saadestorie

Jag la ner Nilla på sängen och la mig sedan bredvid henne på sängen och la min arm försiktigt runt hennes midja. Jag torkade hennes tårar och gav henne försiktigt en kyss på kinden. Nilla log så mycket hon kunde. 

Jag såg hur Nilla slöt sina ögon och jag tittade på henne nästan halva kvällen för att se att hon andades. Jag var så orolig att hon hade fått allvarligare skador men jag somnade själv efter en stund när jag förstod att hon var okej.

 

När jag vaknade på morgonen så kände jag hur ont jag hade i hela kroppen. Jag tittade åt vänstersida och när jag såg Eric ligga där så började jag minnas vad som hänt kvällen innan. Jag reste mig sakta upp från sängen och jag kände hur det började snurra. Jag satte mig igen och väntade tills det skulle sluta snurra och sen gick jag sakta till badrummet och när jag fick se min spegelbild så var det som att jag bara ville kräkas. Jag hade stora blåmärken på kinderna, under ögonen, och min underläpp var svullen. Jag tittade sedan ner på mina armar som var fulla med blåmärken och stora blåmärken på magen och benen. Jag såg ut som en person som varit med i en boxningsring. 

 

Jag gick ut till Eric igen som nu satt upp i sängen och såg på mig. Det var som att jag ville gömma mig för honom, jag ville inte att han skulle se mig såhär.

 

 

Jag gick och hämtade min väska och det snurrade till ännu en gång i mitt huvud men när jag stannade till för en sekund så slutade det äntligen snurra. Jag ville inte säga något till Eric för jag vet hur orolig han skulle bli och jag ville verkligen inte åka till sjukhuset. Det sista jag minndes var väldigt svagt men jag minns att Johannes sa " Berättar du för någon så vet du vad som händer". Så det var därför jag kände att jag inte ville åka till sjukhuset för jag vet att Johannes kommer göra mig ännu mer illa om jag gör det. När jag hade packat ner allting så gick jag ut till Eric och vi åt frukost.  Jag såg hur Eric tittade på mig och jag såg att han var väldigt orolig. 

 

 

Vi satt i bilen på väg mot Västerås och jag var inte så pigg på att åka till Västerås. Jag bodde i Västerås innan jag flyttade till Stockholm för att slippa bli misshandlad. Men idag var det konsert där och jag mådde inte alls bra. Jag började faktiskt ångra mig att vi inte åkt till sjukhuset för jag mådde verkligen illa och det hade snurrat i mitt huvud nästan halva morgonen och dagen. Jag förstod inte hur jag skulle orka dansa ikväll.  Jag somnade i bilen och jag kände hur illa jag mådde, det var som att jag bara ville be Eric stanna bilen så jag fick gå ut och kräkas, det var det värsta jag varit med om. 

 

 

Nilla sov i bilen medans vi åkte till Västerås och jag hade sätt på henne hur dåligt hon började må. Det var som att hon inte var sig själv. Jag såg på henne att hon gick lite konstigt. som att det snurrade i hennes huvud. Men jag var inte säker på att det var så men det kändes som det. Men varje gång jag frågade henne hur hon mådde så sa hon att hon mådde bra. Men jag visste att hon mådde dåligt. Hon hade på sig rosa plyschbyxor och en munkjacka på sig för att dölja blåmärkena, men dom i ansiktet gick inte att dölja och jag visste att hon mådde dåligt för det. 

 

 

 

Vi steg ur bilen och vi var vid arenan för att repa men jag mådde inte bra alls. Jag såg på Eric och log. Men när vi började gå för att se hur scenen såg ut här så var det som att min mage vände sig ut och in och jag fick springa ifrån Eric och springa till toan för att kräkas. Vad är det för fel? Hjärnskakning kanske? Jag visste bara att jag skulle försöka dölja det så länge jag bara kunde. 

 

 

ÅH! Jag blir så irriterad, jag mådde ju bra, jag mådde bara lite illa det var ju inget farligt med det. Jag gick efter Eric och jag kom en liten bit efter honom när allting svartnade framför mina ögon och jag ramlade ihop.

 

 

Jag gick för att prata med Sabina när jag hörde hur det dunsade till mot golvet och jag vände mig snabbt om för att se att Nilla ramlat omkull. Jag sprang fram till henne och tog upp henne i min famn.

 

 

Jag visste att det var något som inte stod rätt till Nilla, hon kräks, svimmar, jag tror faktiskt det är något allvarligt men hon vägrar ju åka till sjukhuset. Jag hoppas det inte händer något när jag står på scenen för det skulle vara det hemkaste som jag skulle vara med om isåfall.

 

 

Eric stod just nu i duschen och jag satt i hans loge för att vänta på honom. Jag hade inte mått mer illa eller svimmat vilket var helt fantastiskt. När Eric kom ut med bara en handduk runt midjan så var det som att mitt hjärta stannade.

 

 

Jag väntade i ungefär 5 minuter på att Eric skulle komma ut och när han äntligen kom ut så visste jag att det var dags för att åka till hotellet och sova. Eric tog snabbt min hand och vi började gå ut från arenan för att sedan börja gå mot bilen.

 

 

Vi stod och kysstes en stund när jag kände hur någon drog mig ifrån Eric. Jag vände mig snabbt om och såg att det var Johannes. Det var som att jag ville kräkas igen och den här gången av rädsla. Jag visste att det var dumt av mig att komma hit eftersom han bor här. Det var verkligen att leka med elden och nu stod jag mitt i elden. 

 

 

 

Jag såg på Nilla att hon ville komma imellan oss när Johannes matade slag mot mig. Han slog mig några gånger i ansiktet och i magen men oturligt nog för mig så såg jag inte vad han tog upp ur fickan. Jag ställde mig upp från marken för att kunna försvara Nilla när jag såg hur han kom gående mot mig med en KNIV. Jag fick panik. Vad skulle jag göra nu?