Marching(in the name of love) - Kapitel 27
Jag hade precis packat ner alla mina saker och nu hade jag bråttom till gymmet för Linus väntade där. Jag hoppade i skorna och sen tog jag min höst jacka för att sen öppna dörren och jag fick en chock när jag såg Eric stå framför mig.
- Shit, vad du skräms. Vad gör du här? sa jag förvånat
- Jag vill fråga dig varför du inte berättat för mig att du är PT till Linus?......
Erics Perspektiv
- Jag vill fråga dig varför du inte berättat för mig att du är PT till Linus? sa jag och tittade på Melanie
- Vad snackar du om? sa Melanie förvånat
- J-son såg dig krama om Linus. Varför har du inte sagt att det är han du är PT till? sa jag surt
- För jag visste att det skulle bli såhär! Jag ville inte ha honom som min kund men det gick inte att lösa på något annat sätt sa Melanie och såg ledset på mig
- Ja, inte skulle jag bli glad direkt. Jag vet inte om jag pallar det sa jag
- Vad snackar du om? sa Melanie och jag såg hur tårarna började rinna ner för hennes kinder
- Jag orkar gå och vara rädd att han ska röra dig eller försöka kyssa dig sa jag
- Men jag känner ingenting för honom och det vet du sa Melanie och försökte ta min hand
- Det spelar ingen roll. Bara tanken på att han ska vara med dig hela dagarna gör mig knäpp. Jag är ledsen Melanie men det går inte sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Så du gör slut med mig? sa Melanie och hennes tårar rann ner för hennes kinder
- Jag är ledsen. Det är bäst såhär sa jag och smekte försiktigt hennes kind innan jag gick ner för trapporna
- ERIC! ERIC! Du kan inte bara gå! ERIC! ropade Melanie men jag gick inte tillbaka
Jag sprang ut till bilen och hoppade in. Tårarna ville verkligen inte sluta rinna och jag slog till ratten. Jag fattar inte hur jag kunde vara så korkad att jag gjorde slut men det var som jag sa. Jag kan inte gå omkring och veta att han är med Melanie, om han försöker ta på henne eller om han försöker kyssa henne.
Först trodde jag att det var Anton som skulle förstöra mellan oss men det gjorde han inte utan det var en helt ny kille. Jag hatade det här. Jag älskar henne ju så mycket att det värker i bröstet men det är bäst såhär. Jag startade bilen och körde mot flygplatsen där Tomas väntade på mig. Nu hoppas jag bara att det här ska gå bra.
Samtidigt i Melanies lägenhet - Melanies Perspektiv
Jag kanade ner för väggen för det var som benen inte orkade bära mig mer. Jag grät så mycket att det kändes som att jag skulle bli uttorkad. Eric hade verkligen gjort slut och allting var Linus fel. Hade han inte bett gymmet att ha mig som PT hade det här aldrig hänt. Eller hade jag inte träffat honom rättare sagt så hade det här inte hänt heller. Jag hade förlorat den jag älskar mest av allt. Jag reste mig sakta upp igen och torkade tårarna och sen gick jag ut genom dörren. Jag låste och sprang ner till bilen.
Jag hade inte tagit med mig mina träningskläder för jag skulle sjukskriva mig. Jag hade ingen lust att träffa Linus idag för risken var att jag gjorde något väldigt dumt eller sa något väldigt dumt åt honom. Jag parkerade bilen utanför när jag kom fram och skyndade mig in innan Linus skulle komma dit.
- Hej Melanie! Du är lite sen idag sa Lisen
- Ja, det hände något förut. Men jag tänkte sjukskriva mig för den här veckan sa jag
- Sjukskriva dig? Men varför då? sa Lisen förvånat
- Risken är stor att jag gör eller säger något dumt mot Linus om jag träffar honom idag sa jag
- Oh, jag förstår. Men jag skriver att du fått influensa. sa Lisen
- Tack. Du är bäst sa jag och log
- Det var så lite. Men ett tips är att skynda dig för Linus kommer nog snart sa Lisen
- Tack igen. sa jag och skyndade mig ut därifrån
Jag kände hur tårarna började rinna igen. Jag saknade Eric och jag ville inte att det skulle vara slut. Jag satte mig i bilen och visste inte vart jag skulle eller vad jag skulle göra. Det här var den värsta dagen i hela mitt liv. Jag skulle hellre bryta mina revben och handled igen bara jag fick tillbaka Eric. Jag startade bilen och körde mot Annie. Jag måste få prata med någon iallafall. Och hon är den som förstår mig mest.
Senare på kvällen i Finland - Erics Perspektiv
Vi hade varit här i flera timmar och nu var det dags för spelningen. Jag hade ont i magen och bröstet hela tiden och jag vet inte hur mycket jag gråtit. Jag hade tagit på mig mina solglasögon för mina ögon var väldigt röda efter allt jag har gråtit. Jag försökte samla mig och gå in i artisten Eric men det var så svårt när jag var så ledsen och inte mådde bra alls.
- Eric, vi måste gå nu sa Tomas
- JA! Jag kommer! Sluta tjata sa jag argt
- Okej, nu får du berätta varför du är så arg och ledsen sa Tomas och stängde dörren bakom sig
- Vadå menar du? sa jag
- Du har varit arg, ledsen och arg hela tiden sen vi kom hit. Jag är inte blind. Jag ser ju att det har hänt något sa Tomas
- Melanie och jag gjorde slut innan jag åkte sa jag och kände hur klumpen kom tillbaka i halsen
- Är det därför du inte mår så bra? sa Tomas och såg försiktigt på mig
- Ja, det kan man säga. sa jag och tårana rann igen
- Du älskar henne så jag förstår inte varför sa Tomas
- Hon är PT till en kille som heter Linus som stöter på henne och jag orkade inte att behöva gå runt och vara orolig för det sa jag
- Jag är ledsen, men du borde väl inte gjort slut med henne sa Tomas
- Jag vill inte prata mer om det här. Jag går nu sa jag och öppnade dörren
Jag väntade lite tills dom sa till mig att det gick bra att gå ut till scenen. Jag fick gå genom publiken och när jag var uppe på scenen så försökte jag vara den gamla Eric och försökte göra allt som stod i min makt för att inte den där klumpen i halsen skulle lösas upp och tårarna skulle börja rinna igen. Men jag undrar faktiskt vad Melanie gör just nu. Hon är säkert med den där Linus just nu. Jag blev bara arg när jag tänkte på det. Men jag saknar henne ju ändå.
Sent på kvällen - Melanie, Mia och Annie sover på höskullen - Melanies Perspektiv
- Tack för att ni finns! Jag orkade inte vara hemma ensam just nu sa jag
- Det är klart vi ställer upp. Men jag förstår fortfarande inte varför han gjorde slut sa Mia
- Linus fel. Han trodde att Linus skulle stöta på mig och sånt där sa jag
- Men du skulle ju aldrig göra något mot Eric sa Annie
- Nej, jag vet men varför ska jag behöva gå igenom det här då? sa jag och tårarna rann igen
- Men gumman. Han älskar dig mest av allt, det vet du sa Annie och kramade om mig
- Inte tillräckligt mycket för att inte göra slut med mig sa jag och torkade tårarna igen
- Men om du tänker ärligt på det, tror du inte att Eric och du kommer bli tillsammans igen?.....
Detta är kapitel 27 av Marching(in the name of love). Förlåt att det kom sent och att det bara blev ett idag också. Men vill också säga förlåt för att det blev ett kort kapitel men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 28 som kommer imorgon(söndag) ska förhoppningsvis bli längre och om tiden finns får ni även kapitel 29. Men i kapitel 28 så kommer ni bla. få veta vad Melanie svarar? Kommer Melanie och Eric någonsin bli tillsammans igen? Vad är det för kort och present som kommer hem till Melanie? Och hur ska Melanie och Eric fira veckan innan jul? Kommer dom fira tillsammans? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 28 som kommer imorgon(söndag).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<33
Kommentarer
Nadja säger:
Fantastiskt super bra!!
Anonym säger:
Sååå bra!!! Började typ gråta!:)<333
Trackback