saadestorie

 

 

Jag sparkade till en papperskorg som stod vid ingången till skolan och folk tittade lite förvånat på mig men jag brydde mig inte. Vem hade gett Melanie den där bilden? Det här händer bara inte! Bilden var från före att jag kysst Melanie och hon var tillsammans med Anton då så ingentligen förstår jag inte varför hon ville ta en paus ifrån mig. Jag såg in genom fönstret och såg henne sitta där och lyssna på vad läraren sa. Jag gick sen tillbaka till min bil för jag var tvungen att åka till studion även om jag ville reda ut det här med Melanie först. Jag försökte att dölja min tårarar när jag körde mot studion. För på något sätt ska jag få henne tillbaka, men frågan är bara hur?

 

 

Jag hade haft väldigt svårt att koncenterara mig på lektionerna men det hade gått bra ändå och nu skulle jag bara åka hem och tänka. Jag var inte alls beredd på att Eric skulle komma hit och ställa mig mot väggen. Det var som att jag inte kunde få ur mig ett ord för jag försökte hålla tillbaka tårarna. Han hade kysst en tjej när han dejtade mig. Jag ville bara åka hem och gråta för egentligen ville jag ju inte mista Eric. Men som den idiot jag nu varit så har jag kanske just precis gjort det.

 

 

Döm mig inte. Jag vet att jag fortfarande är tillsammans med Eric men jag kunde inte säga att han inte fick komma till tävlingen för då skulle jag behövt berätta varför också. Och det hade jag inte orken till just nu. Jag la ner mobilen i fickan sen gick jag mot bilen för att köra till mäklaren för att skriva på pappren till lägenheten.

Sen skulle jag bara åka hem och packa och förbereda mig inför tävlingen imorgon men jag kunde ont vara riktigt glad ändå för jag kanske hade förlorat Eric för alltid och bara för att jag gick på Isabels dumma bild. Han sa ju inte att det hänt direkt men jag min idiot trodde mer på Isabel. Den här dagen blev inte alls så bra som jag hade hoppats på.

 

 

Jag ville inte ha någon paus och därför bestämde jag mig för att åka hem till Melanie igen för nu ska jag få prata med henne. Jag parkerade bilen utanför huset och gick snabbt upp för trapporna och ringde på dörren.

 

 

 

Jag gick ner för trapporna för att sen hoppa in i bilen. Jag slog till ratten för jag var så ledsen och upprörd. Det var inte meningen att skrika åt henne men hon är ju minst lika envis som jag är. Jag startade bilen och åkte hem. Jag visste iallafall en sak och det är att jag inte ska åka till tävlingen imorgon för hon vill iallafall inte ha mig där. Jag har verkligen förlorat den persom som jag älskar. Och nu är chansen väldigt liten att jag någonsin kommer få henne tillbaka igen.

 

 

Jag hade redan haft dressyren och banhoppningen och nu var det bara terrängen kvar. Jag hade gått banan och nu red jag upp inför terrängen och det hade gått bra hela tiden och besiktningen hade gått jätte bra också. Men jag kunde ändå inte sluta tänka på Eric. Han hade inte kommit hit och jag tror inte heller att han kommer göra det. 

 

 

Han var jätte het och ibland lite stingslig idag. Han hade vägrat två gånger redan på terränghindren som man ställt upp för att få träningshoppa lite innan. Jag hoppas att han inte tvär nitar framför ett hinder när det är tävling sen för då är risken stor att jag inte kan hålla mig kvar eftersom det går så sjukt fort. Efter att jag värmt upp så skrittade jag fram till mina föräldrar och Mia samt Linus som stod och tittade på mig.

 

 

Jag försökte hålla i mot Maximus så mycket som det gick för han var otroligt het och ville inget hellre än att få komma ut i terrängen och när dom sa åt oss att vi fick rida så började vi gallopera ut på terrängen. Det var en härlig känsla att få rida ut men samtidigt lite tråkigt att inte Eric var här. Men det gick bra även fast Maximus var lite för het ibland men när vi kom mot dom 4 sista hindren så blev Maximus lite för tittig.

 

Vi kom fram till hinder nr. 30 så tvärstannade Maximus och jag var inte alls beredd utan jag flög av honom över hans hals och slog i med ryggen på hindret och fick ett slog mot nacken och ramlade ner från hindret igen. Jag skrek av smärta och jag hörde hur Mia skrek mitt namn men sen vet jag inte vad som hände för jag minns inget mer.

 

 

Jag hade en tidningsintervju just nu och det gjorde ont i mig när jag tänkte på att Melanie var på sin tävling nu och jag inte var där för vi hade bråkat och därför hade jag bokat in den här tidningsintervjun helt enkelt. Men det gjorde inte saken bättre att jag saknade henne så otroligt mycket hela tiden och speciellt när dom frågade om mitt kärleksliv.

 

 

 

TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST!