Still Loving it - Kapitel 36
- Sådär Stella, jag ska bara titta till dig lite sa sköterskan
- E...ee...viskade Stella
- Sa du något Stella? sa sköterskan
- Eric...Eric....hjälp....Eric.....
Erics Perspektiv
Vi satt och fikade en stund när en sköterska kom ner till mig och Anton. Jag tittade nervöst på henne och jag väntade mig nästan det värsta.
- Eric, du måste nog följa med här sa sköterskan
- Vad är det som har hänt? sa jag och följde efter henne
- Läkaren vill prata med dig och sen frågar någon efter dig sa sköterskan och stannade utanför Stellas dörr
- Läkaren väntar där inne sa sköterskan och öppnade dörren och släppte in mig
- Eric, bra att du kom. Stella börjar komma tillbaka sa läkaren
- Va? Men...men hur? sa jag och såg förvånat på läkaren
- Lyssna så får du höra sa läkaren och jag gick fram till sängen
- Eric....Eric hjälp mig viskade Stella fram
- Stella! Stella hör du mig? sa jag och drog hennes hand
- Det tror jag hon gör. Det är ett gott tecken att hon pratar för då är hon på väg tillbaka sa läkaren
- Men hon behöver inte hjälp att andas mer då? sa jag och såg på slangarna
- Nej, hon har lite syrgas genom näsan det är allt sa läkaren
- Eric....Eric...hjälp mig....Eric....inte ditt fel sa Stella och jag la min hand över hennes panna
- Jag ska lämna dig ifred. Händer det någonting så ring på knappen bara sa läkaren
- Tack. Men innan du går, när tror du hon kan vakna? sa jag
- Det kan jag inte svara på. Det kan ta flera dagar, kanske veckor eller så vaknar hon imorgon. Men en sak är säker och det är att hon är på väg tillbaka sa läkaren
- Okej, tack igen sa jag och såg på Stella
- Hej, jag ville bara se vad som hänt sa Anton och kom in genom dörren
- Hon verkar komma tillbaka igen. Hon pratar massor men hon är inte kontaktbar ännu sa jag
- Men det är ju bra att hon försöker komma tillbaka. Om hon vaknar så hälsa henne. Jag måste gå nu men hon kommer snart vakna ska du se sa Anton
- Jag vet att jag inte varit så snäll mot dig men jag vill ändå att du ska veta att jag är tacksam att du kom hit idag sa jag
- Självklart. Även om det aldrig blir Stella och jag så är hon min vän sa Anton och gick ut från rummet
- Eric...Eric Saade....dansa....Eric.... sa Stella igen
- Gumman, jag är här hela tiden. Hör du mig? sa jag igen men ingenting hände
Knack knack knack
- Ursäkta, men jag ville bara se Stella sa Mitzi
- Vad gör du här?! Du har inget här att göra sa jag argt
- Stella var min bästa vän, jag vill se hur hon mår sa Mitzi
- Det har du inte med att göra mer! Gå härifrån innan jag ber någon kasta ut dig sa jag
- Lugna dig. Jag har tänkt på om det var mitt fel att det hände sa Mitzi
- Vad menar du? sa jag förvirrat
- Jag sa något åt henne och kanske blev det för mycket för henne och därför blev hon sjuk och nu hade hon faktiskt kunnat dött sa Mitzi
- Vad sa du för någonting? sa jag
- Att vi hade kysst och sånt där. Jag var avundsjuk på vad hon hade, och jag vet att det var fel av mig att försöka göra er illa och speciellt nu när Stella ligger såhär sa Mitzi
- Ingenting av det här är ditt fel. Du ska se att Stella snart vaknar sa jag
- Jag hoppas det, då ska jag göra allt för att vi blir vänner igen sa Mitzi
- Det hoppas jag också sa jag och log försiktigt
- Jag ska gå nu. Hej då sa Mitzi och gick ut hon också
Jag satte mig ner på stolen igen och smekte Stellas hår bakåt hela tiden. Hon vred sig lite om och pratade små korta saker hela tiden. Hon sa mest mitt namn och att jag skulle hjälpa henne med någonting en jag förstod inte vad jag skulle hjälpa henne med. Jag önskar jag visste, men det kanske jag får veta om hon någonsin vaknar igen.
Senare på kvällen - Stellas Perspektiv
Jag kände mig tung i huvudet och det var som att jag inte kunde öppna ögonen. Jag simmade runt under vattnet och fick inte luft och kom inte upp till ytan. Jag skrek på Eric hela tiden men han kom aldrig. Jag hörde sen något pipande ljud och jag kände hur någon höll min hand. Jag försökte röra min andra arm och jag rörde försiktigt på sakerna och jag kände någons huvud, eller hår.
- Stella? Stella är du vaken? sa Eric och jag vände försiktigt på huvudet och öppnade ögonen sakta och såg på honom
- Åååh! Stella! Du är vaken! sa Eric och tårarna föll ner för hans kinder
- Vad hände egentligen? Vad gör jag här och varför blev allt svart? sa jag
- Du svimmade igen och föll av jetskin och höll på att drunkna sa Eric
- Drunkna? Det måste vara därför jag varit i vatten hela tiden sa jag
- Vad menar du? sa Eric och såg oroligt på mig
- Jag har simmat mot ytan i flera dagar men aldrig kommit upp sa jag
- Men nu är du uppe igen. Och ingenting ska få hända dig igen sa Eric och gav mig en puss på pannan
- Ja,det kommer det alltid vara sa jag och såg trött på Eric
- Jag ska gå och hämta läkaren sa Eric och släppte min hand och gick ut från mitt rum och efter 2 minuter kom en läkare in
-Hej Stella! Hur mår du? sa läkaren
- Det gör lite ont i huvudet men annars så mår jag okej sa jag
- Det viktigaste just nu är att du vilar. Det hade kunnat gå mycket värre för dig. Vi kommer ha kvar dig här i 2 dagar bara för att se att det inte tillkommer några komplicationer sa läkaren
- Okej, men sen får jag åka hem? sa jag
- Ja, precis. Men det kommer en sköterska och tar lite prover här sen sa läkaren
- Är det okej om jag stannar? sa Eric
- Det är helt upp till Stella sa läkaren
- Det är okej sa jag och log
- Sköterskan kommer snart som sagt sa läkaren och gick ut från rummet och Eric satte sig bredvid sängen
- Varför sa du inte som det var, att du inte fick dansa mer? sa Eric och såg allvarligt på mig
- Det är som att någon skulle säga till dig att du inte får vara artist. Eller att något skulle hända din sångröst. Du lever din dröm, jag ville leva min men den tog nästan död på mig istället sa jag
- Jag förstår, men du kanske måste hitta en ny dröm, för jag vill inte förlora dig sa Eric
- Jag har redan hittat min nya dröm. Det är du sa jag och log
- Och du är min nya dröm sa Eric och gav mig en försiktig kyss
Eric smekte sen min kind och jag ska aldrig mer ljuga för Eric för det är inte värt allt det här för det. Hade jag bara sagt sanningen från första början då hade jag inte hamnat här men jag ville ju bara få dansa och det var hemskt att inte få göra det men nu fick jag göra det en sista gång iallafall. Och som Eric sa, nu får jag hitta en ny dröm. Men frågan är bara vad?
Några dagar senare - Eric ska till spelningen i Sövde - Erics Perspektiv
- Tomas kommer snart och hämtar dig sa Stella och smekte försiktigt min kind
- Jag vill ju vara här med dig nu sa jag och såg mot Stella
- Det vill jag med, men det är ju en dag som du är borta sen kan vi vara tillsammans sa Stella och gav mig en lätt kyss
- Du har rätt. Jag ska tänka så men jag tror någon limmat sängen för jag kommer inte upp sa jag och log
- Haha, ska jag hjälpa dig upp? sa Stella och skrattade
- Om du ger mig en kyss kommer jag kunna resa mig sa jag och log stort
- Okej då sa Stella och gav mig en kyss och sen reste jag mig upp
Stella låg kvar och jag tog på mig mina ljusa jeansshorts och ett vitt linne och när jag gick in till sovrummet igen så kom Stella utspringandes och sprang in på badrummet. Hon hade mått illa sen hon kom hem från sjukhuset men det beror nog på att hon varit överansträngd så länge och efter allt som hände i Sunne så är det kanske inte så konstigt.
- Är du säker att du klarar dig? sa jag när Stella kom ut från badrummet
- Ja, det är ingen far. Jag måste bara vila lite sa Stella och log
- Okej, jag ringer så fort jag är framme. Jag älskar dig glöm aldrig det sa jag
- Och jag älskar dig mer sa Stella och vi gav varandra en kyss innan jag tog min väska och gick ut genom dörren
Jag fick skynda mig ner för trapporna för Tomas stod och väntade på mig. Jag slängde väskan i baksätet på bilen och hoppade sen in och Tomas skrattade lite åt mig när jag satte på mig bilbältet. Jag förstod varför han skrattade eftersom han förstod varför jag var lite sen. Men det var helt klart värt det. Det kommer det alltid vara.
Senare i lägenheten - Stellas Perspektiv
RING RING RING RING (dörrklockan)
Jag hade blivit som i trans och när dörrklockan ringde så vaknade jag till igen. Jag släppte det jag höll i handen och gick för att öppna dörren och det var Anton. Jag kramade om hono och han tog av sig skorna och vi satte oss i soffan.
- Hur mår du? sa Anton och log
- Så bra som man kan efter en nära-döden upplevelse. Nej, men jag mår mycket bättre sa jag
- Men du ser lite ledsen ut sa Anton och såg oroligt på mig
- Eric åkte till Sövde i morse, det kanske är det sa jag och försökte smälta det jag hade fått veta
- Okej, men det är något annat också, det syns jätte tydligt sa Anton
- Om jag berättar så måste du lova att inte berätta det för någon. LOVA MIG sa jag bestämt
- Jag lovar och svär att vad du än berättar för mig så stannar det hos mig sa Anton och la handen på hjärtat
- Okej, alltså anledningen till att jag mått illa och varit lite trött dom senaste dagarna beror på något helt annat än vad som hände i Sunne sa jag
- Okej, vad menar du? sa Anton och såg allvarligt på mig och la sin hand på min
- Jag....jag tog just ett graviditetstest, jag är gravid.......
Detta är kapitel 36 av Still Loving it. Som jag sa tidigare så hade jag tappat min inspiration totalt och var fast. Jag visste inte vad jag skulle skriva mer men tack vare Liinnaa95, Hanna och Emelie_99 som gab mig ny inspiration och vad dom önskar kommer hända i novellen så fick jag tillbaka det. TACK TACK för att ni finns! Och jag hoppas av hela mitt hjärta att ni ska tycka om det. Jag vet att många inte ville ha en graviditet igen men den här gången kommer det bli lite speciellt och kanske inte så enkelt som det varit tidigare, och vad jag menar med det får ni se i kommande kapitel. Kapitel 37 kommer imorgon(tisdag) och då kommer ni bla. få veta vad Anton säger? Vad säger Eric när han får veta det? Varför flyttar Stella hem till sina föräldrar? Vart tar Eric vägen egentligen och varför vill han inte prata med Stella? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 37 av Still Loving it som kommer imorgon (tisdag).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket! TUSEN TACK FÖR ATT NI FORTSÄTTER LÄSA BLOGGEN! NI ÄR FANTASTISKA!!!
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333<333
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
Kommentarer
Sanna säger:
Det stavas SKÖVDE ;) Många som skriver Sövde men det är feel
Hanna säger:
Fett spännande!!!!!!!! Lääääääängtar till nästa kapitel!!!!!!!!
Anonym säger:
Så sjukt bra!!!!! Du är fett duktigt på att skriva asså!:D längtar tills nästa kapitel kommer!!!!!!!
Emeliie_99 säger:
Så otroligt du är på att skriva!!! Fett bra :D
Emeliie_99 säger:
Så otroligt duktig* du är på att skriva!!! Fett bra :D (Min förra kommentar här skrev jag lite fel men men,rätta till den nu) haha
Nadja säger:
Guuud så bra!!! Älskar det!! Kan det typ inte bli missfall eller typ något sånt ;) eftersom du skrev att det skulle bli lite annorlunda ;)
Ellen säger:
Såååå jääättteee fantastiskt bra!!!!! B
Trackback