Jag tittade bara på honom och när han sedan reste sig från stolen så försökte jag nå nödsignalsknappen men han vände sig snabbt om mot mig och jag la mig stilla igen.
Jag hade legat och sovit i ett par timmar nu men jag började sakna Nilla lite för mycket för att vara kvar här. Jag bytte snabbt om till ett par rena kläder och tog på mig mitt svarta linne, gröna kofta med luva och ett par jeans. Jag skyndade mig sedan att fixa håret som var gjort på 3 minuter sen tog jag mina skor och gick snabbt ner mot bilen för att sedan åka mot sjukhuset. Och när jag kom fram till sjukhuset och tog hissen upp mot våningen där Nilla låg så fick jag helt plötsligt en konstig känsla i magen. Jag förstod inte riktigt varför. Men jag gick ur hissen och började gå mot sal 14 men innan jag öppnade dörren så hörde jag ljud. jag hörde Nillas röst och en mans röst. Jag förstod ingenting.
Jag förstod precis vem det var som var inne hos Nilla. Johannes! Bara jag inte kom försent nu! Jag ringde till polisen och jag kände hur hårt mitt hjärta slog i bröstet.
- Stockholmspolisen, vad kan jag hjälpa dig med? sa en kvinna
- Ni måste komma till Västeråssjukhus! Jag vet att den efterlyste Johannes Karlsson är här sa jag
- Hur vet ni det? Sa kvinnan
- han är i sal 14 hos Nilla Hansson! Sa jag och kände hur irriterad jag började bli
- okej, vi skickar dit någon på en gång sa kvinnan
- Skynda er sa jag och la på
Jag gav telefonen till kvinnan och gick mot dörren till rum 14 och jag hörde hur Nilla skrek till ibland och jag ville inget hellre än att bara få springa in till henne.
10 minuter senare - Polisen kommer - Erics perspektiv
Polisen kom och jag blev tvungen att vänta utanför medans dom gick in. När dom sedan kom ut med Johannes så såg jag hur han hade lite blod på fingrarna och jag blev alldeles kall inom mig.
- Nu kan du inte få henne heller! Sa Johannes till mig medans polisen gick ut med honom
Jag såg bara på honom och när jag sprang in till Nilla så låg hon där och jag såg hur hon blödde från läppen och det var en liten blodfläck på täcket och jag förstod att han hade gjort henne illa i såret.
- Nilla? Sa jag och sprang fram till henne och satte mig på sängkanten
- Hej älskling! Vad gör du här? Sa Nilla och såg på mig och jag såg hur hon höll för magen
- Jag ska hämta din läkare sa jag och skulle precis gå ut när hon tog min arm och jag såg hur hennes hand var blodig
- Lämna mig inte sa Nilla
- Jag kommer tillbaka sa jag och gav Nilla en puss på pannan
Jag gick ut för att hämta Nillas läkare och han lovade att komma dit så fort som möjligt. Jag skyndade mig tillbaka till Nilla och satte mig på sängkanten och smekte hennes hår.
- Orkar du berätta vad som hände? Sa jag
- Inte....host....änn sa Nilla och jag såg hur ont hon hade
- Nilla, vi måste undersöka dig och se om det öppnat sig längre in eller om det bara är det utanpå liggande såret som öppnat sig sa Stefan när han kom in
- Hur lång tid tar det? Sa jag
- svårt att säga men du kan vänta här utanför så ger jag dig besked så fort jag kan sa Stefan
- Okej! Tack sa jag och gick ut i väntrummet och såg hur dom körde ut Nilla från hennes rum
Det högg till i hjärtat på mig när jag såg henne i den smärta som hon hade. Men jag fattade inte vad Johannes menade med att nu kan inte du heller få henne. Trodde han att han dödat Nilla? Jag var så förvirrad och samtidigt rädd och om Nilla skulle bli kvar här längre så ville jag stanna här istället för turnén men jag hoppas hon blir utskriven om 1 vecka och så får jag se till att Matte ser efter henne tills jag är tillbaka.
2 timmar senare - Nillas perspektiv
Det hade bara varit på ytan som såret gått upp så dom satte dit nya klamrar kan man säga. Han hade dragit ur stiften som satt i min mage och jag skrek av smärta och jag var samtidigt så rädd. Men nu när polisen äntligen tagit honom så behövde jag aldrig mer vara rädd. Eric kom in till mig och sprang fram till mig och satte sig på sängkanten och gav mig en stor kram.
- Aj, aj sa jag och log
- Ont? sa Eric och log
- Ja, men en skön smärta sa jag och tog Eric i min famn igen
- Vill du berätta vad som hände med Johannes förut? sa Eric och såg på mig
- Jag låg och sov när han helt plötsligt stod framför mig. Han frågade mig massa saker sa jag
- Vad gjorde han sen? sa Eric och tog min hand
- Han bad mig dra tillbaka anmälan och när jag vägrade så började han slå mig lite i ansiktet och sen drog han ut stiften som håller ihop mitt sår sa jag
- Han gjorde vad?! sa Eric och tittade på mig
- Mm..men du fixade hit polisen så dom tog honom, nu behöver jag aldrig mer vara rädd sa jag
- Men hur visste han var du var? sa Eric och såg oroligt på mig
- Mamma, hon var inte här för att träffa mig, han hade skickat henne för att se om jag verkligen var här sa jag
- VA!? Hur kan din egen mamma göra en sån sak? sa Eric och såg irriterat på mig
- Jag vet inte, jag kände på mig att något inte stod rätt till när hon var här men att hon stod på hans sida det trodde jag inte. Hon valde sin man och styvson framför sin egen dotter och det är något jag aldrig kommer kunna förlåta henne för sa jag och kände hur tårarna började rinna ner på mina kinder
- Men jag kommer aldrig aldrig svika dig eller lämna vid din sida! sa Eric och gav mig en het kyss
Jag var så tacksam för att Eric fanns vid min sida men jag kände mig samtidigt orolig. Jag kunde inte förstå att min egen mamma sagt till Johannes var jag fanns. Jag var iallafall säker på en sak och det var att jag aldrig mer ville bli påmind om mitt gamla liv. Jag skulle vara med Eric och mina vänner och dom var min familj från och med nu.
2 veckor senare - Nillas Perspektiv
Jag hade kommit hem för lite drygt 1 vecka sen från sjukhuset. Eric hade varit på turnen i nästan två veckor nu och jag saknade honom så mycket. Han hade bett Mattias ha koll på mig så jag inte gick till dansstudion men varför skulle jag ingentligen göra det? Men såret läkte iallafall och om lite drygt 3 veckor skulle jag åka och ta bort stygnen som jag hade på magen. Men idag skulle jag möta Matte utanför Bion om en liten stund. Men innan dess skulle jag till dansstudion. Ja jag vet, jag får inte det ingentligen men jag vill bara testa lite grann.
Jag tog på mig mina converse och min svarta stickade kofta eftersom det började bli höst ute var det inte direkt skönt att gå i bara linne. Jag gick snabbt mot bussen och åkte mot danslokalen och jag kände hur det gjorde ont i magen vid vissa rörelser men jag skulle inte låta det få stoppa mig.
15 minuter senare - Utanför dansstudion - Nillas Perspektiv
När jag kom till dansstudion så kändes det inte riktigt rätt att vara där men jag gick in iallafall. Jag gick in mot danslokalen som vi brukar dansa i och det var tomt. Jag gick in och började stretcha lite men det gjorde ont på en gång. Jag satte mig på golvet och kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder. Jag tog min hand mot magen och jag kände om jag blödde men det var okej. Såret hade inte gått upp vilket var tur. Jag reste mig sakta upp och när jag hörde hur dörren öppnades fick jag panik.
- Nilla? sa Sabina och såg på mig
- Hej Sabina sa jag och log oskyldigt
- Du får inte dansa, är det de du gjort? sa Sabina och kom fram till mig
- Dansa? Jag ? Aldrig sa jag och log stort
- Nilla, jag vet att du dansat, får jag se på ditt sår? sa Sabina
- Varför? sa jag
- Nilla, får jag se sa Sabina och tog snabbt upp min tröja och hon såg själv att det inte blödde eller hade gått upp
- Ser du? Jag kunde inte ta ett ända danssteg så jag slutade direkt när jag kände hur ont det gjorde sa jag
- Jag förstår att du saknar dansen Nilla men det går inte att du dansar just nu sa Sabina och gav mig en kram
- Jag förstår, men lova att inte berätta för Eric, han blir orolig om han får höra att jag varit här sa jag
- Jag lovar sa Sabina och log
- Oj, jag måste tyvärr gå, ska träffa Matte sa jag
- Okej, men lova mig, INGET MER DANSADE förens du är helt frisk, oavsett hur mycket du saknar det sa Sabina
- Jag lovar, om du lovar att inte berätta för Eric sa jag och log
- Då har vi varsin hemlighet sa Sabina och vi gick snabbt ut från danslokalen
Jag gick ut till bussen igen och åkte in mot stan för att träffa Matte och jag kände hur det värkte i magen igen. Jag förstod ingenting, jag hade ju inte skadat mig under dansen ju. Jag kände på mitt sår igen men det var inget fel på det. Konstigt, jag kanske bara är öm fortfarande.
5 veckor senare - Erics Perspektiv
Idag hade det gått 5 veckor sen jag träffade Nilla sist och jag saknade henne så otroligt mycket. Jag skulle få åka hem till Stockholm idag för vi hade vår sista konsert där och äntligen skulle Nilla vara med på den sista konsertern. Hon hade nämligen varit och tagit bort stygnen på magen förra veckan och nu var hon helt återställd. Jag satt just nu i turnebussen och vi var på väg hemåt när jag precis skulle ringa Nilla för att se hur hon mådde.
- Nilla här sa Nilla när hon svarade
- Hur mår min underbara flickvän idag? sa jag och log
- Hon mår fantastiskt för idag kommer hennes underbara pojkvän hem sa Nilla och skrattade
- Åh, jag har saknat dig så frukansvärt mycket! Jag vill bara vara hemma hos dig just nu sa jag
- Jag vill bara att du kommer hit för jag saknar dig så mycket sa Nilla
- Eric, hur länge ska du ha telefongos ingentligen? sa Alex bakom mig
- Haha, hälsa Alex att det kan ta en stund sa Nilla och vi skrattade båda två
- Alex, det kan ta en stund sa Eric och skrattade
- Du är verkligen hur söt som helst sa Nilla och jag hörde något konstigt ljud i bakgrunden
- Du är världens sötaste! Men vad var det som lät i bakgrunden? sa jag
- Det var visst posten, sa Nilla och jag hörde hur det blev tyst i andra änden av telefonen
- Nilla? Vad händer? sa jag och försökte få kontakt med Nilla
- Jag fick ett brev....sa Nilla och jag förstod att det inte var roligt
- Vadå för brev? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Det är från Stockholms tingsrätt sa Nilla och jag kände hur mitt hjärta frös till is
Detta är kapitel 16 av Love Is Callin. Jag hoppas ni ska tycka om det :) Kapitel 17 kommer imorgon(torsdag) och då får vi den spännande fortsättningen. Vad står det ingentligen i brevet från tingsrätten? Kommer Nilla klara den sista konserten? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i den spännande fortsättningen i kapitel 17 som kommer imorgon.
TUSEN TUUUSEN TACK för alla era underbara kommentarer och för att ni läser bloggen! Jag blir alltid lika glad av era fina kommentarer! NI ÄR dom bästa läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! Tack för att ni håller bloggen vid liv !
LOVE U ALL! <333<3333<333333
