudtaget. Hoppas bara att Eric inte träffar Lucy fler gånger nu för hon är inte alls bra honom eller någon annan heller. Jag la mig ner i soffan och drog filten ända upp till hakan och började hacka tänder för jag kunde inte sluta frysa. Om jag bara kunde komma ut......
2 dagar senare - Eric möter upp Lucy - Erics Perspektiv
Jag hade fått vara väldigt smart när jag frågade om Lucy ville träffa mig. För började hon misstänka att jag har någonting på gång så skulle hon aldrig vilja träffa mig. Men jag hade parkerat bilen en liten bit härifrån och jag gick med snabba steg fram till henne och log. Hon gav mig en kram och jag besvarade den.
- Vad kul att du ringde, men jag har inte så mycket tid för jag ska göra en annan sak sen sa Lucy
- Okej, men vi kanske kan ta en snabb fika iallafall sa jag och tänkte perfekt nu kanske hon kan visa mig vägen till Ellen
- Ja, en snabb isåfall sa Lucy och vi gick in till fiket
Vi köpte varsin vatten och satte oss sen vid ett av dom avskilda borden. Vi pratade om lite allt möjligt och jag försökte att nämna Ellen lite ibland men hon blev stelare och stelare ju mer jag pratade om det. Jag måste få veta vart Ellen är nu och den enda som vet är ju Lucy.
- Så polisen har fått ett tips att det är Aron som har Ellen sa jag och tog lite vatten
- Har dom? Vad bra, men jag måste gå nu sa Lucy och reste sig snabbt
- Redan? Vad tråkigt sa jag
- Jag har redan varit här för länge. Vi ses sa Lucy och skyndade sig ut från fiket
Nu vet jag precis vart hon ska gå. Hon kommer gå till Aron och berätta vad hon hört från mig och jag ska följa efter henne. Jag tog det sista av mitt vatten och gick sen snabbt ut från fiket och jag såg Lucy gå iväg. Jag gick direkt efter henne men jag fick gömma mig några gånger så hon inte skulle se mig.
Men tillslut så kom hon fram till ett stort våningshus. Det såg nästan ut som det inte bodde någon kvar här men jag gick in genom porten efter Lucy och läste vilka som bodde här och det fanns ett namn som stack ut, nämligen Arons namn. Jag gick upp till våningen där han fanns och lyssnade försiktigt vid dörren.
- Men hur kan du vara så dum?! Du har ju nästan sagt att det är jag sa Aron
- Jag har inte sagt någonting han sa bara att polisen kollar dig sa Lucy
Jag visste det. Jag hörde sen skor som gick mot dörren så jag sprang upp en trappa och gömde mig medan jag tittade ner mot dörren. Både Lucy och Aron kom ut från lägenheten. Dom verkade prata lite men sen gick dom därifrån. Aron låste inte dörren vilket jag tyckte var lite konstigt men jag smög mig försiktigt ner igen och jag hörde porten gå igen och jag passade på att smyga mig in till lägenheten.
Jag såg mig omkring och hittade sen en dörr som såg ganska annorlunda ut. Jag kände på dörrhandtaget men den var låst. Det måste vara här inne som han har Ellen. Jag tittade efter en nyckel men jag hittade ingen. Jag måste få upp dörren men hur, jag letade efter något att bryta upp dörren med och när jag hittade det så bröt jag upp dörren.
- Ellen! Åh Ellen! sa jag när jag såg Ellen i soffan
Hon svarade mig inte och hon tittade lite trött på mig och jag rörde försiktigt hennes panna. Hon var glödhet och hon såg att frysa. Hon hade ju jätte hög feber ju, vad har han gjort mot henne egentligen?
- Ellen? Ellen hör du mig? sa jag försiktigt
- E...r...i...c sa Ellen medan hon hackade tänder
- Oroa dig inte, jag ska få ut dig härifrån. Du är säker nu sa jag
- Ba...kom.... Dig sa Ellen och jag vände mig om
- Vad f*n håller du på med och hur kom du in här?!.......
Detta är kapitel 14 av We are Beautiful. Förlåt att det inte kom i torsdags men mitt internet på mobilen har krånglat jätte mycket och det tar 2 timmar innan någonting händer så det är därför men nu är jag hemma i Sverige igen och jag ska blogga på allt vad jag kan :) Kapitel 15 kommer tidigast idag(söndag) och då kommer ni bla. Få veta om Eric får med Ellen ut nu? Vad händer isåfall med Aron? Och hur illa är det med Ellen? Kommer dom bli tillsammans igen eller är det över? Kan dom bli vänner isåfall? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 15 som kommer tidigast idag (söndag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
We are Beautiful - Kapitel 13
Det hade gått 4 dagar nu sen Ellen försvann och nu hade äntligen polisen tagit tag i det på allvar. Folk letade och polisen gjorde allting som gick men ingen hittade henne. Jag stod i badrummet och såg mig i spegeln och jag blev så frustrerad att ingenting händer så jag slog ner glaset som stod på handfatet. Det gick i tusen bitar och det ända jag tänkte på när jag plockade upp skärvorna var att tänk....tänk om det är försent.....
Ellens Perspektiv
Jag hade knappt sovit någonting på den här soffan som jag bara fick vara på här. Aron hade kommit in med mat och sen låst dörren när han gått. Fast jag åt aldrig någonting av maten. Jag svälter hellre än gör som han vill att jag ska göra. Jag ryckte till när dörren öppnades och Aron såg med arg blick på mig.
- Har du inte ätit nu heller? sa Aron besviket
- Skulle inte ta i den med tång änns sa jag surt
- Ska man behöva mata dig nu också?! Det här är all mat du får sa Aron argt
- Ät den själv då! Jag vill ut härifrån nu sa jag argt
- Du är så otroligt otacksam Ellen. Och ut kommer du inte. Så fort dom tröttnat på att leta efter dig så ska du och jag vara tillsammans föralltid sa Aron
- Dom kommer aldrig sluta leta! Du är galen! skrek jag
- Ska vi slå vad? Du tänker inte på att något saknas här inne? sa Aron
- Nej, det gör jag inte sa jag och tänkte sen på min väska, jacka och halsduk som jag hade haft på mig
- Synd, eller ska jag säga bra för då behöver du inte oroa dig för att dom ska saknas sa Aron och log hånfullt
- Vart är dom?! Vart har du gjort av mina saker? sa jag och reste mig upp från soffan
- Vänta och se, vänta och se sa Aron och stängde igen dörren bakom sig
Jag tog en av kuddarna som låg i soffan och kastade den mot dörren. Jag vill ut härifrån nu. Om det ändå fanns en telefon som jag kunde använda. Men det fanns det inte och jag orkar inte mer. Jag la mig ner på soffan och jag kände hur jag började må illa men det är säkert för jag inte ätit någonting överhuvudtaget på tre dagar. Men jag vill inte ha något heller, för jag saknar Eric och vill bara ut härifrån nu. Undrar om han änns tänker på att jag är borta....
Lite senare - Erics Perspektiv
Jag var ute och letade med massor av andra människor men ingen hittade varken spår eller Ellen någonstans. Om Aron har rört ett hårstrå på Ellen så vet jag inte vad jag gör. Vi gick i flera timmar och letade men det fanns ingenting, det var som dom bara försvunnit från jordens yta. Jag gick tillbaka mot samlingsplatsen och hörde hur någon ropade mitt namn.
- Eric! Eric! Vänta sa Lucy och kom springandes mot mig
- Hej. Jag visste inte att du också var här och letade idag sa jag och log
- Nej, jag försökte ringa till flera av våra kompisar istället för tänkte att hon kanske var där men det var hon inte sa Lucy
- Okej, vi har inte heller hittat eller sett någonting från Ellen. Jag börjar bli så otroligt orolig sa jag
- Ellen är stark. Oavsett vad som har hänt så kommer hon tillbaka sa Lucy
- Hur kan du vara så säker på det? Man vet ju inte vad han gör med henne sa jag
- Han? sa Lucy och såg förvånat på mig
- Jag tror det är Aron, det verkar som polisen också tror det, men det finns ju som sagt inga bevis över huvudtaget sa jag
- Jag hörde om det också. Att bevisen saknades men vi behöver ju inte vänta oss det allra värsta för vi har ju inte hittat något klädesplagg eller sånt sa Lucy
- Ja, om man nu kan se det som tur så. Men jag måste gå. sa jag och gick förbi Lucy
- Du vill inte äta middag ikväll? sa Lucy efter mig
- Jag tror inte det, ska jobba och sen ska jag prata med polisen sa jag
- Du behöver ju äta och jobbet kan du göra först, polisen hör av sig om dom hittar någonting sa Lucy
- Ja, okej då sa jag och gick med Lucy hem
Vi hade köpt med thai-mat innan vi gick hem och satte oss framför tv:n och åt. Jag kände inte så jätte mycket för att prata även fast Lucy var en fantastisk vän som alltid fanns där och lyssnade. Men när klockan började närma sig sent så försökte jag få Lucy att gå men jag ville samtidigt inte göra henne ledsen, och hur säger man till någon att hon borde gå utan att göra just det. Såra henne.
- Det börjar bli lite sent sa jag och såg på Lucy
- Ja, förlåt att jag stannade så länge, du hann inte till studion eller polisen sa Lucy
- Nej, men det kan jag ta imorgon istället sa jag och log
- Men vi kanske kan göra något imorgon? sa Lucy snabbt
- Du verkar ta väldigt lätt på att din bästa vän är borta sa jag
- Nej, verkligen inte men det finns ingenting mer vi kan göra förutom vänta sa Lucy
- Vänta? På vadå? sa jag lite irriterat
- Jag menade inte så, alltså jag vet inte vad jag menade sa Lucy
- Det är nog bästa för dig att du går nu. Vi ses kanske sa jag och följde med Lucy ut till dörren
- Vi ses säkert snart igen sa Lucy och gav mig en kram innan hon gick ut genom dörren
Jag städade bort allting som låg på soffbordet och slängde det i soporna. Jag kan inte förstå hur lätt Lucy verkar ta det att Ellen, hennes bästa vän är borta och vi vet ingenting om vad som kan ha hänt henne. Det gjorde mig lite misstänksam men hon kanske inte vill visa sig orolig för mig. Jag gick in till badrummet och borstade tänderna. Jag hoppas jag ska få lite sömn i natt för jag har inte sovit på så länge nu. Och när jag la mig ner i sängen så kändes det så tomt utan Ellen bredvid mig. Jag torkade tårarna som rann försiktigt ner för mina kinder. Älskade Ellen, om du bara visste vad jag saknar dig tänkte jag innan jag stängde ögonen och somnade.
Samtidigt hemma hos Aron - Ellens Perspektiv
Aron hade varit inne hos mig flera gånger och försökt mig att äta och sen pratat om hur bra allt ska bli och hur vi ska leva tillsammans. Det kan han tvär glömma och varje gång han blev arg så blev jag rädd för honom. Hans blick var så kall. Men när jag hörde ljud från utsidan av dörren så ställde jag mig vid dörren och jag hörde Lucys röst.
- Han var ju nära att gå tillbaka till polisen igen sa Lucy
- Lugna dig! Du ska ju hålla honom borta från allt sånt sa Aron
- Jag försöker! Men hela stan är ju ute och letar efter henne sa Lucy irriterat
- Då får vi göra något som gör att dom slutar leta sa Aron och jag hörde steg mot min dörr så jag sprang tillbaka till soffan
- Din vän är här sa Aron och log hånfullt
- Hon är inte min vän sa jag surt
- Jag ska låta er prata lite för jag behöver göra ett ärende med den här sa Aron och tog min jacka
- Ge mig den! Du ska inte ta mina saker! sa jag argt och försökte ta jackan
- Sluta! Jag gör vad jag vill! Förstått?! sa Aron argt och gick sen ut genom dörren och låste in mig och Lucy
- Jag har egentligen bara en ända fråga sa jag och såg på Lucy
- Varför? Varför gör du såhär? Vad har jag gjort dig?! sa jag och såg argt på henne
- Det var ingenting jag planerade, jag trodde att om jag hjälpte honom så skulle vi komma varandra nära igen sa Lucy
- Är du kär i Aron? Fortfarande? sa jag förvånat
- Jag vet inte, men du vet hur övertygande han kan vara ibland sa Lucy
- Jo, jag vet, men du måste hjälpa mig att komma ut härifrån sa jag
- Det vet du lika väl som jag att jag inte kan sa Lucy
- Hur mår Eric? Jag hörde att du träffar honom ofta sa jag
- Vad spelar det för roll om vi ses? Jag tycker det är bättre att han gör någonting annat än sitter hemma och oroar sig för dig sa Lucy
- Du är vidrig! Hör du det?! sa jag och tog tag i Lucys tröjärm
- Släpp mig! Du är ju inte klok! skrek Lucy och drog åt sig armarna
- Du ska låta Eric vara hör du det!? sa jag och såg argt på Lucy
- Du är inte frisk! Jag går nu sa Lucy och låste upp dörren
- Vart ska du? sa jag och försökte komma med ut
- Hem! Släpp nu sa Lucy och jag hörde hur något dunsade i golvet
- Om jag kommer härifrån så vill jag ALDRIG mer se dig sa jag och såg argt på Lucy innan hon stängde igen dörren
Jag såg mig omkring för att se om jag kunde hitta det som dunsat i golvet och det var Lucys mobil. Jag tog upp den snabbt och gömde den i mellan soffdynorna. Jag hörde sen hur dörren slogs igen och att någon låste dörren in till rummet som Aron höll mig i. Jag antog att han var tillbaka men nu måste jag tänka hur jag ska göra med mobilen. Ringer jag Eric så finns risken att han kommer hit och samtidigt vill jag varna honom för Lucy men jag kan inte....jag la mig sen på soffan igen och drog upp filten över mig och tittade på mackan som Aron hade ställt fram tidigare och jag tog den. Det var helt okej men sen somnade jag.
Senare nästa dag - Erics Perspektiv
Jag hade fått ett telefonsamtal från polisen tidigt i morse och dom hade bett mig komma ner till stationen och jag var nu på väg dit. Jag var nervös för det här kunde betyda vad som helst. Jag parkerade bilen på parkeringen och skyndade mig sen in.
- Hej, Eric Saade, ni hade ringt mig sa jag
- Ja, ni kan sitta ner här så ska jag säga till Kristian sa kvinnan
- Tack sa jag och satte mig ner för att vänta
Men jag behövde inte vänta länge innan Kristian kom och jag fick följa med honom in på ett rum och han satte sig ner på sin stol och jag satte mig på en av besöksstolarna. Jag svalde hårt och såg nervöst på honom.
- Det är såhär att vi undrar om du har sett den här förut? sa Kristian och tog fram en jacka i en påse
- Ja, det är Ellens sa jag och svalde hårt
- Vi hittade den en bit ifrån hennes bostad. Det kan betyda två saker att hon har blivit kidnappad eller så har hon gett sig av sa Kristian
- Gett sig av? Hon skulle väl ha ringt någon då? sa jag oroligt
- Ja, men vi kan inte utesluta den tanken, och den värsta sa Kristian
- Nej, jag vet att hon finns där ute! Ni måste fortsätta leta! sa jag bestämt
- Vi gör allt vi kan, vi hör av oss igen om det dyker upp någonting sa Kristian
- Okej, tack för hjälpen ändå sa jag och reste mig upp från stolen
Jag gick sen ut från polisstationen när min mobil började ringa. Jag tog upp den och såg att det var Lucys nummer. Jag hade egentligen ingen lust att prata med henne men jag kände mig tvungen för hon kanske vet någonting.
- Hej Lucy sa jag och skrattade
- Eric...? Är det du? sa Ellen
- Ellen? Oh herregud jag har varit så orolig för dig sa jag
- Eric, du måste lyssna på mig sa Ellen
- Vart är du någonstans? sa jag oroligt
- Jag vet inte, men du måste lyssna, lita inte på Lucy sa Ellen
- Vad menar du? sa jag förvirrat
- Lucy är med Aron i det här..hon lurar dig...håll dig borta........
Detta är kapitel 12 av We are beautiful och förlåt förlåt att det tagit tid men internet problem, huvudvärk, privatlivs problem och London resa gör inte saker lätta att få upp kapitlen i tid tyvärr men jag ska skärpa mig. Kapitel 13 kommer upp idag(torsdag) om det så är det sista jag gör :) Jag kommer inte skriva vad som händer för att inte förstöra spänningen :) Men kapitel 13 kommer som sagt idag(torsdag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
We are Beautiful - Kapitel 12
Ellen hade inte kommit och jag började faktiskt bli orolig. Hon hade smsat förut och sagt att hon skulle bli sen men det här är inte sent det är ett tecken på att hon inte kommer eller något hänt henne. Jag ursäktade mig och gick ut från studion för att ringa till Ellens mobil. Men varje gång så kom jag till mobilsvar. Men jag gav inte upp. Men precis när jag skulle ringa en till gång så kom det ett sms.
" Det finns ingenting du kan göra. Hon är min nu"
Jag ryste till i hela kroppen och nu förstår jag vad som hänt. Ellen har....har blivit kidnappad......
Erics Perspektiv
Jag stod bara och stirrade på mobilen en lång stund när jag förstod allt. Jag sprang sen in till dom andra och sa att dom får skjuta på videopremiären för det har hänt någonting. Dom förstod ingenting men jag hann heller inte förklara så jag sprang det snabbaste jag kunde ner för trapporna och hoppade sen in i bilen och körde mot Lucys adress som Ellen gav mig en gång. Jag parkerade bilen utanför och sprang fort upp för trapporna och ringde på dörren.
- Eric? Men vad gör du här? sa Lucy och jag gick in
- Ellen, Ellen är kidnappad sa jag
- Ursäkta? Är det här något dåligt skämt? sa Lucy förvånat
- Nej, läs det här. sa jag och gav henne mobilen med smset
- Men det här är ju från hennes mobil, men det behöver ju inte bero på någonting. sa Lucy
- Nehe, det är bara någon som hittat den och sen skriver att hon är min nu? sa jag
- Nej, det låter ju lite orimligt faktiskt. Men hur länge har hon varit borta? Alltså när skulle hon ha varit på kontoret? sa Lucy
- För kanske 2 timmar sen. Men jag vet att någon kidnappat henne. Jag tror det är han som förföljt henne sa jag
- Men skulle....ja, kanske det sa Lucy
- Vad menar du? sa jag och såg med irriterad och orolig blick på Lucy
- Jag tror att det är Aron som följt efter Ellen, han kan ju ha tagit med sig henne någonstans sa Lucy
- Vi måste gå till polisen nu. Jag klarar inte av att vara sysslolös sa jag
- Okej, vi går dit, det skulle vi gjort redan från början
- Ja, men gjort är gjort så nu går vi sa jag och tog på mig skorna och jackan igen
Vi skyndade oss sen i väg till polisstationen för att anmäla att Ellen var borta. Vi gick ta en kölapp och sitta en liten stund och vänta. Men sen kom det tillslut ut en polis som vi fick följa med och vi satte oss framför honom.
- Ja, ni ville anmäla en försvunnen person
- Hon är kidnappad av någon sa jag snabbt
- Eric, lugna dig sa Lucy och såg allvarligt på mig
- Ja, vi vill anmäla en person som är borta. sa jag
- Jag förstår, hur länge har personen varit borta? sa polismannen som heter Kristian
- 3 timmar kanske sa jag
- Om personen varit borta i tre timmar så kan jag inte klassa personen som försvunnen sa Kristian
- Jag fick ett sms här sa jag och tog fram mobilen med smset
- Okej, jag kan tyvärr inte förstå vad det har för betydelse? sa Kristian
- Jag tror hennes ex har tagit henne, hon skulle vara på ett möte med mig idag och hon kom aldrig sa jag
- Och då fick du det här smset? sa Kristian
- Nej, eller jag ringde henne och direkt efter det så kom smset sa jag
- Jag förstår, men det här behöver inte betyda någonting tyvärr. Vi brukar säga att 1-2 dygn så kan personen klassas som försvunnen sa Kristian
- Men alltså det är min bästa vän och hans flickvän som är försvunnen. Jag vet att det kan vara hennes ex sa Lucy irriterat
- Jag kan inte ändra på hur reglerna ser ut bara för att det är er bästa vän och flickvän sa Kristian
- Tack för ingenting isåfall sa jag och reste mig upp och slog till bordet
Lucy skyndade sig efter mig och jag ville inte prata med någon överhuvudtaget just nu. Hur kan dom bara behandla oss på det sättet? Jag vet ju att hon är borta! Om det händer Ellen någonting pga mig så skulle jag aldrig förlåta mig själv. Om jag bara hade trott på henne från första början så kanske det inte hade behövt bli såhär ändå. Lucy gick bredvid mig men hon sa ingenting på en lång stund och det var just det jag behövde.
- Det kommer ordna sig, om hon inte är tillbaka om två dagar så kan vi göra en ordentlig anmälan sa Lucy
- Och om det är försent då? sa jag surt
- Jag är lika orolig som du är så du behöver inte vara otrevlig. Det är min bästa vän sa Lucy surt
- Förlåt, men jag måste hitta henne. Om jag så ska behöva göra det ensam sa jag
- Du skojar? Du kan inte bara sticka ut och leta sa Lucy
- Vad ska jag göra då? Bara fortsätta mitt liv? Glömma att hon finns över huvudtaget? sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Kom, vi kan gå hem till mig och vila lite och sen äta något så får vi tänka ut hur vi ska göra sa Lucy
- Okej, det låter som en bra ide sa jag och gick med henne hem
Men jag kunde inte sluta tänka på Ellen. Om jag bara visste vart hon var och hur hon mår.....
Senare i ett rum - Ellens Perspektiv
Jag vaknade sakta av att jag låg på en soffa. Jag minns knappt någonting om vad som hände mer än att jag gick ut från porten och att någon tog tag i mig. Jag försökte dra mig upp från soffan och ställa mig upp men allting snurrade runt mig så jag satt kvar en liten stund innan jag tillslut reste mig upp. Jag försökte hitta min mobil men min väska var borta. Jag gick mot dörren och tryckte ner handtaget men den var låst. Jag bankade och slog hårt på dörren när någon vred om låset och kom in och stängde igen dörren.
- Så du har visst vaknat nu sa Aron
- Vad är det här egentligen? sa jag och såg mig omkring
- Ditt och mitt hem. Är du inte glad? sa Aron och log mot mig
- Du är ju sjuk! Jag ska gå nu sa jag och försökte ta mig till dörren
- Du sätter dig ner! Eric vet inte änns att du är borta sa Aron och log hånfullt
- Han kommer förstå det för jag skulle vara på ett möte med honom sa jag
- Jasså, och jag som trodde det var slut mellan er, så mycket som du varit ensam sa Aron och satte sig på huk framför mig
- Vad snackar du om? Det är du, eller hur? sa jag och svalde hårt
- Jaha, ja jag följde efter dig men det var mest för att kolla dig. Du visste innerst inne att det var jag sa Aron
- Du är galen, jag är inte kär i dig, låt mig gå nu sa jag
- Jag vet att du älskar mig, precis lika mycket som jag älskar dig sa Aron och rörde min kind
- Jag gjorde det innan du var med min bästa vän!!! Jag har alltid älskat dig fram tills den dagen men inte längre!!! Skrek jag och tårarna rann
- Du behöver absolut inte skrika åt mig. Jag hör dig ändå sa Aron
- Släpp ut mig isåfall!! sa jag bestämt
- Glöm det. Det är du och jag nu sa Aron och log
Ring ring ring ring ring
Aron såg på mig med arg blick när han svarade i telefon. Jag visste inte vem han pratade med men det lät som det handlade om allt det här. Men när jag hörde ett bekant namn så var det som att kroppen blev till is.
- Men lugna dig lite Lucy! Han har varit hos snuten, och dom kunde inte hjälpa han. Du behöver bara uppehålla honom sa Aron
Lucy....min bästa vän var med på allt det här. Hon försökte få Eric att inte tänka på mig mer. Hur kunde hon göra såhär mot mig? Om jag någonsin kommer härifrån så ska jag aldrig mer se henne. Det här trodde jag aldrig om henne...om jag bara kunde varna Eric.....
Lite tidigare hemma hos Lucy - Erics Perspektiv
Jag och Lucy satt i hennes soffa och pratade om allt möjligt. Hon var väldigt trevlig när man lärt känna henne och jag förstår varför hon och Ellen är bästa vänner. Men jag tittade sen på klockan och såg att hon började bli sent.
- Det börjar tyvärr bli lite sent sa jag
- Ja, kanske det. Men du kan stanna här i natt om du vill sa Lucy
- Nej, jag tror inte det. Men tack för allting sa jag och reste mig upp från soffan
- Är du säker? Jag menar det finns gott om plats på soffan sa Lucy
- Jag är helt säker, du behöver inte oroa dig för mig. Vi ses. sa jag och tog på mig skorna och jackan i hallen
- Okej, ska du fortsätta prata med polisen? sa Lucy och det kändes nästan som hon blev nervös
- Ja, det är klart. Ellen måste finnas där ute någonstans sa jag
- Vi kanske borde vänta ändå sa Lucy
- Vill du inte hitta henne? sa jag och såg förvånat på Lucy
- Det är klart jag vill men jag tänkte bara eftersom dom sa att vi borde vänta sa Lucy
- Isåfall får du vänta men jag tänker inte vänta sa jag och gick ut genom dörren
Jag förstår mig inte på vad som hände med Lucy helt plötsligt. Först var hon helt inne på att gå till polisen men hon var inte lika på där heller. Det känns nästan som att det är något konstigt med hela den här grejen men jag inbillar mig säkert bara. Huvudsaken är att Ellen kommer tillbaka. Och att jag får polisen att förstå det också.....
3 dagar senare - Erics Perspektiv
Det hade gått 4 dagar nu sen Ellen försvann och nu hade äntligen polisen tagit tag i det på allvar. Folk letade och polisen gjorde allting som gick men ingen hittade henne. Jag stod i badrummet och såg mig i spegeln och jag blev så frustrerad att ingenting händer så jag slog ner glaset som stod på handfatet. Det gick i tusen bitar och det ända jag tänkte på när jag plockade upp skärvorna var att tänk....tänk om det är försent.....
Detta är kapitel 12 av We are Beautiful. Jag är så ledsen att det är sent men mitt internet har krånglat både på datorn och min mobil så det har inte fungerat att få upp någonting men just nu är jag i London och då verkar allt funka :) Men jag kommer faktiskt inte avslöja vad som händer i nästa kapitel och det är för att bygga upp spänningen lite extra :) Och som jag sa tidigare på instagram kommer den här novellen bli lite annorlunda men hur säger jag inte :) Kapitel 13 kommer tidigast idag(söndag) och senast måndag ❤️ Jag hoppas ni tycker om kapitlet och kapitel 13 kommer som sagt tidigast idag(söndag) och senast måndag :)
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
We are Beautiful - Kapitel 11
- Vad menar du? sa Ellen och såg med tårfyllda ögon på mig
- Jag ville komma dit för att överaska dig men du hade redan gått då. Dom sa att du såg honom igen sa jag
- Ja, det gjorde jag. Varför tittar du sådär på mig? sa Ellen och såg med förvirrad blick på mig
- Hur då? Vad menar du? sa jag och såg oförstående på henne
- Du tror mig inte eller hur?....eller hur.....?
Ellens Perspektiv
- Du tror mig inte eller hur?...eller hur? sa jag och såg allvarligt på Eric
- Ärligt talat, jag kan inte tro dig sa Eric och såg på mig
- Jag kände det på mig. Du kan gå nu sa jag och släppte Eric
- Vad menar du? Jag vill stanna här med dig sa Eric och försökte ta min hand
- Nej, jag vill att du går härifrån nu sa jag och såg besviket på Eric
- För att jag....jag inte tror någon förföljer dig? sa Eric och såg på mig
- Ja, för det är någon som gör det och du tror mig inte! Du kan gå nu sa jag argt
- Om det är så du vill ha det så visst sa Eric och gick ut genom dörren
Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder igen och jag kände mig bara så ensam. Jag tittade ut genom fönstret och såg Eric gå till sin bil. Då såg jag personen igen. Jag orkar inte mer. Jag hoppade till när det ringde på dörren och jag gick sakta för att öppna.
- Hejsan, är det du som är Ellen? sa ett blombud
- Ja, det är jag sa jag
- Då är dom här till dig sa blombudet och gav mig en stor bukett röda rosor
- Tack sa jag och stängde sig igen dörren bakom mig
Jag förstod ingenting. Vem skickar blommor till mig? Jag såg sen att det fanns ett kort i och jag läste det. Det stod " Du är mitt öde. Kram Beundraren". Det sved inom bröstet på mig och jag skyndade mig till telefonen och slog Lucys nummer och ringde henne direkt. Jag grät i telefon och hon lovade att komma hit. Jag önskar jag inte hade kört bort Eric bara....
Hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag sparkade av mig skorna och gick in till lägenheten för att sen sätta mig i soffan. Jag slog på tv:n och zappade mellan kanalerna. Jag tittade egentligen inte men det var för att kunna glömma Ellen som jag gjorde det. Även fast jag inte tror att någon förföljer henne så måste hon inte vara så hård mot mig och stöta bort mig. Jag har ju inte sett någonting själv så för mig är det som att det inte hänt.
Ring ring ring ring
- Jag tog upp mobilen och såg att det var Tomas nummer på skärmen. Jag svarade snabbt.
- Ja, det är Eric sa jag
- Hej! Jag tänkte bara påminna dig om musikvideo premiären i övermorgon sa Tomas
- Okej, tack för att du påminde mig. Kommer Ellen? sa jag
- Ja, jag trodde du skulle säga det till henne. Men tanke på att ni träffas sa Tomas
- Vi gör inte det längre så du får informera henne om det själv tyvärr sa jag
- Vad tråkigt. Okej, då berättar jag det för henne sa Tomas
- Tack, hej då sa jag och vi la sen på
Jag la ifrån mig mobilen och la mig sen för att fortsätta se på tv men jag kunde inte släppa tankarna på Ellen. Om jag bara kunde få det ogjort. Jag vill tro på det hon sa men varför kan jag inte göra det...?
Lite senare hemma hos Ellen - Ellens perspektiv
Jag och Lucy satt på min säng i våra pyjamaser och pratade. Hon trodde mig iallafall och jag kände mig trygg med att hon skulle stanna här i natt. Jag ville verkligen inte vara ensam just nu. Blommorna jag fått låg i papperskorgen och Lucy tyckte jag skulle gå till polisen för att anmäla det här men jag ville inte. Jag hade ju ingenting att komma med.
- Har du ingen aning om vem det kan vara som gör det här mot dig? sa Lucy
- Nej, det är just det som gör det så läskigt sa jag
- Men tror du inte det kan vara någon du känner? Eller någon som följt din modell karriär? sa Lucy
- Du menar som ett fan? sa jag förvånat
- Ja, något åt det hållet iallafall, oavsett vad du tycker så borde du anmäla honom sa Lucy
- Det går inte, vad ska jag säga? En kille i svarta kläder har stått utanför min bostad och skickat blommor? Det kommer dom inte göra något åt sa jag
- Är du inte lite väl negativ nu? Ska jag stanna här hos dig för alltid ? sa Lucy
- Inte för evigt, det står jag inte med ut med sa jag och skrattade
- Hey, har du varit med dig länge sa Lucy och kastade en kudde på mig
- Haha, ja, faktiskt eftersom jag är mig själv sa jag och kastade tillbaka kudden
Vi skrattade och jag hade glömt förföljaren för en stund. Det kändes faktiskt väldigt bra. Men även om jag inte tänkte på personen längre så fanns det ändå en del av det i mitt bakhuvud. Jag hoppade till när det lät ifrån postfacket och Lucy tittade lite nervöst på mig och jag gick ut till ytterdörren och såg att det låg 10 brev på golvet. Jag tog upp dom och gick in till Lucy och kastade dom på sängen innan jag satte mig ner igen.
- Men, vad...vad är det här? sa Lucy och såg förvånat på mig
- Dom är från honom sa jag och såg på Lucy
- Gumman, jag är allvarlig nu, vi måste göra något nu sa Lucy allvarligt
- Jag kan inte, det är ju bara brev sa jag och såg på högen
- Bara brev? Isåfall öppna något av dom sa Lucy och tog upp ett kuvert
- Okej, det vill jag göra sa jag och öppnade ett av breven
Mitt hjärta frös till is. Det var inget brev det var bilder av mig och Eric. Det fanns hur många som helst och Lucy såg med rädd blick på mig. Jag försökte hålla tillbaka tårarna och sen hittade Lucy en lapp med texten "Vem ska nu vara din pojkvän?". Jag kan inte ha det såhär mer.
- Jag vet vad du ska säga. Men jag har ju dig idag sa jag och log
- Och imorgon då? Du ska på videopremiären i övermorgon och ska du bara sitta inne hela tiden imorgon? sa Lucy
- Jag vet inte, jag vet ju ingenting just nu sa jag och kastade ner korten på golvet
Lucy kom närmare mig och kramade om mig medan tårarna rann ner för mina kinder. Om ändå Eric hade varit här. Lucy såg på mig och jag kröp sen ner under täcket och Lucy släckte lampan och vi somnade. Eller Lucy somnade men jag var vaken. Det var som att varje gång jag slöt ögonen så såg jag personen framför mig. Men tillslut fick jag bort tankarna på personen och somnade jag också.
Nästa dag - Eric möter Lucy - Erics Perspektiv
Jag var på väg till danslokalen för att träna inför Lotta på Liseberg när Lucy kom gående och jag sprang över till andra sidan gatan och gick med snabba steg efter henne tills jag kom ikapp henne.
- Lucy! Hej sa jag och rörde vid hennes axel
- Oh, hej Eric. Jag vet att det är slut med Ellen sa Lucy
- Hur mår hon? sa jag och kände hur det sved inom mig
- Otroligt dåligt. Hon kunde inte må sämre, hon sa att du inte tror henne sa Lucy och såg lite surt på mig
- Jag vill tro henne, jag vill det men sa jag och slog ut med armarna
- Okej, dom här fick hon igår. Du kanske förstår att hon inte ljuger nu? sa Lucy och gav mig bilder
- Men...men vem är det egentligen som gör det här? sa jag och såg frågande på Lucy
- Jag har mina misstankar, Aron kunde vara ganska svartsjuk av sig sa Lucy och tog tillbaka bilderna
- Vänta lite, skulle det vara Aron som gjort det här mot henne? sa jag förvånat
- Jag har misstankar åt det men jag vet inte, jag kan ju ha fel. Hälsa Ellen imorgon sa Lucy
- Det ska jag göra sa jag och såg Lucy gå iväg
Aron? Men varför skulle han göra livet till en plåga för Ellen? Jag förstår det inte. Jag gick sen mot danslokalen och jag ringde på Ellens mobil men hon slog bara bort mig. Jag antar att hon inte vill prata med mig just nu, om hon någonsin vill det igen. Och imorgon ska jag träffa henne igen för videopremiären. Det här kommer inte bli bra. Jag ringde igen och den här gången svarade hon.
- Ja, det är Ellen sa Ellen när hon svarade
- Hej, det är Eric sa jag
- Jaha, och vad vill du? sa Ellen
- Jag undrade bara om du ville ta en fika med mig? sa jag
- Det är ingen bra ide, vi ses imorgon på videopremiären men det är så mycket vi borde träffas nu sa Ellen
- Snälla, jag måste få träffa dig sa jag och kände hur det sved inom mig
- Jag kan inte, jag är på fotojobb. Vi ses imorgon sa Ellen och la sen på
Det här går verkligen bara rakt utför. Vad sjutton ska jag göra nu då? Vad jag än gör så vill hon inte prata med mig. Jag vill ju inget hellre än att få prata med henne och träffa henne. När jag kom till danslokalen så var jag inte glad men fick ändå försöka spela glad. Men jag vet inte hur jag ska klara av att träffa Ellen imorgon, tänk...tänk om det blir bråk...?
Nästa dag - Ellen är påväg till videopremiären - Ellens Perspektiv
Jag var på väg till videopremiären och jag var sen. Jag tog snabbt Nina nycklar och väskan över axeln och låste dörren innan jag sprang ner för trapporna. Jag hade inte tänkt något mer på den där personen som följt efter mig. Det kändes som personen måste gett upp. När jag öppnade porten och gick ut så kände jag hur någon tog tag i min arm och la sin hand över min mun och drog med mig bakåt. Jag försökte göra motstånd och komma loss men personen hade för hårt grepp om mig. Personen satte mig i en bil och slog till mig så jag svimmade och det är allt jag minns.....
Lite senare i studion - Erics Perspektv
Ellen hade inte kommit och jag började faktiskt bli orolig. Hon hade smsat förut och sagt att hon skulle bli sen men det här är inte sent det är ett tecken på att hon inte kommer eller något hänt henne. Jag ursäktade mig och gick ut från studion för att ringa till Ellens mobil. Men varje gång så kom jag till mobilsvar. Men jag gav inte upp. Men precis när jag skulle ringa en till gång så kom det ett sms.
" Det finns ingenting du kan göra. Hon är min nu"
Jag ryste till i hela kroppen och nu förstår jag vad som hänt. Ellen har....har blivit kidnappad......
Detta är kapitel 11 av We are Beautiful. Jag är så ledsen att det tog sån tid att få upp det men har haft huvudvärk i två dagar och sen var det så svårt att komma på någonting bra. Men hoppas ni ska tycka om det ändå. Kapitel 12 kommer imorgon(torsdag) och då kommer ni bla. Få veta vem som tagit Ellen? Kommer Eric försöka rädda henne? Om allting blir som vanlig igen kommer dom bli tillsammans igen? Men vem är det som Ellen isåfall börjar träffa? Och varför blir Eric så ledsen? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 12 som kommer på torsdag ❤️
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
We are Beautiful - Kapitel 10
Jag var så besviken och ledsen för hur killarna bettet sig. Jag visste inte änns att Aron var där. Det här börjar förvandlas till en mardröm istället för något fint. Jag gick mot bussen och jag fick samma känsla av att någon gick efter mig igen så jag vände mig om flera gånger men det var ingen där nu heller. När jag vände mig tillbaka så stod Eric framför mig och jag skrek till.
- Förlåt, lugn det är bara jag sa Eric och såg på mig
- Såg du....såg du någon bakom mig? sa jag och såg på Eric
- Nej, vad pratar du om Ellen..........
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag ångrade mig direkt när jag låtit Ellen gå iväg så jag skyndade mig mot andra hållet så jag kunde stanna henne. Jag såg inte Aron någonstans så jag antar att han gick någonananstans helt enkelt. Men jag skyndade på stegen och precis när jag kom i kapp henne så vände hon sig om och sen tillbaka mot mig och såg skräckslaget på mig.
- Förlåt, det var inte meningen att skrämma dig. Det är bara jag sa jag
- Såg du...såg du någon bakom mig? sa Ellen och såg med rädd blick på mig
- Nej, jag såg ingen annan än dig här. sa jag och såg förvirrat på Ellen
- Men det var...det var någon som gick efter mig sa Ellen
- Okej, men jag såg ingen iallafall. Och jag ville bara säga förlåt för det som hände på festen sa jag
- Så, varför gjorde du och Aron så? Jag vill vara med dig men du behöver inte slåss för det sa Ellen och gick närmare mig
- Jag ska komma ihåg det, men det var han som började vara otrevlig mot mig, jag vet att det inte är någon ursäkt men det var så det var iallafall sa jag och tog Ellens hand
- Jag tror dig, men kan vi gå härifrån nu? Jag har en obehaglig känsla i kroppen sa Ellen
- Ja, vi kan gå. Kom här sa jag och tog henne tätt intill mig och vi gick snabbt mot min bil
Ellen verkade lite stel och konstig. Det var som hon var rädd för någonting men jag förstod inte vad. Hon hade frågat mig om jag sett någon men det fanns ju ingen där bakom henne. Allting var bara så konstigt helt enkelt. Jag körde henne hem och stannade sen bilen utanför.
- Om det är okej så vill jag vara ensam. Jag ska ut och springa och bara tänka lite sa Ellen och log
- Det är klart, jag ringer dig ikväll istället sa jag och gav henne en kyss
Hon gick sen ur bilen och jag såg på henne medan hon gick till porten och hon öppnade sen dörren för att gå in i huset. Jag startade sen bilen och körde därifrån. Jag tycker så mycket om henne och jag hoppas det inte är något jobbigt som hon tänker på för hon verkade så rädd förut. Men det kan väl inte vara så att det är någon som....nej, nu inbillar jag mig bara. Fast det kanske inte vore så konstigt ändå. Nej, hon är inte förföljd. Det kan hon inte vara helt enkelt. Eller?
Lite senare - Ellens Perspektiv
Jag var ute och sprang mig vanliga runda och den här gången så fick jag den där konstiga känslan i kroppen igen. Jag vände mig om och såg en kille springa efter mig med sin svarta luvtröja uppdragen över ansiktet. Jag stannade till och då sprang han förbi mig som om ingenting hade hänt. Jag måste vara överansträngd eller någonting för jag ser ju hela tiden någon som jag tror följer efter mig det är inte möjligt änns. Jag sprang sen vidare och när jag kom fram till porten så fick jag syn på killen igen. Det gick en kall kår genom kroppen och jag skyndade mig upp för trapporna och in i lägenheten.
Jag låste dörren bakom mig och sen gick jag mot fönstret för att se om han fortfarande stod där men det fanns ingen där längre. Börjar jag se i syne nu också? Vad är det för fel egentligen? Jag skakade bara på huvudet och sen gick jag in till badrummet för att ta en dusch. När jag var klar tog jag på mig en pyjamas och satte mig i soffan med lite ben och Jerry glass. Det var ganska mysigt att vara ensam en stund men jag saknade samtidigt Eric väldigt mycket.
Ring ring ring ring ring
Jag tog upp mobilen och svarade direkt utan att titta på nummret.
- Hej snygging. Jag saknar dig här sa jag och log för mig själv
- Snygg löpstil du har. Men tänk på att inte stanna så många gånger sa en killröst
- Vem är det här? sa jag och svalde hårt
Sen hörde jag bara hur någon la på luren och jag hade panik i hela kroppen. Jag hade inte fel, det är någon som förföljt mig och nu har den personen mitt telefonnummer. Fast tänk tänk om det var Eric som ville skoja. Jag tog upp mobilen och ringde Eric.
- Ja, det är Eric sa Eric när han svarade
- Hej, jätte roligt skämt sa jag och skrattade
- Vad menar du? sa Eric och jag hörde hur förvånad han lät
- Du ringde mig för någon minut sen, du skojade och det var roligt sa jag
- Jag har inte ringt, jag skulle göra det men sen så var jag tvungen att äta först sa Eric
- Så du har inte ringt och sagt att jag har en snygg löpstil? sa jag
- Nej, vadå är det någon som ringt och sagt det? sa Eric
- Nej, eller glöm bara vad jag sa. Kan du inte komma hit? sa jag och tog filten som låg på soffan
- Jo, det är klart jag kan göra, men ville du inte vara ensam? sa Eric
- Det finns gränser för hur ensam man vill vara sa jag och skrattade
- Haha, okej, jag kommer direkt sa Eric och vi la sen på
Jag blev mer och mer rädd. Då hade jag inte inbillat mig att någon hade följt efter mig för det var just det som någon hade gjort och det gjorde mig nervös. Men om jag hade sätt hans ansikte så hade det här inte behövt vara så jobbigt men det är det och det gör mig nervösare. Så jag hoppas att Eric kommer snart....
Senare på kvällen - Erics Perspektiv
Vi låg i Ellens säng och jag höll bara om henne. Hon hade varit så otroligt nervös och rädd när jag hade kommit hit. Hon sa att någon följt efter henne och ringt till henne. Men när jag kommit hit så var det ingen här och det hela känns lite konstigt. Men jag kommer stötta henne oavsett om det faktiskt är någon som följer efter henne eller inte.
- Måste du göra det där modell jobbet imorgon? sa jag och såg på Ellen
- Ja, jag måste det, men det kommer gå bra, det är ingen fara sa Ellen och log
- Men tänk om. Nej det var ingenting förresten sa jag och bet mig i läppen
- Jag vet vad du tänker säga, men det är okej, jag har ju dig eller hur? sa Ellen och såg på mig
- Alltid. Jag ska skydda dig jag lovar sa jag och la mina armar runt henne
- Tack, och jag lovar att ringa när plåtningen är klar sa Ellen och la sitt huvud mot mitt bröst
Jag gav henne en puss på huvudet och jag tänkte fortfarande på vad hon sagt tidigare. Jag...jag kan inte tro det bara. Alltså jag förstår inte varför just Ellen skulle vara förföljd? Jag menar är det någon hon känner eller bara en galning eller både och? Eller så är det kanske ingenting. Jag vet inte vad jag ska tro egentligen och det gjorde mig bara mer förvirrad.....
Nästa dag vid plåtningen - Ellens Perspektiv
Jag satt och blev sminkad för nästa plåtning och det hade gått jätte bra nästan hela dagen och jag hade inte känt mig iaktagen på hela dagen och det kändes så fantastiskt bra. Det går inte att beskriva helt enkelt. Jag gjorde ett ombyte till en lila munkjacka och ett par jeans shorts för att sen gå till fotografen och vi började på en gång.
- Se lite mer på mig Ellen sa fotografen
- Bra där! sa fotografen och tog flera bilder men sen såg jag något igen
Jag stannade till och fotografen försökte prata med mig men jag såg och hörde inte vad han sa. När jag sen kom tillbaka till verkligheten igen så såg han oroligt på mig.
- Är det något som är fel? sa Fotografen
- Nej, jag tyckte bara jag såg någonting sa jag
- Okej, ska vi fortsätta sa fotografen
Jag nickade till svar och vi fortsatte med plåtningen men ju längre det gick och ju mer ombyten vi gjorde så såg jag honom hela tiden. Han vinkade mot mig och jag såg inte hans ansikte ännu. Han hade luvan nerdragen och jag fick panik. Jag satte mig bara ner på marken och tårarna började rinna igen.
- Jag tror vi avbryter för idag sa fotografen
- Vad menar du? sa jag och torkade tårarna
- Du verkar inte må så bra, vi kan ta dom sista bilderna imorgon, det är helt okej sa fotografen
- Tack. sa jag och reste mig upp
Jag skyndade mig att byta om och jag skyndade mig till bilen och körde hem direkt. Det värkte i hela bröstet och det var som att jag höll på att bli galen. Tänk om....tänk om det är det jag håller på att bli.....
Samtidigt vid plåtningen - Erics Perspektiv
Jag hade tänkt överraska Ellen på hennes plåtning idag och när jag kom dit så parkerade jag bilen och gick ner mot platsen där dom plåtade men dom höll på att packa ihop allting. Jag förstod ingenting. Dom skulle ju inte vara klara förens 1 timme ju. Jag gick snabbt fram till en av killarna och frågade efter fotografen. Dom visade vem det var och jag gick snabbt fram till honom.
- Hej, kan jag hjälpa dig med någonting? sa fotografen
- Ja, jag är Eric, Ellens pojkvän kan man säga. Vet du vart hon är? sa jag
- Hej Eric, Tobias heter jag. Ellen, ja hon verkade inte må så bra så vi skickade hem henne sa Tobias
- Va? Vadå verkade inte må så bra? sa jag förvirrat
- Hon sa att någon stod här och såg på henne, men det var många här idag och sen bröt hon ihop och grät sa Tobias
- Så du skickade hem henne? När åkte hon? sa jag
- Hon kan ha åkt för kanske 20 minuter sen sa Tobias
- Okej, tack för hjälpen iallafall sa jag och skyndade mig tillbaka till bilen
Jag skyndade mig sen att åka till Ellens lägenhet. Det här håller på att gå för långt. Jag vet inte vad jag ska säga till henne för allt det här verkar så konstigt. Jag parkerade bilen utanför och sprang sen upp till lägenheten och ringde på dörren. När ingen öppnade så kände jag på dörren och den var öppen. Jag gick in till lägenheten och Ellen sprang fram till mig och kramade om mig. Jag kände hennes tårar mot min kind.
- Jag hörde vad som hände på plåtningen sa jag och la min hand mot hennes kind
- Vad menar du? sa Ellen och såg med tårfyllda ögon på mig
- Jag ville komma dit för att överaska dig men du hade redan gått då. Dom sa att du såg honom igen sa jag
- Ja, det gjorde jag. Varför tittar du sådär på mig? sa Ellen och såg med förvirrad blick på mig
- Hur då? Vad menar du? sa jag och såg oförstående på henne
- Du tror mig inte eller hur?....eller hur.....?
Förlåt förlåt förlåt förlåt att inte kapitlet kom upp i tisdags men jag blev inte nöjd så jag skrev om det. Jag skulle egentligen vilja skriva om det här också men ger det en chans. Förlåt om det blev tråkigt eller läskigt. Kapitel 11 kommer tidigast idag(fredag) annars kommer det på lördag. Och då kommer ni bla. Få veta vad Eric svarar? Varför kommer inte Ellen till premiärvisningen av nya musikvideon? Förstår hon tillslut vem det är som följt efter henne? Varför blir Eric så orolig? Och vad är det Lucy berättar för Eric som gör att han vet vem som följt efter Ellen? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 11 som kommer tidigast idag(fredag) annars lördag :)
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
We are Beautiful - Kapitel 9
- Jag skyndar mig tillbaka sa jag och log
Jag tog på mig ett par pyjamas byxor och gick för att öppna. Jag hade redan linne på mig så jag såg helt okej ut för att vara tidigt på en lördag morgon. Jag låste upp dörren och öppnade dörren. Jag stirrade bara och ville inget hellre än att bara smälla igen dörren.
- Hej gumman, saknat mig?........
Ellens Perspektiv
- Hej gumman, saknat mig? sa Aron och log
- Vad gör du här? sa jag och såg lite irriterat på Aron
- Ska jag behöva stå här och säga det? sa Aron förvånat
- Ja, jag vill inte att du kommer in nu sa jag
- Sluta spela svår, så, nu ska vi prata sa Aron och trängde sig in igenom dörröppningen
- Kan du inte bara gå? sa jag surt
- Vad är det som gör att du vill att jag går? sa Aron och såg misstänksamt på mig
- Ingen speciell anledning, jag vill bara att du går sa jag
- Ellen, är det något...problem sa Eric och kom ut i bar överkropp men med sina jeans på sig
- Oj, jag kom visst olägligt, men borde inte dina "pojkvänner" gå tidigare? sa Aron hånfullt
- Vad vill du? sa jag argt
- Vem är du? sa Eric och såg på Aron och sen på mig
- Han är ingen som är värd att bry sig om sa jag lite irriterat
- Jag är Aron, Ellens förra fästman, men jag hoppas bli det igen sa Aron
- Va? sa jag förvånat
- Jag ska låta er prata ostört. Jag går till badrummet sa Eric och gav mig en kyss på kinden
Jag log mot honom och såg sen på Aron. Det kokade inom mig för han ska alltid ställa till det för mig. Han log hånfullt mot mig och jag visste att det var något skumt på gång.
- Vem skickade hit dig? sa jag och satte mig i soffan
- Lucy ringde, hon sa att jag nog borde ge vårat förhållande en chans sa Aron
- Va? Vårat förhållande finns inte mer ju sa jag
- Det finns ingenting som hindrar oss från att starta det igen sa Aron och satte sig framför mig
- Jo, jag är inte kär i dig. Jag tycker om någon annan sa jag
- Vadå? Killen som var här? Lägg av. Du har inte haft någon kille sen mig, han är ju bara ett tidsfördriv för dig sa Aron
- Jag tycker det är dags för dig att gå härifrån sa jag surt
- Okej, jag går, men jag kommer tillbaka och hälsa killen sa Aron och skrattade innan han gick ut från lägenheten
Jag stängde dörren och låste den efter att Aron gått ut. Han är inte sann, jag blir så trött på Lucy och Aron. Vad har dom för rätt att lägga sig i mitt liv igen? Men nu kan det iallafall inte bli värre....
Erics Perspektiv
Jag stod i duschen och hade hört nästan allt som dom sagt. Tänk om det är så, att jag bara är ett tidsfördriv för Ellen trots allt? Mina tankar snurrar runt i huvudet och jag vet knappt varken ut eller inn just nu. Jag stängde sen av duschen och virade en handduk runt höften. Jag måste få veta varför hennes ex sa sådär egentligen. Jag öppnade badrums dörren och jag gick ut till vardagsrummet där Ellen var.
- Har han redan gått? sa jag och såg på Ellen
- Ja, jag bad han gå härifrån sa Ellen och såg på mig
- Jag hörde vad ni sa, är det så? Att jag är ett tidsfördriv för dig? sa jag
- Va? Nej, verkligen inte. Aron är en idiot, han ska alltid vara sådär sa Ellen
- Mot dina vänner också? Eller är det bara killar? sa jag
- Mot alla, oavsett vad dom är. Varför är du så arg? Jag sa som det var sa Ellen
- Okej, men hur visste han om mig? sa jag nyfiket
- Lucy hade tydligen ringt och sagt någonting så jag måste träffa henne nu sa Ellen
- Okej, men vi kanske kan ses senare isåfall? sa jag och gick närmare henne
- Gärna. Jag kan ringa när jag är tillbaka, eller vänta, ta min extra nyckel så kan du bestämma själv om du vill stanna eller gå sa Ellen och log
- Är det säkert att det är okej? Jag vill inte tränga mig på sa jag
- Det är helt okej för mig sa Ellen och gav mig en kyss
Hon hade redan tagit på sig ett par höga jeans shorts och en vit crop Top med Batman loggan på. Jag hoppas bara hon lyckas få tag på Lucy. Men även fast jag förstod att Aron bara snackade massa strunt så malde orden i huvudet ändå. Först var hon ju inte intresserad och sen blir hon det bara sådär, tänk om....nej, sluta nu Eric...men tänk ändå om.....
Lite senare på stan - Ellens Perspektiv
Jag var så otroligt arg just nu att det kändes som jag skulle koka sönder. Varför var hon tvungen att göra såhär mot mig? När jag såg Lucy så skyndade jag mig fram till henne och jag såg argt på henne.
- Hej gumman! Jag visste inte att du ville ses redan sa Lucy
- Kalla mig aldrig gumman igen! Hur fungerar du egentligen? sa jag surt
- Vad snackar du om? sa Lucy och såg oförstående mig
- Du ringde och bad Aron söka upp mig sa jag
- Jaha, du menar det. Jag var inte riktigt säker på hur du skulle reagera på det sa Lucy och bet sig i läppen
- Trodde du jag skulle reagera bra? Varför ringde du honom överhuvudtaget!? sa jag
- Tänkte att du skulle se vem du valde bort för ett misstag mellan han och mig sa Lucy irriterat
- Om jag nu gjorde ett sånt misstag med att dumpa Aron varför är du inte tillsammans med honom? sa jag
- För det är ju dig han älskar, och jag tror du tycker om honom också, innerst inne sa Lucy
- Jag trodde jag kunde lita på dig men det visade sig att det var just det jag inte kunde göra sa jag och försökte hålla tårarna
- Ellen, snälla, jag gjorde fel, men jag hoppas det här kan hjälpa lite sa Lucy och gav mig en inbjudan till en strandfest
- På vilket sätt skulle det här hjälpa? sa jag
- Du borde komma, jag skulle bli jätte glad, och jag vet att det är fler som skulle bli det sa Lucy och log blygt
- Okej, jag kommer, när är det? sa jag
- Klockan 16.00 idag sa Lucy
- Jag kan inte förstå att jag säger det här men jag kommer, vi ses där sa jag
Lucy kramade om mig och jag gick sen därifrån. Jag hade ingen som helst lust att gå på det här. Jag ska nog fråga Eric om han vill följa med mig. Det skulle kännas så mycket bättre än att behöva gå ensam. När jag gick hem mot min lägenhet så kändes det nästan som det var någon som förföljde mig. Jag gick en bit till och vände mig sen om men det fanns ingen där. Håller jag på att bli galen? Jag rynkade pannan och skakade sen på huvudet. Jag gick sen hem och låste upp dörren och Eric satt i min soffa fortfarande.
- Hej snygging. Är du kvar? sa jag och gick in till honom
- Självklart, jag ville träffa dig direkt. Kom sa Eric och drog ner mig i soffan
- Jo, det här kommer låta galet men vill du följa med på ett beach party idag? sa jag och såg på Eric
- Jaha, Lucy bjöd dig antar jag sa Eric och såg frågande på mig
- Ja, det gjorde hon. Jag kunde inte säga nej. Visst, hon driver mig till vansinne ibland men hon är ändå min bästa vän. Och det skulle betyda så mycket om du ville följa med sa jag
- Okej, jag följer med. Kommer den charmiga Aron? sa Eric och gav mig en puss på pannan
- Nej, jag tror inte det. Oavsett om han är där eller inte så är det dig jag vill vara med sa jag och gav honom en puss på kinden
Eric drog mig närmare honom och gav mig en puss på kinden och jag la min arm runt hans midja. Jag var så glad att jag vågade visa känslor för Eric. Vår resa hade inte startat på det sättet som vi ville men bättre sent än aldrig. Och det finns ingen bättre för mig än Eric. Men jag tänkte fortfarande på känslan av att någon följde efter mig. För det kändes så verkligt...kan jag verkligen ha inbillat mig?
Senare på beach partyt - Erics Perspektiv
Jag stod och snackade med några av Ellens vänner och jag log stort mot henne ibland också. Hon var så vacker med långa vita kjol och spets linne. Jag kunde inte sluta tycka om henne och hennes vänner var otroligt trevliga också. Jag skulle gå bort till Ellen när en kille ställde sig i vägen för mig.
- Vad håller du på med? sa jag
- Men är det inte killen från i morse. Vad gör du här? sa Aron
- Vad gör du själv här? sa jag lite irriterat
- Tänkte träffa Ellen, för du ska väl inte gå till henne? sa Aron
- Jag kom med henne, vi är tillsammans sa jag
- Kom igen, en natt tillsammans och ni är tillsammans, förlåt men jag måste få skratta sa Aron och skrattade
- Du vet ingenting om oss, låt mig vara sa jag och försökte gå förbi honom
- Hörde du inte vad jag sa? Du ska låta henne vara! sa Aron och knuffade till mig
- Vad är ditt problem egentligen?! sa jag och knuffade till honom
- Du ska få se vad mitt problem är sa Aron och började gå fram mot mig och Ellen kom springandes och ställde sig i mellan oss
- Vad f*n håller ni på med?! sa Ellen argt
- Jag försökte gå till dig men han stoppade mig och sa att jag ska låta dig vara sa jag
- Så då ska ni börja slåss? Slåss för mig? sa Ellen och såg argt på både mig och Aron
- Jag behöver inte det för du är redan med mig sa Aron och log mot Ellen
- Ärligt talat, jag vill inte ha någon av er när ni beter er såhär sa Ellen och gick ifrån stranden
Jag såg på alla andra som stod och tittade på oss. Jag kändes så otroligt mycket för det jag hade gjort. Det skulle inte förvåna mig om jag hade förlorat Ellen för vad Aron gjort. Jag måste hitta henne. Men hur.....
Ellens Perspektiv
Jag var så besviken och ledsen för hur killarna bettet sig. Jag visste inte änns att Aron var där. Det här börjar förvandlas till en mardröm istället för något fint. Jag gick mot bussen och jag fick samma känsla av att någon gick efter mig igen så jag vände mig om flera gånger men det var ingen där nu heller. När jag vände mig tillbaka så stod Eric framför mig och jag skrek till.
- Förlåt, lugn det är bara jag sa Eric och såg på mig
- Såg du....såg du någon bakom mig? sa jag och såg på Eric
- Nej, vad pratar du om Ellen..........
Detta är kapitel 9 av We are Beautiful. Jag vet jag vet att det är väldigt försenat men problemet är att i lördags var jag på sommarkrysset och jag har skrivit så otroligt mycket och det var halv klart i fredags men eftersom jag inte fick upp det i lördags så ja, blev det såhär. Jag hoppas ni förlåter mig. Jag ska skärpa mig jag lovar. Men kapitel 10 kommer tidigast idag(måndag) annars kommer det på tisdag. Och då kommer ni bla få veta vad som händer med Ellen? Varför får hon hem blommor och presenter? Är det Eric som skickar dom? Hur blir videon och vad händer på Ellens nästa modeplåtning? Och varför får inte Eric tag i henne? Har det hänt någonting? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 10 som kommer tidigast idag(måndag) annars tisdag.
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333