We are Beautiful - Kapitel 12
Ellen hade inte kommit och jag började faktiskt bli orolig. Hon hade smsat förut och sagt att hon skulle bli sen men det här är inte sent det är ett tecken på att hon inte kommer eller något hänt henne. Jag ursäktade mig och gick ut från studion för att ringa till Ellens mobil. Men varje gång så kom jag till mobilsvar. Men jag gav inte upp. Men precis när jag skulle ringa en till gång så kom det ett sms.
" Det finns ingenting du kan göra. Hon är min nu"
Jag ryste till i hela kroppen och nu förstår jag vad som hänt. Ellen har....har blivit kidnappad......
Erics Perspektiv
Jag stod bara och stirrade på mobilen en lång stund när jag förstod allt. Jag sprang sen in till dom andra och sa att dom får skjuta på videopremiären för det har hänt någonting. Dom förstod ingenting men jag hann heller inte förklara så jag sprang det snabbaste jag kunde ner för trapporna och hoppade sen in i bilen och körde mot Lucys adress som Ellen gav mig en gång. Jag parkerade bilen utanför och sprang fort upp för trapporna och ringde på dörren.
- Eric? Men vad gör du här? sa Lucy och jag gick in
- Ellen, Ellen är kidnappad sa jag
- Ursäkta? Är det här något dåligt skämt? sa Lucy förvånat
- Nej, läs det här. sa jag och gav henne mobilen med smset
- Men det här är ju från hennes mobil, men det behöver ju inte bero på någonting. sa Lucy
- Nehe, det är bara någon som hittat den och sen skriver att hon är min nu? sa jag
- Nej, det låter ju lite orimligt faktiskt. Men hur länge har hon varit borta? Alltså när skulle hon ha varit på kontoret? sa Lucy
- För kanske 2 timmar sen. Men jag vet att någon kidnappat henne. Jag tror det är han som förföljt henne sa jag
- Men skulle....ja, kanske det sa Lucy
- Vad menar du? sa jag och såg med irriterad och orolig blick på Lucy
- Jag tror att det är Aron som följt efter Ellen, han kan ju ha tagit med sig henne någonstans sa Lucy
- Vi måste gå till polisen nu. Jag klarar inte av att vara sysslolös sa jag
- Okej, vi går dit, det skulle vi gjort redan från början
- Ja, men gjort är gjort så nu går vi sa jag och tog på mig skorna och jackan igen
Vi skyndade oss sen i väg till polisstationen för att anmäla att Ellen var borta. Vi gick ta en kölapp och sitta en liten stund och vänta. Men sen kom det tillslut ut en polis som vi fick följa med och vi satte oss framför honom.
- Ja, ni ville anmäla en försvunnen person
- Hon är kidnappad av någon sa jag snabbt
- Eric, lugna dig sa Lucy och såg allvarligt på mig
- Ja, vi vill anmäla en person som är borta. sa jag
- Jag förstår, hur länge har personen varit borta? sa polismannen som heter Kristian
- 3 timmar kanske sa jag
- Om personen varit borta i tre timmar så kan jag inte klassa personen som försvunnen sa Kristian
- Jag fick ett sms här sa jag och tog fram mobilen med smset
- Okej, jag kan tyvärr inte förstå vad det har för betydelse? sa Kristian
- Jag tror hennes ex har tagit henne, hon skulle vara på ett möte med mig idag och hon kom aldrig sa jag
- Och då fick du det här smset? sa Kristian
- Nej, eller jag ringde henne och direkt efter det så kom smset sa jag
- Jag förstår, men det här behöver inte betyda någonting tyvärr. Vi brukar säga att 1-2 dygn så kan personen klassas som försvunnen sa Kristian
- Men alltså det är min bästa vän och hans flickvän som är försvunnen. Jag vet att det kan vara hennes ex sa Lucy irriterat
- Jag kan inte ändra på hur reglerna ser ut bara för att det är er bästa vän och flickvän sa Kristian
- Tack för ingenting isåfall sa jag och reste mig upp och slog till bordet
Lucy skyndade sig efter mig och jag ville inte prata med någon överhuvudtaget just nu. Hur kan dom bara behandla oss på det sättet? Jag vet ju att hon är borta! Om det händer Ellen någonting pga mig så skulle jag aldrig förlåta mig själv. Om jag bara hade trott på henne från första början så kanske det inte hade behövt bli såhär ändå. Lucy gick bredvid mig men hon sa ingenting på en lång stund och det var just det jag behövde.
- Det kommer ordna sig, om hon inte är tillbaka om två dagar så kan vi göra en ordentlig anmälan sa Lucy
- Och om det är försent då? sa jag surt
- Jag är lika orolig som du är så du behöver inte vara otrevlig. Det är min bästa vän sa Lucy surt
- Förlåt, men jag måste hitta henne. Om jag så ska behöva göra det ensam sa jag
- Du skojar? Du kan inte bara sticka ut och leta sa Lucy
- Vad ska jag göra då? Bara fortsätta mitt liv? Glömma att hon finns över huvudtaget? sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Kom, vi kan gå hem till mig och vila lite och sen äta något så får vi tänka ut hur vi ska göra sa Lucy
- Okej, det låter som en bra ide sa jag och gick med henne hem
Men jag kunde inte sluta tänka på Ellen. Om jag bara visste vart hon var och hur hon mår.....
Senare i ett rum - Ellens Perspektiv
Jag vaknade sakta av att jag låg på en soffa. Jag minns knappt någonting om vad som hände mer än att jag gick ut från porten och att någon tog tag i mig. Jag försökte dra mig upp från soffan och ställa mig upp men allting snurrade runt mig så jag satt kvar en liten stund innan jag tillslut reste mig upp. Jag försökte hitta min mobil men min väska var borta. Jag gick mot dörren och tryckte ner handtaget men den var låst. Jag bankade och slog hårt på dörren när någon vred om låset och kom in och stängde igen dörren.
- Så du har visst vaknat nu sa Aron
- Vad är det här egentligen? sa jag och såg mig omkring
- Ditt och mitt hem. Är du inte glad? sa Aron och log mot mig
- Du är ju sjuk! Jag ska gå nu sa jag och försökte ta mig till dörren
- Du sätter dig ner! Eric vet inte änns att du är borta sa Aron och log hånfullt
- Han kommer förstå det för jag skulle vara på ett möte med honom sa jag
- Jasså, och jag som trodde det var slut mellan er, så mycket som du varit ensam sa Aron och satte sig på huk framför mig
- Vad snackar du om? Det är du, eller hur? sa jag och svalde hårt
- Jaha, ja jag följde efter dig men det var mest för att kolla dig. Du visste innerst inne att det var jag sa Aron
- Du är galen, jag är inte kär i dig, låt mig gå nu sa jag
- Jag vet att du älskar mig, precis lika mycket som jag älskar dig sa Aron och rörde min kind
- Jag gjorde det innan du var med min bästa vän!!! Jag har alltid älskat dig fram tills den dagen men inte längre!!! Skrek jag och tårarna rann
- Du behöver absolut inte skrika åt mig. Jag hör dig ändå sa Aron
- Släpp ut mig isåfall!! sa jag bestämt
- Glöm det. Det är du och jag nu sa Aron och log
Ring ring ring ring ring
Aron såg på mig med arg blick när han svarade i telefon. Jag visste inte vem han pratade med men det lät som det handlade om allt det här. Men när jag hörde ett bekant namn så var det som att kroppen blev till is.
- Men lugna dig lite Lucy! Han har varit hos snuten, och dom kunde inte hjälpa han. Du behöver bara uppehålla honom sa Aron
Lucy....min bästa vän var med på allt det här. Hon försökte få Eric att inte tänka på mig mer. Hur kunde hon göra såhär mot mig? Om jag någonsin kommer härifrån så ska jag aldrig mer se henne. Det här trodde jag aldrig om henne...om jag bara kunde varna Eric.....
Lite tidigare hemma hos Lucy - Erics Perspektiv
Jag och Lucy satt i hennes soffa och pratade om allt möjligt. Hon var väldigt trevlig när man lärt känna henne och jag förstår varför hon och Ellen är bästa vänner. Men jag tittade sen på klockan och såg att hon började bli sent.
- Det börjar tyvärr bli lite sent sa jag
- Ja, kanske det. Men du kan stanna här i natt om du vill sa Lucy
- Nej, jag tror inte det. Men tack för allting sa jag och reste mig upp från soffan
- Är du säker? Jag menar det finns gott om plats på soffan sa Lucy
- Jag är helt säker, du behöver inte oroa dig för mig. Vi ses. sa jag och tog på mig skorna och jackan i hallen
- Okej, ska du fortsätta prata med polisen? sa Lucy och det kändes nästan som hon blev nervös
- Ja, det är klart. Ellen måste finnas där ute någonstans sa jag
- Vi kanske borde vänta ändå sa Lucy
- Vill du inte hitta henne? sa jag och såg förvånat på Lucy
- Det är klart jag vill men jag tänkte bara eftersom dom sa att vi borde vänta sa Lucy
- Isåfall får du vänta men jag tänker inte vänta sa jag och gick ut genom dörren
Jag förstår mig inte på vad som hände med Lucy helt plötsligt. Först var hon helt inne på att gå till polisen men hon var inte lika på där heller. Det känns nästan som att det är något konstigt med hela den här grejen men jag inbillar mig säkert bara. Huvudsaken är att Ellen kommer tillbaka. Och att jag får polisen att förstå det också.....
3 dagar senare - Erics Perspektiv
Det hade gått 4 dagar nu sen Ellen försvann och nu hade äntligen polisen tagit tag i det på allvar. Folk letade och polisen gjorde allting som gick men ingen hittade henne. Jag stod i badrummet och såg mig i spegeln och jag blev så frustrerad att ingenting händer så jag slog ner glaset som stod på handfatet. Det gick i tusen bitar och det ända jag tänkte på när jag plockade upp skärvorna var att tänk....tänk om det är försent.....
Detta är kapitel 12 av We are Beautiful. Jag är så ledsen att det är sent men mitt internet har krånglat både på datorn och min mobil så det har inte fungerat att få upp någonting men just nu är jag i London och då verkar allt funka :) Men jag kommer faktiskt inte avslöja vad som händer i nästa kapitel och det är för att bygga upp spänningen lite extra :) Och som jag sa tidigare på instagram kommer den här novellen bli lite annorlunda men hur säger jag inte :) Kapitel 13 kommer tidigast idag(söndag) och senast måndag ❤️ Jag hoppas ni tycker om kapitlet och kapitel 13 kommer som sagt tidigast idag(söndag) och senast måndag :)
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Kommentarer
Nadja säger:
Jätte super bra!
Trackback