Imagine - Kapitel 57
- Can you please stop saying that and tell me why you wanted to talk to me and see me? sa jag och stannade
- You already know why sa Paul
- What are you talking about? How can i know why you wanted to talk to me? sa jag lite irriterat
- Because i want you back......
Elenas Perspektiv
- Because i want you back sa Paul och log
- Omg, no.no.NO, please dont do this to me sa jag
- Elena, please, just listen to me sa Paul och gick fram mot mig
- I dont wanna hear what you have to say about that. I cant do this right now sa jag surt
- Elena, i know what i said to you the last time i saw you but i was feeling hurt. But i love you so much still sa Paul
- Paul, please i cant deal with all of this right now. Its to much sa jag och försökte dra mig undan
- Did you feel anything for me or was it just all a game? sa Paul
- What are you saying?! Of course i loved you but it was so strange everything that happend between us sa jag
- Ok, but i want you back in my life because i love you so much and i really mean it sa Paul
- Listen to me, im pregnant and engaged to Eric sa jag
- I dont care about all those things. I just want you back. We can be a family sa Paul och tog min hand
- Im going back to the house now sa jag och drog åt mig handen
Jag gick tillbaka till huset och jag hörde Paul ropa mitt namn flera gånger när jag gick men jag orkade inte vända mig om och se på honom. Jag kan inte förstå att han bara har mage att komma hit och säga att han vill ha mig tillbaka och säga att vi ska bli en familj. Det funkar inte så. När jag kom tillbaka så öppnade jag dörren och gick in till huset. Eric stod i köket och gick in och tog en flaska vatten ur kylen och Eric såg frågande på mig.
- Vart har du varit? sa Eric och såg på mig
- Ute, jag tog en promenad bara sa jag och tog lite av vattnet
- Själv? Jag trodde du ville vila sa Eric
- Okej, Paul kom hit och han ville prata med mig så vi tog en promenad sa jag
- Va!? Han gjorde vadå?! sa Eric förvånat
- Han kom hit och ville prata och be om ursäkt för vad han sa sist sa jag
- Så du gick bara med honom ut? Visste han om sa Eric och nickade mor min mage
- Ja, Lily hade berättat det och att vi är förlovade. Jag måste väl kunna snacka med honom sa jag lite irriterat
- Vad ska ni prata om? Du kanske vill gå tillbaka till honom sa Eric lite små irriterat
- Det där var väldigt taskigt sagt! sa jag och försökte dölja hur ont det gjorde när han sa det
- Vad vet jag..du gick ju bakom hans rygg med mig sa Eric
- Fy f*n! Du är hemsk! sa jag och sprang upp på mitt rum och smällde igen dörren
Jag var så arg och ledsen för det Eric hade sagt till mig där nere i köket. Hur kan han bara tro att jag skulle gå tillbaka till Paul för att jag pratade med honom? Det sved i mitt hjärta och tårarna rann ner för mina kinder när jag satt på min säng. Ibland undrar jag om det verkligen ska fungera mellan oss....
Samtidigt i köket - Erics Perspektiv
Jag satt kvar i köket med Luffsen (Elenas katt) som strök omkring på golvet. Hur kunde jag bara hävt ur mig dom där sakerna? Jag blev väl svartsjuk antar jag. Men det var bara så jobbigt att höra att dom gått på en promenad och jag vet ju inte vad han sagt till henne.
- Hej, jag kanske stör sa Lena (Elenas mamma)
- Nej då, det är okej sa jag
- Jag hörde att ni bråkade lite förut. sa Lena
- Ja, hon träffade Paul och jag blev sur sa jag och såg ner i köksbänken
- Elena älskar dig väldigt mycket, och det gjorde hon när hon var med Paul också så det är därför hon blir så ledsen när du säger sånt där sa Lena
- Ja, men kan du inte förstå att jag blir orolig att hon ska gå tillbaka till Paul igen? sa jag
- Det tycker jag inte du ska oroa dig för alls. Det kommer hon inte sa Lena
- Ska komma ihåg det. Jo, Elena är väldigt ledsen att ni inte följer med på ultraljudet sa jag
- Jag vet, men jag kan inte ställa mig bakom det här. Först skulle hon gifta sig med Paul, sen är hon förlovad med dig och ni ska ha barn. Det känns som allting går lite för fort för mig sa Lena
- Jag antar det, men jag ville bara att ni skulle veta att hon är ledsen sa jag och log
- Jag förstår. Tack ändå sa Lena och jag reste mig upp från stolen
Jag gick sen upp till Elenas rum. Dörren var stängd men jag öppnade den försiktigt och gick fram till Elena som satt på sängen. Jag la min arm runt hennes axlar och hon tittade på mig och log lite. Jag gav henne en puss på kinden och det var som att det blev vårat förlåt. Hon la sen sitt huvud mot min axel och jag log. Det kändes så bra att vi var sams igen.
Ring ring ring ring ring ring
Elenas mobil började ringa och Elena tog snabbt upp mobilen och hon såg frågande på nummret som syntes. Det var som att hon inte kände igen det men hon svarade tillslut iallafall.
Elenas Perspektiv
- Elena speaking sa Elena när hon svarade
- Hello, im looking for an Elena Carlsson sa en man
- This is her sa jag och kände mig förvirrad
- Great, well we just got your pictures and Movies with your Movie makeup and we would love you to be on Our show sa mannen
- Wait a second, what are you talking about? sa jag oförstående
- My name is Adam Lake and im calling from the tv Chanel SyFy and we got pictures and Movies with you there you show your movie makeups that you Done sa Adam
- But i have not sent in any pictures or videos sa jag förvånat
- Oh, Well, there must be someone you want you to do This sa Adam
- I guess there is sa jag och log
- So, what do you say? sa Adam
- About? sa jag frågande
- Do you wanna be on the show? sa Adam
- You havent Said witch show get sa jag och skrattade
- Face Off, what do you say? sa Adam
- Can i call you back tomorrow with an answer? sa jag
- Of course. Call me tomorrow. Bye sa Adam och vi la på
Jag förstod ingenting. Vem hade skickat in bilder och filmer på mina sminkningar? Jag tittade bara på Eric och han såg frågande på mig.
- Vad var det där om? sa Eric
- Dom ringde från ett tv-program och dom ville ha med mig där. Jag förstod absolut ingenting sa jag
- Vadå för tv-program? sa Eric förvånat
- Face-Off, ett program där man tävlar i film makeup sa jag
- Wow, det är ju riktigt roligt. Varför har du inte sagt att du har sökt? sa Eric
- Det har jag inte, det är någon annan som har sökt åt mig sa jag
- Va? Vem då? sa Eric
- Så det är inte du? sa jag och satte mig bredvid Eric
- Nej, det kanske är någon annan. Men vad ska du säga nästa gång dom ringer? sa Eric
- Jag vet inte riktigt, men jag måste få tänka på det lite innan sa jag
- Okej, men jag kommer stötta dig vad du än väljer sa Eric och gav mig en kyss på kinden
Jag undrade vem som hade gjort det här. Det var samma tanke hela tiden först att det var någon av mina vänner men sen kom jag på vad mamma sagt om framtiden så det skulle inte förvåna om det är hon som skickat in det. Jag kände hur det sved i bröstet på mig när jag tänkte på det. Jag orkar inte med mer nyheter just nu....
2 veckor senare - Ultraljudet - Erics Perspektiv
Elena var i vecka 16 nu och idag skulle vi på ultraljudet men hennes föräldrar hade inte velat följa med. Och jag såg hur dåligt Elena mådde för det och vi stod i hallen och tog på oss skorna när Elenas pappa kom ut till hallen.
- Är det försent att följa med? sa Peter och log
- Det är klart du får. Men mamma? sa Elena och såg ledsamt på Peter
- Jag är ledsen, hon vill inte. Men jag kommer stötta er iallafall. Ska vi åka så ni inte kommer försent? sa Peter
- Absolut sa jag och tog Elenas hand
Vi gick sen ut till bilen och åkte till sjukhuset. Vi parkerade bilen och sen gick vi in och väntade en stund innan läkaren kom ut.
- Elena Carlsson? sa läkaren
- Yes, thats me sa Elena och log
- Nice to meet you, you can follow me here sa läkaren och vi gick in till ett rum
- You can Lay down here and pull up your shirt sa läkaren
- Can you give us some pictures? sa Elena och log mot mig
- Of course. Do we wanna know the sex of the baby or not? sa läkaren
- Vad säger du? sa Elena och såg på mig
- Jag vill gärna veta, vad vill du? sa jag
- We want to know. If it goes sa Elena och tog min hand
- Yes, we can see. So, its going to be cold now sa läkaren och la gelé på Elenas mage
- Now we can see a little bit on the screen sa läkaren
- OMG, can you see it? sa jag och såg på Elena som hade tårar i ögonen
- I do, dad, thats your grandbaby sa Elena och log mot Peter
- I cant believe it. Its a Miracle sa Peter
- It truly is. So, now we will see if it want to show anything sa läkaren
- Can you see anything? sa Elena och tryckte hårt min hand
- Yes, you are having a baby Girl sa läkaren
- A Girl? OMG, that is amazing sa Elena och jag gav henne en kyss
- We cant be More Exited now. sa jag och log stort
- Congratulations and everything looks normal and its going to be great sa läkaren och torkade sen bort gelén från Elenas mage
- Thank you so much sa jag och log
- Your Welcome, but if there is anything that happends then you have to call sa läkaren
- I will, Thank you again sa Elena och vi gick sen ut och fick med oss bilderna
Peter var väldigt tyst men han hade varit väldigt glad där inne hos läkaren och det kändes så otroligt bra att han valde att stötta oss nu. Vi åkte sen hem igen och Elena gick direkt över till Seth medan jag åkte till flygplatsen för jag skulle hämta våra flygbiljetter till Sverige för vi skulle åka om två dagar. Jag hoppas bara att allting ska vara så perfekt som det är nu. Fast jag måste erkänna att jag var lite orolig för det här med Paul. Någonting inom mig sa att han försöker få tillbaka Elena, men det kan inte stämma....
Senare hemma hos Seth - Elenas Perspektiv
- What? You want leave in to days sa Seth förvånat
- Why not? Eric has alot of work to do sa jag och skrattade
- Please, stay for about four More days, for me and all of your Friends sa Seth
- Ok, i will stay for about four days, but did you here that we are having a Girl? sa jag och log stort
- You are kidding?! That is gonna be the cutest baby ever. But can you Promise to stay 4 More days? sa Seth och stannade utanför vårat hus
- I Promise with all my heart. Thanks for Walking me Home sa jag
- Of course. See you soon babe! sa Seth och gav mig en kram
Jag skrattade bara och kramade om honom innan han gick iväg och jag gick in till huset. Eric var inte tillbaka ännu och pappa var ute på jobb. Mamma borde vara hemma men jag gick bara rakt ut till köket och tog lite vatten.
- Mamma är du hemma? ropade jag men fick inget svar
- Mamma?! sa jag igen
Jaha, hon verkar också vara ute. Jag gick in till vardagsrummet och fick en chock när jag såg att Paul satt i soffan. Han log mor mig och jag försökte få ner pulsen.
- You scared the life out of me sa jag och såg chockat på honom
- Im sorry, but your mom lett me in. She was going out but she Said that i could Wait for you sa Paul
- What do you want then? sa jag och satte mig bredvid honom i soffan
- I want you. I want you to be my girlfriend again. We dont have to get married again sa Paul
- Can you please stop This? Im Begging you sa jag och såg allvarligt på Paul
- I cant, because i love you to much sa Paul och la sin arm runt mina axlar
- Dont touch me! sa jag och reste mig upp och fick plötsligt ont i magen
- Elena please, we are made for etacher. You know that to sa Paul och gick fram mot mig
- Aahhh....it hurts...my stomic it hurts sa jag och tog mig på magen
- What? What are you saying? sa Paul och såg på mig
- Something is wrong...it hurts to bad.......
Detta är kapitel 57 av Imagine. Jag är så hemskt ledsen för att det inte kom upp i tid. Men jag skrev nästan hela kapitlet på torsdagen och hade bara slutet kvar på fredagen men när jag skulle spara det så blev det något fel på blogg.se och allt försvann så jag fick skriva om allting. Det är därför det kom så sent förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt för det!! Jag ska skärpa mig rejält nu!! Kapitel 58 kommer idag(söndag) och då kommer ni bla. Få veta vad som är fel med Elena? Kommer hon tacka ja till programmet? Får Eric veta vad Paul egentligen vill med Elena? Vad ska bebisen heta? Varför måste Eric och Elena stanna i fyra extra dagar? Vad har vännerna för överraskning till dom? Och vad händer när dom kommer till Sverige? Och varför skickar Elena hemliga sms och till vem? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 58 som kommer idag(söndag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Kommentarer
Nadja säger:
Bra!!
emelie säger:
så spännande!!! :D
Josefin säger:
grymt bra!!!<3
Trackback