Love Is Callin - Kapitel 24
Jag gick fram sakta och när jag ställde ner min latte på bordet så tittade han upp mot mig.
- Hej Pappa! sa jag och log mot honom
Nillas Perspektiv
- Hej Pappa! sa jag och log mot honom
- Nilla, du kom sa pappa och tittade upp på mig och log stort
- Ja, min pojkvän övertygade mig att komma hit, jag var inte så säker först sa jag och satte mig ner
- Så, du har pojkvän? Det känns verkligen konstigt att jag missat så mycket av ditt liv sa pappa
- Ja, det känns väldigt konstigt att jag får träffa dig såhär. Men jag hoppas få lära känna dig igen sa jag och log
- Jag hoppas på att få lära känna dig igen med sa pappa och log mot mig
- Varför hörde du aldrig av dig? sa jag och tog en klunk av min latte
- Som jag skrev i brevet till dig, först var det så att din mamma inte ville att vi höll kontakt, och det blev bara värre efter att hon träffat sin nya man och så fick jag inte träffa dig mer sa pappa
- Men varför? sa jag och såg på pappa
- Jag vet inte, hon ville att du skulle få en helt ny pappa, en som hon ansåg vara bättre än mig sa pappa
- Men du är ju min riktiga pappa, du vet inte vad han gjorde mot mig eller hur? sa jag
- Vad pratar du om? sa pappa
- Han misshandlade mig i 4 år, sen började även hans son misshandla mig och ja sa jag
- Han gjorde VAD?! sa pappa högt och nästan hela fiket vände sig om och såg på oss
- Pappa, ta det lugnt, han försökte döda min pojkvän senare, men jag ställde mig framför honom och tog kniven istället och det var då jag hamnade på sjukhus och det stod om mig i tidningarna sa jag
- Var det det som hade hänt dig, jag såg ditt namn och bild men jag vågade inte läsa om det eftersom jag trodde du inte överlevt sa pappa och jag såg hur hans ögon fylldes av tårar
- Pappa, jag är här, jag kommer alltid finnas här sa jag och tog min pappas hand
- Min flicka, jag ska alltid finnas vid din sida så länge jag bara kan sa pappa och la sin andra hand över min
- Vad menar du? Så länge du bara kan? sa jag och såg oroligt på pappa
- Nej, jag menade ingenting särskilt, bara ett uttryck
- Okej, men något jag undrar är varför du sökte upp mig efter 15 år? sa jag
- Det är just det, jag saknade dig, jag ville se hur det gått för dig genom livet sa pappa
- Det har gått bra för mig, sen jag flyttade hit till Stockholm, jag är utbildad dansare sa jag och log
- Wow, det var din dröm redan som 3 åring, det är det sista jag minns, du dansade hela tiden sa pappa och skrattade
- Gjorde jag? Haha, det måste jag fått efter dig sa jag och skrattade
- Alltid, Du ska veta hur stolt jag är över dig min flicka sa pappa och log
- Tack pappa! Men det är något jag kanske borde berätta för dig sa jag och log
- Vadå? Du är väl inte sjuk? sa pappa och såg oroligt på mig
- Nej, inte sjuk, men gravid, jag är gravid i 2 månaden, du ska bli morfar sa jag och log
- Va? Ska jag bli morfar? sa pappa och jag såg hur tårarna rann från hans kinder
- Ja, är du inte glad? sa jag förvånat när jag såg hans tårar
- Det är väl klart jag är glad! Det är helt fantastiskt, kom får jag ge dig en kram sa pappa och kramade om mig och det kändes som att jag väntat på den här kramen hur länge som helst
- Så vem är den lyckliga fadern? sa pappa och skrattade
- Killen det stod om i tidningen i samband med min skada, Eric sa jag
- Eric, Ja, han, öh, Eric Saade var det va? sa pappa och log stort
- Ja, precis. Och jag tänkte faktiskt fråga dig om du inte ville komma hem till mig ikväll för att träffa Eric och äta middag sa jag och log stort
- Hur skulle jag kunna tacka nej till det? sa pappa och log
- Så du kommer ? sa jag och kände hur glad jag blev
- Självklart! Vilken tid? sa pappa
- Kom klockan 19.00, då har jag nog fixat allt sa jag och log
- Då ses vi ikväll, Hej då min flicka sa pappa och gav mig en sista kram innan vi skiljdes åt på cafeét
Det hade gått hur bra som helst och jag såg verkligen framimot att få lära känna min pappa och att han skulle få träffa Eric gjorde mig överlycklig. Dom kommer säkert komma sjukt bra överens. Men nu måste jag bara ringa Eric och se hur det gått för honom i studion.
Lite senare i studion - Erics Perspektiv
Nilla hade fortfarande inte ringt så jag antog att det gått bra med hennes pappa men jag var samtidigt sjukt orolig för henne. Jag menar tänk om det inte gått bra. J-son märkte nog på mig att jag var orolig för jag kunde inte riktigt koncentrera mig på vad vi skulle göra.
RING RING RING RING
Jag sprang fram till mobilen som låg på bordet en bit ifrån studiobordet.
- Hej älskling! Berätta, hur gick det? sa jag och log
- Hej på dig med älskling! Jo, danspasset gick kanon, har du sett Nilla? sa Alex och skrattade
- Åh, jag kan inte snacka just nu sa jag
- Nehe, jag ringer senare sa Alex och lät lite besviken
- Jag väntar på att Nilla ska ringa sa jag
- Aha, då förstår jag, men vi hörs senare sa Alex och vi la på
ÅH! Nilla, ring nu! Jag kommer bli galen om du aldrig ringer mig. Jag satte mig med mobilen bredvid mig för att kunna vara nära den om det ringer igen.
RING RING RING RING
Den här gången kollade jag på displayen innan jag svarade och det stod "Nilla<33" och jag tryckte snabbt på svara.
- Älskling, hur gick det? Berätta allt sa jag och gick från J-son som mixade en låt
- Hej älskling! Det gick hur bra som helst. Jag hade varit lite nervös först men sen släppte det, han är verkligen fantastisk! Jag bjöd hem honom på middag till mig ikväll så han ska få träffa dig med sa Nilla
- Wow, det låter ju som ni kommer ha ett riktigt bra far och dotter förhållande, men är det så smart att jag är med såhär första middagen? sa jag
- Ja, han ville träffa dig, han måste väl ge sitt godkännade vet du sa Nilla och skrattade
- Haha, Okejdå, jag är med sa jag och skrattade
- Perfekt, men jag skulle behöva gå och handla lite inför middagen, vill du följa med eller ska vi ses hemma hos mig? sa Nilla
- Vänta utanför ICA, jag är där om 20 minuter sa jag
- Okej, ses snart, älskar dig sa Nilla
- Älskar dig mer sa jag och vi la på
Nu gällde det bara att få J-son att låta mig gå. Vi hade ju lite kvar att göra och speciellt nu eftersom jag försov mig i morse också.
- Jo, J-son började jag och såg på J-son
- Ja Eric, sa J-son och skrattade
- Jag skulle behöva gå sa jag
- NU?! sa J-son och såg allvarligt på mig
- Ja, alltså jag ska träffa Nilla om 20 minuter sa jag
- Men det går inte, vi måste få klart låten sa J-son
- Men jag måste gå sa jag
- Eric, jag är ledsen, men låten måste bli klar sa J-son och vände sig om mot mixerbordet igen
Jag visste inte hur jag skulle komma härifrån nu men när J-son vände sig om och såg mot datorn så fick jag en idé. J-son pratade med mig och jag svarade några gånger medans jag smög ut från studion. Och när jag väl kom ut så sprang jag det fortaste jag sprungit för att komma till Nilla innan J-son förstod att jag var borta.
20 minuter senare - Nillas Perspektiv
Jag stod och väntade på att Eric skulle komma och när jag såg han komma springandes förstod jag ingenting alls. Jag log stort mot honom och han gav mig världens största och mysigaste kram.
- Hej älskling! sa Eric och höll om mig
- Hej älskling! Har du sprungit hit? sa jag och såg på Eric
- Ja, J-son ville inte att jag skulle gå så jag fick rymma sa Eric och skrattade
- Hahaha, rymma? Har du rymt? sa jag och skrattade
- Haha, Ja, allt för dig min älskling sa Eric och tog sina händer mot mina kinder och gav mig en kyss
- Så, ska vi handla? sa jag och log efter hans kyss
- Absolut, men vad ska du bjuda han på? sa Eric och tog min hand för att sedan gå in till affären
- Jag vet inte, något alla borde tycka om, jag menar, eftersom jag inte känner honom så väl än sa jag
- Ja, det har du rätt i, men tacos, det brukar alla gilla och sen kan vi ta något till efterätt sa Eric och log
- Absolut, men vad ska vi ha som efterätt? sa jag och log
- Kanske det här? sa Eric och gav mig ännu en kyss
- Jag tror inte min pappa vill ha det, sa jag och skrattade
- Haha, nej det förstås, men vad sägs om fruktsallad? sa Eric
- Perfekt, då kör vi igång sa jag och vi gick för att köpa det vi behövde för middagen
När vi sedan var klara bestämde Eric sig för att gå tillbaka till studion och jag började gå hem till mig. Eric skulle komma senare och min pappa skulle då komma vid 19.00 och jag hoppas Eric kommer tidigare vilket jag tror att han kommer göra. För jag var faktiskt väldigt spänd inför mötet för jag hoppas ju såklart att Eric och pappa ska komma bra överens.
Senare på kvällen - Nillas pappa kommer hem till Nilla - Nillas Perspektiv
Maten stod nu på bordet och pappa var på väg hit och jag var väldigt nervös. Eric hade kommit runt fem tiden och hjälpt mig med maten innan pappa skulle komma och det var såå mysigt. Och jag visste att jag behövde hans hjälp för är det något jag inte är bra på så är det att laga mat.
KNACK KNACK KNACK
- Är du beredd? sa Eric och såg på mig
- Ja, jag tror det sa jag och gick för att öppna dörren och där stod han, min pappa. Han log sakta mot mig och jag log tillbaka och ännu en gång kände jag hur en konstig känsla spreds i mig.
Detta är kapitel 24 av Love Is Callin. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det blev ganska tråkigt men jag lovar att i nästa kapitel så kommer det hända massor. Och kapitel 25 kommer imorgon(torsdag). Då kommer vi få veta hur det går på middagen? Vad är det ingentligen Nillas pappa döljer? Och vad är det för chockbesked Nilla och Eric får? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 25.
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TACK för att ni läser bloggen och för alla era underbara kommentarer! Utan er skulle inte bloggen finnas kvar! TUSEN TACK återigen! NI ÄR DOM BÄSTA LÄSARNA SOM FINNS!!
LOVE U ALL SO MUCH! <333<3333<33333
Kommentarer
Ellen<3 säger:
Så sjukt bra!!!! :):):):):):):):):)<3<3<3
hannapanna säger:
Åh älskar novellen!!! <33 så grym!
Nadja säger:
Så fruktansvärt grymt bra !!
Trackback