Its Like That With You - Kapitel 18
Jag fick panik. Jag blev rädd och vågade inte öppna så jag skrev ett snabbt sms till Eric med texten" SOS" och jag hoppades att han skulle komma för jag var riktigt rädd.
- NATALIE! ÖPPNA! JAG VET ATT DU ÄR DÄR ! ÖPPNA! ropade han och började rycka i dörren och nu kände jag hur hårt mitt hjärta slog. Jag hoppades att Eric skulle komma för nu är jag räddare än jag någonsin varit förr.
Kristian fortsatte att banka på dörren och började rycka i den hårdare. Jag backade undan från dörren för jag kände mig räddare. Jag började höra hur det knackade i dörrkarmen och då fick jag panik. Jag såg hur dörren slets upp och Kristian kom in och jag försökte springa in till sovrummet men han fick tag i mig innan jag hann komma in dit.
- Kristian, släpp mig sa jag
- Du kanske inte minns att jag sa till dig att jag inte kan få dig ska ingen annan få sig sa Kristian och tryckte upp mig mot väggen
- Vad snackar du om? sa jag och försökte komma loss
- Jag vet att du vill vara med mig och jag kommer aldrig släppa dig! sa Kristian och höll mig hårdare
- Jag har redan förklarat för dig att jag inte vill vara med dig så släpp mig sa jag
- HÅLL TYST! Du är min! Så bryt förlovningen! sa Kristian och tog sin hand runt min hals
- ALDRIG! sa jag
- Du är min och det vet du, och seså, ge mig en kyss nu sa Kristian och höll i mitt ansikte medans han kysste mig
- SLÄPP MIG! sa jag och försökte dra bort mitt ansikte
- Vadå? Är det bara han som för röra dig? sa Kristian och log
- Släpp mig sa jag
- Om du erkänner att du är min och du ser så bra ut sa Kristian och försökte ta på min kind
- Kristian, snälla släpp mig och gå här ifrån sa jag och kände hur mina ben inte orkade hålla mig uppe mer
- Jag älskar dig ju sa Kristian och log
- Sluta nu, jag orkar inte mer sa jag
- SÄG ATT DU ÄR MIN DÅ! skrek Kristian
- Jag är inte din, jag älskar dig inte sa jag
- Håll käften sa Kristian och gav mig en örfil
- Aj, sluta nu sa jag
- DU är min och jag ska bevisa det för dig sa Kristian och försökte kyssa mig igen
- SLUTA SLUTA! skrek jag och kände hur mina tårar började rinna
Erics Perspektiv
Så fort jag fått smset från Natalie så hade jag bett om att avsluta intervjun tidigare och åkte direkt hem. Jag parkerade snabbt bilen och sprang upp för trapporna och då fick jag se att dörren var uppbruten. Jag fick panik.
- SOS alarm vad kan jag hjälpa dig med? sa en man
- Polisen tack sa jag
- Stockholms polisen sa en man
- Kom till birkastan, min flickvän håller på att bli misshandlad sa jag
- Vi skickar en bil direkt sa mannen
- Tack sa jag och la på
Jag tittade snabbt in genom dörren och såg hur Kristian stod framför Natalie. Det kokade i mig, jag ville bara springa in och beskydda henne men jag väntade på polisen. Jag började bli mer arg när jag såg hur han behandlade henne.
3 minuter senare
Jag såg när två polismän kom upp och jag blev lite lättad när jag såg att dom kom.
- Är det här? sa mannen
- Ja, det är här inne sa jag
- Hallå? Det är polisen sa mannen
- Eric sa Natalie och föll ner på golvet och jag kom ner till henne
- Det är ingen fara gumman sa jag och höll om henne
- Du kommer med oss sa mannen till Kristian
- DU ÄR MIN skrek Kristian medans poliserna tog med honom ut
- Det är lugnt, inget kommer hända dig sa jag och höll i Natalie som grät ännu mer
Natalies Perspektiv
Jag trodde inte det var sant först när Eric kom in med polserna efter sig. Jag föll bara rakt ner på golvet och han kom fram till mig och höll om mig. Det var som att jag inte förstod vad som hänt, jag var helt enkelt i chock.
Eric fortsatte att hålla om mig och jag fick inte fram ett ord utan började skaka.
- Gumman? hur mår du? sa Eric och försökte få kontakt med mig
- Jag, jag vet inte, han gjorde mig illa igen sa jag
- Han kommer aldrig göra dig illa igen sa Eric och kramde om mig
- Vart är han nu? sa jag och chocken började släppa
- Han åkte med polisen, jag är så ledsen att jag lämnade dig ensam sa Eric
- Men du kunde inte veta att han skulle komma hit sa jag
- Hur visste han om förlovningen och vart du bor nu? sa Eric
- Han hittade nog lappen jag gav Johanna och förlovningen står på aftonbladets hemsida sa jag
- Åh nej, jag är så ledsen att jag sa att det var okej med frågorna sa Eric
- Men det är lika mycket mitt fel, jag hade kunnat sagt nej sa jag
- Vi är lika dumma alltså? sa Eric och log
- Ja, kanske sa jag och skrattade
- Jag är så glad att han inte gjorde dig mer illa den här gången, fysiskt iallafall sa Eric
- Jag med sa jag och lutade mig mot Eric som satt med ryggen mot väggen
Vi satt där ett tag och chocken började snart släppa. Jag var såklart fortfarande chockad men det började släppa. Jag hoppas verkligen att Kristian får sitt straff nu för jag orkar inte gå runt och vara rädd längre.
2 månader senare
Idag skulle Kristian få sin dom efter rättegången som varit för två dagar sen. Och jag skulle gå dit för att få höra domen. Jag kände en lättnad men samtidigt rädd för att han skulle bli fri. Eric var på intervjuer hela dagen så jag tvingade med Lina dit istället. Jag mötte upp Lina utanför tingsrätten.
- Hej gumman! sa Lina och gav mig en kram
- Hej gumman sa jag och besvarade hennes kram
- Är du nervös? sa Lina
- Ja, tänk om han blir frisläppt sa jag
- Det blir han inte, kom nu så går vi in sa Lina
- Okej sa jag och vi gick in
Vi gick in och väntade på att få gå in i rättsalen. När vi väl gick in började mitt hjärta slå snabbare. Vi satte oss och det var flera stycken som redan var där som åhörare. Alla människorna kom in och när Kristian kom in var det som att magen ville vända sig ut och in.
- Ja, rätten har nu fattat ett beslut. Rätten finner det bestärkt att Kristian Olsson gjort sig skyldig till grov misshandel och olaga hot mot Natalie Johnsson. Därför dömer rätten honom till 5 års fängelse. sa domaren
Det var som att jag var den ända som var lättad. Nu behöver jag inte vara rädd längre. Lina tittade på mig och log. Efter att domen kommit fick alla gå ut. Lina och jag gick ut och jag kramade om Lina för på ett sätt var jag glad men också ledsen för Kristians skull. Jag kände mest lättnad.
- Det var en bra dom sa Lina
- Ja, det känns som en lättnad att han fick sitt straff tillslut sa jag
- Jag kan inte annat än att hålla med dig sa Lina och log
- Vad säger du? Vad ska vi göra nu? sa jag
- Vad sägs om att gå och hämta din brudklänning? sa Lina
- Men jag har inte köpt någon sa jag
- Nej, jag är så dum, vi hann aldrig gå dit då vi skulle men ska vi inte gå nu ? sa Lina
- Okej då sa jag och skrattade
Vi började gå till en butik som säljer brudklänningar. Jag smsade Eric och han blev glad för min skull och jag berättade inte att jag och Lina var på väg till brudklänningsbutiken för det skulle bli en överraskning och jag var väldigt spänd på att få se klänningarna och jag hade en speciell överraskning till Lina och det skulle bli så kul att se hennes min när jag frågade henne om hon ville bli min brudtärna. Hon skulle bli överlycklig.
Detta är kapitel 18. Hoppas ni tycker om detta kapitel :) Hoppas få upp dom två sista imorgon :) Kramar till er alla!
Kommentarer
Trackback