Its Like That With You - Kapitel 13
- Glöm det aldrig sa Natalie och slöt ögonen och jag kände hur hennes puls blev svagare
- Natalie, stanna hos mig, NATALIE! skrek jag och kände hur hennes puls blev allt svagare och svagare
- HJÄLP HJÄLP! skrek jag och la mitt ansikte mot hennes panna och kände hur tårar rann ner från min kind. Jag ville inte förlora henne.
Erics Perspektiv
- Natalie, kom tillbaka, Natalie, jag älskar dig viskade jag mot hennes ansikte och mina tårar rann
Jag hörde syrener och såg att två män kom ut från ambulansen. Jag var så orolig och såg att jag hade blod på mina kläder och händer. Jag vinkade åt dom att det var här och dom kom springades med en bår och väskor.
- Hej, är det din flickvän? sa en av männen
- Ja, hon har blivit misshandlad sa jag
- Ja, hon har ingen puls, vi får ta henne till amublansen och börja hjärt och lungräddning sa mannen
- Är hon död? sa jag och kände hur tårarna kom upp igen
- Nej,hon är inte död men hon har fått hjärtstillestånd och därför måste vi ta henne till amublansen och börja göra hjärt och lung räddning, men vi ska göra allt för att rädda henne sa mannen och lyfte upp Natalie på båren
- Kan jag åka med? sa Eric
- Ja, du kan hoppa in där framme bredvid min kollega sa mannen
- Okej sa jag och hoppade in i framsätet och dom körde så fort dom bara kunde och jag var mer orolig än jag någonsin varit förut
20 minuter senare-ambulansintaget
Dom körde ut Natalie ur ambulansen och jag steg med ur. Jag Såg att hennes bröstkorg rörde sig igen och jag hoppades att hon skulle klara det här nu. Dom körde in henne och jag följde med dom.
- Vad har hänt? sa en läkare vid namn Olof
- Flicka, 18 år, svårt misshandlad, har haft hjärtstillestånd men efter hjärt och lugn räddning kom hjärtat igång sa mannen
- Okej, kör in henne på ettan, vem är ni? sa Olof och såg på mig
- Jag är hennes pojkvän sa jag
- Okej, jag måste låta er stanna här, så kommer jag snart sa Olof
- Jaha, ja okej sa jag och gick först till toaletten för att tvätta av mig
Jag gick tillbaka och satte mig utanför dörren för att vänta på läkaren. Jag gick till telefonen för att ringa efter Lina.
- Hej Lina! Det är Eric. Jag är på sjukhuset med Natalie. sa jag
- Hej Eric! Va? Vad är det som har hänt? sa Lina
- Natta har blivit misshandlad av Kristian, hon är på sjukhuset det kanske är bra om du kommer sa jag
- Jag kommer direkt sa Lina och la på
Jag la på och gick för att sätta mig och vänta på läkaren igen. Jag började bli oroligare eftersom dom aldrig kom ut.
Det kom sköterskor ut från rummet och sen gick dom in igen och jag ville bara springa in till henne. Men efter ett tag kom äntligen Olof ut och jag kände hur mitt hjärta slog hårdare.
- Vi har undersökt din flickvän, hon är omplåstrad i ansiktet, hon har fått två brutna revben och vi har inte funnit några inre blödningar men hon har fått ett hjärtstillestånd till men nu är läget stabilt men hon är medvetslös och hon får nu hjälp med andingen. sa Olof
- Men hon kommer klara sig? sa jag
- Det kan vi inte svara på, men läget är för tillfället stabilt sa Olof
- Kan jag gå in till henne? sa jag
- Ja, det går bra sa Olof
- Tack sa jag och gick in till Natalie
När jag öppnade dörren och fick se henne ligga där så var det som att mitt hjärta gick i tusen bitar. Hon var svullen och hade stora blåmärken i ansiktet och på armarna. och en slang i munnen som jag förstod var för att hjälpa henne med andingen. Jag gick dit och satte mig ner i stolen bredvid hennes säng. Jag tog hennes hand i min och jag ville inget hellre än att hon skulle öppna sina ögon och se på mig igen.
- Natalie, gumman,om du hör mig så kom tillbaka för jag kan inte vara utan dig sa jag och tittade bara på hur hennes bröst gick upp och ner och det pep i maskinen bredvid henne
- Eric, aaaah, var det ända Lina fick fram
Linas Perspektiv
Jag fick en chock när Eric ringde och sa att Natta låg på sjukhus. Jag åkte dit direkt när Eric ringt och sprang hela vägen in till den första receptionen.
- Hejsan! Ni har fått in en Natalie idag, vart är hon? sa jag
- Hon är i rum ett på plan tre sa kvinnan
- Tack sa jag och sprang upp för trapporna tills jag kom till plan tre
Jag gick snabbt mot rum ett och jag öppnade dörren och där såg jag Natalie och Eric satt bredvid henne.
- Eric, aaaah, var det ända jag fick fram
- Jag vet, jag är så rädd att hon inte kommer vakna sa Eric och gav mig en kram
- Det är klart hon kommer, vad har läkaren sagt? sa jag och såg hur illa slagen hon är
- Hon är svullen i ansiktet och slagen hårt i ansiktet, fått två brutna revben och dom vet inte om hon fått några inre blödningar men hon ska röntgas snart och hon har haft hjärtstillestånd två gånger redan sa Eric
- Eric, se på mig, Natalie är en kämpe, hon kommer aldrig ge upp och det vet både du och jag sa jag
- Jag är bara så rädd sa Eric
- Jag med sa jag och vi satte oss både bredvid henne
Jag såg att Eric var orolig och jag var med orolig men jag var tvungen att vara stark. För både Eric och Natalies skull. Varför sa jag att Kristian var konstig? Hade jag inte sagt något hade det här inte hänt. Jag kände mig skyldig men vågade inte säga något till Eric. Han har redan för mycket att oroa sig för.
Erics Perspektiv
Lina och jag satt hos en henne ett tag men sen kom en sköterska in för att hämta henne till röntgen. Jag blev nervös och jag kände hur tårana kom igen. Lina och jag fick sitta kvar och vänta tills hon kommer tillbaka.
2 timmar senare
Natalie är tillbaka och jag ska gå ut för att prata med läkarna om vad dom sett på bilderna. Jag var så rädd för att dom skulle sett något och jag kände hur hårt mitt hjärta slog. Lina stannade kvar medans jag gick ut till Olof.
- Jag är rädd att vi har en dålig nyhet sa Olof och såg på mig
- Vadå? sa jag och kände hur mitt hjärta slog hårdare och fortare
- Hon har en inre blödning i buken och vi måste genomföra en operation för att stoppa den. Annars ser allt bra ut och det är mest ytliga skador sa Olof
- Operation? sa jag och kände hur allt sjönk inom mig
- Ja, vi kommer ta med henne nu och vårt råd är att ni åker hem och vilar så ringer vi när vi är klara sa Olof
- Nej, jag vill stanna sa jag
- Men det är nog bäst för både dig och din flickvän om du vilar dig, jag lovar att ringa så snart vi är klara sa Olof
- NEJ sa jag, jag stannar sa jag
- Okej, du kan vänta här sa Olof och gick in för att hämta Natalie
- Vad är det som händer? sa Lina som kom ut medans dom rullade ner Natalie till operationssalen
- Hon ska opereras, hon har en mindre blödning i buken som dom måste stoppa sa jag
- Åh nej, men kommer hon att klara sig? sa Lina
- Jag vet inte, jag vet ingenting just nu sa jag
- Såja Eric sa Lina och kramade om mig medans mina tårar rann ner från mina kinder
5 timmar senare-Sent på natten
- Vill du ha något att dricka? eller äta? sa Lina
- Nej, jag vill bara sitta här med Natalie sa jag
- Eric, du måste äta sa Lina
- Nej, jag vill vara nära Natalie, jag vill vara den första som är här när hon vaknar sa jag
- Okej, jag går ner i fiket, jag kommer snart sa Lina
- Ja, jag är här sa jag
-Okej sa Lina
Jag kände mig som en zombie snart. Jag ville inte lämna hennes sida. Jag tog hennes hand och jag visste inte vad jag skulle göra för att få henne att vakna.
- Gumman, snälla, vakna jag vill bara att du ska vakna sa jag och såg mot henne
- " Jag vet att du sover, känner värmen från din hud, bara lukten gör mig svag, men jag vågar inte väcka dig nu, jag skulle ge dig, allting du pekar på, men bara när du inte hör, vågar jag säga så. Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor, jag kan inte ens stå när du inte ser på, och genomskilig grå blir jag, utan dina andetag" började jag sjunga och då kände jag hur Natalies hand började röra sig
Jag blev helt förstummad, jag kände hur hon tryckte min hand och sen hörde jag hostningar. Jag skyndade mig att ringa på klockan och en sjuksyster kom in och kopplade bort slangarna från henne. Jag blev helt chockad och tårarna började rinna igen. Hon öppnade sina ögon och jag ville bara kyssa och hålla om henne.
- Är jag i himlen? sa Natalie och såg på mig
- Nej, du lever, du är på sjukhus sa jag
- Min ängel sa Natalie och log
- Åh jag har varit så orolig sa jag och gav henne en kyss i pannan
- Aj, sa Natalie
- Oj förlåt, sa jag
- Det gör inget, men vad har hänt? Jag minns ingenting sa Natalie
- Kristian, han misshandlade dig sa jag
- Ja, nu minns jag, du räddade mig sa Natalie
- Jag kan göra allt för dig sa jag
- Och jag för dig sa Natalie och log
- Sov lite gumman, sa jag
- Ja, jag ska nog göra det, och du, jag kan inte gå utan din luft i mina lungor heller sa Natalie och slöt ögonen igen
Jag blev chockad. Hade hon hört min sång? Var det den som hade väkt henne? Jag tittade bara rakt fram och tänkte att jag nog måste hämta Lina så hon får veta att Natalie har vaknat. Men tänk om det var min sång som väkt henne?
Detta är kapitel 13 och det blev lite längre än jag först trott men jag hoppas ni tycker det är bra hittills och skriv gärna en rad om ni tycker om det såhär långt :) Jag hoppas få upp nästa kapitel redan imorgon(onsdag).
Tack till alla som läser! Det är jätte kul att bloggen är så uppskattad :) Kramar
Kommentarer
Trackback