Its Like That With You - Kapitel 10
Lina körde mig till Arlanda och jag var så nervös. Jag längtade verkligen, det skulle bli så skönt att inte behöva jobba och få vara i kärlekens stad tillsammans med Eric det är verkligen något jag ser fram i mot. Jag checkade in och nu väntade jag på att få gå ombord flyget och jag kunde inte vara gladare men jag visste inte om jag skulle berätta för Eric om vad Kristian gjort eller om jag skulle hålla det för mig själv? Jag var så förvirrad men försökte tänka bort det. Men om jag inte sa något och det kom fram från någon annan skulle Eric då bli misstänksam och kanske tro att jag var kär i Kristian. Varför skulle allt bli så jobbigt?
3 timmar senare
Jag hade nu suttit på flyget i lite drygt 3 timmar och jag kunde knappt vänta på att få se Eric igen. Jag har saknat honom så mycket. Planet landade och vi fick äntligen gå ut. Jag gick och väntade på min väska för att sedan gå ut till ankomsthallen för att se om jag såg Eric. Där stod han, han hade beige jeans, röda skor, svart kofta med sin svarta skinnjacka över och sin gråa hatt och sina blå/gröna solglasögon vid tröjan. Eric såg mig och jag släppte min väska och bara sprang fram och kramade om honom och han lyfte upp mig i sin famn.
- Jag har saknat dig så mycket viskade Eric i mitt öra
- Och jag dig sa jag och han släppte ner mig och gav mig en kyss i pannan
- Kom, jag har planerat massor sa Eric och log hemlighetsfullt
- Vadå? sa jag och log
- Det får du se snart sa Eric och blinkade
Jag skrattade åt honom och sen gick vi till en bil som han hyrt när han är här. Vi fick skjuts till hotellet och jag hann knappt packa upp innan Eric ville att vi skulle gå ut. Jag hade ingen aning om vad vi skulle göra, han hade planerat allting. Och jag gick fortfarande och tänkte om jag skulle berätta om vad Kristian gjort eftersom jag inte visste hur Eric skulle reagera. Det var det jobbigaste för mig.
Först gick vi till ett fik och det var så mysigt och romantiskt. Eric beställde te och jag en latte. Vi satte oss och det var ganska skönt att bara få vara där med Eric. Det kom fram några personer som ville ha bilder och autografer men det störde inte mig alls.
- Vad har hänt medans jag varit borta? sa Eric och tog en klunk av sitt te
- Jag har bara jobbat och blivit sams med Lina sa jag och kände hur det brände till i hjärtat
- Va bra att ni blivit sams sa Eric och tog min hand
- Jag är jätte glad att vi är sams igen sa jag och log
- Hur går det på jobbet och med han den där Kristian? sa Eric och tittade ner i bordet
- Bra, han pratar inte så mycket med mig, jag undviker honom sa jag
- Okej, så det har inte hänt något? sa Eric och såg på mig
- Hänt något? sa jag förvånat
- Du verkar så nere sa Eric
- Nej jag är nog bara trött efter flygresan sa jag
- Säkert? sa Eric
- Ja, det har inte hänt något sa jag
- Okej, ska vi gå vidare? sa Eric och log
- Gärna sa jag och vi tog varandras händer och begav oss mot nästa grej Eric planerat
Jag vet, jag borde ha berättat om vad Kristian gjort men jag kunde inte. Jag vill inget hellre än att berätta men jag är så rädd. Jag vill inte förlora Eric. Och om jag berättar kanske han lämnar mig. Vi tog en taxi till Eiffeltornet. Det var så häftigt att få se det i verkligheten och vi åkte ända upp och såg på utsikten. Eric ställde sig bakom mig och tog sina armar runt min midja och jag bara kände hur lycklig jag var tillsammans med honom. Men det jobbiga är att jag vill vara ärlig mot honom.
- Jo, Eric det är något jag måste berätta sa jag
- Vadå? sa Eric och jag hörde hur orolig han blev i rösten
- Det var inte riktigt sant det där jag sa att det inte hänt något sa jag
- Okej, sa Eric såg på mig medans jag vände mig mot honom
- Kristian och jag började bråka i butiken härom dagen för jag blev så arg på hur han bettet sig mot både dig och mig började jag
- Har han gjort dig illa? sa Eric
- Nej, men jag försökte gå ifrån honom och då tog han tag i mina armar och kysste mig sa jag och kände hur tårarna var på väg upp för jag var så säker på att Eric skulle gå
- HAN GJORDE VAD!? sa Eric högt
- Han kysste mig, jag slog till honom och drog därifrån sa jag och kände hur tårarna rann ner från min kind
- Men gumman, varför sa du inget tidigare? sa Eric och höll om mig
- Jag var rädd att du skulle gå din väg och aldrig mer vilja se mig sa jag
- Men gumman, det skulle jag aldrig göra, jag hade tänkt vänta med att säga det här men jag älskar dig sa Eric och log
- Jag älskar dig med sa jag och la mitt huvud mot Erics bröst
- Om Kristian gör något mer mot dig så berätta det på en gång gumman sa Eric
- Jag lovar sa jag
- Kom, vi åker till hotellet så du får vila sa Eric och blinkade
- Haha, ja gärna sa jag och skrattade
Vi tog en taxi tillbaka till hotellet och jag kunde inte förstå att Eric sagt att han älskar mig. Jag kände hur mitt hjärta slog hårdare när jag tänkte på dom orden som han sagt. Jag älskar honom verkligen.Han har verkligen stulit mitt hjärta totalt. Vi hoppade ur taxin och tog hissen upp till vårat rum.
- Vänta sa Eric och öppnade dörren
- Varför då? sa jag
- Så jag kan göra såhär sa Eric och lyfte upp mig i hans famn
- Eric, vi är inte gifta sa jag och skrattade
- Nej, inte ännu sa Eric och skrattade och lyfte in mig och stängde dörren med foten
Han bar in mig och la mig på sängen och hoppade upp över mig och tittade djupt in i mina ögon.
- Jag älskar dig så mycket sa Eric och log
- Jag älskar dig ännu mer sa jag och log mot honom
Han kysste mig och jag kunde inte vara lyckligare.
Det blev ett lite kortare kapitel idag men i kapitel 12 så kommer det hända ganska mycket så jag hoppas ni ser fram i mot det och skriv gärna en kommentar om vad ni hoppas ska hända eller vill ska hända :)
Kramar
Kommentarer
Elin säger:
Jätte bra!! :) Kommer nästa kapitel idag? :)
Trackback