We are Beautiful - Kapitel 14

- Vart är du någonstans? sa jag oroligt
- Jag vet inte, men du måste lyssna, lita inte på Lucy sa Ellen
- Vad menar du? sa jag förvirrat
- Lucy är med Aron i det här..hon lurar dig...håll dig borta........

    
 
Erics Perspektiv
 
- Vad sa du? Lucy men Lucy har ju bara varit min vän sen du försvann. Hon var med till polisen sa jag
- Eric....tro mig. Lita inte på Lucy sa Ellen och jag hörde hur någonting smällde till i bakgrunden
- Vad håller du på med?! Ge hit den där!! skrek någon i bakgrunden
- Ellen! Ellen hallå är du där?! ropade jag
 
- Du kommer aldrig hitta henne så lägg ner letandet! sa en mans röst som jag hört förut
- Aron! Släpp Ellen nu!! Det kommer inte dröja förens du sitter inne för kidnappning!! sa jag
- Fortsätt drömma. Ellen är min!! sa Aron och la på
 
F*n! Jag vet nu att hon lever och att det är Aron som håller henne men inte vart hon är någonstans. Jag sprang in till polisstationen igen och bad om att få prata med Kristian men dom sa bara att det inte gick men jag gav mig inte så jag gick in till hans rum iallafall.
 
- Stopp, du kan inte bara gå in sådär sa kvinnan i receptionen
- Vad händer? sa Kristian och såg förvånat på mig
- Han ville träffa dig men jag sa åt honom att det inte gick sa kvinnan
- Jag vet att Ellen lever! sa jag och såg allvarligt på Kristan
 
- Stäng dörren och säg att jag är upptagen, sätt dig sa Kristian och tittade på mig
- Ellen ringde mig. Hon lever men jag vet vem som tagit henne sa jag
- Okej, men sa hon vart hon var någonstans? sa Kristian
- Nej, ingenting men hon lät nere, men det är hennes ex pojkvän Aron som tagit henne sa jag
 
- Hur vet du det? sa Kristian
- Han tog mobilen från henne och jag kände igen rösten. Jag är säker sa jag
- Vi får kolla upp det. Men händer det någonting mer så kontakta oss direkt sa Kristian
- Okej, men det är han sa jag och reste mig från stolen
 
- Jag hör dig, men vi måste kolla upp andra också sa Kristian
- Men du behöver ju inte det för det är Aron! sa jag igen
- Tack, du har hjälpt mycket. sa Kristian och ledde mig ut
 
Jag följde med honom och gick sen ut från stationen. Det här är inte sant, dom verkar ju inte vilja tro mig överhuvudtaget. Men nu är frågan hur jag ska göra med Lucy. Om jag undviker henne så kan hon misstänka något men träffar jag henne så kan hon få för mycket information. Men hon kan ju faktiskt veta vart Ellen är. Imorgon måste jag jobba i studion men om jag bestämmer ett möte med henne och sen inte kommer, kanske kan jag följa efter henne? Och har jag tur leder hon mig till Ellen. Precis, jag vet hur jag ska göra nu.....
 
Lite senare - Ellens Perspektiv
 
När Aron hade kommit in och tagit mobilen så hade han gett mig en örfil. Jag vet inte hur jag ska fortsätta orka med det här. Jag mådde inget bra längre. Jag hade ont i hela kroppen och hade hostat väldigt mycket och nu började det kännas som jag börjar bli sjuk. Jag gick sakta upp mot dörren och knackade trött på den och Aron låste upp den och såg irriterat på mig.
 
- Vad? sa Aron
- Jag mår inte bra, jag måste få komma ut härifrån sa jag
- Den går jag inte på. Du ser inte dålig ut sa Aron
- Men jag mår inte bra, det känns som jag har...host....feber sa jag
 
- Lägg av. Du kommer inte ut härifrån förens jag bestämdes det sa Aron
- Snälla sa jag och såg med trötta ögon på Aron
- Om du är sjuk så lägg dig ner. Men ut kommer du inte sa Aron och smällde igen dörren framför mig
 
Jag kurade upp mig i soffan och tog filten som låg på soffan och la den över mig. Jag frös och mådde bara sämre och sämre ju mer tiden gick men Aron vägrade lyssna. Mobilen hade han tagit så jag kunde inte ta kontakt med någon överhuudtaget. Hoppas bara att Eric inte träffar Lucy fler gånger nu för hon är inte alls bra honom eller någon annan heller. Jag la mig ner i soffan och drog filten ända upp till hakan och började hacka tänder för jag kunde inte sluta frysa. Om jag bara kunde komma ut......
 
2 dagar senare - Eric möter upp Lucy - Erics Perspektiv
 
Jag hade fått vara väldigt smart när jag frågade om Lucy ville träffa mig. För började hon misstänka att jag har någonting på gång så skulle hon aldrig vilja träffa mig. Men jag hade parkerat bilen en liten bit härifrån och jag gick med snabba steg fram till henne och log. Hon gav mig en kram och jag besvarade den. 

- Vad kul att du ringde, men jag har inte så mycket tid för jag ska göra en annan sak sen sa Lucy
- Okej, men vi kanske kan ta en snabb fika iallafall sa jag och tänkte perfekt nu kanske hon kan visa mig vägen till Ellen
- Ja, en snabb isåfall sa Lucy och vi gick in till fiket

Vi köpte varsin vatten och satte oss sen vid ett av dom avskilda borden. Vi pratade om lite allt möjligt och jag försökte att nämna Ellen lite ibland men hon blev stelare och stelare ju mer jag pratade om det. Jag måste få veta vart Ellen är nu och den enda som vet är ju Lucy.

- Så polisen har fått ett tips att det är Aron som har Ellen sa jag och tog lite vatten
- Har dom? Vad bra, men jag måste gå nu sa Lucy och reste sig snabbt
- Redan? Vad tråkigt sa jag
- Jag har redan varit här för länge. Vi ses sa Lucy och skyndade sig ut från fiket

Nu vet jag precis vart hon ska gå. Hon kommer gå till Aron och berätta vad hon hört från mig och jag ska följa efter henne. Jag tog det sista av mitt vatten och gick sen snabbt ut från fiket och jag såg Lucy gå iväg. Jag gick direkt efter henne men jag fick gömma mig några gånger så hon inte skulle se mig. 

Men tillslut så kom hon fram till ett stort våningshus. Det såg nästan ut som det inte bodde någon kvar här men jag gick in genom porten efter Lucy och läste vilka som bodde här och det fanns ett namn som stack ut, nämligen Arons namn. Jag gick upp till våningen där han fanns och lyssnade försiktigt vid dörren.

- Men hur kan du vara så dum?! Du har ju nästan sagt att det är jag sa Aron
- Jag har inte sagt någonting han sa bara att polisen kollar dig sa Lucy

Jag visste det. Jag hörde sen skor som gick mot dörren så jag sprang upp en trappa och gömde mig medan jag tittade ner mot dörren. Både Lucy och Aron kom ut från lägenheten. Dom verkade prata lite men sen gick dom därifrån. Aron låste inte dörren vilket jag tyckte var lite konstigt men jag smög mig försiktigt ner igen och jag hörde porten gå igen och jag passade på att smyga mig in till lägenheten.

Jag såg mig omkring och hittade sen en dörr som såg ganska annorlunda ut. Jag kände på dörrhandtaget men den var låst. Det måste vara här inne som han har Ellen. Jag tittade efter en nyckel men jag hittade ingen. Jag måste få upp dörren men hur, jag letade efter något att bryta upp dörren med och när jag hittade det så bröt jag upp dörren. 

- Ellen! Åh Ellen! sa jag när jag såg Ellen i soffan

Hon svarade mig inte och hon tittade lite trött på mig och jag rörde försiktigt hennes panna. Hon var glödhet och hon såg att frysa. Hon hade ju jätte hög feber ju, vad har han gjort mot henne egentligen?

- Ellen? Ellen hör du mig? sa jag försiktigt
- E...r...i...c sa Ellen medan hon hackade tänder
- Oroa dig inte, jag ska få ut dig härifrån. Du är säker nu sa jag
- Ba...kom.... Dig sa Ellen och jag vände mig om
- Vad f*n håller du på med och hur kom du in här?!.......

Detta är kapitel 14 av We are Beautiful. Förlåt att det inte kom i torsdags men mitt internet på mobilen har krånglat jätte mycket och det tar 2 timmar innan någonting händer så det är därför men nu är jag hemma i Sverige igen och jag ska blogga på allt vad jag kan :) Kapitel 15 kommer tidigast idag(söndag) och då kommer ni bla. Få veta om Eric får med Ellen ut nu? Vad händer isåfall med Aron? Och hur illa är det med Ellen? Kommer dom bli tillsammans igen eller är det över? Kan dom bli vänner isåfall? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 15 som kommer tidigast idag (söndag).

Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
 
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
 
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333

Kommentarer
Nadja säger:

Jätte bra!

2014-08-31 | 11:59:50
Lina säger:

Vill bara ha nästa kapitel redan nu! Det är så spännande! Du är så duktigt på att skriva och du ska alltid sluta när det är som mest spännande, vilket jag gillar, för då får man alltid längta till fortsättningen ☺

2014-08-31 | 21:50:51
emelie säger:

Gud va spännande!!! en riktig rysare ju:)

2014-09-01 | 15:35:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback