Imagine - Kapitel 52
Han är inte klok. När gjorde han det här? Jag måste springa ner och se det här närmare. Jag slet upp dörren och nästan hoppade ner för hela trappan och öppnade snabbt ytterdörren och tvärstannade när jag såg att någon stod där.
- Men....men har inte du åkt? sa jag och såg förvirrat på Eric
- Jag kom på att jag hade glömt något.......
Elenas Perspektiv
- Men...men har inte du åkt? sa jag och såg förvirrat på Eric
- Jag kom på att jag hade glömt en sak sa Eric och log mystiskt mot mig
- Vadå? sa jag och såg nervöst på Eric
- Dig. Jag kan inte åka till Sverige utan dig. Jag vill att du följer med sa Eric
- Vänta lite, menar du flytta dit? sa jag förvånat
- Ja, jag vill att du bor med mig. Vad säger du? sa Eric nervöst
- Hur skulle jag kunna säga nej till det? sa jag och log stort
- Menar du det? sa Eric och såg med världens största leende på mig
- Ja, jag menar det. Jag vill följa med dig till Sverige. sa jag och log
- Elena Carlsson, jag älskar dig så mycket sa Eric och lyfte upp mig i famnen
Jag skrattade lite och sen kysstes vi passionerat och Eric satte ner mig på en byrå i hallen och jag la mina ben runt hans midja och det kändes helt fantastiskt att allting börjar bli bra igen. Vi släppte sen varandra och jag hoppade ner från byrån.
- Jag måste nog packa. Eller du kanske åker före mig? sa jag
- Nej, vi åker tillsammans. Så om du vill hjälper jag dig gärna att packa sa Eric och log flörtigt
- Okej, men ingen söthet för då kan jag inte koncentrera mig sa jag och skrattade
- Haha, ok, vart har ni saltet isåfall? sa Eric och skrattade
- Haha, kom nu knäppis sa jag och vi gick upp till mitt rum
Vi hjälptes åt att packa ner mina kläder i två stora resväskor. Jag kunde inte förstå att jag återigen ska flytta till Sverige men den här gången ska jag bo med Eric. Jag hade sen bytt om till ett par Victoria Secret mjukbyxor och ett linne med Aladdin och Jasmine på. Eric hjälpte mig sen ner med väskorna och jag gav mamma och pappa en kram. Vi gick sen ut till bilen och la in mina väskor för att sen åka mot flygplatsen. Jag började må illa och det borde vara för resan, för att jag är nervös helt enkelt. För det kan inte vara något annat....
Erics Perspektiv
Vi körde mot flygplatsen och det kändes helt fantastiskt att Elena ska följa med till Sverige. Men hon verkade inte må så bra. Hon såg trött ut och sen hade hon sagt att hon mådde illa förut. Men det är säkert för varken hon eller jag vet hur det ska bli i Sverige.
- Kan du stanna bilen? sa Elena
- Ja, men vad är det gumman? sa jag och såg Elena hoppa ut ur bilen när jag stannade vid en parkeringsplats
- Det är okej sa Elena och sprang bort en bit
Jag såg hur hon böjde sig framåt och förstod att hon spydde. Det här kan inte bara vara nerverna eller nervositet. Tänk om hon är allvarligt sjuk eller någonting? Elena gick sen tillbaka till bilen och jag såg oroligt på henne men hon log bara på mig. Jag startade sen bilen och vi åkte mot flygplatsen iallafall. När vi kom dit så checkade vi in och jag försökte hjälpa Elena hela tiden för jag såg att hon var trött och mådde dåligt. Men jag hoppas det blir bättre när vi kommer till Sverige.
2 dagar senare - Erics Perspektiv
Jag skulle egentligen vara i studion just nu men jag kunde inte slita mig från Elena. Hon hade varit sjuk i två dagar nu men jag hoppas det ska bli bättre snart. För det måste det bli. Elena log mot mig och jag gav henne en passionerad kyss och hon drog mig närmare sig och jag la mig över henne och vi kysstes mer och mer men sen helt oväntat knuffade hon undan mig.
- Förlåt...sa Elena och sprang snabbt upp ur sängen och in till badrummet
- Du kanske har blivit matförgiftad sa jag
- Ja,eller det var din parfym som gjorde mig illamående sa jag
- Va? Det låter lite konstigt faktiskt sa jag förvånat
- Jag vet. Men det var det jag blev illamående av. Men du kanske måste gå nu? sa Elena och la sig bredvid mig igen
- Ja, egentligen så måste jag det. Men jag vill hellre stanna här och se till att du inte blir sämre sa jag
- Men älskling, gå nu för jag klarar mig. Jag lovar. Jag ringer dig om det här någonting sa Elena
- Lovar du att det är okej? sa jag och reste mig upp från sängen
- Jag lovar. Älskar dig sa Elena och vi gav varandra en kyss innan jag gick ut till hallen
Jag hade tagit på mig ett par jeans, en hit tröja med trycket 99 problems på och en svart kofta med luva. Sen tog jag även på mig min svarta keps och gick in till Elena en sista gång.
- Är du säker på att du klarar dig? sa jag igen
- Ja, jag är säker. Gå nu innan dom ringer dig sa Elena och skrattade
- Ok, men lova att du ringer om det är någonting sa jag
- Jag lovar. Jag älskar dig sa Elena och log
- Och jag älskar dig sa jag och gick ut till hallen
Jag tog på mig skorna och gick ut genom dörren. Jag låste efter mig och sen skyndade jag mig ner för trapporna och ner till bilen. Jag hoppade sen in och åkte iväg till studion. Jag tänkte bara på Elena och det kändes väldigt konstigt för hon verkade inte vilja prata med mig om att hon kanske har fått maginfluensa. Tänk om hon vet att det är något annat? Jag skulle inte klara att förlora henne...jag måste snacka med J-son när jag kommer till studion. Han kanske vet om jag bör oroa mig eller inte....
Lite senare hemma i Erics lägenhet - Elenas Perspektiv
Jag gick upp från sängen och gick in till badrummet. Jag letade sen fram testet jag köpt i min sminkväska. Jag var både sen och mådde illa så det kan bara betyda en sak. Men jag ville inte säga någonting till Eric förens jag är säker. Jag gjorde testet och väntade i 20 minuter innan resultatet kom fram. Jag fick ingen luft och gick snabbt ut och ringde Lily i LA.
- Snälla...snälla svara viskade jag
- Hmm....hello sa Lily trött
- Sorry, did i wake you? sa jag nervöst
- No, its ok. Whats wrong? sa Lily oroligt
- Well, Ive been feeling sick and all that so i took a pregnancy test sa jag
- OMG, are you? sa Lily chockat
- Yes, im pregnant sa jag ledsamt
- But why are you sad? You should be Happy sa Lily glatt
- Normaly i would be so Happy, but not now sa jag
- What do you mean? sa Lily nervöst
- Im not sure That Eric is the father........
Detta är kapitel 52 av Imagine. Förlåt att det tagit så sjukt lång tid att få upp det men jag fick totalt hjärnsläpp igår kväll. Jag kom inte ihåg vad jag skulle skriva så det var därför det tog tid. Men kapitel 53 kommer inte förens sent på söndag. För imorgon ska jag på Justin Timberlake och på söndag SDA. Men jag kan inte avslöja vad som händer då. Men hoppas ni orkar vänta. Men det kommer på söndag!
Tusen tusen tack för att ni står ut med mig! För jag inte alltid hinner få upp kapitlen när jag säger att dom ska vara här. Jag är så OTROLIGT GLAD för att ni STANNAR KVAR här på bloggen iallafall! Tuuuusen TUUUSEN tack för det! Jag ska skärpa mig jag lovar!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Kommentarer
Josefin säger:
Så bra!!!❤️ längtar tills nästa!
Nadja säger:
Jätte bra!!!
emelie säger:
SÅÅÅÅÅÅÅÅ BBBBBBBBBRRRRRRRRAAAAA!!! och vilken chock på slutet :O:O:O:O
Trackback