Love Is Callin - Kapitel 19
Vad gjorde Eric här? Jag visste ju att Danny och Eric var vänner men varför skulle han vara här just nu?
Nillas Perspektiv
- Hej Nilla sa jag och sträckte fram handen mot Danny och försökte hålla blicken borta från Eric
- Hej Nilla, Danny sa Danny och gav mig en kram istället
- Ja, jag ska väl gå då sa Eric och försökte se mig i ögonen
- Vi ses sa Danny och gav Eric en kram innan han gick ut från danssalen
Jag tittade inte på varken Danny eller Eric för jag kände hur tårarna började rinna igen och jag torkade snabbt bort dom när Danny såg på mig. Jag log mot honom som att ingenting hänt.
- Han har berättat om dig sa Danny och log
- Jasså, har han berättat om Sanna med? sa jag och kände hur det högg till i hjärtat
- Ja, och att han verkligen älskar dig mer än det finns ord sa Danny
- Okej, men jag kan inte lita på honom, så enkelt är det. Ska vi köra igång? sa jag
- Nilla, du behöver inte spela så kall, jag ser att du älskar honom och att du lider av det här sa Danny
- Jag spelar inte kall, jag älskar honom och visst jag har lidit men inte längre, ska vi dansa? sa jag
- Nilla sa Danny och såg på mig och jag förstod vad han skulle säga
- Vet du vad, vi struntar i det, jag kom hit för att sköta mitt jobb, inte för att behöva förlåta Eric sa jag och gick ut från danssalen och in i omklädningsrummet
Jag satte mig på en av bänkarna och kände hur tårarna började rinna och jag kunde inte förstå varför allting bara skulle förstöras hela tiden. Matte höll sig undan från mig just nu och det var för det ända jag pratade om när vi sågs var Eric. Jag ville verkligen vara med honom och jag måste nog inse att även om jag inte vågar lita på honom så kanske jag måste det för jag mår verkligen dåligt när jag inte får vara tillsammans med honom.
Erics Perspektiv
När jag hade sett att Nilla sprungit ut från danssalen så förstod ingenting. Jag gick tillbaka till danssalen och gick snabbt fram till Danny för att höra vad som hänt.
- Var är Nilla? sa jag och såg på Danny
- Hon slutade kanske man kan säga sa Danny
- Vadå slutade? sa jag förvånat
- Jag sa att hon borde prata med dig och att hon inte behövde spela så kall sa Danny
- VA?! Men var är hon nu? sa jag
- I omklädningsrummet tror jag sa Danny
- Tack sa jag och gick in till tjejernas omklädningsrum för att se om Nilla var där men det var helt tomt.
- F**N sa jag högt och kände hur benen vek sig
Hur kan jag missa henne?! Jag måste åka till en tv-grej men jag måste vinna Nilla tillbaka. Och det kan jag inte så länge jag måste jobba. Eller vänta en sekund. Jag kom på något. Ja, nu vet jag hur jag ska göra. Jag packade snabbt ihop mina saker och sprang ut till Tomas som väntade på mig i bilen.
- Du kör va? sa jag och log
- Okej, men får man fråga varför sa Tomas och såg på mig
- Ska skriva en grej bara sa jag och log hemlighetsfullt
- Okej, då förstår jag sa Tomas och skrattade
Jag hoppade snabbt in i bilen för att sedan ta fram mitt block och penna. Jag började skriva ett tal kanske man kan säga. Jag ska nämligen läsa upp det här i tv och jag hoppas Nilla ser det och då förstår hur mycket jag faktiskt älskar henne.
Hemma hos Nilla - Nillas perspektiv
Jag var hemma och hade varit det ett bra tag nu. Jag visste att Eric hade en tv-grej nu och att den var live-sänd men jag visste inte om jag orkade se det. Jag låg i sängen och tänkte på allt jag och Eric gått igenom tillsammans och jag log för mig själv när jag rörde vid min kind, det var som att jag kunde känna Erics hand smeka min kind istället för mig men så fort jag tänkte på att det inte var han som rörde vid min kind så ville jag bara gråta igen. Jag slog på tv:n och det verkade som intervjun med Eric pågått en stund.
- Så, Eric du hade något du ville säga? sa programledaren
- Ja, är det den kameran? sa Eric och tittade in i en kamera
- Ja, det stämmer sa programledaren
- Nilla, det finns bara du i mitt liv . Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Sättet du ser på mig när jag vaknar på morgonen, sättet det lyser inom mig varje gång jag ser in i dina fantastiska ögon. Det jag gjorde var så korkat och jag fattar inte varför jag gjorde så. Men det är verkligen bara dig, bara dig och ingen annan som jag älskar och vill vara tillsammans med. Du vet i sagorna man hörde när man var liten, där slutade alla sagorna lyckligt. Men i verkligheten slutar inte allt lyckligt. Men om jag får vara med dig så skulle vår saga sluta lyckligt. Nilla, jag älskar dig så mycket att jag snart går sönder. Nilla, jag hoppas du en dag vill vara med mig igen. För jag älskar dig mer än något annat. sa Eric
- Wow, det var en riktig kärleksförklaring sa programledaren
- Ja, men det är nog förjäves sa Eric och såg ledsen ut
Jag kände hur tårarna bara forsade ner på mina kinder och jag hoppade snabbt ur sängen och sprang ut i hallen och jag tog snabbt på mig mina skor och min gråa stickade kofta och sprang ner mot bussen. När jag kom på så var det bara som att jag ville be chafförren att gasa för jag ville bara komma fram till Eric på en gång.
Samtidigt hos Eric - Erics Perspektiv
När jag var klar så gick jag ut till fansen och gav dom bilder och autografer och jag försökte verkligen hålla tillbaka tårarna för nu hade jag verkligen gjort allting för att vinna Nilla tillbaka och om inte det här funkade heller så var det nog kört att få tillbaka Nilla föralltid.
- Kan jag få en bild? sa en tjej i 16 års ålder och log mot mig
- Självklart sa jag och vi tog bilden
- Tack, Jo, jag hoppas det löser sig med Nilla, för ni är väldigt fina tillsammans sa tjejen
- Tack, det hoppas jag med sa jag och log
När jag hade skrivit klart alla autografer och tagit bilder så började jag gå mot bilen och jag ville inget hellre än att bara åka hem och inte prata med någon mer idag. Jag saknade Nilla så mycket men jag måste nog försöka gå vidare nu, även om det är svårt. När jag kommit till bilen och skulle öppna bil dörren så tyckte jag att jag hörde en bekant röst bakom mig.
- Eric sa Nilla och jag vände mig snabbt om
- Nilla? sa jag och såg mot henne
- Jag såg ditt tal till mig på tv:n sa Nilla och började gå fram mot mig
- Gjorde du? Jag trodde inte det sa jag och såg på Nilla
- Ja, det var det vackraste jag någonsin hört sa Nilla och log mot mig och nu stod vi mitt i mot varandra
- Jag har saknat dig så otroligt mycket. Jag älskar dig Nilla, You are the one för mig sa jag och la min hand mot hennes kind
- Jag älskar dig mer än du kan förstå, jag har varit en idiot som trodde jag kunde glömma dig sa Nilla och jag såg hur tårarna rann ner från hennes kinder
- Det är jag som varit en idiot, jag skulle aldrig ha låtit Sanna kyssa mig, kan du någonsin förlåta mig? sa jag
- Jag har redan förlåtit dig, det är därför jag är här. Jag kom hit så fort jag hört vad du sagt på tv och det var därför jag kom sa Nilla
- Så, vad händer nu? sa jag och la mina armar runt Nillas midja
- Jag tror jag vet sa Nilla och la sina händer mot mina kinder och våra läppar möttes och jag kände hur både mina tårar och hennes tårar rann ner för våra kinder men det var den mest underbara kyssen jag någonsin fått.
Nillas Perspektiv
När jag hade kommit fram till Eric ville jag ingenting hellre än bara kasta mig i hans armar men när vi började prata så var det så självklart att det var han och jag för alltid. När vi kysstes så kände jag hur det rann tårar på hans kinder och jag kände mina tårar som rann ner för mina kinder med. När vi släppte varandras läppar och gav varandra en kram så tyckte jag att jag såg någon en bit bort. Det var som att han iaktog mig och Eric men när jag blundade och kände Erics parfym och jag tittade igen så var mannen borta men samtidigt kändes det fortfarande som att vi var iaktagna.
Detta är kapitel 19 av Love Is Callin. Jag hoppas ni ska tycka om det. Och kapitel 20 kommer redan imorgon(lördag) och det kommer tidigare det lovar jag och det kommer också bli längre än detta. Och då får vi bla. veta Om Nilla och Eric kan hålla ihop från och med nu? Vem är det som iaktar Nilla och Eric hela tiden? Och vad är det för chockbesked Nilla får? Det och mycket mycket mer kommer vi få veta i kapitel 20.
TUSEN TUSEN TACK för att ni läser bloggen och för alla era super fina kommentarer! Det betyder så otroligt mycket för mig att ni tycker så mycket om bloggen och speciellt att ni tycker om just denna novellen :) Ni är dom bästa läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! Så åter igen TUSEN TUSEN TACK! NI ÄR BÄST!
LOVE U ALL! <333<333<33333
Kommentarer
Nadja säger:
Så jävla bra som det bara kan bli
Ellen<3 säger:
Fy fan så jävla bra!!!!! :)<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
Rebecca säger:
Sååå bra, fick verkligen tårar i ögonen när jag läste "talet" så himla bra och jag bara längtar efter nästa del varje gång man har läst ett kapitel. jag vill verkligen aldrig att du slutar skriva och det hoppas jag inte heller, jag kommer alltid och läsa dina noveller <3
Trackback