Love Is Callin - Kapitel 23
Jag sprättade sakta upp kuveret och tog upp brevet som låg där i och när jag läste första raden så fick jag en chock. Brevet var från min....pappa.
Nillas perspektiv
Det var som att mitt hjärta stannade när jag läste att det var från min pappa. Han hade inte hört av sig på nästan 15 år och nu hade han skickat ett brev. Jag förstod verkligen ingenting. Det var som att någon slagit 50 slag i magen när jag såg hans namn på pappret. Det som stod i brevet var detta.
Brevet från Nillas Pappa
Kära Nilla
Det är Fredrik, din pappa. Jag vet att jag inte hört av mig på nästan 15 år men när jag läste om det som hände dig i tidningen så var det en självklarhet att skicka det här brevet till dig. Jag letade upp din adress på internet och jag hoppas det är okej. Jag vet att du antagligen aldrig mer vill höra av mig, inte efter att jag aldrig tog kontakt med dig efter att din mamma och jag skiljdes. Men det fanns två anledningar till att jag inte gjorde det.
Din mamma ville inte att jag skulle ta kontakt med dig och den andra var för jag trodde hennes nya man var en bättre pappa än jag någonsin var. Jag vet att det inte finns några som helst ursäkter i världen som kan få dig att förlåta mig men jag skulle så gärna vilja träffa dig. Vi kan ta en fika och bara lära känna varandra på nytt. Hur otroligt korkad jag än var så är du min dotter. Jag finns på Coffee house imorgon klockan 13.00, kom dit om du själv vill. För vad som än händer Nilla, så kommer du alltid vara min älskade dotter som betyder allt för mig och som jag älskar mer än livet. Så om du vill finns jag på Coffee House imorgon klockan 13.00.
Kramar Fredrik,din pappa
När jag läst klart brevet rann tårarna ner för mina kinder. Jag visste inte om jag skulle gå och träffa honom, jag menar, det har ändå gått 15 år. Men samtidigt var det något i mig som sa att jag skulle gå. Han är ju ändå min pappa. Jag la ner brevet på soffbordet när det plötsligt ringde på dörren. Jag sprang för att öppna och utanför dörren stod Eric.
Erics Perspektiv
När jag såg att Nilla gråtit så gjorde det så ont i mitt hjärta. Nilla stod och tittade på mig och jag visste inte vad jag skulle göra.
- Hej gumman sa jag och log försiktigt mot Nilla
- Jag är så glad att du är här sa Nilla och kastade sig i mina armar
Jag la mina armar runt henne och kunde inte sluta hålla om henne. Jag hörde hur hon grät och det fick mig att börja gråta med. Vi släppte sen varandra och jag gick in med henne till soffan efter att jag stängde dörren.
- Älskling, jag var så korkad förut, jag fick en chock, jag vill vara med dig, jag vill ha barnet med dig sa jag
- Men varför gick du? sa Nilla och såg på mig med sina rödgråtna ögon
- Jag fick en chock, jag behövde bara vara ensam en stund, men jag älskar dig och jag vill vara en familj sa jag och log
- Du är säker på det? sa Nilla
- Mer än säker sa jag och gav Nilla en kyss som hon snabbt besvarade och det var helt underbart
- Men, jag har ett annat problem nu sa Nilla och såg allvarligt på mig
- Vad....vadå? sa jag och nu började jag bli orolig
- Brevet där, det är från min pappa sa Nilla och såg på mig
- Din pappa? Din pappa som inte hört av sig på 15 år? sa jag förvånat
- Ja, det är från han. Men det finns ett problem till sa Nilla och såg oroligt på mig
- Vadå? sa jag och såg allvarligt på Nilla
- Läs brevet så förstår du sa Nilla och gav mig brevet
Jag läste snabbt igenom det och jag förstod inte vad som var problemet ingentligen.
- Det står att han vill träffa dig, är det de som är problemet? sa jag och log mot Nilla
- Ja, jag har inte träffat honom på 15 år, och helt plötsligt så ska vi träffas sa Nilla
- Mm..det förstås men jag tycker du ska gå och träffa honom, jag menar du skulle ångra dig annars, eller vill du hellre vänta 15 år till? sa jag
- Ja, det förstås, så du tycker att jag borde träffa honom? sa Nilla och log
- Självklart, jag kan följa med dig om du vill sa jag och gav henne en puss på kinden
- Du är den bästa pojkvännen som finns! Men jag tror jag måste göra det här själv sa Nilla och log
- Är du säker? sa jag och såg på Nilla
- Det är helt säkert sa Nilla och gav mig en kyss
- Jag måste till studion, vill du följa med? sa jag och log
- Mer än gärna sa Nilla och log
Jag hjälpte Nilla upp från soffan och vi tog på oss våra skor och koftor för att sedan gå mot studion. Jag var verkligen hur glad som helst. Nilla och jag skulle få barn om 7 månader och nu har Nillas pappa tagit kontakt och jag var verkligen så glad att allting äntligen började bli bra igen.
Senare på kvällen - Nillas Perspektiv
Eric hade tagit allting hur bra som helst men jag var samtidigt väldigt nervös inför träffen med min pappa. Jag hade inte sett honom på över 15 år och imorgon ska jag träffa honom för första gången. Samtidigt som jag ville att Eric skulle följa med så gick det inte eftersom han skulle jobba i studion imorgon med. Men tänk om allting bara går åt skogen. Nej, Nilla, tänk posetivt nu. Eric och jag hade precis kommit hem efter ett resturang besök och nu satt vi framför tv:n hemma hos honom.
- Vågar du utmana mig i lite FIFA ? sa jag och skrattade
- Vågar? Självklart, frågan är om du vågar ? sa Eric och skrattade
- Okej, då kör vi sa jag och log
Vi spelade och det var riktigt roligt men han vann faktiskt över mig. Vi spelade en stund till innan det började bli sent.
- Börjar du bli trött? sa Eric och smekte min kind
- Sådär. sa jag och lutade mig närmare Eric
- Ska vi gå och lägga oss ändå? sa Eric och började kyssa min hals
- Mer än gärna sa jag och log
Vi började kyssa varandra passionerat för att sedan gå in till sovrummet. Vi hjälptes åt att ta av varandra kläderna för att sedan krypa ner i sängen. Vi fortsatte kyssas och det började verkligen hetta till. Vi hjälptes åt att snabbt få av oss resten av kläderna för att sedan ha sex. Vi stönade tyst båda två och det var helt underbart.
1/2 timme senare - Nillas Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och jag låg mot Erics bröst medans han lekte med mitt hår. Jag log mot honom och han gav mig en puss på pannan. Jag stängde sakta mina ögon och jag sa god natt till Eric och han till mig innan vi båda somnade.
Nästa dag - Morgon - Nillas Perspektiv
Jag vaknade sakta och såg att Eric fortfarande låg och sov. Jag log för mig själv innan jag lyfte upp hans arm lite försiktigt för att sedan gå ut till köket och badrummet. Jag tittade på klockan som var 11.30 redan. Jag gick snabbt in till duschen för att ta en snabb dusch. När jag var klar tog jag lite mascara och satte sen på mig mina kläder jag haft dagen innan. Jag tog en macka och lite juice innan jag gick tillbaka in till Eric som fortfarande låg och sov.
- Älskling, det är dags att vakna sa jag och smekte Erics kind
- Mmm...jag är vaken sa Eric och log i sömnen
- Älskling, ska vi se om det här får dig att vakna sa jag och gav honom en kyss
- Mm....nu är jag defentivt vaken sa Eric och skrattade för att sedan dra ner mig i sängen igen
- Hahaha, Eric, klockan är 12.00 sa jag och skrattade
- Men lite mer mys kan vi få ha sa Eric och började kyssa mig och jag besvarade varje kyss
KNACK KNACK KNACK
- Åh, vem kan det vara nu då? sa Eric och log medans han gick upp från sängen
- Kanske är grannen som tycker du ska gå upp tidigare sa jag och skrattade
- hahaha, ja vem vet sa Eric och skrattade och öppnade dörren
- Ligger du och sover fortfarande? sa J-son och såg på Eric
- Alltså, Ja, det kan man säga sa Eric och skrattade
- Okej, men du skulle varit i studion för 1 timme sen, så gör dig klar så ses vi nere vid bilen om 20 minuter sa J-son
- Okej, jag skyndar mig sa Eric och log
- Och inget kyssande va sa J-son och skrattade
- Självklart inte sa Eric och log
Eric stängde snabbt dörren och började göra sig klar för att gå ner till J-son. Men han blev lite distraherad av mig så det blev ganska mycket kyssar ändå. Men det spelade inte mig eller Eric någon som helst roll.
- Jag måste nog gå nu, sa jag och såg ledset på Eric
- Jag med, men ring mig när du är klar så kan vi ses på stan sen? sa Eric och log
- Absolut, lycka till med låtskrivandet sa jag och log
- Lycka till med återföreningen sa Eric och gav mig en sista kyss innan vi gick ut genom dörren
Eric låste och vi började gå neråt. Eric gick till J-son som väntade i bilen och jag gick mot bussen. Eric slängde några slängkyssar till mig innan han hoppade in i bilen och jag log mot honom. Han var verkligen så underbart söt. När jag väntade på att bussen så började jag bli riktigt nervös. När bussen väl kom tog det mig en kvart att åka in till stan. När jag började gå mot Coffee shop så värkte det lite extra i magen, inte bara för att jag är gravid utan för att jag var så otroligt nervös inför att träffa min pappa.
Jag gick in på Coffee house och köpte en latte innan jag gick för att se om jag kunde se min pappa. Jag hade sett honom på bild när jag varit liten så jag visste hur han såg ut men det gjorde mig inte mindre nervös direkt. När jag började gå längre in så fick jag syn på honom. Han satt vid ett av fönsterborden och det kändes som att mitt hjärta skulle stanna. Han såg exakt ut som på bilden. Brunt hår, gröna ögon, ganska smal i ansiktet med skägg. Jag gick fram sakta och när jag ställde ner min latte på bordet så tittade han upp mot mig.
- Hej Pappa! sa jag och log mot honom
Detta är kapitel 23 av Love Is Callin! Jag hoppas ni ska tycka om det. Jag vet att det kanske blev lite långtråkigt men jag lovar att det kommer hända mer i dom kommande kapitlen. Och kapitel 24 kommer imorgon(onsdag) men om jag hinner få klart det tidigare så kommer det upp redan ikväll. Då får vi bla. veta hur det går för Nilla och hennes pappa? Vad är det för hemlighet som hennes pappa har? Varför är Eric så vaksam mot honom? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 24 :)
TUUUSEN TUUSEN TUUSEN TACK för att ni läser bloggen och för alla era super fina kommentarer! Jag blir alltid lika glad och tacksam för att ni stöttar bloggen! Utan er skulle den inte finnas! TUSEN TACK ÅTERIGEN! NI ÄR BÄST!
LOVE U ALL SOO MUCH! <333<33333
Kommentarer
Nadja säger:
OMG mer mer mer !!!
Ellen<3 säger:
Mer mer! Så jävla bra! :)<3<3<3
Trackback