Imagine - Kapitel 59
- Vad är det som har hänt? sa Elena och såg på mig när hon kom in till sovrummet
- Vad som har hänt? VAD SOM HAR HÄNT?! sa jag argt och ledsamt
- Varför....har du...läst mina sms? sa Elena........
Elenas Perspektiv
När jag kom ut från duschen så var det knäppt tyst i sovrummet. Jag gick in dit och såg Eric sitta med min mobil i handen och det gjorde så ont i hela kroppen och jag förstod vad som hänt.
- Vad är det som har hänt? sa jag och såg på Eric även fast jag visste vad som hänt
- Vad som har hänt? VAD SOM HAR HÄNT?! sa Eric argt och ledsamt
- Varför....har du...läst mina sms? sa jag och visste svaret redan
- Ja, den pep och jag skulle stänga av ljudet när jag såg mitt namn och sen råkade jag läsa det som stod sa Eric
- Jag kan förklara sa jag och såg ledsamt på Eric
- Förklara? Vadå? Att du fortfarande är kär i Paul. Ja, det kan ju vara intressant att höra hur du ska förklara det sa Eric hånfullt
- Det var inte meningen att jag skulle känna såhär men den jag älskar mest av allt är ju dig sa jagoch försökte hålla tillbaka tårarna
- Elena, jag orkar inte mer. Jag älskar dig det gör jag verkligen men jag klarar inte av det här mer. Jag måste få vara ensam ett tag sa Eric och gick upp från sängen
- Vänta, du kan inte bara gå sa jag ledsamt
- Elena, jag tänker göra det här en gång till så, jag går hellre ut till studion en stund sa Eric och tog snabbt på sig sina kläder och gick ut till hallen
- Men ingenting har ju hänt! Eric, snälla sa jag och nu kunde jag inte hålla tillbaka tårarna mer
- Låt mig vara! sa Eric och tog på sig skorna och gick ut genom dörren och smällde igen dörren hårt
Jag kände hur tårarna forsade ner för mina kinder. Vad hade jag gjort? Jag måste verkligen vara en total idiot. Hur kunde jag skriva till Ian att jag älskar både Eric och Paul? Och hur kunde jag änns skicka smsen till Paul? Jag måste vara knäpp. Och nu har jag med största sannorlikhet förlorat Eric och kommer bli ensam med Aurora. Jag kan inte stanna kvar här. Jag reste mig upp från golvet som jag satt på och gick ut till köket. Jag letade reda efter papper och penna och skrev sen ett brev till Eric.
Brevet
Eric, jag vet att jag sårade dig så otroligt mycket. Jag kan inte göra det ogjort på något sätt men jag kan bara säga en sak och det är att jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Det finns ingen som fått mig att le som du och jag älskar dig verkligen. Men när allting bara rasade mellan oss så fanns Paul där och mina känslor som jag hade för dig överförde jag till honom. Sen dess har jag inte kunnat släppa honom. Jag önskar bara jag kunde få allting ogjort. Jag älskar dig verkligen men det kanske är bäst såhär ändå. Att vi går skilda vägar.
Men glöm inte att jag älskar dig. För mig kommer du alltid vara prinsen i den skinande rustningen. Jag åker tillbaka till LA för gott nu. Förlåt igen för allt jag gjort. Lovar att inte göra dig illa mer. Förlåt mig. Jag lämnar tillbaka ringen och hoppas det ska bli bättre såhär. Förlåt, Elena
Jag gick sen in och packade ner allt som jag kunde få med mig. Det var både mina och Auroras kläder men dom stora sakerna fanns fortfarande kvar i LA. Mina föräldrar skulle skicka dom senare men nu behöver dom inte det längre. När jag packat klart så tog jag på mig skorna och sen gick jag ut genom dörren och när jag stängde dörren så kändes som jag stängde mitt liv med Eric, för alltid......
Samtidigt i studion - Erics Perspektiv
Jag var så arg och ledsen när jag kom till studion. Det kändes nästan som det värkte i mig. När jag kom till studion så smällde jag igen dörren bakom mig och alla som var där hoppade till.
- Okej, det var värst vad sur du är sa J-son
- Det kan man säga. Jag är inte speciellt glad just nu sa jag surt
- Törs man fråga vad som hänt eller åker man ut då? sa J-son och skrattade
- Elena är fortfarande kär i den där Paul! Jag vill aldrig mer se henne sa jag argt
- Va? Men du kan inte mena allvar. Hon väntar din dotter sa J-son
- Jag kan inte se henne mer. Jag ska försöka göra allt för att få träffa Aurora men Elena kan dra sa jag och slog till bordskivan
- Eric lugna ner dig lite nu. Det här är inte så lätt för henne heller. sa J-son allvarligt
- Hon smsade med honom i smyg och dessutom smsade hon med hans vän. Ska jag bara ta det? sa jag
- Självklart inte, men du friade ju till henne även fast hon varit tillsammans med Paul, jag menar det måste ju ändå finnas en gnista kvar mellan er sa J-son
- Det spelar ingen roll vad du säger. Jag vill inte se Elena igen. Kan vi jobba nu? sa jag och satte mig ner på stolen
Jag var fortfarande så arg och ledsen att jag knappt kunde jobba heller. Det gjorde bara så ont hela tiden. Men nu ska Elena vara ute ur mitt liv. Jag kan inte förlåta henne ännu en gång. Det spelar ingen roll hur mycket jag faktiskt älskar henne men jag kunde inte förlåta henne iallafall. Hur mycket jag än ville....
18 veckor senare - Elena är med Lily på stranden - Elenas Perspektiv
Lily hade tvingat med mig ner till stranden idag. Jag hade mest varit hemma och deppat. Jag hade försökt att ringa till Eric i flera veckor men han ville fortfarande inte svara och hade han gjort det hade han bara skällt ut mig. Mina föräldrar hade gjort i ordning ett rum till Aurora och det var rosa och prinsess tema i hela rummet men jag önskade mest att det var hemma hos Eric det såg ut så. Och inte här. Jag var nu i vecka 34+5 så jag var snart på väg in i vecka 35 och det är inte långt kvar tills Aurora ska komma men att Eric ska vara här då det tror jag inte.
- Earth to Elena, do you hear me? sa Lily och skrattade
- Im sorry, i was just thinking about sa jag och såg på Lily
- Eric, i know that you do. But do you really think that he will forgive you? sa Lily
- No, i know that he wont forgive me. But i cant help that i still love him sa jag argt
- I didnt mean anything stupid but you have to move on now sa Lily
- If you tell me how then i can try and do that sa jag surt
- I cant tell you Whats right or wrong but it hurt to see you like This sa Lily
- I was just hoping that we would be a family and now...he hates me. And you know what? I dont blame him sa jag och såg på Lily
Samtidigt i Sverige - Erics Perspektiv
Jag hade jobbat hela tiden sen jag hade kommit hem och sätt brevet från Elena. När jag läste det så var det som att jag inte kunde förstå hur hon bara kunde dra från allting. Det gör jag visserligen inte nu heller men att inte få veta hur min dotter mår eller om hon änns blivit född gör mig mer ledsen. Och varje gång Elena ringt så har jag varit arg eller lagt på.
Jag satt på ett fik nu med Alex och Fredrik. Det kändes skönt att få komma ut från både lägenheten och studion. Men jag var nog inte världens roligaste sällskap heller för jag sa nästan ingenting. Det var verkligen som mitt liv hade slagits i spillror och bitarna var så trasiga att man inte kunde limma ihop dom.
- Men alltså varför ringer du inte till henne? sa Fredrik
- Va? sa jag och såg frågande på Fredrik
- Ring henne. Du är inte dig själv sa Alex
- Aldrig i livet. Jag tänker inte ringa henne. sa jag surt
- Så du tänker bara sitta här och aldrig mer förlåta henne sa Fredrik
- Du, det var inte jag som smsade med mitt ex och skrev att jag fortfarande var kär sa jag
- Ok, vi förstår att du blev sårad men hon gjorde ju ingenting. Hon vill ju vara med dig sa Alex
- Hade hon verkligen velat det så hade hon inte skrivit att hon var kär i honom fortfarande sa jag
- Så du kommer verkligen aldrig, aldrig någonsin förlåta henne igen? sa Fredrik bekymrat
- Ärligt talat....jag tror inte det sa jag och svalde hårt
4 veckor senare i LA - Elenas Perspektiv
Jag skulle precis gå och lägga mig när det började göra så ont i magen. Jag var i vecka 39 och med tanke på all stress jag varit med om så trodde jag att det var något med det att göra igen men den här gången kom dom och sen försvann dom igen. Jag ropade på mamma som kom inspringandes till mitt rum.
- Hur är det gumman? sa mamma och såg på mig
- Det gör ont i magen...sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna för smärtan
- Får jag känna? sa mamma och la sin hand mot min mage
- Elena, du har värkar, det är dags nu sa mamma allvarligt
- Va? Nej, det kan inte vara det sa jag och såg med rädd blick på mamma
- Vi måste till sjukhuset nu. Vänta här medan jag hämtar din väska sa mamma
Jag stod kvar i mitt rum och mamma väckte snabbt pappa som kom in till mitt rum och såg till att jag mådde bra. Dom hämtade sen mina saker och vi hoppade in i bilen och körde mot sjukhuset. Även fast det antagligen inte var någon ide så skrev jag ett sms till Eric.....
Samtidigt i Sverige - Erics Perspektiv
Jag satt och spelade FIFA med killarna när min mobil började pipa. Jag pausade i spelet och tog upp mobilen. När jag såg att det var från Elena så tänkte jag nästan ta ner det igen men sen såg jag något i smset och öppnade det ändå.
Smset
Vet att du inte kan göra något ändå men är på väg till sjukhuset. Har värkar och Aurora kommer födas snart. Tänkte du kanske ville veta....
Jag satt och tittade på smset flera gånger och jag försökte få in det i mitt huvud. Alex och dom andra tittade lite frågande på mig och jag fick inte fram ett ord.
- Vad är det med dig? Det ser ut som du sett ett spöke sa Alex
- Det var Elena, hon har värkar och är på väg till sjukhuset sa jag
- Va? Men shit det är ju helt fantastiskt sa Jason
- Ja, men det är som hon skrev jag kan inte göra någonting härifrån sa jag och kände hur ont det gjorde inom mig
- Är du knäpp? Ska du inte åka ner dit till din dotter som snart ska födas för du inte vill se Elena? sa Fredrik argt
- Jag...jag vet faktiskt inte sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Är det viktigare att undvika Elena..eller att träffa din dotter?.........
Detta är kapitel 59 av Imagine. Nu är det bara två kapitel kvar. Men tyvärr så kommer ni få vänta på kapitel 60 tills på torsdag för jag ska på bio idag(onsdag). Men jag hoppas det är okej. Jag kommer inte avslöja vad som händer i nästa kapitel heller för att inte förstöra spänningen. Också på torsdag kommer lite info om nya give away novellen Without You som är till Moa. Hoppas ni tyckte om det här kapitlet och att ni ska tycka om den andra novellen med :) Två kapitel kvar....:D
Glöm aldrig att UTAN ER ÄR JAG INGENTING!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Kommentarer
Nadja säger:
Jätte jätte bra!
Josefin säger:
Super duper bra!!!
emelie säger:
SÅÅÅÅÅ!!!! SPÄNNANDE!!!!!!!!!
Trackback