Marching(in the name of love) - Kapitel 40 - Sista Kapitlet
- MELANIE! STANNA! ropade en mans röst och jag stannade
Jag vände mig inte om för jag var rädd att göra det. Mina nackhår reste sig och mitt hjärta slog hårdare än det någonsin gjort tidigare och det var inte för att jag sprungit utan för att jag förstod vem det var som ropat mitt namn....
Melanies Perspektiv
Jag vände mig försiktigt om och fick se Linus gå fram mot mig. Jag fick panik och visste inte vad jag skulle göra. Jag såg hur han kom närmare och jag satte igång och springa det fortaste jag kunde.
Det brände i lungorna och mina ben orkade inte mer men jag var tvungen att fortsätta för jag såg hur han kom efter mig och jag sprang dom två sista kvarteren och när jag kom fram till Erics hus så sprang jag det fortaste jag kunde och flög nästan upp för trapporna. Jag bankade på dörren så hårt att det kändes som att jag skulle slå in den.
- Gumman! Vad är det som har hänt? sa Eric när han öppnade och jag kramade om honom
- Linus...Linus kom och jag sprang sa jag och försökte få tillbaka luften i lungorna
- Är han kvar här nere? sa Eric och såg allvarligt på mig
- Ja, han är kvar tror jag sa jag och satte mig ner på golvet
- Okej, stanna här. Jag kommer snart sa Eric och gav mig en puss på pannan
- Vart ska du? sa jag och såg på Eric
- Något jag borde gjort för länge sen sa Eric och stängde dörren bakom sig
Jag stirrade bara på dörren och det var som att mina ben låst sig. Jag kunde inte röra mig men jag kröp in till vardagsrummet och när jag fått tillbaka styrkan i benen så reste jag mig upp och såg ut genom fönstret. Jag såg Linus och hur Eric kom ut genom porten och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag tittade oroligt på Eric och jag hoppas han inte gör någonting dumt nu.
Samtidigt nere på gatan - Erics Perspektiv
Jag var så trött på Linus nu. Ville inte Melanie anmäla honom så måste jag iallafall prata med honom och förhoppningsvis låtar han henne vara då men det är inte alls säkert. När jag gick ut från porten stod han där och stirrade argt på mig. Jag tog mod till mig och gick fram mot honom och han stod bara kvar och såg arrogant på mig.
- Vad gör du här? sa Linus och såg argt på mig
- DU ska lämna Melanie ifred! sa jag argt
- Men det vet du att jag inte kan göra så jag förstår inte varför du änns försöker sa Linus surt
- Du säger att du älskar henne eller hur? sa jag
- Ja, det gör jag och det är därför jag aldrig komma ge upp henne sa Linus och gick fram mot mig
- Tycker inte du att hon fått genom lida tillräckligt mycket redan? sa jag argt
- Vad snackar du om? sa Linus och såg förvånat på mig
- Hennes ex misshandlade henne, hon tänkte flytta härifrån och sen kom du och gjorde samma sak mot henne sa jag
- Vad har det med mig att göra? sa Linus och såg hånfullt på mig
- Om du verkligen älskar henne som du säger att du gör så låt henne vara isåfall! sa jag
- Och låta dig få henne? ALDRIG! Skrek Linus och försökte hoppa på mig
- Eric! Skrek Melanie som kom ner springandes och ställde sig framför mig
- Flytta dig! Det har du inte med att göra skrek Linus åt henne
- Rör du honom så rör du mig också! Linus, jag älskar inte dig, den ända jag vill vara med är Eric och du måste gå vidare sa Melanie och gick fram mot honom
- Melanie, vad gör du? sa jag och svalde den stora klumpen jag hade i halsen
- Jag löser problemet. Linus, se på mig. Du måste släppa taget om mig nu sa Melanie och såg på honom
- Om inte jag får dig ska ingen annan få det heller sa Linus och tog tag i Melanie och la sin arm runt hennes hals
- Linus, släpp henne. Det här löser ingenting sa jag och gick två steg närmare
- Backa! Jag varnar dig, jag trycker till sa Linus och höll hårt om Melanies hals
- Er...i...c... Kan.... Inte....andas viskade Melanie fram
- Du kväver henne! Släpp henne Linus! sa jag och stannade
- Hon ska vara med mig! sa Linus argt
- Det går inte att tvinga fram känslor sa jag och såg oroligt på Melanie
- Linus...jag får inte luft snart. Gå vidare sa Melanie och såg upp mot Linus
- Men jag vill vara med dig sa Linus och släppte greppet
- Kom gumman! sa jag och tog Melanie i famnen när hon sprang fram till mig
- Jag ska inte störa mer. Men Melanie, när det här tar slut så kom till mig sa Linus och gick iväg
- Helst inte sa Melanie och kramade om mig
- Det är över nu. Han kommer aldrig mer röra dig sa jag och la mitt huvud över Melanies
- Tack. Du räddade mig sa Melanie
- Jag älskar dig och det var därför. Nu behöver vi en dusch sa jag och log
- Knäppis. Men okej det skulle faktiskt vara skönt med en dusch sa Melanie och vi gick upp till lägenheten
Jag tog ett djupt andetag och kände hur allting släppte från mina axlar. Det var över nu och nu får jag äntligen ha Melanie för mig själv. Jag älskar henne verkligen och snart har vi varit tillsammans i ett år. Det har visserligen varit turbulent men helt fantastiskt.
När vi sen kom upp till lägenheten satte Melanie igång duschen och hon gick in och duschade. Jag smygtittade lite på henne och sen mindes jag Sogndal. Jag log för mig själv och tog av mig mina kläder och gick in till duschen bredvid Melanie. Jag la mina händer mot hennes höfter och hon vände sig om mot mig.
- Vad gör du? sa Melanie och såg på mig och log
- Återupplever gamla minnen sa jag och skrattade
- Du är inte klok, men jag tycker om dig ändå sa Melanie och la sina händer runt min hals
- Och jag tycker om dig mest sa jag och vi började kyssa varandra passionera
Vattnet rann ner över oss och det kändes nästan som att stå under ett vattenfall och det var faktiskt mysigt. Vi tog på varandra och jag kysste Melanies hals och hon lekte med sina händer i mitt hår och drog dom sakta ner mot mitt bröst. Jag fick gåshud och log mot henne. Jag gav henne en passionerad kyss och vi hade sen sex i duschen. Vi stönade och hade det underbart.
1 timme senare - Melanie och Eric myser framför tv:n - Melanies Perspektiv
Jag hade fått låna ett par gråa mysbyxor och ett turkost linne av Eric och dom var lite förstora i storleken för mig men jag tror Eric tyckte jag var söt ändå. Vi låg i soffan, Eric låg innerst med sin arm över min midja och jag låg ytterst. Jag var så glad att allting var över nu. Nu ska det inte få komma fler dåliga saker mellan oss.
- Hur har du tänkt att vi ska fira ett års dagen då? sa jag
- Jag har en idé men vad det är får du se då sa Eric hemlighetsfullt
- Säg nu. Var inte så mystisk sa jag och skrattade
- Mystisk är mitt andra namn vet du väl sa Eric och skrattade
- Just det, jag glömde det. Men kan du inte säga någonting? sa jag och himlade med ögonen
- Nej, ingenting. Men jag hoppas du kommer gilla det sa Eric och gav mig en puss på pannan
- När det är du som gjort det kommer jag älska det sa jag och log generat och fortsatte sen se på tv:n
Några månader senare - Eric och Melanies 1 års dag - Melanies Perspektiv
Eric hade tagit med mig och Dolly till parken där jag och Eric hade träffats första gången. Jag hade släppt lös Dolly som sprungit fram till Eric och idag kunde jag inte vara gladare att jag gjort just det. Vi gick en liten promenad tills vi kom fram till en liten kulle där det låg en filt och champagne och jordgubbar vid. Jag såg förvånat på Eric och han log sitt sneda leende mot mig och tog min hand.
- Har du gjort det här för mig? sa jag förvånat
- Absolut, något extra för tjejen med det lilla extra sa Eric och öppnade champagnen
- Du är inte klok, det här är för mycket sa jag och satte mig ner och Dolly la sig bredvid mig
- Nej, jag ville egentligen ha gjort mer men jag hoppas du ska tycka om det iallafall sa Eric
- Jag älskar det. Tack! Och grattis på 1 års dagen sa jag och tog emot glaset
- Grattis på 1 års dagen älskling och hoppas det blir många fler sa Eric och vi skålade
- Trodde du det för ett år sen att tjejen med hunden skulle sitta här idag med dig? sa jag
- Ja, faktiskt. Du vet jag hade förutspått det. sa Eric och skrattade
- Haha, det hade du inte. Tjejen med problemen sa jag och skrattade
- Du är min tjej med problem isåfall! Och jag älskar dig sa Eric och lutade sig fram mot mig
- Och du är min kille utan problem som jag älskar mer sa jag och lutade mig fram mot Eric och våra läppar möttes
- Du och jag för alltid! sa Eric och såg djupt in i mina ögon
- Du och jag för alltid. In the name of love sa jag och vi gav varandra en passionerad kyss.
SLUT :)
Ja, detta var det sista kapitlet av Marching(in the name of love). Anledningen till att jag fick ta bort dom sista 5 kapitlen var för att jag inte kunde dra ut på det mer. Berättelsen hade blivit väldigt samma i dom sista kapitlen och då var risken stor att det skulle bli lång tråkigt att läsa helt enkelt. Jag hoppas ni tyckt om den här novellen och att ni ska tycka om nästa novell lika mycket. Det är vinnarnovell nr.2 som Karolina vann. Hon har döpt den till Still Loving it och vad den handlar om kommer jag berätta om imorgon(lördag). Men jag hoppas som sagt att ni tyckt om Marching och redan imorgon(lördag) kommer första kapitlet av Still Loving it.
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<3333
Kommentarer
Nadja säger:
Gud vad bra novell detta har varit!! Älskar den!!
Ellen säger:
Underbart men jag tyckte den slutade lite fort <3
Svar:
Natalie Johansson
Trackback