Still Loving it - Kapitel 46
- Du skojar? Du tänker inte...sa Stella och såg chockat på mig
- Stella Eriksson. Det finns ingen annan som jag älskar mer än dig, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig och jag vill leva resten av mitt liv med dig. Det är därför jag vill fråga dig om du vill gifta dig med mig?........
Stellas Perspektiv
- Jag vet inte vad jag ska säga. Det här kom som en chock för mig sa jag och såg på Eric
- Men, vill du gifta dig med mig ändå? sa Eric och höll fram ringarna
- Det är klart jag vill. Jag vill gärna gifta mig med dig sa jag och log stort
- Åh Stella Saade jag älskar dig sa Eric och reste sig upp på knäna och kysste mig
- Och jag älskar dig sa jag och kramade om honom
- Då ska du ha den här sa Eric och trädde försiktigt ringen på mitt finger
- Och du denna sa jag och tog den andra och trädde den på hans finger
- Jag älskar dig så otroligt mycket! sa Eric och log
- Och jag älskar dig ännu mer. Jag kan fortfarande inte förstå att du gjort allt det här för mig sa jag och log
- Haha, ja, men du får tacka J-son för idéen också sa Eric och skrattade
- Ja, det ska jag verkligen sa jag och gav Eric en kyss
- Din pappa sa att dom kunde ta hand om Miracle tills imorgon så vi har natten för oss själva sa Eric och log
- Gjorde han? Vad gulligt. Det känns inte som vi varit ensamma på ett tag nu sa jag och log flörtigt
- Håller med. Så vad säger du om att åka hem och bara mysa lite? sa Eric och log flörtigt
- Jag vill inget hellre sa jag och vi gav varandra en sista kyss innan Eric hjälpte mig upp från golvet eftersom jag fortfarande var öm efter förlossningen
Eric släckte ner allting och låste sen dörren när vi kommit ut. Jag drog jackan runt mig och skyndade mig till bilen för jag frös. Eric hoppade in och vi körde hem mot lägenheten. Det kändes konstigt att komma hem nu. Jag hade ingen mage mer och dessutom var jag förlovad. Det här hade jag aldrig kunnat drömma om när jag började dansen med Eric.
- Du ser lite trött ut, vad sägs om att gå in till sovrummet? sa Eric
- Gärna, jag känner mig trött efter allt som hänt dom senaste dagarna sa jag och vi gick in till sovrummet
Vi tog av oss kläderna och jag tog på mig mina korta shorts och ett linne och vi kröp sen ner bredvid varandra. Jag la mitt huvud på Eric bröst och han började leka med mitt hår och jag smekte hans mage upp och ner försiktigt.
- Vad säger du om att åka till Kattarp några dagar? sa Eric
- Med Miracle? sa jag förvånat
- Ja, jag vill att du ska träffa min familj och hon också sa Eric och log
- Det förstås, men tänk om dom inte gillar mig eller inte vill att vi ska vara förlovade sa jag och svalde hårt
- Ett. Dom kommer älska dig. 2. Det bestämmer inte dom sa Eric bestämt
- Du har rätt, men när hade du tänkt åka? sa jag och tittade upp mot Eric
- När Miracle är en månad iallafall sa Eric
- Det låter perfekt. Men då blir det ju vid jul sa jag och bet mig i läppen
- Ja, gör det någonting? sa Eric och såg oroligt på mig
- Nej, absolut inte. Du är ju min familj nu sa jag och gav honom en kyss
- Och du är min. Du och Miracle sa Eric och log
- Mmm...vi tre sa jag och kände hur ögonen började bli tröttare och tröttare
- Eric märkte nog att jag var trött så han släkte lampan och vi somnade båda två.
Mitt i natten - Eric vaknar av att någon skriker - Erics Perspektiv
- Nej...nej släpp mig...vad gör du? sa Stella och jag vaknade till
- Rör mig inte!! Neeeej!!! skrek Stella
- Gumman, det är jag. Såja, gumman sa jag och försökte få kontakt med Stella
- Rör mig inte! Du dödar mig! skrek Stella och satte sig upp i sängen med ett ryck
- Älskling, är du vaken? Hör du mig? sa jag och satte mig upp bredvid henne
- Vad hände? Vad gjorde jag? sa Stella och tittade förvånat på mig
- Du skrek och sa att någon skulle döda dig sa jag och såg oroligt på henne
- Det måste varit en mardröm. Inget allvarligt sa Stella och la sig ner igen
- Är det säkert? Du verkade vara så inne i det sa jag och la mig ner och smekte henne kind
- Det är säkert, jag mår bra. Det var bara en mardröm helt enkelt sa Stella och skakade bara bort det
- Okej, sov gott igen. Jag älskar dig sa jag och gav henne en puss på pannan
- Jag älskar dig med sa Stella och vi somnade om igen
2 dagar senare - Eric gör tv-intervjuer och Stella träffar Nikki - Stellas Perspektiv
Jag vet ärligt talat inte vad som håller på att hända med mig. Jag hade drömt samma mardröm i två dagar nu och det kändes som att det aldrig skulle försvinna heller. Jag och Nikki gick en sväng med Miracle i vagnen i VitaBergsparken och hon sov så sött.
- Du sa att du ville prata med mig om något sa Nikki och tittade på mig
- Det kommer låta jätte konstigt men jag har drömt mardrömmar i två dagar nu sa jag
- Men det gör väl alla ibland? sa Nikki och såg förvånat på mig
- Jo, fast jag skriker och pratar i sömnen och igår kväll hittade Eric mig i köket sa jag
- Va? Går du i sömnen nu också? sa Nikki och stannade tvärt
- Ja, tydligen. Jag vet inte vad det är som gör att jag drömmer sånt här. sa jag och vi gick vidare
- Men kan du inte berätta om drömmarna? sa Nikki
- Jag bråkar med någon, en man. Han slår mig och försöker hålla tag i mig och jag känner hur luften tar slut i drömmen sa jag
- Kan det vara något med drunkning att göra? Jag menar att du återupplever det fast på ett annat sätt? sa Nikki och log
- Kanske, jag vet ingenting längre. Det har börjat nästan gå så långt att jag är rädd för att somna sa jag
- Har du pratat med någon läkare om det? sa Nikki
- Nej, jag vet inte varför men det känns inte som något jag behöver sa jag och gick snabbare
- Döljer du någonting för mig? Har det hänt något gammalt som du inte berättat för mig? sa Nikki
- Vad menar du med det? sa jag och såg surt på henne
- Har du varit med om det du drömmer om förut? sa Nikki och jag försökte hålla tillbaka tårarna
- Jag trodde det var glömt. Men jag antar att jag är rädd att dom ska skriva om förlovningen och att en av mina ex ska komma sa jag
- Så du har blivit misshandlad förut? sa Nikki och la en arm runt min axel
- Ja, fast det var jätte länge sen, jag vet inte varför det kommer tillbaka nu. Men det kanske har med rädslan att alla ska veta det som gör mig rädd sa jag och torkade tårarna som rann ner för mina kinder
- Gumman, du måste berätta för Eric att du är rädd och att det är därför du har dom här mardrömmarna sa Nikki
- Ja, jag antar det. Fast om dom försvinner behöver jag inte berätta något sa jag och skrattade
- Lätt lösningen där. Nej, vad säger du om att ta en varm kopp choklad hemma hos er? sa Nikki och log stort
- Mer än gärna sa jag och log mot Nikki och vi gick sen hem mot lägenheten
1 månad senare - Eric, Stella och Miracle ska till Kattarp - Erics Perspektiv
Vi satt på flygplatsen och väntade på att vi skulle gå ombord planet. Jag var riktigt spänd på att få åka hem och träffa min familj och samtidigt låta dom träffa Stella och Miracle. Stella låg med sitt huvud mot min axel för hon hade inte sovit på en vecka. Mardrömmarna hemsökte henne fortfarande och hon vågade inte sova längre. Men jag hoppas den här minisemestern ska bli bra för henne.
OMBORDSTIGNING PÅ PLAN MOT HELSINGBORG
- Det är dags sa jag och smekte Stellas kind
- Okej, jag kommer sa Stella och gäspade och tog sen babyskyddet med Miracle i och vi gick ombord planet. Vi satte oss på våra platser och spände fast babyskyddet och nu var det bara att vänta tills vi skulle åka. Jag tittade på Stella och log stort.
- Är du redo för att träffa min familj ? sa jag och log
- Ja, det är klart jag är. Men dom hade nog tyckte jag var roligare om jag inte var så trött sa Stella och log trött
- Har du kommit på var mardrömmarna kommer ifrån? sa jag och såg allvarligt på Stella
- Nej, varför skulle jag det? sa Stella lite irriterat
- Du vet någonting. Stella, berätta för mig varför du har mardrömmarna nu......
Detta är kapitel 46 av Still Loving it. Förlåt att det blev ett ganska tråkigt kapitel. Jag har svårt att få ihop hela säcken nu när det bara är ett par kapitel kvar. Det är därför som det här kapitlet blev lite tråkigt tyvärr men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 47 kommer ikväll och då kommer ni bl.a. få veta vad Stella berättar? Vad händer i Kattarp? Vem är det Stella krockar med på stan och varför blir hon nervös? Och hur reagerar Stellas föräldrar på förlovningen? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 47 som kommer ikväll.
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket! TUSEN TACK FÖR ATT NI FORTSÄTTER LÄSA BLOGGEN! NI ÄR FANTASTISKA!!!
TACK IGEN FÖR ATT NI ÄR SÅ FANTASTISKA OCH OMTÄNKSAMMA MOT MIG! TACK!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333<333
Kommentarer
Ellen säger:
Jättebra!!!<3
Ganska säker på att det inte finns någon flygplats i Helsingborg <3<3
Nadja säger:
Jätte super bra :)
Josefin säger:
Superduperbra!!! :)
Trackback