Marching(in the name of love) - Kapitel 39
Jag vaknade till när det knackade på dörren och det var som att jag kom ur min dvala och jag tänkte mig inte för innan jag öppnade dörren. Jag brukar alltid kolla i titthålet vem det är men inte den här gången och det kan berott på att jag var chockad. Och jag blev inte mindre chockad när jag öppnade. Jag stod och gapade när jag såg vem det var.
- Hej där Melanie!......
Melanies Perspektiv
- Hej där Melanie! sa Linus och log sitt sneda leende
- Vad vill du? sa jag och försökte dölja min rädsla
- Kan jag komma in? sa Linus och trängde sig förbi mig och in i lägenheten
- Gå härifrån! Jag ska till jobbet sa jag argt
- Ah, du har fått brevet om att dom la ner det. Tråkigt att ridsports blåmärken kan se likadana ut sa Linus och skrattade hånfullt
- Du är ett monster! sa jag och gick efter honom in i köket
- Passa dig! Det är bara du och jag här så ingen kan se någonting igen sa Linus och såg argt på mig
- Vad hade du tänkt göra med mig där i lägenheten egentligen? sa jag och tog upp mobilen och tryckte försiktigt på inspelning och la den på köksbänken
- Ingenting egentligen. Jag ville att du skulle förstå hur mycket jag tycker om dig men när du krånglade till allting som jag var tvungen att straffa dig sa Linus och vände sig mot mig igen
- Varför höll du mig inlåst? sa jag och såg mot mobilen som spelade in allting
- Så du inte skulle kunna fly från mig! Varför ser du på mobilen hela tiden förresten? sa Linus och gick mot köksbänken där mobilen låg
- Jag tittade klockan för jag måste gå nu sa jag och svalde hårt
- Spelar du in mig?! SVARA MIG! skrek Linus och tog upp mobilen
- Ja! Du förtjänar att åka dit! sa jag argt och ångrade mig i sista stund
- Jasså, gör jag det om jag gör såhär också? sa Linus och kastade min mobil i golvet och trampade och hade sönder den
- Du är inte frisk. Inse det sa jag och backade in till köksbänken
- Vet du, jag kan se i dina ögon att du tycker om mig sa Linus och ställde sig framför mig
- Det gör jag inte. Jag älskar Eric mer än något annat sa jag och försökte dölja tårarna
- Nej, gumman. Det gör du inte och du vet det sa Linus och smekte min kind och nu hoppas jag att någon på gymmet undrar varför jag inte kommit för Linus gav sig inte. Och jag var rädd.
10 minuter senare på gymmet - Erics Perspektiv
- Tjena! Jag skulle träffa Melanie Lyngman här idag sa jag till kvinnan i receptionen
- Jag är ledsen men Melanie är inte här idag. Hon skulle ha kommit för ungefär 20 minuter sen men har inte dykt upp sa kvinnan
- Vad menar du? Jag hade träning med henne idag sa jag och förstod ingenting
- Jag ser det men hon är inte här. Antingen är hon sen eller så kommer hon inte sa kvinnan
- Okej, tack för hjälpen ändå sa jag och gick bort från disken
- Det var så lite. sa kvinnan och fortsatte jobba
Kan det ha hänt henne någonting? Melanie brukar aldrig vara sen. Det här känns inte bra alls. Jag tog min väska och gick tillbaka ut till bilen för att ringa till henne men jag kom bara till mobilsvar hela tiden. Nu måste det ha hänt något för hon slår aldrig av mobilen. Jag startade bilen och körde fort till Melanies lägenhet och jag parkerade bilen och sprang upp för trapporna. Jag ringde på dörren flera gånger men ingen öppnade. Jag tryckte försiktig ner handtaget och dörren var olåst. Jag gick in och såg mig omkring.
- Melanie? Melanie är du här? ropade jag och gick in och fick se henne i köket
- Melanie! Vad är det som har hänt? sa jag och sprang fram till henne
Hon satt i ett hörn och hennes tröja var sönderriven och hon grät. Jag tittade mig omkring och jag såg på golvet där Melanies mobil sönder trampad.
- Melanie, vad är det som har hänt? sa jag och kramade om henne
- L..l..Linus stammade Melanie fram och hon skakade
- Såja, men Linus sitter ju häktad sa jag och torkade Melanies tårar
- Han släpptes för 2 dagar sen. Det fanns inte nog med bevis och dom la ner förundersökningen och Linus kom hit sa Melanie och såg med rödgråtna ögon på mig
- Åh nej, vad är det som hänt? Är han kvar här? sa jag och såg mig omkring
- Nej, han stack precis innan du kom sa Melanie
- Nej, absolut inte. Men han blev som galen sa Melanie
- Kom. Jag hjälper dig att få på dig en hel tröja och sen om du orkar berätta så lyssnar jag gärna sa jag
Jag hjälpte Melanie upp och vi gick in till sovrummet. Jag hade ingen aning om vad som hade hänt men att Melanies tröja var sönder riven gjorde mig extremt orolig. Vad hade hänt här egentligen? Melanie tog av sig tröjan och tog på sig en ny och satte sig sen framför mig i sängen.
- Orkar du berätta vad som hände? sa jag
- Okej, jag ska berätta vad som hände sa Melanie och såg på mig
Lite Tidigare - Innan Eric kommer - Melanies Perspektiv
- Nej gumman, det gör du inte för det syns i dina ögon sa Linus och smekte min kind
- Du är sjuk. Du behöver hjälp och jag vill att du går nu sa jag och stod lutad mot köksbänken
- Sluta säga att jag är galen sa Linus och satte armarna på köksbänken så jag inte kunna komma ut
- Du är det. Låt mig vara nu. Jag måste till mitt jobb sa jag och såg argt på honom
- DU ska ingenstans. Det är du och jag nu sa Linus och log
- Det kommer aldrig vara du och jag skrek jag och knuffade undan honom och sprang ut från köket men hann bara till dörröppningen innan han tog tag i min tröja och drog med mig in igen
- SLÄPP MIG! skrek jag men han slet bara i mig och jag hörde hur det knakade till i min tröja
- Du kommer ingenstans! sa Linus och slet sönder min tröja
- Linus försvinn! skrek jag igen men han fortsatte att hålla i mig hårt
- Jag lämnar dig aldrig! sa Linus och log hånfullt
- Dom kommer snart undra varför jag inte är på jobbet och då kommer dom hit sa jag
- Okej, du slipper den här gången men jag kommer tillbaka sa Linus och släppte mig och gick ut från lägenheten
Tillbaka i nuet - Erics Perspektiv
- Vilket svin! Du måste anmäla honom sa jag
- Det är ingen idé. Ingen kommer tro mig iallafall. Du ser ju vad som hände här sa Melanie och såg ner i täcket
- Han ska inte få komma undan såhär lätt det måste du förstå sa jag och la mina händer runt hennes nacke
- Släpp mig sa Melanie snabbt och jag släppte henne snabbt
- Förlåt, det var inte meningen sa jag och såg oroligt på Melanie
- Det är jag som ska säga förlåt. Jag blir bara påmind om honom när du tog på mig sa Melanie
- Okej, det bevisar bara att du måste anmäla honom sa jag igen
- Nej, snälla. Allting kommer bli värre sa Melanie och la sina händer i mitt hår
- Men gumman. Jag vill bara hjälpa dig sa jag och tog mina händer runt hennes nacke igen
- Jag vet, men jag klarar det inte just nu. Kom nu sa Melanie och gav mig en kyss innan hon reste sig från sängen
- Va? Vänta vart ska vi? sa jag förvånat
- Du trodde väl inte att jag glömt bort din träning eller hur? sa Melanie och log
- Jo, det hade jag faktiskt sa jag och log blygt
- Synd för vi kommer åka dit nu sa Melanie och skrattade
- Neej, kan vi inte bara vara ensamma här? sa jag och log
- Jo, kom nu sa Melanie och tog min hand
Hon fick dra med mig men hon övertalade mig genom att säga att jag skulle få tusen kyssar om jag följde med och det är väl klart jag följer med då. Sen lovade hon mig att inte köra så hårt med mig vilket jag hoppas på iallafall. Men även fast Melanie försökte hålla humöret uppe så syntes det att hon var ledsen. Jag ville hjälpa henne men när hon inte vill anmäla honom så vet jag inte hur jag ska göra det. Men det måste väl finnas något sätt jag kan hjälpa henne på eller?
Senare på gymmet - Melanies Perspektiv
- Kom igen nu. Det är bara 4 kvar sa jag och skrattade
- Det är jobbigt ju. Och vad får jag om jag klarar detta? sa Eric och log
- Du är hopplös. Du får en kyss sa jag och log
- Okej, då kör vi sa Eric och gjorde snabbt dom fyra sista
- Så, kan man få belöningen nu? sa Eric och himlade med ögonen
- Okej då sa jag och log och gav honom en passionerad kyss
- Mm..., vad är kvar? Snälla säg att det är lite kvar sa Eric och skrattade
- Ja, vi har bara din favorit kvar, stretchningen sa jag och fick bita mig i läppen för att inte skratta
- Det här kommer du ångra sa Eric och skrattade
- Hur då? sa jag och log
- Det får framtiden utvisa sa Eric och flörtade med ögonbrynen
- Okej, men nu stretchar vi sa jag och hjälpte Eric
Han kved och ojade sig hela tiden och jag tror att han mest gjorde det för att reta mig men när vi väl var klara så fick han en till liten kyss för att han varit så duktig. Eric gick sen och duschade och gjorde sig i ordning medans jag väntade på honom. När han var klar så gick vi till utsidan och stannade vid hans bil.
- Jag tror jag springer ett varv först sa jag
- Så du vill inte följa med mig? sa Eric och plutade med under läppen
- Du är för söt. Men jag lovar att vi ses sen sa jag och log
- Kan du inte komma hem till mig när du sprungit? sa Eric
- Jag måste hem och byta om sa jag och skrattade
- Haha, du kan låna något av mig sa Eric och log
- Okej, jag ger mig. Jag kommer hem till dig efter rundan då sa jag och log
- Bra, skynda dig för jag saknar dig redan sa Eric och pussade mig på pannan
- Jag lovar. Älskar dig mest sa jag
- Älskar dig mer sa Eric och gav mig en kyss innan jag sprang iväg
Jag brukade springa en runda ibland men det var ett tag sen. Fast det var väldigt skönt att få komma ut och röra sig ordentligt igen och speciellt när man rider nästan varje dag och därför var det skönt att få springa en runda själv. Men när jag hade sprungit en bra bit och det bara var två kvarter från där Eric bor så hörde jag någon ropa mitt namn men jag trodde jag hörde i syne så jag stannade inte.
- MELANIE! STANNA! ropade en mans röst och jag stannade
Jag vände mig inte om för jag var rädd att göra det. Mina nackhår reste sig och mitt hjärta slog hårdare än det någonsin gjort tidigare och det var inte för att jag sprungit utan för att jag förstod vem det var som ropat mitt namn....
Detta är kapitel 39 av Marching(in the name of love) och jag hoppas ni ska tycka om det. Idag har varit världens bästa dag ever typ efter Erics lilla nyhet och jag har övertalat min mamma att ge mig 3 månader vilket jag älskar henne för så mycket så jag är så exited och hyper men jag hoppas ni ska gilla kapitlet och det blev kanske lite konstigt men hade tankarna på annat håll ibland ;) Men imorgon(fredag) kommer kapitel 40 och som det ser ut nu kommer det bara 5 kapitel till efter det men vi får se. Men i kapitel 40 kommer ni bla. få veta vem som ropat efter Melanie? Varför springer Eric ner på gatan? Vad händer på 1 års dagen? Och vad är det för nyhet Annie har för Melanie? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 40 som kommer imorgon(fredag).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<3333
Kommentarer
Anonym säger:
Vad är Erics lilla nyhet då? Nyfiken ;)
Svar:
Natalie Johansson
Nadja säger:
Jätte fantastiskt bra!!
Ellen säger:
Supet bra!!!!!!!:)<3
Trackback