Its Like That With You - Kapitel 9
Jag satt lutad mot Eric en bra stund och jag var jätte lycklig men jag skulle sakna honom så mycket när han ska till Paris. Och hur skulle jag klara mitt jobb med Kristian och Lina nu när Eric inte är här? Jag kände hur mitt hjärta började slå hårdare för jag visste inte hur dom här fyra dagarna kommer vara utan Eric? Hjälp!
2 dagar senare
Eric har varit i Paris i 2 dagar nu och jag saknar honom hela tiden. Lina har inte ringt och jag har inte ringt henne heller. Jag trodde verkligen inte att hon var sån som inte tror på sin bästa vän. Kristian har förstört så mycket men han har inte kommit i mellan mig och Eric. Inte änn iallafall. Jag gick tillbaka till jobbet efter en snabb lunch och jag försökte undvika Kristian så mycket det bara gick.
- Hej gumman! Kan du ta kassan? sa Kristian
- Gör det själv, jag ska packa upp skivor sa jag och tog en låda med skivor
- Måste du vara så arg ? sa Kristian ledsamt
- Vad tror du? sa jag och försökte jobba ifred
Han tittade bara på mig och fortsatte jobba. Jag packade upp skivor och när jag tog upp en av Erics skivor kändes det som mitt hjärta stannade. Jag försökte hålla tillbaka tårarna eftersom jag saknade honom så mycket. Jag forsatte packa upp när jag kände hur någon stod bakom mig.
- Önskar man kunde få kasta vissa skivor sa Kristian och tog i en av Erics skivor som jag höll på att packa upp.
- Kan du sluta och tracka ner på honom hela tiden sa jag argt
- Vadå? Jag menade väl inte han sa Kristian och såg på mig
- Jag är så jävla trött på att du förstör för mig hela tiden, du krossade min vänskap med Lina och nu ska du väl försöka splittra mig och Eric med skrek jag
- Vad snackar du om ingentligen? Jag sa bara som det var till Lina och jag tycker inte han är bra för dig sa Kristian
- DU ÄR INTE KLOK! Jag önskar bara att jag aldrig träffat dig och änn mindre jobba med dig! skrek jag
- DU KAN INTE GÖMMA DINA KÄNSLOR FÖR MIG HELA LIVET! skrek Kristian till mig
- Jag känner ingenting för dig och kommer aldrig göra sa jag och började gå därifrån
- Vänta sa Kristian och tog tag i min arm
- Släpp mig sa jag och försökte ta mig loss men då tog han min andra arm
- Jag har väntat så länge efter detta sa Kristian och såg in i mina ögon
- SLÄPP MIG sa jag högre
Kristian log och sen kysste han mig och jag kände hur arg jag blev. Det var som att all ilska i världen kom över mig.
- Va fan håller du på med? sa jag och gav honom en smäll över kinden
- Du kan inte neka att det är mig du vill ha, kom här sa Kristian och försökte kyssa mig igen
- Du är ju inte klok sa jag och sprang ut ur butiken
Jag sprang hela gatan, bort från Kristian och bort från butiken. Jag ville bara komma därifrån men jag visste att jag kunde få sparken om jag bara gick. Jag stannade och tänkte på vad som hänt. Jag har aldrig blivit så arg och illa behandlad förut. Jag började gå tillbaka till butiken och jag såg att Kristian inte var där så jag fick gå in och ställa mig bakom disken. Jag tittade snabbt på min mobil och jag hade fått ett sms från Eric. Han skrev:
" Hej Älskling! Jag saknar dig verkligen och önskar du var här hos mig. Jag längtar tills vi ses igen! Din föralltid Eric"
Jag kände hur det brände till i bröstet. Jag kände hur tårarna ville komma och då hörde jag dörrklockan och förstod att vi hade en kund. Jag torkade snabbt bort tårarna och såg att det var Lina.
- Vad gör du här? sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Jag vill inte vara osams med dig, du är min bästa vän sa Lina
- Men du tror mer på Kristian än mig och en sån vän vill inte jag ha sa jag
- Jag tror på dig, det Kristian sa verkade inte stämma eftersom jag sett hur kär du är i Eric sa Lina
- Men du trodde honom förut sa jag
- Nej det gjorde jag aldrig men fick inte chansen att förklara sa Lina
- Jag vill bara vara din bästa vän igen sa jag
- Och jag din sa Lina
- Kom sa jag och gav Lina en kram
Hon besvarade kramen och jag kände hur tårarna började rinna igen.
- Men gumman vad har hänt? sa Lina
Jag berättade om vad som hänt med Kristian förut och hon kunde inte förstå hur han kunnat göra så mot mig.
Lina kramade mig igen och då fick jag syn på Kristian. Han kom tillbaka in i butiken och jag fick panik. Lina tittade på honom och jag såg hur hennes ögon svartnade.
- Du, får jag snacka lite med dig sa Lina och gick mot Kristian
- Visst, hur är läget Lina? sa Kristian och log
- Det kan man fråga dig, hur kan du vara så korkad att du går och kysser Natalie! sa Lina argt
- Du vet varför sa Kristian
- Och varför? sa Lina
- Vi är tillsammans och det berättade jag ju igår sa Kristian och log
- Oj, jag visste att det fanns dumma människor men du tar nog priset sa Lina och gick mot mig
- Ursäkta? sa Kristian
- Tyst, det kommer en kund sa jag och hörde hur dörrklockan ringde till.
Jag tittade mot dörren men det var någon slags budkille.
- Hej sa jag och trodde det var någon som brukade komma med bud hit och såg mot Kristian som bara rykte på axlarna.
- Hejsan! Jag söker en Natalie sa budkillen
- Ja det är jag sa jag
- Här sa budkillen och gav mig ett ganska tjockt kuvert
- Tack sa jag
- Och så får du skriva på här sa budkillen
- Okej sa jag och log och skrev sedan under
- Tack sa budkillen och gick ut
- Vem är det ifrån? sa Lina och log
- Ingen aning sa jag och öppnade
- Vad? det är ett brev och en flygbiljett sa jag
- Va? får jag se? sa Lina och tog biljetten
- Det står såhär i brevet sa jag och började läsa och såhär stod det:
" Hej mitt hjärta! Jag har en liten överraskning till dig. Jag har köpt en flygbiljett till dig som tar dig till Paris. Eller rättare sagt till mig. Jag kommer och möter dig på flygplatsen när du landar och jag lovar att ge dig dom bästa 4 dagarna i Paris. Ses där! Puss din Eric"
- Jag kan knappt tro det är sant, han har köpt en biljett åt mig till Paris sa jag
- Wow, och det är idag, om två timmar, hem och packa så kör jag dig sen sa Lina
- Okej, kom då sa jag och drog med mig Lina
- Men din chef?! sa Lina
- Oops, vänta här sa jag och gick in till min chef
Jag gick in till Jan och bad om ledigt i några dagar och han sa att det gick bra, och han frågade även om jag var okej eftersom han hade hört bråk förut men jag sa att det var okej så jag skyndade ut till Lina och sen åkte vi hem för att packa ner lite kläder och andra saker jag behövde. Lina körde mig till Arlanda och jag var så nervös. Jag längtade verkligen, det skulle bli så skönt att inte behöva jobba och få vara i kärlekens stad tillsammans med Eric det är verkligen något jag ser fram i mot. Jag checkade in och nu väntade jag på att få gå ombord flyget och jag kunde inte vara gladare men jag visste inte om jag skulle berätta för Eric om vad Kristian gjort eller om jag skulle hålla det för mig själv? Jag var så förvirrad men försökte tänka bort det. Men om jag inte sa något och det kom fram från någon annan skulle Eric då bli misstänksam och kanske tro att jag var kär i Kristian. Varför skulle allt bli så jobbigt?
Det är kapitel 9. Jag hoppas ni tycker om det :) Skriv gärna fler kommentarer om vad ni tycker ska ske i Paris och vad tycker ni? Borde Natalie berätta om Kristians kyss mot henne eller ska hon låta bli? Kapitel 10 kommer snart :)
Kommentarer
elin säger:
JÄTTE JÄTTE BRA!! Men jag vill att det ska hända någonting! :)
Natalie säger:
Hej Elin!
Tack :) I kapitel 12 kommer det förhoppningsvis hända något ganska stort hoppas jag :) Skriv gärna vad du hoppas ska hända :)
Kram
Trackback