saadestorie

Jag var som förstelnad i dörröppningen när jag fick se att det var Johannes som stod där och inte Eric. Då förstod jag att det måste varit han som jag sett vid bussen och som följt efter mig. 

Jag stelnade till som en sten och när han försökte kyssa mig så drog jag mig undan och då kände jag hur han tog tag i min hals hårt och höll fast mitt huvud för att sedan kyssa mig. Jag kände hur magen vände sig ut och in och jag önskade bara att Eric skulle komma hit.

Jag hade blivit lite senare än jag tänkt att jag skulle bli men jag var äntligen på väg från arenan och hem till Nilla. Jag längtade så mycket efter henne nu och jag ville inget hellre än att bara få åka hem till henne och krama om henne. Konserten hade blivit så kanon bra och nu ville jag bara fira det med Nilla. Jag hoppade snabbt in i bilen för att sedan åka hem mot Nillas lägenhet.

 

 

Det hade gått 20 minuter sen Johannes hade kommit hit och jag satt lutad mot väggen och jag var så rädd. Han gick runt i lägenheten och sa inte så mycket till mig. Och varje gång jag frågade något så sa han bara " vi har ouppklarade affärer gumman". Jag skakade och kände hur tårarna började rinna.

 

 

 

 

Eric gick ut genom dörren igen och jag ville inget hellre än att berätta för honom att Johannes var där men gjorde jag det så skulle jag råka väldigt illa ut. Jag hörde hur Johannes kom ut från badrummet där han stått gömd och jag backade snabbt mot dörren men precis när jag skulle öppna den och springa ut så stängde han den bakom mig och ställde sig bakom mig och smällde igen dörren.

 

 

Han drog mig till soffan och jag var så otroligt rädd. Jag önskade bara att jag aldrig sagt till Eric att han inte skulle gått. Johannes smekte min kind igen och sen slog han till mig igen. Jag kände hur det kokade i mig samtidigt som jag bara kände mig ensam och räddare än jag någonsin varit förut. 

 

 

Jag kunde inte röra mig en millimeter. Jag tittade på mina armar som var fulla av blåmärken och sen kände jag på mitt ansikte och det gjorde ont. Jag försökte resa mig upp för att sedan smyga mig fram till dörren men det var meningslöst för jag kom bara halvvägs och då kände jag hur Johannes tog tag i mitt hår.

 

Jag hade aldrig haft så ont i kroppen. Jag kunde inte röra mig och när Johannes började slita i mitt linne så försökte jag göra allting för att försvara mig men det var som att kroppen inte orkade. 

 

 

Jag kände inte någonting mer det var som att allting svartnat för mig. Jag tror jag hamnat i ett chock tillstånd eller så hade jag bara slagit i huvudet väldigt hårt mot väggen. Jag önskade bara att allting kunde vara över snart.

 

 

Det kändes inte alls bra att åka ifrån Nilla. Hon var så konstig, avvisande på något sätt. Som att hon inte ville ha mig där över huvud taget. Men jag hade sett ett blåmärke på hennes kind och jag förstod att något måste ha hänt henne. Jag hade ring till hennes mobil minst 5 gånger men hon svarade aldrig och nu började jag faktiskt bli riktigt orolig. Jag måste faktiskt åka dit, jag gick ut i hallen och tog snabbt på mig skorna, tog mina bilnycklar och  munkjackan och mina nycklar. Jag gick snabbt ut genom dörren för att sedan låsa dörren. Jag sprang ner för trapporna och hoppade in i bilen för att åka mot Nillas lägenhet. 

 

 

Jag skyndade mig att parkera bilen för att sedan springa upp för trapporna och när jag ringde på så var det ingen som öppnade. Jag förstod ingenting. Jag ringde på åter igen men ingenting hände nu heller. Jag kände på dörren och den var olåst. Okej, nu börjar det här bli konstigt. Om Nilla låg och sov, varför skulle hon då ha dörren olåst? Jag öppnade och gick in.