Love Is Callin - Kapitel 27

- Nej men Hej Nilla, Ernold var det va? sa Peter och såg på mig och Eric
- Eric heter jag sa Eric och såg irriterat på Peter
- Förlåt, men vad är det här då? sa Peter och såg på barnvagnen och jag började få riktigt mycket panik.

      
 
 Nillas Perspektiv
 
- Vad menar du? sa jag och ställde mig framför vagnen
- Är det era? sa Peter och såg irriterat på mig
- Det har inte du med att göra sa jag och såg argt på honom
- Så du har alltså fått tvillingar och inte berättat det för din mamma? sa Peter och såg förvånat på mig
- Ja, det har jag sa jag surt
- Men jag är deras mormor sa mamma och såg på mig
- Nej, det är du inte, biologiskt sätt kanske men du valde bort mig och därför ska du inte ha någon kontakt med tvillingarna sa jag
- Det där menar du inte sa mamma
- Jo, det gör jag visst. Kom Eric, pappa väntar nog sa jag och tog barnvagnen och försökte gå förbi men Peter ställde sig framför vagnen
 
- Din pappa?! sa Peter argt
- Ja, han tog kontakt med mig och jag är glad för det sa jag
- Snälla Nilla, kan jag inte få se dom iallafall? sa Mamma
- Nej, vi kommer försent, låt oss gå sa jag
- LÅT din mor se dom sa Peter
- Det är upp till oss, låt oss gå nu sa Eric och ställde sig bredvid mig
- Lägg dig inte i det här Edvard sa Peter
- ERIC! sa Eric argt och Elina började skrika
- Såja, shh....sa jag och försökte lugna henne och gav henne sin napp och då somnade hon om
- Låt oss gå nu! sa jag
- Okej, men din mamma har rätt att träffa sina barnbarn sa Peter när han släppte förbi oss
- Låt oss vara! sa jag och vi började gå mot dammen för att träffa pappa och jag kände hur tårarna började rinna
 
Vi stannade vagnen och Eric tog mig i sin famn och jag kände hur tårarna rann. Varför måste det alltid vara så mycket problem? Varför kan jag inte bara få vara med min familj ifred? Jag torkade mina tårar och vi gick sedan vidare för att träffa min pappa vid dammen. 
 
- Hej pappa sa jag när vi kom fram och gav honom en kram
- Hej gumman! Hej Eric sa pappa och gav oss varsin kram
- Förlåt att vi blev lite sena sa jag
- Det gör inget, kom det något i mellan? sa pappa och såg på mig
- Nej, eller vi mötte mamma och Peter sa jag och såg på pappa
- ÄR DOM HÄR!? skrek pappa till och jag fick snabbt hyscha honom så inte någon av tvillingarna skulle vakna
- Ja, vi mötte dom här förut sa jag och såg på pappa
- Dom ville inte låta oss gå, dom eller rättare sagt Peter var otrevlig mot speciellt Nilla sa Eric
- Vad gjorde han?! sa pappa argt
- Ingenting, han ställde sig mest i vägen och ville låta mamma se tvillingarna sa jag
- Rörde han dig? sa pappa
- Nej, det gjorde han inte sa jag 
- Bra, möter vi dom så ska jag ta ett riktigt snack med honom sa pappa 
- Nej, det ska vi inte, kom nu, sa jag och vi gick en promenad i parken
 
Vi gick i parken och vi fick bara stanna vid en parkbänk så jag fick amma både Jamie och Elina. Men sen somnade dom om i vagnen och vi gick vidare. När vi skulle gå ut från parken så kom dom igen. Mamma och Peter.  Jag såg hur pappas ögon svartnade och jag fick panik.
 
- Fredrik? sa mamma när vi möttedom igen
- Hej Cecilia! sa pappa och såg på mamma
- Pappa, jag och Eric måste gå, sa jag
- Okej, gumman, vi ses! sa pappa och gav mig och Eric en kram och log mot tvillingarna 
- Tror du det kommer bli okej? sa Eric när vi fått förbi dom
- Ja, dom klarar sig sa jag och log
- Jag måste nog gå till studion, klarar du dig? sa Eric och log
- Klart jag gör. Jag går förbi ICA på vägen hem sa jag
- Okej, jag kommer hem till dig så fort jag kan sa Eric och log
- Gör det världens underbaraste sa jag och vi gav varandra en passionerad kyss innan vi skiljdes åt
 
 Senare - Eric ordnar inför överraskningen - Erics Perspektiv
 
Jag skulle inte till studion idag men jag hade en överraskning till Nilla och därför var jag tvungen att säga att jag skulle till studion. Jag skulle nämligen be Nilla flytta ihop med mig. Jag hade varit och tittat på en större lägenhet där både vi och tvillingarna skulle få plats och jag ska fråga henne ikväll men innan dess behöver jag fixa lite saker. Nu skulle jag till mäklarfirman för att skriva på kontraket för lägenheten. Jag hoppas såklart på att hon vill bo med mig men jag var såklart lite nervös ändå.
 
- Hej igen Eric! Dags att skriva kontrakt? sa mäklaren
- Självklart sa jag och log
- Kanon, då ska vi se, du ska skriva under där sa mäklaren och visade mig
- Okej, sa jag och skrev snabbt under
- Sådär, och här har du nycklarna sa mäklaren och gav mig nycklarna till lägenheten
- Tack ! Då är det bara att flytta in alltså sa jag
- Jajamän! sa mäklaren
- Tack för allt ! sa jag och vi skakade hand och jag gick sedan för att gå hem till mig.
 
När jag kom hem till mig la jag snabbt nycklarna i en ask och satte på en rosett. Jag log för mig själv när jag tänkte på hur Nillas min skulle bli när hon fick se nycklarna. Hon kommer nog inte förstå vad dom är till änn men det kommer bli en underbar kväll. Jag tog asken och nu skulle jag ta en promenad till Nilla, för kom jag för tidigt så skulle hon bli misstänksam. 
 
Senare - Hemma hos Nilla - Nillas Perspektiv
 
Jag hade precis ammat båda tvillingarna och bytt blöjor och nu låg dom i sina spjälsängar och sov som små änglar medans jag gjorde iordning maten för mig och Eric. Eric hade ringt för fem minuter sen och sagt att han var 1 kvarter bort och var här när som helst. Jag la upp maten och när jag gjort klart allting så ringde det på dörren.  Jag sprang för att öppna och jag kramade snabbt om Eric som kom in.
 
- Är du hungrig? Jag har gjort pasta med räkor sa jag och log
- Wow, du är ju hur duktig som helst sa Eric och vi satte oss ner för att äta 
 
Vi åt snabbt upp maten och jag dukade av och Eric stoppade ner disken i diskmaskinen och jag satte mig ner i soffan för att vila. Eric kom och satte sig bredvid mig och jag såg att han höll något i handen.
 
- Jo, Nilla, jag har en sak till dig sa Eric och satte sig framför mig
- Vadå? sa jag och log stort
- Det här sa Eric och tog fram en ask med en rosett på
- Åh, vad du är gullig sa jag och log
- Öppna, det är inget farligt sa Eric och skrattade
- Det vet man väl aldrig, sa jag och öppnade asken men när jag såg vad som låg i förstod jag ingenting
- Älskling, vad är det här? sa jag och tog upp nycklarna som låg i asken
- Det är dina nycklar, till vår nya lägenhet sa Eric och log stort
- DU Skojar?! sa jag chockat
- Nej, jag har köpt en lägenhet till dig och mig sa Eric och skrattade
- Åh, Jag älskar dig sa jag och kastade mig i Erics famn så jag hamnade över honom i soffan och vi kysstes
 
Jag kunde verkligen inte vara lyckligare. Han hade köpt en gemensam lägenhet till oss och vi kunde flytta in när vi ville. Eric hade lite intervjuer imorgon och då fick jag ta hand om tvillingarna samt packa ner lite saker som skulle till vår nya lägenhet men det gjorde ingenting för jag var just nu världens gladaste tjej.
 
2 dagar senare - Nilla och Eric packar - Nillas Perspektiv
 
Jag och Eric höll på att packa ner lite av mina saker inför flytten. Tvillingarna satt i varsin babysitter och sov medans mamma och pappa packade. Eric var duktigare på att packa än mig men jag fick ju gå ifrån då och då för att amma men det gjorde ingenting. 
 
RING RING RING RING
 
- Nilla här sa jag
- Hej gumman! Kan du komma till sjukhuset tror du? sa pappa
- Ja, eller vad är det som hänt? sa jag och kände hur hjärtat slog fortare
- Det är inget jag vill ta såhär på telefon, kan du komma tror du? Jag är utanför entrén sa pappa
- Ja, jag kommer på en gång sa jag och vi la på
- Älskling, pappa ringde, han bad mig komma till sjukhuset, är det okej om jag lämnar dig ensam med tvillingarna en liten stund? sa jag och log
- Självklart, men är det något allvarligt? sa Eric och såg på mig medans jag tog på mig skorna
- Jag vet inte, han sa bara att jag skulle komma och möta honom, jag kommer så fort jag kan mina älsklingar sa jag och gav dom alla tre varsin kyss men Eric fick en extra lång kyss
 
Senare utanför sjukhuset - Nillas Perspektiv
 
När jag kom till sjukhuset såg jag inte pappa på en gång men när jag väl såg honom så log han. Jag hoppas det betyder att det är bra nyheter. Jag gick snabbt fram till pappa och han gav mig en stor kram.
 
- Pappa, vad är det som har hänt? sa jag och såg med rädd blick på honom
- Det är såhär Nilla, jag är friskförklarad sa pappa
- VA!? sa jag och såg förvånat på honom
- Jag var här idag för att få ett besked om jag var frisk eller om jag skulle få fortsätta med behandlingen men jag är friskförklarad sa pappa
- Så du är frisk från cancern? sa jag och kände hur det bara blev världens glädjerus inom mig 
- Ja, allla cancerceller är döda och jag är en frisk morfar och pappa som ska finnas vid din sida hela livet sa pappa och kramade om mig
- Du är världens bästa pappa, du vet det va? sa jag medans han kramade om mig
- Och du är världens bästa dotter sa pappa och log
 
Vi stod kvar en stund och jag var verkligen hur glad som helst att min pappa äntligen var friskförklarad och jag var så glad att jag äntligen hade hela min familj. Pappa följde sedan med mig hem och vi berättade för en väldigt glad Eric. Men jag vet inte om han var mest glad för att jag kommit hem så jag kunde ge Jamie mer mat  eller om han var glad för pappa men jag tror han var glad för oss båda. Pappa började hjälpa Eric att packa medans jag satt i soffan med Jamie som åt. Jag hade verkligen fått världens absolut bästa familj.
 
3 månader senare - Eric och Nilla kommer till dansstudion - Erics Perspektiv
 
Nilla och jag hade med oss våra tvillingar i varsitt babyskydd(bilbarnstol för nyfödd) och dom var nu 3 månader. Dom var hur söta som helst och personligheterna börjar komma mer och mer nu. Men idag skulle Nilla få dansa lite grann, magen hade återgått till det normala igen och hon såg verkligen fram i mot att få dansa lite igen. Jamie och Elina hade hörselskydd på sig för att inte bli berörda av musiken. Nilla bytte om inne i tjejernas omklädningsrum och jag hos killarna. Nilla hade tvillingarna hos sig. 
 
Jag kom ut till danssalen och när jag fick syn på vem som stod där så var det som att mitt hjärta frös till is. Jag hörde hur dörren till tjejernas omklädningsrum öppnades och Nilla kom ut med tvillingarna som låg och sov. Och hon ställde ner babyskydden vid den bortreväggen och vände sig sen om mot mig. Jag log försiktigt mot Nilla men när hon fick syn på personen jag med sett var det som att hon fick en chock.
 
- Hej Nilla! sa Sanna och log
- Sanna.....sa Nilla och såg irriterat på henne

Detta är kapitel 27 av Love Is Callin. Jag hoppas ni ska tycka om det :) Kapitel 28 av Love Is Callin kommer redan imorgon(söndag) och då hoppas jag verkligen att det kommer tidigare. Men har haft fullt upp idag tyvärr. Men i kapitel 28 får vi den spännande fortsättningen. Vad gör ingentligen Sanna i danssalen? Vad är det Eric planerar för ny överraskning till Nilla? Och vad planerar Sanna ingentligen? Det och mycket mycker mer kommer ni få veta i kapitel 28 som kommer imorgon(söndag).
 
TUUSEN TUSEN TUSEN TACK för att ni läser bloggen och för alla era underbara kommentarer! Det betyder verkligen hur mycket som helst att ni läser bloggen! NI är dom bästa som finns!! Utan er skulle inte bloggen finnas! TUSEN TACK! 
 
LOVE U ALL SO MUCH! <3333<33333<333333

Kommentarer
Anonym säger:

Vem är Sanna nu igen? Eller har hon vart med innan alls?

Svar: En av dansarna som var inhoppare. Hon har varit med innan i dom tidigare kapitlen :)
Natalie Johansson

2012-08-19 | 02:21:04
Nadja säger:

Hehe jag kommer inte på något bra att skriva om denna fantastiska novell. Känns som jag skrivit allt bra men du vet ju hur mycket jag uppskattar denna och hur mycket jag älskar den :D

2012-08-19 | 07:31:48
Ellen säger:

It's so fu**ing good! :)<33333333333333333333333333

2012-08-19 | 11:27:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback