saadestorie

 

"Du är min julönskning. Möt mig utanför Puss Eric" Jag förstod ingenting. Vad det här paket från Eric? Jag tittade ut genom fönstret och jag såg han stå lutad mot sin bil och väntade på mig. Jag visste inte vad jag skulle göra. Mitt hjärta sa åt mig att gå ner men min hjärna sa att det kanske inte var så smart ändå.Jag såg på klänningen som låg på sängen och jag valde att lyssna på mitt hjärta.

 

Jag tog på mig klänningen med ett par svarta strumpbyxor under och mina svarta högklackade skor. Jag skyndade mig att sminka mig lite lätt och sen lockade jag håret. När jag var klar gick jag ut genom dörren och låste den bakom mig. 

 

Jag tog ett djupt andetag och gick sen ner för trapporna. Jag kände hur hårt mitt hjärta slog och det kändes nästan som att man kunde höra det. Men jag öppnade porten och gick fram mot Eric som stod vid bilen och jag stannade. Jag såg försiktigt ner i marken och log blygt. Det var nu eller aldrig kändes det som.

 

 

Jag hade fått hjälp av Annie att planera det här. Hon hade berättat att Melanie visst skulle på festen och att hon bara sagt att hon inte skulle det för att jag skulle komma. Men jag hade fått en bättre idé och idag hade jag varit ute och handlat en klänning och ett kort som jag skickade med bud till Melanie.  Jag hade duschat och gjort mig i ordning i ungefär en kvart och nu stod jag utanför Melanies hus och väntade. Jag tror inte hon kommer ner men jag kunde inte sluta hoppas iallafall.

 

Men när jag hörde du porten öppnades så tittade jag upp och fick se Melanie komma ut från porten. Jag log mot henne och hon tittade ner i marken och log blygt. Jag tittade på henne och gick fram sakta mot henne. Jag tog försiktigt hennes hand och jag visste inte vad jag skulle säga till henne.

 

 

Melanie satte sig i bilen och jag hoppade också in. Jag startade och vi körde mot festen. Jag visste inte vad jag skulle säga. Det var som att vi nyss träffats och inte kände varandra. Det var det som skrämde mig eftersom jag började undra om det verkligen var försent för oss ändå. Vi fortsatte att köra till Annie och när vi kom fram parkerade jag bilen på parkeringen och sen gick vi in. Jag ringde på dörren och Annie öppnade med ett stort leende på läpparna.

 

 

Jag stod och såg på henne och hon var så otroligt vacker. Jag ville inget hellre än att få vara med henne igen. Men hur ska jag kunna berätta det för henne? Kommer jag någonsin kunna göra det?

 

 

 

Vi sa ingenting till varandra utan vi stod och dansade men jag försökte trycka ner den där klumpen i halsen för jag kände hur mycket jag saknade honom. Jag kände hans parfym och det gjorde mig bara mer knäsvag. Eric tittade på mig och sen nickade han upp mot taket där det hängde en mistel. Han böjde sig fram för att kyssa mig men jag kunde inte. Jag skulle inte klara om han gjorde slut med mig igen.

 

 

Jag orkade inte vända mig om. Även fast jag inte ville något hellre än att kyssa Eric så klarade jag det inte. Jag skyndade mig ner till bussen och hoppade in för att åka hem till lägenheten. Den här kvällen var inte som jag hade tänkt mig. Jag hade tänkt och hoppats att det skulle hända något sånt här men jag kunde inte göra det när jag väl stod där. Och nu ska man till Sogndal och fira jul med släkten och frågan är hur man ska orka göra det efter ikväll. Varför kysste jag honom inte? Jag måste vara jordens mest korkade tjej.

 

 

Jag hade försökt få tag i Melanie i 2 dagar men hon hade inte svarat, varken hemma, hos sina föräldrar eller i mobilen. Vart kan hon vara någonstans? Jag önskade att jag visste vad som hände. Varför hon sprang iväg. Jag hatar att jag inte sa som det var när jag hade chansen. Att fira jul här skulle vara roligt men nu kändes det bara som att jag var i vägen. En sten som inte gick att rucka på. 

 

 

 

 

Jag packade ner alla mina saker och ringde till flygplatsen och jag hann få en sista minuten biljett till Stockholm och sen tar jag flyget därifrån till Oslo. Det hoppas jag ska fungera bättre än att jag måste vänta i flera timmar på att få byta flyg. Men sen när jag kommer dit så får jag ta en bil och köra till Sogndal för nu ska jag iallafall säga det jag velat säga så länge till Melanie. När jag hade packat ner mina saker så gick jag ner och kramade om mina syskon och mamma. Jag skyndade mig sen ut till bilen och körde mot Malmö flygplats. Jag hoppas Melanie är där nu och att jag vågar säga det jag så gärna vill säga till henne.

 

 

Efter mycket krångel var jag äntligen framme i Sogndal. Det kändes som jag suttit på flygplanen hela dagen och kvällen men nu var klockan nio på kvällen och jag hade precis kommit fram till Melanies mormor och morfars hus. Det var upptänt i hela huset och jag tog ett djupt andetag innan jag ringde på dörren. Jag hade mina två väskor bredvid mig och jag var faktiskt väldigt nervös just nu. Det var nu eller aldrig.

 

TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket!