We are Beautiful - Kapitel 10
Jag var så besviken och ledsen för hur killarna bettet sig. Jag visste inte änns att Aron var där. Det här börjar förvandlas till en mardröm istället för något fint. Jag gick mot bussen och jag fick samma känsla av att någon gick efter mig igen så jag vände mig om flera gånger men det var ingen där nu heller. När jag vände mig tillbaka så stod Eric framför mig och jag skrek till.
- Förlåt, lugn det är bara jag sa Eric och såg på mig
- Såg du....såg du någon bakom mig? sa jag och såg på Eric
- Nej, vad pratar du om Ellen..........
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag ångrade mig direkt när jag låtit Ellen gå iväg så jag skyndade mig mot andra hållet så jag kunde stanna henne. Jag såg inte Aron någonstans så jag antar att han gick någonananstans helt enkelt. Men jag skyndade på stegen och precis när jag kom i kapp henne så vände hon sig om och sen tillbaka mot mig och såg skräckslaget på mig.
- Förlåt, det var inte meningen att skrämma dig. Det är bara jag sa jag
- Såg du...såg du någon bakom mig? sa Ellen och såg med rädd blick på mig
- Nej, jag såg ingen annan än dig här. sa jag och såg förvirrat på Ellen
- Men det var...det var någon som gick efter mig sa Ellen
- Okej, men jag såg ingen iallafall. Och jag ville bara säga förlåt för det som hände på festen sa jag
- Så, varför gjorde du och Aron så? Jag vill vara med dig men du behöver inte slåss för det sa Ellen och gick närmare mig
- Jag ska komma ihåg det, men det var han som började vara otrevlig mot mig, jag vet att det inte är någon ursäkt men det var så det var iallafall sa jag och tog Ellens hand
- Jag tror dig, men kan vi gå härifrån nu? Jag har en obehaglig känsla i kroppen sa Ellen
- Ja, vi kan gå. Kom här sa jag och tog henne tätt intill mig och vi gick snabbt mot min bil
Ellen verkade lite stel och konstig. Det var som hon var rädd för någonting men jag förstod inte vad. Hon hade frågat mig om jag sett någon men det fanns ju ingen där bakom henne. Allting var bara så konstigt helt enkelt. Jag körde henne hem och stannade sen bilen utanför.
- Om det är okej så vill jag vara ensam. Jag ska ut och springa och bara tänka lite sa Ellen och log
- Det är klart, jag ringer dig ikväll istället sa jag och gav henne en kyss
Hon gick sen ur bilen och jag såg på henne medan hon gick till porten och hon öppnade sen dörren för att gå in i huset. Jag startade sen bilen och körde därifrån. Jag tycker så mycket om henne och jag hoppas det inte är något jobbigt som hon tänker på för hon verkade så rädd förut. Men det kan väl inte vara så att det är någon som....nej, nu inbillar jag mig bara. Fast det kanske inte vore så konstigt ändå. Nej, hon är inte förföljd. Det kan hon inte vara helt enkelt. Eller?
Lite senare - Ellens Perspektiv
Jag var ute och sprang mig vanliga runda och den här gången så fick jag den där konstiga känslan i kroppen igen. Jag vände mig om och såg en kille springa efter mig med sin svarta luvtröja uppdragen över ansiktet. Jag stannade till och då sprang han förbi mig som om ingenting hade hänt. Jag måste vara överansträngd eller någonting för jag ser ju hela tiden någon som jag tror följer efter mig det är inte möjligt änns. Jag sprang sen vidare och när jag kom fram till porten så fick jag syn på killen igen. Det gick en kall kår genom kroppen och jag skyndade mig upp för trapporna och in i lägenheten.
Jag låste dörren bakom mig och sen gick jag mot fönstret för att se om han fortfarande stod där men det fanns ingen där längre. Börjar jag se i syne nu också? Vad är det för fel egentligen? Jag skakade bara på huvudet och sen gick jag in till badrummet för att ta en dusch. När jag var klar tog jag på mig en pyjamas och satte mig i soffan med lite ben och Jerry glass. Det var ganska mysigt att vara ensam en stund men jag saknade samtidigt Eric väldigt mycket.
Ring ring ring ring ring
Jag tog upp mobilen och svarade direkt utan att titta på nummret.
- Hej snygging. Jag saknar dig här sa jag och log för mig själv
- Snygg löpstil du har. Men tänk på att inte stanna så många gånger sa en killröst
- Vem är det här? sa jag och svalde hårt
Sen hörde jag bara hur någon la på luren och jag hade panik i hela kroppen. Jag hade inte fel, det är någon som förföljt mig och nu har den personen mitt telefonnummer. Fast tänk tänk om det var Eric som ville skoja. Jag tog upp mobilen och ringde Eric.
- Ja, det är Eric sa Eric när han svarade
- Hej, jätte roligt skämt sa jag och skrattade
- Vad menar du? sa Eric och jag hörde hur förvånad han lät
- Du ringde mig för någon minut sen, du skojade och det var roligt sa jag
- Jag har inte ringt, jag skulle göra det men sen så var jag tvungen att äta först sa Eric
- Så du har inte ringt och sagt att jag har en snygg löpstil? sa jag
- Nej, vadå är det någon som ringt och sagt det? sa Eric
- Nej, eller glöm bara vad jag sa. Kan du inte komma hit? sa jag och tog filten som låg på soffan
- Jo, det är klart jag kan göra, men ville du inte vara ensam? sa Eric
- Det finns gränser för hur ensam man vill vara sa jag och skrattade
- Haha, okej, jag kommer direkt sa Eric och vi la sen på
Jag blev mer och mer rädd. Då hade jag inte inbillat mig att någon hade följt efter mig för det var just det som någon hade gjort och det gjorde mig nervös. Men om jag hade sätt hans ansikte så hade det här inte behövt vara så jobbigt men det är det och det gör mig nervösare. Så jag hoppas att Eric kommer snart....
Senare på kvällen - Erics Perspektiv
Vi låg i Ellens säng och jag höll bara om henne. Hon hade varit så otroligt nervös och rädd när jag hade kommit hit. Hon sa att någon följt efter henne och ringt till henne. Men när jag kommit hit så var det ingen här och det hela känns lite konstigt. Men jag kommer stötta henne oavsett om det faktiskt är någon som följer efter henne eller inte.
- Måste du göra det där modell jobbet imorgon? sa jag och såg på Ellen
- Ja, jag måste det, men det kommer gå bra, det är ingen fara sa Ellen och log
- Men tänk om. Nej det var ingenting förresten sa jag och bet mig i läppen
- Jag vet vad du tänker säga, men det är okej, jag har ju dig eller hur? sa Ellen och såg på mig
- Alltid. Jag ska skydda dig jag lovar sa jag och la mina armar runt henne
- Tack, och jag lovar att ringa när plåtningen är klar sa Ellen och la sitt huvud mot mitt bröst
Jag gav henne en puss på huvudet och jag tänkte fortfarande på vad hon sagt tidigare. Jag...jag kan inte tro det bara. Alltså jag förstår inte varför just Ellen skulle vara förföljd? Jag menar är det någon hon känner eller bara en galning eller både och? Eller så är det kanske ingenting. Jag vet inte vad jag ska tro egentligen och det gjorde mig bara mer förvirrad.....
Nästa dag vid plåtningen - Ellens Perspektiv
Jag satt och blev sminkad för nästa plåtning och det hade gått jätte bra nästan hela dagen och jag hade inte känt mig iaktagen på hela dagen och det kändes så fantastiskt bra. Det går inte att beskriva helt enkelt. Jag gjorde ett ombyte till en lila munkjacka och ett par jeans shorts för att sen gå till fotografen och vi började på en gång.
- Se lite mer på mig Ellen sa fotografen
- Bra där! sa fotografen och tog flera bilder men sen såg jag något igen
Jag stannade till och fotografen försökte prata med mig men jag såg och hörde inte vad han sa. När jag sen kom tillbaka till verkligheten igen så såg han oroligt på mig.
- Är det något som är fel? sa Fotografen
- Nej, jag tyckte bara jag såg någonting sa jag
- Okej, ska vi fortsätta sa fotografen
Jag nickade till svar och vi fortsatte med plåtningen men ju längre det gick och ju mer ombyten vi gjorde så såg jag honom hela tiden. Han vinkade mot mig och jag såg inte hans ansikte ännu. Han hade luvan nerdragen och jag fick panik. Jag satte mig bara ner på marken och tårarna började rinna igen.
- Jag tror vi avbryter för idag sa fotografen
- Vad menar du? sa jag och torkade tårarna
- Du verkar inte må så bra, vi kan ta dom sista bilderna imorgon, det är helt okej sa fotografen
- Tack. sa jag och reste mig upp
Jag skyndade mig att byta om och jag skyndade mig till bilen och körde hem direkt. Det värkte i hela bröstet och det var som att jag höll på att bli galen. Tänk om....tänk om det är det jag håller på att bli.....
Samtidigt vid plåtningen - Erics Perspektiv
Jag hade tänkt överraska Ellen på hennes plåtning idag och när jag kom dit så parkerade jag bilen och gick ner mot platsen där dom plåtade men dom höll på att packa ihop allting. Jag förstod ingenting. Dom skulle ju inte vara klara förens 1 timme ju. Jag gick snabbt fram till en av killarna och frågade efter fotografen. Dom visade vem det var och jag gick snabbt fram till honom.
- Hej, kan jag hjälpa dig med någonting? sa fotografen
- Ja, jag är Eric, Ellens pojkvän kan man säga. Vet du vart hon är? sa jag
- Hej Eric, Tobias heter jag. Ellen, ja hon verkade inte må så bra så vi skickade hem henne sa Tobias
- Va? Vadå verkade inte må så bra? sa jag förvirrat
- Hon sa att någon stod här och såg på henne, men det var många här idag och sen bröt hon ihop och grät sa Tobias
- Så du skickade hem henne? När åkte hon? sa jag
- Hon kan ha åkt för kanske 20 minuter sen sa Tobias
- Okej, tack för hjälpen iallafall sa jag och skyndade mig tillbaka till bilen
Jag skyndade mig sen att åka till Ellens lägenhet. Det här håller på att gå för långt. Jag vet inte vad jag ska säga till henne för allt det här verkar så konstigt. Jag parkerade bilen utanför och sprang sen upp till lägenheten och ringde på dörren. När ingen öppnade så kände jag på dörren och den var öppen. Jag gick in till lägenheten och Ellen sprang fram till mig och kramade om mig. Jag kände hennes tårar mot min kind.
- Jag hörde vad som hände på plåtningen sa jag och la min hand mot hennes kind
- Vad menar du? sa Ellen och såg med tårfyllda ögon på mig
- Jag ville komma dit för att överaska dig men du hade redan gått då. Dom sa att du såg honom igen sa jag
- Ja, det gjorde jag. Varför tittar du sådär på mig? sa Ellen och såg med förvirrad blick på mig
- Hur då? Vad menar du? sa jag och såg oförstående på henne
- Du tror mig inte eller hur?....eller hur.....?
Förlåt förlåt förlåt förlåt att inte kapitlet kom upp i tisdags men jag blev inte nöjd så jag skrev om det. Jag skulle egentligen vilja skriva om det här också men ger det en chans. Förlåt om det blev tråkigt eller läskigt. Kapitel 11 kommer tidigast idag(fredag) annars kommer det på lördag. Och då kommer ni bla. Få veta vad Eric svarar? Varför kommer inte Ellen till premiärvisningen av nya musikvideon? Förstår hon tillslut vem det är som följt efter henne? Varför blir Eric så orolig? Och vad är det Lucy berättar för Eric som gör att han vet vem som följt efter Ellen? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 11 som kommer tidigast idag(fredag) annars lördag :)
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Kommentarer
Nadja säger:
Jätte bra!!
Sanna säger:
Har funderat ett tag.. Inte i en ända npvell du gjort har det funnits papparatzis, inga fans, inga fans som hotar m.m Och i alla novellet ska som promt bli tsm, jag menar.. Ta inte illa upp men ditt skrivande utvecklas inte så länge du inte vågar göra ngt nytt, svårt ellet ej.
Menar inget illa, men hoppas du fötstår hur jag menar Mvh Sanna
Svar:
Natta
Trackback