Marching(in the name of love) - Kapitel 32
Jag gick runt och frågade Mia, Alex, Anton och J-son om dom sett Melanie men ingen av dom hade sett henne. Det var väldigt mycket folk så jag kan förstå henne men det här var bara konstigt. Det kan väl inte ha hänt henne någonting? Nej, nu är jag bara paranoid, men om hon inte åkt hem då är frågan vart är hon egentligen?
Melanies Perspektiv
Jag blev inkastad i baksätet på en bil och jag förstod ingenting. När jag tittade mot personen som körde bilen så fick jag syn på vem det var. Det var Linus. Jag kände hur jag började må illa av allt flängande i bilen och det var som att jag bara ville spy.
- Stanna bilen! Jag mår illa sa jag
- Du är tyst! Jag vet vad du försöker göra men det funkar inte på mig! sa Linus argt
- Snälla. Jag ber dig sa jag igen och la mig ner i baksätet
- Sa jag inte åt dig va!? sa Linus argt och körde ännu fortare
När vi kom fram hade jag nästan somnat i baksätet för att försöka hålla tillbaka illamåendet. Han drog ur mig ur baksätet och tog med mig upp till hans lägenhet. Han kastade praktiskt taget ner mig på sängen som han hade i sovrummet. Han gick ut till vardagsrummet och låste ytterdörren. När han kom tillbaka in i sovrummet så såg skräckslaget på honom. Jag visste inte vad han tänkte göra med mig. Jag kände efter i fickorna efter min mobil men den fanns inte där.
- Det där kan du lika gärna sluta med. För det är väl den här du letar efter? sa Linus och tog upp min mobil i fickan
- Ge mig den ! sa jag och sprang fram mot honom för att försöka ta den men han buttade ner mig i golvet
- Sluta upp med det där! sa Linus irriterat
Jag tittade bara på honom och sen la jag mig på sängen och jag ville bara ta min mobil och sms:a Eric eller vem som helst som kunde få ut mig härifrån. Nu förstod jag iallafall vad Linus menat med att jag inte skulle slippa honom så lätt. Han tänkte hålla mig här tills jag blev kär i honom. Det är iallafall vad jag tror. Jag mådde fortfarande väldigt illa så jag la mig till rätta i sängen och Linus gick ut från sovrummet och jag hörde att han låste sovrumsdörren och nu var jag rädd. Men jag var samtidigt väldigt trött så jag somnade iallafall.
Samtidigt på klubben - Erics Perspektiv
Klubben stängde och jag hade fortfarande inte hittat Melanie. Jag började bli orolig att det faktiskt hänt henne något. Jag sa hej då till dom andra och jag åkte hem till Melanies lägenhet för att kolla om hon var där. För hade hon åkt hem borde hon ju vara där. Jag parkerade bilen utanför lägenheten och gick upp för trapporna och ringde på dörren flera gånger men det var ingen som öppnade.
Jag öppnade brev inkastet och ropade hennes namn men det var ingen som kom till dörren ändå. Det här stämmer inte. Någonting måste ha hänt henne för hon borde vara hemma nu. Jag bestämde mig för att åka hem och sova för att sen åka tillbaka hit imorgon och jag ska kolla upp allting och alla där hon kan vara. För tänk om det är Linus som gjort henne något? Han sa ju att hon inte skulle slippa honom.
Nej, det låter för sjukt för att vara sant. Jag behöver nog den där sömnen trots allt. Jag parkerade bilen och sprang upp för trapporna men hon var inte här heller. Nu var jag övertygad att något hänt henne. Men jag gick ändå till sängen och somnade.
Nästa dag - Hemma hos Linus - Melanies Perspektiv
Jag hade vaknat och Linus hade dragit ut mig från sovrummet och var väldigt arg fortfarande. Jag visste inte vad jag skulle göra eller säga överhuvud taget. Men jag visste bara en sak och det var att jag var tvungen att komma på något för att ta mig härifrån.
- Varför har du gjort det här mot mig? sa jag och såg försiktigt på Linus
- För att du och jag ska få vara tillsammans för alltid sa Linus
- Men jag vill inte vara tillsammans med dig det måste du förstå. Du kan inte hålla mig inlåst här sa jag
- TYST! JAG HAR SAGT TYST! skrek Linus och gav mig en örfil
- Linus....snälla jag ber dig att släppa mig härifrån sa jag och tårarna rann
- Inte förens du älskar mig. Tills dess stannar du här förstått! sa Linus och såg strängt på mig
- Okej, jag förstår sa jag och såg mot honom
- Bra, då är vi överens sa Linus och log och smekte min kind
Jag låg kvar i soffan och tittade på honom. Jag var både rädd och ledsen. Men hur konstigt det än låter så kanske jag kan komma härifrån. Jag fick en idé som kanske kan fungera. Men jag saknade Eric. Jag undrar om han änns tänker på att jag är borta?
Samtidigt i Erics lägenhet - Erics Perspektiv
Jag hade sovit dåligt nästan hela natten för jag hade legat och tänkt på Melanie. Jag hade tagit ledigt på förmiddagen för att fortsätta leta efter henne. Jag hade hoppat i kläderna och tog snabbt på mig skorna och jackan. Jag skyndade mig ner för trapporna och hoppade sen in i bilen. Jag åkte till Melanies lägenhet för att se om hon var där nu. Jag parkerade bilen utanför och sprang upp för trapporna och ringde på dörren. Men ingen öppnade idag heller. Jag kände på mig att det måste ha hänt henne något. Jag ringde på hos grannen bredvid för att se om hon hade hört någonting.
- Hej. Jag undrar om ni har sett en tjej som bor här i lägenheten bredvid? sa jag när en gammal dam öppnade dörren
- Nej, tyvärr inte. Jag såg henne inte på hela kvällen igår och inte nu på morgonen heller sa den gamla kvinnan
- Okej, tack för hjälpen sa jag och log
- Men det var en annan man här och ringde på hennes dörr igår kväll sa kvinnan
- Tack det hjälper mig lite sa jag och log igen
- Det var så lite. Hej då sa kvinnan och stängde dörren bakom sig
Det kan väl inte vara så att Linus hade något med det här att göra trots allt? Nej, så galen kan han inte vara. Jag sprang åter igen ner för trapporna och åkte sen hem till Melanies föräldrar för att se om hon var där. Jag hade även ringt både Annie och Mia tidigt i morse och dom hade inte heller hört eller sett Melanie på hela dagen. Och enligt Mia hade inte Melanie varit i stallet heller. Och var hon inte hos sina föräldrar heller då är det något som har hänt. Jag parkerade bilen när jag kom fram och flög nästan upp för trapporna och ringde på dörren när Melanies mamma öppnade.
- Hei Eric! Hva gjør du her? sa Melanies mamma som betyder Vad gör du här?
- Jag undrar om Melanie är här sa jag och log
- Nei, skulle hun bliSa Melanies mamma som betyder nej, skulle hon vara det
- Ja, hon sa att hon skulle åka hit sa jag och det var mest för att inte oroa dom
- Nei, dette er ikke hun sa Melanies mamma som betyder Nej här hon inte
- Okej, men jag ringer henne och frågar istället sa jag
- Ok, lykke sa Melanies mamma och stängde sen dörren som betyder Okej Lycka till
Nu var jag säker. Hon var inte någonstans och varje gång jag ringt på hennes mobil så har hon inte svarat mig en ända gång. Linus måste ha gjort henne någonting men vad? Jag tittade på klockan och jag hann inte leta mer för jag var tvungen att åka till studion men jag måste hitta Linus adress för jag måste hitta Melanie innan det är för sent.
Senare hemma hos Linus - Melanies Perspektiv
Linus tog min arm och drog upp mig ur soffan för att gå med mig in till sovrummet igen men det var nu eller aldrig som jag skulle prova min idé. Han sa ju själv att om jag blev kär i honom så skulle han släppa mig och har jag tur kanske han gör det om jag lurar honom att tro det.
- Vänta, det är något jag måste säga till dig sa jag
- Om det är att du vill att jag släpper dig så glöm det sa Linus
- Nej, jag har äntligen insett vem jag är kär i sa jag och försökte le
- Menar du allvar? sa Linus och såg på mig
- Ja, jag är kär i dig. Du har fått mig att inse det sa jag och log
- Okej, här sa Linus och gav mig min mobil
- Vad ska jag göra med den här menar du? sa jag förvånat
- Du ska ringa Eric och säga som det är. Att det är slut mellan er sa Linus och såg allvarligt på mig
- Nu menar du? sa jag och visste inte vad jag skulle säga mer
- Ja, om du menar allvar så ringer du NU! sa Linus argt och jag tryckte på ring Eric och la telefonen mot örat
- Ja, det är Eric sa Eric när han svarade och jag visste inte vad jag skulle göra.
- Säg som det är nu då sa Linus argt
- Melanie? Melanie är det du? hörde jag Eric säga i mobilen
- Eric....Eric rädda mig ! Jag är fast hos Linus Eric rädda mig! sa jag och Linus kom rusande mot mig
- DIN LÖMSKA KOBRA! DET HÄR SKA DU FÅ ÅNGRA! skrek Linus åt mig och jag tappade mobilen i golvet
- Melanie?! MELANIE! MELANIE ÄR DU KVAR!? hörde jag Eric ropa i telefonen tills den första smällen kom och jag visste inte vad jag skulle göra mer
- MELANIE! MELANIE HÅLL UT! JAG KOMMER!.......
Detta är kapitel 32 av Marching (in the name of love) och jag hoppas ni ska tycka om det. Jag fick faktiskt min inspiration till det här kapitlet från både ett avsnitt av The Vampire Diaries men också från Erics musikvideo till Marching. Så jag hoppas ni ska tycka om det. Och kapitel 33 kommer imorgon(fredag) och då kommer ni bla. få veta om Eric hinner i tid? Vad händer när Eric kommer dit? Varför ligger Melanie bara i sin säng och vågar inte gå ut? Vad gör Eric för att muntra upp henne? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 33 som kommer imorgon(fredag).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<33
Kommentarer
Nadja säger:
Så fantastiskt bra!!
Ellen säger:
Stackars Melanie!!!!!!!!!!:(<3
Trackback