Still Loving it - Kapitel 39
- Aahj, aj sa jag och tog mig för magen och nu drog det ordentliget i magen. Det gjorde så ont att jag la mig ner på gungan och kände hur tårarna rann
- Stella vad är det som är fel? Stella, vad händer?........
Erics Perspektiv
- Stella, vad är det som händer? sa jag och ställde mig upp från gungan och ställde mig vid hennes huvud
- Det gör så ont...i magen sa Stella och hon grät
- Kom jag ska hjälpa dig upp i min famn så kör jag dig till sjukhuset sa jag och lyfte upp Stella i famnen och jag skyndade mig så fort jag kunde till bilen
Jag la in Stella i baksätet och jag körde det fortaste jag kunde till sjukhuset och sen lyfte jag in henne och gick fram till sköterskan som fanns där och bad dom hjälpa mig.
- Vad är det som hänt? sa sköterskan
- Hon är gravid i vecka 4 och hon har smärtor i magen säger hon sa jag
- Lägg henne på den här britsen så ska vi undersöka henne sa sköterskan och jag gjorde som hon sa
- Får jag följa med? sa jag och såg oroligt på Stella
- Nej, tyvärr, du får vänta här så kommer vi snart sa sköterskan och körde in Stella på ett av undersökningsrummen
Jag stod kvar utanför och jag vankande fram och tillbaka hela tiden. Jag var så orolig. Tänk om hon förlorar barnet, kan det vara olyckan som gjort det här eller tänk om det är vårt bråk som gjort henne såhär? Jag satte mig ner på en stol och när jag varit där i ungefär i 20 minuter kom läkaren ut och kom fram till mig.
- Hur är det med henne? sa jag och såg nervöst på läkaren
- Din flickvän mår bra, barnet också. Hon hade sammandragningar i livmodern men det är över nu sa läkaren
- Men kommer hon förlora barnet? sa jag och kände hur hårt hjärtat slog
- Inte som det ser ut nu. Men efter allt hon varit med om och hennes kropp reagerar starkt på stress så låter vi henne vara här någon dag så vi vet att risken för missfall minskar sa läkaren
- Okej, men får jag gå in till henne? sa jag och log
- Självklart. Och Grattis till kommande barnet. sa läkaren och gick sen förbi mig
Jag gick in till rummet och såg på Stella som låg där på sängen och log trött på mig. Jag gick fram mot henne och tog hennes ena hand i min och den andra la jag mot hennes mage.
- Hur mår du? sa jag och såg oroligt på Stella
- Det är okej nu. Lite trött bara. Jag är glad att du är här iallafall sa Stella och log trött
- Det är klart jag alltid kommer finnas vid din sida. Läkaren sa att du måste stanna här några dagar sa jag
- Mm...det kanske är bäst ifall det skulle hända mig någonting igen sa Stella
- Ja, fast jag ska till Norge om några dagar för en spelning. Det känns inte bra att lämna dig här sa jag och såg ledsamt på Stella
- Jag klarar mig, jag kan bo hos mina föräldrar under tiden sa Stella
- Okej, men lova mig att du är försiktig. sa jag och gav Stella en puss på pannan
Knack knack knack
- Ursäkta, men vi kommer göra ett ultraljud på dig. Ditt HCG-serium är lite för lågt för att vara i den veckan du är i. Vi skulle behöva göra ett ultraljud för att fastställa den exakta veckan sa läkaren
- Så du menar att jag kan ha gått längre? sa Stella och såg på mig
- Det är det vi vill titta på. En barnmorska kommer snart för att göra det sa läkaren och gick sen ut
Jag tittade förvirrat på Stella. Hon hade ju sagt att hon var i vecka 4 och snart skulle gå in i vecka 5. Kan hon ha gått längre än så? Nej, det kan inte stämma. Men det skulle vi snart få veta och jag höll ett hårt grepp om Stellas hand och smekte undan hennes hår försiktigt när barnmorskan kom in och jag kände hur hårt mitt hjärta slog.
Stellas Perspektiv
Jag hade fått en chock när läkaren sagt att jag kan vara längre gången än jag vet. Att jag också varit nära att få missfall var det jobbigaste av allt. Men jag var glad att Eric fanns vid min sida och stöttade.
- Okej, nu kommer det bli lite kallt sa barnmorskan och la lite gelé på min mage
- Vilken vecka sa du att du var i? sa barnmorskan och såg på mig
- 4 sa jag och såg på Eric och sen på skärmen
- Det stämmer inte. Du har faktiskt gått tre veckor till, du är i vecka 7. sa barnmorskan
- VECKA 7?! skrek jag rakt ut
- Ja, efter mina mått av fostret är du i vecka 7+2 sa barnmorskan och log
- Är det säkert att det inte är något misstag? sa Eric chockat
- Nej, Stella Eriksson är i vecka 7. sa barnmorskan
- Men graviditetstestet visade att jag var i vecka 4 sa jag och kände hur hjärtat slog hårt
- Det kan ibland vara missvisande. Och det kan ha varit så att du känt av graviditetssyntom innan och inte stress. Men nu måste jag meddela läkaren sa barnmorskan och torkade bort min gelé på magen och rullade ut ultraljudet
Jag tittade bara upp i taket. Jag kunde inte få fram ett ord. Jag var i vecka 7 och det var därför som jag mått dåligt och nu varit nära missfall. Och att det kanske inte varit stress som gjort mig sjuk. Jag kände mig bara förvirrad. Det är ett under att fostret inte försvann när jag höll på att drunkna. Och inte nu heller. Det kanske är något speciellt med den här bebisen.
- Wow, vecka 7, det är ganska långt, två månader snart sa Eric förvånat
- Mmm...men en sak, det här kanske kommer låta dumt men om det blir en flicka, kan vi döpa henne till Miracle Angle ? sa jag och log blygt
- Absolut, den har klarar två svåra prövningar, så det är klart vi ska döpa bebisen till Miracle om det blir en tjej sa Eric och log
- Du är bäst, det du det? sa jag och log stort
- Inte lika bäst som dig sa Eric och gav mig en passionerad kyss
Jag hade verkligen tur som hade Eric och snart en bebis, vår bebis. Och om det är så att det var graviditetssymptom som jag hade när jag mådde dåligt och dom sa att det var stress. Jag hoppas och då menar jag verkligen hoppas att det är det och inte stressen för då kan jag förhoppningsvis dansa igen men det får jag göra efter allt det här men det är inget jag kan fokusera på nu men hoppas måste man väl göra. Eller hur?
5 dagar senare - Stella och Nikki är på stan - Stellas Perspektiv
Jag hade kommit hem från sjukhuset för 3 dagar sen och nu hade jag fått stränga order att vila genom hela graviditeten för annars kan jag få sammandragningar igen och då kanske jag inte har lika tur som kan få behålla det. Och Eric skulle åka till Norge imorgon och då skulle jag få vara ensam hos mina föräldrar igen. Men nu var jag och Nikki ute en stund för att shoppa en stund. Jag hade gått in i vecka 8 nu och jag försökte att inte stressa upp mig. Men med Nikki på stan är det inte enkelt.
- Så allting är bra nu? sa Nikki och log
- Vad menar du? sa jag och såg förvirrat på Nikki
- Med bebisen. Ska jag vara ärlig trodde jag inte du skulle behålla det sa Nikki
- Ja, allt är bra. Och varför trodde du inte det? sa jag och tittade lite på bebiskläderna
- Det kändes som det gick för fort bara. Men nu är jag glad för er skull sa Nikki
- Mm..men jag är lycklig såhär. Jag kan inte tänka mig att gå tillbaka nu sa jag
- Det förstås. Men vi kanske kan ta en fika innan du ska åka hem och ha fredagsmys med Eric sa Nikki och log stort
- Jag önskar det vore så enkelt men Eric ska upp tidigt så han tyckte det var bäst att jag stannade hos mina föräldrar sa jag
- Vad tråkigt! Men en fika hinner vi väl med ändå sa Nikki och la armen runt mina axlar och vi gick mot fiket
Vi gick mot espresso house och det kändes lite konstigt att gå dit nu som gravid men som tur är syns det inte ännu. Men det var skönt att ha Nikki där hos mig. Hon är min bästa vän just nu och det kändes väldigt bra att ha en nära vän nu när Mitzi och jag inte umgås mer. Men jag saknade Eric och bara vetskapen om att jag inte skulle få träffa honom förens på söndag gjorde mig ledsen.
Samtidigt utanför Stellas föräldrarslägenhetsområde - Stellas Perspektiv
Jag satt och väntade på att Stella skulle komma hem. Jag satt på gungan på bakgården där hennes föräldrar har sin lägenhet. Jag såg Stella komma gående och jag log stort när jag fick se henne. Jag vinkade åt henne och hon gick lite fortare till mig och la sig ner bredvid mig på gungan.
- Men jag trodde vi skulle ses först på söndag sa Stella och såg förvånat på mig
- Jag saknade dig för mycket och jag ville se hur du mådde sa jag och log
- Jag mår mycket bättre. Men vilandet har gjort mig rastlös sa Stella och skrattade
- Men det är för ert eget bästa sa jag och la min hand mot hennes mage
- Jag vet. Men det bästa för oss vore om du var här sa Stella och putade med underläppen
- Det tycker jag också. Men jag ska göra allt för att komma hem tidigt på söndag sa jag och gav henne en passionerad kyss
- Lovar du det? sa Stella och log
- Ja, det lovar jag. Men nu måste jag nog åka hem. Ska ju upp tidigt imorgon sa jag
- Okej, ring mig när du kommer fram sa Stella och jag hjälpte henne upp från gungan
- Självklart! Var försiktig nu. Jag älskar dig och dig sa jag och log
- Och vi älskar dig mest sa Stella och vi gav varandra en sista kyss innan jag gick mot bilen och Stella gick mot lägenheten
Jag satte mig i bilen och körde hemåt. Jag tänkte på hur jobbigt det faktiskt är att vara borta från Stella så mycket och det kommer inte bli mindre jobbigt när bebisen kommer till världen. Tänk om....tänk om vi gjort ett misstag. Jag vet inte om jag är nervös inför vad som ska komma eller om jag är velig. För jag gör väl rätt, eller?
Nästa dag - Eftermiddag - Erics Perspektiv
Det där jäkla flyget hade ställts in så nu kom jag inte fram till Norge. Jag var så sjukt irriterad på det. Varför ska allting bara krångla?! Först Riga och nu Norge. Vad har jag gjort för att det ska bli såhär? Jag hade satt mig i bilen igen och jag åkte mot Stellas föräldrars lägenhet för att hämta Stella. Jag hoppas hon blir glad att vi får vara tillsammans istället men även fast jag var glad för det så var jag besviken på SAS.
När jag kom fram parkerade jag bilen och gick ut. Jag gick snabbt upp för trapporna ringde på dörren och Stellas mamma öppnade dörren och såg förvånat på mig.
- Eric? Jag trodde du skulle vara i Norge sa Stellas mamma
- Ja, men planet blev inställt, är Stella hemma? sa jag och log
- Nej, har inte hon ringt dig? sa Stellas mamma förvånat
- Ringt mig om vadå? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Stella är på sjukhuset.......
Detta är kapitel 39 av Still Loving it. Jag hoppas ni ska tycka om det. Jag har varit sjuk och därför inte kapitel 39 kommit upp. Men nu är jag bättre. Men det tog tid att skriva klart det för varje gång jag nös så kom jag åt tangenterna och fick radera och skriva om flera gånger. Men kapitel 40 kommer imorgon ( tisdag ) och då kommer ni bl.a. få veta varför Stella är på sjukhuset? Ångrar Eric sitt beslut att fortsätta vara med Stella? Kommer dom kunna hålla förhållandet vid liv när Eric jobbar så mycket och vad är det för besked Stella får? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 40 som kommer imorgon ( tisdag ).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket! TUSEN TACK FÖR ATT NI FORTSÄTTER LÄSA BLOGGEN! NI ÄR FANTASTISKA!!!
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333<333
TACK IGEN FÖR ATT NI ÄR SÅ FANTASTISKA OCH OMTÄNKSAMMA MOT MIG! TACK!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
Kommentarer
Ellen säger:
Såååå braaaa!!!!!!!! Förstår du hur bra du skriver????<3<3
Nadja säger:
Såå jävla bra skrivet!!
Trackback