Its Like That With You - Kapitel 20 - Det sista kapitlet - del 2
Det var nog bland det tuffaste jag gjort, jag var helt slut när vi hade kört klart hela banan. Vi hoppade in i bilen igen och nu skulle vi åka och käka lite sen lunch för att sedan åka till ett spa där vi tjejer skulle ha en mysdag tillsammans. Senare skulle vi åka och käka en tjejmiddag hemma hos Lina och jag hade det verkligen kul. Jag hoppades Eric hade lika roligt och imorgon så ska jag vara med Lina hela dagen så jag får inte träffa Eric mer förens ikväll och det blir på bröllopet som vi ses igen. Jag var verkligen nervös men jag visste att jag skulle bli lyckligaste tjejen på hela jorden efter att jag fått säga Ja till Eric.
Dagen efter-förmiddag hos Lina
När jag hade vaknat på morgonen var det sista gången jag och Eric sågs som ogifta. Jag hade packat ner lite kläder för en heldag med Lina och Johanna. Eric och jag hade sagt hej då och gett varann en varsin kyss innan vi skiljdes åt. Lina och jag väntade på Johanna innan vi skulle gå till en nagelsalong för att fixa våra naglar och sedan hämta brudbuketten som vi hade beställt.
RING RING
- Hej gumman! sa Lina när hon öppnade och Johanna kom in
- Hej tjejen sa Johanna och gav mig och Lina en kram
- Är ni klara? sa Johanna och log
- Jajamän, kom vi går sa jag och vi gick mot nagelsalongen
Vi skrattade och hade det jätte roligt på vägen dit och jag hade verkligen två av mina bästa vänner med mig och jag hade det så roligt. Utan dom hade inte den här dagen blivit lika rolig. Vi kom fram efter 15 minuters promenad och vi gick in.
- Hej! Vi ska fixa naglarna inför ett bröllop sa Lina
- Okej, vilket namn? sa kvinnan
- Natalie Johnsson sa jag
- Ja, då ska jag bara säga till tjejerna så kommer dom snart sa kvinnan
- Tack sa jag och vi satte oss ner för att vänta på att få hjälp
Vi fick vänta i någon minut sedan kom dom ut och hjälpte oss. Jag fick vita blommor och små kristaller på och dom andra fick rosa blommor med små kristaller på. Vi snackade massor och jag kände hur nerverna började komma redan men jag kände mig samtidigt så glad. Efter att vi varit där i ungefär 45 minuter så gick vi till blomsterbutiken för att hämta buketten. Sen skulle vi hem till Lina och ha en trevlig tjejkväll. Vi hämtade blomsterbuketten och jag blev jätte nöjd med den. Vi gick sedan hem till Lina och jag funderade på vad Eric gjorde just nu.
Erics Perspektiv
Natalie har nu varit borta i några timmar men jag saknar henne så mycket ändå. Jag hade just gjort ett tv-studio uppträdande men nu skulle jag hem och vänta till J-son kommer hit för en grabbkväll innan bröllopet imorgon.
Jag öppnade dörren och gick in och det kändes så tomt när inte Natalie var här hemma. Jag tog en macka innan J-son kom och sen satte vi oss framför tv:n och spelade lite fotbollsspel.
- Är du nervös nu då? sa J-son
- Nja, lite grann men samtidigt kan jag inte vänta på att få henne som min fru. Jag har aldrig varit så kär sa jag
- Oh, thats cool bro, men ni passar faktiskt bra ihop sa J-son
- Tack, ja minns du när vi träffade dig första gången och du försökte sno henne från mig sa jag och skrattade
- Haaha, jag försökte väl inte sno henne sa J-son
- Haha, Försök inte sa jag och vi skrattade
J-son och jag fortsatte att snacka och spela lite,käkade och hade en riktigt rolig grabb kväll men jag saknade Natalie och undrade hur hon hade det hos Lina.
Natalies Perspektiv
Vi hade satt på oss våra pyjamasar och snackade i Linas säng. Vi hade precis ätit och nu käkade vi godis och drack läsk. Vi hade det jätte roligt och jag är verkligen tacksam för mina underbara vänner.
- Hur känner du nu? sa Lina
- Jag är nervös men samtidigt väldigt glad, tänk om vi inte hade gått till Grönan den där dagen så hade vi inte suttit här sa jag
- Men Lina, var det du som gjorde att vi förlorar Natalie? sa Johanna och skrattade
- Ja precis, det var du sa jag och skrattade
- Men sluta, ni är ju galna sa Lina och skrattade
- Men vi kan gå till grönan och se om vi hittar dig en man med sa jag och skrattade
- Meh, sa Lina och skrattade
Vi fortsatte att prata och vi hade väldigt roligt. Men ju mer klockan gick ju mer nervös blev jag inför bröllopet. Tänk om jag skulle snubbla? eller säga fel i kyrkan? Jag kände hur magen ville vända sig ut och in men jag hoppas jag inte gör bort mig totalt imorgon. Efter en rolig kväll somnade vi alla tre. Men jag vaknade några gånger av någon mardröm eftersom jag var så pass nervös.
Nästa dag-Hos frisören
Jag,Lina och Johanna satt hos frisören för att fixa i ordning våra hår. Dom lockade mitt hår och sen satte dom upp lite och lät det hänga ner i bak och sen satte dom dit ett diadem och små diamanter i håret. Jag blev sminkad och dom andra med. Jag blev jätte nöjd och sen gick jag ut till provhytten för att sätta på mig bröllopsklänningen.
Jag tittade mig i spegeln och jag var verkligen nöjd.
- Vad tycker ni? sa jag och gick ut
- Wow, du är jätte vacker sa Lina
- Tack sa jag och log
- Är ni klara? sa en av sminköserna
- Jajamän sa jag
- Bra för limosinen är här utanför sa frisören
- Okej kom då tjejer sa Johanna
Vi hoppade in i limosinen och åkte sedan till kyrkan. Alla hade tydligen redan gått in och jag blev ännu mer nervös. Vi klev ur bilen och gick in till kyrkan. Min pappa stod och väntade på oss.
- Oj, vad du är vacker min flicka sa pappa och log
- Tack sa jag och log
- Kan brudtärnorna komma hit? sa vaktmästaren
- Okej, då går ni in på, tre, två, ett sa vaktmästaren och Lina och Johanna började gå in
- Ser du till att jag inte ramlar?sa jag
- Jag finns alltid vid din sida sa pappa och log
- Då kan ni börja gå in sa vaktmästaren och vi började gå in
Vi började gå in mot altaret och när jag fick se Eric stå där så slog mitt hjärta tusen gånger mer. Eric log mot mig och jag kände hur tårarna ville börja rinna. Pappa lämnade mig vid Erics sida och jag såg hur Erics ögon var tårögda. Vi ställde oss framför prästen och det var nu som mitt liv med Eric skulle börja.
- Inför Guds ansikte är vi samlade till vigsel mellan er två, Natalie Vera Johnsson och Eric Khaled Saade. Vi är här för att be om Guds välsignelse över er och för att dela er glädje. Äktenskapet är en Guds gåva instiftat till samhällets bestånd, till människors hjälp och glädje, till inbördes stöd och förbjupad samhörighet i mörka och ljusa dagar. Att leva som man och hustru är att leva i förtroende och kärlek, att ta ansvar för varandra och hemmet, och att troget stå vid varandras sida. sa prästen och gjorde en gest mot Lina att hon skulle läsa
- Jesus sade: Skaparen gjorde från början människorna till man och kvinna. Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt sa Lina
- Inför Gud och i denna församlings närvaro frågar jag dig Eric Khaled Saade: Vill du ta Natalie Vera Johnsson till din hustru och älska henne i nöd och lust? sa prästen
- Ja sa Eric och log
- Inför Gud och i denna församlings närvaro frågar jag dig Natalie Vera Johnsson: Vill du ta Eric Khaled Saade till din man och älska honom i nöd och lust? sa prästen
- Ja sa jag och log mot Eric
J-son som var bestman gav prästen ringarna.
- Gud, du som är alltings skapare och Herre, välsigna Natalie Vera Johnsson och Eric Khaled Saade i deras äktenskap. Låt dessa ringar för dom vara tecknet på deras löften om ömsesidig kärlek och trohet. Genom Jesus Kristus, din Son vår Herre.
- Amen sa församlingen
Prästen gav oss ringarna och jag gav brudbuketten till Lina. Eric och jag tog varsin ring och höll dom framför oss.
- Jag Eric Khaled Saade tar dig, Natalie Vera Johnsson nu till min hustru att dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt. sa Eric
- Jag Natalie Vera Johnsson tar dig, Eric Khaled Saade nu till min man att dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt. sa jag
Vi trädde på varandra ringarna och nu höll vi varandras händer och såg in i varandras ögon.
- Ni har nu ingått äktenskap med varandra och bekräftat detta inför Gud och denna församling. Ni är nu man och hustru. Må Herren vara med er och leda er i sin sanning nu och alltid, du kan nu kyssa bruden sa prästen
Eric tog sin hand om min nacke och gav mig en kyss och hela kyrkan jublade när vi gav varandra kyssen.
- Och nu några ord från bruden sa prästen
- Tack sa jag och fick en mikrofon
- Det här är till dig älskling sa jag och började läsa en text till Eric
- 'Cause there are times I just look at the cover,And there are times when I wanna read what's inside,
And then there are times when it feels like I wrote every line, It's like that with you sa jag och såg in Erics ögon och han kysste mig och jag var så otroligt lycklig.
And then there are times when it feels like I wrote every line, It's like that with you sa jag och såg in Erics ögon och han kysste mig och jag var så otroligt lycklig.
Detta var sista kapitlet av Its Like That with you och nästa novell som kommer imorgon är Masquerade. Hoppas ni tycker om den första novellen och att ni ska tycka om dom kommande novellerna med.
Kramar till er alla !
Konstigt med kapitel 20 del 1
Hej alla fina läsare!
Jag vet inte varför men kapitel 20 del 1 har hamnat under kapitel 18 så om ni vill läsa det nya kapitlet så ligger det där :) Vet som sagt inte varför det hamnat där. Men som sagt gå ner och under kapitel 18 ligger det :)
Kramar
Its Like That With You - Kapitel 19
Vi började gå till en butik som säljer brudklänningar. Jag smsade Eric och han blev glad för min skull och jag berättade inte att jag och Lina var på väg till brudklänningsbutiken för det skulle bli en överraskning och jag var väldigt spänd på att få se klänningarna och jag hade en speciell överraskning till Lina och det skulle bli så kul att se hennes min när jag frågade henne om hon ville bli min brudtärna. Hon skulle bli överlycklig.
Vi kom in och när jag såg hur många brudklänningar det fanns så förstod jag att det här skulle ta lång tid. Lina och jag fick hjälp och jag provade ett par olika men till slut fann jag den rätta. Jag tog på mig en brudklänning som var som en prinsessklänning. Den var en korsett med spets upp till och paljett mönster ner till och en stor tyllkjol längst ner. Jag öppnade draperiet till provrummet och visade Lina.
- WOW!! Den är perfekt sa Lina och log
- Tycker du det? sa jag och såg mig själv i spegeln
- Ja, den måste du ta sa Lina och log
- Jag älskar den med sa jag och log stort medans jag snurrade runt för att se mig mer i spegeln
- Passar den? sa kvinnan som ägde butiken
- Den är perfekt sa jag
- Då ska jag göra i ordning den så kan du få med dig den nu sa kvinnan
- Tack, vad snällt sa jag
- Men ska Eric få se den innan? sa Lina
- Åh nej, kan du ha den hemma hos dig? sa jag
- Ja, det är klart sa Lina
Jag bytte om igen och kvinnan ordnade klänningen så jag fick med den hem fast den skulle vara hos Lina tills jag skulle använda den. Medans vi stod i kassan och betalade kom jag på Linas överraskning.
- Lina, det är en sak jag glömt berätta sa jag
- Vadå? sa Lina och såg oroligt på mig
- Jag undrar om du vill vara min brudtärna? sa jag och log
- DU SKOJAR?! sa Lina och log
- Nej, vad säger du? sa jag
- JAAA, det är klart jag vill sa Lina
- Sådär, då har vi brudklänningen här sa kvinnan och gav oss en stor kartong
- Jo, kan du hjälpa oss hitta en brudtärnsklänning? sa jag
- Det gör jag gärna sa kvinnan
- Jag är så glad att du frågade mig sa Lina
- Det är klart, du är min bästa vän gumman sa jag
- Då ska vi se, vad är det för färg ni tänkt er? sa kvinnan
- Lite ljusare rosa eller krämvit sa jag
- Okej då ska jag se lite sa kvinnan och gick för att hämta ett par klänningar för Lina
Kvinnan kom med ett par klänningar och vi valde en ljus rosa/lila långklänning och Lina skulle ta med sig det hem till sig. Lina och jag gick ut och då såg vi att det hade regnat lite grann. Lina och jag sprang till bussen och åkte hem till Lina. Vi kom in och la in klänningarna i garderoben. Lina kokade lite te och vi snackade ett bra tag.
- Hur känns det med allt nu? sa Lina
- Det känns verkligen overkligt men väldigt bra. Jag menar allting ordnade sig ju till slut men när jag träffade Eric första gången på grönan så visste jag inte det skulle sluta såhär sa jag
- Men det är ju ändå fantastiskt sa Lina
- Det håller jag med dig om sa jag och skrattade
- Så du sover här dagen innan bröllopet? sa Lina
- Självklart, då får vi ha en spa-dag sa jag och log
- Absolut, oj vad skönt att vara inne nu sa Lina och såg ut mot regnet som verkligen bara öste ner
- Jag måste nog gå hem sa jag
- Okej men vi hörs snart sa Lina och log hemlighetsfullt
- Ja vi gör det sa jag och log
Jag satte på mig skorna och började gå hemåt. Eric var nog fortfarande kvar på jobb så jag var nog ensam hemma.När jag kom in genom dörren var det tomt. Det var ingen hemma så jag började koka lite pasta. Eric hade fortfarande inte kommit hem när maten var klar så jag åt själv.
RING RING
Min mobil ringde till och jag gick snabbt för att hämta den. Jag hade fått sms från Eric. Det stod " Hej älskling! Möt mig utanför musikstudion. Älskar dig! Din Eric". Jag kollade ut och såg att regnet hade lagt sig så jag tog på mig en lila munkjacka över mitt vita linne. Jag gick till studion där jag skulle möta Eric och det tog en stund men det var skönt med en promenad. När jag kom dit stod Eric utanför och jag vet inte varför men jag blev nervös. Det var som att han skulle fria igen, ungefär så nervös blev jag igen.
- Hej älskling! Du kom sa Eric och log
- Hej älskling! Det är klart sa jag
- Kom med in, jag ska spela en sak för dig sa Eric
- Vadå? sa jag
- Kom med in ska du få höra sa Eric och log mystiskt
Vi gick ner för trapporna till studion och det var ingen där idag, bara Eric och jag. Eric satte sig framför mixerbordet.
- Ingentligen skulle jag vänta tills bröllopet men jag ville ge dig detta idag sa Eric och log
- Vad är det? sa jag och log
- Jag har skrivit en låt till dig sa Eric
- Har du? sa jag
- Ja, det var därför jag var så sen hem sa Eric
- Har du jobbat med den hela kvällen? sa jag
- Ja, det kan man säga sa Eric och skrattade
Jag satte mig i soffan och Eric körde igång musiken och satte sig bredvid mig och jag kunde inte förstå att någon faktiskt skrivit en låt åt mig. Jag blev så glad och tårögd av den fina låten.
- Tyckte du om den? sa Eric och log
- Den är fantastisk sa jag och log
- Du är värd den sa Eric och gav mig en kyss
Jag besvarade Erics kyss och såg in i hans vackra ögon
- Vad säger du? Ska vi gå hem? sa Eric och log
- Gärna sa jag
Eric tog min hand och hjälpte mig sedan upp från soffan och vi gick ut från studion och låste. Det hade börjat ösregna igen och Eric stannade till. Jag stannade med till och förstod inte varför vi stannade. Eric såg på mig och sen gick han ut mot mig i regnet och tog sin hand runt min nacke och kysste mig. Det kändes konstigt att stå i spöregn och kyssas men samtidigt väldigt coolt. Eric tog min hand och vi började gå hemåt.
20 minuter senare
När vi kom in genom dörren var båda två dyngsura. Man kunde vrida ur liter med vatten ur våra kläder. Jag gick snabbt in och bytte om till ett linne och korta shorts som jag sover i. Jag kröp ner i sängen och Eric la sig bredvid mig och log. Jag la mig närmare honom och kunde inte förstå att om några dagar gifter vi oss. Jag ska bli gift med Eric Saade. Jag är bara så glad att jag gick till grönan den där dagen.
Detta är kapitel 19 och imorgon hoppas jag få upp sista kapitlet av Its Like That With You. Sen kommer en ny novell som heter Masquerade. Hoppas ni gillar det ni läst i detta kapitel :)
Kramar
Ett Hett Tips :)
Kolla gärna in min nya youtube sida vid namn : TheSaadeLove
Det kommer finnas massor med Eric Saade fan videos och andra klipp med Eric där. Så får ni lust hoppa in där och kolla och även premunera gärna om ni gillar filmerna :)
Näst sista kapitlet hoppas jag få upp idag :)
Kramar
Its Like That With You - Kapitel 18
Jag fick panik. Jag blev rädd och vågade inte öppna så jag skrev ett snabbt sms till Eric med texten" SOS" och jag hoppades att han skulle komma för jag var riktigt rädd.
- NATALIE! ÖPPNA! JAG VET ATT DU ÄR DÄR ! ÖPPNA! ropade han och började rycka i dörren och nu kände jag hur hårt mitt hjärta slog. Jag hoppades att Eric skulle komma för nu är jag räddare än jag någonsin varit förr.
Kristian fortsatte att banka på dörren och började rycka i den hårdare. Jag backade undan från dörren för jag kände mig räddare. Jag började höra hur det knackade i dörrkarmen och då fick jag panik. Jag såg hur dörren slets upp och Kristian kom in och jag försökte springa in till sovrummet men han fick tag i mig innan jag hann komma in dit.
- Kristian, släpp mig sa jag
- Du kanske inte minns att jag sa till dig att jag inte kan få dig ska ingen annan få sig sa Kristian och tryckte upp mig mot väggen
- Vad snackar du om? sa jag och försökte komma loss
- Jag vet att du vill vara med mig och jag kommer aldrig släppa dig! sa Kristian och höll mig hårdare
- Jag har redan förklarat för dig att jag inte vill vara med dig så släpp mig sa jag
- HÅLL TYST! Du är min! Så bryt förlovningen! sa Kristian och tog sin hand runt min hals
- ALDRIG! sa jag
- Du är min och det vet du, och seså, ge mig en kyss nu sa Kristian och höll i mitt ansikte medans han kysste mig
- SLÄPP MIG! sa jag och försökte dra bort mitt ansikte
- Vadå? Är det bara han som för röra dig? sa Kristian och log
- Släpp mig sa jag
- Om du erkänner att du är min och du ser så bra ut sa Kristian och försökte ta på min kind
- Kristian, snälla släpp mig och gå här ifrån sa jag och kände hur mina ben inte orkade hålla mig uppe mer
- Jag älskar dig ju sa Kristian och log
- Sluta nu, jag orkar inte mer sa jag
- SÄG ATT DU ÄR MIN DÅ! skrek Kristian
- Jag är inte din, jag älskar dig inte sa jag
- Håll käften sa Kristian och gav mig en örfil
- Aj, sluta nu sa jag
- DU är min och jag ska bevisa det för dig sa Kristian och försökte kyssa mig igen
- SLUTA SLUTA! skrek jag och kände hur mina tårar började rinna
Erics Perspektiv
Så fort jag fått smset från Natalie så hade jag bett om att avsluta intervjun tidigare och åkte direkt hem. Jag parkerade snabbt bilen och sprang upp för trapporna och då fick jag se att dörren var uppbruten. Jag fick panik.
- SOS alarm vad kan jag hjälpa dig med? sa en man
- Polisen tack sa jag
- Stockholms polisen sa en man
- Kom till birkastan, min flickvän håller på att bli misshandlad sa jag
- Vi skickar en bil direkt sa mannen
- Tack sa jag och la på
Jag tittade snabbt in genom dörren och såg hur Kristian stod framför Natalie. Det kokade i mig, jag ville bara springa in och beskydda henne men jag väntade på polisen. Jag började bli mer arg när jag såg hur han behandlade henne.
3 minuter senare
Jag såg när två polismän kom upp och jag blev lite lättad när jag såg att dom kom.
- Är det här? sa mannen
- Ja, det är här inne sa jag
- Hallå? Det är polisen sa mannen
- Eric sa Natalie och föll ner på golvet och jag kom ner till henne
- Det är ingen fara gumman sa jag och höll om henne
- Du kommer med oss sa mannen till Kristian
- DU ÄR MIN skrek Kristian medans poliserna tog med honom ut
- Det är lugnt, inget kommer hända dig sa jag och höll i Natalie som grät ännu mer
Natalies Perspektiv
Jag trodde inte det var sant först när Eric kom in med polserna efter sig. Jag föll bara rakt ner på golvet och han kom fram till mig och höll om mig. Det var som att jag inte förstod vad som hänt, jag var helt enkelt i chock.
Eric fortsatte att hålla om mig och jag fick inte fram ett ord utan började skaka.
- Gumman? hur mår du? sa Eric och försökte få kontakt med mig
- Jag, jag vet inte, han gjorde mig illa igen sa jag
- Han kommer aldrig göra dig illa igen sa Eric och kramde om mig
- Vart är han nu? sa jag och chocken började släppa
- Han åkte med polisen, jag är så ledsen att jag lämnade dig ensam sa Eric
- Men du kunde inte veta att han skulle komma hit sa jag
- Hur visste han om förlovningen och vart du bor nu? sa Eric
- Han hittade nog lappen jag gav Johanna och förlovningen står på aftonbladets hemsida sa jag
- Åh nej, jag är så ledsen att jag sa att det var okej med frågorna sa Eric
- Men det är lika mycket mitt fel, jag hade kunnat sagt nej sa jag
- Vi är lika dumma alltså? sa Eric och log
- Ja, kanske sa jag och skrattade
- Jag är så glad att han inte gjorde dig mer illa den här gången, fysiskt iallafall sa Eric
- Jag med sa jag och lutade mig mot Eric som satt med ryggen mot väggen
Vi satt där ett tag och chocken började snart släppa. Jag var såklart fortfarande chockad men det började släppa. Jag hoppas verkligen att Kristian får sitt straff nu för jag orkar inte gå runt och vara rädd längre.
2 månader senare
Idag skulle Kristian få sin dom efter rättegången som varit för två dagar sen. Och jag skulle gå dit för att få höra domen. Jag kände en lättnad men samtidigt rädd för att han skulle bli fri. Eric var på intervjuer hela dagen så jag tvingade med Lina dit istället. Jag mötte upp Lina utanför tingsrätten.
- Hej gumman! sa Lina och gav mig en kram
- Hej gumman sa jag och besvarade hennes kram
- Är du nervös? sa Lina
- Ja, tänk om han blir frisläppt sa jag
- Det blir han inte, kom nu så går vi in sa Lina
- Okej sa jag och vi gick in
Vi gick in och väntade på att få gå in i rättsalen. När vi väl gick in började mitt hjärta slå snabbare. Vi satte oss och det var flera stycken som redan var där som åhörare. Alla människorna kom in och när Kristian kom in var det som att magen ville vända sig ut och in.
- Ja, rätten har nu fattat ett beslut. Rätten finner det bestärkt att Kristian Olsson gjort sig skyldig till grov misshandel och olaga hot mot Natalie Johnsson. Därför dömer rätten honom till 5 års fängelse. sa domaren
Det var som att jag var den ända som var lättad. Nu behöver jag inte vara rädd längre. Lina tittade på mig och log. Efter att domen kommit fick alla gå ut. Lina och jag gick ut och jag kramade om Lina för på ett sätt var jag glad men också ledsen för Kristians skull. Jag kände mest lättnad.
- Det var en bra dom sa Lina
- Ja, det känns som en lättnad att han fick sitt straff tillslut sa jag
- Jag kan inte annat än att hålla med dig sa Lina och log
- Vad säger du? Vad ska vi göra nu? sa jag
- Vad sägs om att gå och hämta din brudklänning? sa Lina
- Men jag har inte köpt någon sa jag
- Nej, jag är så dum, vi hann aldrig gå dit då vi skulle men ska vi inte gå nu ? sa Lina
- Okej då sa jag och skrattade
Vi började gå till en butik som säljer brudklänningar. Jag smsade Eric och han blev glad för min skull och jag berättade inte att jag och Lina var på väg till brudklänningsbutiken för det skulle bli en överraskning och jag var väldigt spänd på att få se klänningarna och jag hade en speciell överraskning till Lina och det skulle bli så kul att se hennes min när jag frågade henne om hon ville bli min brudtärna. Hon skulle bli överlycklig.
Detta är kapitel 18. Hoppas ni tycker om detta kapitel :) Hoppas få upp dom två sista imorgon :) Kramar till er alla!
Its Like That With You - Kapitel 20 - Det sista kapitlet - del 1
När vi kom in genom dörren var båda två dyngsura. Man kunde vrida ur liter med vatten ur våra kläder. Jag gick snabbt in och bytte om till ett linne och korta shorts som jag sover i. Jag kröp ner i sängen och Eric la sig bredvid mig och log. Jag la mig närmare honom och kunde inte förstå att om några dagar gifter vi oss. Jag ska bli gift med Eric Saade. Jag är bara så glad att jag gick till grönan den där dagen.
När jag vaknade på morgonen var Eric redan ute. Jag visste inte vad han gjorde men jag visste att det skulle bli svensexa för honom idag men den skulle inte börja förens senare idag. Jag gick upp och satte på mig min Odd Molly mysdress. Jag tog lite fil och flingor till frukost. Jag käkade och Jag skulle möta upp Johanna senare idag. Vi skulle ut och ta en fika. Det var det jag trodde iallafall. Jag såg på klockan och den var redan elva så jag tittade lite på tv innan jag skulle möta Johanna på stan. Och medans jag såg på tv undrade jag vad Eric gjorde nu.
Erics Perspektiv-Svensexan börjar
Jag satt i studion och jobbade när jag hörde någon komma in genom dörren. Jag tänkte inte mer på det men när jag vände mig om stod J-son, Danny, Robin och Linus där.
- Tjena bro! Vi ska ut på äventyr sa J-son och satte på mig en ögonbindel
- Nej vänta vart ska vi? sa jag
- Det får du se sa Danny och skrattade
Jag kände hur dom satte mig i en bil och körde iväg. Jag förstod att det här måste vara antingen att stort skämt eller min svensexa. Dom körde en bra bit sen stannade bilen.
- Sådär, kom här sa Danny och hjälpte mig ur bilen
- Vad är det som låter? sa jag och blev ännu mer fundersam
- Du ska snart få se sa Linus och dom tog in mig i något annat , ja jag antar att det var ett fordon
- Kör sa J-son och Danny tog av mig ögonbindeln och jag satt i en helikopter
- Men? Vad är det som händer, vad håller ni på med? sa jag och skrattade
- Välkommen till din svensexa mannen sa J-son och skrattade
- Shit, ni skrämde mig rejält sa jag och såg ut över Stockholm från helikoptern
- Ja, men det är inte över ännu sa Robin och log
- Åh shit, alltså ni skrämmer mig ju grabbar sa jag och skrattade
- Nej då, det är bara en bit kvar sa Danny och det var så häftigt. Jag flög med mina närmaste vänner runt Stockholm. Men jag var ändå lite nervös inför vad dom hittat på mer.
10 minuter senare på marken
- Så nu ska du få ögonbindel och hörselskydd innan vi går ut sa Robin och satte på mig ännu en ögonbindel och nu hörselskydd på mig
- Hör du mig? sa Danny
- Va? sa jag och hörde ingenting
- Bra, jag går ut sa J-son och sprang ut
På Scenen som Eric snart skulle upp på och sjunga lite inför en publik tillsammans med oss
- HAllÅ STOCKHOLM! Tusen tack för att ni ville komma hit idag för att fira Erics svensexa med oss. Nu är det såhär att Eric är här bakom och han har ingen aning om vad som ska hända så är ni med oss och gör en riktigt kul svensexa för Eric sa J-son och satte tillbaka micken
- JAAAA skrek publiken
- Är ni med? sa J-son och kom till oss
- Jajamän sa Danny och dom började föra mig mot något som jag inte hade en aning om
- Här är en trappa sa Linus
- Okej sa Danny och dom hjälpte mig upp för någon slags trappa
- Sådär, är ni med? sa J-son igen i micken
- JAA skrek publiken
- Välkommen till din show med oss sa Danny och tog av mig ögonbindeln och hörselskydden och jag fick se en stor publik framför mig
- Eric, du ska få sjunga tre låtar med oss sa J-son
- Nu? sa jag och förstod ingenting
- Jajamän sa Linus och dom började köra den första låten
Vi körde tre låtar och det var faktiskt riktigt roligt. Jag hade inte förväntat mig det här och det var verkligen hur kul som helst. När vi var klara så åkte vi vidare i en bil och hamnade utanför en resturang där vi skulle käka en snabbis sen skulle vi enligt killarna vidare till ett spa och sen käka en sen kvällsmiddag. Jag hörde att även Natalie skulle ha sin möhippa idag och att hon inte visste det heller så det skulle bli roligt att få höra hur hon haft det senare. Men jag tänkte ändå på henne när vi satt för att käka.
Natalies Perspektiv-Möhippan börjar
Jag gick mot fiket där jag skulle träffa Johanna. Jag kom dit och hon var inte där. Jag förstod ingenting. Jaja, hon kanske bara är sen så jag väntade och efter tio minuters väntan var hon fortfarande inte där. Jag vände mig mot sidan för att se om jag såg henne men ingen kom men helt plötsligt kom en ögonbindel framför mina ögon.
- Vem är det? sa jag
- Det är ingenfara, det är jag sa Lina
- Vad gör du? sa jag och skrattade
- Inte jag, det är vi sa Lina och skrattade
- Vi? sa jag
- Jag, Johanna, Carro och Lisa sa Lina
- Men vad ska ni göra med mig? sa jag
- Hemlis sa Lina och dom tog med mig mot en bil
Dom satte mig i en bil och åkte iväg. Jag förstod ingenting. Vi åkte ett tag och till slut stannade vi.
- Sådär, kom sa Lina och hjälpte mig ut ur bilen
- Vart ska vi? sa jag
- Du ska få se sa Johanna och dom tog mig neråt för en trappa kändes det som
- Sådär, första grejen du ska få göra sa Lina och tog av mig ögonbindeln
- Men, det här är ju Erics studio sa jag
- Jajamän, du ska nämligen spela in en låt till din blivande man och till vår hjälp har vi Andreas sa Johanna
- Ni är inte kloka sa jag och skrattade
- Så gå in i studion så får du höra vilken låt vi valt till dig sa Carro och jag gick in i studion
- Okej jag är redo sa jag och tog på mig hörlurarna och Andreas körde igång musiken
Låten dom valt var Utan dina Andetag med Kent och jag hade verkligen hur kul som helst. Jag sjöng in låten och jag hade inte haft så roligt på väldigt länge med bara min tjejkompisar. Dom satte på mig ögonbindel igen när vi var klara och jag fick inte se någonting igen. In i bilen igen dom tog mig till nästa aktivitet. Det kände som vi körde i ungefär 20 minuter och sen stannade bilen. Dom hjälpte mig ur igen och när dom tog av mig ögonbindeln stod vi vid en äventyrsbana.
- Vi ska köra den här sa Carro
- Va? sa jag och såg ut över den
- Jajamän är du redo? sa Lina
- Alltid sa jag och skrattade
Det var nog bland det tuffaste jag gjort, jag var helt slut när vi hade kört klart hela banan. Vi hoppade in i bilen igen och nu skulle vi åka och käka lite sen lunch för att sedan åka till ett spa där vi tjejer skulle ha en mysdag tillsammans. Senare skulle vi åka och käka en tjejmiddag hemma hos Lina och jag hade det verkligen kul. Jag hoppades Eric hade lika roligt och imorgon så ska jag vara med Lina hela dagen så jag får inte träffa Eric mer förens ikväll och det blir på bröllopet som vi ses igen. Jag var verkligen nervös men jag visste att jag skulle bli lyckligaste tjejen på hela jorden efter att jag fått säga Ja till Eric.
Detta är del 1 av Kapitel 20 och del 2 kommer förhoppningsvis ikväll :) Jag hoppas ni tyckte om första delen och snart kommer del 2 och den nya novellen Masquerade startar :)
Tusen tack för att ni läser bloggen! Kramar
Its Like That With you - Kapitel 17
Jag tog upp lappen och det stod:"Ta bussen till tantolunden och gå till trädet du väntade på mig vid när vi hade vår första träff. " Jag förstod ingenting. Men jag blev nyfiken, jag tog en macka medans jag gjorde mig i ordning, jag tog på mig mina ljusa jeansshorts och min gråa t-shirt med en tia på. Jag tog på mig mina rosa converse och gick till bussen. Jag hade ingenaning om vad som väntade vid det där trädet men jag var både nyfiken och lite nervös.
Jag väntade på bussen som kom efter ungefär en kvart. Jag klev av bussen och började gå mot parken och trädet. Jag såg en lapp som satt på trädet och joggade fram till det och tog ner lappen. Det stod " Ta bussen till den skogsglänta där ni hade er riktiga första dejt", jaha då var det bara att gå tillbaka till bussen igen. Jag sprang till bussen som kom precis när jag kom fram. Det här är faktiskt väldigt roligt men samtidigt lite nervöst. När jag kom fram såg jag ingen lapp först men jag började gå mot klippan som jag och Eric varit vid och där på en sten låg en lapp till som det stod såhär på " Åk till pizzerian och fråga efter en lapp så kommer du snart finna det du söker". Jaha, då ska jag ta bussen igen. Jag visste exakt vilken pizzeria det var så jag tog bussen in till stan igen.
Jag gick från bussen till pizzerian och jag hoppades att det snart var den sista lappen för jag började bli ganska orolig och nervös när det aldrig tog slut. Jag gick in till pizzerian och väntade på att någon skulle komma fram till disken.
- Hejsan! Jag undrar om ni har en lapp här? sa jag
- Ja, är du Natalie? sa mannen
- Ja, det är jag sa jag
- Varsågod sa mannen och gav mig lappen
Jag läste lappen och det stod " Nu är du snart framme, ta nu och gå till Grönan och till Insane så ska du se att du funnit ditt mål". Jag fick gå en bit för att komma till Grönan men nu var det förhoppningsvis sista grejen jag behövde göra för nu började jag bli jätte nervös. Jag gick till Grönan och betalade inträde och började gå mot Insane. När jag kom dit såg jag Eric stå där med en ros i handen. Jag förstod ingenting. Jag började gå snabbare och såg hur Eric stod och vred sig.
- Hej älskling! vad handlar det här om? sa jag och gav Eric en kram
- Hej älskling! Du hittade hit sa Eric och log
- Var det du som lagt ut alla lappar? sa jag
- Ja, jag fick lite hjälp av Lina sa Eric och skrattade
- Meh, det var därför hon var så konstig sa jag
- Ja, det kan man säga, men först vill jag ge dig den här sa Eric och gav mig rosen
- Tack, du gör mig nervös ju sa jag och log
- Ja, jag har gjort allt det här av en speciell anledning sa Eric och log
- Va? Varför då? sa jag
- Jo, därför jag har en speciell fråga att fråga dig sa Eric och gick ner på ett knä framför mig
- Nej, Eric sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Ända sedan jag träffade dig och sen när jag trodde att jag förlorat dig så visste jag att du är den jag vill leva med resten av mitt liv. Jag älskar dig mest av allt och därför frågar jag dig nu, Vill du gifta dig med mig? sa Eric och öppnade asken med två ringar i
- Jag vill inget hellre, jag vill gifta mig med dig sa jag och kände hur tårarna rann
- Får jag? sa Eric och tog fram en av ringarna
- Självklart sa jag och Eric tog på mig en ring och jag trädde på han den andra
- Jag älskar dig så mycket sa Eric och kom upp och tog mig i sin famn
- Jag älskar dig ännu mer sa jag och log mot honom
- Vad säger du? ska vi förnya ett av våra gamla minnen? sa Eric och såg på mig
- Gärna sa jag och vi ställde oss i kön till Insane
Det var en ganska kort kö så vi kom på ganska snabbt. Eric tog min hand som han gjorde första gången och jag blev lika nervös den här gången som då, det var som att det var första gången vi skulle åka tillsammans igen. Efter att vi åkt gick vi ner till slänggungorna och ställde oss för att se ut mot vattnet.
-Trodde du att vi skulle stå här och vara förlovad första gången vi sågs? sa Eric
- Nej, men jag hoppades få se dig igen men inte att det skulle bli såhär bra sa jag och log
- Jag trodde nog det sa Eric och log
- Ljugis sa jag och skrattade
- Haha, nej ärligt, jag blev helt knäsvag när jag såg första gången och efter det hoppades man på att få se dig igen och få vara med dig sa Eric och kom närmare mig
- Åh, du är så gullig sa jag och log
- Inte som du sa Eric och gav mig en kyss
Även fast folk tittade, tog bilder på oss så kändes det inte som att dom var där. Varje gång han kysste mig hamnade man i en bubbla, där bara han och jag är i. Jag såg in i Erics ögon och log och jag kände mig som den lyckligaste tjejen i hela världen.
- Ursäkta? sa en kille i 27-30 års ålder
- Ja, sa Eric
- Kan jag få fråga er några frågor? sa killen
- Ja, varför inte? sa Eric och såg mot mig som nickade
- Jag kommer från Aftonbladets nöjessidor och jag undrar vem det är du är här med? sa killen
- Det här är min fästmö Natalie sa Eric och la sin hand runt mina axlar
- Fästmö? sa killen förvånat
- Ja, jag friade till henne idag sa Eric och log
- Jag får lov att gratulera, när träffades ni? sa killen
- Alltså, jag vill inte svara på fler frågor för det börjar bli för privat så har du inga frågor om mitt arbete så vill jag inte svara på fler frågor om mitt förhållande sa Eric
- Okej, kan vi få ta en bild av er? sa killen
- Ja en sa Eric och la sin arm runt mina axlar och jag la mitt huvud mot hans axel
Dom tog en bild av oss tillsammans och jag fick en slags orolig känsla i magen men jag förstod inte varför. Killen gick och Eric och jag stannade en stund till på Grönan och det var väldigt mysigt att se solen sakta gå ner och sen gick vi hemåt innan dom stängde och vi gick hemåt. Både han och jag var lika trötta så vi somnade på en gång. Men jag låg och såg på min ring ett tag till innan jag somnade. Jag var så glad att jag är förlovad med just Eric. Men den oroande känslan i min mage ville lixom inte släppa.
Nästa dag-eftermiddag
Kristians Perspektiv
Jag försökte sluta tänka på Natalie men hon fanns där i mina tankar ändå. Det var inte någon i butiken så jag gick in på datorn för att kolla lite på olika saker och jag gick in på aftonbladet för att kolla lite nyheter och jag fick världens chock när jag kollade längre ner. Det var en bild på Natta och Eric och under stod det: Eric Saade förlovade sig med sin Natalie på Gröna Lund!" Jag kände hur mitt hjärta gick sönder. Jag gick in och läste vad som stod och såhär stod det:
" Eric Saade 21, har nu funnit kärleken. Igår på Gröna Lund friade han till sin Natalie 19. Paret såg väldigt kära ut och vi hoppas dom får en stor lycka och att kärleken fortsätter att flöda! Vi säger ett stort Grattis till Eric och Natalie! "
Jag kände hur jag ville gå i tusen bitar. Jag frågade Johanna om hon kunde ta över ett tag och det gjorde hon så gärna. Jag gick ut och tog bilen på väg till Natalie. Jag visste vart dom bor för jag såg det på en lapp hon gett Johanna ifall hon ville ses. Jag visste att jag måste få prata med henne, för hon kan inte göra så mot mig.
Natalies perspektiv
Eric var på en tidningsintervju så jag var ensam hemma. Jag satte mig i soffan för att se på tv och jag längtade bara efter Eric. Jag ska ut om två dagar med Lina för att kolla på lite bröllopsgrejer. Jag kollade på tv och hade det ganska lugnt.
RING RING RING RING
Jag tog upp min mobil och gick mot dörren för att öppna. Jag väntade inte besök så först trodde jag det var någon som sökte Eric.
- Natalie! öppna jag vet att du är där skrek Kristian på utsidan och bankade på dörren
Jag fick panik. Jag blev rädd och vågade inte öppna så jag skrev ett snabbt sms till Eric med texten" SOS" och jag hoppades att han skulle komma för jag var riktigt rädd.
- NATALIE! ÖPPNA! JAG VET ATT DU ÄR DÄR ! ÖPPNA! ropade han och började rycka i dörren och nu kände jag hur hårt mitt hjärta slog. Jag hoppades att Eric skulle komma för nu är jag räddare än jag någonsin varit förr.
Detta är kapitel 17 och jag hoppas få upp kapitel 18 imorgon. Jag hoppas ni gillar detta kapitel med så hoppas jag få upp kapitel 18 imorgon :) Kram och tusen tusen tack till alla som läser :)
Its Like That With You - Kapitel 16
Eric startade bilen och började åka hem. Det kändes konstigt att säga att hans hem nu också var mitt hem men jag fick börja vänja mig vid det och jag kunde inte vara gladare. Jag har sagt upp mig på jobbet,flyttat och kanske kan jag äntligen bli fri från Kristian. Men att jag hade fel om det, ja det skulle jag få se senare.
Nästa morgon
Eric låg och sov och jag låg och tittade på honom, han var så otroligt fin när han låg och sov. Jag log för mig själv och kunde inte sluta titta på honom.
- Du stirrar sa Eric och jag ryckte till när han sa det för jag trodde inte han var vaken
- Nej jag tittar sa jag och log
- Nej, du stirrar sa Eric och log
- Det är romantiskt sa jag och log
- Nej, det är läskigt sa Eric och skrattade
- Snarare romantiskt och gulligt sa jag och skrattade
- Haha kom här sa Eric och drog mig upp över honom
- När måste du åka till det där jobbet? sa jag
- Snart sa Eric och log och blinkade
- Aha, sa jag och böjde mig ner för att kyssa honom och han besvarade direkt och tog sin hand runt min nacke och drog ner mig mot honom
- Hahaha, Eric sa jag och skrattade
1 timme senare
Eric hade precis åkt till sin spelning/signering och jag väntade på att Lina skulle titta förbi en stund. Mina blåmärken hade börjat blekna ännu mer och jag det kändes väldigt skönt att jag snart inte behöver ha solglasögon på mig varje gång jag ska gå ut. Jag kokade te och gjorde i ordning lite mackor tills Lina skulle komma.
KNACK KNACK
Jag sprang till dörren för att öppna.
- Hej gumman sa jag och gav Lina en kram
- Hej gumman sa Lina och besvarade min kram
- Kom in sa jag
- Tack, du ser mycket piggare ut sa Lina
- Tack, du ser väldigt pigg ut med sa jag
- Lögnare där, Hur går det med jobbsökandet? sa Lina
- Jorå, jag vill jobba med musik så vi får se sa jag och hällde upp teet och tog fram mackorna
- Ja, jag hoppas du hittar något snart sa Lina och smuttade på teet
- Ja, men om vi ska prata om varför du ingentligen är här, du lät så konstig i telefon sa jag
- Jag?Konstig?Nej jag var bara lite trött sa Lina
- Men du lät så konstig sa jag
- Nej jag var bara trött, men jag måste nog gå sa Lina
- Men du kom ju nästan nyss sa jag
- Gjorde jag? Ja, jag måste tyvärr gå sa Lina
- Men du låter så där frånvarande igen sa jag
- Nejdå, jag mår bra sa Lina
- Okej men vad säger du har du lust att göra något annat idag? sa jag
- Ja, jag ringer dig gumman sa Lina
- Ja, men jag kanske kan ringa dig imorgon sa jag
- Ja,eller alltså jag ringer dig sa Lina och började gå mot ytterdörren
- Okej, tack för att du kom sa jag
- Vi ses snart sa Lina och gick
Jag började fundera på vad det var som gjort Lina så konstig, jag plockade undan efter fikat men jag förstod fortfarande inte, varför var Lina så avvaktande?
Linas Perspektiv
Jag tror inte Natalie misstänker något. Jag tog bilen för att åka och möta Eric. Han ska fria till Natalie och jag har lovat att hjälpa honom med förberdelserna.Jag åkte till köpcentret där Eric hade haft sin spelning. Jag hoppade ur bilen och låste för att sedan gå till entrén. Det visade sig att Eric var på baksidan så jag fick gå runt.
- Hej Eric, ska vi börja? sa jag
- Absolut, Tanken är jag att ska få henne till Grönan och jag behöver din hjälp sa Eric
- Okej, men hur ska vi göra det? sa jag
- Jo, jag kommer gå upp tidigt, lägga en lapp och ros på min del av sängen, och sen skriva vart hon ska gå sa Eric
- Både romantiskt och smart men vart ska hon gå? sa jag
- Det är det som jag inte vet sa Eric
- Hm..... hon kanske kan möta mig någonstans och sen eller nej vänta jag vet exakt hur vi ska göra sa jag
- Vadå? sa Eric
- Du skriver lapparna och jag sätter upp dom på alla dom ställen ni haft era dejter eller träffar och då följer hon dom till Gröna lund sa jag
- Det är riktigt smart sa Eric
- Japp, kom vi åker hem till mig och fixar lapparna sa Lina
- Okej sa Eric och vi gick mot min bil
Eric och jag satte oss framför datorn och gjorde i ordning lapparna som jag skulle åka och sätta upp dom under kvällen. Natalie hade skickat flera sms till både mig och Eric men det var väldigt svårt att hitta på nya ursäkter hela tiden. Men jag tror hon kommer få världens bästa överraskning imorgon.
- Sådär, då var vi klara sa jag
- Kanon, då kan jag åka hem till Natalie, tror hon börjar bli orolig sa jag
- Smart, då åker jag och sätter upp dom sa jag
- Okej, jag fixar resten hemma och det sista imorgon bitti sa Eric
- Det blir kanon sa jag och både Eric och jag gick ut från lägenheten och Eric åkte hem till sig och jag åkte för att fixa lapparna. Och jag tyckte det här skulle bli så roligt att få göra det här för min bästa vän.
Erics Perspektiv
- Hallå gumman? är du här? sa jag när jag kom in genom ytterdörren
- Här inne ropade Natalie från soffan
- Åh, va skönt att se dig, det har varit en tuff dag sa jag och satte sig ner i soffan
- Jag har saknat dig sa Natalie och log
- Och jag dig, vänta, ska spela en sak för dig sa jagoch tog upp gitarren i knät
Jag började spela "Utan dina andetag" med kent för det var våran speciella låt. Natalie satte sig framför mig i mitt knä och jag log mot henne medans jag sjöng. Vi satt i soffan och spelade nästan hela kvällen tills jag fick säga att jag var så trött att vi kanske borde sova. Vi gick och la oss och Natalie somnade direkt. Jag smsade snabt till Lina och frågadeom allt var klart och det var fixat och klart. Jag somnade jag med och ställde mobilen på ljudlös men ställde klockan ändå på nio. Natta brukar normalt sova till halv elva så har jag tur hinner jag komma iväg innan dess.
Nästa dag-Klockan nio på morgonen
Jag fick smyga upp men Natta sov fortfarande. Jag satte på mig mina mörka jeans med hängslen som jag lät vara nere och mitt lila AH linne. Jag la en lapp och en ros på min sida av sängen och jag gick till badrummet för att göra mig klar och sen tog jag min gråa hatt och solglasögon för att sedan ta bilen till Grönan. Dom öppnade tolv så jag hade tid att åka för att hämta ringen och sen åka tillbaka till Grönan för att möta Natalie. Jag åkte till butiken där jag beställt ringarna.
- Hejsan! Kan jag hjälpa dig med något? sa en man bakom disken
- Ja, jag har beställt förlovningsringar sa jag
- Och namnet är? sa mannen
- Eric Saade sa jag
- Okej, vänta så ska jag hämta dom sa mannen
- Tack sa jag och väntade
- Då ska vi se, är det dom här? sa mannen och visade mig två ringar, en med en diamantliknande sten och en annan slätring.
- Ja det är dom sa jag och log
- Då ska vi se sa mannen och jag betalade ringarna
- Här är kvittot sa mannen och gav mig ett ifall dom inte skulle passa
Jag åkte förbi en blombutik och köpte en ros, precis som jag gjort då den dagen vi först träffades på Grönan. När jag äntligen hade fixat allt så åkte jag tillbaka till Grönan som precis hade öppnat. Jag gick till Insane och nu var det bara att vänta på Natalie. Och jag måste medge att jag är nervös.
Natalies Perspektiv
Klockan var halv elva när jag började vakna. Jag sträckte ut kroppen och vände mig om för att se om Eric vaknat.
Men vad är det här? Eric är borta, kan han ha gått upp redan? Jag skulle precis gå upp när jag såg att det låg en lapp på hans sida av sängen och en ros. Jag förstod ingenting. Jag tog upp lappen och det stod:"Ta bussen till tantolunden och gå till trädet du väntade på mig vid när vi hade vår första träff. " Jag förstod ingenting. Men jag blev nyfiken, jag tog en macka medans jag gjorde mig i ordning, jag tog på mig mina ljusa jeansshorts och min gråa t-shirt med en tia på. Jag tog på mig mina rosa converse och gick till bussen. Jag hade ingenaning om vad som väntade vid det där trädet men jag var både nyfiken och lite nervös.
Detta är kapitel 16 och nummer 17 kommer snart :) Hoppas få upp det senare ikväll annars kommer det imorgon :) I kapitel 18 kommer det hända mer och då menar jag mer så hoppas ni tycker om det hitills :) Kram
Its Like That With You - Kapitel 15
Vi låg och myste ett tag innan vi somnade om. Jag kan inte förstå att Eric vill att vi ska flytta ihop men jag var så lycklig. Nu väntade bara att säga upp sig när vi kom hem och börja flytten till Eric. Det blir ett sätt att börja om och så fort mina blåmärken så försvinner förhoppningsvis mina minnen om Kristian försvinna.
11 dagar senare
Eric och jag hade kommit hem för 10 dagar sen och jag hade sovit sista natten hemma hos mina föräldrar. Jag satte på mig på mig ett par mörka jeans shorts och mitt vita linne med amerikanska flaggan på och gick ut för att äta frukost. Mamma satt redan vid frukostbordet och åt när jag kom in.
- Hur mår du nu gumman? sa mamma
- Jo, det är bättre, stygnen har gått bort och jag har bara lite blåmärken på magen och armarna kvar och dom här sa jag och pekade på mina ögon som fortfarande var blåa och lila.
- Jag kan fortfarande inte förstå varför han gjorde sådär, men tur att Eric fanns där sa mamma
- Ja han är den bästa som finns sa jag och tog en ostmacka och lite te.
- Det har du så rätt i sa mamma och log
Jag åt upp min frukost och såg på klockan och jag skulle möta Eric i stan om några minuter så jag tog mina sneakers och gick började gå. Han skulle följa med mig till skivbutiken för jag vågade inte gå dit ensam eftersom jag visste att Kristian jobbade idag. Jag hade solglasögon på mig idag med eftersom jag inte ville visa mina ögon.
- Hej gumman sa Eric och gav mig en stor kram och kyss
- Hej snyggast sa jag och besvarade hans kram och kyss
- Är du redo? sa Eric och tog min hand
- Ja, jag är redo sa jag och vi började gå mot butiken och när vi kom dit såg jag Sara där inne.
- Älskling, kan du vänta här en sekund bara? sa jag
- Ja, visst sa Eric
- Kom in om fem minuter, sa jag och log
- Okej sa Eric och gav mig en kyss innan jag gick in
- Hej Sara sa jag
- Hej, jag hörde att du var bortrest sa Sara
- Ja, men här är skivan sa jag och gav henne en signerad skiva
- Tack, men det här har ju Eric skrivit sa Sara och såg på sin signerade skiva och det Eric skrivit var " Till Sara. P&K Eric Saade".
- Ja, sa jag och log och vinkade till Eric att han kunde komma in
- Du, du, du är Eric Saade sa Sara och blev helt mållös
- Ja, Hej Sara sa Eric
- OMG! Kan jag få ta en bild? sa Sara
- Absolut sa Eric och jag fick ta Saras mobil och ta en bild på dom och det var väldigt kul att se Saras min när hon fick se att det var Erics autograf och att få träffa honom sen gjorde nog hennes dag
- Tusen tack sa Sara och gav Eric och mig en kram och sedan gick hon
- Hej Johanna, är Jan inne? sa jag och såg mot Johanna som stod bakom disken
- Ja, han är där inne sa Johanna och pekade mot dörren
- Tack, väntar du? sa jag till Eric
- Alltid sa Eric och gav mig en kyss
- Är ni tillsammans? sa Johanna och såg chockad ut
- Ja, hon ska bli min sambo idag med sa Eric
- Wow, va coolt sa Johanna och log
- Jag går in sa jag och log
KNACK KNACK
- Kom in hörde jag Jan säga från andra sidan dörren
- Hej, har du tid? sa jag
- Ja, visst sa Jan och bad mig sätta mig ner
- Jo, jag behöver prata med dig sa jag
- Okej, förlåt men kan du ta av dig solglasögonen? Det blir lättare att prata då sa Jan
- Jaha, ja visst sa jag och han ryggade nästan tillbaka när jag tog av dom
- Vad har hänt? sa Jan
- Nej ingenting speciellt, jag kom ingentligen bara hit idag för att säga att jag säger upp mig sa jag
- Du gör vadå? sa Jan förvånat
- Jag säger upp mig, med omedelbar verkan sa jag
- Har vi gjort något fel? sa Jan
- Nej, jag känner bara att jag inte vill jobba just här sa jag
- Okej, det är jätte tråkigt men då får du gå. Du kommer få lön dom tre månaderna som det tar innan din uppsägning går igenom sa Jan
- Okej, tack för allt sa jag
- Lycka till med allt sa Jan och öppnade dörren och jag gick ut
Jag gick ut till butiken igen och såg Eric vänta på mig och jag hade glömt att jag inte hade mina solglasögon på mig och när jag såg på Johanna blev hon chockad.
- Men gud, vad är det som har hänt? sa Johanna
- Va? Nej ingenting sa jag och tog på mig mina solglasögon igen
- Gick det bra? sa Eric och tog min hand
- Ja, jag är uppsagd nu sa jag
- Va? Har du sagt upp dig? sa Johanna
- Ja, jag behövde göra det sa jag
- Va tråkigt, du kommer vara saknad sa Johanna och gav mig en kram innan jag skulle gå
- Verkligen saknad sa en bekant röst bakom mig
- Kristian, har du hört att Natalie sagt upp sig sa Johanna
- Ja, det är verkligen jätte tråkigt, kommer sakna dig sa Kristian och log
- DITT SVIN! Se vad du gjort mot mig! skrek jag och drog av mig mina solglasögon
- Vad snackar du om? Har du halkat? sa Kristian
- DU MISSHANDLADE MIG!!! Minns du ingenting?! sa jag argt
- Du måste ha drömt sa Kristian
- Tråkigt att du har glömt men jag kan få dig att minnas sa jag och kände hur jag ville klippa till honom
- Natta, han är inte värd det sa Eric
- Du kommer inte undan med vad du gjort sa jag argt
- Stackars dig, du måste verkligen blivit galen av att vara med den där sa Kristian och pekade på Eric
- DU SKA HÅLLA KÄFTEN! sa jag och Eric fick hålla i mig för att jag inte skulle göra något dumt
- Kom nu gumman, vi går sa Eric
- Ja, vi ska gå jag ska bara säga dig en sak till sa jag och gick fram mot Kristian
- Jag kan komma över det du gjorde, men du kommer alltid leva med det och du en sak till snacka aldrig illa om min pojkvän! sa jag och tog Erics hand och gick sedan därifrån.
Vi gick sedan ut och det kändes som det släppts en stor sten från mitt hjärta. Vi tog Erics bil och åkte hem till mig för att hämta lite av mina flyttlådor. Jag ringde på för jag hade glömt nyckeln och mamma öppnade.
- Hej gumman! Hej Eric sa mamma
- Hej, vi ska hämta lite flyttlådor sa jag och log
- Ja, just det, kom in sa mamma och släppte in oss
- Hur mår du Eric? sa mamma och såg på Eric
- Jag mår kanon, och du? sa Eric
- Jag mår bara bra, men det kommer bli tomt utan Natta här hemma sa mamma och log
- Men mamma, jag kommer faktiskt hit ibland sa jag och började flytta ut några lådor från mitt rum ut till hallen
- Oj, vad mycket du packat sa Eric och skrattade
- Meh, det är bara kläder och lite annat sa jag och skrattade
- Wow, mycket kläder, jag kanske borde rensat ut en garderob åt dig sa Eric och skrattade
- en? snarare tre sa jag och skrattade
- Natta, skräm inte upp honom sa mamma och log
- Det är ingen fara sa Eric och log mot min mamma
Vi packade ur min lådor till Erics bil och han körde några gånger men till slut var det bara en låda kvar och jag skulle säga hej då till mina föräldrar.
- Hej då gumman, det kommer bli tomt sa mamma
- Jag kommer ju hit då och då sa jag och skrattade
- Ja men ändå sa mamma
- Hej då pappa sa jag och gav honom en kram
- Hej då gumman, ta hand om Eric nu sa pappa och skrattade
- Ja det ska jag sa jag och blinkade
Jag tog mina sista saker och gav mina föräldrar en varsin kram och gick ut med den sista lådan till Erics bil. Jag la in den i bak och satte mig i fram bredvid honom. Han log mot mig och jag mot honom.
- Är du redo för ditt nya liv med mig? sa Eric
- Jag kan inte vara mer redo sa jag och log
- Då åker vi sa Eric och startade bilen
Eric startade bilen och började åka hem. Det kändes konstigt att säga att hans hem nu också var mitt hem men jag fick börja vänja mig vid det och jag kunde inte vara gladare. Jag har sagt upp mig på jobbet,flyttat och kanske kan jag äntligen bli fri från Kristian. Men att jag hade fel om det, ja det skulle jag få se senare.
Detta är Kapitel 15 och jag hoppas få upp kapitel 16 snart, förhoppningsvis ikväll :) Och jag tror det kommer hända mer saker i kapitel 18-19 :) Hoppas ni tycker det är bra och skriv gärna en kommentar om ni fortfarande tycker att det är bra :)
Kramar
Its Like That With You - Kapitel 14
Jag blev chockad. Hade hon hört min sång? Var det den som hade väkt henne? Jag tittade bara rakt fram och tänkte att jag nog måste hämta Lina så hon får veta att Natalie har vaknat. Men tänk om det var min sång som väkt henne?
1 vecka senare
Natalies Perspektiv
Nu hade jag varit på sjukhuset i en vecka. Jag hade fortfarande stygn på magen och svullen i ansiktet men jag började bli på bättringsvägen. Eric besökte mig varje dag och han var lite chockad över att jag hört hans sång men jag vet inte heller varför jag hade hört den men jag är glad att han var där när jag vaknade. Jag låg och väntade på läkaren för att få besked om jag skulle få åka hem snart eller om jag måste stanna ett tag till.
KNACK KNACK
- Hej Natalie sa Olof min läkare och kom in
- Hej sa jag och försökte dra mig sakta upp i sängen
- Dina värden ser väldigt bra ut och stygnen kommer att försvinna av sig själva så det är inget du behöver oroa dig för så jag tror vi kan låta dig åka hem om två dagar sa Olof
- Är det sant? sa jag
- Ja, allting ser väldigt bra ut sa Olof
- Tusen tack för all hjälp sa jag
- Det var så lite, Oj, Hej Eric, du får berätta för honom, så kommer jag tillbaka om ett tag sa Olof
- Tack ännu en gång sa jag
- Hej gumman! Vad har hänt? sa Eric och gav mig en kyss
- Jag får åka hem om två dagar sa jag
- Är det sant? sa Eric och log
- Ja, alla värden ser jätte bra ut och stygnen kommer gå bort av sig själv så jag får åka hem om två dagar sa jag
- Det är ju underbart, jag har en överraskning till dig sa Eric och log
- Vadå? sa jag
- Jag och du ska åka till Halmstad. Jag har hyrt en stuga där i 10 dagar sa Eric
- Va?! sa jag
- Ja, jag vill inte att du ska behöva komma hem och gå till jobbet utan bara få vila sa Eric
- Du är världens bästa pojkvän ! sa jag och log
- Och du är världens bästa flickvän sa Eric och gav mig en kyss
3 dagar senare
Första dagen i halmstad. För två dagar sen blev jag utskriven från sjukhuset och jag var fortfarande öm och fick smärtstillande medicin för att jag inte skulle ha allt för ont, men direkt efter åkte jag hem och packade min väska sen åkte vi ner till stugan i halmstad. Och idag var första dagen här nere. Jag gick med solglasögon ute för jag ville inte visa mina svullna blåa ögon. Solen sken och det var väldigt varmt och det kändes härligt.
- Vill du gå till stranden? sa Eric
- Ja, eller vi kanske kan ta en strandpromenad sa jag
- Ja, visst sa Eric
Så länge stygnen inte gått bort så fick jag inte bad i saltvatten, men jag ville heller inte sola mig eftersom jag hade stora blåmärken på kroppen och jag kände mig inte direkt snygg och i bra skick ännu. Jag tog på mig mina mörkblå mysbyxor och en långärmad vit/randig tröja. Eric gick i ett vitt linne och beigea shorts och jag önskade att jag själv kunde få gå i inte så varma kläder men jag skämdes för hur jag såg ut även fast jag ingentligen inte borde. Eric tog min hand och vi gick ner mot stranden som låg ett stenkast från vår stuga. Det var skönt att gå där med Eric och känna vattnet som slog mot våra fötter och det kom fram lite människor som ville ha bilder och autografer men det gjorde mig ingenting. SHIT! Sara, tjejen som varit inne i butiken för några dagar sen, åh nej jag skickade ett snabbt sms till Johanna som förklarat för Sara hur allt gått till och att hon skulle komma tillbaka igen om ungefär 10 dagar så kunde hon få skivan och betala då. Det fick mig att bli lugn. Efter att Eric skrivit klart och tagit klart bilderna gick vi vidare. Jag hade bikini bh under så jag kände ibland att ville ta av mig min långärmade tröja men jag kunde inte.
- Blir det varmt? sa Eric och såg på mig
- Ja, men det gör inget sa jag och log
- Gumman, jag förstår hur det måste kännas för dig, men du har inget att skämmas för sa Eric och stannade
- Men varför känns det så? sa jag
- Du ska se att efter ett par dagar så kommer stygnen vara borta och du kan visa dig mer sa Eric
- Jag är full av stora blåmärken, svullet ansikte, hur ska jag kunna visa mig igen?sa jag
- Men det försvinner sa Eric
- Ja men jag kan inte se mig i spegeln längre sa jag
- Men älskling, för mig är du den vackraste som finns sa Eric och höll om mig
- Jag hatar det han gjort mot mig viskade jag till Eric
- Jag vet gumman, jag vet sa Eric och fortsatte att hålla om mig medans mina tårar började rinna igen
2 timmar senare
Eric och jag hade precis kommit in igen och Eric började direkt med maten. Jag gick in i badrummet för att ta en dusch. När jag såg mina blåmärken och stygnen på magen så var det som att det inte var mig själv jag såg. Jag tog en snabb dusch och gick sedan ut till sovrummet för att sätta på mig mina korta jeans shorts och svarta kortärmade tröja med min svarta bikini bh under. Jag gick ut till köket och log för mig själv när jag såg Eric stå och göra mat.
- Ska jag hjälpa dig? sa jag
- Åh, hej gumman, ja du kan duka sa Eric och log
- Gärna sa jag och började duka
Eric och jag åt klyftpotatis och grillad kyckling och det var väldigt gott. Vi dukade av och diskade för att sedan gå och titta lite på tv:n. Vi zappade lite och hittade inget speciellt men tittade på något musikprogram. Vi tittade i någon timme och sen gick jag ut på verandan och såg ut över havet. Jag märkte inte att Eric kom ut.
- Hur är det gumman? Du verkar inte vara dig själv sa Eric och kom fram till mig
- Det är okej, jag är bara lite nere sa jag
- Jag finns här om du vill prata,sa Eric och tog mig i sin famn
- Jag önskar bara att inget av det här med Kristian hänt sa jag och såg upp mot Eric
- Jag vet, jag önskar det med, men jag kommer alltid finnas här och han kommer aldrig röra dig igen sa Eric
- Du är verkligen prinsen på den vita hästen sa jag
- Hahaha, du är så gullig min prinsessa sa Eric och log
- Jag känner mig trött, ska vi gå och sova? sa jag
- Absolut sa Eric och vi gick in igen
Jag bytte om och Eric la sig bredvid mig och jag somnade direkt. Men jag önskar jag inte hade det för direkt började jag drömma om vad som hänt dom tidigare dagarna.
Drömmen
- NATALIE! Du kan aldrig komma undan från mig! skrek Kristian
- Låt mig vara! Har du inte gjort mig tillräckligt illa? sa jag
- DU KAN ALDRIG VARA SÄKER! Jag kommer aldrig släppa dig sa Kristian
- Sluta! skrek jag
- DU VALDE HONOM OCH JAG SKA GE DIG FÖR DET! skrek Kristian och när han slog mig började misshandeln igen
- SLUTA! SLUTA! skrek jag men ingen verkade höra
- DU SKA LÄRA DIG ATT DU ALDRIG KOMMER UNDAN MIG skrek Kristian och jag vaknade med ett ryck
Verkligheten
- AAAAAAHH! ropade jag och satt upp i sängen med ett ryck
- Gumman, vad har hänt? sa Eric och satte sig upp bredvid mig och höll sin hand mot min rygg
- Jag hade en mardröm sa jag
- Kom gumman sa Eric och la mig ner på hans bröst.
- Jag vet inte hur jag ska gå vidare sa jag
- Du kanske vill prata med någon sa Eric
- Nej, jag vet vad jag vill göra sa jag
- Vadå? sa Eric och smekte mitt hår
- Jag ska säga upp mig och försöka komma bort från Kristian sa jag
- Det låter smart sa Eric
- Ja jag hoppas det funkar sa jag
- Ja, men det tror jag, och jag vet att det här kommer låta jätte konstigt men jag undrar om du vill flytta ihop med mig? sa Eric och tittade på mig
- Va? sa jag och såg på Eric
- Vill du flytta hem till mig och bo med mig? sa Eric och log
- Jag vill inget hellre sa jag och log
- Åh gumman sa Eric och gav mig en kyss
Vi låg och myste ett tag innan vi somnade om. Jag kan inte förstå att Eric vill att vi ska flytta ihop men jag var så lycklig. Nu väntade bara att säga upp sig när vi kom hem och börja flytten till Eric. Det blir ett sätt att börja om och så fort mina blåmärken så försvinner förhoppningsvis mina minnen om Kristian försvinna.
Detta är kapitel 14 och det blev lite längre än jag tänkt men hoppas ni tycker om det. Skriv gärna om vad ni tycker och vad ni hoppas ska hända :)
Its Like That With You - Kapitel 13
- Glöm det aldrig sa Natalie och slöt ögonen och jag kände hur hennes puls blev svagare
- Natalie, stanna hos mig, NATALIE! skrek jag och kände hur hennes puls blev allt svagare och svagare
- HJÄLP HJÄLP! skrek jag och la mitt ansikte mot hennes panna och kände hur tårar rann ner från min kind. Jag ville inte förlora henne.
Erics Perspektiv
- Natalie, kom tillbaka, Natalie, jag älskar dig viskade jag mot hennes ansikte och mina tårar rann
Jag hörde syrener och såg att två män kom ut från ambulansen. Jag var så orolig och såg att jag hade blod på mina kläder och händer. Jag vinkade åt dom att det var här och dom kom springades med en bår och väskor.
- Hej, är det din flickvän? sa en av männen
- Ja, hon har blivit misshandlad sa jag
- Ja, hon har ingen puls, vi får ta henne till amublansen och börja hjärt och lungräddning sa mannen
- Är hon död? sa jag och kände hur tårarna kom upp igen
- Nej,hon är inte död men hon har fått hjärtstillestånd och därför måste vi ta henne till amublansen och börja göra hjärt och lung räddning, men vi ska göra allt för att rädda henne sa mannen och lyfte upp Natalie på båren
- Kan jag åka med? sa Eric
- Ja, du kan hoppa in där framme bredvid min kollega sa mannen
- Okej sa jag och hoppade in i framsätet och dom körde så fort dom bara kunde och jag var mer orolig än jag någonsin varit förut
20 minuter senare-ambulansintaget
Dom körde ut Natalie ur ambulansen och jag steg med ur. Jag Såg att hennes bröstkorg rörde sig igen och jag hoppades att hon skulle klara det här nu. Dom körde in henne och jag följde med dom.
- Vad har hänt? sa en läkare vid namn Olof
- Flicka, 18 år, svårt misshandlad, har haft hjärtstillestånd men efter hjärt och lugn räddning kom hjärtat igång sa mannen
- Okej, kör in henne på ettan, vem är ni? sa Olof och såg på mig
- Jag är hennes pojkvän sa jag
- Okej, jag måste låta er stanna här, så kommer jag snart sa Olof
- Jaha, ja okej sa jag och gick först till toaletten för att tvätta av mig
Jag gick tillbaka och satte mig utanför dörren för att vänta på läkaren. Jag gick till telefonen för att ringa efter Lina.
- Hej Lina! Det är Eric. Jag är på sjukhuset med Natalie. sa jag
- Hej Eric! Va? Vad är det som har hänt? sa Lina
- Natta har blivit misshandlad av Kristian, hon är på sjukhuset det kanske är bra om du kommer sa jag
- Jag kommer direkt sa Lina och la på
Jag la på och gick för att sätta mig och vänta på läkaren igen. Jag började bli oroligare eftersom dom aldrig kom ut.
Det kom sköterskor ut från rummet och sen gick dom in igen och jag ville bara springa in till henne. Men efter ett tag kom äntligen Olof ut och jag kände hur mitt hjärta slog hårdare.
- Vi har undersökt din flickvän, hon är omplåstrad i ansiktet, hon har fått två brutna revben och vi har inte funnit några inre blödningar men hon har fått ett hjärtstillestånd till men nu är läget stabilt men hon är medvetslös och hon får nu hjälp med andingen. sa Olof
- Men hon kommer klara sig? sa jag
- Det kan vi inte svara på, men läget är för tillfället stabilt sa Olof
- Kan jag gå in till henne? sa jag
- Ja, det går bra sa Olof
- Tack sa jag och gick in till Natalie
När jag öppnade dörren och fick se henne ligga där så var det som att mitt hjärta gick i tusen bitar. Hon var svullen och hade stora blåmärken i ansiktet och på armarna. och en slang i munnen som jag förstod var för att hjälpa henne med andingen. Jag gick dit och satte mig ner i stolen bredvid hennes säng. Jag tog hennes hand i min och jag ville inget hellre än att hon skulle öppna sina ögon och se på mig igen.
- Natalie, gumman,om du hör mig så kom tillbaka för jag kan inte vara utan dig sa jag och tittade bara på hur hennes bröst gick upp och ner och det pep i maskinen bredvid henne
- Eric, aaaah, var det ända Lina fick fram
Linas Perspektiv
Jag fick en chock när Eric ringde och sa att Natta låg på sjukhus. Jag åkte dit direkt när Eric ringt och sprang hela vägen in till den första receptionen.
- Hejsan! Ni har fått in en Natalie idag, vart är hon? sa jag
- Hon är i rum ett på plan tre sa kvinnan
- Tack sa jag och sprang upp för trapporna tills jag kom till plan tre
Jag gick snabbt mot rum ett och jag öppnade dörren och där såg jag Natalie och Eric satt bredvid henne.
- Eric, aaaah, var det ända jag fick fram
- Jag vet, jag är så rädd att hon inte kommer vakna sa Eric och gav mig en kram
- Det är klart hon kommer, vad har läkaren sagt? sa jag och såg hur illa slagen hon är
- Hon är svullen i ansiktet och slagen hårt i ansiktet, fått två brutna revben och dom vet inte om hon fått några inre blödningar men hon ska röntgas snart och hon har haft hjärtstillestånd två gånger redan sa Eric
- Eric, se på mig, Natalie är en kämpe, hon kommer aldrig ge upp och det vet både du och jag sa jag
- Jag är bara så rädd sa Eric
- Jag med sa jag och vi satte oss både bredvid henne
Jag såg att Eric var orolig och jag var med orolig men jag var tvungen att vara stark. För både Eric och Natalies skull. Varför sa jag att Kristian var konstig? Hade jag inte sagt något hade det här inte hänt. Jag kände mig skyldig men vågade inte säga något till Eric. Han har redan för mycket att oroa sig för.
Erics Perspektiv
Lina och jag satt hos en henne ett tag men sen kom en sköterska in för att hämta henne till röntgen. Jag blev nervös och jag kände hur tårana kom igen. Lina och jag fick sitta kvar och vänta tills hon kommer tillbaka.
2 timmar senare
Natalie är tillbaka och jag ska gå ut för att prata med läkarna om vad dom sett på bilderna. Jag var så rädd för att dom skulle sett något och jag kände hur hårt mitt hjärta slog. Lina stannade kvar medans jag gick ut till Olof.
- Jag är rädd att vi har en dålig nyhet sa Olof och såg på mig
- Vadå? sa jag och kände hur mitt hjärta slog hårdare och fortare
- Hon har en inre blödning i buken och vi måste genomföra en operation för att stoppa den. Annars ser allt bra ut och det är mest ytliga skador sa Olof
- Operation? sa jag och kände hur allt sjönk inom mig
- Ja, vi kommer ta med henne nu och vårt råd är att ni åker hem och vilar så ringer vi när vi är klara sa Olof
- Nej, jag vill stanna sa jag
- Men det är nog bäst för både dig och din flickvän om du vilar dig, jag lovar att ringa så snart vi är klara sa Olof
- NEJ sa jag, jag stannar sa jag
- Okej, du kan vänta här sa Olof och gick in för att hämta Natalie
- Vad är det som händer? sa Lina som kom ut medans dom rullade ner Natalie till operationssalen
- Hon ska opereras, hon har en mindre blödning i buken som dom måste stoppa sa jag
- Åh nej, men kommer hon att klara sig? sa Lina
- Jag vet inte, jag vet ingenting just nu sa jag
- Såja Eric sa Lina och kramade om mig medans mina tårar rann ner från mina kinder
5 timmar senare-Sent på natten
- Vill du ha något att dricka? eller äta? sa Lina
- Nej, jag vill bara sitta här med Natalie sa jag
- Eric, du måste äta sa Lina
- Nej, jag vill vara nära Natalie, jag vill vara den första som är här när hon vaknar sa jag
- Okej, jag går ner i fiket, jag kommer snart sa Lina
- Ja, jag är här sa jag
-Okej sa Lina
Jag kände mig som en zombie snart. Jag ville inte lämna hennes sida. Jag tog hennes hand och jag visste inte vad jag skulle göra för att få henne att vakna.
- Gumman, snälla, vakna jag vill bara att du ska vakna sa jag och såg mot henne
- " Jag vet att du sover, känner värmen från din hud, bara lukten gör mig svag, men jag vågar inte väcka dig nu, jag skulle ge dig, allting du pekar på, men bara när du inte hör, vågar jag säga så. Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor, jag kan inte ens stå när du inte ser på, och genomskilig grå blir jag, utan dina andetag" började jag sjunga och då kände jag hur Natalies hand började röra sig
Jag blev helt förstummad, jag kände hur hon tryckte min hand och sen hörde jag hostningar. Jag skyndade mig att ringa på klockan och en sjuksyster kom in och kopplade bort slangarna från henne. Jag blev helt chockad och tårarna började rinna igen. Hon öppnade sina ögon och jag ville bara kyssa och hålla om henne.
- Är jag i himlen? sa Natalie och såg på mig
- Nej, du lever, du är på sjukhus sa jag
- Min ängel sa Natalie och log
- Åh jag har varit så orolig sa jag och gav henne en kyss i pannan
- Aj, sa Natalie
- Oj förlåt, sa jag
- Det gör inget, men vad har hänt? Jag minns ingenting sa Natalie
- Kristian, han misshandlade dig sa jag
- Ja, nu minns jag, du räddade mig sa Natalie
- Jag kan göra allt för dig sa jag
- Och jag för dig sa Natalie och log
- Sov lite gumman, sa jag
- Ja, jag ska nog göra det, och du, jag kan inte gå utan din luft i mina lungor heller sa Natalie och slöt ögonen igen
Jag blev chockad. Hade hon hört min sång? Var det den som hade väkt henne? Jag tittade bara rakt fram och tänkte att jag nog måste hämta Lina så hon får veta att Natalie har vaknat. Men tänk om det var min sång som väkt henne?
Detta är kapitel 13 och det blev lite längre än jag först trott men jag hoppas ni tycker det är bra hittills och skriv gärna en rad om ni tycker om det såhär långt :) Jag hoppas få upp nästa kapitel redan imorgon(onsdag).
Tack till alla som läser! Det är jätte kul att bloggen är så uppskattad :) Kramar
Its Like That With You - Kapitel 12
Vad är det ingentligen som hänt medans jag varit borta?Kristian besatt av mig? Jag var redan nervös för att gå till jobbet imorgon men nu är jag mer rädd. Tänk om det händer något? Jag kände hur det knöt sig i magen och jag ville bara gå på toa för det kändes som att allt som fanns ville upp. Jag var faktiskt rädd. riktigt riktigt rädd.
Nästa dag-Förmiddag
När jag gick mot jobbet kände jag en stor klump i bröstet. Det kändes så konstigt att jag skulle träffa Kristian idag igen och speciellt efter det som Lina berättat om för mig. Jag låste upp dörren och öppnade butiken. Det var bara jag där nu på förmiddagen men Kristian och en annan tjej som heter Johanna som hade börjat jobba här medans jag varit i Paris med Eric. Jag packade upp nya skivor som kommit in och satte dit prislappar.
- Ursäkta? Jobbar du här? sa en tjej i 16 års åldern
- Ja, kan jag hjälpa dig med något? sa jag och log
- Ja, har ni Eric Saades nya skiva här? Sa tjejen
- Ja, självklart, här sa jag och gav henne den
- Tack, vad blir jag skyldig? sa tjejen
- Jo, om du kommer tillbaka imorgon så kan du betala då sa jag och kom på att jag kunde fixa en överrasking åt henne
- Ja, det går bra sa tjejen och log
- Bra, vad heter du? sa jag och la en lapp på skivan
- Sara sa tjejen
- Bra, då kan du komma imorgon och hämta den sa jag och la den bakom disken
- Tusen tack sa Sara och gick ut
Jag tog skivan och la ner den i min väska eftersom jag tänkte ge Sara en överraskning. Jag ska be Eric signera den åt henne för hon verkade trevlig och hon gillar ju även Eric så varför inte?
Efter lunch och tidig Eftermiddag
Efter lunch hade både Johanna och Kristian kommit och det har verkligen varit full rulle här i butiken. Jag märkte att Kristian varit lite annorlunda idag men jag kände mig både rädd och orolig på samma gång. Efter att det lugnat sig funderade jag på att prata med honom.
- Kristian, har du tid en stund? sa jag
- Ja, visst gumman sa Kristian
- Jo, jag undrar om du vill följa med ut till parken så vi kan prata sen? sa jag
- När menar du? sa Kristian
- Om en timme sa jag
- Visst sa Kristian
Jag tänkte att om vi går dit efter jobbet som båda han och jag slutar om en timme och eftersom jag ska möta Eric där så kan jag känna mig tryggare. Jag menar ifall det skulle hända något. Men jag tror inte det, litar helt på Kristian. Jag fortsatte att jobba och jag hade det faktiskt riktigt roligt men det kändes ändå som om något var fel.
1 timme senare
Jag och Kristian gick till parken och jag visste inte riktigt hur jag skulle börja.
- Jag vet inte hur jag ska börja, men jag pratade med Lina sa jag och stannade
- Jaha, vad sa hon? sa Kristian och ställde sig framför mig
- Jo, alltså jag vet att du har känslor för mig, och att du haft det länge men hon verkar orolig sa jag
- Orolig? sa Kristian och såg konstigt på mig
- Ja, hon berättade att du ringt henne och frågat efter mig och sånt sa jag
- Vadå? Får man inte fråga efter folk sa Kristian och såg på mig
- Nej, men du måste förstå att jag är kär i Eric, jag vill vara med honom och det blir jobbigt om du ska må dåligt av mig sa jag
- Det gör jag inte sa Kristian
- Jag märker att du mår dåligt, jag funderar på att sluta, så kanske du kan glömma mig sa jag
- Aldrig, men jag kan se vad du känner sa Kristian och kom närmare mig
- Sluta, alltså, du är en jätte fin kille och allt men jag är inte kär i dig, jag är ledsen men det är så det är sa jag
- Du kan inte stänga ute dina rätta känslor för evigt sa Kristian och kom ännu närmare mig
- Som jag sa, du är en jätte fin kille och du kommer säkert hitta en jätte fin tjej som älskar dig men den tjejen är inte jag sa jag
- Men jag älskar dig och ingen annan sa Kristian
- Snälla, gör det inte värre än det redan är sa jag
- Du är den jag vill vara med och jag vet att du vill vara med mig sa Kristian
- Kristian, jag ska möta Eric nu, men jag vet att du kan glömma mig och du är verkligen en jätte fin kille sa jag och gav honom en kram som han besvarade och jag kände mig så taskig men jag var tvungen att säga som det är.
Jag började gå och jag trodde Kristian gick mot det andra hållet men helt plötsligt kände jag hur någon knuffade till mig. Jag vände mig om och då fick jag en smäll rakt i ansiktet. Och jag föll till marken och kände hur det började blöda och jag såg upp och där stod Kristian.
Kristians Perspektiv
Hur kan hon göra såhär mot mig?! Jag kände hur arg jag blev och ville bara göra någonting. Jag började se hur hon gick bortått och förstod att hon skulle träffa han igen. Jag blev argare och började gå efter henne. Jag kom ikapp och då knuffade jag henne. Hon vände sig om men han inte säga något innan jag gav henne smäll i ansiktet så hon föll till marken. Det var som att jag tappade kontrollen för jag slog och slog.
- KAN INTE JAG FÅ DIG SÅ SKA INGEN ANNAN FÅ DIG HELLER! skrek jag
Det var som att jag inte kunde sluta. Jag hörde inte honom när han kom mot mig. Jag var som i trans.
Erics Perspektiv
Jag gick in i parken och då såg jag Kristian. Han stod och slog henne och jag kände hur mitt hjärta gick sönder. Jag började springa mot honom.
- KRISTIAN SLUTA! skrek jag
Det var som att han inte hörde mig så jag sprang ännu fortare och knuffade undan honom från Natalie som var helt svullen och röd av blodet som kommit från henne.
- VARFÖR?! VARFÖR?! skrek jag åt honom
- För om inte hon vill ha mig så ska ingen annan få henne skrek Kristian mot mig
- Jag måste ringa ambulansen sa Eric
- ALDRIG skrek Kristian och försökte slå till mig men han kom inte nära nog
- GÅ NU! sa jag och kände hur arg och ledsen jag var
Jag kände hur tårar skulle komma upp men jag var samtidigt chockad. Jag tog upp henne i min famn och jag kände hur slapp hon var i kroppen. Då blev jag räddare än jag någonsin varit.
- Natta, gumman, kan du höra mig? sa jag
- E,eric viskade Natalie fram
- Stanna hos mig, hjälp är på väg sa Eric
- SOS Alarm vad kan jag hjälpa dig med? sa en kvinna
- Skicka en ambulans till vita brunnsparken, min flickvän har blivit misshandlad sa jag
- Är hon vid medvetande? sa kvinnan
- knappt, sa jag
- Vi skickar ambulansen omgående, gå inte från platsen och försök ha kontakt med henne sa kvinnan
- Okej, skynda er sa jag och la på
- Natta, hör du mig? sa jag
- "host" Eric, om något "host" händer mig så glöm inte att jag älskar dig sa Natalie
- Inget kommer hända dig sa jag
- Glöm det aldrig sa Natalie och slöt ögonen och jag kände hur hennes puls blev svagare
- Natalie, stanna hos mig, NATALIE! skrek jag och kände hur hennes puls blev allt svagare och svagare
- HJÄLP HJÄLP! skrek jag och la mitt ansikte mot hennes panna och kände hur tårar rann ner från min kind. Jag ville inte förlora henne.
Detta är kapitel 12 och jag hoppas ni tyckte det var bra, nu börjar det hända saker och jag hoppas ni tycker det var bra :) Skriv gärna vad ni tror och hoppas ska hända? Och hur kommer det nu gå för Natalie? kommer hon klara sig? Vad händer med Eric om hon inte gör det? Jag hoppas få ut nästa kapitel imorgon :)
Kramar
Its Like That With You - Kapitel 11
- Jag älskar dig så mycket sa Eric och log
- Jag älskar dig ännu mer sa jag och log mot honom
Han kysste mig och jag kunde inte vara lyckligare.
Imorgon ska jag och Eric åka till Sverige igen så idag var vår sista dag i Paris och det har varit helt fantastiskt att få vara här med Eric. Idag skulle vi åka med en båt som heter Bateaux Mouches och man åker på floden Sern genom Paris. Jag vaknade sakta och vände mig om och såg att Eric redan var vaken.
- God Morgon Törnrosa sa Eric och log, han hade sitt svarta linne och sina glasögon på sig
- God morgon prinsen, men om jag är törnrosa måste du ju väcka mig med en kyss sa jag och tog hans glasögon och satte på mig dom
- Ja, det har du rätt i, kom då sa Eric och drog upp mig så jag hamnade på honom
- Haha sa jag och såg in i hans ögon via hans glasögon som jag såg suddigt i
Han log mot mig och gav mig en kyss som jag snabbt besvarade. Att få vara med Eric är som en dröm. Om jag skulle beskriva hans kyss så är det som glass med varma hallon ;)
- Jag måste duscha sa jag och gick upp och gav Eric sina glasögon tillbaka
- Okej, jag fixar mig med sa Eric och log
- Okej, jag skyndar mig sa jag och gick in i badrummet
Jag tog en snabb dusch medans Eric satte på sig kläder och fixade håret. Jag sminkade mig och tog på mig mina ljusa jeans, ett rosa linne och svarta kofta över. Jag tog mina svarta converse och väntade på att Eric skulle komma.
- Är du klar att gå? sa Eric
- Jajamän sa jag
- Då går vi sa Eric och tog min hand
Vi tog en taxi mot Bateaux Mouches och vi gick in. Det ända jag kan på franska är merci och Eric kan inte mycket franska heller så det blev ganska svårt att förstå vad dom sa under turistfärden på båten.
- Kom sa Eric och tog min hand för att sedan springa till framsidan av båten och ställde sig längst fram
- Vad ska vi göra? sa jag och log
- Ställ dig här och håll ut armarna sa Eric och jag ställde mig framför honom och tog ut mina armar
- "Every night in my dreams, i see you, i feel you, that is how i know you go on. Far Across the distance, and spaces between ous, you have come to show you go on" började Eric sjunga och då förstod jag vad han ville att vi skulle göra
- Du är min Rose viskade Eric i mitt öra
- Du är min Jack sa jag och vände mitt huvud mot honom och han log mot mig
Vi fortsatte att titta ut mot floden och jag kunde inte vara mer lycklig. Eric tittade på mig igen och log, jag log tillbaka och vi kysstes igen och jag ville inte att den här stunden skulle försvinna.
Några timmar senare
Eric och jag var tillbaka på hotellet för att byta om inför en middag tillsammans och sen skulle vi hem för att packa eftersom vi ska resa hem imorgon tyvärr. Jag satte på mig en Rock By Sweden klänning och ett par svarta klackar till. Jag lockade håret lite löst och sminkade mig. Jag gick ut till sovrummet där Eric väntade på mig.
- Nå? sa jag och visade hur jag såg ut för Eric
- WOW! Du ser fantastisk ut sa Eric och blev helt röd i ansiktet
- Tack sa jag och skrattade
- Damm, får nog hålla kolla på dig ikväll sa Eric och skrattade
- Har du sett dig i spegeln? sa jag och skrattade
- Kom nu så går vi sa Eric och skrattade
Vi gick till våran favorit resturang som vi varit vid nästan alla dagar vi varit här. Vi åt och hade det jätte mysigt. Och jag kunde inte rå för det men jag var ändå lite nere, för jag vet att i övermorgon måste jag träffa Kristian igen och jag vet inte hur jag ska stå ut med honom. Eric och jag gick hem till hotellet igen och hade en mysig sista kväll i Paris. Eric och jag satte oss på balkongen en stund och såg ut över stan.
- Ska det bli skönt att komma hem? sa Eric och såg på mig
- Sådär sa jag
- Är det Kristian som spökar? sa Eric
- Ja, det kan man säga sa jag
- Men jag kan följa med dig sa Eric
- Varje dag? Nej det behövs inte, jag måste sköta det här själv sa jag
-Okej, men jag kan möta dig i parken vid ditt jobb om du vill sa Eric
- Gärna sa jag och log
- Ska vi gå in? Det börjar bli lite kyligt sa Eric och log
- Ja, speciellt om man inte har tröja sa jag och skrattade
- Hörru, sa Eric och började jaga mig in i rummet och kittlade mig i sängen
Jag skrattade och Eric skrattade han med och jag önskade att man kunde stanna tiden för jag ville inte åka hem igen.
2 dagar senare
Eric och jag kom hem igår på eftermiddagen och det kändes ändå ganska skönt att få komma hem men att gå till jobbet imorgon var inte något jag såg framimot. Jag skulle hem till Lina snart och sen träffa Eric. Jag hoppade i skorna och drog till Lina för att ta en fika hemma hos henne. Jag ringde på och jag hörde Linas steg på insidan av dörren.
- Hej gumman! sa Lina och kramade om mig
- Hej tjejen sa jag och kramade henne
- Du ser helt ny ut, det verkar som semestern gjort dig gott sa Lina
- Det kan man säga sa jag
- Haha, du är för söt du sa Lina och log
- Ska vi fika då? sa jag och log
- Ja, kom in sa Lina och släppte in mig
Vi fikade och jag berättade om semestern och om hur fantastiskt vi hade haft det. Men jag märkte på Lina att det hänt något.
- Du kanske ska berätta vad som trycker dig sa jag
- Nej, det är inget sa Lina och såg på mig
- Jag ser att det är något sa jag
- Det är Kristian sa Lina
- Jaha, sa jag
- Han har försökt nå dig via mig, frågat vart du är, när du kommer hem och sånt sa Lina
- Va? sa jag
- Det är som att han inte är kär i dig längre, det är mer som om att han är besatt sa Lina
- Besatt? sa jag
- Ja, han frågar efter dig och vem du är med och att han typ känner dig inom sig och sånt sa Lina
- Jag tror jag måste prata med honom imorgon sa jag
- Ska jag vara med? sa Lina
- Jag tror inte det behövs, det kanske bara blir värre sa jag
- Okej, jag hoppas verkligen att det inte händer dig något sa Lina
- jag med sa jag
Vad är det ingentligen som hänt medans jag varit borta?Kristian besatt av mig? Jag var redan nervös för att gå till jobbet imorgon men nu är jag mer rädd. Tänk om det händer något? Jag kände hur det knöt sig i magen och jag ville bara gå på toa för det kändes som att allt som fanns ville upp. Jag var faktiskt rädd. riktigt riktigt rädd.
Detta är kapitel 11 och jag hoppas ni tycker om det :) Hoppas få upp kapitel 12 senare idag :) Nu kommer det hända mer saker så hoppas ni tycker om det :) Skriv gärna om ni tycker det är bra eller vad ni hoppas ska hända :)
Kramar
Its Like That With You - Kapitel 10
Lina körde mig till Arlanda och jag var så nervös. Jag längtade verkligen, det skulle bli så skönt att inte behöva jobba och få vara i kärlekens stad tillsammans med Eric det är verkligen något jag ser fram i mot. Jag checkade in och nu väntade jag på att få gå ombord flyget och jag kunde inte vara gladare men jag visste inte om jag skulle berätta för Eric om vad Kristian gjort eller om jag skulle hålla det för mig själv? Jag var så förvirrad men försökte tänka bort det. Men om jag inte sa något och det kom fram från någon annan skulle Eric då bli misstänksam och kanske tro att jag var kär i Kristian. Varför skulle allt bli så jobbigt?
3 timmar senare
Jag hade nu suttit på flyget i lite drygt 3 timmar och jag kunde knappt vänta på att få se Eric igen. Jag har saknat honom så mycket. Planet landade och vi fick äntligen gå ut. Jag gick och väntade på min väska för att sedan gå ut till ankomsthallen för att se om jag såg Eric. Där stod han, han hade beige jeans, röda skor, svart kofta med sin svarta skinnjacka över och sin gråa hatt och sina blå/gröna solglasögon vid tröjan. Eric såg mig och jag släppte min väska och bara sprang fram och kramade om honom och han lyfte upp mig i sin famn.
- Jag har saknat dig så mycket viskade Eric i mitt öra
- Och jag dig sa jag och han släppte ner mig och gav mig en kyss i pannan
- Kom, jag har planerat massor sa Eric och log hemlighetsfullt
- Vadå? sa jag och log
- Det får du se snart sa Eric och blinkade
Jag skrattade åt honom och sen gick vi till en bil som han hyrt när han är här. Vi fick skjuts till hotellet och jag hann knappt packa upp innan Eric ville att vi skulle gå ut. Jag hade ingen aning om vad vi skulle göra, han hade planerat allting. Och jag gick fortfarande och tänkte om jag skulle berätta om vad Kristian gjort eftersom jag inte visste hur Eric skulle reagera. Det var det jobbigaste för mig.
Först gick vi till ett fik och det var så mysigt och romantiskt. Eric beställde te och jag en latte. Vi satte oss och det var ganska skönt att bara få vara där med Eric. Det kom fram några personer som ville ha bilder och autografer men det störde inte mig alls.
- Vad har hänt medans jag varit borta? sa Eric och tog en klunk av sitt te
- Jag har bara jobbat och blivit sams med Lina sa jag och kände hur det brände till i hjärtat
- Va bra att ni blivit sams sa Eric och tog min hand
- Jag är jätte glad att vi är sams igen sa jag och log
- Hur går det på jobbet och med han den där Kristian? sa Eric och tittade ner i bordet
- Bra, han pratar inte så mycket med mig, jag undviker honom sa jag
- Okej, så det har inte hänt något? sa Eric och såg på mig
- Hänt något? sa jag förvånat
- Du verkar så nere sa Eric
- Nej jag är nog bara trött efter flygresan sa jag
- Säkert? sa Eric
- Ja, det har inte hänt något sa jag
- Okej, ska vi gå vidare? sa Eric och log
- Gärna sa jag och vi tog varandras händer och begav oss mot nästa grej Eric planerat
Jag vet, jag borde ha berättat om vad Kristian gjort men jag kunde inte. Jag vill inget hellre än att berätta men jag är så rädd. Jag vill inte förlora Eric. Och om jag berättar kanske han lämnar mig. Vi tog en taxi till Eiffeltornet. Det var så häftigt att få se det i verkligheten och vi åkte ända upp och såg på utsikten. Eric ställde sig bakom mig och tog sina armar runt min midja och jag bara kände hur lycklig jag var tillsammans med honom. Men det jobbiga är att jag vill vara ärlig mot honom.
- Jo, Eric det är något jag måste berätta sa jag
- Vadå? sa Eric och jag hörde hur orolig han blev i rösten
- Det var inte riktigt sant det där jag sa att det inte hänt något sa jag
- Okej, sa Eric såg på mig medans jag vände mig mot honom
- Kristian och jag började bråka i butiken härom dagen för jag blev så arg på hur han bettet sig mot både dig och mig började jag
- Har han gjort dig illa? sa Eric
- Nej, men jag försökte gå ifrån honom och då tog han tag i mina armar och kysste mig sa jag och kände hur tårarna var på väg upp för jag var så säker på att Eric skulle gå
- HAN GJORDE VAD!? sa Eric högt
- Han kysste mig, jag slog till honom och drog därifrån sa jag och kände hur tårarna rann ner från min kind
- Men gumman, varför sa du inget tidigare? sa Eric och höll om mig
- Jag var rädd att du skulle gå din väg och aldrig mer vilja se mig sa jag
- Men gumman, det skulle jag aldrig göra, jag hade tänkt vänta med att säga det här men jag älskar dig sa Eric och log
- Jag älskar dig med sa jag och la mitt huvud mot Erics bröst
- Om Kristian gör något mer mot dig så berätta det på en gång gumman sa Eric
- Jag lovar sa jag
- Kom, vi åker till hotellet så du får vila sa Eric och blinkade
- Haha, ja gärna sa jag och skrattade
Vi tog en taxi tillbaka till hotellet och jag kunde inte förstå att Eric sagt att han älskar mig. Jag kände hur mitt hjärta slog hårdare när jag tänkte på dom orden som han sagt. Jag älskar honom verkligen.Han har verkligen stulit mitt hjärta totalt. Vi hoppade ur taxin och tog hissen upp till vårat rum.
- Vänta sa Eric och öppnade dörren
- Varför då? sa jag
- Så jag kan göra såhär sa Eric och lyfte upp mig i hans famn
- Eric, vi är inte gifta sa jag och skrattade
- Nej, inte ännu sa Eric och skrattade och lyfte in mig och stängde dörren med foten
Han bar in mig och la mig på sängen och hoppade upp över mig och tittade djupt in i mina ögon.
- Jag älskar dig så mycket sa Eric och log
- Jag älskar dig ännu mer sa jag och log mot honom
Han kysste mig och jag kunde inte vara lyckligare.
Det blev ett lite kortare kapitel idag men i kapitel 12 så kommer det hända ganska mycket så jag hoppas ni ser fram i mot det och skriv gärna en kommentar om vad ni hoppas ska hända eller vill ska hända :)
Kramar
Its Like That With You - Kapitel 9
Jag satt lutad mot Eric en bra stund och jag var jätte lycklig men jag skulle sakna honom så mycket när han ska till Paris. Och hur skulle jag klara mitt jobb med Kristian och Lina nu när Eric inte är här? Jag kände hur mitt hjärta började slå hårdare för jag visste inte hur dom här fyra dagarna kommer vara utan Eric? Hjälp!
2 dagar senare
Eric har varit i Paris i 2 dagar nu och jag saknar honom hela tiden. Lina har inte ringt och jag har inte ringt henne heller. Jag trodde verkligen inte att hon var sån som inte tror på sin bästa vän. Kristian har förstört så mycket men han har inte kommit i mellan mig och Eric. Inte änn iallafall. Jag gick tillbaka till jobbet efter en snabb lunch och jag försökte undvika Kristian så mycket det bara gick.
- Hej gumman! Kan du ta kassan? sa Kristian
- Gör det själv, jag ska packa upp skivor sa jag och tog en låda med skivor
- Måste du vara så arg ? sa Kristian ledsamt
- Vad tror du? sa jag och försökte jobba ifred
Han tittade bara på mig och fortsatte jobba. Jag packade upp skivor och när jag tog upp en av Erics skivor kändes det som mitt hjärta stannade. Jag försökte hålla tillbaka tårarna eftersom jag saknade honom så mycket. Jag forsatte packa upp när jag kände hur någon stod bakom mig.
- Önskar man kunde få kasta vissa skivor sa Kristian och tog i en av Erics skivor som jag höll på att packa upp.
- Kan du sluta och tracka ner på honom hela tiden sa jag argt
- Vadå? Jag menade väl inte han sa Kristian och såg på mig
- Jag är så jävla trött på att du förstör för mig hela tiden, du krossade min vänskap med Lina och nu ska du väl försöka splittra mig och Eric med skrek jag
- Vad snackar du om ingentligen? Jag sa bara som det var till Lina och jag tycker inte han är bra för dig sa Kristian
- DU ÄR INTE KLOK! Jag önskar bara att jag aldrig träffat dig och änn mindre jobba med dig! skrek jag
- DU KAN INTE GÖMMA DINA KÄNSLOR FÖR MIG HELA LIVET! skrek Kristian till mig
- Jag känner ingenting för dig och kommer aldrig göra sa jag och började gå därifrån
- Vänta sa Kristian och tog tag i min arm
- Släpp mig sa jag och försökte ta mig loss men då tog han min andra arm
- Jag har väntat så länge efter detta sa Kristian och såg in i mina ögon
- SLÄPP MIG sa jag högre
Kristian log och sen kysste han mig och jag kände hur arg jag blev. Det var som att all ilska i världen kom över mig.
- Va fan håller du på med? sa jag och gav honom en smäll över kinden
- Du kan inte neka att det är mig du vill ha, kom här sa Kristian och försökte kyssa mig igen
- Du är ju inte klok sa jag och sprang ut ur butiken
Jag sprang hela gatan, bort från Kristian och bort från butiken. Jag ville bara komma därifrån men jag visste att jag kunde få sparken om jag bara gick. Jag stannade och tänkte på vad som hänt. Jag har aldrig blivit så arg och illa behandlad förut. Jag började gå tillbaka till butiken och jag såg att Kristian inte var där så jag fick gå in och ställa mig bakom disken. Jag tittade snabbt på min mobil och jag hade fått ett sms från Eric. Han skrev:
" Hej Älskling! Jag saknar dig verkligen och önskar du var här hos mig. Jag längtar tills vi ses igen! Din föralltid Eric"
Jag kände hur det brände till i bröstet. Jag kände hur tårarna ville komma och då hörde jag dörrklockan och förstod att vi hade en kund. Jag torkade snabbt bort tårarna och såg att det var Lina.
- Vad gör du här? sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Jag vill inte vara osams med dig, du är min bästa vän sa Lina
- Men du tror mer på Kristian än mig och en sån vän vill inte jag ha sa jag
- Jag tror på dig, det Kristian sa verkade inte stämma eftersom jag sett hur kär du är i Eric sa Lina
- Men du trodde honom förut sa jag
- Nej det gjorde jag aldrig men fick inte chansen att förklara sa Lina
- Jag vill bara vara din bästa vän igen sa jag
- Och jag din sa Lina
- Kom sa jag och gav Lina en kram
Hon besvarade kramen och jag kände hur tårarna började rinna igen.
- Men gumman vad har hänt? sa Lina
Jag berättade om vad som hänt med Kristian förut och hon kunde inte förstå hur han kunnat göra så mot mig.
Lina kramade mig igen och då fick jag syn på Kristian. Han kom tillbaka in i butiken och jag fick panik. Lina tittade på honom och jag såg hur hennes ögon svartnade.
- Du, får jag snacka lite med dig sa Lina och gick mot Kristian
- Visst, hur är läget Lina? sa Kristian och log
- Det kan man fråga dig, hur kan du vara så korkad att du går och kysser Natalie! sa Lina argt
- Du vet varför sa Kristian
- Och varför? sa Lina
- Vi är tillsammans och det berättade jag ju igår sa Kristian och log
- Oj, jag visste att det fanns dumma människor men du tar nog priset sa Lina och gick mot mig
- Ursäkta? sa Kristian
- Tyst, det kommer en kund sa jag och hörde hur dörrklockan ringde till.
Jag tittade mot dörren men det var någon slags budkille.
- Hej sa jag och trodde det var någon som brukade komma med bud hit och såg mot Kristian som bara rykte på axlarna.
- Hejsan! Jag söker en Natalie sa budkillen
- Ja det är jag sa jag
- Här sa budkillen och gav mig ett ganska tjockt kuvert
- Tack sa jag
- Och så får du skriva på här sa budkillen
- Okej sa jag och log och skrev sedan under
- Tack sa budkillen och gick ut
- Vem är det ifrån? sa Lina och log
- Ingen aning sa jag och öppnade
- Vad? det är ett brev och en flygbiljett sa jag
- Va? får jag se? sa Lina och tog biljetten
- Det står såhär i brevet sa jag och började läsa och såhär stod det:
" Hej mitt hjärta! Jag har en liten överraskning till dig. Jag har köpt en flygbiljett till dig som tar dig till Paris. Eller rättare sagt till mig. Jag kommer och möter dig på flygplatsen när du landar och jag lovar att ge dig dom bästa 4 dagarna i Paris. Ses där! Puss din Eric"
- Jag kan knappt tro det är sant, han har köpt en biljett åt mig till Paris sa jag
- Wow, och det är idag, om två timmar, hem och packa så kör jag dig sen sa Lina
- Okej, kom då sa jag och drog med mig Lina
- Men din chef?! sa Lina
- Oops, vänta här sa jag och gick in till min chef
Jag gick in till Jan och bad om ledigt i några dagar och han sa att det gick bra, och han frågade även om jag var okej eftersom han hade hört bråk förut men jag sa att det var okej så jag skyndade ut till Lina och sen åkte vi hem för att packa ner lite kläder och andra saker jag behövde. Lina körde mig till Arlanda och jag var så nervös. Jag längtade verkligen, det skulle bli så skönt att inte behöva jobba och få vara i kärlekens stad tillsammans med Eric det är verkligen något jag ser fram i mot. Jag checkade in och nu väntade jag på att få gå ombord flyget och jag kunde inte vara gladare men jag visste inte om jag skulle berätta för Eric om vad Kristian gjort eller om jag skulle hålla det för mig själv? Jag var så förvirrad men försökte tänka bort det. Men om jag inte sa något och det kom fram från någon annan skulle Eric då bli misstänksam och kanske tro att jag var kär i Kristian. Varför skulle allt bli så jobbigt?
Det är kapitel 9. Jag hoppas ni tycker om det :) Skriv gärna fler kommentarer om vad ni tycker ska ske i Paris och vad tycker ni? Borde Natalie berätta om Kristians kyss mot henne eller ska hon låta bli? Kapitel 10 kommer snart :)
Its Like That With You - Kapitel 8
Jag såg i ögonvrån att Kristian stod och såg mig med Eric. Jag tittade upp mot Eric och gav honom en kyss som han snabbt besvarade. Jag såg hur Kristians blick svartnade och jag förstod då att hans känslor för mig fortfarande fanns kvar. Jag kröp närmare Eric och vi myste tillsammans innan vi gick hem till Eric. Men frågan jag hade i huvudet var: Hur skulle jag kunna gå till jobbet imorgon när jag måste träffa Kristian igen?
Nästa dag-Förmiddag
- Hej det är Natalie sa jag
- Hej Natalie, hur mår du? sa Jan,min chef
- Jo, det är bara bra, men skulle jag kunna få ta ledigt idag? sa jag
- Ja, det ska nog kunna gå bra sa Jan
- Tusen tack sa jag
- Det var så lite sa Jan
- Hej då sa jag
- Hej då sa Jan och la på
Jag orkade inte träffa Kristian idag efter han gjorde mot mig igår. Jag skulle först ta en fika med Lina sen skulle jag träffa Eric vid stranden. Jag satte på mig min gråa kjol och mitt vita linne till. Jag packade ner extra kläder samt en handuk, bikinin hade jag redan på mig. Jag tog min väska och gick ut i hallen. Både mamma och pappa var på jobbet så jag behövde inte berätta att jag inte gått dit idag. Jag satte på mig mina ballerina skor och gick sedan mot Coffee house där jag skulle möta Lina.
20 minuter senare- Utanför Coffee House
Jag tittade efter Lina och jag kom springades men det var inte den ända som kom mot fiket.
- Natalie, varför kom du inte till jobbet idag? sa Kristian
- Hej gumman sa jag och gav Lina en kram och försökte ignorera Kristian
- Hej gumman, Hej Kristian sa Lina och gav både mig och Kristian varsin kram
- Hej Lina, vad kul att se dig sa Kristian
- Lina, jag går in sa jag
- Du, jag frågade dig en sak sa Kristian
- Och jag säger INGET sa jag och gick in
Alltså jag fattar ingenting. Förföljer han mig eller? Jag gick in och beställde en latte och satte mig medans Lina beställde. Jag såg att hon undrade varför jag varit så sur mot Kristian. Men om hon visste vad han gjort skulle hon inte tycka lika synd om honom direkt.
Linas Perspektiv
Jag var lite senare än vad jag tänkt mig men när jag gick mot fiket såg jag Natalie stå och prata med, vem är det där? Kristian? Jag undrar vad hon gör där med Kristian. Jag gick lite snabbare och då såg Natalie mig.
- Hej gumman, Hej Kristian sa jag och gav dom både varsin kram
- Hej Lina, vad kul att se dig sa Kristian
- Detsamma, det var så länge sen, vad har du gjort sen sist? sa jag
- Lina, jag går in sa Natalie
- Varför då? sa jag
- Jag vill bara det sa Natalie och började gå in
- Du, jag frågade dig en sak sa Kristian
- Och jag säger INGET sa Natalie och gick in
- Vad handlade det där om? sa jag
- Har hon inte berättat om Eric? sa Kristian
- Jo, men vad har det med det att göra med att hon verkar arg på dig? sa jag
- Alltså, hon vill ingentligen vara med mig och inte han så därför är hon lite avvisande mot mig så han inte ska få reda på det sa Kristian
- Va? sa jag och blev helt chockad
- Ja, det är sant, men jag måste vidare till jobbet sa Kristian
- Okej, ja vi kanske ses fler gånger sa jag
- Absolut sa Kristian och gick
Jag var förvirrad, Natta kan väl inte vara kär i Kristian? Jag gick in och köpte mig en latte för att sedan gå och sätta mig hos Natalie. Det snurrade i hela mitt huvud.
Natalies Perspektiv
- Kristian berättade sa Lina
- Berättade vadå? sa jag
- Att ni är tillsammans och att Eric inte får veta det och det är därför du är sur mot honom sa Lina
- VA!? Vad snackar du om? sa jag
- Det var han som berättade det sa Lina
- Och du tror honom? sa jag
- Jag vet inte sa Lina
- Han bad Eric gå igår när han kom till butiken, att jag inte var där så jag skulle tycka illa om Eric sa jag
- Men jag vet inte vad jag ska tro sa Lina
- Alltså, jag trodde du var min bästa vän och så tror du jag ljuger sa jag
- Nej men ni berättar två olika versioner sa Lina
- Alltså, jag drar sa jag och tog min väska
- Natta, vänta ropade Lina
- Nej, du bevisar att du inte är den jag trodde sa jag och gick
Jag kunde inte fatta att hon tror på Kristian och inte mig. Jag har känt Lina sen dagis och hon tror mig inte nu. Jag gick mot bussen för att möta Eric vid stranden. Efter 10 minuter bussresa gick jag av för att sedan gå mot stranden som låg en bit bort från busshållplatsen. Jag såg Eric stå och vänta och då började jag små springa mot honom. Eric hade en rutig skjorta och ett par mörkare jeans.
- Hej gumman sa Eric och gav mig en kram och kyss
- Hej snyggaste sa jag och besvarade Erics kram och kyss
Eric tog min hand och vi gick ner mot stranden och det var ganska mycket folk där men samtidigt ganska lugnt. Vi la ut en stor filt och Eric gick ner mot vattnet för att känna hur varmt det är.
- Gumman, kom sa Eric och ropade på mig
- Okej sa jag och gick mot Eric
- Det är ju varmt sa jag och stoppade i foten i vattnet
- Ja, kom sa Eric och kavlade upp sina jeans för att sedan gå ut en liten bit
- Vad ska du göra nu? sa jag och gick en bit mot Eric
- Ingenting sa Eric och började kyssa mig
Eric kysste mig och sedan kände jag hur han lutade sig bakåt och drog med mig ner i vattnet.
- Eric! ropade jag till när jag kommit upp
- Haha, vad söt du är sa Eric och skrattade när han kom upp
- Tack sa jag och började gå fram mot honom
- Kom här sa Eric och lyfte upp mig i hans famn och kysste mig
Jag hade det jätte roligt och vi gick sedan upp och bytte om. Jag satte på mig ett par svarta korta shorts och en blå munjacka och Eric tog på sig ett par shorts och en mörkare blåaktig munkjacka. Jag lutade mig mot honom och han höll om mig. Jag tänkte på Lina och att jag kanske förlorat min bästa vän.
- Natalie, jag måste berätta en sak sa Eric
- Okej sa jag och blev rädd
- Jag ska åka till Paris i några dagar och jag åker redan imorgon sa Eric
- Åh, jag blev lite nervös där sa jag
- Jag kommer sakna dig så mycket sa Eric
- Jag kommer sakna dig, när kommer du hem? sa jag
- Jag kommer hem om fyra dagar sa Eric
- Okej, men vi får smsa under tiden sa jag och log
- Jag kommer ringa, smsa och om jag kunde flyga hem i mellan varje grej jag ska göra där sa Eric och skrattade
- Hahaha, du är den sötaste person jag träffat sa jag och log
- Inte som dig sa Eric och log
Jag satt lutad mot Eric en bra stund och jag var jätte lycklig men jag skulle sakna honom så mycket när han ska till Paris. Och hur skulle jag klara mitt jobb med Kristian och Lina nu när Eric inte är här? Jag kände hur mitt hjärta började slå hårdare för jag visste inte hur dom här fyra dagarna kommer vara utan Eric? Hjälp!
Det var Kapitel 8 och Kapitel 9 kommer så snart jag hinner :) Jag hoppas det kommer i helgen :) Skriv gärna vad ni hoppas/tror kommer hända nu när Eric åker till Paris och Natalie ska försöka bli sams med Lina. Ses snart igen :) kram på er alla :)
Its Like That With You - Kapitel 7
- Ursäkta, jag ska söka jobb här, vem ska jag tala med? sa jag mot killen som stod med ryggen mot mig
- Jag ska hämta min chef sa killen och vände sig om mot mig
- Kristian? sa jag förvånat
- Natalie, hej, ska du börja här? va kul. Jag ska hämta min chef bara sa Kristian
Medans Kristian gick för att hämta chefen så ekade bara ett ord i huvudet: VARFÖR! VARFÖR!. Varför måste just Kristian jobba här? Åh, jag blev så irriterad för jag ville inte vara tillsammans med Kristian varje dag.
- Hej, Jan heter jag och är chef här sa Jan och sträckte fram handen
- Hej, Natalie sa jag
- Välkommen du kan följa med mig sa Jan och jag fick följa med honom till hans kontor
Han ställde massor med frågor och det kändes riktigt bra.
- Så, jag tycker det låter väldigt bra och jag vill gärna ge dig jobbet om du vill ha det sa Jan
- Jag vill gärna ha jobbet sa jag och log
- Vad bra, då är jobbet ditt och du kan gå ut till Kristian så visar han dig vad du ska göra sa Jan och visade mig ut i butiken
- Tack sa jag och gick mot Kristian
Även om jag hoppades på att inte behöva prata så mycket med Kristian så ville jag ha jobbet ändå. Kristian visade mig vad jag skulle göra. Jag fick stå bakom kassan och det kändes jätte roligt. Kristian kom och ställde sig bakom mig och plockade med skivorna och då spelades "Hotter Than Fire" och jag log för mig själv för jag längtade bara tills jag skulle få träffa Eric.
- Jag är så trött på den här låten sa Kristian och ställde sig bredvid mig
- Va? sa jag som försökte låtsas att jag inte hört vad han sagt
- Jag är så trött på den här låten, har hört den varje dag sen den kom sa Kristian
- Okej men jag gillar den sa jag
- Aja, ok sa Kristian och tog skivorna och gick för att ställa ut i butiken
Jag jobbade nästan hela eftermiddagen och hade smsat lite med Eric under min rast och han hade lovat att komma hit innan jag slutade jobbet. Kristian och jag gjorde klart allt och precis innan vi skulle stänga så kom Eric in.
- Det är stängt sa Kristian
- Det gör inget, jag ska inte handla något sa Eric och log
- Jaha, vad vill du då? om du inte ska handla vill säga? sa Kristian och såg på Eric
- Jag ska hämta Natalie sa Eric
- Hon har redan gått sa Kristian
- Va? sa Eric
- Hon gick för en halv timme sen sa Kristian
- Jaha, ja jag får ringa henne sa Eric
- Gör det sa Kristian och log stort
Eric gick därifrån utan mig. Jag kom ut från personalrummet för att möta Eric men han var inte där. Jag förstod ingenting, vart var han? Han skulle ju vara här nu ju.
- Har du sett Eric? sa jag till Kristian
- Nej, vadå känner du Eric Saade? sa Kristian
- Så han har varit här? sa jag argt
- Kanske det sa Kristian
- IDIOT skrek jag och sprang ut ur butiken för att se om jag kunde hitta Eric.
Jag sprang ut men såg inte Eric någonstans. Jag var så arg på Kristian! Hur kunde han göra såhär mot mig?! Jag såg inte Eric någonstans och kom att tänka på parken som ligger här i närheten, han kan ju ha gått dit. Jag sprang dit och såg Eric sitta i gräset och jag sprang dit.
- ERIC! ropade jag
Eric vände sig om och såg mig komma springandes mot honom. Jag satte mig bredvid honom och jag kröp upp i hans famn och han höll om mig.
- Förlåt för Kristian sa jag
- Vem är han? sa Eric och tittade på mig
- Han gick i min klass förut och han var kär i mig och jag vet inte om han är det nu. sa jag
- Då förstår jag sa Eric och la sitt huvud mot mitt
- Jag blev så arg när jag förstod att du hade gått för att han sagt något sa jag
- Det gör inget, du hittade mig ju sa Eric och log
- Kommer alltid hitta dig sa jag och skrattade
- Hahaha, du är så söt sa Eric och gav mig en puss på pannen
- Du är den bästa som finns sa jag och skrattade
- Inte som dig sa Eric och skrattade
Jag såg i ögonvrån att Kristian stod och såg mig med Eric. Jag tittade upp mot Eric och gav honom en kyss som han snabbt besvarade. Jag såg hur Kristians blick svartnade och jag förstod då att hans känslor för mig fortfarande fanns kvar. Jag kröp närmare Eric och vi myste tillsammans innan vi gick hem till Eric. Men frågan jag hade i huvudet var: Hur skulle jag kunna gå till jobbet imorgon när jag måste träffa Kristian igen?
Det här är kapitel 7 och jag hoppas få ut kapitel 8 antingen imorgon eller ikväll :)
Skriv gärna vad ni tycker hittills :)
Its Like That With You - Kapitel 6
Jag fick panik, jag ville bara att Eric skulle komma nu och hämta mig. Men jag ville bara komma bort från Kristan för han verkar fortfarande ha känslor för mig. Och min enda fråga nu är: VAR ÄR ERIC?
- Hej Kristian sa jag och tittade efter Erics bil
- Hej gumman, så vad gör du då? sa Kristian och såg på mig
- Jag väntar på en vän sa jag, jag ville säga pojkvän men jag vet inte om Eric och jag är ett par ännu så det skulle kännas fel att säga det.
- Aha, jag kan vänta med dig sa Kristian och log
- Ja, alltså det behövs inte för han kommer nu sa jag och såg Erics bil komma
- Jaha, men vi kanske kan ses någon annan dag sa Kristian
- Visst, jag måste gå sa jag och gick mot Erics bil
Kristian vinkade hej då och jag hoppade in i Erics bil.
- Hej gumman sa Eric och lutade sig mot mig för att ge mig en kyss
- Hej snyggast sa jag och besvarade hans kyss och jag såg i ögonvrån att Kristan såg mig
- Vem är snubben? sa Eric och pekade mot Kristian medans han startade bilen
- En gammal klasskompis sa jag
- Okej, så jag behöver inte oroa mig sa Eric och skrattade
- Nej, verkligen inte sa jag och skrattade
- Bra sa Eric och log
Eric tog min hand ibland och körde mot studion. Jag var jätte kär men visste inte om vi var ett par eller inte. Kristian måste trott att vi är det eftersom han såg besviken ut när Eric gav mig en kyss.
- Vad tänker du på? sa Eric och parkerade bilen utanför studion
- Va? Dig såklart sa jag och kände hur mitt hjärta stack till för att jag inte sagt riktigt allt
- Åh, sa Eric och gav mig en kyss innan vi gick mot studion
Vi gick mot studion och Eric tog min hand. Jag log mot honom och han log mot mig. Eric öppnade dörren och det hördes att någon stod och rappade i studion.
- Whats up bro? sa Eric och kramade någon jag tyckte jag kände igen
- Bara bra, dudå? sa Jason(som sjunger/rappar med Eric på Hearts in the air)
- Kanon, det här är Natalie, min flickvän sa Eric och log
- Hej sa jag och blev helt chockad när Eric sa att jag var hans flickvän
- Tja, Jason sa Jason
- Ja, jag tyckte jag kände igen dig, du sjunger med Eric på hearts in the air sa jag
- Ja, du har koll sa Jason och skrattade
- Ja, det kan man nog säga sa jag och skrattade
- Tror du att du kan koncentrera dig när du har en så fin tjej här då? sa Jason och kompisboxade till Eric
- Ja, självklart, och du den fina tjejen är min sa Eric och skrattade
- Haha, kom igen så börjar vi sa Jason och dom började jobba.
Killarna jobbade på i säkert 2 timmar och jag tyckte bara att det var roligt att se på. Jag satt bredvid Jason vid mixerbordet medans Eric stod och sjöng.
- Kom sa Eric och ville att jag skulle komma in i till honom
- Vad ska jag göra? sa jag och tittade på Eric
- Här sa Eric och gav mig ett par hörlurar
- Vad ska jag göra med dom? sa jag och förstod vad han ville att jag skulle göra
- Ta på dom och sjung den här med mig sa Eric
- Ska vi sjunga den här? sa jag
- Ja, jag har skrivit vart du ska sjunga och jag och sen när vi ska sjunga ihop för jag vill göra den här med dig sa Eric
- Okej sa jag och log
- Jason, kör på sa Eric och musiken till "Its like that with you" och Eric började första tre raderna i texten
- Some people waited all of their life började jag
Vi sjöng klart hela låten och vi hade det väldigt mysigt och roligt när vi sjöng den. Han tog min hand då och då och jag blev helt knäsvag.
- Sådär, ska vi lyssna? sa Jason när Eric och jag kom ut
- Gärna sa vi och satte oss i soffan
Jason började spela låten och Eric kröp närmare mig och la mig sedan ner i soffan. Jag skrattade och Eric la sig över mig och såg djupt i mina ögon.
- Cause their times i just look at the colour, and their are times when i wanna read whats inside, and then their are times when it feels like i wrote every line, cause there are times when i cant find the answers, and there are times when i wonder what lifes about, and times when i finally figuried out, its like that with you sjöng Eric till mig
- Jag är så glad att jag träffat dig sa jag och gav Eric en puss på kinden
- Inte lika glad som jag är som fick träffa dig sa Eric och gav mig en kyss som jag snabbt besvarade
Jag smekte Erics hår medans han låg på mitt bröst och log. Jag tittade snabbt på klockan och såg att jag skulle på min jobbintervju idag som jag hade glömt bort.
- Jag måste gå sa jag
- Nej, varför då? sa Eric och reste sig upp från soffan för att sedan hjälpa mig upp
- Jag ska på en jobb intervju sa jag
- Okej, men kan vi ses hos mig sen? sa Eric
- Gärna sa jag och log
- Lycka till med jobbintervjun sa Jason när jag skulle gå
- Tack sa jag och gick ut i hallen
- Kommer sakna dig sa Eric och gav mig en kyss innan jag skulle gå
- Jag saknar dig redan sa jag och besvarade Erics kyss innan jag gick
Jag gick ut från studion och gick mot skivbutiken där jag skulle söka jobb som butiksbiträde. Jag gick i ungefär en halv timme innan jag äntligen kom fram. Jag öppnade dörren och gick mot disken för att fråga vem jag skulle prata med.
- Ursäkta, jag ska söka jobb här, vem ska jag tala med? sa jag mot killen som stod med ryggen mot mig
- Jag ska hämta min chef sa killen och vände sig om mot mig
- Kristian? sa jag förvånat
- Natalie, hej, ska du börja här? va kul. Jag ska hämta min chef bara sa Kristian
Det här är kapitel 6 och jag hoppas kunna få upp kapitel 7 redan imorgon(fredag) så får vi se hur det ska gå för Eric och för Natalie som nu ska söka jobb där Kristian jobbar. Det får vi se i nästa kapitel.
Its Like That with You - Kapitel 5
Han blundade och jag tittade på honom men blundade jag med när han började röra mitt hår. Jag hoppades att han kände som jag gjorde och när han tittade upp och såg in i mina ögon så började mina fjärilar i magen att flyga som dom hammnat i en orkan. Eric tog sin hand runt min nacke och log. Jag log tillbaka och sen höjde Eric sitt ansikte upp mot mig och.....
Erics Perspektiv
Jag kunde inte sluta titta på henne. Hon är så vacker när hon log mot mig. Jag ville bara kyssa henne men tänk om hon inte känner på samma vis som mig. Jag tog min hand runt hennes nacke och log mot henne. Hon log tillbaka och då höjde jag mitt ansikte mot henne och jag kysste henne. Hon besvarade min kyss och jag kände hur min kropp blev helt varm. Jag tycker så mycket om henne. Jag började känna hur hårt mitt hjärta slog och jag kände hur hennes hjärta slog hårt mot mitt bröst när hon låg mot mitt bröst.
- Vill du sova över? sa jag och hoppades på att hon skulle svara ja
- Mer än gärna sa Natalie och log
- Kom sa jag och vi gjorde oss redo
Hon kröp ner i min säng och jag la mig tätt bredvid henne. Jag la min arm runt henne och vi somnade båda två.
Nästa dag morgon
Natalies Perspektiv
Jag vaknade sakta och det kändes som att det som hände igår var en dröm. Jag vände mig om och där låg han, Eric Saade. Han var redan vaken och han tittade på mig. Jag log mot honom och han log tillbaka och började smeka mitt hår.
- Sovit gott? sa Eric och log
- Otroligt gott, och du? sa jag
- Det har varit en fantastisk natt sa Eric och skrattade
- Haha, du är så söt sa jag och gav honom en puss på kinden
- Inte som du sa Eric och skrattade
Jag kände hur mina kinder hettade och blev röda av hans söta ord.
- Jo, vill du följa med mig till studion idag? sa Eric och log
- Får jag det? sa jag
- Jag vill inget hellre sa Eric och smekte min kind
- Okej,men jag måste hem och byta om först sa jag
- Måste du det? sa Eric och gjorde rådjursögonen mot mig
- Ja, jag skyndar mig jag lovar sa jag
- Men jag kan komma och hämta dig om du vill sa Eric
- Gärna sa jag
- Okej men först vill jag kela lite med dig sa Eric och skrattade
- Aha, sa jag och skrattade
Vi låg kvar i hans säng en stund och till slut fick jag gå upp och gå hem för att byta om inför mitt första besök i Erics studio.
- Jag kommer sakna dig sa Eric och såg ledsen ut när jag skulle gå
- Jag kommer sakna dig sa jag och gav honom en sista kyss innan jag gick
Jag började gå hemåt och jag var så glad att jag bara ville hoppa och skutta mig fram hela vägen hem.
PIP PIP
Jag plockade upp mobilen och såg att det var ett nytt meddelande och jag öppnade det snabbt och såg att det var från Eric. Han hade skrivit:
"Hej gumman! Saknar dig redan, skynda dig för jag vill träffa dig snart, innan jag saknar dig för mycket ;) puss din Eric "
Jag skrattade lite för mig själv när jag läste det men samtidigt ökade jag på stegen hemåt. När jag kom in genom dörren stod min mamma där och såg argt på mig. Jag förstod varför, jag hade inte ringt henne.
- VART HAR DU VARIT!? sa mamma argt
- Jag har varit hos Lina sa jag för jag ville inte berätta att jag sovit hos Eric hela natten
- LINA HAR RINGT EFTER DIG! sa mamma argare
- Ja, jag sov hos Eric sa jag
- HOS ERIC!? sa mamma
- Ja, det hände inget sa jag och kände hur irriterad jag började bli
- Du ska ringa mig sa mamma
- Jag glömde förlåt, jag somnade på soffan sa jag
- Okej men gör aldrig om det sa mamma
- Jag lovar att ringa hädanefter sa jag
- Bra, vill du ha frukost? sa mamma
- Nej jag har redan ätit, jag ska bara byta om för Eric kommer och hämtar mig snart sa jag
- Okej, behöver du pengar eller något? sa mamma
- Nej det är lugnt sa jag
- Okej sa mamma och gick ut i vardagsrummet
Jag gick in på mitt rum för att byta om. Det var sämre väder idag så det fick bli mina mörka jeans och min svarta skjorta till. Jag borstade igenom håret snabbt och gjorde en lösfläta. Jag ropade hej då till mamma och gick ner för att vänta på att Eric skulle komma. Jag väntade utanför porten och jag trodde först det var Eric som ropade men det var det inte utan det var Kristan, en kille från min klass som alltid varit kär i mig. Jag har tagit studenten nu och inte träffat honom så mycket så jag fick en chock när jag såg att han kom.
- Hej Natalie! Det var länge sen sa Kristian
Jag fick panik, jag ville bara att Eric skulle komma nu och hämta mig. Men jag ville bara komma bort från Kristan för han verkar fortfarande ha känslor för mig. Och min enda fråga nu är: VAR ÄR ERIC?
Vad kommer nu hända när Kristan har träffat Natalie igen? Nästa kapitel kommer imorgon :) Hoppas ni gillar det ni läst hittills :)
Its Like That with You - Kapitel 4
Jag kunde inte vara mer glad och lycklig. Varje gång jag såg in i hans ögon kändes det som min ben vek sig och min kropp bubblade som den innehöll sockerdricka. Och imorgon ska jag få åka hem till Eric och det känns nervöst men jag hoppas att min nervositet försvinner. För jag tycker verkligen om Eric, men hur ska jag säga det?
Eric körde mig hem och jag tackade för en underbar dag. Sen sprang jag upp till mig och slängde av mig skorna i hallen och gick in till mig. Jag skulle precis ringa Lina när mamma kom in i mitt rum.
- Hej gumman! Hade ni roligt? sa mamma och satte sig vid fotändan av min säng
- Ja, det var jätte roligt sa jag och kände hur jag log
- Vad gjorde du och Eric? sa mamma och log
- Men hur visste du? sa jag och såg förvånat på mamma
- Mammor vet, sa mamma och skrattade
- Vi hade det jätte kul, sa jag och berättade för mamma vad vi gjort
- Det låter väldigt romantiskt sa mamma
- Ja, jag tycker mycket om honom men jag är rädd för att säga det, tänk om han inte känner samma sa jag
- Efter det du berättat så låter det som han tycker mycket om dig, jag råder dig att säga som det är imorgon sa mamma
- Okej jag ska sa jag och log
- Okej, jag håller tummarna, nu får du ringa Lina sa mamma och log
- Tack sa jag och såg när mamma gick ut från mitt rum
Jag tog upp mobilen och ringde snabbt upp Lina och berättade om allt som hänt idag. Hon blev jätte glad för min skull och hon tyckte med att jag skulle säga som det är till Eric. Men vågar jag verkligen det? Jag gjorde mig redo för kvällen och gick sedan för att lägga mig när min mobil pep. Jag tog upp den och det var ett sms från Eric där, han hade skrivit :
Hej gumman! Ville bara tacka för en jätte fin dag och ska bli riktigt roligt att få träffa dig imorgon igen. Sov gott! Din Eric. Jag blev helt överlycklig när jag fick se det och det värmde i hela kroppen. Jag svarade snabbt tillbaka och skrev: Hej Eric! Jag hade med jätte roligt och hoppas på en lika rolig kväll med dig imorgon! Sov gott din Natalie <3. Jag skickade det och blev lite nervös men fick inget mer svar den kvällen så jag släckte lampan och somnade på en sekund.
Nästa dag-Eftermiddag/kväll
- Men vad ska jag ha på mig? sa jag till Lina och kastade ut grejer mot sängen
- Men lugn gumman, sa Lina och skrattade medans jag försökte hitta kläder tills jag ska hem till Eric
- Men jag hittar ju ingenting sa jag och satte mig på golvet
- Meh, åh, vad du är jobbig, kolla det här kan du ha sa Lina och tog fram mina ljusrosa shorts och vita linne
- Men passar det verkligen? sa jag och tittade lite konstigt på Lina
- Absolut, så ta nu dom här och gör dig klar så väntar jag här sa Lina och gav mig kläderna
Jag tog kläderna och gick in i duschen. Jag duschade och klädde på mig, sminkade mig och satte upp håret i en lös toffs. Jag gick ut till Lina och visade hur jag såg ut.
- Du är jätte fin sa Lina och log
- Tack sa jag och skrattade
- Är du nervös? sa Lina
- Nja, lite, jag ska kanske försöka se vad han känner innan jag säger något sa jag
- Han gillar dig, det syns lång väg sa Lina
- Hoppas du har rätt, ja jag måste gå nu sa jag till Lina
- Okej, då går vi sa Lina och vi gjorde oss klara för att gå
Lina följde mig en bit men sen skiljdes vi åt och jag gick mot Birkastan där Eric bor. Jag tittade i smset som Eric skickat mig tidigare idag med en vägbeskrivning. Jag hittade till slut rätt och ringde på porttelefonen.
- Hallå? sa Eric
- Hej det är Natalie sa jag
- Hej, jag öppnar sa Eric och öppnade porten så jag kunde gå in
Jag gick upp till Erics lägenhet och ringde på. Jag väntade på att Eric skulle öppna och när han kom ut genom dörren klappade mitt hjärta ännu hårdare. Han hade sitt lila AH linne och ett par mörka jeans på sig.
- Hej gumman! Välkommen sa Eric och öppnade dörren för mig
- Hej Eric! Tack för att jag fick komma sa jag och gick in och tog av mig mina ballerina skor i hallen
- Jag tänkte vi kunde käka pizza och se på Eclipse om du gillar den? sa Eric och visade mig vardagsrumbordet som det stod en stor familjepizza på och en massa läsk.
- Gärna sa jag och vi gick till soffan.
Eric satte i filmen och skar upp pizza bitar.
- Varsågod sa Eric och satte sig bredvid mig
- Tack sa jag och vi började titta på filmen och käka pizza
Efter att vi ätit klart fortsatte vi att titta på filmen och Eric la sin arm runt mina axlar och jag kände hans värme. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och jag kunde inte vara gladare. Han såg in i mina ögon och sen la han sig i mitt knä och jag lutade mig mot hans bröst. Han blundade och jag tittade på honom men blundade jag med när han började röra mitt hår. Jag hoppades att han kände som jag gjorde och när han tittade upp och såg in i mina ögon så började mina fjärilar i magen att flyga som dom hammnat i en orkan. Eric tog sin hand runt min nacke och log. Jag log tillbaka och sen höjde Eric sitt ansikte upp mot mig och.....
Förlåt att kapitel 4 tog så lång tid att göra men har haft så mycket att göra men nu ska det bli bättre jag lovar :)