We are Beautiful - Kapitel 16
- Ja, det är klart jag gör. Jag vill bara att det ska bli bra igen mellan oss. Vad säger du, vill du bli min flickvän igen? sa Eric och stannade
- Eric jag vet inte hur jag ska kunna säga det här men.......
Ellens Perspektiv
- Eric, jag vet inte hur jag ska säga det här men jag kan inte sa jag
- Vad menar du med att du inte kan? sa Eric förvånat
- Det har inte med dig att göra, tvärtom. Det är mig. Jag vill inte ha något förhållande efter allt som hänt sa jag ledsamt
- Så du vill inte vara med mig för att du blev kidnappad? sa Eric
- Nej, eller det som gjorde mig mest besviken då var att du inte trodde mig, jag kan inte lita på att du tror mig om det skulle hända igen sa jag
- Så du gör slut med mig för det? sa Eric lite surt
- Ja, jag kan inte vara din flickvän som det är nu. Men jag vill vara din vän sa jag och tog Erics hand
- Men vi kan inte vara vänner förstår du väl?! sa Eric och släppte mina händer
- Vad menar du? sa jag oförstående
- Hur ska jag kunna vara med dig när jag inte får röra din kind, ge dig en kyss eller bara hålla om dig sa Eric ledsamt
- Allting hände så fel mellan oss från första början, det var inte meningen att det skulle vara du och jag sa jag
- Du snackar om ödet! Menar du allvar? Ödet vill inte se oss tillsammans sa Eric och såg argt på mig
- Jag har sagt att jag gärna vill vara din vän och jag önskar du vill vara min sa jag
- Nej, vill du inte vara med mig så ska jag inte störa dig mer. Vi glömmer varandra sa Eric och vände sig bort från mig
- Du kan inte mena allvar. Sa jag och torkade tårarna som började rinna
- Jo, jag vill inte träffa dig mer. Hej då Ellen sa Eric och gick iväg
- Eric! Eric! ropade jag
- Du kan inte bara gå ifrån det här! Eric! Eric ! Ropade jag
Men han vände sig inte om och jag såg honom bara gå allt längre och längre bort. Jag önskar bara han hade kunnat förstå och velat vara min vän. Jag tycker så mycket om honom men just nu går det inte att vara tillsammans. Jag tog upp mobilen och slog nummret till Jenny. Jag har känt Jenny väldigt länge men vi tappade kontakten när jag och Lucy kom varandra närmare men nu efter allt hänt med Aron så har vi kommit varandra nära igen.
- Ja, det är Jenny sa Jenny
- Han gick, han vill inte ha med mig att göra mer sa jag och tårarna rann ner för mina kinder
- Vänta, var är du? sa Jenny oroligt
- Vid vindskyddet sa jag
- Stanna där, jag kommer så fort jag bara kan sa Jenny och vi la sen på
Jag satte mig inne i vindskyddet och väntade på Jenny. Tårarna rann ner för mina kinder och jag visste att Eric aldrig kommer vilja förlåta mig, han kommer aldrig mer vilja se mig, precis som han sa. Och det jobbiga är att samtidigt som jag ångrar att jag sa som det var till honom så önskar jag att jag inte gjort det.
- Ellen! Ellen är du här? ropade Jenny
- Jenny, jag är här ropade jag och Jenny kom springandes till mig
- Ellen, berätta, vad är det som har hänt? sa Jenny och satte sig bredvid mig och gav mig en kram
- Jag sa som det var, men han ville inte vara min vän eller änns se mig mer sa jag
- Men vännen, det kanske är bäst såhär isåfall. Jag menar om han inte kan vara din vän heller så sa Jenny
- Jag vet, men det är just hela den här saken, att jag inte kan vara tillsammans med någon just nu. Efter allt som har hänt så vill jag bara vara ensam sa jag
- Men, isåfall går vi hem till dig så kommer vi på något sa Jenny och log
- Okej då sa jag och log snett mot henne
Nästa dag - Eric är i studion - Erics Perspektiv
Jag satt i studion och jobbade på nytt matrial till kommande skivan och hur mycket jag än försökte att inte tänka på Ellen så fanns hon där iallafall. Hon hade bara dumpat mig, det trodde jag inte. Men nu ska jag försöka glömma henne och låtsas som vi aldrig träffats förut. Hur jag nu ska kunna göra det när jag är hjärtkrossad?
- Tänker du fortfarande på det här med Ellen? sa Alex
- Ja,hur ska jag kunna låta bli sa jag och suckade
- Du borde göra något roligt, glömma tankarna på henne. Vad sägs om att hänga med på fest? sa Alex och log
- Vadå för fest? sa jag och såg frågande på honom
- Det är en kompis till min flickvän som har den, eller egentligen en kompis till henne men tänkte du kanske ville hänga med sa Alex
- Jag vet inte, det känns inte som jag har lust sa jag
- Ska du bara sitta inne och inte göra något? sa Alex
- Okej då, jag följer med. Vad heter hon? Vännen alltså sa jag
- Jenny.....
Samtidigt hemma hos Ellen - Ellens Perspektiv
Jag tog ut flingpaketet ur skåpet och gick mot Jenny som sovit här i natt. Jag ville inte vara ensam, speciellt inte på nätterna. Jenny såg lite hemlighetsfullt på mig och jag förstod ingenting.
- Varför tittar du så konstigt på mig? sa jag
- För ikväll ska du med på fest vid vindskyddet sa Jenny
- Va? Nej, jag har ingen lust sa jag
- Jo, det kommer bli jätte roligt. Och du vet att....James kommer sa Jenny och log
- Ska det få mig att vilja komma? sa jag och skrattade
- Haha, ja, snälla. Det är ju för dig sa Jenny och skrattade
- Jag måste vara en idiot men okej då, för din skull och inte James sa jag
- Om du säger det så sa Jenny och log
- När börjar det? sa jag och satte mig brevid henne vid köksbordet
- kl 18.00, det kommer bli jätte kul, jag lovar, sen behöver du släppa tankarna på, ja du vet vem sa Jenny
- Ja, jag förstår att jag inte ska tänka på det mer. Men bara du inte börjar prata om James så sa jag
- James? James vem? sa Jenny och skrattade
Jag skrattade bara och kastade lite av flingorna på henne och hon skrattade bara ännu mer. James är en kille som jag känt väldigt länge. Vi hade små flörtat med varandra för många år sen men det blev aldrig någonting men det kommer Jenny ihåg nu. Han är också modell och har mörkt svart hår, lite skäggstubb och mörkt bruna ögon(tänk Hook i Once Upon A Time så förstår ni vad jag menar i utseende). Men jag kände att jag behövde göra något annat istället för att bara sitta inne och tänka på eric hela tiden som jag gjort fram tills nu. Hoppas bara kvällen blir lika rolig som jag hoppas på....
Senare på kvällen Eric kommer till festen - Erics Perspektiv
Jag, Alex, Anton, J-son och Alex tjej kom till festen och någon tjej kom fram till oss och gav oss alla varsin kram och jag fick sen veta att det var Jenny men när hon hade kommit fram och gett mig en kram så tittade hon lite konstigt på mig som att hon kände mig sen tidigare. Hon försvann ganska fort och jag förstod ingenting. Men jag gick med Anton och dom andra till vindskyddet och jag satte mig där och sen såg jag en kille och en tjej som stod och pratade med några andra. Hon kändes så bekant på något sätt men killen höll armen runt hennes axlar och jag önskade nästan hela tiden att hon skulle vända sig om. Och när hon gjorde det så fick jag en chock.....
Ellens Perspektiv
Jag stod och pratade med några av mina vänner och James höll sin arm runt mina axlar och jag hade glömt hur otroligt charmig han var så jag fick hålla emot mina känslor hela tiden. Men när Jenny kom fram och såg allvarligt på mig så kändes det som mitt hjärta skulle sjunka som en sten.
- Vad är det som har hänt? sa jag
- Eric...Eric är här sa Jenny
- Nej, det kan han inte. Han känner ingen här sa jag lugnt
- Jo, jag känner Alexs flickvän och Eric sitter där borta sa Jenny och nickade mot vindskyddet
Jag vände mig och såg mot vindskyddet och när jag såg honom sitta där så kändes det bara som att jag ville sjunka genom marken. Jag orkade inte det här just nu....varför varför var han här.......
Detta är kapitel 16 av We are Beautiful. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det tagit så lång tid att få upp det men har varit sjuk så har inte orkat skriva. Men nu är jag bättre och kapitlen ska komma upp som normalt igen :) Men jag hoppas ni ska tycka om det bara. Kapitel 17 kommer tidigast imorgon(fredag) och senast lördag men jag ska försöka få upp det imorgon. Då kommer ni bla. få veta vad som händer på festen? Blir det någonting mellan Ellen och James? Eller mellan Eric och Ellen? Kan dom verkligen vara ifrån varandra? Vad händer när Ellen och Eric ska jobba ihop för ett tidningsjobb? Varför bråkar dom och om vad? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 17 som kommer imorgon :)
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33333
Kommentarer
Anonym säger:
Tycker faktiskt det börjar bli lite tråkigt med att de ska separera flera gånger, men det är din novell och du som skriver. Men bara ett tips
Asil säger:
Alltså ursäkta om jag läger mig i men vi älskar Natalies noveller som dom är och dom ska inte förändras på något sett. Gillar du inte dom så håll det för dig själv för det gör bara Natalie ledsenar och vill ändra saker i noveller och det vill inte vi andra. Så snälla sluta
Trackback