Its Like That With you - Kapitel 17
Jag tog upp lappen och det stod:"Ta bussen till tantolunden och gå till trädet du väntade på mig vid när vi hade vår första träff. " Jag förstod ingenting. Men jag blev nyfiken, jag tog en macka medans jag gjorde mig i ordning, jag tog på mig mina ljusa jeansshorts och min gråa t-shirt med en tia på. Jag tog på mig mina rosa converse och gick till bussen. Jag hade ingenaning om vad som väntade vid det där trädet men jag var både nyfiken och lite nervös.
Jag väntade på bussen som kom efter ungefär en kvart. Jag klev av bussen och började gå mot parken och trädet. Jag såg en lapp som satt på trädet och joggade fram till det och tog ner lappen. Det stod " Ta bussen till den skogsglänta där ni hade er riktiga första dejt", jaha då var det bara att gå tillbaka till bussen igen. Jag sprang till bussen som kom precis när jag kom fram. Det här är faktiskt väldigt roligt men samtidigt lite nervöst. När jag kom fram såg jag ingen lapp först men jag började gå mot klippan som jag och Eric varit vid och där på en sten låg en lapp till som det stod såhär på " Åk till pizzerian och fråga efter en lapp så kommer du snart finna det du söker". Jaha, då ska jag ta bussen igen. Jag visste exakt vilken pizzeria det var så jag tog bussen in till stan igen.
Jag gick från bussen till pizzerian och jag hoppades att det snart var den sista lappen för jag började bli ganska orolig och nervös när det aldrig tog slut. Jag gick in till pizzerian och väntade på att någon skulle komma fram till disken.
- Hejsan! Jag undrar om ni har en lapp här? sa jag
- Ja, är du Natalie? sa mannen
- Ja, det är jag sa jag
- Varsågod sa mannen och gav mig lappen
Jag läste lappen och det stod " Nu är du snart framme, ta nu och gå till Grönan och till Insane så ska du se att du funnit ditt mål". Jag fick gå en bit för att komma till Grönan men nu var det förhoppningsvis sista grejen jag behövde göra för nu började jag bli jätte nervös. Jag gick till Grönan och betalade inträde och började gå mot Insane. När jag kom dit såg jag Eric stå där med en ros i handen. Jag förstod ingenting. Jag började gå snabbare och såg hur Eric stod och vred sig.
- Hej älskling! vad handlar det här om? sa jag och gav Eric en kram
- Hej älskling! Du hittade hit sa Eric och log
- Var det du som lagt ut alla lappar? sa jag
- Ja, jag fick lite hjälp av Lina sa Eric och skrattade
- Meh, det var därför hon var så konstig sa jag
- Ja, det kan man säga, men först vill jag ge dig den här sa Eric och gav mig rosen
- Tack, du gör mig nervös ju sa jag och log
- Ja, jag har gjort allt det här av en speciell anledning sa Eric och log
- Va? Varför då? sa jag
- Jo, därför jag har en speciell fråga att fråga dig sa Eric och gick ner på ett knä framför mig
- Nej, Eric sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Ända sedan jag träffade dig och sen när jag trodde att jag förlorat dig så visste jag att du är den jag vill leva med resten av mitt liv. Jag älskar dig mest av allt och därför frågar jag dig nu, Vill du gifta dig med mig? sa Eric och öppnade asken med två ringar i
- Jag vill inget hellre, jag vill gifta mig med dig sa jag och kände hur tårarna rann
- Får jag? sa Eric och tog fram en av ringarna
- Självklart sa jag och Eric tog på mig en ring och jag trädde på han den andra
- Jag älskar dig så mycket sa Eric och kom upp och tog mig i sin famn
- Jag älskar dig ännu mer sa jag och log mot honom
- Vad säger du? ska vi förnya ett av våra gamla minnen? sa Eric och såg på mig
- Gärna sa jag och vi ställde oss i kön till Insane
Det var en ganska kort kö så vi kom på ganska snabbt. Eric tog min hand som han gjorde första gången och jag blev lika nervös den här gången som då, det var som att det var första gången vi skulle åka tillsammans igen. Efter att vi åkt gick vi ner till slänggungorna och ställde oss för att se ut mot vattnet.
-Trodde du att vi skulle stå här och vara förlovad första gången vi sågs? sa Eric
- Nej, men jag hoppades få se dig igen men inte att det skulle bli såhär bra sa jag och log
- Jag trodde nog det sa Eric och log
- Ljugis sa jag och skrattade
- Haha, nej ärligt, jag blev helt knäsvag när jag såg första gången och efter det hoppades man på att få se dig igen och få vara med dig sa Eric och kom närmare mig
- Åh, du är så gullig sa jag och log
- Inte som du sa Eric och gav mig en kyss
Även fast folk tittade, tog bilder på oss så kändes det inte som att dom var där. Varje gång han kysste mig hamnade man i en bubbla, där bara han och jag är i. Jag såg in i Erics ögon och log och jag kände mig som den lyckligaste tjejen i hela världen.
- Ursäkta? sa en kille i 27-30 års ålder
- Ja, sa Eric
- Kan jag få fråga er några frågor? sa killen
- Ja, varför inte? sa Eric och såg mot mig som nickade
- Jag kommer från Aftonbladets nöjessidor och jag undrar vem det är du är här med? sa killen
- Det här är min fästmö Natalie sa Eric och la sin hand runt mina axlar
- Fästmö? sa killen förvånat
- Ja, jag friade till henne idag sa Eric och log
- Jag får lov att gratulera, när träffades ni? sa killen
- Alltså, jag vill inte svara på fler frågor för det börjar bli för privat så har du inga frågor om mitt arbete så vill jag inte svara på fler frågor om mitt förhållande sa Eric
- Okej, kan vi få ta en bild av er? sa killen
- Ja en sa Eric och la sin arm runt mina axlar och jag la mitt huvud mot hans axel
Dom tog en bild av oss tillsammans och jag fick en slags orolig känsla i magen men jag förstod inte varför. Killen gick och Eric och jag stannade en stund till på Grönan och det var väldigt mysigt att se solen sakta gå ner och sen gick vi hemåt innan dom stängde och vi gick hemåt. Både han och jag var lika trötta så vi somnade på en gång. Men jag låg och såg på min ring ett tag till innan jag somnade. Jag var så glad att jag är förlovad med just Eric. Men den oroande känslan i min mage ville lixom inte släppa.
Nästa dag-eftermiddag
Kristians Perspektiv
Jag försökte sluta tänka på Natalie men hon fanns där i mina tankar ändå. Det var inte någon i butiken så jag gick in på datorn för att kolla lite på olika saker och jag gick in på aftonbladet för att kolla lite nyheter och jag fick världens chock när jag kollade längre ner. Det var en bild på Natta och Eric och under stod det: Eric Saade förlovade sig med sin Natalie på Gröna Lund!" Jag kände hur mitt hjärta gick sönder. Jag gick in och läste vad som stod och såhär stod det:
" Eric Saade 21, har nu funnit kärleken. Igår på Gröna Lund friade han till sin Natalie 19. Paret såg väldigt kära ut och vi hoppas dom får en stor lycka och att kärleken fortsätter att flöda! Vi säger ett stort Grattis till Eric och Natalie! "
Jag kände hur jag ville gå i tusen bitar. Jag frågade Johanna om hon kunde ta över ett tag och det gjorde hon så gärna. Jag gick ut och tog bilen på väg till Natalie. Jag visste vart dom bor för jag såg det på en lapp hon gett Johanna ifall hon ville ses. Jag visste att jag måste få prata med henne, för hon kan inte göra så mot mig.
Natalies perspektiv
Eric var på en tidningsintervju så jag var ensam hemma. Jag satte mig i soffan för att se på tv och jag längtade bara efter Eric. Jag ska ut om två dagar med Lina för att kolla på lite bröllopsgrejer. Jag kollade på tv och hade det ganska lugnt.
RING RING RING RING
Jag tog upp min mobil och gick mot dörren för att öppna. Jag väntade inte besök så först trodde jag det var någon som sökte Eric.
- Natalie! öppna jag vet att du är där skrek Kristian på utsidan och bankade på dörren
Jag fick panik. Jag blev rädd och vågade inte öppna så jag skrev ett snabbt sms till Eric med texten" SOS" och jag hoppades att han skulle komma för jag var riktigt rädd.
- NATALIE! ÖPPNA! JAG VET ATT DU ÄR DÄR ! ÖPPNA! ropade han och började rycka i dörren och nu kände jag hur hårt mitt hjärta slog. Jag hoppades att Eric skulle komma för nu är jag räddare än jag någonsin varit förr.
Detta är kapitel 17 och jag hoppas få upp kapitel 18 imorgon. Jag hoppas ni gillar detta kapitel med så hoppas jag få upp kapitel 18 imorgon :) Kram och tusen tusen tack till alla som läser :)
Kommentarer
Trackback