Its Like That With You - Kapitel 15
Vi låg och myste ett tag innan vi somnade om. Jag kan inte förstå att Eric vill att vi ska flytta ihop men jag var så lycklig. Nu väntade bara att säga upp sig när vi kom hem och börja flytten till Eric. Det blir ett sätt att börja om och så fort mina blåmärken så försvinner förhoppningsvis mina minnen om Kristian försvinna.
11 dagar senare
Eric och jag hade kommit hem för 10 dagar sen och jag hade sovit sista natten hemma hos mina föräldrar. Jag satte på mig på mig ett par mörka jeans shorts och mitt vita linne med amerikanska flaggan på och gick ut för att äta frukost. Mamma satt redan vid frukostbordet och åt när jag kom in.
- Hur mår du nu gumman? sa mamma
- Jo, det är bättre, stygnen har gått bort och jag har bara lite blåmärken på magen och armarna kvar och dom här sa jag och pekade på mina ögon som fortfarande var blåa och lila.
- Jag kan fortfarande inte förstå varför han gjorde sådär, men tur att Eric fanns där sa mamma
- Ja han är den bästa som finns sa jag och tog en ostmacka och lite te.
- Det har du så rätt i sa mamma och log
Jag åt upp min frukost och såg på klockan och jag skulle möta Eric i stan om några minuter så jag tog mina sneakers och gick började gå. Han skulle följa med mig till skivbutiken för jag vågade inte gå dit ensam eftersom jag visste att Kristian jobbade idag. Jag hade solglasögon på mig idag med eftersom jag inte ville visa mina ögon.
- Hej gumman sa Eric och gav mig en stor kram och kyss
- Hej snyggast sa jag och besvarade hans kram och kyss
- Är du redo? sa Eric och tog min hand
- Ja, jag är redo sa jag och vi började gå mot butiken och när vi kom dit såg jag Sara där inne.
- Älskling, kan du vänta här en sekund bara? sa jag
- Ja, visst sa Eric
- Kom in om fem minuter, sa jag och log
- Okej sa Eric och gav mig en kyss innan jag gick in
- Hej Sara sa jag
- Hej, jag hörde att du var bortrest sa Sara
- Ja, men här är skivan sa jag och gav henne en signerad skiva
- Tack, men det här har ju Eric skrivit sa Sara och såg på sin signerade skiva och det Eric skrivit var " Till Sara. P&K Eric Saade".
- Ja, sa jag och log och vinkade till Eric att han kunde komma in
- Du, du, du är Eric Saade sa Sara och blev helt mållös
- Ja, Hej Sara sa Eric
- OMG! Kan jag få ta en bild? sa Sara
- Absolut sa Eric och jag fick ta Saras mobil och ta en bild på dom och det var väldigt kul att se Saras min när hon fick se att det var Erics autograf och att få träffa honom sen gjorde nog hennes dag
- Tusen tack sa Sara och gav Eric och mig en kram och sedan gick hon
- Hej Johanna, är Jan inne? sa jag och såg mot Johanna som stod bakom disken
- Ja, han är där inne sa Johanna och pekade mot dörren
- Tack, väntar du? sa jag till Eric
- Alltid sa Eric och gav mig en kyss
- Är ni tillsammans? sa Johanna och såg chockad ut
- Ja, hon ska bli min sambo idag med sa Eric
- Wow, va coolt sa Johanna och log
- Jag går in sa jag och log
KNACK KNACK
- Kom in hörde jag Jan säga från andra sidan dörren
- Hej, har du tid? sa jag
- Ja, visst sa Jan och bad mig sätta mig ner
- Jo, jag behöver prata med dig sa jag
- Okej, förlåt men kan du ta av dig solglasögonen? Det blir lättare att prata då sa Jan
- Jaha, ja visst sa jag och han ryggade nästan tillbaka när jag tog av dom
- Vad har hänt? sa Jan
- Nej ingenting speciellt, jag kom ingentligen bara hit idag för att säga att jag säger upp mig sa jag
- Du gör vadå? sa Jan förvånat
- Jag säger upp mig, med omedelbar verkan sa jag
- Har vi gjort något fel? sa Jan
- Nej, jag känner bara att jag inte vill jobba just här sa jag
- Okej, det är jätte tråkigt men då får du gå. Du kommer få lön dom tre månaderna som det tar innan din uppsägning går igenom sa Jan
- Okej, tack för allt sa jag
- Lycka till med allt sa Jan och öppnade dörren och jag gick ut
Jag gick ut till butiken igen och såg Eric vänta på mig och jag hade glömt att jag inte hade mina solglasögon på mig och när jag såg på Johanna blev hon chockad.
- Men gud, vad är det som har hänt? sa Johanna
- Va? Nej ingenting sa jag och tog på mig mina solglasögon igen
- Gick det bra? sa Eric och tog min hand
- Ja, jag är uppsagd nu sa jag
- Va? Har du sagt upp dig? sa Johanna
- Ja, jag behövde göra det sa jag
- Va tråkigt, du kommer vara saknad sa Johanna och gav mig en kram innan jag skulle gå
- Verkligen saknad sa en bekant röst bakom mig
- Kristian, har du hört att Natalie sagt upp sig sa Johanna
- Ja, det är verkligen jätte tråkigt, kommer sakna dig sa Kristian och log
- DITT SVIN! Se vad du gjort mot mig! skrek jag och drog av mig mina solglasögon
- Vad snackar du om? Har du halkat? sa Kristian
- DU MISSHANDLADE MIG!!! Minns du ingenting?! sa jag argt
- Du måste ha drömt sa Kristian
- Tråkigt att du har glömt men jag kan få dig att minnas sa jag och kände hur jag ville klippa till honom
- Natta, han är inte värd det sa Eric
- Du kommer inte undan med vad du gjort sa jag argt
- Stackars dig, du måste verkligen blivit galen av att vara med den där sa Kristian och pekade på Eric
- DU SKA HÅLLA KÄFTEN! sa jag och Eric fick hålla i mig för att jag inte skulle göra något dumt
- Kom nu gumman, vi går sa Eric
- Ja, vi ska gå jag ska bara säga dig en sak till sa jag och gick fram mot Kristian
- Jag kan komma över det du gjorde, men du kommer alltid leva med det och du en sak till snacka aldrig illa om min pojkvän! sa jag och tog Erics hand och gick sedan därifrån.
Vi gick sedan ut och det kändes som det släppts en stor sten från mitt hjärta. Vi tog Erics bil och åkte hem till mig för att hämta lite av mina flyttlådor. Jag ringde på för jag hade glömt nyckeln och mamma öppnade.
- Hej gumman! Hej Eric sa mamma
- Hej, vi ska hämta lite flyttlådor sa jag och log
- Ja, just det, kom in sa mamma och släppte in oss
- Hur mår du Eric? sa mamma och såg på Eric
- Jag mår kanon, och du? sa Eric
- Jag mår bara bra, men det kommer bli tomt utan Natta här hemma sa mamma och log
- Men mamma, jag kommer faktiskt hit ibland sa jag och började flytta ut några lådor från mitt rum ut till hallen
- Oj, vad mycket du packat sa Eric och skrattade
- Meh, det är bara kläder och lite annat sa jag och skrattade
- Wow, mycket kläder, jag kanske borde rensat ut en garderob åt dig sa Eric och skrattade
- en? snarare tre sa jag och skrattade
- Natta, skräm inte upp honom sa mamma och log
- Det är ingen fara sa Eric och log mot min mamma
Vi packade ur min lådor till Erics bil och han körde några gånger men till slut var det bara en låda kvar och jag skulle säga hej då till mina föräldrar.
- Hej då gumman, det kommer bli tomt sa mamma
- Jag kommer ju hit då och då sa jag och skrattade
- Ja men ändå sa mamma
- Hej då pappa sa jag och gav honom en kram
- Hej då gumman, ta hand om Eric nu sa pappa och skrattade
- Ja det ska jag sa jag och blinkade
Jag tog mina sista saker och gav mina föräldrar en varsin kram och gick ut med den sista lådan till Erics bil. Jag la in den i bak och satte mig i fram bredvid honom. Han log mot mig och jag mot honom.
- Är du redo för ditt nya liv med mig? sa Eric
- Jag kan inte vara mer redo sa jag och log
- Då åker vi sa Eric och startade bilen
Eric startade bilen och började åka hem. Det kändes konstigt att säga att hans hem nu också var mitt hem men jag fick börja vänja mig vid det och jag kunde inte vara gladare. Jag har sagt upp mig på jobbet,flyttat och kanske kan jag äntligen bli fri från Kristian. Men att jag hade fel om det, ja det skulle jag få se senare.
Detta är Kapitel 15 och jag hoppas få upp kapitel 16 snart, förhoppningsvis ikväll :) Och jag tror det kommer hända mer saker i kapitel 18-19 :) Hoppas ni tycker det är bra och skriv gärna en kommentar om ni fortfarande tycker att det är bra :)
Kramar
Kommentarer
Trackback