Its Like That With You - Kapitel 14
Jag blev chockad. Hade hon hört min sång? Var det den som hade väkt henne? Jag tittade bara rakt fram och tänkte att jag nog måste hämta Lina så hon får veta att Natalie har vaknat. Men tänk om det var min sång som väkt henne?
1 vecka senare
Natalies Perspektiv
Nu hade jag varit på sjukhuset i en vecka. Jag hade fortfarande stygn på magen och svullen i ansiktet men jag började bli på bättringsvägen. Eric besökte mig varje dag och han var lite chockad över att jag hört hans sång men jag vet inte heller varför jag hade hört den men jag är glad att han var där när jag vaknade. Jag låg och väntade på läkaren för att få besked om jag skulle få åka hem snart eller om jag måste stanna ett tag till.
KNACK KNACK
- Hej Natalie sa Olof min läkare och kom in
- Hej sa jag och försökte dra mig sakta upp i sängen
- Dina värden ser väldigt bra ut och stygnen kommer att försvinna av sig själva så det är inget du behöver oroa dig för så jag tror vi kan låta dig åka hem om två dagar sa Olof
- Är det sant? sa jag
- Ja, allting ser väldigt bra ut sa Olof
- Tusen tack för all hjälp sa jag
- Det var så lite, Oj, Hej Eric, du får berätta för honom, så kommer jag tillbaka om ett tag sa Olof
- Tack ännu en gång sa jag
- Hej gumman! Vad har hänt? sa Eric och gav mig en kyss
- Jag får åka hem om två dagar sa jag
- Är det sant? sa Eric och log
- Ja, alla värden ser jätte bra ut och stygnen kommer gå bort av sig själv så jag får åka hem om två dagar sa jag
- Det är ju underbart, jag har en överraskning till dig sa Eric och log
- Vadå? sa jag
- Jag och du ska åka till Halmstad. Jag har hyrt en stuga där i 10 dagar sa Eric
- Va?! sa jag
- Ja, jag vill inte att du ska behöva komma hem och gå till jobbet utan bara få vila sa Eric
- Du är världens bästa pojkvän ! sa jag och log
- Och du är världens bästa flickvän sa Eric och gav mig en kyss
3 dagar senare
Första dagen i halmstad. För två dagar sen blev jag utskriven från sjukhuset och jag var fortfarande öm och fick smärtstillande medicin för att jag inte skulle ha allt för ont, men direkt efter åkte jag hem och packade min väska sen åkte vi ner till stugan i halmstad. Och idag var första dagen här nere. Jag gick med solglasögon ute för jag ville inte visa mina svullna blåa ögon. Solen sken och det var väldigt varmt och det kändes härligt.
- Vill du gå till stranden? sa Eric
- Ja, eller vi kanske kan ta en strandpromenad sa jag
- Ja, visst sa Eric
Så länge stygnen inte gått bort så fick jag inte bad i saltvatten, men jag ville heller inte sola mig eftersom jag hade stora blåmärken på kroppen och jag kände mig inte direkt snygg och i bra skick ännu. Jag tog på mig mina mörkblå mysbyxor och en långärmad vit/randig tröja. Eric gick i ett vitt linne och beigea shorts och jag önskade att jag själv kunde få gå i inte så varma kläder men jag skämdes för hur jag såg ut även fast jag ingentligen inte borde. Eric tog min hand och vi gick ner mot stranden som låg ett stenkast från vår stuga. Det var skönt att gå där med Eric och känna vattnet som slog mot våra fötter och det kom fram lite människor som ville ha bilder och autografer men det gjorde mig ingenting. SHIT! Sara, tjejen som varit inne i butiken för några dagar sen, åh nej jag skickade ett snabbt sms till Johanna som förklarat för Sara hur allt gått till och att hon skulle komma tillbaka igen om ungefär 10 dagar så kunde hon få skivan och betala då. Det fick mig att bli lugn. Efter att Eric skrivit klart och tagit klart bilderna gick vi vidare. Jag hade bikini bh under så jag kände ibland att ville ta av mig min långärmade tröja men jag kunde inte.
- Blir det varmt? sa Eric och såg på mig
- Ja, men det gör inget sa jag och log
- Gumman, jag förstår hur det måste kännas för dig, men du har inget att skämmas för sa Eric och stannade
- Men varför känns det så? sa jag
- Du ska se att efter ett par dagar så kommer stygnen vara borta och du kan visa dig mer sa Eric
- Jag är full av stora blåmärken, svullet ansikte, hur ska jag kunna visa mig igen?sa jag
- Men det försvinner sa Eric
- Ja men jag kan inte se mig i spegeln längre sa jag
- Men älskling, för mig är du den vackraste som finns sa Eric och höll om mig
- Jag hatar det han gjort mot mig viskade jag till Eric
- Jag vet gumman, jag vet sa Eric och fortsatte att hålla om mig medans mina tårar började rinna igen
2 timmar senare
Eric och jag hade precis kommit in igen och Eric började direkt med maten. Jag gick in i badrummet för att ta en dusch. När jag såg mina blåmärken och stygnen på magen så var det som att det inte var mig själv jag såg. Jag tog en snabb dusch och gick sedan ut till sovrummet för att sätta på mig mina korta jeans shorts och svarta kortärmade tröja med min svarta bikini bh under. Jag gick ut till köket och log för mig själv när jag såg Eric stå och göra mat.
- Ska jag hjälpa dig? sa jag
- Åh, hej gumman, ja du kan duka sa Eric och log
- Gärna sa jag och började duka
Eric och jag åt klyftpotatis och grillad kyckling och det var väldigt gott. Vi dukade av och diskade för att sedan gå och titta lite på tv:n. Vi zappade lite och hittade inget speciellt men tittade på något musikprogram. Vi tittade i någon timme och sen gick jag ut på verandan och såg ut över havet. Jag märkte inte att Eric kom ut.
- Hur är det gumman? Du verkar inte vara dig själv sa Eric och kom fram till mig
- Det är okej, jag är bara lite nere sa jag
- Jag finns här om du vill prata,sa Eric och tog mig i sin famn
- Jag önskar bara att inget av det här med Kristian hänt sa jag och såg upp mot Eric
- Jag vet, jag önskar det med, men jag kommer alltid finnas här och han kommer aldrig röra dig igen sa Eric
- Du är verkligen prinsen på den vita hästen sa jag
- Hahaha, du är så gullig min prinsessa sa Eric och log
- Jag känner mig trött, ska vi gå och sova? sa jag
- Absolut sa Eric och vi gick in igen
Jag bytte om och Eric la sig bredvid mig och jag somnade direkt. Men jag önskar jag inte hade det för direkt började jag drömma om vad som hänt dom tidigare dagarna.
Drömmen
- NATALIE! Du kan aldrig komma undan från mig! skrek Kristian
- Låt mig vara! Har du inte gjort mig tillräckligt illa? sa jag
- DU KAN ALDRIG VARA SÄKER! Jag kommer aldrig släppa dig sa Kristian
- Sluta! skrek jag
- DU VALDE HONOM OCH JAG SKA GE DIG FÖR DET! skrek Kristian och när han slog mig började misshandeln igen
- SLUTA! SLUTA! skrek jag men ingen verkade höra
- DU SKA LÄRA DIG ATT DU ALDRIG KOMMER UNDAN MIG skrek Kristian och jag vaknade med ett ryck
Verkligheten
- AAAAAAHH! ropade jag och satt upp i sängen med ett ryck
- Gumman, vad har hänt? sa Eric och satte sig upp bredvid mig och höll sin hand mot min rygg
- Jag hade en mardröm sa jag
- Kom gumman sa Eric och la mig ner på hans bröst.
- Jag vet inte hur jag ska gå vidare sa jag
- Du kanske vill prata med någon sa Eric
- Nej, jag vet vad jag vill göra sa jag
- Vadå? sa Eric och smekte mitt hår
- Jag ska säga upp mig och försöka komma bort från Kristian sa jag
- Det låter smart sa Eric
- Ja jag hoppas det funkar sa jag
- Ja, men det tror jag, och jag vet att det här kommer låta jätte konstigt men jag undrar om du vill flytta ihop med mig? sa Eric och tittade på mig
- Va? sa jag och såg på Eric
- Vill du flytta hem till mig och bo med mig? sa Eric och log
- Jag vill inget hellre sa jag och log
- Åh gumman sa Eric och gav mig en kyss
Vi låg och myste ett tag innan vi somnade om. Jag kan inte förstå att Eric vill att vi ska flytta ihop men jag var så lycklig. Nu väntade bara att säga upp sig när vi kom hem och börja flytten till Eric. Det blir ett sätt att börja om och så fort mina blåmärken så försvinner förhoppningsvis mina minnen om Kristian försvinna.
Detta är kapitel 14 och det blev lite längre än jag tänkt men hoppas ni tycker om det. Skriv gärna om vad ni tycker och vad ni hoppas ska hända :)
Kommentarer
Trackback