Imagine - Kapitel 45
- Varför då? Vad är det som är så....hemligt? sa jag och såg på Paul
- Eric? What are you doing here? sa Paul och såg på mig sen Elena
- I want to talk to Elena sa jag och såg på Elena
- Elena, can you please explaine to me what hi is doing here?! sa Paul
- Ska du eller jag berätta? sa jag och såg på Elena som blev mer nervös
- Well.......
Lite tidigare - Elenas Perspektiv
När Eric bara klampade in i lägenheten så blev jag väldigt chockad och nervös för jag visste inte hur Paul skulle reagera.
- Det passar inte så bra nu sa jag och gick efter Eric in till vardagsrummet
- Varför inte, vad är det som är så...hemligt? sa Eric och såg på Paul
-Eric, what are you doing here? sa Paul och såg på mig
- Elena, can you explaine what he is doing here? sa Paul
- Ska du eller jag berätta? sa Eric och såg på mig
- Well...i think Eric just came by to say hi sa jag och log mot Paul
- Ok, so you have not been seeing him while you Were here? sa Paul
- Of course not. But if it is ok, i wanna go out for a walk to talk with Eric sa jag
- Of course its ok. I love you sa Paul och gav mig en kyss innan jag gick med Eric ut till hallen
- Vad sjutton håller du på med? sa Eric medan jag tog på mig skorna
- Kan vi bara gå ut först! sa jag irriterat
Vi gick ner för trapporna och ut på gatan. Vi gick en bit bort från huset och sen stannade vi och jag visste inte om jag skulle vara glad eller arg på Eric för att han bara kom sådär.
- Vad håller du på med? Du kan inte bara klampa in sådär sa jag
- Men du ska få krossa mitt hjärta gång på gång sa Eric
- Va? Vad snackar du om? sa jag och såg oförstående på Eric
- Fattar du hur mycket du sårade mig när du sa att allting var ett misstag?! Sen när jag kommer hit för att snacka med dig så är han här sa Eric besviket
- Jag visste faktiskt inte att han skulle komma hit sa jag i försvar
- Men du visste tydligen att det var ett misstag det som hände mellan oss sa Eric
- Jag är ledsen för det jag sa. Men du måste förstå mig också sa jag
- Vad är det jag ska förstå?! Du är med mig sen säger du att det är ett misstag hur tycker du jag ska ta det? sa Eric
- Jag tänker inte prata med dig när du skriker åt mig sa jag och började gå därifrån
- Ska du berätta för honom? sa Eric bakom mig
- Nej, det tänker jag inte göra. Och du säger ingenting till honom sa jag bestämt
- Vet du, jag börjar nästan hata att jag älskar dig så mycket sa Eric
- Försöker du såra mig nu? sa jag och kände hur det sved inom mig
- Nej, absolut inte. Men du verkar ju vilja såra mig hela tiden. Så så kanske vi har sårat varandra tillräckligt mycket nu sa Eric
- Tydligen, du slipper se mig igen efter 3 veckor. Hej då sa jag och gick med snabba steg tillbaka till lägenheten
Jag var så arg och besviken på hur det hade slutat mellan mig och Eric. Jag gjorde verkligen allt för att han och jag skulle kunna vara vänner men han vill inte vara min vän. Det förstår jag mycket väl. Jag skulle heller inte vilja vara vän med mig efter allt det jag ställt till mig. Jag hoppas bara att han en dag ska förlåta mig....innerst inne iallafall....
Samtidigt utanför Elenas lägenhet - Erics Perspektiv
Jag sparkade till en papperskorg som stod där och jag kände bara mer och mer att jag hatar att jag älskar henne. Varför måste jag älska henne när hon behandlar mig som jag inte är värd någonting alls? Men det är ändå henne jag Imagine. Om hon ändå kände samma sak. Jag hoppade sen in i bilen och åkte hem till lägenheten. Jag hade ingen lust att träffa någon just nu. Jag parkerade bilen utanför och gick sen upp till min lägenhet och låste upp dörren. Jag tog sen av mig skorna och låste dörren bakom mig. Jag kastade mig sen på soffan och jag zappade lite på tv:n.
Ring ring ring ring ring (Mobilen ringer)
Jag tittade bara lite tröttsamt på mobilen och det stod "Tomas Ringer". Och jag hade egentligen ingen som helst lust att svara men jag var tvungen.
- Ja, det är Eric sa jag lite nerstämd
- Hej det är Tomas. Hur är det? Du låter lite nere sa Tomas
- Nej, jag är lite trött bara. Var det något viktigt? sa jag
- Ja, två ganska viktiga saker, i övermorgon har du en liten konsert och sen om lite drygt 4 veckor ska du till L.A. sa Tomas
- Vänta lite, varför ska jag dit? sa jag och kände hur jag ville skrika aldrig i livet
- Du har blivit inbjuden till Teen Choice Awards. Det är flera svenska artister som ska gå så du är också inbjuden sa Tomas
- Ärligt talat, finns det något sätt som gör att jag kan strunta i det? sa jag
- Nej, tyvärr inte. Jag trodde du skulle bli glad. Du får ta med en dejt. Ja, vi vet nog vem det blir sa Tomas
- Jag och Elena är inte tillsammans mer sa jag surt
- Jag vet det, jag tänkte kanske på Stina sa Tomas
- Inte hon heller. Jag går själv. Det ordnar sig sa jag
- Ok, då ska jag inte fråga mer. Men kan du komma upp till mig på kontoret imorgon så ska jag förklara mer sa Tomas
- Ja, jag kommer dit sa jag och bet mig lite lätt i läppen
- Bra, vi ses imorgon på mitt kontor runt 13.00 sa Tomas
- Det funkar hur bra som helst sa jag och vi la sen på
Jag hade ingen som helst lust att åka till Teen Choice Awards för jag vet mycket väl vilka som kommer vara där. Varför ska jag behöva sitta där och se hur han tackar Elena för allting och jag ska bara sitta där och le. Jag förstår faktiskt inte att jag sa ja. Men jag måste gå med någon, jag vill inte gå ensam för det skulle bara göra mer ont då. Speciellt när Elena ska gå med Paul. Jag vet inte hur jag ska göra....för just nu så känns det bara sjukt jobbigt.
Samtidigt hemma hos Elena - Elenas Perspektiv
Jag och Paul satt tillsammans i soffan och jag lutade mitt huvud mot hans axel. Det hade gjort så ont i mig när han sa att han börjar hata att han älskar mig då förstod jag hur illa jag gjort honom. Det finns ingen chans att han kommer förlåta mig eller änns kunna lita på mig igen. Jag kanske måste förstå hur dum jag varit och ta tag i det eller så måste jag gå vidare, vilket jag inte heller kan göra.
- What did he want? sa Paul
- Just ask me about something, its not important sa jag
- Are you sure? Because you look a little sad sa Paul
- Yes, it was just something tht he Said that made me think sa jag
- And what was that? sa Paul och såg på mig
- Nothing important. I dont wanna think about that right now when im with you sa jag
- Ok, i wont push you sa Paul och jag kröp in i hans famn
Vi satt och tittade lite på tv:n och det gjorde bara ont i hela kroppen. Erics ord gick inte riktigt ut från mitt huvud. När vi var tillsammans så trodde jag alltid att det skulle vara jag och Eric för alltid men nu vet jag inte längre. Jag känner mig bara så otroligt förvirrad. Om jag bara kunde förstå vad jag vill......
2 dagar senare - Eric ska sjunga Imagine på spelning - Erics Perspektiv
Jag satt med gitarren i mitt knä och såg ut över publiken. Jag hade försökt att inte tänka på Elena under hela dagen och det hade fungerat tills nu när jag ska sjunga Imagine. Jag tog mikrofonen lite närmare mig och jag bet mig lite lätt i läppen.
- Den här låten vill jag tillägna en mycket speciell person. Jag tog emot ett dåligt råd och pga det förlorade jag någon som stod mig väldigt nära. Elena, du är den som jag Imagine, den här låten är för dig sa jag
Jag började sen spela och jag fick hålla tillbaka tårarna under hela låten. Det sved i mig varje gång jag sjöng och det var helt sjukt jobbigt. När vi sedan var klara så var jag tvungen att gå ut från scenen för att ta lite ny luft och lugna mina nerver. Jag var skakig i hela kroppen och när det kändes okej så gick jag ut på scenen igen. Nu kör vi igen...
3 veckor senare - Elena ska ta studenten från skolan - Elenas Perspektiv
Idag var dagen då jag skulle ta emot mitt diplom från makeup skolan. Och sen någon timme efter det så ska jag åka tillbaka till L.A. Jag låg i sängen och tittade upp i taket och jag tänkte på om jag ska berätta för Eric att jag åker eller inte. Medan jag låg där så pep det till i min mobil och jag tog upp den från nattduksbordet och såg att jag fått ett sms från Ellie.
" Innan du tänker på vad du ska göra så ska du se detta"
Jag förstod ingenting. Det var en länk till en video och när jag såg videon så fick jag ont i magen. Erics ord på scenen gick rakt in i mig och jag visste inte vad jag skulle känna längre. Allting bara snurrade inom mig och jag visste att jag måste prata med honom. Jag kastade på mig kläderna och skorna för att se skynda mig till skolan för att ta emot diplomet och för att sen skynda mig till studion. För jag måste prata med Eric nu.
Inne i studion - Erics Perspektiv
Jag satt och skrev lite på några nya låtar när Anton kom in och såg på mig. Jag tittade frågande på honom och jag förstod ingenting.
- Var det något speciellt? sa jag
- Ja, du har besök. Hon väntar på utsidan sa Anton
- Hon? sa jag förvirrat
- Ja, du borde gå ut sa Anton
Jag förstod absolut ingenting. Jag gick ut till utsidan och när jag fick se Elena så var det som att jag ville springa in igen men kroppen rörde sig inte ett steg. Jag tittade bara på henne och hon kom fram mot mig. Hon gav mig en kram och jag gav henne en tillbaka.
- Jag trodde inte du var kvar sa jag
- Nej, jag ska åka snart. Jag ville bara säga att jag såg videon sa Elena
- Vilken video? sa jag och såg frågande på Elena
- Det du sa när du sjöng Imagine. Du ska veta att det aldrig var meningen att såra dig. Jag trodde verkligen att det skulle vara du och jag för alltid men ibland har man kanske fel sa Elena
- Kanske det. Men nu vet du hur jag känner. Och jag kan inte göra mer nu. Vi kanske ses någon gång sa jag ledsamt
- Klart vi gör. Jag kommer sakna dig iallafall. Hej då sa Elena och smekte min kind och gav mig en puss på kinden
Jag la handen mot min kind och det kändes som jag lyste upp. Jag såg efter henne när hon gick iväg och jag torkade tårarna som kom ner för mina kinder. Jag tänker inte ge upp hoppet om att det en dag ska bli hon och jag igen. Jag kanske kan få chansen på Teen Choice Awards. Jag menar Paul och Elena bor ju inte ihop och är inte förlovade, så jag har väl en chans ändå?......
Middagsdags i L.A. - Elenas Perspektiv
Jag och Paul var ensamma i mina föräldrars hus idag och det kändes helt fantastiskt. Vi skulle äta middag och vi hade hjälpts åt att göra i ordning maten och jag skulle duka fram.
- So, what do we need? Oh, the forks and knifes sa jag och öppnade kökslådan
- Oh, no Wait not that one sa Paul bakom min rygg
Jag tog upp asken som låg i lådan och jag stod bara och tittade på den utan att öppna den. Jag vet inte vad som hände inom mig men det var som att hjärnan lät min mun röra sig utan att jag tänkte på vad jag sa själv.
- Yes, im saying yes sa jag och vände mig om mot Paul
- But you havent even opened it sa Paul och skrattade
- I dont have to, i say yes, Yes Paul Wesley, i will Marry you.....
Detta är kapitel 45 av Imagine. Jag är jätte ledsen att det inte kom i måndags men ja, det blev lite längre än jag först hade tänkt så det var därför jag inte hann skriva klart det förens idag (tisdag). Men jag ska skärpa mig. Ja, nu börjar det verkligen hända saker. Och i kapitel 46 som förhoppningsvis kommer idag(onsdag) kommer ni bla. Få veta vad som händer på Teen Choice Awards? Hur reagerar Eric på Pauls tal? Kommer han någonsin få tillbaka Elena nu? Och varför beter sig Elena så konstigt kring Paul? Och varför träffar hon Eric i hemlighet? Och varför springer Eric in till...ja vart då? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 46 som kommer idag(onsdag). Hoppas jag.
( Jag vet att många kanske tycker det är för lite Eric och Elena men det kommer snart mer med dom tillsammans jag lovar! )
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Kommentarer
Nadja säger:
Jätte jätte bra!!!!
Josefin säger:
Super bra!!!!<3
Josefin säger:
Super bra!!!!<3
emelie säger:
omg!!!!!! så spännande :D:D
Trackback