Marching(in the name of love) - Kapitel 34

- Jag måste gå, men berätta för honom nu viskade Annie i mitt öra
- Berätta vadå? sa Eric och såg oroligt på mig
- Annie har bjudit mig till Mallorca i 2 veckor från och med i övermorgon sa jag 
- Okej, och vad sa du till henne? sa Eric och tog mina händer
- Jag kommer åka med henne till Mallorca......

    
 
Erics Perspektiv
 
Jag hade precis varit i studion och nu skulle jag gå till en tidningsintervju och jag skulle även göra en photoshoot samtidigt så jag tog en promenad för det låg väldigt nära och då fick jag syn på Melanie och Annie och jag sprang fram och la mina armar runt hennes midja. 
 
- Hej älskling! sa jag
- Oh, Shit vad du skräms! Gör inte sådär sa Melanie och vände sig om mot mig
- Förlåt. Jag tänkte mig inte för. Hur mår du? sa jag och log
- Jag mår bättre. Det går framåt sa Melanie och gav mig en kyss
 
- Jag måste gå men berätta för honom nu viskade Annie till Melanie men jag hörde det
- Berätta vadå? sa jag och såg oroligt på Melanie
- Annie har bjudit med mig till Mallorca i 2 veckor från och med i övermorgon sa Melanie
- Vad svarade du henne? sa jag och tog Melanies händer
 
- Jag kommer åka med henne till Mallorca. Jag behöver det. sa Melanie och såg tårfyllt på mig
- Jag förstår det. Men jag kommer sakna dig något fruktansvärt sa jag och smekte hennes kind
- Jag kommer sakna dig mer. Men jag hoppas bli hel under den här resan. Jag vill slippa gå och behöva vara rädd för att någon ska komma upp bakom mig och ta mig sa Melanie
- Jag önskad varje dag att jag aldrig gick iväg från dig den kvällen sa jag
 
- Det är inte ditt fel. Det hade kunnat hända när som helst. Han är inte frisk. Jag är bara glad att du kom dit sa
Melanie och la sin hand runt min nacke
- Jag med. Men när ska du berätta vad som hände hos honom? sa jag
- Inte nu. Jag kan inte. Jag måste gå hem sa Melanie
- Men Annie gick, klarar du dig hem själv? sa jag 
 
- Jag ska försöka. Jag måste försöka våga vara ensam igen. Jag kan inte låta andra ta hand om Maximus hela tiden heller sa Melanie och log
- Nej, det förstås men efter allt du gått igenom är det inte så konstigt att du vill vara ensam sa jag och såg oroligt på Melanie som inte verkade må bra
- Mm..du har nog rätt, åh, allting snurrar sa Melanie och hon såg svimmfärdig ut
 
- Hur är det gumman? sa jag och tog henne i min famn
- Det snurrade lite bara. Jag är okej. Jag lovar sa Melanie
- Är det säkert? Du såg helt svimmfärdig ut sa jag
- Det är ingen fara längre. Jag är lite trött bara det är allt sa Melanie
 
- Okej, men jag kan följa dig hem ifall du inte mår bra sa jag
- Nej, det behövs inte. Jag går hem och packar så kanske vi kan ses ikväll? sa Melanie
- Gärna. Jag kommer så fort jag är klar och ring om det är något sa jag
- Jag lovar. Älskar dig sa Melanie och gav mig en kyss
- Älskar dig mer sa jag och vi skiljdes åt
 
Jag vände mig om en gång och såg på Melanie när hon gick hem till sin lägenhet. Det syntes så tydligt att hon inte mådde bra. Att hon hade blåmärken över hela kroppen syns och det är klart det gör ont men jag tror det värsta är hennes egna tankar just nu. Jag vet ju inte vad som hände där inne hos Linus egentligen och jag vet inte om jag någonsin kommer få reda på det heller. Men borde jag hoppas att hon ska berätta det?
 
Senare hemma hos Melanie - Melanies Perspektiv
 
Jag stod i sovrummet och packade ner alla saker jag behövde till semestern med Annie. Det skulle bli väldigt skönt att få komma härifrån ett tag så jag kanske kan bli mig själv igen. Det känns som att det hänt hundra saker den senaste tiden. Anton, avkastningen och nu Linus. Det kändes som jag bara ville försvinna och det gör jag ju på ett sätt nu. Men det jobbigaste var när Eric frågade om vad som hade hänt hos Linus och jag vet inte hur jag ska berätta för honom vad som hände innan Eric kom då jag ringde till honom. 
 
Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv och varje gång jag såg på mina blåmärken så blev jag påmind om det. Men nu ska jag tänka positivt och bara ha det roligt med Annie men det hade såklart varit mysigare om Eric följt med också men nu blir det en tjej resa och jag vet hur det blir med Annie men nu har hon ju Anton så vi får se om hon är sitt gamla jag ändå. 
 
Ring ring ring ring 
 
Jag hoppade nästan till när det ringde på dörren och jag gick sakta för att först se genom titthålet vem det var och det var Annie. Jag öppnade dörren och hon gav mig en stor kram.
 
- Jag kunde inte vänta, vad sa han? sa Annie och såg nyfiket på mig
- Det var okej, men jag kommer sakna honom massor sa jag
- Det förstår jag, men du har ju mig sa Annie och skrattade
- Haha, ja, och du kommer ligga där på stranden och prata om Anton eller hur? sa jag
 
- Haha, okej, vi gör en pakt, inget snack om pojkvänner på resan? sa Annie och räckte fram handen
- Okej, det är en deal sa jag och skrattade
- Har du packat ner allt ännu? sa Annie och gick in till sovrummet
- Ja, och jag har ringt jobbet och tagit ledigt och även pratat med medryttaren och Mia så dom ser efter Maximus medan jag är borta sa jag
 
- Åh, det här kommer bli världens bästa resa! Men jag ska inte störa mer nu för jag antar att dröm mannen kommer snart sa Annie och himlade med ögonen
- Och du ska förstås till din drömman sa jag och skrattade
- Jag ringer imorgon sa Annie och gick ut genom ytterdörren och jag låste efter henne
 
Jag log för mig själv. Var det någon som kunde få mig att le så var det Annie, Eric och Mia. Jag hade världens bästa vänner och världens bästa och underbaraste pojkvän. När jag flyttade mig från dörren och gick in till köket för att kolla posten och fick se brevet från polisen så fick jag en stor klump i magen. Jag öppnade det och det stod att jag var tvungen att komma på målsägande förhör om 2 veckor. Två dagar efter att jag kommit hem från Mallorca. 
 
Det betyder att det sen kommer bli en rättegång mot Linus. Min pappa hade tagit bilder på mina skador och skickat in till polisen men jag ville inte träffa eller se Linus mer. Varför kan inte det här bara vara över någon gång?! 
 
3 timmar senare - Eric kommer hem till Melanie - Erics Perspektiv
 
Jag hade kommit hem till Melanie för ungefär 10 minuter sen och hon hade gråtit. Hon visade mig brevet från polisen och jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Vi satte oss i soffan och Melanie lutade sig mot mitt bröst. Jag la mina armar runt henne och jag höll bara om henne. 
 
- Det kanske är dags att jag berättar vad som hände sa Melanie 
- Du behöver inte om det är jobbigt sa jag
- Jag vill och jag tror det skulle vara bäst för oss alla sa Melanie
- Okej, jag lyssnar sa jag och kramade om henne lite hårdare 
 
- När jag ringt dig så sprang han fram till mig och satte sin hand över min mun och han slog mig i magen och på resten av kroppen. Sen skrek han massa saker till mig och han kysste mig flera gånger och varje gång jag slog till honom eller försökte få bort honom från mig slog han mig bara hårdare. När du kom dit hade han slagit och till och med sparkat mig i magen men när han hörde polisens röster slog han ett hårt slag i magen och kastade in mig i sovrummet så jag slog i bakhuvudet i ena sängbenet och det blödde men jag försökte dölja det. Jag hade ingen luft i lungorna så det var därför jag inte kunde skrika först men sen när du sa mitt namn så fick jag nya krafter. sa Melanie och tårarna rann ner för hennes kinder
 
- Vilket svin! Nu förstår jag varför du har mått så dåligt. Men att du blev yr, har det med smällen i huvudet att göra? sa jag 
- Jag tror det. Men just nu önskar jag bara att allting var över sa Melanie
- Det kommer vara över snart. Nu ska du glömma Linus och bara ha roligt tillsammans med Annie lova mig det sa jag och gav henne en puss på pannan
- Okej, jag lovar men helst vill jag att du följer med sa Melanie
 
- Ja, det skulle jag helst göra men jag måste stanna här sa jag
- Men jag ringer det lovar jag sa Melanie och log
- Jag älskar dig mest sa jag och log
- Och jag älskar dig mer sa Melanie och vi gav varandra en kyss

Vi satt kvar i soffan och myste en stund och jag tänkte på hur jobbigt det varit för Melanie den senaste tiden. Men det kan inte bero på att vi är tillsammans va? Det får det inte göra helt enkelt. Jag skulle inte klara mig utan henne. Vi slog på tv:n och tittade lite medans vi myste. Jag lekte med hennes hår och då kände jag en sårskorpa på hennes bakhuvud och förstod att det var där hon hade åkt in med huvudet. Hon förtjänar verkligen den här semestern men jag vill ju inget hellre än att följa med henne.
 
4 dagar senare - Eric äter middag med Tomas - Erics Perspektiv
 
Melanie hade varit borta i 2 nästan 3 dagar nu och jag saknar henne så frukansvärt mycket. Jag hade bara pratat om henne med alla och nu tror jag dom tröttnat på mig också. Tomas hade bjudit med mig ut på tidig middag och jag hade faktiskt ingen aning om vad som var på gång eller varför han gjorde detta för mig. 
 
- Jag har hört att du pratat mycket om Melanie? sa Tomas och log
- Jaha, dom har skvallrat alltså? sa jag och skrattade
- Det kan man nog säga. Men nu har jag tagit ett beslut åt dig helt enkelt sa Tomas 
- Vadå för beslut? sa jag förvånat
 
- Här. Jag har pratat med Annie och hon kommer möta dig på flygplatsen i Palma och sen tar hon dig till Melanie sa Tomas och gav mig en flygbiljett
- Va? Du skojar med mig? sa jag och förstod ingenting
- Nej, du ska åka till Melanie, ha det så roligt nu. Skynda dig nu. Planet går om en timme sa Tomas och log
- Tack! Du är världens bästa manager! sa jag och kramade om honom innan jag gick 

Jag skyndade mig hem för att packa och jag tittade lite på klockan. Hon var 18.00 och jag skulle vara på flygplatsen snart så jag hinner med planet som går klockan 19.00. Det här var det konstigaste jag gjort men samtidigt otroligt romantiskt. Jag kunde inte vara gladare som ska få åka och vara med Melanie. Men tänk om inte Melanie blir lika glad för att se mig som jag blir för att se henne?
 
Tidigare i Las Palma - Melanies Perspektiv
 
Jag och Annie låg på stranden och det var sjukt varmt. Jag tror jag bryter pakten som jag och Annie gjort upp för jag saknar Eric hela tiden och jag försökte att inte visa det. Samtidigt som det var väldigt skönt att inte behöva känna mig rädd hela tiden men saknade höll på att driva mig till vansinne snart.
 
- Jag vet vad du tänker på sa Annie och vände huvudet mot mig
- Jaha? sa jag och såg på Annie
- Det skriker Eric över hela dig. Saknar du honom så mycket? sa Annie och log
- Ja, det gör jag verkligen. För mycket helt enkelt sa jag 
 
RING RING RING
 
- Förlåt, jag kommer snart sa Annie och gick iväg och hon pratade med någon i minst 15 minuter men jag hade ingen aning om vad hon pratade om
- Vem var det där? sa jag när hon kom tillbaka
- Mamma, hon undrade bara hur det var sa Annie och log
- Okej, men varför ser du så konstig ut isåfall? sa jag
 
- Gör jag? Konstigt. Men det är sant sa Annie och skrattade
- Okej, jag tror dig då, lite iallafall sa jag och skrattade
- Haha, bra för det är sanningen sa Annie och vände huvudet mot himlen igen
 
Jag vet att var någonting annat eller någon annan som hon pratade med för det syns så tydligt på Annie när hon inte talar sanning. Men ja, vad det än är så ska jag försöka sluta tänka på Eric för det här skulle vara en rolig resa tillsammans med Annie och fortsättrer jag såhär så blir det inte det ju. Men drömmen är ju fortfarande att han ska komma hit. Hoppas jag iallafall.
 
Senare i Palma - Eric och Annie åker till hotellet - Erics Perspektiv
 
Jag hade landat för ungefär 20 minuter sen och nu var jag och Annie på väg till hotellet. Hon hade berättat att Melanie gått och lagt sig för kvällen men jag hade fått låna det extra nyckelkortet till hennes dörr av Annie så jag skulle smyga in till hennes rum utan att hon får syn på mig. 
 
- Hon har ingenaning om att du kommer men hon har saknat dig jätte mycket sa Annie
- Jag har saknat henne jätte mycket också och det ska bli helt fantastiskt att få träffa henne sa jag
 
När vi kom fram så hoppade vi ur bilen och jag tog mina väskor och gick sen in till hotellet. Jag tog hissen upp till våningen där Melanies rum låg och sen när jag kom till rätt dörr så låste jag upp och gick försiktigt in till rummet. Jag ställde ner väskorna och smög försiktigt in till sovrummet. Jag ställde mig i dörröppningen och såg på Melanie när hon sov. Men när hon vände sig om i sömnen mot mig så öppnade hon sakta ögonen. Hon tittade på mig och jag log mot henne.
 
- Nu vet jag att jag drömmer.....

Detta är kapitel 34 av Marching(in the name of love). Jag hoppas ni ska tycka om det. Det blev lite längre än jag först tänkt mig men jag hoppas ni ska tycka om det :) Jag kommer börja skriva på kapitel 35 direkt så hinner jag kommer även kapitel 35 upp ikväll :) Men annars kommer det upp imorgon bitti. Och då kommer ni bla. få veta vad Melanie säger när hon förstår att det Eric verkligen är där? Vad händer i Las Palmas? Hur blir det när Eric och Melanie "jobbar" ihop? Och hur blir det när Melanie måste se Linus igen? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 35 men även i 36 :) Det kommer bli lite uppdelat helt enkelt. Men det kommer bli mycket kärlek och romantik i kapitel 35 det lovar jag :) Men hoppas ni ska tycka om det :)
 
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket!
 
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
 
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<33

Kommentarer
Nadja säger:

Suuuuper bra!!!

2013-05-12 | 22:48:45
Ellen säger:

Gulligt!<333

2013-05-12 | 23:27:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback