We are Beautiful - Kapitel 15
- E...r...i...c sa Ellen medan hon hackade tänder
- Oroa dig inte, jag ska få ut dig härifrån. Du är säker nu sa jag
- Ba...kom.... Dig sa Ellen och jag vände mig om
- Vad f*n håller du på med och hur kom du in här?!.......
Erics Perspektiv
- Jag skulle kunna fråga dig samma sak. Ellen är ju sjuk! sa jag
- Hon är inte sjuk! Men du ska ut härifrån sa Aron
- Jag går ingenstans utan Ellen hör du det? sa jag argt
- Du tror att du är så tuff va? Men Ellen stannar här! Och den enda som ska ut är du! sa Aron och tog tag i mig
- Släpp mig!! Släpp mig nu! sa jag och knuffade till Aron så han släppte mig
- Ellen ska ingenstans!! Hon ska stanna här för alltid med mig! sa Aron och ställde sig framför Ellen
- Aron, lyssna nu på mig, hon är sjuk. Hon har jätte hög feber och jag måste få ta med mig henne till sjukhuset sa jag
- Jag går inte på det! Hon har försökt med det tricket redan! Försvinn nu härifrån! sa Aron argt
- Er...ic....det är ingen....ide sa Ellen och hackade tänderna och drog filten närmare sig
- Där hör du. Hon vill stanna sa Aron bestämt
- Nej, det vill hon inte men hon är så pass sjuk att hon inte orkar säga emot dig sa jag
- Aron...jag måste få hjälp sa Ellen och hostade
- Jag tar med mig Ellen nu. sa jag och knuffade undan Aron och tog upp Ellen i famnen
- Du vet att jag kommer ta henne tillbaka sa Aron
- Nej, det kommer du inte för du kommer sitta inspärrad för det här sa jag och gick ut genom dörren med Ellen i famnen
Jag skyndade mig ner för trapporna och jag såg på Ellen och hon började somna flera gånger men jag fick hålla henne vaken så gott jag kunde hela tiden. Jag la ner henne i baksätet på bilen och åkte så snabbt jag kunde till sjukhuset och jag ringde samtidigt till polisen som jag försökte hålla Ellen vaken och köra bilen. Det gällde verkligen att ha full koll på allting.
- Stockholms Polisen, vad kan jag hjälpa er med? sa en kvinna
- Jag heter Eric Saade och jag har Ellen i bilen på väg till sjukhuset sa jag
- Ursäkta? sa kvinnan
- Ellen Larsson, kidnappade tjejen sa jag
- Ni har hittat henne? Men varför ringde du inte oss först? sa kvinnan
- Hon är sjuk, hon måste till sjukhuset. Aron finns på adressen sa jag och sa adressen
- Vi skickar dit folk direkt sa kvinnan
- Tack, jag kör Ellen till SÖS. sa jag och körde sen in på parkeringen
Hon sa att jag skulle stanna där tills dom tog kontakt med mig igen. Jag la sen på och lyfte upp Ellen i famnen igen och skyndade mig in till sjukhuset. Jag sprang fram till receptionen och dom tittade chockat på oss.
- Vad är det som har hänt? sa mannen i receptionen
- Hon är sjuk, jag vet inte vad men hon har hög feber sa jag
- Okej, ta med henne in hit sa mannen och jag följde med in till ett undersökningsrum och la ner Ellen på britsen
- Jag ska se till att läkaren kommer så fort som möjligt sa mannen
- Tack. sa jag och satte mig ner brevid Ellen
- Ta..ck för att du räddade mig. Jag hade aldrig kommit därifrån..om det inte..varit för dig sa Ellen och hackade tänderna
- Jag har letat överallt efter dig och varit så otroligt orolig för dig. Klart jag skulle ta dig därifrån sa jag och tog Ellens hand
- Tack igen sa Ellen och log
Knack knack knack
- Hejsan. Jag heter Eva och jag är din läkare Ellen, vad är det som har hänt? sa Eva
- Jag...fryser sa Ellen och såg trött på Eva
- Hon har blivit kidnappad och varit borta en tid, hon har hög feber det är det ända jag kännt sa jag istället för Ellen
- Okej, hur länge har du varit borta? sa Eva och såg på Ellen
- Jag vet inte, jag minns inte sa Ellen och Eva såg på mig
- I en vecka eller två kanske sa jag
- Okej, jag tänkte det kunde varit chock men har du ätit någonting? sa Eva
- Nej, ingenting, någon macka sa Ellen
- Vi får göra lite undersökningar på dig. Det är nog bäst om du går ut sa Eva
- Men jag vill stanna sa jag
- Jag säger till så fort jag vet någonting okej sa Eva
- Okej sa jag och gick ut från undersökningsrummet
Jag satte mig på en av stolarna som fanns där och väntade på att undersökningarna skulle bli klara när Krister från polisen kom fram till mig. Jag reste mig upp direkt och bad mig komma med honom.
- Hur visste du vart hon befann sig? sa Krister
- Jag följde efter en person som är inblandad sa jag
- Du skulle ringt oss först av allt, och inte gått in och spelat hjälte. Vad som helst hade kunnat hända sa Krister
- Men han var inte där då! Och Ellen är sjuk sa jag
- Han? sa Krister och såg förvirrat på mig
- Aron. Han tog Ellen sa jag
- Problemet är att när vi kom dit så fanns det ingen där. Lägenheten var tom sa Krister
- Va!? Men det kan inte stämma! Han var ju där med mig sa jag
- Isåfall har han hunnit smita, vi har span på honom och letar efter honom hela tiden. Vi kommer även ha en polis utanför Ellens dörr ifall han kommer hit sa Krister
- Tack, för all er hjälp sa jag
- Det är vårt jobb sa Krister och log innan han gick iväg
Jag väntade lite till innan Eva kom ut och hon berättade att Ellen nu får dropp och att allting betyder på att hon lider av chock trots allt. Febern är hög och dom gör allt för att få ner den. Jag svalde hårt när jag hörde det här. Men dom sa också att hon sov just nu och att jag borde komma tillbaka någon annan dag. Men jag fick gå in snabbt till henne och säga hej då.
- Jag är så glad att du är okej och lever. Kommer snart tillbaka sa jag och gav henne en puss på pannan
Hon vred sig lite grann och jag log mot henne. Jag hoppas att allting ska bli bra igen. Jag gick sen ut från hennes rum och stängde dörren. Sen gick jag ner mot bilen igen och när jag satte mig bakom ratten och körde hemåt så önskade jag bara att dom ska få tag i Aron och att jag och Ellen blir tillsammans igen. Och att allt blir som vanligt...
1 vecka senare - Ellen och Eric tar en promenad - Ellens Perspektiv
Allting som hänt kändes som en mardröm. Och nu drömmer jag om det på nätterna också men även fast dom tagit fast Aron och jag är frisk igen så känns det som det ändå gnager inom mig. Jag och Eric var ute och gick på en promenad för jag behövde röra lite på mig. Jag förstod vad han ville prata med mig om men jag vet bara inte hur jag ska kunna säga som det är till honom.
- Jag är glad att du mår bättre nu sa Eric
- Jag också, bara mardrömmarna kunde försvinna så skulle allt bli bra sa jag och log
- Det kommer dom göra. Men det jag sa innan allt hände att jag inte trodde dig och sånt jag önskar jag kunde ta det tillbaka sa Eric
- ingenting av det som hänt är ditt fel, men du tänkte kanske på det här med att jag gjorde slut sa jag och såg ner i marken
- Ja, det är klart jag gör. Jag vill bara att det ska bli bra igen mellan oss. Vad säger du, vill du bli min flickvän igen? sa Eric och stannade
- Eric jag vet inte hur jag ska kunna säga det här men.......
Detta är kapitel 15 av We are beautiful. Jag hoppas ni ska tycka om det. Jag är så ledsen att det kommer så sent igen men tangentbordet till vår stora datorn gick sönder och mitt mobila internet var hur steg som helst men nu är allt löst. Jag har fått mer inspiration och hoppas att den här berättelsen ska bli bra nu :) Men kapitel 16 kommer tidigast idag(onsdag) och då kommer ni bla. Få veta vad Ellen svarar? Vem är den mystiska killen som Ellen träffar? Vet Eric om det? Mer jag kan inte säga nu men jag kan lova att det kommer mycket mycket mycket mycket mer i kapitel 16 som kommer tidigast idag(onsdag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33333
Kommentarer
Nadja säger:
Bra!!
Trackback