We are Beautiful - Kapitel 9
- Jag skyndar mig tillbaka sa jag och log
Jag tog på mig ett par pyjamas byxor och gick för att öppna. Jag hade redan linne på mig så jag såg helt okej ut för att vara tidigt på en lördag morgon. Jag låste upp dörren och öppnade dörren. Jag stirrade bara och ville inget hellre än att bara smälla igen dörren.
- Hej gumman, saknat mig?........
Ellens Perspektiv
- Hej gumman, saknat mig? sa Aron och log
- Vad gör du här? sa jag och såg lite irriterat på Aron
- Ska jag behöva stå här och säga det? sa Aron förvånat
- Ja, jag vill inte att du kommer in nu sa jag
- Sluta spela svår, så, nu ska vi prata sa Aron och trängde sig in igenom dörröppningen
- Kan du inte bara gå? sa jag surt
- Vad är det som gör att du vill att jag går? sa Aron och såg misstänksamt på mig
- Ingen speciell anledning, jag vill bara att du går sa jag
- Ellen, är det något...problem sa Eric och kom ut i bar överkropp men med sina jeans på sig
- Oj, jag kom visst olägligt, men borde inte dina "pojkvänner" gå tidigare? sa Aron hånfullt
- Vad vill du? sa jag argt
- Vem är du? sa Eric och såg på Aron och sen på mig
- Han är ingen som är värd att bry sig om sa jag lite irriterat
- Jag är Aron, Ellens förra fästman, men jag hoppas bli det igen sa Aron
- Va? sa jag förvånat
- Jag ska låta er prata ostört. Jag går till badrummet sa Eric och gav mig en kyss på kinden
Jag log mot honom och såg sen på Aron. Det kokade inom mig för han ska alltid ställa till det för mig. Han log hånfullt mot mig och jag visste att det var något skumt på gång.
- Vem skickade hit dig? sa jag och satte mig i soffan
- Lucy ringde, hon sa att jag nog borde ge vårat förhållande en chans sa Aron
- Va? Vårat förhållande finns inte mer ju sa jag
- Det finns ingenting som hindrar oss från att starta det igen sa Aron och satte sig framför mig
- Jo, jag är inte kär i dig. Jag tycker om någon annan sa jag
- Vadå? Killen som var här? Lägg av. Du har inte haft någon kille sen mig, han är ju bara ett tidsfördriv för dig sa Aron
- Jag tycker det är dags för dig att gå härifrån sa jag surt
- Okej, jag går, men jag kommer tillbaka och hälsa killen sa Aron och skrattade innan han gick ut från lägenheten
Jag stängde dörren och låste den efter att Aron gått ut. Han är inte sann, jag blir så trött på Lucy och Aron. Vad har dom för rätt att lägga sig i mitt liv igen? Men nu kan det iallafall inte bli värre....
Erics Perspektiv
Jag stod i duschen och hade hört nästan allt som dom sagt. Tänk om det är så, att jag bara är ett tidsfördriv för Ellen trots allt? Mina tankar snurrar runt i huvudet och jag vet knappt varken ut eller inn just nu. Jag stängde sen av duschen och virade en handduk runt höften. Jag måste få veta varför hennes ex sa sådär egentligen. Jag öppnade badrums dörren och jag gick ut till vardagsrummet där Ellen var.
- Har han redan gått? sa jag och såg på Ellen
- Ja, jag bad han gå härifrån sa Ellen och såg på mig
- Jag hörde vad ni sa, är det så? Att jag är ett tidsfördriv för dig? sa jag
- Va? Nej, verkligen inte. Aron är en idiot, han ska alltid vara sådär sa Ellen
- Mot dina vänner också? Eller är det bara killar? sa jag
- Mot alla, oavsett vad dom är. Varför är du så arg? Jag sa som det var sa Ellen
- Okej, men hur visste han om mig? sa jag nyfiket
- Lucy hade tydligen ringt och sagt någonting så jag måste träffa henne nu sa Ellen
- Okej, men vi kanske kan ses senare isåfall? sa jag och gick närmare henne
- Gärna. Jag kan ringa när jag är tillbaka, eller vänta, ta min extra nyckel så kan du bestämma själv om du vill stanna eller gå sa Ellen och log
- Är det säkert att det är okej? Jag vill inte tränga mig på sa jag
- Det är helt okej för mig sa Ellen och gav mig en kyss
Hon hade redan tagit på sig ett par höga jeans shorts och en vit crop Top med Batman loggan på. Jag hoppas bara hon lyckas få tag på Lucy. Men även fast jag förstod att Aron bara snackade massa strunt så malde orden i huvudet ändå. Först var hon ju inte intresserad och sen blir hon det bara sådär, tänk om....nej, sluta nu Eric...men tänk ändå om.....
Lite senare på stan - Ellens Perspektiv
Jag var så otroligt arg just nu att det kändes som jag skulle koka sönder. Varför var hon tvungen att göra såhär mot mig? När jag såg Lucy så skyndade jag mig fram till henne och jag såg argt på henne.
- Hej gumman! Jag visste inte att du ville ses redan sa Lucy
- Kalla mig aldrig gumman igen! Hur fungerar du egentligen? sa jag surt
- Vad snackar du om? sa Lucy och såg oförstående mig
- Du ringde och bad Aron söka upp mig sa jag
- Jaha, du menar det. Jag var inte riktigt säker på hur du skulle reagera på det sa Lucy och bet sig i läppen
- Trodde du jag skulle reagera bra? Varför ringde du honom överhuvudtaget!? sa jag
- Tänkte att du skulle se vem du valde bort för ett misstag mellan han och mig sa Lucy irriterat
- Om jag nu gjorde ett sånt misstag med att dumpa Aron varför är du inte tillsammans med honom? sa jag
- För det är ju dig han älskar, och jag tror du tycker om honom också, innerst inne sa Lucy
- Jag trodde jag kunde lita på dig men det visade sig att det var just det jag inte kunde göra sa jag och försökte hålla tårarna
- Ellen, snälla, jag gjorde fel, men jag hoppas det här kan hjälpa lite sa Lucy och gav mig en inbjudan till en strandfest
- På vilket sätt skulle det här hjälpa? sa jag
- Du borde komma, jag skulle bli jätte glad, och jag vet att det är fler som skulle bli det sa Lucy och log blygt
- Okej, jag kommer, när är det? sa jag
- Klockan 16.00 idag sa Lucy
- Jag kan inte förstå att jag säger det här men jag kommer, vi ses där sa jag
Lucy kramade om mig och jag gick sen därifrån. Jag hade ingen som helst lust att gå på det här. Jag ska nog fråga Eric om han vill följa med mig. Det skulle kännas så mycket bättre än att behöva gå ensam. När jag gick hem mot min lägenhet så kändes det nästan som det var någon som förföljde mig. Jag gick en bit till och vände mig sen om men det fanns ingen där. Håller jag på att bli galen? Jag rynkade pannan och skakade sen på huvudet. Jag gick sen hem och låste upp dörren och Eric satt i min soffa fortfarande.
- Hej snygging. Är du kvar? sa jag och gick in till honom
- Självklart, jag ville träffa dig direkt. Kom sa Eric och drog ner mig i soffan
- Jo, det här kommer låta galet men vill du följa med på ett beach party idag? sa jag och såg på Eric
- Jaha, Lucy bjöd dig antar jag sa Eric och såg frågande på mig
- Ja, det gjorde hon. Jag kunde inte säga nej. Visst, hon driver mig till vansinne ibland men hon är ändå min bästa vän. Och det skulle betyda så mycket om du ville följa med sa jag
- Okej, jag följer med. Kommer den charmiga Aron? sa Eric och gav mig en puss på pannan
- Nej, jag tror inte det. Oavsett om han är där eller inte så är det dig jag vill vara med sa jag och gav honom en puss på kinden
Eric drog mig närmare honom och gav mig en puss på kinden och jag la min arm runt hans midja. Jag var så glad att jag vågade visa känslor för Eric. Vår resa hade inte startat på det sättet som vi ville men bättre sent än aldrig. Och det finns ingen bättre för mig än Eric. Men jag tänkte fortfarande på känslan av att någon följde efter mig. För det kändes så verkligt...kan jag verkligen ha inbillat mig?
Senare på beach partyt - Erics Perspektiv
Jag stod och snackade med några av Ellens vänner och jag log stort mot henne ibland också. Hon var så vacker med långa vita kjol och spets linne. Jag kunde inte sluta tycka om henne och hennes vänner var otroligt trevliga också. Jag skulle gå bort till Ellen när en kille ställde sig i vägen för mig.
- Vad håller du på med? sa jag
- Men är det inte killen från i morse. Vad gör du här? sa Aron
- Vad gör du själv här? sa jag lite irriterat
- Tänkte träffa Ellen, för du ska väl inte gå till henne? sa Aron
- Jag kom med henne, vi är tillsammans sa jag
- Kom igen, en natt tillsammans och ni är tillsammans, förlåt men jag måste få skratta sa Aron och skrattade
- Du vet ingenting om oss, låt mig vara sa jag och försökte gå förbi honom
- Hörde du inte vad jag sa? Du ska låta henne vara! sa Aron och knuffade till mig
- Vad är ditt problem egentligen?! sa jag och knuffade till honom
- Du ska få se vad mitt problem är sa Aron och började gå fram mot mig och Ellen kom springandes och ställde sig i mellan oss
- Vad f*n håller ni på med?! sa Ellen argt
- Jag försökte gå till dig men han stoppade mig och sa att jag ska låta dig vara sa jag
- Så då ska ni börja slåss? Slåss för mig? sa Ellen och såg argt på både mig och Aron
- Jag behöver inte det för du är redan med mig sa Aron och log mot Ellen
- Ärligt talat, jag vill inte ha någon av er när ni beter er såhär sa Ellen och gick ifrån stranden
Jag såg på alla andra som stod och tittade på oss. Jag kändes så otroligt mycket för det jag hade gjort. Det skulle inte förvåna mig om jag hade förlorat Ellen för vad Aron gjort. Jag måste hitta henne. Men hur.....
Ellens Perspektiv
Jag var så besviken och ledsen för hur killarna bettet sig. Jag visste inte änns att Aron var där. Det här börjar förvandlas till en mardröm istället för något fint. Jag gick mot bussen och jag fick samma känsla av att någon gick efter mig igen så jag vände mig om flera gånger men det var ingen där nu heller. När jag vände mig tillbaka så stod Eric framför mig och jag skrek till.
- Förlåt, lugn det är bara jag sa Eric och såg på mig
- Såg du....såg du någon bakom mig? sa jag och såg på Eric
- Nej, vad pratar du om Ellen..........
Detta är kapitel 9 av We are Beautiful. Jag vet jag vet att det är väldigt försenat men problemet är att i lördags var jag på sommarkrysset och jag har skrivit så otroligt mycket och det var halv klart i fredags men eftersom jag inte fick upp det i lördags så ja, blev det såhär. Jag hoppas ni förlåter mig. Jag ska skärpa mig jag lovar. Men kapitel 10 kommer tidigast idag(måndag) annars kommer det på tisdag. Och då kommer ni bla få veta vad som händer med Ellen? Varför får hon hem blommor och presenter? Är det Eric som skickar dom? Hur blir videon och vad händer på Ellens nästa modeplåtning? Och varför får inte Eric tag i henne? Har det hänt någonting? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 10 som kommer tidigast idag(måndag) annars tisdag.
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Kommentarer
Nadja säger:
Jätte bra!!
emelie säger:
Så Spännande!!!! längtar till nästa
Trackback