Marching(in the name of love) - Kapitel 28
- Nej, jag vet men varför ska jag behöva gå igenom det här då? sa jag och tårarna rann igen
- Men gumman. Han älskar dig mest av allt, det vet du sa Annie och kramade om mig
- Inte tillräckligt mycket för att inte göra slut med mig sa jag och torkade tårarna igen
- Men om du tänker ärligt på det, tror du inte att Eric och du kommer bli tillsammans igen?.....
Melanies Perspektiv
- Jag tror inte det. Han vill nog aldrig mer se mig sa jag
- Det är klart han vill. Du ska vara positiv inte negativ sa Mia och log
- Det skulle inte förvåna mig om Isabel och Eric blev tillsammans istället sa jag
- Usch! Säg inte sådär. Det kommer bli ni två. sa Annie och kramade om mig igen
- Jag hoppas du har rätt. För just nu känns det inte som det sa jag
- Men kan du inte förklara för dom på gymmet varför du inte vill ha Linus som kund? sa Mia
- Jag har försökt men dom vill inte lyssna på mig. Så länge jag inte får en ny kund så är jag fast med Linus i 6 månader sa jag
- Jag kan bli din kund istället. Då kanske Eric kommer tillbaka igen sa Annie och log
- Haha, ja, försök med det du. Du orkar inte lyfta en tom hink utan hjälp sa jag och skrattade
- Nu du! sa Annie och började kasta hö på mig och kittla mig
- Haha, ni är galna. Men idéen är faktiskt inte så dålig sa Mia och log blygt
- Kanske. Men just nu är jag sjukskriven och jag vet inte vad som kommer hända sa jag
- Men du åker ju till Norge om 2 månader? För att fira jul med släkten va? sa Annie
- Ja, och hur glad kommer jag kunna vara då om jag inte får Eric tillbaka sa jag
- Du får önska dig honom i julklapp. Men från något helt annat, vill du komma på julfest hos mig den 21 December? sa Annie
- Ja,gärna men bjud inte någon kille som ska muntra upp mig bara sa jag
- Och ingen som ska flörta med mig heller sa Mia och vi gapskrattade allihop
- Okej, jag lovar. Jag ska inte göra det. Men jag måste medge att det behövs sa Annie
- För mig finns bara en kille och han vill inte vara med mig sa jag och tårarna rann igen
- Det ska ordna sig. Mia, släcker du ficklampan? Jag är sjukt trött sa Annie
- Ja visst chefen. Sov gott hörrni sa Mia och släckte ficklampan
- Sov gott ni också sa jag och Annie och jag blundade
- Aaah! Vad var det där!? Skrek Mia och tände ficklampan
- Haha, det är bara Dolly. Lugn sa jag och skrattade
- Oh, förlåt Dolly men trodde det var en råtta. God natt igen sa Mia och släckte ficklampan igen och nu somnade vi alla tre
Nästa dag - Eric är tillbaka i Sverige - Erics Perspektiv
Jag hade åkt ner till slussen och tittade bara ut över vattnet. Jag hade dragit ut min luva på höstjackan och tänkte på Melanie. Spelningen i Finland hade gått bra men jag var så ledsen hela tiden och hade snäst åt Tomas flera gånger och det var inte meningen. Jag var bara ledsen. Det var nästan så att jag inte ville gå upp på morgonen idag heller. Allt jag gör påminner om Melanie. Jag drömmer om henne på nätterna och tänker på henne på dagarna.
- Hey there bro! sa J-son och satte sig ner bredvid mig
- Hej, jag visste inte att du skulle komma sa jag förvånat
- Nej, gick en promenad och såg att du satt här så jag tänkte att jag kunde slå mig ner sa J-son
- Okej, men jag är nog inte världens bästa sällskap just nu sa jag
- Tomas berättade om dig och Melanie och att du är ledsen och lite arg sa J-son
- Ja, det är inte meningen att det ska gå ut över andra men det gör bara så ont sa jag
- Men ärligt, vad spelar det för roll om hon tränar den där killen? Det kommer ju säkert komma fler killar som hon tränar sa J-son
- Ja, men den här killen stöter på henne hela tiden! Han är ju kär i henne sa jag argt
- Förlåt, det visste inte jag någonting om. Men jag ser ju faktiskt också varför du mår så dåligt sa J-son
- Vad menar du med det? sa jag och såg förvånat på honom
- Du älskar henne fortfarande, annars hade du inte mått såhär dåligt sa J-son
- Okej, jag älskar henne så det värker i bröstet på mig men jag orkar inte gå runt och vara orolig att det ska hända något mellan dom sa jag
- Jag förstår. Men tänk på om det är värdt att må såhär dåligt över det sa J-son
- Jag ska. Men jag måste tyvärr gå hem nu sa jag
- Okej, vi ses i studion senare sa J-son
- Ja, det gör vi sa jag och reste mig upp och gick därifrån
Jag gick en promenad genom stan och jag höll huvudet nere och luvan uppdragen för att inte bli igenkänd. Jag raskade sen på stegen för att komma hem snabbare. Precis när jag kom innanför dörren så ringde det på den. Jag velade om jag skulle öppna eller inte för jag orkade inte prata med någon idag. Men jag öppnade och utanför stod Annie, Melanies bästa vän. Jag hade bara lust att stänga dörren.
- Hej Eric! Vad bra att du var hemma. Får jag komma in? sa Annie och log
- Okej, men jag vill inte prata så länge sa jag och släppte in henne. Hon tog av sig jackan och skorna och vi gick sen in till vardagsrummet och satte oss i soffan
- Du ser inte ut att må så bra heller sa Annie
- Vad ville du prata om? sa jag
- Jag tänkte bara fråga om du vill komma på en julfest hos mig den 21 december om två månader? sa Annie
- Jag tror inte det. Med tanke på Melanie och sådär sa jag
- Melanie kommer inte. Hon mår inte heller så bra sa Annie
- Vad menar du? sa jag och såg oroligt på Annie
- Hon har skaffat en medryttare på Maximus för hon orkar inte gå till stallet, hon har sjukskrivit sig på jobbet och det ända hon gör är att sova, äta och se på tv. Jag har aldrig sett henne såhär förut sa Annie
- Jag borde inte har gjort det, jag borde inte gjort slut då hade det aldrig blivit såhär sa jag och kände hur det högg i hela kroppen när Annie berättade vad som hänt Melanie
- Hon älskar dig mer än du anar. Men det vore iallafall jätte roligt om du kom på festen sa Annie och reste sig från soffan
- Jag ska tänka på det. Tack för att du kom iallafall sa jag
- Det är självklart. Men nu vet du iallafall om Melanie också sa Annie
- Ja, jag älskar henne så mycket och jag mår inte bra heller sa jag
- Du kanske borde tänka över om det här är rätt val för er båda sa Annie och smekte min kind
- Jag antar att jag måste göra det. Men vi kanske ses på festen sa jag
- Kanske det. Hej då Eric sa Annie och tog på sig sina skor och jacka
- Hej då Annie, och ännu en gång. Tack sa jag och stängde dörren bakom henne
Jag hade ingenaning om att Melanie mådde såhär dåligt. Det gjorde bara ont i mig när jag tänkte på det. Vad hade jag gjort?! Jag älskar henne så otroligt mycket och det kanske är på tiden att jag gör om mina misstag. Att släppa Melanie var det största misstaget jag gjort och nu måste jag bara komma på ett sätt att få henne tillbaka för jag älskar henne ju. Men hur ska jag få henne tillbaka efter allt dumt jag sa åt henne? Finns det överhuvudtaget en chans för oss?
3 dagar senare - Hemma hos Melanie - Melanies Perspektiv
Jag låg i soffan och tittade på tv. Jag hade en bildremsa på soffbordet med bilder av mig och Eric som vi tagit i Oslo i ett fotobås. Jag saknade honom varje dag och jag kunde inte göra någonting kändes det som. Jag hade ordnat så Mia red Maximus åt mig nu när jag inte orkade åka ut till stallet längre. Jag var fortfarande sjukskriven och det ända jag gjorde var att sova eller se på tv.
- Hej gumman! Din personliga bästa vän är här sa Annie och kom in genom ytterdörren
- Hej. Jag vet vad du ska säga så säg det inte sa jag och satte mig upp i soffan
- Okej, men nu har du varit såhär i 4 dagar. När ska du bli den gamla Melanie igen? sa Annie
- Som det känns just nu, aldrig sa jag och såg på bilden
- Jag ville slippa berätta det här men jag har träffat Eric sa Annie
- Va?! Varför gjorde du det!? sa jag argt
- Jag behövde prata med honom. Han mår precis som du gör just nu sa Annie
- Berättade du om mig? sa jag
- Ja, det gjorde jag. Förlåt, men jag var faktiskt tvungen sa Annie och såg ledset på mig
- Det är okej, men jag hoppas att jag inte ska behöva må såhär dåligt länge till sa jag
- Du ska se att allting ordnar sig. Men jag kommer tillbaka imorgon och då hoppas jag att du är lite piggare sa Annie
- Hoppas kan man alltid sa jag och skrattade
- Men se där, ett leende. Wow, det är ju fantastiskt sa Annie och skrattade
- Haha, gå nu sa jag och skrattade men la min ner i soffan igen
- Jaja, men kom ihåg, allting kan faktiskt ordna sig sa Annie och log och gick ut genom dörren
Det skulle inte förvåna mig om hon har någonting på gång. Men jag hoppades faktiskt lite på att det skulle ordna sig också eftersom jag inte vill må såhär dåligt längre. Jag tog upp korten igen och jag log när jag såg hur konstiga vi såg ut på en del av dom. Jag önskar inget hellre än att få vara tillsammans med honom igen men jag tror det är försent.
2 månader senare - Melanie gör sig klar för julfesten hos Annie - Melanies Perspektiv
Jag hade varit nere i nästan 2 månader snart och idag skulle jag på Annies julfest men jag vet inte om jag var så pigg på det ändå. Jag hade kommit ut från duschen när det ringde på dörren. Jag sprang in till sovrummet och drog på mig ett par mysbyxor och tshirt innan jag öppnade dörren.
- Är det du som är Melanie Lyngman? sa en budkille med ett paket i handen
- Ja, det är jag sa jag
- Då får du skriva på här sa budkillen och gav mig ett papper
- Okej sa jag och skrev under
- Varsågod sa killen och gav mig paketet
- Tack sa jag och gick in till lägenheten igen
Jag la ner det på soffan och såg på det. Jag hade ingen aning om vem det var ifrån. Jag öppnade det och i låg det en mörklila glitter klänning. Jag förstod ingenting. Jag såg ett kort på botten av kartongen och jag tog upp det. Det stod "Du är min julönskning! Möt mig utanför. Puss från......."
Detta är kapitel 28 av Marching(in the name of love) och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt om det blev lite tråkigt men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 29 som kommer imorgon(måndag) hoppas jag blir romantiskt, spännande och massa mer. Ni kommer bla. få veta vem som skickat klänningen? Vad händer på Annies julfest? Vem är det som knackar på dörren i Norge på julafton? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 29 som kommer imorgon(måndag). Och om jag HINNER så ska jag få upp kapitel 30 också :)
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<33
Kommentarer
Ellen säger:
Hoppas det är Eric som har skickat det där!!!!:)<33333
Nadja säger:
Jaa hoppas verkligen det!!! Men fy fan vad bra!!!
Sara säger:
Hej! Ville bara säga tack för att du skriver en sådan himla bra berättelse om världens bästa artist dessutom. Jag läser nästan de här varje kväll innan jag ska sova och det är ett underbart sätt att sluta dagen med att fantisera om Eric Saade! Tack så mycket!! :)
Trackback