Its Like That With You - Kapitel 12
Vad är det ingentligen som hänt medans jag varit borta?Kristian besatt av mig? Jag var redan nervös för att gå till jobbet imorgon men nu är jag mer rädd. Tänk om det händer något? Jag kände hur det knöt sig i magen och jag ville bara gå på toa för det kändes som att allt som fanns ville upp. Jag var faktiskt rädd. riktigt riktigt rädd.
Nästa dag-Förmiddag
När jag gick mot jobbet kände jag en stor klump i bröstet. Det kändes så konstigt att jag skulle träffa Kristian idag igen och speciellt efter det som Lina berättat om för mig. Jag låste upp dörren och öppnade butiken. Det var bara jag där nu på förmiddagen men Kristian och en annan tjej som heter Johanna som hade börjat jobba här medans jag varit i Paris med Eric. Jag packade upp nya skivor som kommit in och satte dit prislappar.
- Ursäkta? Jobbar du här? sa en tjej i 16 års åldern
- Ja, kan jag hjälpa dig med något? sa jag och log
- Ja, har ni Eric Saades nya skiva här? Sa tjejen
- Ja, självklart, här sa jag och gav henne den
- Tack, vad blir jag skyldig? sa tjejen
- Jo, om du kommer tillbaka imorgon så kan du betala då sa jag och kom på att jag kunde fixa en överrasking åt henne
- Ja, det går bra sa tjejen och log
- Bra, vad heter du? sa jag och la en lapp på skivan
- Sara sa tjejen
- Bra, då kan du komma imorgon och hämta den sa jag och la den bakom disken
- Tusen tack sa Sara och gick ut
Jag tog skivan och la ner den i min väska eftersom jag tänkte ge Sara en överraskning. Jag ska be Eric signera den åt henne för hon verkade trevlig och hon gillar ju även Eric så varför inte?
Efter lunch och tidig Eftermiddag
Efter lunch hade både Johanna och Kristian kommit och det har verkligen varit full rulle här i butiken. Jag märkte att Kristian varit lite annorlunda idag men jag kände mig både rädd och orolig på samma gång. Efter att det lugnat sig funderade jag på att prata med honom.
- Kristian, har du tid en stund? sa jag
- Ja, visst gumman sa Kristian
- Jo, jag undrar om du vill följa med ut till parken så vi kan prata sen? sa jag
- När menar du? sa Kristian
- Om en timme sa jag
- Visst sa Kristian
Jag tänkte att om vi går dit efter jobbet som båda han och jag slutar om en timme och eftersom jag ska möta Eric där så kan jag känna mig tryggare. Jag menar ifall det skulle hända något. Men jag tror inte det, litar helt på Kristian. Jag fortsatte att jobba och jag hade det faktiskt riktigt roligt men det kändes ändå som om något var fel.
1 timme senare
Jag och Kristian gick till parken och jag visste inte riktigt hur jag skulle börja.
- Jag vet inte hur jag ska börja, men jag pratade med Lina sa jag och stannade
- Jaha, vad sa hon? sa Kristian och ställde sig framför mig
- Jo, alltså jag vet att du har känslor för mig, och att du haft det länge men hon verkar orolig sa jag
- Orolig? sa Kristian och såg konstigt på mig
- Ja, hon berättade att du ringt henne och frågat efter mig och sånt sa jag
- Vadå? Får man inte fråga efter folk sa Kristian och såg på mig
- Nej, men du måste förstå att jag är kär i Eric, jag vill vara med honom och det blir jobbigt om du ska må dåligt av mig sa jag
- Det gör jag inte sa Kristian
- Jag märker att du mår dåligt, jag funderar på att sluta, så kanske du kan glömma mig sa jag
- Aldrig, men jag kan se vad du känner sa Kristian och kom närmare mig
- Sluta, alltså, du är en jätte fin kille och allt men jag är inte kär i dig, jag är ledsen men det är så det är sa jag
- Du kan inte stänga ute dina rätta känslor för evigt sa Kristian och kom ännu närmare mig
- Som jag sa, du är en jätte fin kille och du kommer säkert hitta en jätte fin tjej som älskar dig men den tjejen är inte jag sa jag
- Men jag älskar dig och ingen annan sa Kristian
- Snälla, gör det inte värre än det redan är sa jag
- Du är den jag vill vara med och jag vet att du vill vara med mig sa Kristian
- Kristian, jag ska möta Eric nu, men jag vet att du kan glömma mig och du är verkligen en jätte fin kille sa jag och gav honom en kram som han besvarade och jag kände mig så taskig men jag var tvungen att säga som det är.
Jag började gå och jag trodde Kristian gick mot det andra hållet men helt plötsligt kände jag hur någon knuffade till mig. Jag vände mig om och då fick jag en smäll rakt i ansiktet. Och jag föll till marken och kände hur det började blöda och jag såg upp och där stod Kristian.
Kristians Perspektiv
Hur kan hon göra såhär mot mig?! Jag kände hur arg jag blev och ville bara göra någonting. Jag började se hur hon gick bortått och förstod att hon skulle träffa han igen. Jag blev argare och började gå efter henne. Jag kom ikapp och då knuffade jag henne. Hon vände sig om men han inte säga något innan jag gav henne smäll i ansiktet så hon föll till marken. Det var som att jag tappade kontrollen för jag slog och slog.
- KAN INTE JAG FÅ DIG SÅ SKA INGEN ANNAN FÅ DIG HELLER! skrek jag
Det var som att jag inte kunde sluta. Jag hörde inte honom när han kom mot mig. Jag var som i trans.
Erics Perspektiv
Jag gick in i parken och då såg jag Kristian. Han stod och slog henne och jag kände hur mitt hjärta gick sönder. Jag började springa mot honom.
- KRISTIAN SLUTA! skrek jag
Det var som att han inte hörde mig så jag sprang ännu fortare och knuffade undan honom från Natalie som var helt svullen och röd av blodet som kommit från henne.
- VARFÖR?! VARFÖR?! skrek jag åt honom
- För om inte hon vill ha mig så ska ingen annan få henne skrek Kristian mot mig
- Jag måste ringa ambulansen sa Eric
- ALDRIG skrek Kristian och försökte slå till mig men han kom inte nära nog
- GÅ NU! sa jag och kände hur arg och ledsen jag var
Jag kände hur tårar skulle komma upp men jag var samtidigt chockad. Jag tog upp henne i min famn och jag kände hur slapp hon var i kroppen. Då blev jag räddare än jag någonsin varit.
- Natta, gumman, kan du höra mig? sa jag
- E,eric viskade Natalie fram
- Stanna hos mig, hjälp är på väg sa Eric
- SOS Alarm vad kan jag hjälpa dig med? sa en kvinna
- Skicka en ambulans till vita brunnsparken, min flickvän har blivit misshandlad sa jag
- Är hon vid medvetande? sa kvinnan
- knappt, sa jag
- Vi skickar ambulansen omgående, gå inte från platsen och försök ha kontakt med henne sa kvinnan
- Okej, skynda er sa jag och la på
- Natta, hör du mig? sa jag
- "host" Eric, om något "host" händer mig så glöm inte att jag älskar dig sa Natalie
- Inget kommer hända dig sa jag
- Glöm det aldrig sa Natalie och slöt ögonen och jag kände hur hennes puls blev svagare
- Natalie, stanna hos mig, NATALIE! skrek jag och kände hur hennes puls blev allt svagare och svagare
- HJÄLP HJÄLP! skrek jag och la mitt ansikte mot hennes panna och kände hur tårar rann ner från min kind. Jag ville inte förlora henne.
Detta är kapitel 12 och jag hoppas ni tyckte det var bra, nu börjar det hända saker och jag hoppas ni tycker det var bra :) Skriv gärna vad ni tror och hoppas ska hända? Och hur kommer det nu gå för Natalie? kommer hon klara sig? Vad händer med Eric om hon inte gör det? Jag hoppas få ut nästa kapitel imorgon :)
Kramar
Kommentarer
Elin säger:
Jätte bra! :)
Trackback