Love Is Callin - Kapitel 26
- Jag är allvarligt sjuk sa pappa och såg på mig
- Ursäkta? sa jag och fick en chock
- Jag har cancer sa pappa
Nillas Perspektiv
- Cancer?! Men varför har du inte sagt något?! sa jag och kände hur jag blev arg
- Nilla, det var inte så att jag inte ville berätta för dig men det var för svårt sa pappa och såg på mig
- Du skulle ha sagt som det var från början! sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Gumman, kom in och sätt dig så ska jag berätta allt sa pappa och vi gick in för att sätta oss i soffan
- Så, berätta. Det var därför du ville träffa mig eller hur? Du saknade inte mig på det sättet, du ville träffa mig för att du var sjuk eller hur? sa jag och såg på pappa med tårar som rann ner för mina kinder
- Självklart inte. Nilla, jag saknade dig så jag trodde jag skulle bli tokig. Men när jag blev sjuk så var du det första jag tänkte på. Jag ville lära känna dig innan det kanske blev försent sa pappa
- Men får du ingen behandling? sa jag och kände hur tårarna fortsatte att rinna
- Tumören är borta och jag har fått cellgifter i 1 år, men jag går fortfarande dit, det var därför jag inte kunde träffa dig på två dagar sa pappa och torkade snabbt mina tårar
- Kommer du någonsin bli frisk? sa jag och log försiktigt
- Ja, nu när du finns i mitt liv igen, och mitt första barnbarn sa pappa och smekte min mage
- Två barnbarn sa jag och log
- Ursäkta? sa pappa och såg förvirrat på mig
- Eric och jag var på ultraljud idag, det är tvillingar sa jag och log
- Tvillingar? Nu kommer jag iallafall klara det här, jag lovar det! sa pappa och gav mig en stor kram
- Lovar du? Jag kommer inte klara det här utan dig sa jag och kände hur tårarna började rinna igen
- Jag lovar, jag ska kämpa för dig, tvillingarna och Eric sa pappa och skrattade och torkade mina tårar
Jag stannade kvar hos pappa en bra stund och jag var både glad och ledsen. När jag äntligen hittat min pappa igen så är han sjuk. Det är som att allting bara fortsätter att rasa för mig. Men jag hoppas han ska bli frisk för han är en del av min familj nu. Eric, pappa och tvillingarna är min familj och jag vill inte förlora honom.
Senare i studion - Nilla berättar för Eric - Erics Perspektiv
När Nilla kom hit så såg jag att hon var ledsen. Tårarna rann ner för hennes kinder när jag öppnat dörren. Vi gick in och satte oss i soffan och jag höll om Nilla.
- Vad hände? Vad sa han? sa jag och fortsatte hålla om Nilla
- Han har cancer sa Nilla och tårarna fortsatte att rinna ner på hennes kinder
- Va? Men gumman sa jag och torkade hennes tårar
- Hans tumör är borttagen och han har fått cellgiftsbehandling i ett år sa Nilla
- Han kommer klara sig! Det lovar jag! sa jag och gav henne puss på kinden
- Ja, han lovade att kämpa, jag berättade om tvillingarna med sa Nilla och log stort
- Vad sa du? sa J-son och vände sig om mot oss
- Vi ska ha tvillingar sa jag och log
- Wow, grattis sa J-son och log
- Tack ! Pappa blev jätte glad och lovade att kämpa extra för dom sa Nilla och log
- Det låter helt fantastiskt! Och jag lovar att han kommer bli frisk sa jag och log
- Jag hoppas det! Du,tvillingarna och pappa är ju min familj sa Nilla och log stort
- Du och tvillingarna är min familj sa jag och gav Nilla en kyss som hon snabbt besvarade
- Åh, inte nu igen sa J-son och skrattade
- Haha, en till kanske? sa jag och såg på Nilla
- Gärna sa Nilla och log och vi började kyssas igen
7 månader senare - Nillas perspektiv
Idag var det en ganska molnig dag men det gjorde inte så mycket. Jag var nu i 9 månaden och jag var stor. Jag låg inne på sängen och vilade när Eric kom in till mig och log. Eric hade tagit ledigt för tvillingarna kunde komma vilken dag som helst nu. Vi hade tagit reda på könen och det var en pojke och en flicka. Pojken ska få heta Jamie och flickan Elina. Vi var jätte spända inför att dom skulle komma nu och för jag ville inget hellre än att få ha mina älsklingar i min famn nu.
- Hur mår du gumman? sa Eric och la sin hand på min mage och smekte den
- Jag mår bra, sa jag och skrattade
- Och hur mår ni? sa Eric och pratade med min mage
- Haha, vad sa dom? sa jag och skrattade
- Dom mår jätte bra sa Eric och skrattade
- Du är världens sötaste ! sa jag och gav Eric en kyss som han snabbt besvarade
Vi låg kvar en liten stund och myste men när jag reste mig upp för att gå till köket så kände jag hur det krampade till i magen och jag förstod sen att vattnet gått.
- Eric, ERIC! ropade jag
- Vad är det som hänt? sa Eric och kom springades till mig
- Det är dags sa jag
- Jag tar väskan och vi går ner till bilen och åker på en gång. sa Eric och vi gick snabbt ner till bilen för att sedan åka mot BB.
Jag höll Erics hand medans vi körde mot BB och ju starkare värkarna blev desto mer tryckte jag hans hand. Jag såg på honom att jag tryckte liite för hårt ibland men jag tror inte han tyckte det var så jobbigt. För nu var det inte lång tid kvar tills vi skulle bli föräldrar.
18 timmar senare - Jamie och Elina är födda - Erics Perspektiv
Äntligen! Nu var Jamie och Elina födda. Dom hade kommit med 20 minuters mellanrum och det var Jamie som kom först. Jamie och Elina Saade, födda den 17 April 2013. Nu låg dom båda på Nilla och sov. Eftersom Nilla inte fick ta Jamie direkt så fick jag hålla honom medans Elina föddes och det var den häftigaste känslan som jag någonsin känt. Dom hade båda mörk brunt hår och mörk bruna ögon och dom var helt fantastiskt söta.Nillas pappa var på väg hit för att träffa oss.
- Hur känns det? sa jag och log mot Nilla
- Det är bland det sjukaste och häftigaste jag någonsin varit med om sa Nilla och log
- Håller med dig. sa jag och log större
- Vill du hålla Elina? sa Nilla och log
- Gärna sa jag och tog min dotter i famnen
Under förlossningen hade jag gråtit när dom äntligen föddes. Det var en så otroligt häftig känsla och jag kunde inte vara mer stolt över Nilla än vad jag redan är. Hon gjorde verkligen ett fantastiskt jobb.
KNACK KNACK
Jag tog upp huvudet och såg mot dörren och Nillas pappa kom in.
- Välkommen morfar sa jag och såg mot Nillas pappa
- Åh, grattis på er båda sa Nillas pappa och man såg hur tårarna började rinna
- Vill du hålla Jamie? sa Nilla och log
- Får jag det? sa Nillas pappa
- Ja, det är klart sa Nilla och skrattade och gav Nillas pappa Jamie
Han stog och höll i Jamie och tårarna började rinna. Hennes pappa hade börjat bli bättre och snart hoppades vi få ett besked om att han ska bli friskförklarad. Han hade köpt med sig varsin Nalle till tvillingarna och allting var bara så otroligt underbart.
Några dagar senare - Nilla och Eric är ute och går med tvillingarna i parken - Nillas Perspektiv
Vi hade kommit hem för tre dagar sedan och idag var första dagen vi var ute och gick med tvillingarna. Dom låg nerbäddade i sin syskonvagn och sov. Vi skulle möta pappa i parken för att sedan gå en liten sväng. Eric sköt vagnen framför sig och jag var så glad. Vi gick en bra bit och det var riktigt fint vårväder.
- Var skulle vi möta din pappa? sa Eric och tog min hand medans han sköt vagnen med den andra
- Vid dammen hade han sagt sa jag och log
- Okej, Öh, Nilla, jag tror vi fått problem sa Eric och tittade framåt
- Vad menar du? sa jag och såg oroligt på Eric
- Titta själv sa Eric och pekade framåt
- ÅH Nej, det här händer inte sa jag när jag fick syn på min mamma och styvfar
- Vad gör vi nu? sa jag och såg på Eric
- Vi kan ju inte bara gå sa Eric
- Nej, vi låsas som ingenting så kanske dom inte lägger märke till oss
- Okej, jag hoppas du har rätt sa Eric och vi gick framåt mot dom
- Nej men Hej Nilla, Ernold var det va? sa Peter och såg på mig och Eric
- Eric heter jag sa Eric och såg irriterat på Peter
- Förlåt, men vad är det här då? sa Peter och såg på barnvagnen och jag började få riktigt mycket panik.
Detta är kapitel 26 av Love Is Callin. Förlåt att det kom så sent och för att det blev kort och kanske lite tråkigt. Men jag lovar att kapitel 27 som kommer imorgon(lördag) kommer tidigare och kommer bli roligare. Då kommer vi bla. få veta vad som händer nu när Nillas styvpappa och mamma får veta att Eric och Nilla fått barn? Hur går det när Nilla börjar med dansen igen? Och vad är det ingentligen som händer med Nillas pappa? Det och mycket mycket mer kommer vi få veta i kapitel 27 som kommer imorgon.
TUUUSEN TUSEN TUUUSEN TACK för allla era underbara kommentarer som ni skickar! Jag blir alltid lika glad varje gång och att ni läser bloggen och tycker om den gör mig så glad ! Utan er skulle inte bloggen finnas! TUSEN TACK! Ni är bäst !
LOVE U ALL SO MUCH! <333<3333<33333
Kommentarer
hannapanna säger:
Oo längtar till i morgon. . Så sjukt grym novell!!
Nadja säger:
Längtar tills imorgon!!!
Ellen<3 säger:
Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer!!!!<3<3<3<3<3 Så jävla bra!! :)<3<3
Trackback