Imagine - Kapitel 56
- Är du okej? sa Eric och såg på mig
- Ja, det är okej. Jag ropar om det är någonting sa jag och gav honom en kyss innan han reste sig upp från stolen
- Okej, vad ville ni säga? sa jag och förväntade mig det värsta
- För det första...HAR DU BLIVIT GALEN?!.........
Elenas Perspektiv
- För det första...HAR DU BLIVIT GALEN?! sa mamma
- Okej, för det första du behöver inte skrika och nej, jag har inte blivit galen sa jag
- Men kan du förklara för oss hur du tänker. Du är förlovad för andra gången och dessutom gravid sa pappa
- Jag älskar Eric, det gjorde jag redan första gången jag sa ja till Paul och det var ett misstag. Sen var det inte planerat att jag skulle bli gravid men jag är gravid nu och det får ni acceptera sa jag bestämt
- Ärligt talat Elena, jag kan faktiskt inte göra det. Jag kan inte acceptera det här. Vill inte du göra något med ditt liv? sa mamma
- På dig låter det som jag förstört mitt liv. Jag kan faktiskt bli makeup artist och nå mina drömmar även fast jag är gravid och förlovad sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Du har ju gjort det! Du är bara 18 år Elena! 18 år! sa mamma
- Kan du inte bara vara glad för min skull? sa jag och nu kunde jag inte hålla tillbaka tårarna
- Lilla gumman. Det är klart vi blir chockade men vi kanske ska lugna ner oss lite nu sa pappa
- Peter, lugna ner oss? Tycker du att det är okej att hon kastar bort hela sitt liv sa mamma
- Kan jag gå härifrån nu? Jag orkar inte höra på det här mer sa jag
- Nej, vi har inte diskuterat klart allt det här ännu sa mamma
- Elena, det bästa vore kanske om du stannade här ett tag sa pappa
- Vänta lite, stanna här? Hur länge då? sa jag förvånat
- Bara ett tag, det kanske är bäst så sa pappa
- Jag orkar inte med er två. sa jag och gick upp till mitt gamla rum och smällde igen dörren
Eric öppnade sen dörren och kom fram till min säng. Jag var bara ledsen och besviken på hur dom hade reagerat. Visst, jag visste att dom skulle bli arga men den som tog det sämst var ändå mamma. Hade jag inte redan flyttat hemifrån så skulle hon väl slängt ut mig. Eric torkade bort mina tårarna och höll om mig.
- Jag hörde sa Eric ledsamt
- Då hörde du också att dom vill att jag stannar här sa jag
- Vadå stannar här? sa Eric förvånat
- Dom vill inte att jag åker tillbaka till Stockholm utan stanna här ett tag sa jag och såg allvarligt på Eric
- Och det gick du med på?! sa Eric och flyttade sig ifrån mig
- Nej, jag sprang upp hit. Jag orkade inte med bråket sa jag
- Men tänker du stanna här? För det låter nästan som det sa Eric argt
- Det har jag aldrig sagt. Varför är du så arg? Jag säger ju bara vad dom sagt sa jag
- Jag måste gå ut en stund sa Eric och reste sig från sängen
- Då följer jag med dig sa jag
- Ensam. Jag vill vara ensam just nu sa Eric och gick ut genom dörren
Det kändes som hela min kropp ville explodera inom mig. Jag grät bara ännu mer och det kändes som alla var i mot mig just nu. Det knackade sen på dörren och pappa kom in. Jag orkade inte se på honom just nu. Och jag ville helst prata med Eric just nu. Undrar vart han tog vägen.....
Lite senare - Vid stranden - Erics Perspektiv
Jag hade gått ut därifrån för jag blev bara så grymt besviken och arg när Elena sa att hennes föräldrar vill att hon stannar tills dom rett ut allting. Jag vet hur det kommer bli, hon stannar för alltid och sen skulle det inte förvåna mig om hon blev tillsammans med Paul igen. Nej, nu är jag dum men jag vet inte vad jag ska säga till Elena för att få henne att förstå hur jag känner.
- Hey! Eric, what are you doing here? sa Seth och kom fram till mig och satte sig i sanden bredvid mig
- Thinking about some things. What are you doing? sa jag och såg på Seth
- I was just surfing. Where do you have Elena then? sa Seth och såg på mig
- She is Home, we told her parents today and it did not turn out well sa jag och såg med besviken blick på Seth
- Oh, yeah well Elena is just 18 years Old so i think they are concerned about her sa Seth
- Yes, i can understand that but now they want her to stay here and i mean what if she does? sa jag och såg allvarligt på Seth
- Then there is something you have to handel then. I mean have Elena Said that she will stay? sa Seth
- No, it was her parents who wanted her to stay here sa jag
- Well, if they want her to stay then she could always say no sa Seth och log
- I dont think that she will say that sa jag ledsamt
- Trust me, i know Elena sa Seth och log stort
Jag hoppas verkligen att Seth har rätt i att Elena inte tänker stanna här för jag orkar inte bråka med henne igen. Fast jag fattar inte varför hennes föräldrar vill att hon stannar? Jag menar Elena är ju förlovad med mig och vi ska ha barn tillsammans. Jag förstår inte varför det ska bli en så stor sak av det. Men nu blev det just det och jag hoppas faktiskt innerst inne att allt det här ska lösa sig. En gång för alla.
Senare på kvällen - Erics Perspektiv
Jag hade varit ute till sent på kvällen och det var släckt i hela huset. Men eftersom Elena hade gett mig extra nycklar så jag låste upp dörren och smög försiktigt in till huset och tog av mig skorna. Sen gick jag upp till Elenas sovrum och såg henne sova. Jag smög då försiktigt fram till henne och gav henne en puss på pannan och hon tittade försiktigt på mig.
- Vart har du varit? sa Elena och såg trött på mig
- Jag var tvungen att vara för mig själv en liten stund det var därför jag gick sa jag
- Hela kvällen? sa Elena och satte sig försiktigt upp i sängen
- Ja, jag blev ledsen och besviken när du berättade att dina föräldrar vill att du stannar sa jag
- Men det betyder inte att jag vill stanna här! Du måste försöka förstå hur dom känner sa Elena
- Det gör jag men att se dig så ledsen och jag blir samtidigt orolig att du ska bli stressad gör mig arg och ledsen sa jag
- Eric, jag vill inte stanna här men vi kanske kan prata om det imorgon för jag är väldigt trött sa jag
- Okej, vi tar det imorgon istället. sa jag och gav henne en kyss till
Jag tog sen av mig mina kläder och kröp ner bredvid Elena och jag la min hand över hennes midja. Jag gav henne en kyss på halsen innan jag slöt mina ögon och jag önskar och hoppas att allting ska vara så mycket bättre så vi slipper bråka mer. Efter mina tankar så somnade jag.
Nästa dag - Elena är ensam hemma - Elenas Perspektiv
Det hade blivit mer bråk på morgonen och det var inte roligt alls. Men jag hade önskat att dom iallafall kunde följt med oss till ultraljudet om 2 veckor för jag och Eric hade kommit övernens om att stanna här tills dess men dom vägrar. Jag kommer inte klara det här utan deras stöd och det gjorde mig bara ännu ondare när dom inte änns vill följa med dit. Jag var ensam hemma just nu för Eric var ute och handlade lite saker och mina föräldrar var på jobb. Jag ringde till sjukhuset för att se så jag hade en tid till ultraljud om två veckor här i LA.
- Annie speaking, what can i help you with? sa kvinnan
- Hello, my name is Elena Carlsson and i was just wondering if i still have an appointment for a sonogram in two weeks? sa jag
- Hold on a second and will check sa kvinnan
- Thank you sa jag och väntade en liten stund
- Yes, you have an appointment with Dr.Green in two weeks sa kvinnan
- Oh, Thank you for your help sa jag
- Happy to help. Bye sa kvinnan och vi la sen på
Jag la sen ifrån mig mobilen och gick in till vardagsrummet och satte mig i soffan och tog upp datorn och tittade runt lite på internet när det ringde på dörren. Jag reste mig upp från soffan och öppnade sen dörren.
- Hi Elena. sa Paul och log
- Hi..i guess, what are you doing here? sa jag och såg förvirrat på Paul
- I wanna talk to you. Can we take a walk? sa Paul och log
- Yes, of course we can sa jag och tog på mig ett par skor
- So, how did you know that i was here? sa jag
- I called Lily, i wanted your phone number to Sweden and she told me that you was here and also that you are engaged with him sa Paul
- Yes, i am engaged with Eric. Did she say anything Else? sa jag och svalde hårt
- No, what would that be? sa Paul och såg på mig
- That im 14 weeks pregnant sa jag och stannade till
- What? Your kidding! Oh, now i can see that you have a little bump sa Paul och log stort mot mig
- Yes, its Erics if you are wondering sa jag och gick vidare
- Are you sure about that? I mean we did stuff before the wedding sa Paul
- How can you even say that?! Yes i know that it is Erics because it happend in Sweden! Stop being so stupid please! sa jag och såg irriterat på Eric
- Ok, im sorry but it would not be so strange if it was mine sa Paul
- Can you please stop saying that and tell me why you wanted to talk to me and see me? sa jag och stannade
- You already know why sa Paul
- What are you talking about? How can i know why you wanted to talk to me? sa jag lite irriterat
- Because i want you back......
Detta är kapitel 56 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Nu är det bara 5 kapitel kvar av Imagine. Jag la till ett till så det blir 61 istället. Men hoppas det är okej för er. Men ja, jag hade tänkt få klaffandes här igår(måndag) men hade huvudvärk så orkade inte skriva klart allting. Men nu är det här och kapitel 57 kommer idag(onsdag) eftersom jag får vara hemma nu när jag är sjuk så skriver jag på dagarna. Men i kapitel 57 kommer ni bla.få veta vad Elena säger till Paul? Vad händer när Eric får veta att dom pratat? Kommer Elenas pappa och mamma acceptera allting? Följer dom med till läkaren? Och är det en pojke eller flicka? Och vem är det som ringer Elena och vad får hon för erbjudande?Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 57 som kommer idag(onsdag).
Tusen tusen tack för att ni står ut med mig! För jag inte alltid hinner få upp kapitlen när jag säger att dom ska vara här. Jag är så OTROLIGT GLAD för att ni STANNAR KVAR här på bloggen iallafall! Tuuuusen TUUUSEN tack för det! Jag ska skärpa mig jag lovar!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Kommentarer
Nadja säger:
Alltid lika bra!
Josefin säger:
Älskar det!!<3
Trackback