Love Is Callin - Kapitel 33 - Sista Kapitlet
- ALDRIG! Kom hit då, sa jag och tog tag i Sannas kinder och gav henne en kyss för att bevisa för henne att jag inte kände någonting. Jag hörde hur dörren öppnades och jag släppte Sanna och såg vem det var.
- Nilla, det är inte alls som det ser ut sa jag och fick en chock när jag såg Nilla och hur hennes ögon fylldes av tårar.
Nillas Perspektiv
När jag äntligen kommit till dansstudion så gick jag mot danssalen där vi brukar vara för att träffa Sabina.Jag öppnade dörren och det var som att mitt hjärta sprack i tusen bitar när jag såg dom.
- Nilla, det är inte alls som det ser ut sa Eric och såg på mig
- Fy fan! Hur kunde jag gå på det igen?! sa jag argt
- Älskling, det är inget sånt, jag kysste henne för att bevisa att jag inte vill ha henne sa Eric och försökte ta min hand men jag drog mig undan
- Rör mig inte! Det här var sista gången du ljög för mig! Hoppas ni blir lyckliga sa jag
- Snälla, det är inget mellan oss, det är dig jag älskar sa Eric igen
- Du har just bevisat motsatsen. Fria till henne istället! sa jag och tog av mig ringen och gav den till Eric
- Nilla, du kan inte mena det sa Eric och jag såg tårarna rinna
- Du valde henne och det bevisade du just idag. Jag vill aldrig mer se dig sa jag och sprang ut från danslokalen och tog bussen mot vår lägenhet.
Tårarna rann hela tiden och jag kunde inte förstå hur jag kunnat vara så korkad?! Jag kom hem och packade ner lite kläder och saker till tvillingarna för att sedan åka till pappa och bo där ett tag. Jag orkade inte bry mig om Sabinas möte. Jag ville inte ha med någon att göra mer. Sanna kan ta min plats, då lär Eric bli glad iallafall.
Samtidigt i danslokalen - Erics Perspektiv
Vad har jag gjort?! Jag har förlorat personen som jag älskar mest, och bara för att jag kysste Sanna för att bevisa att jag inte känner något för henne! Jag vände mig om och såg på Sanna såg helt likblek ut.
- Jag är ledsen sa Sanna tyst
- Det är lite försent för det nu! Jag har förlorat henne! sa jag argt
- Det kanske är bäst att jag går sa Sanna
- Dra! Jag vill aldrig mer se dig! sa jag och satte mig mot väggen och kände hur tårarna fortsatte rinna.
Jag tittade på ringen som Nilla gav tillbaka till mig. Jag är så dum! Jag ville lösa allt det här och så slutar det med att jag förlorar henne iallfall och allting är bara mitt fel.
Senare - Nilla kommer till sin pappa - Nillas Perspektiv
Jag ringde på dörren och pappa öppnade och såg förvirrat på mig. Mina ögon var helt rödgråtna och pappa kramade bara om mig.
- Men lilla gumman, vad är det som hänt? sa pappa och släppte mig
- Får jag bo här i ett par dagar? sa jag
- Kom in och ta allting från början sa pappa och vi gick in och satte oss i soffan
- Han kysste henne igen. Jag kan inte fatta att jag varit så korkad sa jag
- Vem kysste vem? sa pappa
- Eric kysste Sanna igen. Jag bad han dra. Jag tog av mig ringen med sa jag och kände hur tårarna började rinna igen
- Lilla gumman, det är klart du, Jamie och Elina får bo här tills du ordnat sig sa pappa
- Jag vill inte se honoom mer. Hur kunde jag tro att allting skulle bli annorlunda? sa jag
- Har han gjort något med henne förr? sa pappa
- Ja, han kysste henne då med. Han ju verkar ju vara kär i henne och då ska inte jag stå i vägen. Dom har ringt och skrivit brev till varandra. sa jag
- Vill du att jag pratar med honom? sa pappa
- Nej, jag vill bara vara ensam en stund sa jag
- Okej, jag går bara ut och handlar lite, ring om det är något sa pappa
- Tack för att jag får bo här. Och det ska jag och försökte le men tårarna rann bara ännu mer
Nillas pappa åker hem till Eric och Nillas lägenhet - Fredrik (Nillas pappas) Perspektiv
Jag vet att Nilla inte ville att jag skulle prata med Eric men jag måste få veta vad det är som hänt ingentligen. Jag har aldrig sett Nilla såhär ledsen förr, hon har gått igenom alldeles för mycket hemska saker och nu det här. När ska det ingentligen få ett slut? Jag ringde på dörren och Eric öppnade. Hans ögon var helt rödgråtna och jag förstod att det här är något han inte ville göra mot Nilla.
- Jag måste prata med dig sa jag och såg på Eric
- Kom in sa Eric och släppte in mig
- Vad är det ingentligen som har hänt mellan dig och Nilla? sa jag och vi gick in och satte oss vid köksbordet
- Sanna, en dansare som hoppade in när Nilla blev sjuk och gravid började bli kär i mig, jag kysste henne en gång och då trodde hon att jag var lika kär i henne som hon är i mig. Och idag ville jag bara få ett slut på allting så jag kysste henne för att visa henne att jag inte var kär i henne sa Eric
- Och det var det Nilla såg? Hon sa att ni haft telefonkontakt och skrivit brev till varandra sa jag
- Ja, hon antog att jag ville ha Sanna, men det är ingen annan än Nilla som jag vill ha sa Eric och tårarna började rinna
- Jag vet att Nilla vill ha dig med, hon bor hos mig just nu sa jag
- Du måste hjälpa mig att få tillbaka henne, jag älskar henne så det gör ont i bröstet sa Eric
- Jag ska prata med henne. Men jag kan inte lova någonting sa jag
- Gör vad du kan, Nilla är mitt allt sa Eric och torkade tårarna
- Jag lovar sa jag och vi började gå mot dörren och jag gick ut och jag lovade Eric att jag skulle få Nilla att prata med honom men jag visste inte hur det skulle gå till ännu?
Samtidigt hemma hos Nillas pappa - Nillas perspektiv
Jag satt med Elina och Jamie på golvet och lekte lite. Men jag försökte att inte tänka på Eric. Jag saknade honom så mycket. Varför var han tvungen att välja Sanna?! Jag hörde hur ytterdörren öppnades och jag förstod att det var pappa som kommit tillbaka.
- Jag är hemma sa pappa och kom in till vardagsrummet utan matkassar
- Vart har du varit? sa jag
- Vad menar du? sa pappa och såg förvånat på mig
- Ja, alltså du skulle handla och du har inga matkassar med dig direkt sa jag
- Nej, alltså jag gick för att prata med din mamma sa pappa
- Okej, men varför sa du inte det på en gång? sa jag och var misstänksam
- Jag hade tänkt handla men det blev inte så bara, jag ska gå och göra i ordning för middag sa pappa
- Okej, sa jag och återgick till barnen
Senare hos Eric - Erics Perspektiv
Jag hade precis ätit middag och det var så tomt utan Nilla och barnen. Jag hade ringt och smsat till Nilla men hon ville inte svara och när hon väl svarade så la hon bara på. Jag förstår att jag sårat henne djupare än jag någonsin gjort förut. Nilla är ju den person jag vill vara med, hur kunde jag vara så korkad?! Kyssa Sanna bara för att få henne att inse att jag inte vill vara henne.
Jag gick in till sovrummet och la mig för att sova. Det var kallt i sängen och tomt. Jag kände hur tårarna började rinna igen och jag visste en sak och det var att nu måste jag få Nilla tillbaka.
2 dagar senare - Nillas mamma och pappa genomför sin plan - Fredriks Perspektiv
Jag och Cecilia, Nillas mamma hade kommit på en plan för hur vi skulle få Nilla och Eric att prata med varandra igen. Jag ska ta med mig Eric ut till parken för en promenad i parken och Cecilia ska göra samma sak fast med Nilla. Och av en slump ska vi möta varandra. Jag gick ut från lägenheten och tog bilen till Eric och Nillas lägenhet. Jag ringde på dörren när jag dit och när Eric öppnade såg han förvånat på mig.
- Hej Fredrik, vad gör du här? sa Eric förvånat
- Jag tänkte bara fråga om du vill gå och ta en promenad? sa jag och log
- Ja, det kan jag gärna göra sa Eric och tog snabbt på sig skorna och sedan gick vi mot parken och nu gäller det bara att Cecilia får med sig Nilla.
Samtidigt hos Nilla - Nillas Perspektiv
Pappa hade gått ut en sväng och jag var ensam hemma med tvillingarna när det plötsligt ringde på dörren. Jag gick snabbt för att öppna och där stod min mamma. Jag förstod ingenting.
- Hej gumman! sa mamma och gav mig en kram
- Hej mamma! Vad gör du här? sa jag och såg förvånat på henne
- Jag tänkte fråga om du ville följa med på en promenad med tvillingarna? sa mamma och log
- Det gör jag gärna sa jag och log
Vi gjorde iordning tvillingarna och gick sedan ut mot parken för en promenad. Vi hade det verkligen hur trevligt som helst. Vi gick en bra stund när vi mötte pappa och Eric. Det högg till i mitt hjärta när jag fick se honom. Han tittade ner i marken när vi möttes.
- Hej vad gör ni här? sa mamma och log
- Hej! Vi är på en promenad sa pappa och log
- Va trevligt! Vad säger du Fredrik, ska vi ta tvillingarna till lekplatsen? sa mamma
- Ja, det gör vi så får ni prata ifred sa pappa och dom gick och då förstod jag att dom planerat det här
- Visste du om att det här? sa Eric och såg på mig
- Nej, dom har planerat det här själva sa jag och log lite försiktigt
- Jag har saknat dig sa Eric och försökte ta min hand och jag lät honom göra det
- Vad var det ingentligen som hände mellan dig och Sanna? sa jag och nu ville jag veta sanningen
- Hon skickade först ett brev till mig som jag rev sönder, sen ringde hon mig flera gånger och till slut ville jag bara få ett slut på allt det här och då ringde jag till Sanna som kom och jag sa till henne att jag kunde kyssa henne för att visa henne att jag inte kände något för henne och då kom du, men det är bara dig jag vill ha sa Eric och jag såg hur tårarna började rinna
- Jag har saknat dig också sa jag försiktigt och torkade Erics tårar
- Jag är en idiot som gjorde så mot dig men jag ville bara få ett slut på det sa Eric
- Du är ingen idiot, du är min idiot isåfall sa jag och skrattade
- Hahaha, Ja, jag vill ge dig den här igen sa Eric och tog fram ringen
- Tack sa jag och tog faktiskt på mig ringen igen
- Så, du har förlåtit mig? sa Eric och log
- Ja, jag har förlåtit dig, jag älskar dig alldeles för mycket för att inte göra det sa jag och kramade om Eric som höll om mig hårt. Och nu hoppades jag verkligen att det här skulle hålla i alla våra lyckliga dagar.
SLUT
Detta blev tyvärr det sista kapitlet av Love Is Callin. Jag kunde tyvärr inte göra fler för risken blev stor att det skulle bli utdraget och dåligt därför blev det slutet nu. Men nästa novell kommer redan imorgon. Den kommer heta Timeless och det kommer lite info om den kommer ikväll :) Hoppas ni gillat Love Is Callin och att ni kommer tycka om TimeLess :)
TUSEN TUUUSEN TUSEN TACK för att ni läser bloggen och för alla era super fina kommentarer! Jag blir alltid så glad när jag ser era super fina kommentarer! Tusen tack ännu en gång för att läser! Ni är fantastiska!!
LOVE U ALL SO MUCH! <333<333<333333
Love Is Callin - Kapitel 32
- Var det något mer eller kan jag gå från ditt ljugande? sa jag
- Be Eric svara på mitt brev iallafall sa Sanna och log
Nillas Perspektiv
Vad snackade hon om ingentligen?! Ett brev? Jag gick vidare mot cafet men jag kunde inte släppa det hon sagt. Ett brev, åh, nej! Hon talade sanning. Eric fick ju ett brev för några månader sen som han bad mig kasta, det måste varit det hon menat. Men varför har han inte sagt något till mig om det? Jag kom till cafet och gick in med barnvagnen medans Elina fortfarande sov och Jamie lekte. Jag såg Matte direkt och gick fram till honom.
- Hej gumman! sa Matte och gav mig en kram
- Hej! Kan du titta till tvillingarna medans jag går och köper en latte? sa jag
- Självklart sa Matte och jag gick för att köpa en latte och sedan gå tillbaka till Matte
- Så, berätta, vad har hänt sen vi sågs sist? sa jag och tog upp Jamie i famnen
- Ja, vad har hänt, Linda har flyttat hem till mig och vi trivs väldigt bra ihop sa Matte och log
- Grattis! Ni passar verkligen bra ihop och Linda är ju en sjukt bra tjej sa jag och log mot Matte
- Ja det är hon verkligen, men hur går det för dig? Du verkade ledsen när du kom hit sa Matte
- Nej, eller jag mötte Sanna på vägen hit sa jag
- Åh nej, vad hände? sa Matte och log mot Jamie som skrattade till honom
- Hon sa massa lögner som vanligt men hon nämde också att Eric fått ett brev av henne för några månader sen sa jag
- Men är du säker på att hon inte bara ljög om det med? sa Matte
- Nej, jag tog ju brevet själv och gav Eric, tänk om dom träffas i smyg sa jag
- Men det är väl klart dom inte gör sa Matte
- Men Eric har bättet sig så konstigt sa jag
- Nilla, Eric älskar dig och Sanna ljuger så hon tror det själv sa Matte
- Men varför han då inte berättat för mig? sa jag
- Han kanske inte tänkte att det var viktigt sa Matte
- Kanske inte, jag önskar bara han kunde vara ärlig mot migoch säga att han fått brev från henne sa jag
- Jo, men det är ju inget mellan dom, jag lovar sa Matte och skrattade
- Okej, du har rätt, jag ska sluta noja mig,men jag tänkte fråga dig en sak, sa jag
- Okej vadå? sa Matte och log
- Jag ska åka och dansträna med Eric, så kan du vara barnvakt i ungefär 2 timmar? sa jag
- Ja, det är klart sa Matte och log
- Tack du är verkligen bäst sa jag och gav honom Jamie
- Då ses vi om två timmar, har dom allt i väskan? sa Matte
- Ja, allt dom behöver finns där sa jag och log
- Okej, men då ses vi om ungefär 2 timmar? sa Matte
- Ja, jag kommer och hämtar dom om 2 timmar ungefär sa jag
- Okej, hej då, ska du säga hej då till mamma? sa Matte och såg på Jamie
- Hej då, hej då mammas älskling sa jag och gav Jamie en puss på pannan och sen gick jag
Jag började gå mot bussen för att åka hem och hämta min väska med danskläder. Jag hoppas verkligen att Matte har rätt i att Eric bara tyckt det inte var viktigt att berätta om brevet men det gjorde ont i hjärtat när jag tänkte på att Eric fick brev och även sms från Sanna. Jag hade nog inte brytt mig ifall det inte varit så att Eric faktiskt kysst henne en gång förr.
Senare i danslokalen - Erics Perspektiv
Nilla hade precis kommit och hon hade lämnat Jamie och Elina till Matte medans vi skulle dansa. Det var bara hon och jag nu innan Alex skulle komma hit. Vi repade inför en vårturné som skulle komma nästa år så det var verkligen hur kul som helst. Nilla kom ut från tjejernas omklädningsrum och hon var alltid så snygg.
- Tjena snygging sa jag och kramade om Nilla
- Hej snyggare! Jo, jag måste prata med dig innan vi börjar sa Nilla och såg på mig
- Har det hänt något? sa jag och såg oroligt på Nilla
- Varför har du inte berättat att du fått brev av Sanna? sa Nilla
- Men, jag har inte fått brev av henne sa jag och kände hur det högg till i hjärtat
- Älskling,Sanna har berättat att hon skickat brev till dig sa Nilla
- Okej, jag fick ett brev för några månader sen av henne men jag rev sönder det sa jag
- Men varför sa du inget? Är det något mellan er igen? sa Nilla och jag såg hur hon började bli ledsen
- Det är klart det inte är, jag kastade min mobil så den gick sönder för jag ville inte höra från henne mer sa jag
- Så, det är inget mellan er? sa Nilla
- Nej, det är dig jag älskar Nilla och du måste tro mig sa jag
- Okej jag tror dig sa Nilla och gav mig en kyss som jag snabbt besvarade
Vi slog på musiken till "Imagine" och vi började skojdansa. Vi gjorde lite som i videon till "Imagine" och det var verkligen hur mysigt och romantiskt som helst. Men samtidigt kunde jag inte sluta tänka på att Nilla trodde att jag och Sanna har ett hemligt förhållande. Jag ville ju inte ha med Sanna att göra överhuvudtaget. Men det finns bara en sak att göra och det är att bevisa för Sanna en gång för alla att det faktiskt är Nilla som jag älskar.
2 timmar senare - Nilla och Eric hämtar Jamie och Elina - Nillas Perspektiv
Dansen hade gått väldigt bra och vi hade haft det väldigt roligt. Jag hade ställt Eric mot väggen om det här med Sanna men han säger att han rev sönder brevet och att han inte vill ha med henne att göra och jag måste våga tro på att det han säger är sant men det är samtidigt något inom mig som inte kan lita på honom till 100 %.
- Hej snyggingar! sa Matte och gav både mig och Eric en stor kram
- Hej snyggare! Hur har det gått? sa jag och log
- Det har gått så bra, dom sover just nu sa Matte
- Okej, men då är det kanske bäst att vi åker hem med dom sa Eric och log
- Ja, det låter bra, sa jag och vi packade snabbt ihop deras saker för att sedan gå ner med vagnen och tvillingarna till bilen. Vi åkte sedan hem och vi la barnen i deras sänger så dom fick sova för natten och vi gjorde oss klara för natten.
Eric och jag kröp senare ner i sängen och jag låg som vanligt mot hans bröst och han lekte med mitt hår. Jag log mot honom och han mot mig innan vi gav varandra varsin god natt kyss och vi båda somnade.
Nästa morgon - Nilla vaknar av mobilen - Nillas Perspektiv
- Ja, hallå det är Nilla sa jag när jag hörde mobilen ringa
- Oj, förlåt väckte jag dig? sa Sabina
- Nej, det är okej, vad hade du på hjärtat? sa jag och log
- Jo, kan du komma till danslokalen om en halv timme? Jag behöver prata med dig om lite saker sa Sabina
- Ja, jag kan vara där om en halv timme, måste bara lämna tvillingarna hos pappa först sa jag
- Men det är okej, vi ses om en halv timme sa Sabina
- Ja, hej då sa jag och vi la på
Jag vände mig sakta om och fick se att Eric inte var där. Jag förstod verkligen ingenting. Vart var han? Jag kunde inte tänka mer på det utan fick helt enkelt gå upp och göra iordning tvillingarna för att åka till min pappa och sedan åka till danslokalen för att träffa Sabina. Men jag kunde inte sluta fundera på vart Eric tagit vägen?
Tidigare samma morgon - Erics Perspektiv
Jag hade gått upp tidigt idag för att ta tag i det här med Sanna. Nilla sov fortfarande när jag gick upp och jag smög ut till köket för att ringa till Sanna.
- Hej det är Sanna sa Sanna
- Hej, jag vill att du möter mig i danslokalen sa jag
- Okej, när? sa Sanna
- Om 1 timme sa jag och såg in mot sovrummet så inte Nilla vaknade
- Okej, jag kommer sa Sanna och vi la på
Jag tog på mig mina ljusa jeans, svarta tshirt och min gröna kofta. Jag tittade på klockan och jag trodde att Nilla snart skulle vakna så jag smög ut ur lägenheten och gick snabbt ner mot bilen för att åka mot dansstudion och få ett slut på allt det här med Sanna och hennes lögner.
Senare i danslokalen - Erics Perspektiv
Jag stod och väntade på att Sanna skulle komma och jag blev mer och mer taggad för att få ett avslut på det här. Sanna ska inte få förstöra mitt förhållande med Nilla än gång till. Jag hörde hur dörren öppnades och jag vände mig snabbt om för att se att det var Sanna.
- Hej älskling! Vad kul att du ville träffa mig sa Sanna och försökte ge mig en kram
- Sluta! Ända anledningen till att jag bad dig komma hit idag är för att jag vill få ett avslut på det du håller på med sa jag
- Vad menar du? Det är ju du och jag. sa Sanna och log
- Nej, Sanna det är inte du och jag. Jag kysste dig en gång och det var ett misstag, det var inget jag ville göra eller vill göra om! Det var ett misstag sa jag igen
- Jag kände att du ville, jag kände hur du ville ha mig! sa Sanna igen
- Du, jag skulle kunna kyssa dig nu bara för att visa dig att det inte finnas någonting mellan oss sa jag argt
- Tror du på det där själv? Kysser du mig så kommer du känna dina äkta känslor sa Sanna
- ALDRIG! Kom hit då, sa jag och tog tag i Sannas kinder och gav henne en kyss för att bevisa för henne att jag inte kände någonting. Jag hörde hur dörren öppnades och jag släppte Sanna och såg vem det var.
- Nilla, det är inte alls som det ser ut sa jag och fick en chock när jag såg Nilla och hur hennes ögon fylldes av tårar.
Detta är kapitel 32 av Love Is Callin! Förlåt att det blev lite kortare och kanske lite tråkigt men jag lovar att dom sista kapitlen kommer bli mer spännande. Kapitel 33 kommer imorgon(fredag) och då får vi bla. veta vad som händer med Nilla och Eric nu? Vad är det för idé Nillas föräldrar får? Kommer Nilla någonsin förlåta Eric? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 33 som kommer imorgon.
TUUUSEN TUUSEN TUSEN MILJONER TACK för att ni läser bloggen och för alla era underbart fina kommentarer! Det värmer så otroligt mycket att ni läser bloggen! Utan er skulle den inte finnas kvar! NI ÄR DOM BÄSTA!
LOVE U ALL SO MUCH! <333<333<3333
Love Is Callin - Kapitel 31
Eric la in väskorna i backageluckan och jag satte mig i framsätet. Eric hoppade in i förar sätet och vi åkte. Jag hade verkligen ingen som helst aning om vart vi skulle men det var samtidigt otroligt spännande men samtidigt lite läskigt.
1 timme senare - Nilla och Eric kommer fram till huset - Nillas Perspektiv
När vi kom fram till huset så förstod jag ingenting. Jag hade varit här en gång förut, och då var jag 3 år tror jag. Jag förstod att Eric pratat med pappa om vart vi kunde åka.
- Välkommen sa Eric och log mot mig
- Du har planerat det här med pappa eller hur? sa jag och log stort
- Ja, det kan man säga, du har varit här förut eller hur? sa Eric och såg på mig
- Jag var här när jag var 3 år, men det är ända gången som jag varit här sa jag
- Okej, men din pappa lät oss vara här hela helgen, bara du och jag sa Eric och böjde mig fram
- Bara du och jag sa jag och vi gav varandra en kyss innan vi gick ur bilen
Eric tog ur väskorna ur bilen och jag tog nycklarna och låste upp dörren. Vi gick in med väskorna till sovrummet och det kändes lite konstigt att vara här. Jag hade bara svaga minnen från när jag varit här som liten men det gjorde det inte lättare att vara här, men samtidigt ur mysigt.
- Känns det konstigt att vara här? sa Eric och kom upp bakom mig och la sina armar unt min midja
- Nej, jag är bara glad att få vara här tillsammans med dig sa jag och vände mitt huvud mot hans
- Jag är så glad att få vara här med dig, är du hungrig? Du har ju inte fått frukost sa Eric och log
- Ja, lite, ska vi göra frukost? sa jag och log stort
- Mer än gärna, om dina kyssar blir efterrätt sa Eric och skrattade
- Hahaha, ja om du är snäll sa jag och gav honom en kyss innan vi gick ner till köket för att göra frukost
Efter att vi hade ätit frukosten satte vi oss ner i soffan och tittade på en film. Vi hade det verkligen hur mysigt som helst. Jag tittade upp mot Eric och log och han log mot mig. Att få vara här tillsammans med Eric, bara han och jag var verkligen helt underbart.
1 1/2 timme senare - Erics Perspektiv
Vi hade suttit och sett på film i 1 1/2 timme och nu hade vi gått ut på bryggan och satt oss för att njuta av solen. Nilla hade doppat i fötterna vattnet och jag la min arm runt henne. Hon tittade på mig och jag gav henne en kyss på pannan.
- Vad känner du att du vill hitta på? sa jag och såg på Nilla
- Hmmm...vad sägs som att du får känna på vattnet? sa Nilla och skrattade
- Hahaha, aldrig sa jag och skrattade
- Jo, kom nu sa Nilla och buttade till mig och skrattade
- Hahaa, jag har en bättre idé, jag låter dig känna på vattnet sa jag och Nilla reste sig och började springa ner mot stranden
- Då får du fånga mig först sa Nilla och jag sprang efter henne och när jag till slut fångade henne så lyfte jag upp henne i min famn och började gå ut i vattnet och vi skrattade båda två
- Vill du känna på vattnet? sa jag och skrattade
- Nej, jag ångrade mig sa Nilla och skrattade
- Hahaha, ska vi räkna till tre? sa jag och skrattade
- Du vet att jag drar med dig i fallet va? sa Nilla och log
- Jag tar risken sa jag och jag räknade till tre och när jag kastade i Nilla så drog hon min hand så vi föll båda två
- Hahaha, vad söt du är sa Nilla och skrattade
- Hahaha, du är ännu sötare sa jag och gav Nilla en kyss som hon snabbt besvarade
Vi stod kvar en stund i vattnet och kysstes och även om det började bli kallt så var det som att vi inte kunde slita oss från varandra. Jag lyfte sedan upp Nilla i min famn och vi gick upp mot huset.
- Vi är inte gifta änn sa Nilla när jag bar henne över tröskeln
- Lite träning har inte skadat sa jag och log
Vi gick upp mot sovrummet och vi hjälptes snabbt åt att ta av oss våra blöta kläder för att sedan krypa ner i sängen. Vi började kyssas passionerat och vi hade sedan sex. Det var verkligen underbart.
30 minuter senare - Nillas Perspektiv
Vi hade fått på oss underkläderna och Eric hade tagit på sig en vit t-shirt och jag hade fått låna en av Erics tröjor och vi låg fortfarande kvar i sängen och hade det verkligen hur mysigt som helst.
- Vad säger du, ska vi göra lunch? sa Eric och lekte med mitt hår
- Mm...men måste du gå redan? sa jag och log mot Eric
- Jag vill inte men magen säger ifrån sa Eric och reste sig upp och gick mot min sida och lutade sig fram mot mig
- Men om du inte vill så kanske du kan stanna här oss mig? sa jag och log flörtigt
- Jag vill så gärna, speciellt när du har min tröja på dig sa Eric och log
- Så du stannar? sa jag och log
- Jag kan inte, men du kanske vill följa med ner? sa Eric
- Mer än gärna sa jag och log stort
- Men då vill jag ha en kyss först sa Eric och böjde sig fram
- Okej då sa jag och gav honom en kyss som han snabbt besvarade
Jag lutade mig snabbt bakåt och drog med mig Eric och vi började skratta och sen fortsatte vi att kyssas. Men sen fick vi gå upp och gå ner till köket för att göra lunch och medans Eric gjorde i ordning lunchen ringde jag till pappa för att höra hur Jamie och Elina mår.
- Hej det är Fredrik sa pappa
- Hej pappa! Hur mår du? sa jag och log
- Hej gumman! Jag mår bra, lite trött, men jag är ju morfar till tvillingar sa pappa och skrattade
- Haha, du börjar bli gammal sa jag och skrattade
- Hörrududu, Men hur går det för er? sa pappa och skrattade
- Vi har det helt underbart, men hur mår Jamie och Elina? sa jag
- Dom mår hur bra som helst, men dom saknar nog mamma och pappa sa pappa
- Jag saknar dom också, men vi kommer hem om några dagar, men krama dom åt mig sa jag
- Det ska jag göra. Kyss inte ihjäl varandra nu sa pappa och skrattade
- PAPPA! sa jag och skrattade
- Hahaha, ha det så trevligt nu så ses vi om några dagar sa pappa
- Hej då sa jag och vi la på
Jag saknade verkligen Jamie och Elina men det var samtidigt skönt att få vara ensam med Eric. Vi hade inte haft så mycket egentid sen Jamie och Elina kommit men jag ville inte ta tillbaka något av det. Jag älskar min barn mer än någonting annat. Jag gick tillbaka ut i köket och satte mig i soffan som stod i vardagsrummet som låg i köket, det var en stor planlösning kan man säga. Eric verkade lite konstig. Men jag förstod inte varför.
Tidigare när Nilla pratade med sin pappa - Erics Perspektiv
Jag höll på att laga mat medans Nilla ringde till sin pappa för att höra hur det går med Jamie och Elina. Jag hade haft mobilen avstängd nästan hela dagen idag och nu slog jag äntligen på den och det hade kommit in 32 sms och 12 missade samtal och allihop var från Sanna. Jag orkade inte med det här längre.
RING RING RING RING
- Eric sa jag
- Hej snygging! sa Sanna
- Lämmna mig ifred! sa jag argt
- Hur länge ska du ljuga för dig själv ingentligen?! sa Sanna
- Sanna, j.a.g. ä.l.s.k.a.r N.I.L.L.A sa jag argt
- Jaja, ljug för dig själv men jag finns här när du ändrat dig sa Sanna
- Dra åt skogen! sa jag och la på
Jag tittade på mobilen och sen kastade jag den i väggen så den gick sönder. Jag orkade inte med Sanna mer. Hon ska inte få första för mig hur mycket hon än försöker. För mig finns bara en person och det är Nilla. Nilla och ingen annan.
3 månader senare - Nilla har varit på 6 månaders kontroll med Jamie och Elina - Nillas Perspektiv
Jag hade precis varit på 6 månaders kontroll med tvillingarna och allting såg jätte bra ut. Mamma hade flyttat till en ny lägenhet och allting såg verkligen fantastiskt ut. Men Eric verkade så konstig i vissa lägen. När vi hade varit i stugan för nästan 3 månader sen så hade hans mobil gått sönder och han verkade så frånvarande ibland. Jag förstod ingenting. Jag gick mot parken för jag skulle träffa Matte på ett café för att snacka lite som två vänner gör. Elina sov medans Jamie satt och pratade med sig själv.
Jag gick en bra stund och när jag var genom halva parken hörde jag hur någon ropade mitt namn. Jag vände mig snabbt om för att se vem det var men jag måste ha hört fel för när jag vände mig om så var det ingen där som jag kände igen. Jag gick sedan vidare men jag tyckte jag hörde någon ropa mitt namn igen och den här gången vände jag mig om och då stod Sanna där.
- Hej Nilla, åh, vad söta dom är, allt från Eric ser jag sa Sanna och log hånfullt
- Vad vill du? sa jag och blev irriterad
- Jag ville bara säga att du kanske kan be Eric ringa mig, han verkar ha bytt nummer sa Sanna
- Det kanske har att göra med att han inte vill veta av dig sa jag
- Du lever tydligen i din drömvärld, Eric älskar mig och jag lovar att han kommer förstå det sa Sanna
- Var det något mer eller kan jag gå från ditt ljugande? sa jag
- Be Eric svara på mitt brev iallafall sa Sanna och log
Detta är kapitel 31 av Love Is Callin! Förlåt att det tagit tid att få ut det men har inte haft tid tyvärr men jag lovar att kapitel 32 kommer komma ut tidigare. Kapitel 32 kommer imorgon(torsdag) och då får vi bla. veta Vad Nilla gör nu när hon fått veta att Sanna skickat brev till Eric? Vad är det Eric gör med Sanna? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 32 som kommer imorgon.
TUUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS TACK för att ni läser bloggen och för alla underbara kommentarer! Det betyder verkligen hur mycket som helst att ni läser den! Utan er skulle inte bloggen finnas! TACK ännu en gång! NI ÄR VERKLIGEN DOM BÄSTA LÄSARNA!!
LOVE U ALL SO MUCH! <333<3333<33333<3333
Love Is Callin - Kapitel 30
- Mamma? sa jag och såg på mamma
- Nilla, du måste hjälpa mig nu sa Cecilia, Nillas mamma
Nillas Perspektiv
- Mamma? sa jag och såg på mamma
- Nilla, du måste hjälpa mig nu sa mamma och när hon tittade upp på oss så fick jag se att hon hade blå märken i ansiktet
- Vi kanske ska gå in, kom mamma sa jag och hon följde med oss in
- Jag kan ta Elina om ni vill prata ifred sa Eric och såg på mig
- Tack sa jag och gav honom en kyss och han tog Elina och Jamie för att sedan gå in i sovrummet
- Vad är det ingentligen som har hänt? sa jag
- När jag fick se dig och Eric, att se att ni fått tvillingar, barnbarn som jag aldrig kommer få träffa. Det var som att jag fick ett wake up call, jag förstod vad jag valt bort. Jag valde bort dig och mina barnbarn och en svärson som jag ser att du älskar så mycket. sa mamma och jag såg hur tårarna började rinna
- Okej, men det förklarar inte varför du är här eller blåmärkena? sa jag
- När jag förstod att jag ville flytta från Peter så misshandlade han mig, han skrek att jag inte fick lämna honom, att jag var hans föralltid, och jag skrek tillbaka att jag ville ha min dotter tillbaka och han slog mer och mer tills jag tillslut kunde fly, jag sprang och jag ringde din pappa, frågade vart du bodde och gick raka vägen hit sa mamma
- Hur ska jag veta att du talar sanning den här gången? sa jag och såg på mamma och jag kände hur tårarna brännde bakom ögonen
- Jag skulle aldrig ljuga för dig mer, jag har varit en hemsk mamma, men jag förstår nu vad jag valde bort och när jag väl ville lämna honom så förstod jag vem han verkligen var sa mamma
- Okej, jag vet inte vad jag ska tro, har du anmält honom? sa jag
- Nej, det har jag inte sa mamma
- Jag kan tro dig, men då följer du med till polisen nu, och gör en polisanmälan sa jag
- Okej, ska vi gå på en gång? sa mamma
- Ja, jag ska bara säga till Eric sa jag
- Okej sa mamma och väntade medans jag gick in i sovrummet till Eric
- Hur går det? sa Eric och såg oroligt på mig
- Hon säger att han slagit henne, att hon har lämnat honom, men jag vet inte vad jag ska tro sa jag
- Gumman, vad säger ditt hjärta? sa Eric och kramade om mig
- Att hon talar sanning, men jag ska gå med henne till polisen och göra en anmälan med henne sa jag
- Okej, ska jag följa med? sa Eric
- Nej, det behövs inte, stanna hemma med tvillingarna så kommer jag snart sa jag och gav honom en kyss för att sedan gå ut till mamma som stod i hallen och väntade
- Är du klar? sa mamma och såg på mig
- Ja, är du? sa jag
- Ja, jag är redo att börja mitt nya liv, och jag hoppas jag ska få vara en del av ditt,Erics och tvillingarnas liv sa mamma
- Jag hoppas du talar sanning nu, för om du gör det så vill jag ha dig i mitt liv igen sa jag
- Åh gumman, sa mamma och kramade om mig och jag kände hur tårarna rann ner från mina och mammas kinder
På polisstationen - Nillas Perspektiv
När vi kom till polisstationen så fick vi vänta en liten stund men när det väl var vår tur så gjorde mamma en polisamälan mot Peter.
- Jag vill göra en anmälan sa Mamma
- Okej, vad gäller anmälan? sa kvinnan
- Misshandel sa mamma
- Okej, då får du skriva i lite uppgifter här och sen lämnar du bara in den här när du är klar sa kvinnan och gav mamma ett papper och penna
Hon fyllde snabbt i det och nu förstod jag verkligen att hon talade sanning. Jag log mot mamma och hon log mot mig. Vi fyllde i pappren och lämnade sedan in dom och dom lovade att hämta Peter senare idag och dom tog även bilder av hur mamma såg ut nu efter misshandeln. Jag var glad för att allting äntligen började få ett slut.
Samtidigt hos Eric och Nilla - Erics Perspektiv
Jamie och Elina hade precis somnat och jag satt nu i soffan och tittade lite på tv medans jag väntade på att Nilla och hennes mamma skulle komma tillbaka från polisen. Jag hoppas verkligen hennes mamma talar sanning nu för jag ser på Nilla att hon behöver sin mamma, speciellt nu när hon själv blivit mamma.
KNACK KNACK KNACK
Jag gick för att öppna och jag hoppades verkligen det var Nilla men det vore konstigt om det var hon eftersom hon faktiskt har nyckel hit. Jag öppnade dörren och när jag fick se vem det var så ville jag inget hellre än bara stänga dörren igen.
- Vad gör du här? sa jag och såg på Sanna
- Vad tror du?, ska du inte låta mig komma in? sa Sanna och log
- Helst inte, sa jag
- Men Eric, vad är det du har på fingret? sa Sanna och såg irriterat på mig
- Sanna, gå nu är du snäll sa jag
- Har du förlovat dig? MED HENNE?! sa Sanna argt
- Sanna, gå nu är du snäll sa jag igen
- Jag är kär i dig, det vet du, när vi kysstes så kände jag att du ville ha mig med sa Sanna
- Det är inte sant, jag älskar Nilla, annars hade jag inte förlovat mig med Nilla sa jag
- Du ljuger, du har inte förlovat dig, du ljuger sa Sanna och såg argare på mig
- Sanna, gå nu sa jag och stängde dörren
- ERIC! ERIC! hörde jag Sanna ropa från utsidan av dörren
Jag orkade inte med mer problem nu. Jag älskar Nilla och jag vill inte att någonting ska komma i mellan oss. Jag satte mig åter i soffan och jag hörde hur brevinkastet öppnades men jag orkade inte gå för att hämta vad det var som hade kommit ner genom brevinkastet. Jag hörde hur dörren öppnades och jag reste mig upp från soffan igen.
- Hallå? Älskling? sa Nilla när hon kom in genom dörren
- Hej älskling! Hur gick det? sa jag och gav Nilla en kyss som hon snabbt besvarade
- Mamma gjorde en anmälan och dom hämtade Peter för en stund sen sa Nilla
- Så, det var sant det hon sa? sa jag och såg oroligt på Nilla
- Ja, hon talade sanning, jag har äntligen fått tillbaka min mamma sa Nilla och log
- Det är ju helt fantastiskt sa jag och kramade om Nilla
- Ja, jag är verkligen glad, som har både dig,pappa, mamma och Jamie och Nilla, men du det här verkar vara åt dig sa Nilla och gav mig ett kuvert
- Släng det sa jag och såg på Nilla
- Men du vet ju inte vad det är? sa Nilla och såg chockat på mig
- Jo, eller, jag kan ta det sa jag och tog kuvertet
- Okej, jag går in och tar en dusch sa Nilla och gav mig en kyss innan hon gick in till badrummet
Jag öppnade kuvertert och jag läste brevet som låg där i. Det var från Sanna. Såhär stod det i brevet.
Eric, jag vet att du kände något när vi kysste varandra. Jag vet att du förlovade dig med henne för att du fick barn med henne men det är mig du älskar ingentligen. Annars hade du inte kysst mig. Jag kommer finnas här för dig när du förstår dina riktiga känslor för mig. Puss din Sanna.
Jag rev sönder brevet och kastade det i soporna. Jag ville inte ha fler brev från Sanna. Jag älskade henne inte ju, jag älskade Nilla, att jag kysste henne var ett misstag och ingenting jag ville göra igen. Jag ville bara komma bort här ifrån ett par dagar. Jag hörde att Nilla var kvar i duschen så jag bestämde mig för att ringa till Fredrik. Nillas pappa. Jag tror han kan hjälpa mig med en liten romantisk helg med Nilla.
- Hej, det är Fredrik sa Fredrik
- Hej Fredrik, det är Eric sa jag och lyssnade hela tiden om Nilla var på gång ut från duschen
- Hej Eric, vad kan jag göra för dig? sa Fredrik och skrattade
- Hahaha, hörs det så väl att jag behöver din hjälp? sa jag och skrattade
- Nja, men jag anade det. sa Fredrik
- Jo, jag vill göra något romantiskt för Nilla, typ en lång helg, bara hon och jag sa jag och log
- Okej, men jag vet vad ni ska göra sa Fredrik
- Vadå? sa jag och log
- Jag har en stuga, eller ett hus en bit utanför stan, det ligger precis vid vattnet och det är verkligen helt fantastiskt såhär på sommaren, tror du det skulle passa? sa Fredrik
- Det låter fantastiskt. Men skulle du kunna tänka dig att vara barnvakt imorgon samt fredag till söndag kväll? sa jag
- Det gör jag mer än gärna, kom hit med dom imorgon bitti innan Nilla vaknar så får du nyckeln av mig och jag lovar att ni kommer få en underbar lång helg tillsammans sa Fredrik
- Okej, jag kommer imorgon, måste gå, Nilla kommer viskade jag
- Okej, ses imorgon sa Fredrik och vi la på
Nilla kom ut från badrummet och gick snabbt in i sovrummet och jag sprang efter henne och la mina armar runt hennes midja. Hon hade handduken och underkläder på sig under och jag började kyssa hennes hals och jag var så lycklig som fick vara med henne.
Nillas Perspektiv
Eric började kyssa mig på halsen och jag skrattade. Jag vände mig om och vi började kyssas. Vi släppte varandras läppar och han log mot mig och jag mot honom medans jag lekte med hans hår.
- Du kan verkligen inte motstå mig va? sa jag och skrattade
- Knappast, måste du ta på dig något mer? sa Eric och skrattade
- Hahaha, nja, jag ska ju sova nu så ett linne behöver jag nog sa jag och skrattade
- Ja, jag känner mig faktiskt lite trött jag med sa Eric och log
- Kanske är dags att vi går och lägger oss då? sa jag och skrattade
- Trodde aldrig du skulle fråga sa Eric och vi kysstes igen
Jag tog på mig ett linne senare och vi kröp ner i sängen för att sova. Eric la sin arm runt min midja och jag somnade nästan på en gång och det var så skönt att äntligen få sova efter en ganska lång dag.
Nästa morgon - Eric väcker Nilla - Nillas Perspektiv
- Älskling, det är dags att vakna sa Eric och smekte min kind
- Mm....jag är vaken sa jag tyst
- Vi ska ut och åka sa Eric igen och då vaknade jag med ett ryck
- Va?sa jag och satte mig upp i sängen
- Jag har en liten överraskning till dig sa Eric och log hemlighetsfullt
- Okej, ska vi åka på en gång? sa jag och log
- Absolut sa Eric och gav mig en kyss och jag gick sedan upp för att göra mig iordning.
Jag tog på mig ett par korta svarta mjukisshorts och ett vitt linne. Eric tog två par väskor och jag såg att Jamie och Elina inte var hemma och då blev jag lite splittrad.
- Var är Jamie och Elina? sa jag medans jag tog på mig mina sommar sandaler
- Hos din pappa, han är barnvakt hela helgen sa Eric och log
- Vänta lite, har du och pappa planerat det här? sa jag och skrattade
- Hemligt sa Eric och log
- Åh, jag vill ju veta sa jag och skrattade
- Jag säger ingenting sa Eric och skrattade och vi gick ner till bilen för att åka.
Eric la in väskorna i backageluckan och jag satte mig i framsätet. Eric hoppade in i förar sätet och vi åkte. Jag hade verkligen ingen som helst aning om vart vi skulle men det var samtidigt otroligt spännande men samtidigt lite läskigt.
Detta är kapitel 30 av Love Is Callin. Och som ni nog förstår så blir det 35 eller fler kapitel det beror på om det blir ännu fler men 35 blir det minst :) Jag hoppas ni ska tycka om kapitel 30 och kapitel 31 kommer redan imorgon(onsdag). Då kommer vi bla. få veta vad som händer i huset? Vad händer ingentligen mellan Eric och Sanna? det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 31 som kommer imorgon onsdag.
TUUUSEN TUUUSEN TUSEN TACK! för att ni läser bloggen och för alla era underbara kommentarer! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI ÄR BÄST! Ni betyder så mycket! Återigen TUSEN TACK! <3<3
LOVE U ALL SO MUCH! <3333<3333<3333<3333
Love Is Callin - Kapitel 29
- Nilla, du har verkligen förändrat hela mitt liv. Du är verkligen den personen som jag älskar mest av allt.Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig så därför vill jag fråga dig Nilla, vill du gifta dig med mig? sa Eric och öppnade asken och i där låg det två ringar
- Åh,Eric, jag vet inte vad jag ska säga.....
Erics Perspektiv
- Nilla, du har verkligen förändrat hela mitt liv. Du är verkligen den personen som jag älskar mest av allt.Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig så därför vill jag fråga dig Nilla, vill du gifta dig med mig? sa jag och öppnade asken och i där låg det två ringar
- Åh,Eric, jag vet inte vad jag ska säga sa Nilla och jag började bli riktigt rädd att hon faktiskt skulle säga nej
- Så, vad säger du? sa jag och såg oroligt på Nilla
- Ja, Eric, Jag vill inget hellre än att gifta mig med dig sa Nilla och jag lyfte upp henne i min famn och kramade om henne
- ÅH! Jag älskar dig så mycket sa jag och gav Nilla en kyss som hon snabbt besvarade. Jag satte Nilla ner i soffan igen och vi tog på oss förlovningsringarna och jag var verkligen hur glad som helst.
- Kommer pappa ta hand om tvillingarna hela kvällen? sa Nilla och såg flörtigt på mig
- Ja, så vi har hela natten för oss själva, bara du och jag sa jag och log flörtigt mot Nilla
- Okej, men vad ska vi göra då? sa Nilla och skrattade
- Haha, jag har en vääldigt bra idé sa jag och vi började kyssas passionerat
Nilla la sig sakta ner i soffan och jag la mig över henne och vi fortsatte kyssas. Jag kysste henne på halsen och vi gick sedan in i sovrummet. Vi hjälptes snabbt åt att ta av varandra kläderna för att sedan ha sex. Det ver verkligen helt underbart.
30 minuter senare - Nillas Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och jag hade tagit på mig ett linne. Jag låg mot Erics bröst och han smekte mig på ryggen. Jag log för mig själv. Jag ska gifta mig med Eric. Jag tittade på min ring och jag kunde inte vara lyckligare.
- Vet du hur vacker du är? sa Eric och såg mot mig
- Vet du hur underbar du är? sa jag och tittade upp mot Eric
- Får man en kyss? sa Eric och böjde sig ner medans jag reste mig upp mot honom och gav honom en kyss
Vi började kyssas igen och vi drog täcket över oss och det var väldigt väldigt mysigt. När vi myst en stund så släckte vi lampan och somnade ganska direkt. När man har tvillingar som vaknar ibland på nätterna så var det otroligt skönt att bara få sova en hel natt.
Nästa morgon - Eric vaknar - Erics Perspektiv
Jag vaknade sakta och jag vände mig om och la min arm runt Nillas midja och började kyssa hennes hals för att hon skulle vakna. När jag kände hur hon började röra sig lite och hur hon öppnade ögonen så log jag mot henne.
- God morgon min fästmö. Sovit gott? sa jag och log för att sedan sätta mig lite upp över henne
- God morgon min fästman. Jag har sovit som en prinsessa, som jag alltid gör när jag sover med dig. Har du sovit gott? sa Nilla och log för att sedan leka med mitt hår
- Jag har sovit sjukt bra, det gör jag alltid med dig sa jag och böjde mig ner och vi började kyssas
- Redan? sa Nilla och skrattade
- Redan sa jag och skrattade medans vi kysstes igen
Vi fortsatte kyssas och vi tog av oss våra underkläder för att återigen ha sex. Det var verkligen helt underbart.
30 minuter senare - Nillas Perspektiv
Eric hade gjort frukost och vi åt en väldigt god frukost med amerikanska pannkakor, frukt och lite annat. Det var en riktigt god frukost. När vi hade hjälpts åt att plocka in disken i diskmaskinen så gick jag in i duschen för att ta mig en snabb dusch. När jag sedan var klar tog jag på mig mina korta jeansshorts med en tunika som gick lite över shortsen och som man knyter i nacken. Jag gick ut till Eric som satt i vardagsrummet och satte mig i hans knä och han la sina armar runt min midja.
- Vad vill du hitta på idag älskling? sa jag och log mot Eric
- Eftersom det är vår lediga dag, så tänkte jag att vi skulle åka och hämta tvillingarna och åka till Eriksdalsbadet och bada och sola sa Eric och log stort
- Det låter som en perfekt idé sa jag och log
- Då packar vi ihop våra saker sa Eric och vi gick upp från soffan och vi började packa ner våra saker.
Jag la ner min bikini,handdukar, Jamies och Elinas badbyxor, badblöjor och sen tog jag deras vanliga blöjväska. Men vi la även ner solkräm, solhatt och deras flyt badstolar för att sedan åka till min pappa och hämta Jamie och Elina. Jag tyckte det skulle bli jätte spännande eftersom det är första gången som Jamie och Elina skulle bada men dom tyckte mycket om det hemma men man vet aldrig hur dom kommer reagera när vi väl är där.
Senare på Erikdalsbadet - Erics Perspektiv
När vi kom hit så minndes jag hur det var när jag var här med Nilla för nästan ett år sedan. Då hade jag inte trott att jag skulle stå här 1 år senare tillsammans med Nilla, jag hoppades såklart på det, men nu 1 år senare står jag ändå här med Nilla, två fantastiska barn och förlovad. Det känns som det verkligen inte kunde blivit bättre. Jag bytte snabbt om inne i en av omklädningshytterna. När jag var klar gick jag till Nilla som höll i Elina och Jamie under varsin arm. När jag stod och såg på min lilla familj så värmde det verkligen i hjärtat. Jamie och Elina hade på sig sina små badbyxor och dom var så söta.
- Shit, vad ni är söta och du min älskling, är så snygg sa jag och smekte Nillas kind
- Och du min älskling, är så otroligt sexig sa Nilla och skrattade
- Hahaha, detsamma sa jag och tog Jamie i famnen
- Ska vi gå och parkera vagnen och lägga ut filten och sen kanske ta ett dopp? sa Nilla och log
- Gärna sa jag och vi gick bort en liten bit för att ställa i ordning vagnen och sen la vi ut filten. Vi tog Jamies och Elinas flytbadstolar och gick ner mot poolen för att bada med tvillingarna.
Vi hoppade i och barnen verkade verkligen älska det. Dom skrattade ibland och var så söta. Det var en hel del personer som tittade på oss men det gjorde ingenting.
- Är det roligt att bada? sa jag och såg på Jamie som tittade sig lite förvånat omkring
- Ääh,baah sa Jamie och skrattade lite sen
- Ja, är det roligt sa jag och gav Jamie en puss på pannan
Vi lekte lite till och Nilla kom nära mig med Elina och hon såg på sin bror och skrattade. Dom var verkligen sjukt söta. När vi badat en liten stund gick vi upp och Nilla bytte blöja och satte på dom sina sommarkläder och ammade sedan dom båda och la dom sedan ner i tvillingvagnen. Vi hade köpt en bra tvillingvagn som vi trivdes med men den kunde vara lite klumpig ibland. Men på tal om något helt annat så var det lite konstigt var att när vi kommit hem till Nillas pappa bad han oss komma dit senare för han hade en överraskning till oss. Vi förstod ingenting men vi lovade att komma tillbaka sen.
Nilla lyfte upp parsollen på barnvagnen och myggnätet medans tvillingarna sov. Jag la mig nära Nilla och tog hennes hand när hon lagt sig ner bredvid mig på filten. Vi solade och hade det verkligen hur mysigt som helst medans tvillingarna låg och sov i skuggan.
1 timme senare - Nillas Perspektiv
- Ursäkta? sa en tjej i 17 års åldern och kom fram till mig och Eric medans jag höll i Elina
- Ja, sa Eric och kom fram till mig och tog Elinas hand, Jamie sov fortfarande i vagnen medans Elina ville ha mat
- Kan jag få ta en bild med er? sa tjejen
- Självklart, är det okej att Elina är med? sa jag och log
- Ja, det är okej sa tjejen och tog en bild med oss
- Tack sa tjejen och gick
Jag gav Eric snabbt en kyss som han besvarade och sedan log. Jag gav honom sedan Elina för att gå och byta om så vi kunde åka hemåt. Eller vi skulle till min pappa först eftersom han hade en överraskning till oss. Jag skyndade mig att byta om för att sedan gå ut till Eric och ta hand om tvillingarna medans Eric bytte om.
- Då går jag och byter om sa Eric och log mot mig
- Måste du det? sa jag och log flörtigt mot dig
- Men jag kan väl inte bara gå såhär? sa Eric och pekade på sig själv i badbyxor och bar överkropp
- Oh, jo det kan du sa jag och vi gav varandra en kyss men sen gick Eric för att byta om
Jag stod kvar efter att ha packat ihop våra saker och när Eric kom tillbaka så fick jag fjärilar i magen igen. Jag minns när vi var här för 1 år sen. Det var då jag blev riktigt kär i Eric. Och nu stod jag här, två barn och förlovad med mannen jag älskar mest av allt. Det är väldigt komiskt hur livet kan bli ibland. Från att ha varit kär till förlovad och två barns mamma.
Senare hos Nillas pappa - Nillas Perspektiv
Vi hade precis kommit hem till pappa och vi gick ut från bilen och tog ur babyskydden med tvillingarna som sov. Pappa stod utanför huset och stod där med en tvillingvagn. Det var en Bugaboo Donkey och den var i rosa och blå. Jag gav Eric Jamie som satt i babyskyddet för att springa till pappa och bara krama om honom.
- Varsågoda! sa pappa när han kramade om mig
- Har du köpt den här till oss? sa Eric när han kom fram
- Jajamän, ni har ju pratat om att eran är lite klumpig och svår att handskas med så därför köpte jag denna till er sa pappa
- Du är världens bästa morfar! Wow, den är verkligen fantastisk sa jag
- Det var så lite så sa pappa och log
- Men du kanske kan få våran gamla och ha när du är barnvakt? sa Eric och log
- Ja, det låter som en kanon bra idé sa pappa och vi hjälptes åt att lasta in den nya vagnen, och tillbehören i bilen och sedan tog pappa våran gamla och vi satte in babyskydden igen för att åka hem till oss igen.
Hemma - Nillas Perspektiv
När Eric och jag kom hem tog vi ur tvillingarna ur bilbarnstolarna och sen tog vi väskorna och dom andra tillbehören lät vi ligga kvar i bilen. Jag höll Jamie och Eric höll i Elina och när vi gick upp för trapporna och såg vem som satt på första trappsteget till nästa våning så fick jag en chock.
- Mamma? sa jag och såg på mamma
- Nilla, du måste hjälpa mig nu sa Cecilia, Nillas mamma
Detta är kapitel 29 av Love Is Callin. Jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 30 kommer redan imorgon (tisdag) och då får vi bla. veta vad det är som hänt Nillas mamma? Vad är det hon behöver hjälp med? Vart är det Nilla och Eric åker? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 30.
TUUSEN TUUSEN TUSEN TACK för att ni läser bloggen och för alla era underbara kommentarer! Det är ni som håller bloggen vid liv och jag blir alltid så glad när jag läser era fantastiska kommentarer och ser att ni läser bloggen. NI ÄR FANTASTISKA!
LOVE U ALL SO MUCH <3<3<33333333
Love Is Callin - Kapitel 28
- Hej Nilla! sa Sanna och log
- Sanna.....sa Nilla och såg irriterat på henne
Nillas Perspektiv
- Sanna, vad gör du här? sa jag och såg surt på Sanna
- Dansar, du blev ju på smällen så därför fick man ta över sa Sanna och log retfullt
- Du har inte tagit över någonting, jag är här nu eller hur?! sa jag irriterat
- Med ungar? Ja, du kan nog dra nu sa Sanna
- LÄGG NER! sa Eric argt
- Men älskling, bli inte arg nu sa Sanna och började gå fram mot Eric
- Sanna, sluta nu sa Alex och tog tag i Sannas arm
- Men alltå, vad är det med alla? sa Sanna och stannade
- Jag älskar Nilla, hur MÅNGA gånger ska jag säga det? sa Eric
- Hej Nilla! Gud va kul att se dig sa Sabina och kom in och gav mig en kram
- Hej Sabina! Jag har verkligen saknat er sa jag och besvarade hennes kram
- Du är verkligen saknad! Åh, är det Jamie och Elina? sa Sabina och såg mot tvillingarna
- Jajamän sa jag och log
- Åh, dom är verkligen ursöta! sa Sabina
- Allt efter Eric sa jag och skrattade
- Självklart sa Sanna spydigt i bakgrunden
- Knappast, allt är från Nilla sa Eric och såg surt mot Sanna
- Sanna, vad gör du här idag? sa Sabina och såg förvånat på Sanna
- Jag ska dansa sa Sanna och log
- Nej, Det är Nilla som dansar, jag vet inte varför du kommit hit idag sa Sabina och såg surt på Sanna
- Okej, men vi ses snart igen Eric sa Sanna och smekte hans kind innan hon gick ut från danslokalen
Sanna var verkligen en person som jag hatade. Hon försökte verkligen ta varje tillfälle hon fick för att försöka sno Eric från mig. Men nu hade hon iallafall gått och det var dags för att dansa. Jag hade inte dansat på nästan 6 månader men nu var det äntligen dags igen och det gick faktiskt rikigt bra. Vi körde på ett ganska bra tag innan jag fick sluta för att amma men det gjorde ingenting. Det var bara roligt att få vara igång igen.
3 timmar senare - Eric och Nilla är klara efter dansen - Erics Perspektiv
Jag och Nilla hade precis skiljts åt utanför danslokalen. Nilla hade tagit bussen och jag hade tagit tvillingarna med mig för jag skulle planera för en liten överraskning ikväll och jag hade skickat Nilla till ett spa så hon får lite egen tid medans jag tar tvillingarna. Jag hade med mig ersättning om dom skulle vakna och vilja ha mat. Jag åkte först till ICA för att handla lite till middagen jag skulle göra ikväll. Jag tog ut tvillingarna och satte dom i kundvagnen med små nyfödda stolar på för att sedan gå runt och handla. Det var lite folk som tittade på mig och jag tror dom kände igen mig.
- Ursäkta, sa en tjej i 16 års åldern som kom fram till mig
- Ja, sa jag och log
- Är inte du Eric Saade?sa tjejen
- Jo, det är jag sa jag och log större
- Kan jag få ta en bild? sa tjejen
- Självklart sa jag och vi tog bilden
- Söta Jamie och Elina är sa tjejen innan hon gick
- Ja, visst är dom sa jag och skrattade
Tjejen gick vidare och sen kom det inte fram så många fler men när jag var klar så packade jag in påsarna i bilen och satte i tvillingarna i sina babyskydd. Sen åkte vi till guldfynd. Ja, nu förstår ni nog vad det är jag planerar att göra. Jag ska nämligen fria till Nilla. Jag hade tänkt göra det ett bra tag nu men jag har inte fått chansen. Jag fick känslan av att jag ville fria till Nilla tidigt men det blev inte allvar förens jag trodde att jag förlorat henne. När vi kommit fram till gallerian där guldfynd låg så parkerade jag bilen och la i tvillingarna i sin tvillingvagn. Jag gick sedan in och den här gången hade jag tagit på mig en keps så folk inte skulle känna igen mig sådär direkt.
- Hejsan! Vad kan jag hjälpa dig med? sa en tjej i 25 års åldern ungefär
- Hej, jag skulle vilja köpa förlovningsringar sa jag och såg på tjejen
- Okej, vad för slags stil hade du tänkt dig? sa tjejen och log
- Kanske lite åt det mer stilrena hållet åt mig men med någon diamantliknande till min flickvän sa jag
- Mm, men vad sägs då om dom här? sa tjejen och tog fram två stycken i vitt guld och på Nillas var det lite stenar på och min var slät.
- Dom blir perfekta sa jag och log
- Ska jag slå in dom så du får med dig dom på en gång Eric? sa tjejen och skrattade
- Ja, gärna sa jag och skrattade och hon slog snabbt in dom och jag betalade
- Lycka till! sa tjejen när jag gick ut
- Tack! sa jag och tog vagnen med tvillingarna för att sedan gå ut mot bilen och nu var det bara att åka hem till Nillas pappa som skulle sitta barnvakt ikväll och det visste inte Nilla men jag hoppas hon blir glad.
Jag packade in vagnen i bilen och satte tvillingarna i sina babyskydd ännu en gång för att sedan åka till Nillas pappas lägenhet för att lämna över tvillingarna. Och jag var verkligen helspänd på att se Nillas min när hon kommer hem ikväll. När jag kom fram till Nillas pappas lägenhet så stod han utanför och väntade på mig.
- Hej Eric! Fick du tag iallt? sa Fredrik,Nillas pappa
- Ja, fick tag i ringarna och maten sa jag och log
- Kanon, så, har dom allting i väskan? sa Fredrik och såg på mig
- Ja, dom har allting här, ombyte,blöjor,ersättning,flaskor,nappar ja, du vet sa jag och skrattade
- Det låter bra, men ring när ni ska hämta dom imorgon sa Fredrik
- Det gör vi, tack ännu en gång för att ni tar hand om dom sa jag och tog ut babyskydden med tvillingarna och vi tog upp dom till Fredriks lägenhet och sen gick jag ner till bilen för att hämta vagnen ifall Fredrik vill gå en promenad och sen gick jag upp med den igen och när jag var klar gick jag snabbt ner till bilen för att åka hem och ordna inför kvällen.
Senare på kvällen - Nilla kommer hem - Nillas Perspektiv
Eric hade varit så hemlighetsfull hela dagen och han hade även skickat iväg mig till ett spa så jag fick lite egen tid och vila upp mig. Det hade verkligen varit helt fantastiskt och nu hade jag precis kommit av bussen och var på väg hemåt. När jag kom till porten och gick upp för trapporna så kände jag mig hur pigg som helst. När jag öppnade dörren fick jag en chock. Det var rosenblad på golvet som en stig och levande ljus i nästan hela lägenheten. Jag tog av mig skorna och gick in till köket där Eric hade ställt fram levande ljus och gjort världens finaste middag.
- Men vad är det här? sa jag och kände hur jag blev rörd
- En liten överraskning sa Eric och log stort
- Men hur har du hunnit med allt? Var är tvillingarna? sa jag
- Hos din pappa, han har hjälpt mig lite sa Eric och skrattade
- Wow, jag vet inte vad jag ska säga sa jag och skrattade
- Varsågod och sitt sa Eric och drog ut stolen åt mig
- Det ser helt fantastiskt ut sa jag och log
- Allt för den mest fantastiska personen jag vet sa Eric och satte sig på andra sidan framför mig
Vi åt upp huvudrätten som Eric hade lagat och det var tapas och det var hur gott som helst och sedan blev det efterrätt och det var frukt som vi doppade i smält chockla och det var så gott. Vi hjälptes sedan åt att plocka undan och ställa in disken i diskmaskinen. När vi var klara gick vi och satte oss i soffan och Eric såg konstigt på mig. Som att han hade en hemlighet för mig.
- Du ser så hemlighetsfull ut sa jag och skrattade
- Hahaha, gör jag? sa Eric och skrattade
- Ja, vad döljer du? sa jag och log
- Nja, jag döljer inget direkt men jag har en sak jag vill säga sa Eric och jag såg att han höll något i handen
- Okej, nu skrämmer du mig sa jag och såg med rädd blick på Eric
- Nilla, du har verkligen förändrat hela mitt liv. Du är verkligen den personen som jag älskar mest av allt.Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig så därför vill jag fråga dig Nilla, vill du gifta dig med mig? sa Eric och öppnade asken och i där låg det två ringar
- Åh,Eric, jag vet inte vad jag ska säga.....
Detta är kapitel 28 av Love Is Callin! Jag är ledsen att det blev lite kortare men kapitel 29 som kommer imorgon(måndag) kommer det ett längre kapitel det lovar jag. Men jag hoppas ni ska tycka om det ändå. I kapitel 29 så kommer vi bla. få veta vad Nilla svarar på Erics fråga? Vad är det Nillas pappa ger dom som förslag? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 29 som kommer imorgon(måndag).
TUUUSEN TUUUUSEN TUSEN TACK för att ni läser bloggen och för alla era underbara kommentarer! Jag blir alltid så glad och utan er skulle inte bloggen finnas! NI ÄR HELT FANTASTISKA! TUSEN TACK återigen!
LOVE U ALL SO MUCH! <3333<33333<333333
Behöver er hjälp!
Hej alla underbara och fantastiska läsare!
Nu behöver jag er hjälp igen :) Ni har till på tisdag 21 augusti på er att rösta på om ni vill ha 30 eller 35 kapitel av Love Is Callin. Det är bara ni skriver en kommentar med hur många kapitel ni vill ha. Antingen så skriver ni 30 om ni vill ha 30 kapitel eller så skriver ni 35 om ni vill ha 35 kapitel.
Och på tisdag kommer resultatet av erat val :) Så rösta på hur många kapitel ni vill ha av Love Is Callin!
Kramar. Ni är bäst!
Love Is Callin - Kapitel 27
- Nej men Hej Nilla, Ernold var det va? sa Peter och såg på mig och Eric
- Eric heter jag sa Eric och såg irriterat på Peter
- Förlåt, men vad är det här då? sa Peter och såg på barnvagnen och jag började få riktigt mycket panik.
Nillas Perspektiv
- Vad menar du? sa jag och ställde mig framför vagnen
- Är det era? sa Peter och såg irriterat på mig
- Det har inte du med att göra sa jag och såg argt på honom
- Så du har alltså fått tvillingar och inte berättat det för din mamma? sa Peter och såg förvånat på mig
- Ja, det har jag sa jag surt
- Men jag är deras mormor sa mamma och såg på mig
- Nej, det är du inte, biologiskt sätt kanske men du valde bort mig och därför ska du inte ha någon kontakt med tvillingarna sa jag
- Det där menar du inte sa mamma
- Jo, det gör jag visst. Kom Eric, pappa väntar nog sa jag och tog barnvagnen och försökte gå förbi men Peter ställde sig framför vagnen
- Din pappa?! sa Peter argt
- Ja, han tog kontakt med mig och jag är glad för det sa jag
- Snälla Nilla, kan jag inte få se dom iallafall? sa Mamma
- Nej, vi kommer försent, låt oss gå sa jag
- LÅT din mor se dom sa Peter
- Det är upp till oss, låt oss gå nu sa Eric och ställde sig bredvid mig
- Lägg dig inte i det här Edvard sa Peter
- ERIC! sa Eric argt och Elina började skrika
- Såja, shh....sa jag och försökte lugna henne och gav henne sin napp och då somnade hon om
- Låt oss gå nu! sa jag
- Okej, men din mamma har rätt att träffa sina barnbarn sa Peter när han släppte förbi oss
- Låt oss vara! sa jag och vi började gå mot dammen för att träffa pappa och jag kände hur tårarna började rinna
Vi stannade vagnen och Eric tog mig i sin famn och jag kände hur tårarna rann. Varför måste det alltid vara så mycket problem? Varför kan jag inte bara få vara med min familj ifred? Jag torkade mina tårar och vi gick sedan vidare för att träffa min pappa vid dammen.
- Hej pappa sa jag när vi kom fram och gav honom en kram
- Hej gumman! Hej Eric sa pappa och gav oss varsin kram
- Förlåt att vi blev lite sena sa jag
- Det gör inget, kom det något i mellan? sa pappa och såg på mig
- Nej, eller vi mötte mamma och Peter sa jag och såg på pappa
- ÄR DOM HÄR!? skrek pappa till och jag fick snabbt hyscha honom så inte någon av tvillingarna skulle vakna
- Ja, vi mötte dom här förut sa jag och såg på pappa
- Dom ville inte låta oss gå, dom eller rättare sagt Peter var otrevlig mot speciellt Nilla sa Eric
- Vad gjorde han?! sa pappa argt
- Ingenting, han ställde sig mest i vägen och ville låta mamma se tvillingarna sa jag
- Rörde han dig? sa pappa
- Nej, det gjorde han inte sa jag
- Bra, möter vi dom så ska jag ta ett riktigt snack med honom sa pappa
- Nej, det ska vi inte, kom nu, sa jag och vi gick en promenad i parken
Vi gick i parken och vi fick bara stanna vid en parkbänk så jag fick amma både Jamie och Elina. Men sen somnade dom om i vagnen och vi gick vidare. När vi skulle gå ut från parken så kom dom igen. Mamma och Peter. Jag såg hur pappas ögon svartnade och jag fick panik.
- Fredrik? sa mamma när vi möttedom igen
- Hej Cecilia! sa pappa och såg på mamma
- Pappa, jag och Eric måste gå, sa jag
- Okej, gumman, vi ses! sa pappa och gav mig och Eric en kram och log mot tvillingarna
- Tror du det kommer bli okej? sa Eric när vi fått förbi dom
- Ja, dom klarar sig sa jag och log
- Jag måste nog gå till studion, klarar du dig? sa Eric och log
- Klart jag gör. Jag går förbi ICA på vägen hem sa jag
- Okej, jag kommer hem till dig så fort jag kan sa Eric och log
- Gör det världens underbaraste sa jag och vi gav varandra en passionerad kyss innan vi skiljdes åt
Senare - Eric ordnar inför överraskningen - Erics Perspektiv
Jag skulle inte till studion idag men jag hade en överraskning till Nilla och därför var jag tvungen att säga att jag skulle till studion. Jag skulle nämligen be Nilla flytta ihop med mig. Jag hade varit och tittat på en större lägenhet där både vi och tvillingarna skulle få plats och jag ska fråga henne ikväll men innan dess behöver jag fixa lite saker. Nu skulle jag till mäklarfirman för att skriva på kontraket för lägenheten. Jag hoppas såklart på att hon vill bo med mig men jag var såklart lite nervös ändå.
- Hej igen Eric! Dags att skriva kontrakt? sa mäklaren
- Självklart sa jag och log
- Kanon, då ska vi se, du ska skriva under där sa mäklaren och visade mig
- Okej, sa jag och skrev snabbt under
- Sådär, och här har du nycklarna sa mäklaren och gav mig nycklarna till lägenheten
- Tack ! Då är det bara att flytta in alltså sa jag
- Jajamän! sa mäklaren
- Tack för allt ! sa jag och vi skakade hand och jag gick sedan för att gå hem till mig.
När jag kom hem till mig la jag snabbt nycklarna i en ask och satte på en rosett. Jag log för mig själv när jag tänkte på hur Nillas min skulle bli när hon fick se nycklarna. Hon kommer nog inte förstå vad dom är till änn men det kommer bli en underbar kväll. Jag tog asken och nu skulle jag ta en promenad till Nilla, för kom jag för tidigt så skulle hon bli misstänksam.
Senare - Hemma hos Nilla - Nillas Perspektiv
Jag hade precis ammat båda tvillingarna och bytt blöjor och nu låg dom i sina spjälsängar och sov som små änglar medans jag gjorde iordning maten för mig och Eric. Eric hade ringt för fem minuter sen och sagt att han var 1 kvarter bort och var här när som helst. Jag la upp maten och när jag gjort klart allting så ringde det på dörren. Jag sprang för att öppna och jag kramade snabbt om Eric som kom in.
- Är du hungrig? Jag har gjort pasta med räkor sa jag och log
- Wow, du är ju hur duktig som helst sa Eric och vi satte oss ner för att äta
Vi åt snabbt upp maten och jag dukade av och Eric stoppade ner disken i diskmaskinen och jag satte mig ner i soffan för att vila. Eric kom och satte sig bredvid mig och jag såg att han höll något i handen.
- Jo, Nilla, jag har en sak till dig sa Eric och satte sig framför mig
- Vadå? sa jag och log stort
- Det här sa Eric och tog fram en ask med en rosett på
- Åh, vad du är gullig sa jag och log
- Öppna, det är inget farligt sa Eric och skrattade
- Det vet man väl aldrig, sa jag och öppnade asken men när jag såg vad som låg i förstod jag ingenting
- Älskling, vad är det här? sa jag och tog upp nycklarna som låg i asken
- Det är dina nycklar, till vår nya lägenhet sa Eric och log stort
- DU Skojar?! sa jag chockat
- Nej, jag har köpt en lägenhet till dig och mig sa Eric och skrattade
- Åh, Jag älskar dig sa jag och kastade mig i Erics famn så jag hamnade över honom i soffan och vi kysstes
Jag kunde verkligen inte vara lyckligare. Han hade köpt en gemensam lägenhet till oss och vi kunde flytta in när vi ville. Eric hade lite intervjuer imorgon och då fick jag ta hand om tvillingarna samt packa ner lite saker som skulle till vår nya lägenhet men det gjorde ingenting för jag var just nu världens gladaste tjej.
2 dagar senare - Nilla och Eric packar - Nillas Perspektiv
Jag och Eric höll på att packa ner lite av mina saker inför flytten. Tvillingarna satt i varsin babysitter och sov medans mamma och pappa packade. Eric var duktigare på att packa än mig men jag fick ju gå ifrån då och då för att amma men det gjorde ingenting.
RING RING RING RING
- Nilla här sa jag
- Hej gumman! Kan du komma till sjukhuset tror du? sa pappa
- Ja, eller vad är det som hänt? sa jag och kände hur hjärtat slog fortare
- Det är inget jag vill ta såhär på telefon, kan du komma tror du? Jag är utanför entrén sa pappa
- Ja, jag kommer på en gång sa jag och vi la på
- Älskling, pappa ringde, han bad mig komma till sjukhuset, är det okej om jag lämnar dig ensam med tvillingarna en liten stund? sa jag och log
- Självklart, men är det något allvarligt? sa Eric och såg på mig medans jag tog på mig skorna
- Jag vet inte, han sa bara att jag skulle komma och möta honom, jag kommer så fort jag kan mina älsklingar sa jag och gav dom alla tre varsin kyss men Eric fick en extra lång kyss
Senare utanför sjukhuset - Nillas Perspektiv
När jag kom till sjukhuset såg jag inte pappa på en gång men när jag väl såg honom så log han. Jag hoppas det betyder att det är bra nyheter. Jag gick snabbt fram till pappa och han gav mig en stor kram.
- Pappa, vad är det som har hänt? sa jag och såg med rädd blick på honom
- Det är såhär Nilla, jag är friskförklarad sa pappa
- VA!? sa jag och såg förvånat på honom
- Jag var här idag för att få ett besked om jag var frisk eller om jag skulle få fortsätta med behandlingen men jag är friskförklarad sa pappa
- Så du är frisk från cancern? sa jag och kände hur det bara blev världens glädjerus inom mig
- Ja, allla cancerceller är döda och jag är en frisk morfar och pappa som ska finnas vid din sida hela livet sa pappa och kramade om mig
- Du är världens bästa pappa, du vet det va? sa jag medans han kramade om mig
- Och du är världens bästa dotter sa pappa och log
Vi stod kvar en stund och jag var verkligen hur glad som helst att min pappa äntligen var friskförklarad och jag var så glad att jag äntligen hade hela min familj. Pappa följde sedan med mig hem och vi berättade för en väldigt glad Eric. Men jag vet inte om han var mest glad för att jag kommit hem så jag kunde ge Jamie mer mat eller om han var glad för pappa men jag tror han var glad för oss båda. Pappa började hjälpa Eric att packa medans jag satt i soffan med Jamie som åt. Jag hade verkligen fått världens absolut bästa familj.
3 månader senare - Eric och Nilla kommer till dansstudion - Erics Perspektiv
Nilla och jag hade med oss våra tvillingar i varsitt babyskydd(bilbarnstol för nyfödd) och dom var nu 3 månader. Dom var hur söta som helst och personligheterna börjar komma mer och mer nu. Men idag skulle Nilla få dansa lite grann, magen hade återgått till det normala igen och hon såg verkligen fram i mot att få dansa lite igen. Jamie och Elina hade hörselskydd på sig för att inte bli berörda av musiken. Nilla bytte om inne i tjejernas omklädningsrum och jag hos killarna. Nilla hade tvillingarna hos sig.
Jag kom ut till danssalen och när jag fick syn på vem som stod där så var det som att mitt hjärta frös till is. Jag hörde hur dörren till tjejernas omklädningsrum öppnades och Nilla kom ut med tvillingarna som låg och sov. Och hon ställde ner babyskydden vid den bortreväggen och vände sig sen om mot mig. Jag log försiktigt mot Nilla men när hon fick syn på personen jag med sett var det som att hon fick en chock.
- Hej Nilla! sa Sanna och log
- Sanna.....sa Nilla och såg irriterat på henne
Detta är kapitel 27 av Love Is Callin. Jag hoppas ni ska tycka om det :) Kapitel 28 av Love Is Callin kommer redan imorgon(söndag) och då hoppas jag verkligen att det kommer tidigare. Men har haft fullt upp idag tyvärr. Men i kapitel 28 får vi den spännande fortsättningen. Vad gör ingentligen Sanna i danssalen? Vad är det Eric planerar för ny överraskning till Nilla? Och vad planerar Sanna ingentligen? Det och mycket mycker mer kommer ni få veta i kapitel 28 som kommer imorgon(söndag).
TUUSEN TUSEN TUSEN TACK för att ni läser bloggen och för alla era underbara kommentarer! Det betyder verkligen hur mycket som helst att ni läser bloggen! NI är dom bästa som finns!! Utan er skulle inte bloggen finnas! TUSEN TACK!
LOVE U ALL SO MUCH! <3333<33333<333333
Love Is Callin - Kapitel 26
- Jag är allvarligt sjuk sa pappa och såg på mig
- Ursäkta? sa jag och fick en chock
- Jag har cancer sa pappa
Nillas Perspektiv
- Cancer?! Men varför har du inte sagt något?! sa jag och kände hur jag blev arg
- Nilla, det var inte så att jag inte ville berätta för dig men det var för svårt sa pappa och såg på mig
- Du skulle ha sagt som det var från början! sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Gumman, kom in och sätt dig så ska jag berätta allt sa pappa och vi gick in för att sätta oss i soffan
- Så, berätta. Det var därför du ville träffa mig eller hur? Du saknade inte mig på det sättet, du ville träffa mig för att du var sjuk eller hur? sa jag och såg på pappa med tårar som rann ner för mina kinder
- Självklart inte. Nilla, jag saknade dig så jag trodde jag skulle bli tokig. Men när jag blev sjuk så var du det första jag tänkte på. Jag ville lära känna dig innan det kanske blev försent sa pappa
- Men får du ingen behandling? sa jag och kände hur tårarna fortsatte att rinna
- Tumören är borta och jag har fått cellgifter i 1 år, men jag går fortfarande dit, det var därför jag inte kunde träffa dig på två dagar sa pappa och torkade snabbt mina tårar
- Kommer du någonsin bli frisk? sa jag och log försiktigt
- Ja, nu när du finns i mitt liv igen, och mitt första barnbarn sa pappa och smekte min mage
- Två barnbarn sa jag och log
- Ursäkta? sa pappa och såg förvirrat på mig
- Eric och jag var på ultraljud idag, det är tvillingar sa jag och log
- Tvillingar? Nu kommer jag iallafall klara det här, jag lovar det! sa pappa och gav mig en stor kram
- Lovar du? Jag kommer inte klara det här utan dig sa jag och kände hur tårarna började rinna igen
- Jag lovar, jag ska kämpa för dig, tvillingarna och Eric sa pappa och skrattade och torkade mina tårar
Jag stannade kvar hos pappa en bra stund och jag var både glad och ledsen. När jag äntligen hittat min pappa igen så är han sjuk. Det är som att allting bara fortsätter att rasa för mig. Men jag hoppas han ska bli frisk för han är en del av min familj nu. Eric, pappa och tvillingarna är min familj och jag vill inte förlora honom.
Senare i studion - Nilla berättar för Eric - Erics Perspektiv
När Nilla kom hit så såg jag att hon var ledsen. Tårarna rann ner för hennes kinder när jag öppnat dörren. Vi gick in och satte oss i soffan och jag höll om Nilla.
- Vad hände? Vad sa han? sa jag och fortsatte hålla om Nilla
- Han har cancer sa Nilla och tårarna fortsatte att rinna ner på hennes kinder
- Va? Men gumman sa jag och torkade hennes tårar
- Hans tumör är borttagen och han har fått cellgiftsbehandling i ett år sa Nilla
- Han kommer klara sig! Det lovar jag! sa jag och gav henne puss på kinden
- Ja, han lovade att kämpa, jag berättade om tvillingarna med sa Nilla och log stort
- Vad sa du? sa J-son och vände sig om mot oss
- Vi ska ha tvillingar sa jag och log
- Wow, grattis sa J-son och log
- Tack ! Pappa blev jätte glad och lovade att kämpa extra för dom sa Nilla och log
- Det låter helt fantastiskt! Och jag lovar att han kommer bli frisk sa jag och log
- Jag hoppas det! Du,tvillingarna och pappa är ju min familj sa Nilla och log stort
- Du och tvillingarna är min familj sa jag och gav Nilla en kyss som hon snabbt besvarade
- Åh, inte nu igen sa J-son och skrattade
- Haha, en till kanske? sa jag och såg på Nilla
- Gärna sa Nilla och log och vi började kyssas igen
7 månader senare - Nillas perspektiv
Idag var det en ganska molnig dag men det gjorde inte så mycket. Jag var nu i 9 månaden och jag var stor. Jag låg inne på sängen och vilade när Eric kom in till mig och log. Eric hade tagit ledigt för tvillingarna kunde komma vilken dag som helst nu. Vi hade tagit reda på könen och det var en pojke och en flicka. Pojken ska få heta Jamie och flickan Elina. Vi var jätte spända inför att dom skulle komma nu och för jag ville inget hellre än att få ha mina älsklingar i min famn nu.
- Hur mår du gumman? sa Eric och la sin hand på min mage och smekte den
- Jag mår bra, sa jag och skrattade
- Och hur mår ni? sa Eric och pratade med min mage
- Haha, vad sa dom? sa jag och skrattade
- Dom mår jätte bra sa Eric och skrattade
- Du är världens sötaste ! sa jag och gav Eric en kyss som han snabbt besvarade
Vi låg kvar en liten stund och myste men när jag reste mig upp för att gå till köket så kände jag hur det krampade till i magen och jag förstod sen att vattnet gått.
- Eric, ERIC! ropade jag
- Vad är det som hänt? sa Eric och kom springades till mig
- Det är dags sa jag
- Jag tar väskan och vi går ner till bilen och åker på en gång. sa Eric och vi gick snabbt ner till bilen för att sedan åka mot BB.
Jag höll Erics hand medans vi körde mot BB och ju starkare värkarna blev desto mer tryckte jag hans hand. Jag såg på honom att jag tryckte liite för hårt ibland men jag tror inte han tyckte det var så jobbigt. För nu var det inte lång tid kvar tills vi skulle bli föräldrar.
18 timmar senare - Jamie och Elina är födda - Erics Perspektiv
Äntligen! Nu var Jamie och Elina födda. Dom hade kommit med 20 minuters mellanrum och det var Jamie som kom först. Jamie och Elina Saade, födda den 17 April 2013. Nu låg dom båda på Nilla och sov. Eftersom Nilla inte fick ta Jamie direkt så fick jag hålla honom medans Elina föddes och det var den häftigaste känslan som jag någonsin känt. Dom hade båda mörk brunt hår och mörk bruna ögon och dom var helt fantastiskt söta.Nillas pappa var på väg hit för att träffa oss.
- Hur känns det? sa jag och log mot Nilla
- Det är bland det sjukaste och häftigaste jag någonsin varit med om sa Nilla och log
- Håller med dig. sa jag och log större
- Vill du hålla Elina? sa Nilla och log
- Gärna sa jag och tog min dotter i famnen
Under förlossningen hade jag gråtit när dom äntligen föddes. Det var en så otroligt häftig känsla och jag kunde inte vara mer stolt över Nilla än vad jag redan är. Hon gjorde verkligen ett fantastiskt jobb.
KNACK KNACK
Jag tog upp huvudet och såg mot dörren och Nillas pappa kom in.
- Välkommen morfar sa jag och såg mot Nillas pappa
- Åh, grattis på er båda sa Nillas pappa och man såg hur tårarna började rinna
- Vill du hålla Jamie? sa Nilla och log
- Får jag det? sa Nillas pappa
- Ja, det är klart sa Nilla och skrattade och gav Nillas pappa Jamie
Han stog och höll i Jamie och tårarna började rinna. Hennes pappa hade börjat bli bättre och snart hoppades vi få ett besked om att han ska bli friskförklarad. Han hade köpt med sig varsin Nalle till tvillingarna och allting var bara så otroligt underbart.
Några dagar senare - Nilla och Eric är ute och går med tvillingarna i parken - Nillas Perspektiv
Vi hade kommit hem för tre dagar sedan och idag var första dagen vi var ute och gick med tvillingarna. Dom låg nerbäddade i sin syskonvagn och sov. Vi skulle möta pappa i parken för att sedan gå en liten sväng. Eric sköt vagnen framför sig och jag var så glad. Vi gick en bra bit och det var riktigt fint vårväder.
- Var skulle vi möta din pappa? sa Eric och tog min hand medans han sköt vagnen med den andra
- Vid dammen hade han sagt sa jag och log
- Okej, Öh, Nilla, jag tror vi fått problem sa Eric och tittade framåt
- Vad menar du? sa jag och såg oroligt på Eric
- Titta själv sa Eric och pekade framåt
- ÅH Nej, det här händer inte sa jag när jag fick syn på min mamma och styvfar
- Vad gör vi nu? sa jag och såg på Eric
- Vi kan ju inte bara gå sa Eric
- Nej, vi låsas som ingenting så kanske dom inte lägger märke till oss
- Okej, jag hoppas du har rätt sa Eric och vi gick framåt mot dom
- Nej men Hej Nilla, Ernold var det va? sa Peter och såg på mig och Eric
- Eric heter jag sa Eric och såg irriterat på Peter
- Förlåt, men vad är det här då? sa Peter och såg på barnvagnen och jag började få riktigt mycket panik.
Detta är kapitel 26 av Love Is Callin. Förlåt att det kom så sent och för att det blev kort och kanske lite tråkigt. Men jag lovar att kapitel 27 som kommer imorgon(lördag) kommer tidigare och kommer bli roligare. Då kommer vi bla. få veta vad som händer nu när Nillas styvpappa och mamma får veta att Eric och Nilla fått barn? Hur går det när Nilla börjar med dansen igen? Och vad är det ingentligen som händer med Nillas pappa? Det och mycket mycket mer kommer vi få veta i kapitel 27 som kommer imorgon.
TUUUSEN TUSEN TUUUSEN TACK för allla era underbara kommentarer som ni skickar! Jag blir alltid lika glad varje gång och att ni läser bloggen och tycker om den gör mig så glad ! Utan er skulle inte bloggen finnas! TUSEN TACK! Ni är bäst !
LOVE U ALL SO MUCH! <333<3333<33333
Love Is Callin - Kapitel 25
- Är du beredd? sa Eric och såg på mig
- Ja, jag tror det sa jag och gick för att öppna dörren och där stod han, min pappa. Han log sakta mot mig och jag log tillbaka och ännu en gång kände jag hur en konstig känsla spreds i mig.
Nillas Perspektiv
- Hej pappa, välkommen sa jag och log mot honom
- Hej Nilla, tack sa pappa och klev in i lägenheten
- Pappa, det här är Eric, Eric, det här är min pappa Fredrik sa jag
- Hej Fredrik sa pappa och tog Erics hand
- Eric sa Eric och log
- Jag hoppas du är hungrig sa jag och vi gick in till köket
- Oj, har du gjort det här? sa pappa och såg på mig
- Nej, jag fick hjälp av Eric sa jag och tog Erics hand
- Det ser verkligen jätte gott ut sa pappa och satte sig ner
- Ja, varsågod sa jag och log
- Tack, det ser verkligen jätte gott ut sa pappa igen
Vi började äta av tacosen och det var hur roligt som helst. Eric och pappa kom verkligen bra överens och det syntes att pappa trivdes. Efter att vi ätit klart maten tog vi fram efterätten och fortsatte prata om allt möjligt och jag var så tacksam för att jag äntligen fått träffa min pappa igen.
- Så, hur träffades ni? sa pappa och såg på mig och Eric
- Via dansen, jag dansar åt Eric och han bjöd ut mig på bio och då föll jag för honom sa jag och log
- Ja, jag hade redan känslor för henne och när jag väl bestämde mig för visa vad jag kände så kände hon lika dant sa Eric och log mot mig
- Jag är verkligen stolt över att min dotter fått en så fina pojkvän som du Eric sa pappa och log
- Det är jag som ska vara tacksam för jag får vara tillsammans med Nilla sa Eric och gav mig en puss på kinden
- Men du tar väl hand om henne? sa pappa och log
- Pappa! sa jag och vi skrattade allihop
Vi satt kvar en bra stund och pratade och skrattade. Vi hade det verkligen hur roligt som helst. När klockan började närma sig tolv så gick pappa hemåt. Eric och jag gjorde oss klara för att gå och lägga oss. När vi krypit ner i sängen och jag la mitt huvud mot Erics bröst och han började leka med mitt hår. Jag log för mig själv och jag kunde inte sluta vara glad.
- Så vad tyckte du om min pappa? sa jag
- Han är verkligen fantastisk, men jag fick en känsla av att han döljer något sa Eric
- Vad menar du med det? sa jag och satte mig snabbt upp i sängen
- Det var bara en känsla jag fick. Han verkade så hemlighetsfull bara sa Eric och såg på mig
- Han har ingen hemlighet, det kan han inte ha sa jag
- Du har säkert rätt, han är iallafall fantastisk och jag tycker mycket om honom sa Eric och drog ner mig i sängen igen
- Hey, du kaninte komma undan med kel sa jag och skrattade
- Hahaha, men om jag gör såhär då? sa Eric och gav mig en kyss
- Hmm...Ja, då kommer du undan sa jag och gav honom ännu en kyss
Vi låg och kysstes och myste en stund till innan vi båda somnade. Men jag drömde konstiga drömmar nästan hela natten. Det var om min pappa och hemligheten som Eric tror han har. Jag vaknade hela tiden av att jag var alldeles kallsvettig. Han kan inte ha någon hemlighet för mig, det kan han bara inte ha.
Två dagar senare - Nilla träffar Matte - Nillas Perspektiv
Jag hade precis kommit hem till Matte. Eric var i studion för att jobba med nytt matrial och han hade fått jobba hårt sen J-son fick veta att han rymt men dom hade även skrattat väldigt mycket. Jag hade försökt träffa min pappa i två dagar nu och han var alltid upptagen men han sa aldrig med vad och nu började jag med känna att han håller något hemligt för mig men jag vet inte vad.
- Så, berätta allt som hänt sen vi sågs sist sa Matte och log
- Min pappa tog kontakt och vi har setts två gånger nu sa jag
- Va? Är det sant, shit va coolt sa Matte
- Ja, men jag tror han döljer något för mig sa jag
- Vadå menar du? sa Matte
- Jag vet inte, han kunde inte ses på 2 dagar och han säger aldrig varför, jag blir bara lite misstänksam sa jag
- Men det behöver ju inte betyda att han har någon hemlighet sa Matte
- Nej, du har säkert rätt, men berätta om din nya flickvän sa jag och log stort
- Hon heter Linda och hon är helt fantastisk sa Matte och log stort
- Och hur träffades ni? sa jag och log
- Vi krockade ihop på en konsert och vi började sen snacka och det sa bara klick sa Matte och log
- Du verkar glad sa jag och skrattade
- Ja, som du var när du och Eric blev tillsammans sa Matte
- Vadå? Jag var väl inte sådär sa jag och skrattade
- Hahaha, det har inte direkt gått över änn sa Matte och skrattade
- Hahaha, taskig du är sa jag och skrattade
- Sanningen kommer alltid fram sa Matte och log
- Så sant så sa jag och log
- Men du, jag är verkligen ingen graviditets expert men du har redan fått en ganska stor mage bara vid 2 månader. Är du säker på att du är 2 månader? sa Matte och såg på mig
- Ja, det stod 7-8 veckor på testet sa jag förvånat
- Ja, jag bara undrade sa Matte
- Ja, men det är nog normalt sa jag och log
- Ja, du har nog rätt, men en fråga vill du träffa Linda imorgon? sa Matte
- Jag kan inte imorgon, jag ska på ultraljud och sen ska jag hem till pappa och se vad det är han döljer sa jag
- Så du är säker på att han döljer något? sa Matte
- Ja, eller om jag inte får veta om det är sant så mår jag bara sämre sa jag
- Förstår dig, men vad sägs om i övermogon? sa Matte
- Ja, det funkar sa jag och log
- Kanon, du kommer tycka om henne sa Matte
- Det tror jag med sa jag och skrattade
Jag var kvar hos Matte en bra stund innan jag skulle gå till Eric som satt i studion. Jag var verkligen hur nyfiken som helst på hur det hade gått för dom i studion idag. Men samtidigt var jag nervös inför det som Matte sagt. Jag menar, visst har jag en lite större mage än vad man ska ha för att vara i 2 månaden men det kan väl inte vara något som är fel elller?
Samtidigt i studion - Erics Perspektiv
Vi hade jobbat på riktigt bra idag och låtarna började komma bli riktigt riktigt bra men det var fortfarande lite fin slipningen kvar. Men jag väntade på att Nilla skulle komma hit. Jag saknade henne så mycket idag. Men jag hoppas hon inte är arg på mig. Jag menar jag sa ju faktiskt att jag tror att hennes pappa döljer något för henne. Jag är verkligen inte säker men det var bara en känsla jag fick.
RING RING RING RING
- Hej älskling! sa jag och svarade i mobilen
- Hej snyggast! Jag är här sa Nilla
- Okej, jag kommer och öppnar sa jag och vi la på
Jag gick snabbt till ytterdörren för att öppna till Nilla. Jag gav henne en kyss och en kram innan vi gick in till dom andra. Vi satte oss ner i soffan och J-son log mot oss för att sedan fortsätta fixa med musiken.
- Hur gick det hos Matte? sa jag och log mot Nilla
- Jo bra, han har ju träffat en ny tjej så vi snackade om det och jag ska träffa henne i övermorgon sa Nilla och log
- Vad kul! Har du hört något mer från din pappa? sa jag och ångrade mig nästan direkt efter att jag sagt det
- Nej, men jag ska gå hem till honom imorgon,för jag börjar också tro att han döljer något sa Nilla
- Vad skulle din pappa dölja för dig? sa J-son och vände sig om
- Det är just det jag inte vet sa Nilla och såg på mig
- Jag vet inte heller sa jag och gav Nilla en kyss på kinden
- Men jag ska ta reda på det direkt efter ultraljudet imorgon sa Nilla och log
- Är du gravid? Jag vågade inte fråga sa J-son och skrattade
- Hahaha, nej, jag har bara ätit sa Nilla och skrattade
- That Kid kommer få underbara föräldrar iallafall sa J-son och log stort
- Tack Bro! sa jag och log
Jag blev faktiskt lite orolig för att Nilla ska söka upp sin pappa imorgon igen och fråga vad han döljer för henne. Jag är så rädd att hon ska bli sviken igen. Hennes mamma valde sin nya man istället för henne och hon blev misshandlad och uttnyttjad av sin styvbror, ska hon behöva genomlida något nytt med sin pappa också? Jag hoppas verkligen inte att det är något dåligt. Men något jag såg framimot var första ultraljudet imorgon. Men något jag också tänkt på är att Nilla redan fått en mage vid 2 månader. Men det behöver ju inte vara något konstigt med det eller?
Nästa dag - Nilla och Eric är på ultraljud och får nu ett chock besked - Erics Perspektiv
Vi hade nu varit på ultraljudet i ungefär 15 minuter och jag var verkligen jätte nervös. Barnmorskan hade inte sagt så mycket förutom att allting så jätte bra ut men dom skulle behöva kolla en sak till. Dom kollade hjärtljudet på barnet och när dom inte sa något blev jag bara mer orolig.
- Ja, Nilla, först och främst är du i vecka 9, men det är inte det enda sa barnmorskan
- Vad menar du? sa Nilla och såg på barnmorskan
- Jag hör två hjärtljud när jag lyssnar på hjärtljudet, och på bilderna ser man två foster sa barnmorskan
- Vad är det du försöker säga? sa jag och svalde hårt
- Ni ska ha tvillingar sa barnmorskan
- Ursäkta? sa Nilla och såg chockat på mig och det var som att vi inte fick in vad hon sagt
- Ni ska ha tvillingar, jag gratulerar sa barnmorskan
- Wow, sa jag och gav Nilla en stor kyss
Vi fick lite bilder när vi sedan skulle gå därifrån. Vi skulle få tvillingar! TVILLINGAR! Det var som att vi inte förstod någonting. Men vi var verkligen hur lyckliga som helst. Vi gick ut från MVC och jag skulle till studion och Nilla till sin pappa och vi gav varandra en kyss innan vi skiljdes åt och det var som att vi gick som på moln.
Senare - Nilla kommer hem till sin pappa - Nillas perspektiv
Ultraljudet hade blivit en chock för både mig och Eric. Jag väntade tvillingar, det var därför jag var lite större än vad man ska vara i 2 månaden. Det var bland det sjukaste jag varit med. Men jag var verkligen så underbart lycklig och glad. Men nu var jag på väg till min pappa. Jag ringde på och pappa öppnade dörren. Han såg förvånat på mig och jag log.
- Hej pappa! Kan jag få komma in? sa jag
- Ja, visst sa pappa och släppte in mig
- Vad för dig hit? sa pappa och log
- När ska du berätta för mig vad du döljer? sa jag
- Vad menar du? sa pappa och såg förvånat på mig
- Du döljer något jag vet att du gör det, vad är det du döljer? sa jag igen
- Jag är allvarligt sjuk sa pappa och såg på mig
- Ursäkta? sa jag och fick en chock
- Jag har cancer sa pappa
Detta är kapitel 25 av Love Is Callin! Jag hoppas ni ska tycka om det. Nästa kapitel kommer bli både roligt, spännande och jag kommer hoppa fram lite. Kapitel 26 kommer imorgon(fredag). Då kommer vi bla. få veta vad som händer nu mellan Nilla och hennes pappa? Kommer allt förändras när tvillingarna föds? Det och mycket mycket mer kommer vi få veta i kapitel 26.
TUUUSEN TUUUSEN TUSEN TACK! för alla era underbara kommentarer och för att ni läser bloggen! Det betyder verkligen så mycket för mig! Ni är dom bästa läsarna som finns och utan er skulle inte bloggen finnas !
LOVE U ALL SO MUCH! <3<3<3<33333
Love Is Callin - Kapitel 24
Jag gick fram sakta och när jag ställde ner min latte på bordet så tittade han upp mot mig.
- Hej Pappa! sa jag och log mot honom
Nillas Perspektiv
- Hej Pappa! sa jag och log mot honom
- Nilla, du kom sa pappa och tittade upp på mig och log stort
- Ja, min pojkvän övertygade mig att komma hit, jag var inte så säker först sa jag och satte mig ner
- Så, du har pojkvän? Det känns verkligen konstigt att jag missat så mycket av ditt liv sa pappa
- Ja, det känns väldigt konstigt att jag får träffa dig såhär. Men jag hoppas få lära känna dig igen sa jag och log
- Jag hoppas på att få lära känna dig igen med sa pappa och log mot mig
- Varför hörde du aldrig av dig? sa jag och tog en klunk av min latte
- Som jag skrev i brevet till dig, först var det så att din mamma inte ville att vi höll kontakt, och det blev bara värre efter att hon träffat sin nya man och så fick jag inte träffa dig mer sa pappa
- Men varför? sa jag och såg på pappa
- Jag vet inte, hon ville att du skulle få en helt ny pappa, en som hon ansåg vara bättre än mig sa pappa
- Men du är ju min riktiga pappa, du vet inte vad han gjorde mot mig eller hur? sa jag
- Vad pratar du om? sa pappa
- Han misshandlade mig i 4 år, sen började även hans son misshandla mig och ja sa jag
- Han gjorde VAD?! sa pappa högt och nästan hela fiket vände sig om och såg på oss
- Pappa, ta det lugnt, han försökte döda min pojkvän senare, men jag ställde mig framför honom och tog kniven istället och det var då jag hamnade på sjukhus och det stod om mig i tidningarna sa jag
- Var det det som hade hänt dig, jag såg ditt namn och bild men jag vågade inte läsa om det eftersom jag trodde du inte överlevt sa pappa och jag såg hur hans ögon fylldes av tårar
- Pappa, jag är här, jag kommer alltid finnas här sa jag och tog min pappas hand
- Min flicka, jag ska alltid finnas vid din sida så länge jag bara kan sa pappa och la sin andra hand över min
- Vad menar du? Så länge du bara kan? sa jag och såg oroligt på pappa
- Nej, jag menade ingenting särskilt, bara ett uttryck
- Okej, men något jag undrar är varför du sökte upp mig efter 15 år? sa jag
- Det är just det, jag saknade dig, jag ville se hur det gått för dig genom livet sa pappa
- Det har gått bra för mig, sen jag flyttade hit till Stockholm, jag är utbildad dansare sa jag och log
- Wow, det var din dröm redan som 3 åring, det är det sista jag minns, du dansade hela tiden sa pappa och skrattade
- Gjorde jag? Haha, det måste jag fått efter dig sa jag och skrattade
- Alltid, Du ska veta hur stolt jag är över dig min flicka sa pappa och log
- Tack pappa! Men det är något jag kanske borde berätta för dig sa jag och log
- Vadå? Du är väl inte sjuk? sa pappa och såg oroligt på mig
- Nej, inte sjuk, men gravid, jag är gravid i 2 månaden, du ska bli morfar sa jag och log
- Va? Ska jag bli morfar? sa pappa och jag såg hur tårarna rann från hans kinder
- Ja, är du inte glad? sa jag förvånat när jag såg hans tårar
- Det är väl klart jag är glad! Det är helt fantastiskt, kom får jag ge dig en kram sa pappa och kramade om mig och det kändes som att jag väntat på den här kramen hur länge som helst
- Så vem är den lyckliga fadern? sa pappa och skrattade
- Killen det stod om i tidningen i samband med min skada, Eric sa jag
- Eric, Ja, han, öh, Eric Saade var det va? sa pappa och log stort
- Ja, precis. Och jag tänkte faktiskt fråga dig om du inte ville komma hem till mig ikväll för att träffa Eric och äta middag sa jag och log stort
- Hur skulle jag kunna tacka nej till det? sa pappa och log
- Så du kommer ? sa jag och kände hur glad jag blev
- Självklart! Vilken tid? sa pappa
- Kom klockan 19.00, då har jag nog fixat allt sa jag och log
- Då ses vi ikväll, Hej då min flicka sa pappa och gav mig en sista kram innan vi skiljdes åt på cafeét
Det hade gått hur bra som helst och jag såg verkligen framimot att få lära känna min pappa och att han skulle få träffa Eric gjorde mig överlycklig. Dom kommer säkert komma sjukt bra överens. Men nu måste jag bara ringa Eric och se hur det gått för honom i studion.
Lite senare i studion - Erics Perspektiv
Nilla hade fortfarande inte ringt så jag antog att det gått bra med hennes pappa men jag var samtidigt sjukt orolig för henne. Jag menar tänk om det inte gått bra. J-son märkte nog på mig att jag var orolig för jag kunde inte riktigt koncentrera mig på vad vi skulle göra.
RING RING RING RING
Jag sprang fram till mobilen som låg på bordet en bit ifrån studiobordet.
- Hej älskling! Berätta, hur gick det? sa jag och log
- Hej på dig med älskling! Jo, danspasset gick kanon, har du sett Nilla? sa Alex och skrattade
- Åh, jag kan inte snacka just nu sa jag
- Nehe, jag ringer senare sa Alex och lät lite besviken
- Jag väntar på att Nilla ska ringa sa jag
- Aha, då förstår jag, men vi hörs senare sa Alex och vi la på
ÅH! Nilla, ring nu! Jag kommer bli galen om du aldrig ringer mig. Jag satte mig med mobilen bredvid mig för att kunna vara nära den om det ringer igen.
RING RING RING RING
Den här gången kollade jag på displayen innan jag svarade och det stod "Nilla<33" och jag tryckte snabbt på svara.
- Älskling, hur gick det? Berätta allt sa jag och gick från J-son som mixade en låt
- Hej älskling! Det gick hur bra som helst. Jag hade varit lite nervös först men sen släppte det, han är verkligen fantastisk! Jag bjöd hem honom på middag till mig ikväll så han ska få träffa dig med sa Nilla
- Wow, det låter ju som ni kommer ha ett riktigt bra far och dotter förhållande, men är det så smart att jag är med såhär första middagen? sa jag
- Ja, han ville träffa dig, han måste väl ge sitt godkännade vet du sa Nilla och skrattade
- Haha, Okejdå, jag är med sa jag och skrattade
- Perfekt, men jag skulle behöva gå och handla lite inför middagen, vill du följa med eller ska vi ses hemma hos mig? sa Nilla
- Vänta utanför ICA, jag är där om 20 minuter sa jag
- Okej, ses snart, älskar dig sa Nilla
- Älskar dig mer sa jag och vi la på
Nu gällde det bara att få J-son att låta mig gå. Vi hade ju lite kvar att göra och speciellt nu eftersom jag försov mig i morse också.
- Jo, J-son började jag och såg på J-son
- Ja Eric, sa J-son och skrattade
- Jag skulle behöva gå sa jag
- NU?! sa J-son och såg allvarligt på mig
- Ja, alltså jag ska träffa Nilla om 20 minuter sa jag
- Men det går inte, vi måste få klart låten sa J-son
- Men jag måste gå sa jag
- Eric, jag är ledsen, men låten måste bli klar sa J-son och vände sig om mot mixerbordet igen
Jag visste inte hur jag skulle komma härifrån nu men när J-son vände sig om och såg mot datorn så fick jag en idé. J-son pratade med mig och jag svarade några gånger medans jag smög ut från studion. Och när jag väl kom ut så sprang jag det fortaste jag sprungit för att komma till Nilla innan J-son förstod att jag var borta.
20 minuter senare - Nillas Perspektiv
Jag stod och väntade på att Eric skulle komma och när jag såg han komma springandes förstod jag ingenting alls. Jag log stort mot honom och han gav mig världens största och mysigaste kram.
- Hej älskling! sa Eric och höll om mig
- Hej älskling! Har du sprungit hit? sa jag och såg på Eric
- Ja, J-son ville inte att jag skulle gå så jag fick rymma sa Eric och skrattade
- Hahaha, rymma? Har du rymt? sa jag och skrattade
- Haha, Ja, allt för dig min älskling sa Eric och tog sina händer mot mina kinder och gav mig en kyss
- Så, ska vi handla? sa jag och log efter hans kyss
- Absolut, men vad ska du bjuda han på? sa Eric och tog min hand för att sedan gå in till affären
- Jag vet inte, något alla borde tycka om, jag menar, eftersom jag inte känner honom så väl än sa jag
- Ja, det har du rätt i, men tacos, det brukar alla gilla och sen kan vi ta något till efterätt sa Eric och log
- Absolut, men vad ska vi ha som efterätt? sa jag och log
- Kanske det här? sa Eric och gav mig ännu en kyss
- Jag tror inte min pappa vill ha det, sa jag och skrattade
- Haha, nej det förstås, men vad sägs om fruktsallad? sa Eric
- Perfekt, då kör vi igång sa jag och vi gick för att köpa det vi behövde för middagen
När vi sedan var klara bestämde Eric sig för att gå tillbaka till studion och jag började gå hem till mig. Eric skulle komma senare och min pappa skulle då komma vid 19.00 och jag hoppas Eric kommer tidigare vilket jag tror att han kommer göra. För jag var faktiskt väldigt spänd inför mötet för jag hoppas ju såklart att Eric och pappa ska komma bra överens.
Senare på kvällen - Nillas pappa kommer hem till Nilla - Nillas Perspektiv
Maten stod nu på bordet och pappa var på väg hit och jag var väldigt nervös. Eric hade kommit runt fem tiden och hjälpt mig med maten innan pappa skulle komma och det var såå mysigt. Och jag visste att jag behövde hans hjälp för är det något jag inte är bra på så är det att laga mat.
KNACK KNACK KNACK
- Är du beredd? sa Eric och såg på mig
- Ja, jag tror det sa jag och gick för att öppna dörren och där stod han, min pappa. Han log sakta mot mig och jag log tillbaka och ännu en gång kände jag hur en konstig känsla spreds i mig.
Detta är kapitel 24 av Love Is Callin. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det blev ganska tråkigt men jag lovar att i nästa kapitel så kommer det hända massor. Och kapitel 25 kommer imorgon(torsdag). Då kommer vi få veta hur det går på middagen? Vad är det ingentligen Nillas pappa döljer? Och vad är det för chockbesked Nilla och Eric får? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 25.
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TACK för att ni läser bloggen och för alla era underbara kommentarer! Utan er skulle inte bloggen finnas kvar! TUSEN TACK återigen! NI ÄR DOM BÄSTA LÄSARNA SOM FINNS!!
LOVE U ALL SO MUCH! <333<3333<33333
Love Is Callin - Kapitel 23
Jag sprättade sakta upp kuveret och tog upp brevet som låg där i och när jag läste första raden så fick jag en chock. Brevet var från min....pappa.
Nillas perspektiv
Det var som att mitt hjärta stannade när jag läste att det var från min pappa. Han hade inte hört av sig på nästan 15 år och nu hade han skickat ett brev. Jag förstod verkligen ingenting. Det var som att någon slagit 50 slag i magen när jag såg hans namn på pappret. Det som stod i brevet var detta.
Brevet från Nillas Pappa
Kära Nilla
Det är Fredrik, din pappa. Jag vet att jag inte hört av mig på nästan 15 år men när jag läste om det som hände dig i tidningen så var det en självklarhet att skicka det här brevet till dig. Jag letade upp din adress på internet och jag hoppas det är okej. Jag vet att du antagligen aldrig mer vill höra av mig, inte efter att jag aldrig tog kontakt med dig efter att din mamma och jag skiljdes. Men det fanns två anledningar till att jag inte gjorde det.
Din mamma ville inte att jag skulle ta kontakt med dig och den andra var för jag trodde hennes nya man var en bättre pappa än jag någonsin var. Jag vet att det inte finns några som helst ursäkter i världen som kan få dig att förlåta mig men jag skulle så gärna vilja träffa dig. Vi kan ta en fika och bara lära känna varandra på nytt. Hur otroligt korkad jag än var så är du min dotter. Jag finns på Coffee house imorgon klockan 13.00, kom dit om du själv vill. För vad som än händer Nilla, så kommer du alltid vara min älskade dotter som betyder allt för mig och som jag älskar mer än livet. Så om du vill finns jag på Coffee House imorgon klockan 13.00.
Kramar Fredrik,din pappa
När jag läst klart brevet rann tårarna ner för mina kinder. Jag visste inte om jag skulle gå och träffa honom, jag menar, det har ändå gått 15 år. Men samtidigt var det något i mig som sa att jag skulle gå. Han är ju ändå min pappa. Jag la ner brevet på soffbordet när det plötsligt ringde på dörren. Jag sprang för att öppna och utanför dörren stod Eric.
Erics Perspektiv
När jag såg att Nilla gråtit så gjorde det så ont i mitt hjärta. Nilla stod och tittade på mig och jag visste inte vad jag skulle göra.
- Hej gumman sa jag och log försiktigt mot Nilla
- Jag är så glad att du är här sa Nilla och kastade sig i mina armar
Jag la mina armar runt henne och kunde inte sluta hålla om henne. Jag hörde hur hon grät och det fick mig att börja gråta med. Vi släppte sen varandra och jag gick in med henne till soffan efter att jag stängde dörren.
- Älskling, jag var så korkad förut, jag fick en chock, jag vill vara med dig, jag vill ha barnet med dig sa jag
- Men varför gick du? sa Nilla och såg på mig med sina rödgråtna ögon
- Jag fick en chock, jag behövde bara vara ensam en stund, men jag älskar dig och jag vill vara en familj sa jag och log
- Du är säker på det? sa Nilla
- Mer än säker sa jag och gav Nilla en kyss som hon snabbt besvarade och det var helt underbart
- Men, jag har ett annat problem nu sa Nilla och såg allvarligt på mig
- Vad....vadå? sa jag och nu började jag bli orolig
- Brevet där, det är från min pappa sa Nilla och såg på mig
- Din pappa? Din pappa som inte hört av sig på 15 år? sa jag förvånat
- Ja, det är från han. Men det finns ett problem till sa Nilla och såg oroligt på mig
- Vadå? sa jag och såg allvarligt på Nilla
- Läs brevet så förstår du sa Nilla och gav mig brevet
Jag läste snabbt igenom det och jag förstod inte vad som var problemet ingentligen.
- Det står att han vill träffa dig, är det de som är problemet? sa jag och log mot Nilla
- Ja, jag har inte träffat honom på 15 år, och helt plötsligt så ska vi träffas sa Nilla
- Mm..det förstås men jag tycker du ska gå och träffa honom, jag menar du skulle ångra dig annars, eller vill du hellre vänta 15 år till? sa jag
- Ja, det förstås, så du tycker att jag borde träffa honom? sa Nilla och log
- Självklart, jag kan följa med dig om du vill sa jag och gav henne en puss på kinden
- Du är den bästa pojkvännen som finns! Men jag tror jag måste göra det här själv sa Nilla och log
- Är du säker? sa jag och såg på Nilla
- Det är helt säkert sa Nilla och gav mig en kyss
- Jag måste till studion, vill du följa med? sa jag och log
- Mer än gärna sa Nilla och log
Jag hjälpte Nilla upp från soffan och vi tog på oss våra skor och koftor för att sedan gå mot studion. Jag var verkligen hur glad som helst. Nilla och jag skulle få barn om 7 månader och nu har Nillas pappa tagit kontakt och jag var verkligen så glad att allting äntligen började bli bra igen.
Senare på kvällen - Nillas Perspektiv
Eric hade tagit allting hur bra som helst men jag var samtidigt väldigt nervös inför träffen med min pappa. Jag hade inte sett honom på över 15 år och imorgon ska jag träffa honom för första gången. Samtidigt som jag ville att Eric skulle följa med så gick det inte eftersom han skulle jobba i studion imorgon med. Men tänk om allting bara går åt skogen. Nej, Nilla, tänk posetivt nu. Eric och jag hade precis kommit hem efter ett resturang besök och nu satt vi framför tv:n hemma hos honom.
- Vågar du utmana mig i lite FIFA ? sa jag och skrattade
- Vågar? Självklart, frågan är om du vågar ? sa Eric och skrattade
- Okej, då kör vi sa jag och log
Vi spelade och det var riktigt roligt men han vann faktiskt över mig. Vi spelade en stund till innan det började bli sent.
- Börjar du bli trött? sa Eric och smekte min kind
- Sådär. sa jag och lutade mig närmare Eric
- Ska vi gå och lägga oss ändå? sa Eric och började kyssa min hals
- Mer än gärna sa jag och log
Vi började kyssa varandra passionerat för att sedan gå in till sovrummet. Vi hjälptes åt att ta av varandra kläderna för att sedan krypa ner i sängen. Vi fortsatte kyssas och det började verkligen hetta till. Vi hjälptes åt att snabbt få av oss resten av kläderna för att sedan ha sex. Vi stönade tyst båda två och det var helt underbart.
1/2 timme senare - Nillas Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och jag låg mot Erics bröst medans han lekte med mitt hår. Jag log mot honom och han gav mig en puss på pannan. Jag stängde sakta mina ögon och jag sa god natt till Eric och han till mig innan vi båda somnade.
Nästa dag - Morgon - Nillas Perspektiv
Jag vaknade sakta och såg att Eric fortfarande låg och sov. Jag log för mig själv innan jag lyfte upp hans arm lite försiktigt för att sedan gå ut till köket och badrummet. Jag tittade på klockan som var 11.30 redan. Jag gick snabbt in till duschen för att ta en snabb dusch. När jag var klar tog jag lite mascara och satte sen på mig mina kläder jag haft dagen innan. Jag tog en macka och lite juice innan jag gick tillbaka in till Eric som fortfarande låg och sov.
- Älskling, det är dags att vakna sa jag och smekte Erics kind
- Mmm...jag är vaken sa Eric och log i sömnen
- Älskling, ska vi se om det här får dig att vakna sa jag och gav honom en kyss
- Mm....nu är jag defentivt vaken sa Eric och skrattade för att sedan dra ner mig i sängen igen
- Hahaha, Eric, klockan är 12.00 sa jag och skrattade
- Men lite mer mys kan vi få ha sa Eric och började kyssa mig och jag besvarade varje kyss
KNACK KNACK KNACK
- Åh, vem kan det vara nu då? sa Eric och log medans han gick upp från sängen
- Kanske är grannen som tycker du ska gå upp tidigare sa jag och skrattade
- hahaha, ja vem vet sa Eric och skrattade och öppnade dörren
- Ligger du och sover fortfarande? sa J-son och såg på Eric
- Alltså, Ja, det kan man säga sa Eric och skrattade
- Okej, men du skulle varit i studion för 1 timme sen, så gör dig klar så ses vi nere vid bilen om 20 minuter sa J-son
- Okej, jag skyndar mig sa Eric och log
- Och inget kyssande va sa J-son och skrattade
- Självklart inte sa Eric och log
Eric stängde snabbt dörren och började göra sig klar för att gå ner till J-son. Men han blev lite distraherad av mig så det blev ganska mycket kyssar ändå. Men det spelade inte mig eller Eric någon som helst roll.
- Jag måste nog gå nu, sa jag och såg ledset på Eric
- Jag med, men ring mig när du är klar så kan vi ses på stan sen? sa Eric och log
- Absolut, lycka till med låtskrivandet sa jag och log
- Lycka till med återföreningen sa Eric och gav mig en sista kyss innan vi gick ut genom dörren
Eric låste och vi började gå neråt. Eric gick till J-son som väntade i bilen och jag gick mot bussen. Eric slängde några slängkyssar till mig innan han hoppade in i bilen och jag log mot honom. Han var verkligen så underbart söt. När jag väntade på att bussen så började jag bli riktigt nervös. När bussen väl kom tog det mig en kvart att åka in till stan. När jag började gå mot Coffee shop så värkte det lite extra i magen, inte bara för att jag är gravid utan för att jag var så otroligt nervös inför att träffa min pappa.
Jag gick in på Coffee house och köpte en latte innan jag gick för att se om jag kunde se min pappa. Jag hade sett honom på bild när jag varit liten så jag visste hur han såg ut men det gjorde mig inte mindre nervös direkt. När jag började gå längre in så fick jag syn på honom. Han satt vid ett av fönsterborden och det kändes som att mitt hjärta skulle stanna. Han såg exakt ut som på bilden. Brunt hår, gröna ögon, ganska smal i ansiktet med skägg. Jag gick fram sakta och när jag ställde ner min latte på bordet så tittade han upp mot mig.
- Hej Pappa! sa jag och log mot honom
Detta är kapitel 23 av Love Is Callin! Jag hoppas ni ska tycka om det. Jag vet att det kanske blev lite långtråkigt men jag lovar att det kommer hända mer i dom kommande kapitlen. Och kapitel 24 kommer imorgon(onsdag) men om jag hinner få klart det tidigare så kommer det upp redan ikväll. Då får vi bla. veta hur det går för Nilla och hennes pappa? Vad är det för hemlighet som hennes pappa har? Varför är Eric så vaksam mot honom? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 24 :)
TUUUSEN TUUSEN TUUSEN TACK för att ni läser bloggen och för alla era super fina kommentarer! Jag blir alltid lika glad och tacksam för att ni stöttar bloggen! Utan er skulle den inte finnas! TUSEN TACK ÅTERIGEN! NI ÄR BÄST!
LOVE U ALL SOO MUCH! <333<33333
Love Is Callin - Kapitel 22
- Hej Nilla, trevligt att träffa dig igen sa min styvpappa Peter
- Hej Peter sa jag och la mina armar på magen
Nillas Perspektiv
- Du behöver inte springa ifrån mig, jag vill bara prata med dig sa Peter och ställde sig närmare mig
- Okej, men vad vill du prata med mig om? och måste du stå så nära mig? sa jag och kände hur illa jag mådde av hans parfym
- Förlåt, jag vill inte skrämma dig, som jag sa jag vill bara prata med dig sa Peter
- Om vadå? sa jag och försökte hålla mig ifrån honom för risken att jag skulle må riktigt illa
- Jag antar att du hört att min son fick 7 år pga dig? sa Peter
- pga mig? sa jag och förstod ingenting
- Ja, det var du som anmälde honom, alltså var det du som gjorde att han fick sin dom sa Peter
- Han fick sin dom för att han försökte döda mig, han satte en kniv i mig sa jag och höll fortfarande armarna för magen
- Det spelar ingen roll, du satte din bror i fängelse sa Peter
- Han är inte min bror! Och DU är inte min pappa sa jag argt
- Var inte sån nu Nilla, jag är mer pappa till dig än din riktiga pappa någonsin varit sa Peter och skrattade
- Du talar inte illa om min pappa sa jag argt
- Du ska lyssna mycket noga på mig Nilla sa Peter och ställde sig framför mig och jag backade mot väggen
- Snälla, inte så nära är du snäll sa jag och kände hur min mage ville vända sig ut och in
- Vad pratar du om? sa Peter och la sina händer mot väggen så jag inte kunde komma ut
- Jag tål inte din....parfym sa jag och kände hur jag kräktes på honom
- DIN LILLA BORTSKÄMDA SNORUNGE skrek Peter och gav mig en smäll på kinden
- Förlåt, jag tål inte din parfym,det är allt sa jag och kände hur jag mådde illa igen och jag tog på min kind
- Okej, men något jag undrat en stund nu är varför du hållit dig på magen hela tiden? sa Peter och backade från mig
- Jag....öh....jag har fortfarande ont i ärret jag har på magen ljög jag
- Vad snackar du om? sa Peter och såg på mig
- Ja, se här sa jag och tog mig på ärret och fick låsas att det gjorde hur ont som helst
- Du kan inte lura mig, Åh, shit! Jag vet vad felet är sa Peter och såg argt på mig
- Vad snackar du om? sa jag och kände hur jag ville sjunka genom jorden
- Du är gravid! Gravid med han sa Peter
- Jag är inte gravid sa jag
- JO! Och med han sa Peter
- DET ÄR INGET FEL PÅ ERIC!!! HAN ÄR DEN BÄSTA! sa jag argt
Samtidigt i studion - Erics Perspektiv
Nilla hade inte kommit ännu och jag började faktiskt bli orolig att det hänt något. Jag menar sist var jag sen till sjukhuset och då höll hon på att försvinna från mig igen och tänk om det hänt något den här gången med?
- Jag måste bara gå och se vart Nilla är sa jag till J-son
- Men inspelningen då? sa J-son
- Jag kommer tillbaka snart, jag är bara orolig för Nilla sa jag
- Men hon kommer så snart hon kan sa J-son
- Jag måste, sorry bro sa jag och gick ut från studion
När jag gick ut från studion så började jag gå åt höger och jag såg inte Nilla någonstans. Men hon måste vara här. Jag gick en bit till när jag tyckte jag hörde någon ropa mitt namn. Jag började gå mot det hållet jag tyckte jag hört någon ropa mitt namn. När jag kom till en gränd så fick jag syn på Nilla och en man som stod och höll fast henne.
- SLÄPP henne sa jag och kände hur det kokade i mig
- Vem är du?! sa mannen och såg på mig
- SLÄPP henne sa jag och gick fram
- Okej, men det här är inte sista gången du ser mig Nilla sa mannen och gick därifrån
- Nilla, är allting okej? sa jag och sprang fram till henne
- Tack för att du kom! Jag trodde han skulle göra mig illa igen sa Nilla och kramade om mig och jag höll om henne
- Vem var han? sa jag och fortsatte hålla om henne
- Det var min styvpappa Peter sa Nilla och jag såg hur tårarna rann från hennes kinder
- Din styvpappa? sa jag förvånat
- Ja, han ville prata med mig, om hur jag förstört hans liv och Johannes liv sa Nilla
- Men du gjorde det ända rätta sa jag och såg på Nilla som ställde sig framför mig
- Ja, men det var inte det ända som han pratade om sa Nilla och såg ledset på mig
- Vad sa han mer? sa jag och såg oroligt på Nilla
- Han pratade illa om min pappa sa Nilla och jag såg hur hennes tårarna rann
- Gumman, vad hände ingentligen mellan dig och din pappa? sa jag och höll om Nilla igen
- Han hörde aldrig av sig när han och mamma skilde sig, det var 15 år sen, men han är ändå min pappa. sa Nilla och såg på mig
- Jag förstår, men han kanske hör av sig en dag sa jag och log lite försiktigt
- Ja, jag hoppas det iallafall sa Nilla och log tillbaka
- Kom, ska vi gå till studion? sa jag och log
- Jo, men det är något jag måste berätta först sa Nilla och såg på mig.
- Okej, men vi får ta det senare, J-son väntar sa jag och tog Nillas hand för att sedan gå mot studion
Vi gick mot studion men jag märkte på Nilla att det var någonting mer än det som just hänt. Och hon ville ju faktiskt berätta något för mig men jag var tyvärr tvungen att gå tillbaka till studion annars skulle J-son bli sjukt irriterad på mig. Men jag hoppas inte det är något allvarligt som Nilla vill berätta för mig.
Nästa dag - Morgon - Nillas Perspektiv
Eric och jag hade varit i studion nästan hela kvällen igår och när vi väl kom hem gick vi och la oss direkt. Så jag hade inte hunnit berätta för Eric att jag är gravid ännu. Jag visste inte hur jag skulle berätta det för honom heller.
- God morgon älskling! Har du sovit gott? sa Eric och la sin arm runt min midja
- Mm...det gör jag alltid när jag sover brevid dig sa jag och gav honom en kyss som han snabbt besvarade
- Vi måste nog gå upp snart sa Eric och log
- Måste vi? Kan vi inte stanna i sängen, hela dagen sa jag och skrattade
- Önskar det sa Eric och började kyssa min hals
- Haha, okej, jag måste ta en dusch iallafall så...sa jag och skrattade
- Kanon, kom vi går sa Eric och skrattade
- Bara jag älskling sa jag och skrattade
- Okej, jag fixar frukosten så länge sa Eric
Vi gick båda upp ur sängen och jag gick till badrummet medans Eric gick till köket för att göra frukost. När jag stod i duschen och såg på min mage så förstod jag att det var dags att berätta för Eric. Men hur skulle jag göra det? Jag gick sedan ut till Eric efter att jag tagit på mig mina mörka jeans och vita linne. Vi åt en snabb frukost och sen gjorde Eric sig klar för dagen. Han tog på sig sina ljusa jeans, mörk gröna kofta och ett svart linne under.
Jag satt i soffan när han kom in i vardagsrummet igen och det var nu eller aldrig som jag skulle berätta för honom att jag faktiskt var gravid.
- Älskling, det är något jag måste berätta sa jag
- Det låter allvarligt sa Eric och satte sig framför mig i soffan
- Nej, alltså allvarligt är det kanske inte men, jag fick inte veta det här förens igår sa jag
- Men älskling, berätta, du gör mig jätte orolig här sa Eric och tog min hand
- Jag....alltså...jag är gravid i 2 månaden sa jag och såg på Eric
- Ursäkta? jag tror jag missade det där sa Eric och såg förvånat på mig
- Jo, jag är gravid i 2 månaden sa jag igen
- Jag måste gå ut en stund sa Eric och reste sig upp från soffan
- Eric, snälla sa jag och såg ledset på Eric
- Inte nu Nilla, jag måste få vara ensam en stund, jag måste smälta det här sa Eric
- Men sa jag och följde Eric till hallen
- Inte nu Nilla. sa Eric och smällde igen dörren efter att ha satt på sig sina skor
Jag satte mig mot väggen och kanade ner och jag kände hur mina tårar började rinna. Det var inte såhär det skulle bli. Jag torkade snabbt mina tårar och försökte lugna mig men jag var alldeles för ledsen. Det gjorde så ont i mig att Eric reagerade så chockat som han gjorde. Eller jag förstår honom men jag vet inte vad jag ska göra nu.
2 timmar senare - Erics Perspektiv
Jag var på väg hem efter att ha varit ute en bra stund. Jag hade behövt samla mina tankar när Nilla berättade att hon är gravid i 2 månaden. Men nu förstod jag iallafall varför hon mått så illa och varit trött hela tiden. Det värsta är om Nilla tror att jag inte vill ha barnet tillsammans med henne. Det vore hemskt. Jag ville ju det, jag vill vara en familj med henne och barnet men jag blev bara så chockad när hon berättade för mig. När jag kom hem och gick upp för trapporna och öppnade dörren så var det tomt i lägenheten.
- Nilla? Gumman ? Är du hemma? ropade jag
Men jag fick inget svar. Jag gick in till köket och det låg en liten lapp på bordet. Jag skyndade mig att läsa lappen där det stod "Hej älskling! Förlåt att jag inte berättade igår. Jag har åkt hem till min lägenhet så du får vara ensam. Älskar dig! Din för alltid Nilla". När jag läste lappen så gjorde det ont i mig. Bara hon inte valt att göra något dumt nu. Jag skyndade mig att ta på mig skorna igen och sen sprang jag ner mot bilen för att åka hem till Nilla. Jag hoppas hon inte gjort något dumt nu.
Samtidigt hemma hos Nilla - Nillas Perspektiv
När jag hade bestämt mig för att åka hem till min lägenhet så var det som att jag bara ville försvinna från allt som hade med Eric att göra. Även om han inte sagt att han inte ville eller ville ha barnet så kändes det som en spark rätt i magen när han bara gått sin väg. Jag satt nu hemma ihopkrupen i soffan och tårarna bara fortsatte att rinna. Jag älskade honom så mycket men varje gång ska något komma i mellan. Först Johannes, sen Sanna och nu är jag gravid och Eric kanske inte vill vara med mig för det. När ska allting bara få ett stopp.
(postfacket öppnas)
Jag hörde hur posten kom och jag reste mig sakta upp för att hämta den och jag gick sedan ut till köket för att kolla igenom posten. Det var mest räkningar men det sista var ett brev. Jag förstod ingenting, vem skulle skicka brev till mig. Det stod ingen avsändare på baksidan så jag förstod inte vem det var ifrån heller. Jag sprättade sakta upp kuveret och tog upp brevet som låg där i och när jag läste första raden så fick jag en chock. Brevet var från min....pappa.
Detta är kapitel 22 av Love Is Callin! Hoppas ni ska tycka om det! Jag ska försöka få upp kapitel 23 tidigare imorgon(tisdag) för då kanske jag kan få upp kapitel 24 med. Men det återstår att se. Men i kapitel 23 får vi den spännande fortsättningen. Vi får bla. veta Vad som står i brevet Nilla fått från sin riktiga pappa? Kommer Eric och Nilla behålla barnet? Och vem är det ingentligen Nilla ska träffa? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 23 som kommer imorgon(tisdag).
TUUUSEN TUUUSEN TUSEN TACK! för att ni läser bloggen och alla era underbara kommentarer! Jag blir helt överlycklig av era fina ord ! Ni är dom bästa läsarna som finns och det menar jag verkligen! UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! NI ÄR BÄST!
LOVE U ALL SO MUUUCH! <3<3<333<3333
Love Is Callin - Kapitel 21
Jag tog filten över mig och jag försökte somna men det var som att varje gång jag somnade till så såg jag en skuggliknande man framför mig och jag vaknade varje gång med ett ryck. Jag hade drömt samma dröm i snart 1 vecka och nu började jag faktiskt bli rädd.
Senare på kvällen - Erics Perspektiv
Nilla hade varit sjuk i ett par dagar nu och jag började faktiskt bli orolig. Hon mådde illa och var bara allmänt trött men jag hoppas verkligen inte det är något allvarligt. Jag gick upp för trapporna och ringde snabbt på hemma hos Nilla och jag hörde hur någon ropade KOM IN och jag kände på dörren och den var öppen.
- Hej älskling! Hur mår du idag? sa jag och satte mig bredvid Nilla i soffan och gav henne en puss på pannan
- Det är bättre, men jag mår fortfarande illa sa Nilla och log mot mig
- Men gumman, vi kanske borde kolla upp det så det inte är något allvarligt sa jag och smekte Nillas kind
- Nej, det är säkert bara en vanlig förkylning sa Nilla och log
- Men du har ju mått illa i snart 4 dagar sa jag och såg allvarligt på Nilla
- Ja, men det är okej, jag lovar, men en annan sak, dom ringde från tingsrätten idag sa jag
- Oj, vad blev domen? sa jag och såg på Nilla
- Han fick 7 år sammanlagt sa Nilla
- Oj, konstigt att han inte fick längre sa jag och kände mig lite förvånad över att han inte fick mer
- Ja, men jag tycker 7 år är en bra dom iallafall sa Nilla och log
- Absolut, men har du drömt något mer om den här mannen? sa jag och såg oroligt på Nilla
- Nej, ingenting sa Nilla och jag såg på henne att det inte riktigt stämde
- Är du säker? sa jag
- Ja, absolut sa Nilla och log
- Okej, men tror du att du orkar vara med på inspelningen av "Fredagkväll med Malin imorgon? sa jag
- Det är klart, men när ska vi vara i dansstudion där det ska börja? sa Nilla
- Runt klockan 10.00, men är det säkert att du orkar? sa jag och såg oroligt på Nilla
- Ja, det är lugnt, jag mår bara lite illa, jag har ju inte feber eller något sa Nilla och log
- Okej, jag tror dig sa jag och gav henne en kyss som hon snabbt besvarade
Jag och Nilla låg och myste i soffan en bra stund innan vi bestämde oss för att gå och lägga oss. Jag borstade snabbt mina tänder och tog av mig mina kläder och la mig sedan ner under täcket för att vänta på Nilla. Jag hörde att hon inte mådde bra där inne så jag hoppas verkligen att hon orkar vara med på inspelningen av Fredagkväll med Malin imorgon för hon mår uppenbarligen inte bra alls.
Nästa dag - klockan 10.00 i danslokalen - Nillas Perspektiv
Jag hade mått illa nästan hela natten och nu på morgonen med och jag började fundera på om jag faktiskt var sjuk eller om det var något annat men den tanken slog jag bort på en gång. Vi var nu i danssalen och inspelningarna hade börjat och det var faktiskt riktigt roligt. Dom skulle filma Eric och oss under dansrepet och sen lite andra aktiviteter.
- Men vad säger ni, kan inte ni lära mig något av dansstegen? sa Malin och såg på oss
- Självklart sa jag och log
- Nilla, orkar du verkligen det här? viskade Eric till mig
- Ja, det är okej sa jag och log mot Eric
Vi spelade in och jag mådde inte dåligt längre och det var faktiskt väldigt roligt. Eric, jag, Alex, och Rim fick massor av frågor och även om jag skämdes för mitt ärr i vissa lägen när min tröja åkte upp ibland så tänkte jag inte på det för det var verkligen hur roligt som helst.
3 timmar senare - Erics perspektiv
Vi hade spelat in i danslokalen i ungefär 3 timmar nu och vi skulle snart åka till nästa ställe för att repa. Och då skulle det var jag och tv-teamet men jag ville inget hellre än att få ta med mig Nilla också. Men det gick inte.
- Eric, vi måste åka till nästa ställe nu sa Malin
- Okej, jag kommer sa jag och såg på Nilla
- Ska vi ses hemma hos dig eller mig senare? sa jag och la mina händer på hennes höfter
- Vad sägs om hemma hos dig? sa Nilla och la sina armar runt min nacke
- Mer än gärna, jag ringer när jag är klar sa jag och log
- Längtar redan sa Nilla och log större
- Jag längtar ännu mer sa jag och gav Nilla en passionerad kyss som hon snabbt besvarade
Jag kunde stå och hålla om Nilla i flera dagar. Det var som att jag blev fastfrusen varje gång jag höll om henne. Jag log för mig själv och jag henne en till kyss innan det var dags att åka till nästa ställe att spela in på.
- Jag ringer snart sa jag och log mot Nilla
- Okej, ses snart, saknar dig redan sa Nilla och log
- Saknar dig mer än du kan ana sa jag och gick tillbaka till Nilla igen och gav henne ännu en kyss
- ERIC, Vi måste ÅKA nu! ropade producenten
- Kommer sa jag och skrattade
- Jag älskar dig sa Nilla efter mig
- Och jag älskar dig sa jag och gav henne en slängkyss innan jag gick med producenten ut
I omklädningsrummet - Nillas Perspektiv
Jag bytte snabbt om till mina mörka jeans, vita linne och min gråa kofta över. När jag satte på mig byxorna i morse så hade jag tyckt att dom blivit lite tajtare och det tyckte jag nu med men det kanske bara är inbillning. Jag tog på mig skorna och gick ut med Rim till bussen.
- Så, vad ska du göra nu medans Eric är och spelar in det sista? sa Rim och såg på mig
- Jag ska till stan sa jag och log
- Jaha, vi kan ta sällskap en bit om du vill sa Rim och log
- Ja, absolut sa jag och log mot Rim
Vi klev på bussen och åkte mot stan. Jag hoppas inte vi ska till samma ställe för det vore lite pinsamt. Vi åkte i ungefär en kvart innan vi kom till stan. Vi hoppade av bussen och började gå in mot stan. Vi snackade om allt möjligt och vi hade det verkligen hur kul som helst.
- Ja, vart ska du? sa Rim och såg på mig
- Jag ska ditåt sa jag och log
- Jaha,haha, ja jag menade mest vilken affär? sa Rim och skrattade
- Oh, okej, jag ska till apoteket, har ju mått lite dåligt, så jag ska bara köpa lite alvedon sa jag och log
- Okej, men jag kan följa med dig om du vill sa Rim och log
- Nej, det behövs verkligen inte sa jag och log
- Men det är okej, sa Rim och log stort
- Okej, du kan följa med sa jag och log men inombords så skrek jag
Vi gick till apoteket och jag gick snabbt in och sa till Rim att vänta medans jag gick för att köpa alvedon och hon gick för att titta på lite andra saker och anledningen till att jag inte ville att hon skulle följa med mig var för att jag skulle inte köpa alvedon, utan jag skulle köpa ett graviditetstest. Jag vet att det är lite konstigt men jag har mått illa, varit trött och nu mina jeans. Jag tog testet och gick snabbt mot kassan innan Rim kom tillbaka till mig.
- Gick det bra? sa Rim och log
- Ja, det gick jätte bra, ska vi gå? sa jag och tog påsen
- Ja, visst sa Rim och såg fundersamt på mig
- Bra, kom sa jag och vi gick ut från apoteket
Jag gick snabbt mot bussen för att ta sista biten hem och Rim gick åt det andra hållet. Jag ville inget hellre än att bara få komma hem och göra det där testet och sen aldrig mer prata om det igen. När bussen äntligen kom fram så gick jag snabbt till min lägenhet och in i badrummet för att göra testet och jag måste erkänna att jag mådde ganska dåligt över att behöva göra det.
20 minuter senare - Eric har precis ringt och Nilla får svar på testet - Nillas Perspektiv
Eric hade precis ringt och bett mig komma till studion för att träffa honom där och jag skulle precis gå när jag kom på att jag inte kollat vad testet gett för svar. Jag gick in till badrumet och jag svalde tungt för att sedan titta på testet.
- Åh....shit....jag är....gravid...i 2...månaden sa jag för mig själv
Det var som att jag fick en chock. Jag kunde inte förstå att jag faktiskt var gravid. Jag stirrade bara på testet och glömde nästan bort att jag skulle gå till studion. Jag tog på mig skorna och sedan började jag gå mot studion. Jag gick i mina egna tankar när jag nästan var framme och jag fick plötsligt syn på någon. Jag stannade till och när mannen stannade med så blev jag faktiskt rädd. Jag blev som fastfrusen och tittade på mannen och när han sedan började gå mot mig så blev jag livrädd. Jag vet inte varför men jag fick någon känsla i magen av att jag skulle springa därifrån.
Jag sprang så fort jag bara kunde tills jag till slut kom till en gränd och jag fick stanna. Det var ganska nära studion det minns jag men hur skulle jag komma ut härifrån nu. Jag vände mig sakta om och då fick jag se vem det var och jag förstod vem det var som hade iaktagit mig och Eric.
- Hej Nilla, trevligt att träffa dig igen sa min styvpappa Peter
- Hej Peter sa jag och la mina armar på magen
Detta är kapitel 21 av Love Is Callin. Jag hoppas ni ska tycka om det. Och det kommer inte bli tråkigt bara för att Nilla är gravid, snarare tvärtom, det kommer hända MASSOR av mer spännande saker ändå. Jag lovar. Kapitel 22 kommer imorgon(måndag) och då får vi den spännande fortsättningen. Bla. får vi veta Vad Eric kommer säga när han får reda på att Nilla är gravid? Vad vill Nillas styvpappa? Och vem är det Nilla får ett brev av? det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 22.
TUSEN TUUUSEN TACK för att ni läser bloggen och för att ni skriver så otroligt fina kommentarer! Jag lovar att aldrig sluta skriva noveller så länge ni läser dom :) Jag är så tacksam för att ni läser bloggen! Ni är underbara! TUSEN TUUSEN TACK! Ni är bäst ! Utan Er skulle inte bloggen finnas!
LOVE U ALL SO MUCH! <3333<3333<33333
Love Is Callin - Kapitel 20
Det var som att han iaktog mig och Eric men när jag blundade och kände Erics parfym och jag tittade igen så var mannen borta men samtidigt kändes det fortfarande som att vi var iaktagna.
Nillas perspektiv
Vi hoppade snabbt in i bilen och åkte hem till mig och vi kunde inte slita oss från varandra. Vi kysstes hela vägen upp för trapporna och när jag skulle öppna dörren så kysste Eric min hals och jag skrattade för det kittlades och sen kom vi in och vi stängde snabbt dörren för att sedan gå till sovrummet. Vi hjälptes snabbt av med våra kläder och vi hade sedan sex. Vi stönade tyst båda två och det var helt sjukt underbart!
1/2 timme senare
Jag hade tagit på mig Erics linne och vi hade båda tagit på oss våra underkläder och vi låg i sängen och myste. Det var verkligen helt underbart. Jag log mot Eric och han log mot mig. Jag la mig mot hans bröst och han började leka med mitt hår.
- Så, hur kommer det kännas att komma tillbaka till dansen imorgon efter uppbrottet? sa Eric och log mot mig
- Hur bra som helst, man är väl professionell sa jag och skrattade
- Haha, du? proffessionell? skulle inte tro det sa Eric och skrattade
- Hey, jag är visst ett proffs sa jag och buttade till Eric lite lätt medans jag skrattade
- hahaha, om du säger det så sa Eric och skrattade
- Ja det säger jag sa jag och skrattade
- Vågar du utmana mig? sa Eric och log hemlighetsfullt
- Självklart sa jag och log tillbaka
- Okej, men jag varnade dig sa Eric och började kittla mig
- Hahahahaha, Eric...jag ger mig sa jag och började skrattade
- Ger du dig redan? sa Eric och såg förvånat på mig
- Aldrig sa jag och började kittla honom och vi skrattade båda två
Vi kittlade varandra och vi hade det faktiskt väldigt mysigt tillsammans. Vi låg kvar en stund till efter vårt lilla kittlingskrig. Jag var så otroligt glad att allting äntligen löst sig till det bästa. Men nu hoppas jag bara att fansen imorgon kommer gå lika bra. Jag bytte ju faktiskt dansteam för att inte behöva vara tillsammans med Eric. Jag hoppas att jag kan få tillbaka min plats igen.
Nästa dag - i danslokalen - Erics Perspektiv
Nilla var i omklädningsrummet och vi hade kommit lite, eller inte lite, snarare mycket tidigare än dom andra för att få dansa lite ensamma först. Jag värmde upp medans jag väntade på att Nilla skulle bli klar och när hon kom in i sina svarta sweatbyxor och magtröjan med ett stort N på så var det som att se henne för första gången igen. Men den här gången hade hon ett är på magen men hon var lika fantastisk ändå.
- Har jag något i ansiktet? sa Nilla och skrattade medans jag log stort mot henne
- Va? nej, absolut inte. Det är bara det att du är så otroligt snygg sa jag och log större mot henne
- Tycker du? sa Nilla och log
- Absolut sa jag och gick fram till henne för att sedan ge henne en het passionerad hollywood kyss
Vi började dansa tillsammans sen och det var faktiskt riktigt roligt och det var som att vi inte hade tagit en paus från dansrepitionerna. Men det blev inte bara dans det blev en hel del mys också. Och mysandet var mycket mysigare och roliga än dansen.
2 timmar senare - dom andra är på väg - Nillas perspektiv
Eric och jag hade både dansat och kelat i nästan 2 timmar och nu var dom andra på väg också. Men hur lång tid det skulle ta visste ingen av oss. Jag ställde mig framför speglarna som finns i danstudion och log när jag såg hur Eric smög sig upp bakom mig och la sedan sina armar runt min midja.
- Kan man inte få en liten kyss innan dom andra kommer? sa Eric och log mot mig
- Hmm...jag vet inte riktigt sa jag och skrattade och vände mig om mot Eric
- Haha, jag vet att du vill kyssa mig sa Eric och skrattade
- Kanske, men isåfall får du fånga mig först sa jag och började springa runt i danssalen
Eric sprang efter mig och fick till slut tag i mig och tog sina armar runt min midja och snurrade runt mig.
- Hahaha, skrattade Eric och log
- Du fångade mig ännu en gång sa jag och log
- Haha, ja, det kan säga, så vad är min belöning? sa Eric och ställde sig framför mig
- Vad önskar herrn? sa jag och la mina hände runt hans hals
- Det här sa Eric och började kyssa mig och det var faktiskt väldigt mysigt
Vi stod kvar och fortsatte kyssas och det var alltid lika mysigt att få kyssa Eric och vi var så upptagna med varandra att vi inte märkte när dörren till danssalen öppnades och dom andra kom in.
- Oj, förlåt, vi kanske kom lite för tidigt sa Alex och skrattade
- Eller är det okej om vi kommer in nu? sa Rim och log stort
- Det är okej att ni kommer in sa Eric och skrattade
- Det syns att ni blivit sams igen iallafall sa Alex och skrattade
- Det kanske man kan säga sa Eric och gav mig en puss på kinden
- Love Birds, Sabina kan komma när som helst sa Rim och skrattade
- Okej, vi ska försöka skärpa oss sa jag och log mot Eric och gav honom en puss på kinden och han blev röd i ansiktet
Sabina kom in ungefär en kvart senare än dom andra och vi började dansa ganska snabbt och det var riktigt roligt och det var som att jag aldrig varit borta från dansteamet.
3 timmar senare - Lunchpaus - Erics Perspektiv
Nu var det äntligen en lunchpaus och precis när vi skulle gå ut för att byta om och sedan gå och käka så kom Sanna. Jag var ensam kvar i lokalen eftersom jag skulle hämta min vattenflaska samt handduk och jag ville inget hellre än att bara springa till omklädningsrumsdörren.
- Såg ditt lilla tal på tv sa Sanna och log hånfullt
- Jasså sa jag och tog mina saker
- Gulligt gjort, men jag vet att du inte menade allt du sa sa Sanna och började gå fram mot mig
- Vad snackar du om? sa jag och började gå åt sidan för att undvika Sanna
- Du ångrade inte kyssen, det märktes sa Sanna
- Jag ångrade jag överhuvud taget såg åt dig sa jag och började närma mig omklädningsrumsdörren
- Bevisa det då, ge mig en kyss till då sa Sanna
- ALDRIG! sa jag och hörde hur en dörr öppnades
- Älskling, ska du me...d? sa Nilla och såg på mig och Sanna
- Självklart, är dom andra klara? sa jag och log mot Nilla
- Ja, dom väntar sa jag
- Jag kommer, ska bara ta en dusch sa jag och öppnade dörren till omklädningsrummet
- Hej Nilla! Sött att ni blev tillsammans igen sa Sanna ironiskt
- Lägg av! Han är inte intresserad av dig sa Nilla och jag såg hur arg hon blev
- Passa dig! Du har redan ett ärr, du vill väl inte ha ett till? sa Sanna och gick fram mot Nilla
- Gå härifrån! Du har inget här att göra sa jag och ställde mig framför Nilla
- Vem bryr sig sa Sanna och gick ut genom dörren till entren
- Jag skyndar mig, bry dig inte om henne sa jag och gav Nilla en snabb kyss
- Vad gjorde hon här? sa Nilla och såg på mig
- Jag vet inte, men jag skyndar mig. sa jag och log
- Okej, jag väntar hos dom andra i matsalen sa Nilla
- Kommer om 4 minuter sa jag och smekte snabbt Nillas kind innan jag gick in för att duscha och byta om
10 minuter senare - i matsalen - Nillas perspektiv
Jag hade blivit orolig när jag sett Sanna tillsammans med Eric men det verkade inte varit något så jag försökte glömma det. Vem trodde hon ingentligen att hon var? pojkvänstjuv eller något?! Åh, så frustrerande. Eric och hade nästan precis ätit upp och nu satt jag i Erics knä och gosade med honom och det var jätte mysigt. Men jag tror inte dom andra var så glada för det.
- Kommer ni vara så där mysiga hela tiden nu? sa Alex och skrattade
Vi svarade inte för vi var för upptagna med varandra
- Eric? Nilla ? Hallå? sa Rim och skrattade
Vi svarade fortfarande inte och Eric gav mig snabbt en kyss
- ERIC! ropade Alex och vi hoppade till
- Va? Förlåt sa du något? sa Eric och log
- Hahaha, ja, kommer ni vara sådär mysiga och gulliga hela tiden nu? sa Alex och skrattade
- Ja, vad säger du? sa Eric och såg på mig
- Absolut sa jag och skrattade
- Ah, man sa Alex och skrattade
- Hahaha, du får stå ut sa Eric och log
- Vi får försöka sa Rim och skrattade
Vi hade det faktiskt väldigt roligt på lunchen och sedan resten av danslektionen. Men jag tror Sabina tyckt att vi var lite små flamsiga mot slutet för Eric och jag kunde inte hålla oss ifrån varandra. Det var som att vi hade energi till en hel skolklass. Det var faktiskt väldigt roligt men inte för Sabina tror jag. Vi skulle nämligen repa inför Sommarkrysset och jag och Eric kunde inte riktigt fokusera det sista så vi fick sluta lite tidigare men det var det faktiskt värdt.
1 vecka senare - Nillas Perspektiv
Det hade gått ungefär 1 vecka sen jag och Eric blev tillsammas igen och jag var helt överlycklig. Och jag hade även varit på rättegången mot Johannes och idag skulle dom ringa och berätta för mig vad domen blivit för Johannes och det hade varit väldigt tufft för mig när jag var där. Johannes hade tittat på mig och det hade gett mig kalla kårar för han såg inte direkt glad ut över det jag sa i rätten.
RING RING RING RING
- Hej det är Nilla svarade jag när min mobil ringde
- Hejsan! Är det Nilla Hansson jag talar med? sa en mans röst
- Ja, det är jag sa jag och kände hur jag började bli orolig
- Domen kom igår och jag tänkte meddela dig vad domen blev sa mannen
- Okej, vad blev det? sa jag och kände hur det knöt sig i magen
- Johannes Karlsson fick 7 år för mordförsök samt grov misshandel sa mannen
- 7 år? 7 år ? sa jag och kunde inte få in det
- Ja, han fick 7 år sa mannen
- Okej, jag får tacka att du berättade sa jag
- Det var så lite. sa mannen
- Hej då sa jag och vi la på
Jag satte mig i soffan och jag kände hur jag började må illa igen. Jag hade mått ganska illa i säkert 4 dagar och nu var det värre efter beskedet. Han hade verkligen fått 7 år. Jag stirrade bara rakt ut mot väggen och det var som att det inte gick in i mitt huvud. Jag satt i soffan och väntade på att Eric skulle komma för han hade fått tagit hand om mig lite extra nu när jag var sjuk. Jag tog filten över mig och jag försökte somna men det var som att varje gång jag somnade till så såg jag en skuggliknande man framför mig och jag vaknade varje gång med ett ryck. Jag hade drömt samma dröm i snart 1 vecka och nu började jag faktiskt bli rädd.
Detta är kapitel 20 av Love Is Callin. Jag hoppas verkligen ni ska tycka om det :) Kapitel 21 av Love Is Callin kommer imorgon(söndag) och då kommer den spännande fortsättningen av Love Is Callin. Då får vi bla. veta varför Nilla mår så illa? Vem är mannen hon drömmer om? Vad händer den där kvällen då hon möter mannen? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 21 som kommer imorgon.
Jag är ledsen att kapitlet kom så sent men har haft en irriterande bondfluga som surrat runt mitt huvud nästan hela dagen och kvällen så jag hoppas det ska bli tidigare imorgon :)
TUUSEN TUUUSEN TUUSEN TACK för att ni läser bloggen och för era fina kommentarer! Jag blir som sagt alltid alltid lika glad och jag är så tacksam att ni läser bloggen! Ni är dom bästa läsarna som finns! UTAN ER INGEN BLOGG! TUSEN TACK!
LOVE U ALL SO MUCH! <333<333<333333
Love Is Callin - Kapitel 19
Vad gjorde Eric här? Jag visste ju att Danny och Eric var vänner men varför skulle han vara här just nu?
Nillas Perspektiv
- Hej Nilla sa jag och sträckte fram handen mot Danny och försökte hålla blicken borta från Eric
- Hej Nilla, Danny sa Danny och gav mig en kram istället
- Ja, jag ska väl gå då sa Eric och försökte se mig i ögonen
- Vi ses sa Danny och gav Eric en kram innan han gick ut från danssalen
Jag tittade inte på varken Danny eller Eric för jag kände hur tårarna började rinna igen och jag torkade snabbt bort dom när Danny såg på mig. Jag log mot honom som att ingenting hänt.
- Han har berättat om dig sa Danny och log
- Jasså, har han berättat om Sanna med? sa jag och kände hur det högg till i hjärtat
- Ja, och att han verkligen älskar dig mer än det finns ord sa Danny
- Okej, men jag kan inte lita på honom, så enkelt är det. Ska vi köra igång? sa jag
- Nilla, du behöver inte spela så kall, jag ser att du älskar honom och att du lider av det här sa Danny
- Jag spelar inte kall, jag älskar honom och visst jag har lidit men inte längre, ska vi dansa? sa jag
- Nilla sa Danny och såg på mig och jag förstod vad han skulle säga
- Vet du vad, vi struntar i det, jag kom hit för att sköta mitt jobb, inte för att behöva förlåta Eric sa jag och gick ut från danssalen och in i omklädningsrummet
Jag satte mig på en av bänkarna och kände hur tårarna började rinna och jag kunde inte förstå varför allting bara skulle förstöras hela tiden. Matte höll sig undan från mig just nu och det var för det ända jag pratade om när vi sågs var Eric. Jag ville verkligen vara med honom och jag måste nog inse att även om jag inte vågar lita på honom så kanske jag måste det för jag mår verkligen dåligt när jag inte får vara tillsammans med honom.
Erics Perspektiv
När jag hade sett att Nilla sprungit ut från danssalen så förstod ingenting. Jag gick tillbaka till danssalen och gick snabbt fram till Danny för att höra vad som hänt.
- Var är Nilla? sa jag och såg på Danny
- Hon slutade kanske man kan säga sa Danny
- Vadå slutade? sa jag förvånat
- Jag sa att hon borde prata med dig och att hon inte behövde spela så kall sa Danny
- VA?! Men var är hon nu? sa jag
- I omklädningsrummet tror jag sa Danny
- Tack sa jag och gick in till tjejernas omklädningsrum för att se om Nilla var där men det var helt tomt.
- F**N sa jag högt och kände hur benen vek sig
Hur kan jag missa henne?! Jag måste åka till en tv-grej men jag måste vinna Nilla tillbaka. Och det kan jag inte så länge jag måste jobba. Eller vänta en sekund. Jag kom på något. Ja, nu vet jag hur jag ska göra. Jag packade snabbt ihop mina saker och sprang ut till Tomas som väntade på mig i bilen.
- Du kör va? sa jag och log
- Okej, men får man fråga varför sa Tomas och såg på mig
- Ska skriva en grej bara sa jag och log hemlighetsfullt
- Okej, då förstår jag sa Tomas och skrattade
Jag hoppade snabbt in i bilen för att sedan ta fram mitt block och penna. Jag började skriva ett tal kanske man kan säga. Jag ska nämligen läsa upp det här i tv och jag hoppas Nilla ser det och då förstår hur mycket jag faktiskt älskar henne.
Hemma hos Nilla - Nillas perspektiv
Jag var hemma och hade varit det ett bra tag nu. Jag visste att Eric hade en tv-grej nu och att den var live-sänd men jag visste inte om jag orkade se det. Jag låg i sängen och tänkte på allt jag och Eric gått igenom tillsammans och jag log för mig själv när jag rörde vid min kind, det var som att jag kunde känna Erics hand smeka min kind istället för mig men så fort jag tänkte på att det inte var han som rörde vid min kind så ville jag bara gråta igen. Jag slog på tv:n och det verkade som intervjun med Eric pågått en stund.
- Så, Eric du hade något du ville säga? sa programledaren
- Ja, är det den kameran? sa Eric och tittade in i en kamera
- Ja, det stämmer sa programledaren
- Nilla, det finns bara du i mitt liv . Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Sättet du ser på mig när jag vaknar på morgonen, sättet det lyser inom mig varje gång jag ser in i dina fantastiska ögon. Det jag gjorde var så korkat och jag fattar inte varför jag gjorde så. Men det är verkligen bara dig, bara dig och ingen annan som jag älskar och vill vara tillsammans med. Du vet i sagorna man hörde när man var liten, där slutade alla sagorna lyckligt. Men i verkligheten slutar inte allt lyckligt. Men om jag får vara med dig så skulle vår saga sluta lyckligt. Nilla, jag älskar dig så mycket att jag snart går sönder. Nilla, jag hoppas du en dag vill vara med mig igen. För jag älskar dig mer än något annat. sa Eric
- Wow, det var en riktig kärleksförklaring sa programledaren
- Ja, men det är nog förjäves sa Eric och såg ledsen ut
Jag kände hur tårarna bara forsade ner på mina kinder och jag hoppade snabbt ur sängen och sprang ut i hallen och jag tog snabbt på mig mina skor och min gråa stickade kofta och sprang ner mot bussen. När jag kom på så var det bara som att jag ville be chafförren att gasa för jag ville bara komma fram till Eric på en gång.
Samtidigt hos Eric - Erics Perspektiv
När jag var klar så gick jag ut till fansen och gav dom bilder och autografer och jag försökte verkligen hålla tillbaka tårarna för nu hade jag verkligen gjort allting för att vinna Nilla tillbaka och om inte det här funkade heller så var det nog kört att få tillbaka Nilla föralltid.
- Kan jag få en bild? sa en tjej i 16 års ålder och log mot mig
- Självklart sa jag och vi tog bilden
- Tack, Jo, jag hoppas det löser sig med Nilla, för ni är väldigt fina tillsammans sa tjejen
- Tack, det hoppas jag med sa jag och log
När jag hade skrivit klart alla autografer och tagit bilder så började jag gå mot bilen och jag ville inget hellre än att bara åka hem och inte prata med någon mer idag. Jag saknade Nilla så mycket men jag måste nog försöka gå vidare nu, även om det är svårt. När jag kommit till bilen och skulle öppna bil dörren så tyckte jag att jag hörde en bekant röst bakom mig.
- Eric sa Nilla och jag vände mig snabbt om
- Nilla? sa jag och såg mot henne
- Jag såg ditt tal till mig på tv:n sa Nilla och började gå fram mot mig
- Gjorde du? Jag trodde inte det sa jag och såg på Nilla
- Ja, det var det vackraste jag någonsin hört sa Nilla och log mot mig och nu stod vi mitt i mot varandra
- Jag har saknat dig så otroligt mycket. Jag älskar dig Nilla, You are the one för mig sa jag och la min hand mot hennes kind
- Jag älskar dig mer än du kan förstå, jag har varit en idiot som trodde jag kunde glömma dig sa Nilla och jag såg hur tårarna rann ner från hennes kinder
- Det är jag som varit en idiot, jag skulle aldrig ha låtit Sanna kyssa mig, kan du någonsin förlåta mig? sa jag
- Jag har redan förlåtit dig, det är därför jag är här. Jag kom hit så fort jag hört vad du sagt på tv och det var därför jag kom sa Nilla
- Så, vad händer nu? sa jag och la mina armar runt Nillas midja
- Jag tror jag vet sa Nilla och la sina händer mot mina kinder och våra läppar möttes och jag kände hur både mina tårar och hennes tårar rann ner för våra kinder men det var den mest underbara kyssen jag någonsin fått.
Nillas Perspektiv
När jag hade kommit fram till Eric ville jag ingenting hellre än bara kasta mig i hans armar men när vi började prata så var det så självklart att det var han och jag för alltid. När vi kysstes så kände jag hur det rann tårar på hans kinder och jag kände mina tårar som rann ner för mina kinder med. När vi släppte varandras läppar och gav varandra en kram så tyckte jag att jag såg någon en bit bort. Det var som att han iaktog mig och Eric men när jag blundade och kände Erics parfym och jag tittade igen så var mannen borta men samtidigt kändes det fortfarande som att vi var iaktagna.
Detta är kapitel 19 av Love Is Callin. Jag hoppas ni ska tycka om det. Och kapitel 20 kommer redan imorgon(lördag) och det kommer tidigare det lovar jag och det kommer också bli längre än detta. Och då får vi bla. veta Om Nilla och Eric kan hålla ihop från och med nu? Vem är det som iaktar Nilla och Eric hela tiden? Och vad är det för chockbesked Nilla får? Det och mycket mycket mer kommer vi få veta i kapitel 20.
TUSEN TUSEN TACK för att ni läser bloggen och för alla era super fina kommentarer! Det betyder så otroligt mycket för mig att ni tycker så mycket om bloggen och speciellt att ni tycker om just denna novellen :) Ni är dom bästa läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! Så åter igen TUSEN TUSEN TACK! NI ÄR BÄST!
LOVE U ALL! <333<333<33333
Love Is Callin - Kapitel 18
- Vadå? sa jag och kände hur jag började bli irriterad
- Han kysser extremt bra..sa Sanna och gick ifrån mig.
Jag stog kvar och bara stirrade rakt ut. Han kan väl inte ha...Nej, det är klart han inte kan. Eric älskar mig, varför skulle han då gå och kyssa henne?! En tjej han inte känner. Jag förstod ingenting. Det här var nästan värre än att bli knivstucken. Jag såg på Eric som log mot mig och jag log stelt tillbaka och jag kände hur det högg till i hjärtat.
Erics Perspektiv
Jag hade sett att Nilla pratat med Sanna och jag förstod att hon berättat om vad som hände mellan oss. Men det var faktiskt bara 1 kyss, ingenting annat. Och det betyde verkligen ingenting. Jag såg på Nilla och log men hon log stelt mot mig tillbaka. Jag förstod att hon visste.
- Jag måste gå till Nilla sa jag till Alex
- Ska ni mysa nu igen? sa Alex och skrattade
- Hahaha, ja kanske det sa jag och började gå mot Nilla
Jag började gå mot Nilla och jag kände att jag började bli nervös. Om jag säger något om det som hänt så kanske hon blir ledsen, och om jag inte säger något så...ÅH! Jag vet inte, hur jag än gör så kommer jag såra henne. Och det är det sista jag vill.
- Mår du bra? sa jag och la mina armar runt Nillas midja när jag kom fram till henne
- Jag vet inte....alltså känner du den där Sanna väl? sa Nilla och tog bort mina armar och då förstod jag att hon visste
- Inte så väl alls, vi snackade lite under turnen men det var inte mer än så sa jag och log
- Så du känner henne inte så väl att du kysst henne? sa Nilla och jag visste inte vad jag skulle säga
- Nilla, jag...började jag och försökte ta hennes hand
- Fy f*n! Du kan dra åt helvete sa Nilla och sprang snabbt ut lokalen
- NILLA! VÄNTA! ropade jag men det var försent. Hon hade redan gått ut.
- Oj då, du berättade till slut sa Sanna bakom mig
- Så det var du?! EN KYSS! Det var EN KYSS och nu kan du ha förstört mitt förhållande till Nilla sa jag argt
- Jag? Du kysste mig lika mycket så du har förstört ditt förhållande minst lika mycket som jag sa Sanna
- Jag vill ALDRIG mer se dig sa jag och skyndade mig ut från lokalen
Jag skyndade mig ut från lokalen och när jag kom ut på gatan så såg jag inte Nilla någonstans. Det var som hon hade gått upp i rök. Jag förstod ingenting. Jag sprang till bilen och nu var det bara hem till Nilla som gälde. Jag ångrade mig så mycket för det jag gjort men det var bara 1 kyss inget mer hände. Jag får inte förlora Nilla. Jag torkade snabbt mina tårar som rann ner för mina kinder medans jag åkte mot Nillas lägenhet. Jag hoppas verkligen inte att det är för sent.
Hemma hos Nilla - Nillas Perspektiv
Jag kan inte fatta att han gjort såhär mot mig. Jag trodde verkligen att han älskade mig och så går han och kysser någon annan. Medans jag ligger på sjukhuset till och med. Jag kan inte förstå hur han kunde göra såhär mot mig. Jag hade precis kommit hem och jag hade smsat Matte att jag behövde honom och han skulle komma så fort han bara kunde. Jag satte mig i soffan och tittade på väggen. Jag kände hur tårarna strömmade ner för mina kinder och det kändes som att någon slitit ut mitt hjärta och sen trampat på det. Jag hade aldrig varit så ledsen i hela mitt liv.
KNACK KNACK KNACK
Jag trodde det var Matte som kom så jag gick snabbt för att öppna dörren och det var inte Matte som stod där utan det var Eric. Jag ville bara dra igen dörren igen men han tog den före jag hann stänga den.
- Nilla, du måste lyssna på mig sa Eric
- Varför då? Jag vill aldrig mer se dig sa jag och försökte åter igen dra igen dörren
- Jag älskar dig! Det var en kyss och det var inte meningen sa Eric och höll fortfarande i dörren
- Eric, snälla släpp dörren! Jag vill inte se dig mer! GÅ NU! sa jag
- Nilla, vad är det som händer? sa Matte som kom upp från trapporna
- Kan du be Eric gå är du snäll sa jag och gick in till lägenheten igen
- Det kanske är bäst att du går Eric sa Matte
- Men jag måste få prata med Nilla sa Eric
- En annan dag sa Matte och jag hörde hur dörren stängdes
- Okej Nilla, kan du berätta vad som hänt nu? sa Matte och satte sig bredvid mig i soffan
Jag berättade det jag fått veta för Matte och han satt som en fågeholk framför mig. Han var chockad. Han trodde aldrig Eric skulle kunna göra en sån sak mot mig. Och han var inte den ända direkt.
- Men vad gjorde han här? sa Matte
- Han ville prata med mig. Han sa att det bara är en kyss men hur ska jag kunna veta det sa jag
- Nej, det är klart. Men du älskar ju honom eller hur? sa Matte
- Ja, mer än det går att säga sa jag
- Gumman, borde du inte prata med honom då? sa Matte
- NEJ! Jag vill inte prata med honom sa jag
- Okej okej, jag bara frågade sa Matte och skrattade
Jag ville inte ha med Eric att göra på ett tag nu. Han hade svikit mig och jag ville inte träffa honom just nu. Jag kan inte förstå hur han kunde, och när jag låg på sjukhus med?! ÅH! Eric, du ska inte vara en sån som kysser en annan tjej så varför gjorde du det!?
4 dagar senare - Nillas Perspektiv
Det hade gått fyra dagar sedan jag fick veta att Eric kysst en annan tjej. Det hade gjort så ont i mig när han berättade det. Men jag hade börjat komma över det, eller okej, vem försöker jag lura? Jag är helt förkrossad. Men jag skulle faktiskt ringa till Sabina idag för att se om jag kunde få ett nytt jobb. Jag orkade inte dansa med Eric just nu så därför ville jag dansa med någon annan.
- Hej det är Sabina sa Sabina när hon svarade
- Hej Sabina! Det är Nilla sa jag
- Nilla, Hej, vad har du på hjärtat? sa Sabina
- Jo, jag tänkte bara fråga om det finns något nytt dansjobb. sa jag
- Men, du jobbar ju med Eric just nu sa Sabina förvånat
- Ja, men finns det inget annat jobb? sa jag
- Jo, du kan dansa med Danny sa Sabina
- Okej, jag tar det, när kan jag börja? sa jag
- Du kan börja om 2 dagar sa Sabina
- Det blir kanon sa jag och log
- Men du borde berätta för Eric att du valt att dansa med Danny just nu sa Sabina
- Mm...jag KNACK KNACK hörde jag på dörren måste gå sa jag
- Okej, men lova att prata med Eric sa Sabina
- Ja, jag ska sa jag
- hej då gumman sa Sabina
- Hej då sa jag och la på för att sedan gå och öppna dörren där det stod en man med en stor blombukett i famnen
- Nilla Hansson? sa mannen
- Ja, det är jag sa jag
- Dom här är till er sa mannen
- Åh tack sa jag och tog i mot blommorna
Jag stängde dörren och gick in i köket med blommorna och satte dom i vatten. Jag såg inte kortet förens jag satte vasen på bordet. Jag tog upp det och det stod "Nilla, jag älskar dig! Kom till Grönan ikväll för jag vill träffa dig. Puss din föralltid Eric". Jag kände hur det högg till i magen när jag läste kortet och jag ville verkligen gå dit och träffa honom men samtidigt ville jag det inte. Jag valde att ringa Matte.
- Matte här, vad behöver du mig till? sa Matte när han svarade
- Brukar du svara sådär? sa jag och skrattade
- Bara när jag ser att det är du sa Matte och skrattade
- Eric skickade blommor, han vill ses på grönan sa jag
- GÅ! Snälla GÅ! sa Matte
- Vad snackar du om? sa jag
- Du har pratat om hur mycket du saknar honom i 3 dagar nu och jag orkar inte mer sa Matte
- Du ska ju vara min bästa vän! sa jag irriterat
- Jag är din bästa vän, men jag vet hur mycket du saknar honom så därför måste du gå sa Matte
- Men jag kan inte sa jag
- Nilla, jag ber dig gå, jag går med dig sa Matte
- Okej, vi ses utanför Grönan om 2 timmar sa jag
- Bra, för jag ska se till att ni blir tillsammans igen sa Matte
- Hey sa jag
- Ses om 2 timmar sa Matte och la på
Jag går dit för att prata och lyssna på Eric, inte för att bli tillsammans med honom igen. Även fast jag ville bli tillsammans med honom igen men jag kunde inte. Jag älskar honom så mycket men jag vågar inte lita på honom igen. Men jag ville ju inget hellre än att vara tillsammans med honom. Åh, vad ska jag göra?!
2 timmar senare - på Grönan - Erics Perspektiv
Jag hade kommit för ungefär en kvart sen och jag började bli väldigt nervös. Jag menar jag hade ju ingen aning om Nilla överhuvud taget skulle komma hit. Jag hade gjort allt för att prata med henne. Jag hade ringt, skickat sms och även mejlat men hon hade aldrig svarat och nu hade jag skickat rosor som bevis för min kärlek till henne. Jag älskar ju bara henne. Det som hände med Sanna var ingenting. Jag stod vid Insane vid vattnet och lutade mig mot staketet och jag väntade bara på att Nilla skulle komma nu.
Nillas Perspektiv
Jag och Matte hade kommit till grönan för ungefär fem minuter sen och vi började gå mot Insane för det var där jag trodde Eric skulle kunna vara. Jag hade pratat om att jag älskat Insane så det var därför jag trodde att han stod där. När vi kom fram så såg jag hur Eric stod lutad staketet.
- Det är okej Matte, jag går själv sa jag
- Okej, jag finns där borta om du behöver mig sa Matte och gick en bit bort
Jag nickade bara till svar och började gå mot Eric. Det gjorde ont i mig när jag fick se honom stå där. Det var som att jag inte ville något hellre än bara krama om honom men jag kunde samtidigt inte.
- Eric sa jag och ställde mig framför honom
- Nilla, du kom sa Eric och försökte krama mig men jag ryggade snabbt tillbaka
- Ja, du ville prata med mig sa jag kyligt
- Jag vill att vi glömmer det här och går vidare tillsammans sa Eric
- Glömma allt? Jag kan inte bara glömma allting sa jag
- Men Nilla, det som hände var att hon flörtade med mig och jag hade berättat för henne om dig, men sen kysste hon mig och jag kysste henne inte tillbaka sa Eric
- Hur ska jag kunna veta det? sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Nilla, snälla, jag älskar dig så att mitt hjärta kan gå sönder Nilla, du är den jag vill ha sa Eric och torkade mina tårar
- Eric, jag kan inte, och jag ska börja dansa för Danny nu sa jag
- VA?! Men du kan inte göra såhär mot mig sa Eric och tog min arm
- Eric, släpp mig! Jag älskar dig så frukansvärt mycket men jag kan inte lita på dig sa jag
- Nilla, gumman, snälla sa Eric
- Jag är ledsen. Men jag kan inte sa jag och Eric släppte min arm och jag gick till Matte
Det värkte i bröstet och jag kände hur tårarna bara rann ner för mina kinder och jag tänkte inte änns på att vänta på Mattias utan jag ville bara ut från grönan så fort som möjligt. Jag sprang mot bussen för att komma hem för jag ville inte vara här mer. Jag älskar honom så mycket och så kan jag ändå inte förlåta honom. Varför måste kärleken vara en sådan pina?!
2 dagar senare - Nilla möter Danny - Nillas Perspektiv
Jag skulle träffa Danny för första gången idag och jag var lite nervös, men inte för att träffa Danny utanför att jag kanske skulle stöta på Eric. Jag har inte hört något från honom på två dagar nu och jag började må riktigt dåligt. Jag saknade honom varje sekund och jag ville bara att han skulle ringa mig men samtidigt ville jag inte det. Jag skyndade mig sedan att byta om och gick in till dansstudion för att träffa Danny men när jag kom in var det inte bara Danny som stod där. Det var Eric också. Det var som att jag bara ville sjunka genom golvet.
Vad gjorde Eric här? Jag visste ju att Danny och Eric var vänner men varför skulle han vara här just nu?
Detta är kapitel 18 av Love is Callin! Jag hoppas ni ska tycka om det! Det näst sista kapitlet, kapitel 19 kommer imorgon(fredag) och då får vi veta vad som händer. Kommer Nilla förlåta Eric? Vad gör Eric hos Danny när det är dansrepetition? Vad får Eric för idé för att få tillbaka Nilla? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 19 som är det näst sista.
TUUSEN TUUUUSEN TACK för alla era underbara kommentarer! Jag blir alltid lika tacksam och glad när ni skriver att ni tycker så mycket om bloggen. Utan er skulle inte bloggen finnas ! NI ÄR DOM BÄSTA LÄSARNA SOM FINNS! Tusen tack för att ni läser bloggen! Utan er ingen blogg!
LOVE U ALL SOOO MUCH! <3<3<333<33333
Love Is Callin - Kapitel 17
- Jag fick ett brev....sa Nilla och jag förstod att det inte var roligt
- Vadå för brev? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Det är från Stockholms tingsrätt sa Nilla och jag kände hur mitt hjärta frös till is
- Vad står det? sa jag och kände hur jag själv blev nervös
- Det står "Nilla Hansson, du är kallad till rättegången mot Johannes Karlsson" sa Nilla
- Åh shit, när är det? Sa jag
- om 1 vecka sa Nilla
- Jag följer med dig, det förstår du va? sa jag
- Jo men, jag vet inte om det är en offentlig rättegång sa Nilla
- Just det, men det kan man kolla upp, annars väntar jag utanför sa jag
- Har jag sagt att du är världens bästa pojkvän? Sa Nilla
- en eller två gånger kanske sa jag och skrattade
- då säger jag det igen, Eric Saade, du är världens bästa pojkvän sa Nilla
- Och du Nilla Hansson är världens bästa flickvän sa jag och skrattade
- När kommer du tror du? Sa Nilla
- Jag kommer nog om 2 timmar tror jag, och då kommer jag direkt hem till dig sa jag
- perfekt! Sa Nilla
- ses snart snygging sa jag och skrattade
- Ses snart snyggare sa Nilla och skrattade.
Vi la sedan på och jag hoppas verkligen att rättegången ska gå så bra som möjligt. Och jag hoppas också att den är offentlig så jag kan få vara med där. Men nu ville jag inte tänka mer på det, nu vill jag bara komma hem till världens underbaraste Nilla.
2 timmar senare - Nillas perspektiv
Jag väntade med spänning på att Eric skulle komma hem. Jag hade inte sett honom på ungefär en hel månad. Och mina stygn hade tagits bort för lite drygt 2 veckor sen och nu fanns det bara ett otäckt ärr där som jag skulle få leva med resten av livet. Men jag hoppas inte det ska bli något problem med scenkläderna och sånt eftersom många nog kommer titta på det ganska mycket.
Knack knack knack
Jag sprang till dörren och när jag öppnade den och såg på Eric så var det som att jag inte kunde vara lyckligare! Jag kastade mig i hans armar och han lyfte upp mig och stängde snabbt dörren för att sedan gå in mot köket där han satte mig på köksbänken och tog upp mitt ben mot hans höft och vi kysstes som vi var utsvultna och det kändes så underbart att känna hans läppar mot mina igen.
- jag har saknat dig så fruktansvärt mycket! Sa Eric och tog sina händer runt min nacke
- jag har saknat dig ännu mer! Jag är så glad att se dig sa jag och la mina armar runt hans hals
- det har inte varit lika roligt på turnén utan dig! Sa Eric och log
- på scen måste det väl varit roligt? Sa jag och log stort
- Ja, men inte att få sova ensam och bara sakna dig bredvid mig, ingen att gosa med i turnébussen sa Eric och gav mig en ledsen blick
- jag har saknat dig så mycket med! Jag har bara velat vara där med dig, ibland ville jag åka efter dig men eftersom du satt Matte på att underhålla mig så fick jag inte det sa jag och skrattade
- Åh, jag visste att jag gjort ett misstag där sa Eric och skrattade
- men vi får ta igen det vi missat nu sa jag och log flörtigt mot honom
- vad väntar vi på? Sa Eric och vi började kyssas igen och den här gången ännu mer passionerat.
Eric lyfte sakta ner mig från köksbänken och tog av mig mitt linne och jag tog snabbt av hans till vi stod framför varandra i bara överkroppar. Eric log mot mig och sedan gick vi in till mitt sovrum och han la mig snabbt ner på sängen för att sedan lägga sig över mig. När han tog sin hand mot min mage och på mitt ärr så reagerade jag lite men jag tror inte han märkte något. Vi hjälptes sedan av med dom andra kläderna för att sedan ha sex. Det var verkligen helt underbart.
1 1/2 timme senare - Erics Perspektiv
Vi hade fått på oss våra underkläder och Nilla hade fått tagit på sig mitt linne och hon låg lutat mot mitt bröst och jag lekte sakta med hennes hår och hon såg upp på mig och log. Jag log stort mot henne och jag var verkligen så lyckligt lottad att jag får vara tillsammans med just henne.
- Vill du ha något? sa Nilla och såg på mig
- Mer än dig? sa jag och skrattade
- Haha, ja mer än mig sa Nilla och skrattade
- Nej, jag är mer än nöjd med det jag har sa jag och skrattade
- Är du redo för konserten i övermorgon? sa jag
- Mer än redo sa Nilla och log
- Du kommer vara fantastisk, och jag har saknat att få dansa med dig sa jag och gav Nilla en kyss på pannan
- Och jag har saknat att få dansa med dig sa Nilla och gav mig en kyss
- Men det är något jag borde berätta sa jag och såg allvarligt på Nilla
- Shh...vi tar det någon annan gång sa Nilla och vi började kyssas passionerat och jag glömde totalt bort vad jag skulle säga till Nilla.
Jag och Nilla hade en riktigt myskväll tillsammans och jag var så lycklig med Nilla. Det är därför det är så jobbigt att berätta vad som hänt på turnén. Jag menar Nilla har redan haft det så jobbigt och jag vill inte krossa hennes hjärta för jag älskar ju henne och det var ett misstag. Och jag menar, det var bara en kyss. ÅH! Varför hade jag varit så korkad?
2 dagar senare - Konserten börjar - Nillas Perspektiv
- HUR LÅTER STOCKHOLM!!!! ropade Eric och vi dansare stod lite längre bak på scenen
- AAAAAHHH ropade publiken och alla log
- Nu tycker jag vi ska ge en stor välkommen tillbaka applåd till Nilla! sa Eric och hela publiken applåderade till mig och det var en så sjuk känsla men samtidigt en väldigt rolig känsla.
3 timmar senare - Eric och Nilla är på efterfesten - Nillas Perspektiv
Vi hade det hur kul som helst på efterfesten och jag hade varit lite nervös inför att visa mitt ärr på scenen men det var ingen som brydde sig eller änns tänkte på att jag hade det så det var väldigt skönt faktiskt. Jag och Eric var tillsammans nästan hela tiden men det var någon tjej på efterfesten som jag inte sett förut.
- Eric, får jag prata lite med dig? sa Alex och kom fram till mig och Eric
- Måste du? Jag har det så mysigt ju sa Eric och skrattade
- Ja, sorry, kom nu sa Alex och drog i Eric
- Jag kommer snart sa Eric och gav mig en kyss innan han gick
- Såja, slit dig nu sa Alex och dom gick i väg
Jag stod kvar en stund och gick sedan för att ta något att dricka. Jag tog ett glas cola för jag ville inte dricka alkohol eftersom jag fått smärtstillande för inte så länge sen och det känns inte så bra att dricka alkohol då lixom. Jag vände mig om och då stod den där tjejen jag sett förut framför mig.
- Nilla, stämmer det? sa tjejen
- Ja, det är jag som är Nilla sa jag och såg på henne med förvirrad blick
- Sanna, din ersättare på turnen sa Sanna
- Jaha, det var du som dansade istället för mig när jag låg på sjukhuset sa jag och log
- Exakt, men du, är du och Eric tillsammans? sa Sanna och såg surt på mig
- Ja, vi har varit tillsammans i snart 6 månader sa jag och log stort
- 6 månader? Oj, det nämde han inte sa Sanna
- Vad snackar du om? sa jag och såg förvånat på henne
- Ja, han nämde inte det, eller han nämnde inte dig så mycket alls sa Sanna och log elakt mot mig
- Okej, men han känner ju inte dig så det kanske var därför han inte berättade om mig sa jag
- Kanske, men du en sista grej innan jag går..sa Sanna
- Vadå? sa jag och kände hur jag började bli irriterad
- Han kysser otroligt bra iallafall sa Sanna och gick ifrån mig
Detta är kapitel 17 av Love Is Callin. Jag hoppas ni ska tycka om det även fast det blev lite kortare. Men jag hoppas faktiskt få upp kapitel 18 redan ikväll så ni får två kapitel på 1 dag :) Och då får vi den spännande fortsättningen. Är det sant det Sanna sa? Har Eric kysst henne? Vad händer mellan Nilla och Eric om det är sant? Det och mycket mycket mer får ni veta i kapitel 18 som förhoppningsvis kommer upp redan ikväll.
TUUSEEN TUSEN TUSEN MILJONERS TACK för att ni läser min blogg och för att ni skriver så otroligt fina kommentarer! Det värmer så mycket att ni läser bloggen! Det är ni som håller bloggen vid liv genom att läsa den! NI ÄR DOM BÄSTA! TACK IGEN!
LOVE U ALL SOOO MUCH! <3<3<3<33333
Love Is Callin - Kapitel 16
- Hej älskling! Du har äntligen vaknat...sa Johannes och log stort
Nillas Perspektiv
Jag ville inget hellre än att försvinna. Jag drog mig tillbaka upp mot sängen och jag kände hur det gjorde ont i magen igen. Jag tittade bara på Johannes som satte sig på stolen där Eric brukar sitta på och tog min hand. Jag vågade inte röra mig eftersom jag nu visste vad han var kababel till.
- Hur mår du gumman? Det var verkligen inte meningen att du skulle bli skadad sa Johannes och log
- Jag mår bättre sa jag tyst
- Bra, för när du får åka hem så ska vi vara tillsammans föralltid sa Johannes
Jag tittade bara på honom och när han sedan reste sig från stolen så försökte jag nå nödsignalsknappen men han vände sig snabbt om mot mig och jag la mig stilla igen.
- Hur visste du att jag var här? sa jag och såg mot honom
- Din kära lilla mamma berättade det sa Johannes och skrattade
- Mamma? sa jag och kände hur mitt hjärta krossades. Hon hade bara kommit hit för att spionera åt Johannes.
- Ja, din mamma, jag bad henne gå och se om du var här som snuten sagt, för gissa vad, jag var hemma när dom kom dit, dom sa att jag inte varit hemma på dagar sa Johannes
- Varför skulle hon skydda dig och inte sin egen dotter? sa jag och ångrade mig precis när jag sagt orden
- Ja, varför skulle hon skydda mig Nilla? Vad tror du? sa Johannes och ställde sig väldigt nära mig och jag såg hur hans ögon svartnade
- Jag antar att det var du som berättade för snuten om mig? sa Johannes och log läskigt mot mig
- Varför skulle jag göra det? Jag vet ju vad du skulle göra med mig om jag gjorde det sa jag och kände rädslan stiga
- Spela inte dum! Jag VET att det var du! Så, hur mår magen? sa Johannes och tryckte till mot mitt sår
- AAAAAJJJJ skrek jag och kände hur tårarna började rinna
- Bra, då vet vi att du har ont, så då är det bäst du gör som jag säger sa Johannes
- Och vad är det? sa jag och kände hur hela kroppen värkte
- Ta tillbaka din anmälan mot mig! Dom kommer aldrig få fast mig ändå så du kan lika gärna ta tillbaka den sa Johannes
- ALDRIG! JAG HOPPAS DU RUTTNAR I FÄNGELSET DÄR DU HÖR HEMMA! skrek jag för nu var jag trött på att behöva vara rädd för honom
- Det skulle du aldrig sagt! sa Johannes och kom fram mot mig och nu började jag faktiskt bli rädd igen
Samtidigt på hotellet - Erics Perspektiv
Jag hade legat och sovit i ett par timmar nu men jag började sakna Nilla lite för mycket för att vara kvar här. Jag bytte snabbt om till ett par rena kläder och tog på mig mitt svarta linne, gröna kofta med luva och ett par jeans. Jag skyndade mig sedan att fixa håret som var gjort på 3 minuter sen tog jag mina skor och gick snabbt ner mot bilen för att sedan åka mot sjukhuset. Och när jag kom fram till sjukhuset och tog hissen upp mot våningen där Nilla låg så fick jag helt plötsligt en konstig känsla i magen. Jag förstod inte riktigt varför. Men jag gick ur hissen och började gå mot sal 14 men innan jag öppnade dörren så hörde jag ljud. jag hörde Nillas röst och en mans röst. Jag förstod ingenting.
- Ursäkta, men har Nilla Hansson i rum 14 besök? sa jag till kvinnan som satt i receptionen
- Nej, det ska hon inte ha iallafall sa kvinnan
- Men jag hörde just....åh nej, kan jag få låna telefonen? sa jag
- Det finns en telefonautomat där borta sa kvinnan
- Snälla, det här är en nödsituation sa jag
- Okej, men låt det gå undan sa kvinnan och jag tog telefonen
Jag förstod precis vem det var som var inne hos Nilla. Johannes! Bara jag inte kom försent nu! Jag ringde till polisen och jag kände hur hårt mitt hjärta slog i bröstet.
- Stockholmspolisen, vad kan jag hjälpa dig med? sa en kvinna
- Ni måste komma till Västeråssjukhus! Jag vet att den efterlyste Johannes Karlsson är här sa jag
- Hur vet ni det? Sa kvinnan
- han är i sal 14 hos Nilla Hansson! Sa jag och kände hur irriterad jag började bli
- okej, vi skickar dit någon på en gång sa kvinnan
- Skynda er sa jag och la på
Jag gav telefonen till kvinnan och gick mot dörren till rum 14 och jag hörde hur Nilla skrek till ibland och jag ville inget hellre än att bara få springa in till henne.
10 minuter senare - Polisen kommer - Erics perspektiv
Polisen kom och jag blev tvungen att vänta utanför medans dom gick in. När dom sedan kom ut med Johannes så såg jag hur han hade lite blod på fingrarna och jag blev alldeles kall inom mig.
- Nu kan du inte få henne heller! Sa Johannes till mig medans polisen gick ut med honom
Jag såg bara på honom och när jag sprang in till Nilla så låg hon där och jag såg hur hon blödde från läppen och det var en liten blodfläck på täcket och jag förstod att han hade gjort henne illa i såret.
- Nilla? Sa jag och sprang fram till henne och satte mig på sängkanten
- Hej älskling! Vad gör du här? Sa Nilla och såg på mig och jag såg hur hon höll för magen
- Jag ska hämta din läkare sa jag och skulle precis gå ut när hon tog min arm och jag såg hur hennes hand var blodig
- Lämna mig inte sa Nilla
- Jag kommer tillbaka sa jag och gav Nilla en puss på pannan
Jag gick ut för att hämta Nillas läkare och han lovade att komma dit så fort som möjligt. Jag skyndade mig tillbaka till Nilla och satte mig på sängkanten och smekte hennes hår.
- Orkar du berätta vad som hände? Sa jag
- Inte....host....änn sa Nilla och jag såg hur ont hon hade
- Nilla, vi måste undersöka dig och se om det öppnat sig längre in eller om det bara är det utanpå liggande såret som öppnat sig sa Stefan när han kom in
- Hur lång tid tar det? Sa jag
- svårt att säga men du kan vänta här utanför så ger jag dig besked så fort jag kan sa Stefan
- Okej! Tack sa jag och gick ut i väntrummet och såg hur dom körde ut Nilla från hennes rum
Det högg till i hjärtat på mig när jag såg henne i den smärta som hon hade. Men jag fattade inte vad Johannes menade med att nu kan inte du heller få henne. Trodde han att han dödat Nilla? Jag var så förvirrad och samtidigt rädd och om Nilla skulle bli kvar här längre så ville jag stanna här istället för turnén men jag hoppas hon blir utskriven om 1 vecka och så får jag se till att Matte ser efter henne tills jag är tillbaka.
2 timmar senare - Nillas perspektiv
Det hade bara varit på ytan som såret gått upp så dom satte dit nya klamrar kan man säga. Han hade dragit ur stiften som satt i min mage och jag skrek av smärta och jag var samtidigt så rädd. Men nu när polisen äntligen tagit honom så behövde jag aldrig mer vara rädd. Eric kom in till mig och sprang fram till mig och satte sig på sängkanten och gav mig en stor kram.
- Aj, aj sa jag och log
- Ont? sa Eric och log
- Ja, men en skön smärta sa jag och tog Eric i min famn igen
- Vill du berätta vad som hände med Johannes förut? sa Eric och såg på mig
- Jag låg och sov när han helt plötsligt stod framför mig. Han frågade mig massa saker sa jag
- Vad gjorde han sen? sa Eric och tog min hand
- Han bad mig dra tillbaka anmälan och när jag vägrade så började han slå mig lite i ansiktet och sen drog han ut stiften som håller ihop mitt sår sa jag
- Han gjorde vad?! sa Eric och tittade på mig
- Mm..men du fixade hit polisen så dom tog honom, nu behöver jag aldrig mer vara rädd sa jag
- Men hur visste han var du var? sa Eric och såg oroligt på mig
- Mamma, hon var inte här för att träffa mig, han hade skickat henne för att se om jag verkligen var här sa jag
- VA!? Hur kan din egen mamma göra en sån sak? sa Eric och såg irriterat på mig
- Jag vet inte, jag kände på mig att något inte stod rätt till när hon var här men att hon stod på hans sida det trodde jag inte. Hon valde sin man och styvson framför sin egen dotter och det är något jag aldrig kommer kunna förlåta henne för sa jag och kände hur tårarna började rinna ner på mina kinder
- Men jag kommer aldrig aldrig svika dig eller lämna vid din sida! sa Eric och gav mig en het kyss
Jag var så tacksam för att Eric fanns vid min sida men jag kände mig samtidigt orolig. Jag kunde inte förstå att min egen mamma sagt till Johannes var jag fanns. Jag var iallafall säker på en sak och det var att jag aldrig mer ville bli påmind om mitt gamla liv. Jag skulle vara med Eric och mina vänner och dom var min familj från och med nu.
2 veckor senare - Nillas Perspektiv
Jag hade kommit hem för lite drygt 1 vecka sen från sjukhuset. Eric hade varit på turnen i nästan två veckor nu och jag saknade honom så mycket. Han hade bett Mattias ha koll på mig så jag inte gick till dansstudion men varför skulle jag ingentligen göra det? Men såret läkte iallafall och om lite drygt 3 veckor skulle jag åka och ta bort stygnen som jag hade på magen. Men idag skulle jag möta Matte utanför Bion om en liten stund. Men innan dess skulle jag till dansstudion. Ja jag vet, jag får inte det ingentligen men jag vill bara testa lite grann.
Jag tog på mig mina converse och min svarta stickade kofta eftersom det började bli höst ute var det inte direkt skönt att gå i bara linne. Jag gick snabbt mot bussen och åkte mot danslokalen och jag kände hur det gjorde ont i magen vid vissa rörelser men jag skulle inte låta det få stoppa mig.
15 minuter senare - Utanför dansstudion - Nillas Perspektiv
När jag kom till dansstudion så kändes det inte riktigt rätt att vara där men jag gick in iallafall. Jag gick in mot danslokalen som vi brukar dansa i och det var tomt. Jag gick in och började stretcha lite men det gjorde ont på en gång. Jag satte mig på golvet och kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder. Jag tog min hand mot magen och jag kände om jag blödde men det var okej. Såret hade inte gått upp vilket var tur. Jag reste mig sakta upp och när jag hörde hur dörren öppnades fick jag panik.
- Nilla? sa Sabina och såg på mig
- Hej Sabina sa jag och log oskyldigt
- Du får inte dansa, är det de du gjort? sa Sabina och kom fram till mig
- Dansa? Jag ? Aldrig sa jag och log stort
- Nilla, jag vet att du dansat, får jag se på ditt sår? sa Sabina
- Varför? sa jag
- Nilla, får jag se sa Sabina och tog snabbt upp min tröja och hon såg själv att det inte blödde eller hade gått upp
- Ser du? Jag kunde inte ta ett ända danssteg så jag slutade direkt när jag kände hur ont det gjorde sa jag
- Jag förstår att du saknar dansen Nilla men det går inte att du dansar just nu sa Sabina och gav mig en kram
- Jag förstår, men lova att inte berätta för Eric, han blir orolig om han får höra att jag varit här sa jag
- Jag lovar sa Sabina och log
- Oj, jag måste tyvärr gå, ska träffa Matte sa jag
- Okej, men lova mig, INGET MER DANSADE förens du är helt frisk, oavsett hur mycket du saknar det sa Sabina
- Jag lovar, om du lovar att inte berätta för Eric sa jag och log
- Då har vi varsin hemlighet sa Sabina och vi gick snabbt ut från danslokalen
Jag gick ut till bussen igen och åkte in mot stan för att träffa Matte och jag kände hur det värkte i magen igen. Jag förstod ingenting, jag hade ju inte skadat mig under dansen ju. Jag kände på mitt sår igen men det var inget fel på det. Konstigt, jag kanske bara är öm fortfarande.
5 veckor senare - Erics Perspektiv
Idag hade det gått 5 veckor sen jag träffade Nilla sist och jag saknade henne så otroligt mycket. Jag skulle få åka hem till Stockholm idag för vi hade vår sista konsert där och äntligen skulle Nilla vara med på den sista konsertern. Hon hade nämligen varit och tagit bort stygnen på magen förra veckan och nu var hon helt återställd. Jag satt just nu i turnebussen och vi var på väg hemåt när jag precis skulle ringa Nilla för att se hur hon mådde.
- Nilla här sa Nilla när hon svarade
- Hur mår min underbara flickvän idag? sa jag och log
- Hon mår fantastiskt för idag kommer hennes underbara pojkvän hem sa Nilla och skrattade
- Åh, jag har saknat dig så frukansvärt mycket! Jag vill bara vara hemma hos dig just nu sa jag
- Jag vill bara att du kommer hit för jag saknar dig så mycket sa Nilla
- Eric, hur länge ska du ha telefongos ingentligen? sa Alex bakom mig
- Haha, hälsa Alex att det kan ta en stund sa Nilla och vi skrattade båda två
- Alex, det kan ta en stund sa Eric och skrattade
- Du är verkligen hur söt som helst sa Nilla och jag hörde något konstigt ljud i bakgrunden
- Du är världens sötaste! Men vad var det som lät i bakgrunden? sa jag
- Det var visst posten, sa Nilla och jag hörde hur det blev tyst i andra änden av telefonen
- Nilla? Vad händer? sa jag och försökte få kontakt med Nilla
- Jag fick ett brev....sa Nilla och jag förstod att det inte var roligt
- Vadå för brev? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Det är från Stockholms tingsrätt sa Nilla och jag kände hur mitt hjärta frös till is
Detta är kapitel 16 av Love Is Callin. Jag hoppas ni ska tycka om det :) Kapitel 17 kommer imorgon(torsdag) och då får vi den spännande fortsättningen. Vad står det ingentligen i brevet från tingsrätten? Kommer Nilla klara den sista konserten? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i den spännande fortsättningen i kapitel 17 som kommer imorgon.
TUSEN TUUUSEN TACK för alla era underbara kommentarer och för att ni läser bloggen! Jag blir alltid lika glad av era fina kommentarer! NI ÄR dom bästa läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! Tack för att ni håller bloggen vid liv !
LOVE U ALL! <333<3333<333333
Love Is Callin - Kapitel 15
Inte vara nervös? Jag visste vad som skulle hända om jag berättade sanningen för dom och dom aldrig får tag i Johannes och han får veta vad jag sagt så kommer han komma efter mig igen. Hur skulle jag göra nu?
Förhöret börjar - Nillas Perspektiv
Eric satt bredvid min säng och höll hårt i min hand och jag kände hur hårt mitt hjärta slog.
- Kan du berätta vad som hände den där kvällen? sa polisen
- Jag och Eric kom ut från arenan och började gå mot bilen när han kom fram till oss sa jag
- Han? Har du sett den här mannen förut? sa polismannen som heter Krister
- Ja, det var min styvbror, Johannes sa jag och kände hur tårarna rann ner för mina kinder
- Din styvbror? Vet du vart han kan befinna sig just nu? sa Krister
- Nej, ingenaning sa jag
- Kan du berätta vad som hände när han kommit fram till er? sa Krister och skrev ner allt jag sa
- Han sa massa saker, som att jag hade svikit honom och att jag skulle få ångra det. Sen började han gå på Eric och när jag såg hur han tog upp kni.....försökte jag få fram och då tog Eric ett hårdare grepp om min hand
- kniven, så ställde jag mig framför Eric och då kände jag hur kniven stack rakt in i min mage sa jag
- Så det var inte dig gärningsmannen var ute efter? sa Krister och såg på mig
- Nej, han skulle ha stuckit ner Eric, men jag ställde mig i vägen sa jag
- Okej, dom här blåmärkena, kom du i samband med slagsmålet? sa Krister
- Nej, han kom hem till mig tidigare och slog mig, han sa att vi hade ouppklarade affärer sa jag
- Vad menade han med det? sa Krister
- Att han inte var klar med mig sa jag och såg på Eric
- Du klarar det här gumman sa Eric och gav mig en puss på kinden
- Så, det här var inte första gången han slagit dig? sa Krister
- Nej, det var det inte sa jag
- När började han misshandla dig? sa Krister och skrev något i sitt block
- När jag var runt 13 år, min styvfar började misshandeln av mig och först försvarade Johannes mig, men sen när han fick veta att jag inte hade samma känslor för honom började han slå mig med sa jag
- Har du polisanmält detta? sa Krister
- Nej, jag vågade aldrig sa jag
- Uttnyttjade han dig? sa Krister
- Ja, han kunde komma in till mig på nätterna och se på mig när jag sov och ibland gick han längre och... sa jag och kände hur tårarna forsade
- Räcker det inte nu? sa Eric och satte sig på sängkanten istället
- Jag är ledsen men vi måste ställa dom här frågorna. Nilla, kan du berätta vad som hände senare? sa Krister
- Det fortsatte ända tills jag fyllde 17 år och jag fick nog. Jag bytte efternamn, flyttade till Stockholm och bytte mobilnummer sa jag
- Vad heter din mamma och styvfar i efternamn? sa Krister
- Dom är inte gifta, mamma heter Gustavsson och han heter Peter Karlsson sa jag
- Och din mammas förnamn? sa Krister
- Cecilia sa jag
- Tack! Det var alla frågor vi hade, vi kommer ta kontakt med din mamma och styvfar och sen om dom hört något från gärningsmannen, tack för att vi fick fråga dig lite saker. Vi återkommer sa Krister
- Ta fast honom snälla sa jag
- Vi ska iallafall göra ett försök sa Krister och log mot mig medans han gick ut genom dörren
Jag såg på Eric och jag kände hur tårarna började rinna igen och jag la mitt huvud mot Erics bröst och han la sina armar runt mig och jag kände mig trygg. Jag ville ingentligen inte att han skulle ta kontakt med min mamma, vi hade inte setts sen den dagen jag flyttat och jag tror faktiskt inte hon bryr sig om att jag ligger här ändå. Eric satt och höll om mig en bra stund innan han var tvungen att åka till hotellet en stund för att prata med Tomas. Dom skulle diskutera om hur dom skulle göra med turnen nu. Jag la mig ner lite försiktigt och somnade en stund.
Senare på hotellet - Erics Perspektiv
Jag och Tomas satt i ett av hotellets konferans rum för att prata om hur vi skulle göra med turnen. Vi hade redan ställt in 2 stycken och nu skulle vi diskutera om vi skulle ställa in fler eller om vi skulle fortsätta turnen utan Nilla.
- Vi måste fortsätta med turnen, vi får ta in en ersättare för Nilla sa Tomas
- Menar du allvar? sa jag förvånat
- Ja, sen om Nilla kan komma tillbaka så får hon dansa istället sa Tomas
- Men jag kan inte göra det här utan Nilla sa jag
- Jag är ledsen Eric, men vi kan inte fortsätta ställa in fler konserter nu sa Tomas
- Men...sa jag och kände hur det bildades en stor klump i halsen
- Inga Men Eric, nästa konsert är om en vecka, så du kan stanna hos Nilla tills nästa vecka, men sen måste du åka till Umeå, jag är ledsen, det är bara så det är sa Tomas
- Okej, så när måste jag åka? sa jag och såg på Tomas
- Nästa tisdag sa Tomas
- Okej, jag förstår, Kan jag gå? sa jag
- Ja, det är okej sa Tomas
Jag började gå ut från rummet och ner mot entrén för att sedan åka mot sjukhuset. Jag visste inte hur jag skulle berätta för Nilla att jag måste åka nästa tisdag. Jag ville inte dansa med någon annan än Nilla och nu när jag skulle dansa med någon jag inte kände, hur skulle jag då få till känslan som jag behöver för att göra dansen super bra? ÅH! Varför måste allting vara så komplicerat? Jag hoppade snabbt in i bilen för att åka mot sjukhuset för att träffa Nilla. Jag hoppas hon blir utskriven snart så kanske hon kan följa med på turnen ändå. Jag hoppas på det iallafall.
Samtidigt på sjukhuset - Nillas Perspektiv
Jag låg och sov när jag hörde hur dörren öppnades. Jag öppnade sakta ögonen och när jag såg vem det var så fick jag en chock. Det var min mamma. Jag förstod ingenting, vad gjorde hon här? Hur visste hon att jag var här?
- Hej Gumman! sa mamma
- Hej Mamma, hur visste du att jag var här? sa jag och såg på henne
- Det var polisen som berättade, dom kom hem till oss för en stund sen och berättade, får jag sätta mig? sa mamma och nickade mot stolen
- Ja, visst sa jag och såg på mamma medans hon satte sig på stolen
- Jag kan inte förstå hur Johannes kunde göra såhär mot dig sa mamma
- Du trodde mig inte när jag berättade förut sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Jag är så ledsen att jag inte trodde dig, jag har varit så orolig för dig ända sedan du flyttade sa mamma
- Har du? sa jag och torkade mina tårar
- Ja, du är ju min dotter, Det är väl klart jag tänkt på dig, men jag trodde aldrig det..sa mamma och vände sig om när dörren öppnades igen
- Finns världens vackraste...Nilla här sa Eric och såg förvånat på mig och mamma
- Eric, det här är min mamma, Mamma det här är min pojkvän Eric sa jag
- Eric? sa mamma och såg förvirrat på mig
- Ja, Eric Saade sa jag och log
- Hej Eric sa mamma och tog Erics hand
- Hej Cecilia sa Eric och tog mammas hand
- Mamma kom hit efter att polisen berättat vad som hänt sa jag och la min arm runt Erics midja när han satte sig på sängkanten
- Okej, men har dom hittat Johannes? sa Eric och såg på mamma
- Nej, han har inte varit hemma på flera veckor, så vi förstod inte vad som hänt förens polisen berättade sa mamma
- Men mamma, jag är jätte glad att du kom men om det är okej så vill jag vara ensam med Eric en stund sa jag
- Det är klart det är okej, vi ses senare gumman sa mamma och gick snabbt ut från rummet
Eric tittade snabbt på mig och torkade mina tårar som runnit ner på mina kinder. Jag vet att jag kanske låtit lite hård mot mamma men jag vågade inte lita på henne riktigt ännu. Det var som att hon döljde något för mig men jag visste inte vad så det var därför jag ville vara ensam med Eric.
- Hur mår du gumman? sa Eric och log
- Det är bättre, jag mår illa men det börjar bli bättre, men du ser lite ledsen ut sa jag och såg oroligt på Eric
- Nej, eller, jag pratade med Tomas förut om turnen och konserterna sa Eric
- Ni ska fortsätta utan mig eller hur? sa jag och såg på Eric
- Ja, han ska ta in en ersättare tills du kommer kunna dansa igen sa Eric och jag såg att han var ledsen för det
- Jag vill att ni ska fortsätta, med eller utan mig, jag klarar mig sa jag och log
- Men jag vill dansa med dig sa Eric och såg förvånat på mig
- Jag vill dansa med dig, men jag vet inte om jag kommer få dansa på ett tag sa jag och kände hur det gjorde ont i mitt hjärta
- Vi kommer klara det här tillsammans! Du ska få dansa igen sa Eric och tog min hand
- Jag hoppas på det iallafall sa jag och log stort mot honom
- Inte hoppas, vet, både du och jag vet att vi kommer få dansa tillsammans igen sa Eric och gav mig en kyss som jag snabbt besvarade
Eric och jag myste tillsammans i min sjukhussäng en bra stund innan det var dags för mig att få mat men jag mådde bara illa så jag kunde inte äta någonting just nu. Eric stannade nästan hela kvällen och det var nog tur för mig eftersom min läkare Stefan kom med ett besked som jag inte ville ha.
KNACK KNACK
- Hej Nilla, jag tänkte prata lite med dig sa Stefan och kom in till oss
- Okej, vad har hänt? sa jag och såg oroligt på Stefan
- Jag tänkte bara berätta att du kan få åka hem om 1 vecka sa Stefan
- Är det sant? sa jag och blev sjukt glad
- Ja, men det som är lite tråkigare är att du inte kommer få dansa på 1 månad sa Stefan
- Ursäkta? sa jag och såg förvånat på Stefan
- Eftersom du haft både hjärnskakning och du har blivit ihop sydd inne i buken med så vill vi vara helt säkra på att det blir helt läkt innan vi kan låta dig dansa igen sa Stefan
- Så hon kan inte vara med på turnen alls? sa Eric och såg på Stefan
- Jag är ledsen, men det kan hon inte, sa Stefan
- 1 månad? 1 månad? Kommer jag inte få dansa på 1 månad? sa jag och kunde inte riktigt få in det i mitt huvud
- Nej, du kommer inte få dansa på 1 månad, jag är ledsen, men du får åka hem om 1 vecka iallafall sa Stefan
- Tack, men jag tror jag måste få smälta det här lite sa jag och såg på Stefan
- Det är förståligt. Jag återkommer imorgon sa Stefan och gick ut för att lämmna mig och Eric ensamma en stund
Jag kunde inte förstå vad han sagt. 1 månad? Jag ville ju dansa nu på en gång när jag blev utskriven men nu skulle jag inte få dansa på en hel månad. Eric smekte min kind och jag tror han såg hur ledsen jag var. Men det var verkligen skönt att han var där.
Senare den kvällen - Eric har åkt till hotellet för att sova - Nilla sover på sjukhuset - Nillas Perspektiv
Eric hade suttit vid min sida i säkert flera timmar innan jag hade somnat och han bestämt sig för att åka hem till hotellet för att sova en stund innan han ville komma tillbaka till sjukhuset och vara tillsammans med mig. Jag drömde mardrömmar nästan varje natt och det var alltid om samma sak. Johannes. Jag såg hur han kom med kniven och hur han stack in den i min mage. Jag satte mig spikrakt upp i sängen och kände hur jag var helt kallsvettig och rädd. Jag försökte somna om men när jag hörde dörren öppnas återigen så förstod jag ingenting. Eric är ju på hotellet och min läkare skulle ju inte komma hit förens imorgon.
Jag slöt sakta min ögon igen för att somna om, jag orkade inte riktigt se vem det var eftersom jag trodde det var en sköterska men när jag kände hur någon smekte min kind så log jag stort för jag trodde det var Eric. Jag öppnade sakta ögonen igen och när jag fick se vem det var så blev jag livrädd.
- Hej älskling! Du har äntligen vaknat...sa Johannes och log stort
Detta är kapitel 15 av Love Is Callin. Jag hoppas ni ska tycka om det lika mycket som ni gillat dom andra. Kapitel 16 kommer imorgon(onsdag) och då kommer den spännande fortsättningen. Vad händer nu med Nilla? Kommer Johannes skada henne igen? Vad händer när Nilla försöker dansa innan den första månaden är slut?Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 16.
TUSEN TUUUUSEN TACK för alla era super fina kommentarer och för att ni läser bloggen! Ni är verkligen dom mest fantastiska och underbaraste läsarna som finns ! SÅ åter igen TUUSEN TACK! Ni är bäst! Ni håller bloggen vid liv !
Love u all! <3<3<333<333