Coming Home - Kapitel 21
- Det går jätte bra. Vad är det du vill prata om? sa Lovisas mamma
- Jo, jag skulle behöva eran hjälp med en sak sa jag
- Ja, men det beror på vad det är sa Martin
- Det handlar om julen. Det är såhär att jag har världens bästa julklapp till Lovisa......
Erics Perspektiv
- Det handlar om julen. Jag har den perfekta presenten till Lovisa sa jag och log
- Det låter fantastiskt. Men vad har det med oss att göra? sa Lovisas mamma
- Julklappen blir jag. Jag ska lägga mig i en stor låda och sen på jul när hon öppnar den så är jag där i sa jag
- Men hur, alltså hur och när ska du kunna komma i den? sa Martin
- Jag ska till Kattarp och fira julen men jag skulle kunna säga till Lovisa att jag ska det fortfarande men sen ringer jag er när jag är på väg ner till Göteborg. Någon får lura ut Lovisa under tiden vi ordnar allting. Vad tror ni? sa jag och bet mig lätt i läppen
- Ja,Lovisa skulle bli överlycklig, det vet vi. Så det är klart vi hjälper dig sa Lovisas mamma
- Tusen tusen tack! Det betyder jätte mycket för mig också. Men jag måste tyvärr gå nu. Men tack igen. Vi kanske kan höras mer om detaljerna senare? sa jag
- Självklart, vi ses sa Martin och log
Jag skyndade mig snabbt ut från lägenheten och hoppade in i bilen. Jag var jätte glad att dom sagt ja. Jag hade pratat med mamma och hon förstod att jag ville göra det här så jag behöver inte åka ner till Kattarp på jul men någon dag senare ska jag det. Men nu gäller det bara att få Lovisa att tro att jag fortfarande ska dit så hon inte misstänker någonting. Jag körde mot Västerås där jag skulle vara med på Ladies Night ikväll. Men jag ville helst träffa Lovisa. Men hon är säkert med Sandra eller någon annan kompis just nu. Bara det inte är...Gabriel.
Senare på ett fik i stan - Lovisas Perspektiv
Jag och Gabriel satt och fikade. Vi pratade om skolan och mycket annat. Jag var väldigt glad och tacksam för att jag hade honom i skolan. Det kommer garanterat kännas tomt när jag ska byta skola och inte han finns där längre men vi kommer garanterat träffas iallafall.
- Så, jag antar att du ska träffa Eric snart sa Gabriel
- Nej, inte direkt. Han är i Västerås idag på Ladies night. Jag önskar att jag kunde följt med honom men har skolan du vet sa jag och såg ledsamt på Gabriel
- Vad tråkigt. Men ni ses snart igen ska du se sa Gabriel och log
- Ja, det är klart. Men jag måste nog gå hem för mina föräldrar undrar nog snart var jag är sa jag och reste mig från stolen
- Okej, men vi kanske kan hitta på något någon mer dag? sa Gabriel
- Absolut. tack för idag sa jag och tog min väska för att sen gå till bussen
Jag fick vänta lite innan bussen kom men när den väl kom så betalade jag för biljetten och sen åkte jag hem. Jag lyssnade på musik på vägen hem och jag ville egentligen inget hellre än att åka till Västerås än att åka hem och få höra från mina föräldrar att jag inte ska byta skola. Men jag antar att jag bara får bita ihop. När jag kom till min hållplats så gick jag av och gick hem mot lägenheten.
När jag gick så tänkte jag på när Eric hade kommit och skjutsat mig hem. Jag önskade att han skulle komma nu med men det spelade ingen roll hur mycket jag önskade det för det skulle inte hända iallafall. När jag kom mot huset så öppnade jag portdörren och gick snabbt upp för trapporna till lägenheten och slängde av mig jackan och skorna i hallen. Jag gick in till vardagsrummet och satte mig i soffan hos dom andra.
- Vart har du varit? sa pappa
- Ute och fikat med en kompis. Eric är ju i Västerås som du vet sa jag
- Just det, tänkte inte på det. Men en annan sak, dom ringde från skolan idag sa pappa
- Ja, jag har bestämt mig för att byta skola. Jag är utfryst och jag har inga vänner kvar i den där skolan. Det är därför jag vill sluta sa jag
- Okej, men är du helt säker? sa mamma
- Ja, jag kan få nya vänner i en annan skola och dessutom är det bara en termin kvar sa jag
- Okej, det är bara upp till dig vet du sa mamma och log
- Absolut, och jag har bestämt mig. sa jag och fortsatte att se på filmen
Jag tittade på filmen som min familj tittade lite på och jag tog sen upp mobilen och tittade om jag fått några sms eller missade samtal från Eric men det var tomt. Det högg till lite i magen då men han jobbar säkert. Jag reste mig sen från soffan och sa god natt till mina föräldrar och gick in till badrummet för att borsta tänderna.
Sen tog jag på mig min pyjamas och skickade ett sms till Eric med texten " Jag förstår att du jobbar. Men saknar dig mer än du tror. Jag älskar dig" sen la jag telefonen på nattduksbordet och precis när jag skulle släcka så kom det ett till sms "Inte mer än jag saknar dig. Önskar du kunde varit med här. Jag älskar dig så mycket" jag log för mig själv när jag läste det och sen släckte jag lampan och somnade.
1 1/2 månad senare - Lovisa packar för Göteborg - Lovisas Perspektiv
Imorgon skulle vi åka ner till Göteborg för att fira jul. Jag var inte alla glad över det. Jag ville hellre stanna här och vara med Eric men han skulle till Kattarp så det kändes ändå som att det var lika bra att följa med mina föräldrar. Jag stod i mitt rum och packade ner lite kläder och sånt jag behövde ha med mig. Jag såg på Erics julklapp som låg på skrivbordet och jag visste inte när han skulle få den egentligen.
- Lovisa, du har besök sa Daniella och log
- Okej sa jag och fortsatte packa i kläderna
- Hej älskling! Saknat mig? sa Eric och kom in i mitt rum
- Det är klart jag har! Och jag kommer sakna dig ännu mer nu sa jag och gick fram mot Eric och gav honom en kyss
- Samma här. Men då får vi passa på att göra sånt här nu sa Eric och lyfte upp mig i famnen och la ner mig i sängen
- Haha, Eric, mina kläder sa jag och skrattade
- Haha, strunta i dom. Om du bara visste hur mycket jag vill följa med dig sa Eric och såg in i mina ögon
- Det kan inte vara mer än hur mycket jag vill att du följer med sa jag och la mina händer i hans hår
- Vi får fira jul tillsammans nästa år istället sa Eric
- Hade du tänkt att vi är tillsammans då? sa jag och log
- Haha, ja, jag vill vara med dig för evigt. Men du kanske hade tänkt vara tillsammans med någon annan då? sa Eric och skrattade
- DAMN, du förstörde min plan. Haha, nej, jag ska bara vara med dig sa jag och gav honom en kyss
- Du och jag för evigt helt enkelt sa Eric och gav mig en passionerad kyss
Jag och Eric föralltid. Det kändes väldigt bra när jag tänkte på det. Men en evighet i ensamhet kommer det bli dom dagarna jag ska vara i Göteborg. Jag kommer bli knäpp där nere. Vi låg och kysstes och bara myste tillsammans väldigt länge innan jag var tvungen att fortsätta men jag slutade sen ändå för jag ville bara vara med Eric. Även fast den här julen kommer bli hemsk så kommer inte nästa bli det för då kommer jag vara tillsammans med Eric.
Julafton - Eric är på väg till Göteborg - Erics Perspektiv
Det hade varit otroligt svårt att inte få berätta för Lovisa att jag skulle komma till henne under julen. Hon hade varit väldigt nere och jag med fast nu satt jag i bilen på väg till Göteborg och till Lovisa. Hon hade ringt och sms:at mig flera gånger men jag hade inte kunnat svara. För risken är att om jag svarar i telen kan hon höra att jag är någon annan stans och sms är svårt att svara på när man kör bil. Men det kommer löna sig när jag väl är där, fast innan hon får träffa mig så måste jag vara i en låda men vad gör man inte för den man älskar?
Samtidigt i Göteborg - Lovisas Perspektiv
Jag hade bytt om till en röd klänning och hade en röd tomteluva på mig men jag var inte glad ändå. Jag satt inne i rummet jag fått låna hos mina släktingar och jag hade både ringt och sms:at till Eric men han hade inte svarat på någonting. Jag satte mig i fönstret (Det är som en bänk vid fönstret) och tittade ut på snön som föll ner utanför. Jag tog upp mobilen och tittade på en av bilderna av mig och Eric.
- God Jul Älskling! Vart du än är.......
Detta är kapitel 21 av Coming Home. Jag är ledsen att det inte kom upp i torsdags men hade svår migrän då och i fredags var jag väldigt nere. Men nu är det uppe och jag lovar att jag ska skärpa mig. Jag vill också säga Förlåt också om det blev lite tråkigt. Kapitel 22 kommer idag(söndag) och då kommer ni bla få veta Vad som händer på jul? Hur reagerar Lovisa av att Eric är där? Vad gör dom i Göteborg? Vad händer på nyårsafton? Och vilka är det egentligen som kysser varandra på tolvslaget? Och varför börjar Lovisa bli svartsjuk och på vem? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 22 som kommer idag (söndag). Förlåt ännu en gång!
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 20
- Nej, självklart inte, vad har du på hjärtat Lovisa? sa rektorn
- Jag har funderat på det här med skolbytet sa jag och satte mig på stolen framför rektorn
- Okej, och vad har du kommit fram till? sa rektorn
- Jag har bestämt mig för att jag vill byta skola till vårterminen.....
Tidigare den morgonen - Erics Perspektiv
Jag vaknade av att Lovisas mobil ringde för hon skulle gå upp till skolan men hon stängde bara av den och gick inte upp. Jag kröp närmare henne och la min arm över hennes midja och drog henne tätt intill mig och jag gav henne en kyss på halsen.
- God morgon älskling! Har du sovit gott? sa jag och log
- Mmm...den bästa natten på väldigt länge. Och du? sa Lovisa och vände sig om mot mig och jag la min andra arm under mitt huvud och tittade på henne
- Världens bästa natt. Men måste inte du till skolan? sa jag och log
- Jo, om 1 timme. Jag har sovmorgon. Glömde att ställa om klockan förlåt sa Lovisa och log generat
- Du behöver inte be mig om förlåtelse för det. Nu kan vi vara tillsammans i nästan en timme till sa jag och log stort
- Underbart! Jag älskar sovmorgnar speciellt om dom delas med dig sa Lovisa och gav mig en kyss
- Samma här. Men vad sägs om att du ligger kvar så gör jag frukost? sa jag och smekte hennes kind
- Du ska inte behöva göra allting. Det är inte rättvist sa Lovisa och log
- Du gjorde allting igår så nu är det min tur sa jag och gav Lovisa en kyss innan jag reste mig från sängen och gick ut till köket
Jag gjorde i ordning mackor, juice, te och gjorde även amerikanska pannkakor och tog sen en bricka där jag ställde allting och gick in till sovrummet med det och ställde det på sängen. Lovisa blev generad när hon såg allting och jag blev bara glad när hon blev glad för djupt inne så blev hon det även fast hon tyckte det var lite pinsamt.
- Vad har jag gjort som förtjänat en sån fantastisk pojkvän? sa Lovisa och tog lite av juicen
- Det kan jag fråga dig isåfall, du är den som har mitt hjärta nu sa jag
- Att du och jag skulle bli tillsammans var som att fånga blixten, en på miljonen helt enkelt sa Lovisa och log generat
- Ja, fast jag hade nog lite känslor för dig redan innan. Du har alltid varit speciell för mig sa jag och tog bort en hårslinga från hennes ansikte
- Som en i SaadeFamily menar du? sa Lovisa
- Det också, men du hade något som jag gillade när du kom till signeringarna och konserterna. Du stack ut helt enkelt sa jag
- Frukost på sängen och komplimanger. Vad vill du ha? sa Lovisa och skrattade
- Ingenting, så länge jag har dig så behöver jag ingenting annat sa jag och tog ett djupt andetag innan jag kysste henne
Vi låg kvar en liten stund innan det var dags för oss att gå upp. Jag tog brickan och vi gick ut till köket. Lovisa gick in till badrummet för att göra sig i ordning. Hon kom sen ut från badrummet och hade på sig ett par svarta slitna jeans, en tshirt med ett stort E på och en stickad kofta över. Hon var så otroligt snygg. Jag tog hennes hand och drog in henne i min famn och la mina armar runt hennes midja.
- Kan vi inte strunta i skola och jobb idag? Vi kan stå här hela tiden sa jag och log
- Jag önskar det gick men jag har en viktigt sak jag ska göra i skolan idag sa Lovisa
- Vadå? sa jag nyfiket
- Jag berättar det när allting är klart. Kan du köra mig till skolan? sa Lovisa och log mot mig
- Självklart, jag ska bara dra på mig kläderna sa jag och skyndade mig in till sovrummet
Jag tog på mig kläderna som jag haft igår och sen gick jag ut till hallen och tog på mig skorna och jackan. Lovisa tog sin väska och vi gick ut genom lägenheten och låste efter oss. När vi kom ut så ösregnade det igen och vi skyndade oss till bilen men jag kom inte in. Det krånglade med låset.
- Haha, det här är typiskt oss, och vad är det med oss och regn egentligen? sa Lovisa och skrattade
- Haha, det är romantiskt på något sätt sa jag och skrattade
- På vilket sätt då? sa Lovisa och torkade undan liten regn från ansiktet
- För då kan man göra såhär sa jag och drog Lovisa nära mig och jag kysste henne passionerat
Jag la ner henne mot motorhuven och vi kysstes och skrattade om vart annat. Men även fast det var kallt så var det mysigt. Men efter lite om och men kom vi in i bilen och jag körde henne till skolan. Hon lutade sig över på min sida och gav mig en kyss innan hon hoppade ut från bilen. Jag såg på henne när hon sprang in till skolan. Hon skulle visst träffa någon på eftermiddagen så jag ska ordna med överraskningen då. Och då är det bäst om hon inte är hemma för jag behöver lite hjälp, av hennes familj.
Lite senare i skolan - Lovisas Perspektiv
Kvällen och morgonen hade varit helt galen och fantastisk. Min jacka gick att vrida ur vatten från och mina jeans också men jag hade inget ombyte med mig så jag hade fått gå såhär idag men på något sätt så gjorde det ingenting. Jag kände mig lika uttittad idag och det var som att folk inte kunde viska om mig. Men jag hade bestämt mig i natt hur jag ville göra. Jag hade rast just nu så jag gick till rektorsexpeditionen och knackade på dörren till rektorn.
- Kom in ropade rektorn
- Hej, jag kanske stör? sa jag och öppnade dörren
- Nej, verkligen inte. Sätt dig, vad hade du på hjärtat Lovisa? sa rektorn och jag satte mig framför rektorn
- Jag har bestämt mig för att byta skola iallafall sa jag
- Okej, det är väldigt tråkigt att det ska sluta såhär men det kanske är det bästa ändå sa rektorn
- Ja, det är det för mig iallafall. Jag orkar inte med allt viskande om mig längre sa jag
- Ja, men du kan få byta till vårterminen. Går det? sa rektorn
- Mm...det blir jätte bra. Tack för hjälpen sa jag och reste mig från stolen
- Det var så lite. Jag kommer meddela dina föräldrar om det här så vi kan ordna ett nytt möte. Men nu ska du gå till din lektion igen sa rektorn
- Ja, tack igen sa jag och gick ut från rektorsexpeditionen
När jag kom ut därifrån kände jag mig lite lättad. Snart skulle jag slippa den här skolan och det kommer på ett sätt bli skönt. Det känns inte som jag har så mycket vänner kvar här mer. Jag gick mot skåpet och tog mina engelska böcker när Gabriel kom fram till mig.
- Jag såg att du gick till rektorn förut. Har det hänt någonting? sa Gabriel oroligt
- Nej, eller jag ska byta skola. Så till våren går jag inte här mer sa jag och stängde skåpdörren
- Va? Vänta lite, vad menar du med att du ska byta skola? sa Gabriel
- Det jag säger, jag ska byta skola. Se dig omkring, alla viskar om mig, pratar skit och massor med annat. Det finns ingen plats kvar för mig här sa jag och gick mot engelska lektionen
- Men jag kommer sakna dig. Du är min vän. sa Gabriel ledsamt
- Du är den enda vännen jag har kvar här. Men oavsett vart jag går i skolan så kommer vi träffas sa jag och log
- Ja, det förstås. Men vi kanske kan ta en fika efter skolan? Och prata lite sa Gabriel
- Visst, Eric skulle göra någonting och jag hade tänkt fråga dig om vi kunde snacka så det funkar sa jag och vi gick till engelskan
Jag hade inte sagt till Eric att det var Gabriel jag skulle träffa för han kan bli lite svartsjuk om jag sa något men det är lugnt. Han hade något viktigt att göra sa han, något som jag inte fick veta någonting om. Det kändes lite konstigt. Bara det inte har med Sandra att göra. Har inte sett henne idag. Men bara för att hon inte är här betyder det inte att Eric är med henne. Eller?
Eftermiddagen - Eric pratar med Lovisas familj - Erics Perspektiv
Jag hade kommit hem till Lovisas föräldrar för ungefär 20 minuter sen och jag var spänd på att få dom att hjälpa mig med den här överraskningen till Lovisa.
- Ja, Eric, Lovisa kommer inte än på ett tag men vill du vänta så går det bra sa Martin (Lovisas pappa)
- Jag tänkte prata med er faktiskt. Om ni inte har något annat för er sa jag och log
- Det går jätte bra. Vad är det du vill prata om? sa Lovisas mamma
- Jo, jag skulle behöva eran hjälp med en sak sa jag
- Ja, men det beror på vad det är sa Martin
- Det handlar om julen. Det är såhär att jag har världens bästa julklapp till Lovisa......
Detta är kapitel 20 av Coming Home. Jag är ledsen att det inte kom upp iförrgår(tisdag) men jag har fortfarande halsfluss så jag sov ganska mycket på dagen igår men nu är det uppe och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt också om det blev lite tråkigt. Kapitel 21 kommer idag(torsdag) och då kommer ni bla få veta vad Erics överraskning är? Hur blir julen utan Eric hos Lovisa och Lovisa utan Lovisa hos Eric? Hur reagerar alla på Lovisas beslut om skolbytet? Vad händer på nyårsafton? Och vilka är det egentligen som kysser vem på tolvslaget? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 21 som kommer idag(torsdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 19
- Den här gången kommer dom inte till oss sa mamma
- Nehe, ska vi vara hos morfar? sa jag och log
- Nej, vi och morfar ska åka och fira jul med släkten hos dom i år sa mamma och log
- Du sa vadå? sa jag och kände mig helt kall
- Vi ska åka till......
Lovisas Perspektiv
- Vi ska fira jul i Göteborg med släkten och vännerna sa mamma
- Du kan inte mena allvar. Men jag vill stanna här och fira med Eric sa jag bestämt
- Det går inte.Han ska ju fira med sin familj också. Du måste förstå det här sa mamma
- Förstå vadå? Att mitt liv bara går utför? sa jag surt
- Nej, för det gör det verkligen inte. Du ska se att det blir bra tillslut ändå sa pappa
- Kan du släppa av mig hos morfar? sa jag snabbt
- Ja, men ska du inte ha någon middag? sa pappa förvånat
- Nej, jag tar det hos morfar. Tack för skjutsen sa jag när han parkerade utanför morfars hus
Jag smällde igen bildörren snabbt efter mig och gick snabbt upp för trapporna till morfars lägenhet och ringde på dörren. Jag hoppas att han är hemma. Jag skulle fråga om jag fick låna lägenheten imorgon och sen om det här med jul. Är det någon som kan få mina föräldrar att förstå så är det han. Jag hörde sen steg ifrån insidan och han öppnade dörren.
- Men hej Lovisa! Vad roligt att du kommer. Kom in sa morfar och släppte in mig
- Tack, jag behövde prata med dig sa jag och tog av mig skorna och hängde upp jackan
- Det låter inte bra, kom in och berätta. Jag höll just på med middagen sa morfar
- Vad gör du för någonting? Rådjursstek eller? sa jag och skrattade
- Haha, nej spaggeti och köttfärssås ala morfar och det går jätte bra att du äter här sa morfar och skrattade
- Tack, jag ville inte vara hemma just nu. Jag slogs med Sandra i skolan och nu var jag hos rektorn med mamma och pappa. Rektorn vill att jag byter skola sa jag och satte mig vid köksbordet
- Va? Men det låter inte klokt. Men varför slogs ni? sa morfar och satte sig framför mig
- Hon snackade skit om mig med några i hennes klass och jag fick nog och hoppade på henne sa jag ledsamt
- Det var inget bra. Varken från dig eller henne. Men du ska se att allting odnar sig gumman. Men vad var det mer du hade på hjärtat? sa morfar och reste sig från stolen
- Vet du att vi ska till Göteborg och fira jul i år? sa jag och såg på morfar som hällde upp maten
- Va? Vem har bestämt det? sa morfar och såg förvånat på mig
- Mamma sa det, hon sa att ni var med på det sa jag och tog emot tallriken
- Dom har inte pratat med mig om det iallafall. Vill du ha saft, läsk, vatten eller mjölk? sa morfar
- Saft blir bra sa jag och log
- Jaha, så då ska man till Göteborg för att fira jul. Det har jag ingen lust med sa morfar
- Inte jag heller. Jag vet att Eric ska fira med sin familj men jag vill ändå vara här sa jag och tog en tugga av maten
- Det förstår jag mycket väl. Du ska se att det ordnar sig. Annars får väl du och jag fira jul här hemma sa morfar och skrattade
- Ja, det låter som en perfekt idé. Jo, sen var det en sak till, om jag kan få låna din lägenhet imorgon? sa jag och log blygt
- Jasså, varför vill du det? sa morfar frågande
- Jag tänkte göra en middag och myskväll för Eric. Jag missade hans födelsedagsmiddag så jag tänkte vi kunde fira den nu sa jag och bet mig lite lätt i läppen
- Det går hur bra som helst. Jag förstår att ni inte vill vara hemma hos er då. Men jag sover hos er så det är inga problem sa morfar och log
- Tack! Du är verkligen världens bästa morfar! sa jag och log stort
- Med världens bästa barnbarn som dig, kan jag vara annat? sa morfar och skrattade
Jag skrattade bara åt det och åt upp maten. Jag hade alltid så roligt hos morfar. Min mormor finns inte mer så det är bara morfar här just nu och jag stod/står båda nära så det är alltid lätt att åka hit. Men imorgon ska jag till skolan och sen ska jag hinna hit för att ordna allting inför kvällen. Jag vet inte hur jag ska hinna. Men det värsta är hur jag ska berätta för Eric om julen och framför allt om att jag kanske måste byta skola....
Senare hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag hade ringt till Lovisa och vi hade pratat ganska länge innan hon var tvungen att gå och sova pga skolan imorgon. Men det kändes ändå som hon var nere för någonting. Fast, det kanske bara är jag som inbillar mig som vanligt. Jag gick in till badrummet för att ta en snabb dusch och borsta tänderna innan jag gick och la mig i sängen. Jag ställde klockan för jag hade lite tidningsintervjuer på morgonen så jag var tvungen att komma i tid. Jag släckte sen lampan och somnade med ett leende på läpparna för jag visste att imorgon får jag träffa Lovisa igen.
Nästa dag i skolan - Lovisa är på väg hem - Lovisas Perspektiv
Jag skulle precis gå ut genom dörren från skolan för jag hade lite bråttom. Jag hade aldrig mått så dåligt i skolan innan och helt plötsligt måste jag se alla titta på mig och viska om mig efter det som hände mellan Sandra och mig. Men nu skulle jag iallafall komma hem och när jag kom ut genom dörren så kom två tjejer och tryckte upp mig mot väggen.
- Släpp mig! sa jag irriterat
- Borde inte du byta skola nu Lovisa? sa Sandra och log hånfullt
- Är det någon som borde byta skola så är det du! sa jag surt
- Ingen vill ha dig kvar här. Så gör dig själv en tjänst, byt sa Sandra och tjejerna släppte sen mig
Jag kände hur hårt mitt hjärta slog och jag såg Sandra gå iväg med dom där tjejerna. Jag var både arg och ledsen för jag saknade den vänskapen Sandra och jag hade förut men samtidigt var jag så otroligt arg på henne för att hon betedde sig såhär mot mig. Jag tog upp min väska som jag tappat och gick sen därifrån.
Jag skyndade mig sen hem till min morfars lägenhet och började göra i ordning maten, frukten och lite godis men när allting var klart så brände jag vid maten och jag blev så sjukt irriterad. Jag tittade på klockan och jag visste att Eric skulle vara här om 30 min och det hinner jag inte göra en helt ny middag på. Jag ringde första bästa resturang och beställde hem mat och dom kom direkt så jag skyndade mig att duka fram och när det ringde på dörren så tog jag ett djupt andetag och nu ska det bara bli fantastiskt.
Lite senare - Erics Perspektiv
- Du har verkligen gjort det jätte fint sa jag och log
- Fast jag brände maten och fick beställa maten istället sa Lovisa och log generat
- Det kunde inte blivit bättre. Vi har ju faktiskt hela lägenheten för oss själva, vad spelar då maten för roll? sa jag och log
- Det förstås, så vad sägs om att sätta på den där filmen? sa Lovisa och reste sig från soffan och slog på filmen
Jag tog hennes hand när hon kom tillbaka till soffan och drog ner henne bredvid mig och jag gav henne en passionerad kyss och sen slutade det med att vi kittlade varandra och vi åkte ner på golvet med kuddarna och allting så jag hamnade över Lovisa.
- Haha, se nu vad du gjort sa jag och skrattade
- Haha, du började faktiskt sa Lovisa och skrattade ännu mer
- Världens sötaste tjej är du sa jag och smekte Lovisas kind
- Världens bästa pojkvän är du sa Lovisa och la sin hand i mitt hår
- Jo, det är någonting jag måste berätta sa Lovisa ledsamt
- Vadå? Ska du lämna mig här? sa jag och försökte le
- Nej, absolut inte. Men vi ska fira jul i Göteborg i år och sen kanske jag måste byta skola sa Lovisa och såg djupt in i mina ögon
- Och jag i Kattarp. Men man vet aldrig, det kanske löser sig ändå. Men varför ska du byta skola? sa jag och kom på den perfekta idéen till Lovisas julproblem
- För att jag och Sandra hamnade i slagsmål. Dom tycker det är bäst om jag flyttar på mig sa Lovisa
- Men varför kan inte Sandra flytta sig då? sa jag lite irriterat
- Jag startade det, därför blir det jag som får byta. Men nog om det tråkiga. Var det inte vår kväll i kväll? sa Lovisa och log
- Jo, det var just det. Och jag börjar känna mig lite trött, kom sa jag och tog Lovisas hand och drog upp henne från golvet
Jag ställde mig framför henne och vi började kyssa varandra passionerat. Lovisa tog av mig min collage tröja och jag drog av hennes kofta så den föll till marken. Hon la sina händer mot mitt bröst och jag la ner mitt huvud mot hennes och la mina händer mot hennes armar. Vi la oss sen ner på sängen och jag kysste försiktigt Lovisa på halsen. Hon la sina händer i mitt hår och jag fick gåshud på kroppen. Vi hjälptes sen åt att ta av varandra kläderna för att sen ha sex. Vi stönade och hade det helt underbart.
40 minuter senare - Erics Perspektiv
Vi hade fått på oss våra underkläder och låg nu i sängen och jag smekte Lovisas kind och jag kunde inte sluta le för hon var så otroligt vacker. Jag tänkte också på min överraskning som jag ska ordna till Lovisa. Men måste fråga fler personer först.
- Vad tänker du på? sa jag och såg på Lovisa
- Dig såklart sa Lovisa och gav mig en öm kyss
- Jag älskar dig väldigt mycket sa jag
- Och jag älskar dig mer sa Lovisa och sträckte sig mot lampknappen
Jag nickade bara till svar och sen släckte hon lampan. Vi kröp in i varandras famnar och somnade på minst 5 minuter.
Nästa dag - Lovisa pratar med rektorn - Lovisas Perspektiv
- Hej, jag stör inte va? sa jag när jag kom in till rektorn
- Nej, självklart inte, vad har du på hjärtat Lovisa? sa rektorn
- Jag har funderat på det här med skolbytet sa jag och satte mig på stolen framför rektorn
- Okej, och vad har du kommit fram till? sa rektorn
- Jag har bestämt mig för att jag vill byta skola till vårterminen.....
Detta är kapitel 19 av Coming Home. Och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det inte kom igår(söndag) men jag hann inte få klart det. Sen skrev jag massor i pages men eftersom jag inte hade den senaste uppdateringen så kunde jag inte få upp det på datorn och därför fick jag skriva om allting. Men hoppas det är okej ändå. Kapitel 20 kommer idag(tisdag) och då kommer ni bla få veta vad som hände på morgonen innan skolan? Vad är det egentligen Eric planerar tillsammans med Lovisas familj? Har det någonting med julen att göra? Hur reagerar alla när dom får veta att Lovisa ska byta skola? Och självklart massor med kärlek. Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 20 som kommer idag(tisdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 18
- Vad jobbigt, men vill du följa med upp och värma dig? sa jag och bet mig lätt i läppen
- Gärna, men innan vi gör det så är det något jag vill säga sa Eric och gick närmare mig
- Vadå? sa jag och kände hur mitt hjärta ville slå sig ur bröstkorgen
- För det första så var jag en idiot och för det andra så vill jag ge dig detta.......
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag hade tagit Fredriks råd och sökt upp Lovisa men jag tänkte inte på att hon var i skolan. Fast när jag kom dit så hade jag ingen portkod så jag fick stå utanför tills Lovisa kommer hem. Jag kände hur det kom små regndroppar mot min kind. Sen öppnades hela himlen och det verkligen spöregnade. Jag ville inte gå härifrån ifall Lovisa kommer snart men precis när jag tänkte gå så kom hon gående.
- Eric? Men vad gör du här? sa Lovisa chockat
- Jag behövde prata med dig. Men sen kom regnet och jag kunde inte portkoden så jag fick stå här sa Eric och skrattade
- Vad jobbigt, men vill du följa med upp och värma dig? sa jag och bet mig lätt i läppen
- Ja, men först måste jag säga att min stolhet säger jaha, det här är allt. Gå härifrån och låt Lovisa vara i fred. Men mitt hjärta säger, glöm din stolhet idiot. Du älskar den här tjejen. Och även fast jag kommer bli förkyld för att jag står här ute i regnet för att du ska förlåta mig. Så kom igen Lovisa, kan vi inte mötas på halva vägen?
- Varför skulle jag det? sa Lovisa besviket
- För att jag är ledsen. För att jag älskar dig. Och för att du ser väldigt het ut där i regnet. Och jag tror att jag måste kyssa dig nu sa jag och log
- Ja, om du måste det så sa Lovisa och såg ner i marken
- Ja, det måste jag verkligen sa jag och tog mina händer runt hennes nacke och gav henne en passionerad kyss i regnet
- Du kanske vill följa med upp och värma dig nu? sa Lovisa och log
- Mer än gärna, fast är vi tillsammans igen? sa jag nervöst
- Ja, det är vi. Kom nu innan vi båda blir förkylda sa Lovisa och drog med mig in til lägenheten
När vi kom upp till lägenheten så var det ingen där. Vi tog av oss våra blöta ytterkläder innan vi gick in till hennes rum och Lovisa stängde igen dörren bakom oss och jag la mig ner på hennes säng och hon la sig bredvid mig. Det droppade vatten från hennes här och jag ryste till av kylan men jag var samtidigt så ofattbart glad.
- Jag är glad att du förlät mig. Det var inte meningen att vara så taskig mot dig sa jag
- Det är okej, om det är okej för dig så kan jag ordna en födelsedagsmiddag för två här hemma hos mig? sa Lovisa och log
- Gärna, men din familj då? sa jag och skrattade
- Just det, men jag kan prata med morfar. Han kan säkert sova här så vi får hans lägenhet hela kvällen och natten sa Lovisa och log
- Det låter helt fantastiskt. Men jag känner mig fortfarande lite kall, vi kanske borde värma oss lite? sa jag och log flörtigt
- Hur då? sa Lovisa och kröp närmare mig
- Såhär sa jag och tog min hand bakom hennes nacke och drog ner henne över mig
Vi började kyssa varandra passionerat och hon tog av sig sitt blöta linne som föll till golvet och jag tog av mig min blöta collage tröja och sen la hon sina händer mot mitt bröst och jag la mina händer mot hennes rygg. Jag drog mig upp lite och vi rullade runt så jag kom över henne. Hon la sina händer i mitt hår och jag log stort mot henne. Jag kysste sen hennes hals och hon böjde upp ryggen mot mig.
Jag la mina händer mot hennes höfter och hon kanade sina händer ner mot min rygg och jag gick gåshud över hela kroppen. Sen hjälptes vi åt att ta av varandra våra andra kläder för att sedan ha sex. Vi hade det helt underbart.
40 minuter senare - Lovisas Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och vi låg och myste under mitt täcke och en stor filt över det. Jag hade gett Eric en av pappas gamla tröjor och jag hade tagit på mig ett svart linne med spets högst upp. Jag hade först fått en chock när jag såg Eric stå utanför porten. Men mest av allt blev jag faktiskt glad. Nu är vi iallafall tillsammans igen och den här gången ska jag se till att inte Gabriel eller någon annan kille eller tjej låta komma i mellan oss.
- Varför kom du hem så tidigt förresten? sa Eric nyfiket och smekte min axel
- Det hände en sak i skolan och jag blev hemskickad av rektorn sa jag och tänkte på slagsmålet igen
- Va? Men då måste det varit något allvarligt? sa Eric förvånat
- Ja, jag och Sandra hamnade i slagsmål. Hon var otrevlig och pratade skit om mig med några i hennes klass och det blev för mycket sa jag och tittade ner i täcket
- Men gumman, det är ju hemskt. Tror du dom har ringt dina föräldrar ännu? sa Eric oroligt
- Ja, det måste dom gjort. Jag vill inte vara här när dom kommer hem sa jag nervöst när jag tänkte på det
(Någon går i ytterdörren)
Jag tittade på Eric och han ryckte lite lätt på axlarna när vi hörde att någon gick i ytterdörren. Vi hörde lite röster utanför dörren men Eric gav mig en kyss iallafall och jag hoppade till när dörren öppnades.
- Lovisa, pappa vill! AAAAHHH! skrek Daniella när hon öppnade dörren och sprang ut igen
- PAPPA! PAPPA! hörde vi Daniella ropa utanför och jag kunde inte hålla mig för skratt
- Oj då, det var nog inte så bra sa Eric och skrattade
- Haha, nej, det kanske är bäst att vi går upp innan pappa kommer in också sa jag och reste mig upp från sängen
- Kanske är bäst. Men tråkigaste förslaget är det ändå sa Eric och log stort
- Haha, vad du är söt sa jag och gav honom en till kyss innan jag tog på mig ett par mysbyxor och väntade lite på Eric så han fick ta på sig sina jeans innan vi gick ut till dom andra
- Jaha, ja, jag förstod att Eric var här när Daniella drog något historia här sa pappa när han såg mig och Eric
- Vi visste inte att det var någon hemma sa jag oskyldigt
- Det är okej, men jag skulle behöva prata med dig i enrum sa pappa
- Jag kan ringa dig sen sa Eric och gav mig en kyss innan han gick ut till hallen och jag hörde hur dörren stängdes igen efter honom
- Vad ville du prata med mig? sa jag och såg på pappa
- Din rektor ringde. Du har en hel del att förklara för mig sa pappa strängt och jag svalde hårt. Nu är jag garanterat körd....
Samtidigt utanför huset - Erics Perspektiv
Jag var helt överlycklig. Det hade blivit jag och Lovisa igen. Även fast det fortfarande regnade och jag hade lite blöta kläder fortfarande så brydde jag mig inte om det utan jag var bara lycklig och glad. Jag hoppade in i bilen och åkte till en tv-inspelning. Tomas och dom andra stod där och väntade på mig och jag var inte sen vad jag visste iallafall.
- Är jag sen? Har jag något mellan tänderna eller varför ser ni sådär på mig? sa jag nervöst
- Nej, vi är bara nyfikna hur det gick med Lovisa sa Oscar
- Hemligt. Så, ska jag vara i sminket nu eller? sa jag och gick snabbt därifrån
- Men kom igen. Är ni tillsammans igen eller inte? sa Oscar igen
- Jag är mystisk punkt sa jag och log hemlighetsfullt
- Tråkmåns sa Oscar och gick därifrån
Dom sminkade mig lite och jag log fortfarande. Jag ville inte prata om mitt privatliv inför hela världen så jag kanske säger sen hur det gick men inte här där allting har öron. Men jag undrar vad Lovisas pappa ville prata med henne om? Tänk om det har med det som hände i skolan att göra. Åh, stackars Lovisa...
Lite senare på rektorsexpeditionen - Lovisas Perspektiv
Pappa hade varit jätte arg på mig. Vi hade pratat lite hemma men sen fick jag veta att vi skulle till skolan för att prata med rektorn om hur vi skulle lösa det här. Daniella var hos en kompis och vi hade hämtat mamma från jobbet och nu satt vi hos rektorn och jag hade aldrig känt mig så liten i hela mitt liv.
- Jag antar att ni fått veta vad som hände här idag sa rektorn
- Ja, och vi har pratat om det med Lovisa. Det är ju tråkigt att två bästa vänner ska göra såhär sa pappa
- Ja, det kan jag hålla med om. Men slagsmål är allvarliga saker. Vi har funderat på vad den bästa lösningen kan vara sa rektorn
- Lovisa sköter sig annars. Men det är lite spänt med Sandra. Men det bästa vore väl att kunna stryka ett sträck över det och gå vidare? sa mamma och log mot mig
- Jag tror tyvärr inte på den idéen. Vi har talat med Sandras föräldrar också och vi tycker det bästa vore om inte Sandra och Lovisa gick på samma skola sa rektorn
- Vänta lite, menar du att Lovisa ska byta skola? sa pappa förvånat
- Ja, det är vad vi tycker är bäst i nuläget sa rektorn
- Aldrig! Jag vill inte byta skola! Aldrig i livet sa jag snabbt
- Vi tycker inte heller det är en bra ide. Vi måste få prata mer om det här hemma sa mamma lite irriterat
- Så länge ni inte har en annan lösning så får det bli så sa rektorn
- Tack! Vi går nu sa pappa och reste sig från stolen och mamma och jag följde med honom ut
Pappa var jätte irriterad och vi gick med snabba steg ut från skolan. Vi satte oss sen i bilen och pappa muttrade vid ratten. Mamma och han var säkra på att jag inte skulle byta skola iallafall. Jag vill inte det heller men det kanske vore bra. Då slapp jag iallafall träffa Sandra.
- Du ska se att vi löser det här gumman sa pappa
- Jag hoppas det sa jag och log
- Jo, det var en sak till. Vi har redan pratat med Daniella om det här. Julen närmar ju sig. Och du vet ju att vi ska fira med familjen och släkten sa mamma
- Okej, men vad är det med det? sa jag frågande
- Den här gången kommer dom inte till oss sa mamma
- Nehe, ska vi vara hos morfar? sa jag och log
- Nej, vi och morfar ska åka och fira jul med släkten hos dom i år sa mamma och log
- Du sa vadå? sa jag och kände mig helt kall
- Vi ska åka till......
Detta är kapitel 18 av Coming Home. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det tagit tid att få upp det. Men är fortfarande förkyld. Febern och allting har släppt men är fortfarande väldigt öm i halsen. Men nu ska kapitlen komma upp normalt igen. Det lovar jag om det så är det sista jag gör! Och kapitel 19 kommer ikväll(söndag) och då kommer ni bla få veta vart är det Lovisas familj ska fira jul? Och varför blir hon så glad? Kommer hon behöva byta skola? Hur blir middagen och myskvällen hemma hos Lovisas morfars lägenhet? Och vad är det egentligen Eric planerar för julen? Och vad är det för överraskning han klurar på? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 19 som kommer ikväll (söndag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 17
- Vem fick du besök av? sa jag och kände hur jag var rädd för svaret
- Vad spelar det för roll? sa Lovisa snabbt
- Vem? Vem var det som fick dig att inte komma i tid? sa jag igen
- Det var Gabriel.......
Lovisas Perspektiv
Jag kände hur hårt mitt hjärta slog och jag ville inte svara på Erics fråga. Han tittade bara argt på mig och jag visste att jag var tvungen att svara.
- Vad spelar det för roll? sa jag och försökte driva bort frågan
- Vem? Vem var det Lovisa? sa Eric och jag kunde inte hålla det inom mig mer
- Det var Gabriel. Han kom precis innan jag skulle åka och han mådde inte så bra så jag trodde inte det skulle ta så lång tid sa jag
- Så du var med Gabriel istället för att komma på min födelsedagsmiddag? sa Eric och jag såg hur arg, ledsen och besviken han var
- Jag ville åka direkt men han är min vän. Jag kunde inte bara åka därifrån och sen när jag kom dit så hade ni redan gått och jag försökte faktiskt ringa till dig sa jag och gick efter Eric när han reste sig från soffan
- Du sa 15 minuter! Vi satt där i 30 minuter men du kom inte så tillslut bestämde vi oss för att gå. Hur tror du jag kände mig? sa Eric
- Jag skäms verkligen för hur jag behandlade dig! Kunde jag vrida tillbaka tiden så skulle jag göra det sa jag
- Bra, för det hade du kanske behövt. Gå härifrån nu. Jag vill inte mer sa Eric och gick in till köket
- Vad menar du med det? sa jag och kände hur klumpen i halsen gjorde ondare i mig
- Att du ska gå härifrån. Det är över sa Eric och han tittade inte änns på mig
- Över? Okej, här är din present i allafall sa jag och tog ur paket och la det på köksbänken och skyndade mig ut till hallen
Jag ville inte visa honom att han sårat mig så mycket så jag fick tränga undan tårarna så mycket jag kunde och tog på mig mina skor och jacka sen skyndade jag mig ut från lägenheten. Det kändes som jag inte kunde andas och tårarna bara fortsatte att rinna. Kanon, ingen pojkvän och ingen bästa vän. Och allt för att jag var med Gabriel istället.
Samtidigt i lägenheten - Erics Perspektiv
Jag hörde hur Lovisa gick ut genom dörren och jag tittade på paketet hon lagt på köksbänken. Det sved i hjärtat när jag såg det. Jag hade inte tänkt att det skulle vara över nu men jag orkade inte med att hon valde Gabriel framför mig.
Jag kanske är svartsjuk eller någonting annat men det var ändå min födelsedagsmiddag. Jag tvekade om jag skulle öppna paketet eller inte men jag gjorde det och i det låg en ram med en bild av mig och Lovisa på grönan när vi delade på en sockervadd.
Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder. Vad hade jag gjort egentligen? Jag gick till soffan och ställde bilden på soffbordet framför mig. Jag visste inte om jag skulle ringa Lovisa och be henne om förlåtelse eller om jag skulle ringa Fredrik. Jag valde det sista alternativet.
- Tja! Det är Fredrik sa Fredrik när han svarade
- Tjena! Det är jag. Har du tid att komma över en stund? sa jag
- Ja, absolut, du låter lite nere. Har det hänt någonting? sa Fredrik
- Det kan man lugnt säga. Men vi tar det när du kommit hit sa jag
- Okej, jag kommer direkt sa Fredrik och vi la sen på
Jag la ner mobilen på soffbordet och jag tittade på bilden av mig och Lovisa. Det gjorde bara så ont i mig att jag varit så dum att jag gjorde slut med henne. När jag hörde hur det ringde på dörren så gick jag och öppnade och vi gick sen in för att sätta oss i soffan.
- Jag kom så fort jag bara kunde. Vad är det som har hänt? sa Fredrik
- Lovisa var här och vi började bråka. Jag var besviken för det här med middagen sa jag
- Ja, men det är ju förståeligt. Men fick du något svar varför hon inte kom? sa Fredrik
- Mmm...hon var med Gabriel. Jag blev så arg och ledsen att jag gjorde slut och då gav hon mig det där sa jag och nickade mot fotot
- Va? Men varför i helsike gjorde du det? Har du slagit i huvudet? sa Fredrik förvånat
- Jag har nog det. Men jag blev bara så besviken när hon valde honom framför att komma på min födelsedagsmiddag. Det var allt jag ville sa jag och försökte tränga tillbaka tårarna
- Eric, jag förstår att du är ledsen. Men ni kan ha en egen middag. Du borde prata med henne innan det är försent sa Fredrik och la sin hand mot min axel
- Kanske det. Men jag tror vi båda behöver lugna oss först sa jag
- Kanske det sa Fredrik och jag visste innerst inne att han hade rätt.
Lite senare hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Jag låg i sängen och tårarna ville inte sluta rinna. Det gjorde så ont i kroppen. Som när man är riktigt sjuk. Det värkte i varje nerv. Jag lyssnade på "Wrecking Ball och When i look at you" med Miley Cyrus och jag kunde inte sluta gråta. Jag hade stängt dörren och jag ville vara ensam. Det knackade sen på dörren och mamma kom in och satte sig på sängkanten.
- Det är middag, om du vill ha sa mamma och rörde försiktigt min rygg
- Jag är inte hungrig. sa jag kort
- Okej, men det här kanske låter dumt, men jag vet hur det känns sa mamma
- Gör du? Sa jag och vände mig mot mamma
- Ja, jag blev lika knäckt när en kille jag var jätte kär i gjorde slut. Men det går över, men det kan ta tid sa mamma
- Det värsta är väl att pappa tycker att han fick rätt. sa jag och torkade tårarna
- Nej, det är han inte alls. Men jag måste gå ut till dom andra nu. Det finns mat till dig också om du vill ha sa mamma och reste sig från sängen
Jag nickade bara försiktigt men jag orkade inte äta någonting just nu. Jag tog upp mobilen och kollade på bilderna av mig och Eric. Det var både gulliga, kyssbilder och konstiga bilder av oss och det gjorde så ont att det var över nu. Det värsta blir att gå till skolan imorgon och träffa både Gabriel och Sandra.
Speciellt när man mår såhär. Jag gick upp från sängen och gick in till badrummet och gjorde mig i ordning för kvällen sen gick jag in till mitt rum och bytte om till Piff och Puff pyjamas och kröp ner under täcket. Jag tog ett djupt andetag och släckte sen lampan och somnade.
Nästa dag i skolan - Lovisas Perspektiv
Jag var nere och inte alls på bra humör. Jag hade missat bussen så jag tog cykeln och jag låste den utanför skolan. När jag gick mot skolan så kom Gabriel uppspringandes mot mig och jag försökte ignorera honom hela tiden.
- Hur är det med dig? Förlåt att det blev så sent sist vi sågs sa Gabriel
- Jag vill inte vara taskig, men du lämna mig ifred? sa jag och såg vidare
- Men har det hänt någonting? sa Gabriel och sprang efter mig
- Ja, eftersom jag var med dig så missade jag Erics middag och han gjorde slut sa jag och försökte dölja tårarna
- Gjorde slut? Men det kan inte vara sant sa Gabriel och stannade
- Jo, det är över. Det kanske inte du tror på men så är det sa jag igen
- Jag vill bara att du ska veta att om jag vore honom hade jag aldrig låtit dig gå sa Gabriel och gick in till skolan
Jag blev lite generad av det av någon anledning. Men jag tror det mest beror på att det var gulligt sagt inte för att jag känner någonting för honom. Jag gick också in till skolan och gick direkt till mitt skåp och tog mina böcker till första lektionen och la också in min jacka och väska. När jag skulle till kemi lektionen så var jag tvungen att stå utanför och vänta en stund och Sandra hade fysik i klassrummet bredvid.
Jag försökte göra allting för att ignorera henne men hon stod och viskade med dom andra tjejerna. Dom skrattade och tittade på mig och jag kände hur ont det gjorde.
- Vad viskar ni om? sa jag lite irriterat
- Inget särskilt lilla gumman. Jag berättade bara om en halloween fest jag var på sa Sandra och log när hon gick fram mot mig
- Du hade ingen anledning att komma dit. Speciellt inte för att förstöra sa jag surt
- Förstöra? jag? Varför skulle jag vilja göra det? sa Sandra oskyldigt och dom andra i hennes klass skrattade
- Du är hemsk! Vad tror du att du ska få ut av det här? sa jag och ställde mig framför henne
- Jag får inte ut någonting av det här. Men ja, jag tror faktiskt jag ska bjuda ut Eric, han förtjänar bättre än vissa sa Sandra och skrattade
- DU SKA LÄMNA HONOM IFRED! skrek jag och kastade böckerna på marken
- Och vem ska stoppa mig? Hans ex-flickvän eller? sa Sandra och såg frågande på mig
- Ja, för du ska hålla dig borta sa jag och kände hur det knöt sig i magen
- Tyvärr, det kommer bli Eric och jag nu. Lev med det sa Sandra och la sin hand mot min axel
Jag slog bort den och tryckte sen upp henne mot väggen och vi började bråka. Det blev ett slagsmål mellan oss kan man säga. Jag var jätte arg och dom andra billdade en ring runt oss och vi hörde inte när lärarna kom.
- Vad är det som händer här?! sa Janne (Kemi läraren)
- Hon bara flög på mig sa Sandra oskyldigt
- Ni andra tar och går in till era respektive klassrum så ska jag följa er till rektorn sa Janne
- Va? Men jag har inte gjort någonting sa Sandra och såg argt på mig
- Ni följer med båda två. Jag vill inte höra mer om det här sa Janne och vi gick till rektorn
När vi kom fram så knackade han på dörren och vi fick gå in. Han förklarade vad han sett och vi fick sätta oss på varsin stol framför rektorn och jag visste inte vad som skulle hända.
- Slagsmål på skolans område? sa rektorn
- Ja, men hon hoppade bara på mig, helt oprovocerat sa Sandra
- Stämmer det här? sa rektorn och såg på mig
- Nej, hon sa massor med elaka saker till mig och jag kunde inte bara stå där och ta mer sa jag och såg ner i golvet
- Våld löser aldrig någonting. Jag tycker det är bäst om ni går hem redan nu sa rektorn
- Va? Jag vill stanna. Ska jag straffas för att hon hoppar på mig? sa Sandra chockat
- Då gör vi såhär, en av er får gå en hem tidigare idag och den andra får stanna sa rektorn bestämt
- Jag går hem sa jag och reste mig från stolen och gick ut från rektorsexpeditionen
Jag var nästan glad att hon skickade hem mig för jag var ända alldeles för ledsen för att stanna kvar. Jag tog på mig min jacka och väska innan jag stängde skåpdörren och gick ut. Det ösregnade och jag fick skynda mig till cykeln. Sen cyklade jag det fortaste jag kunde hem. När jag kom hem parkerade jag cykeln i cykelförrådet och gick mot lägenheten. Men jag stannade tvärt när jag såg vem som stod utanför i regnet.
- Eric? Men vad gör du här? sa jag chockat
- Jag behövde prata med dig. Men sen kom regnet och jag kunde inte portkoden så jag fick stå här sa Eric och skrattade
- Vad jobbigt, men vill du följa med upp och värma dig? sa jag och bet mig lätt i läppen
- Gärna, men innan vi gör det så är det något jag vill säga sa Eric och gick närmare mig
- Vadå? sa jag och kände hur mitt hjärta ville slå sig ur bröstkorgen
- För det första så var jag en idiot och för det andra så vill jag ge dig detta.......
Detta är kapitel 17 av Coming Home. Förlåt att det tagit sån tid att få upp det men är som många kanske vet sjuk. Jag har en kraftig influensa och halsfluss så jag äter medicin just nu så jag skriver på mobilen så fort jag orkar. Men det är därför som kapitlen kommit lite sent. Men kapitel 18 ska jag försöka få upp idah(torsdag) bara kroppen orkar. Men då kommer ni få bla få veta om Lovisa och Eric återförenas igen? Vad får Sandra och Lovisas slagsmål i skolan för konsekvenser? Hur blir det när julen planeras? Vart ska den firas och får Lovisa och Eric vara tillsammans då? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 18 som jag hoppas ska komma idag (torsdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 16
- Sandra, vad gör du här? sa Lovisa och jag såg hur hennes ögon svartnade
- Som jag sa, Gabriels fest var tråkig. Du missade ingenting sa Sa dra igen och log
- Gabriels fest? Vad snackar hon om Lovisa? sa jag och såg förvirrat på Lovisa
- Har du inte berättat? Oj, då kanske det är bäst att jag gör det......
Lovisas Perspektiv
- Vad pratar hon om? Vad är det för fest Lovisa? sa Eric och såg förvirrat på mig
- Så du har inte berättat, det kanske är bäst att jag gör det sa Sandra
- Har du inte förstört tillräckligt? Du borde gå hem sa jag surt
- Nej, först vill jag veta vad det är för fest som Sandra snackar om sa Eric igen
- Okej, Gabriel bjöd med mig först till en halloween fest och jag sa att jag inte visste om jag kunde men då bestämdes det att vi skulle gå på Fredriks fest istället sa jag
- Så du hade egentligen tänkt gå på Gabriels fest utan att säga det till mig om inte Fredrik frågat om vi ville komma hit? sa Eric och jag såg att han var både arg och besviken
- Nej, det hade jag inte. Jag sa ju nej ellerhur? sa jag bestämt
- Jag kanske ska gå, den här festen var ju inte direkt världens roligaste heller, längre iallafall sa Sandra och gick ut genom dörren och jag var så arg på henne att det nästan skakade
- Jag vet inte vad jag ska säga. Det känns som jag blivit indragen i något bråk mellan er sa Eric och såg på mig
- Jag antar det. Men det här med Gabriel, jag hade inte tänkt gå från första början. Det vet du sa jag och såg djupt in i Erics ögon
- Jag såg er på skolgården när du skulle åka med mig på turnén. Jag är inte dum. Du känner någonting för honom även om du inte vågar visa det just nu sa Eric och såg ledset på mig
- Det där är inte sant. Det kanske är lika bra att jag går hem då. Ifall du ska vara såhär sa jag och tog min jacka
- Nej, vänta. Det är klart jag inte vill att du ska gå. Förlåt. Jag är lite svartsjuk bara. Förlåt mig sa Eric och tog min hand
- Okej, men du får träna bort det. Det är bara dig jag älskar. Gabriel är en vän ingenting mer sa jag och log
- Jag ska komma ihåg det. Kom så går vi in och har kul igen sa Eric och vi gick in till dom andra igen
Jag hade blivit väldigt sårad när Eric sagt att jag har känslor för Gabriel. Det har jag verkligen inte. Gabriel var den ända som ville prata med mig efter att jag och Sandra var ovänner och hela skolan fick veta om mig och Eric. Så hur kan Eric säga något sånt? Det gjorde bara ont i mig.
Lite senare hemma hos Eric - Eric och Lovisa myser i soffan - Erics Perspektiv
Lovisa låg mot mitt bröst och jag höll om henne. Vi hade kommit hem till mig efter festen och tanken är att Lovisa ska stanna här i natt. Det kommer bli helt magiskt hoppas jag. Men hon var nog lite sur och besviken på mig efter det jag sagt om henne och Gabriel. Men det var bara så tydligt och det hjälpte ju inte att jag blev extra svartsjuk då. Men det blev bara för mycket när Sandra kommit och sagt det där. Men nu hade jag lugnat mig lite och jag tog ett djupt andetag och gav Lovisa en puss på pannan.
- Vad tänker du på? sa Lovisa och tittade upp mot mig
- Dig såklart. sa jag och log stort
- Förlåt igen för det som hände på festen. Det var inte meningen sa Lovisa och såg ledset på mig
- Men gumman, det var inte ditt fel. Allting som är dåligt är inte skapat av dig sa jag och kramade om henne hårdare
- Vad menar du med det? sa Lovisa förvånat
- Att Sandra kom dit Idag eller det här med olyckan. Ingenting av det är ditt fel sa jag igen
- Varför känns det så då? sa Lovisa ledsamt
- Du ska inte känna så. Det är inte ditt fel, vi glömmer det nu, om två dagar ska vi ju fira mina födelsedag sa jag och log stort
- Okej, det är redan glömt, just det. Vad vill du ha? sa Lovisa och log
- Mer än dig? Ingenting sa jag och skrattade
- Haha, du är så söt, men vill du inte ha någonting? sa Lovisa och skrattade
- Nej, huvudsaken för mig är att du kommer på middagen sa jag och vi gav varandra en kyss
- Det kommer jag absolut att vara, men då kanske det är bäst om vi går och lägger oss? Jag menar klockan är ju ändå halv två sa Lovisa och log
- Vem har sagt något om att sova? sa jag och lyfte upp Lovisa i famnen och vi gick in till sovrummet
Vi ställde oss framför varandra och hon smekte försiktigt min kind innan jag kysste henne passionerat och vi tog av oss kläderna för att sedan krypa ner under täcket. Lovisa tittade lite på mig och jag smekte försiktigt hennes kind och hon log. Jag lutade mig närmare henne och vi gav varandra en kyss innan jag släckte lampan och kröp närmare henne och vi somnade båda två.
2 dagar senare - Lovisa gör sig klar för middagen - Lovisas Perspektiv
Jag hade duschat och sminkat mig lite. Jag hade sen satt upp håret i en toffs och nu stod jag i mitt rum och valde vad jag skulle ha på mig. Jag valde ett par svarta skinnimiterade byxor och ett vitt linne med spets kanter längst ner. Jag tittade mig i spegeln och var riktigt nöjd. När jag stod och gjorde det sista hörde jag att det ringde på dörren men jag tänkte inte på det.
Knack knack
- Ja, vad är det? sa jag och släppte ut håret igen
- Du har visst besök sa pappa och log
- Besök? Nu? sa jag förvånat
- Ja, det är bara du går in sa pappa och Gabriel kom in
- Hej! Wow, det ser ut som du ska ut sa Gabriel och log
- Ja, jag ska på födelsedagsmiddag med Eric och lite vänner. Var det något särskilt? Jag har lite bråttom det är därför sa jag
- Jag ville bara snacka med någon. Det är lite jobbigt hemma sa Gabriel och såg ledsamt på mig
- Ja, alltså, jag kan stanna och prata lite. Jag måste bara ringa och säga att jag blir sen sa jag och tog upp mobilen
Samtidigt på resturangen - Erics Perspektiv
Jag förstod ingenting. Alla andra hade ju redan kommit men inte Lovisa. Det kändes inte alls bra men när min mobil ringde så reste jag mig från stolen och gick undan.
- Ja, det är Eric sa jag
- Hej det är jag sa Lovisa
- Gumman, var är du någonstans? sa jag oroligt
- Jag är hemma, det har hänt en sak så jag kanske kommer lite sent sa Lovisa besviket
- Vad menar du med att du kommer försent? sa jag
- Jag kommer kanske 15 minuter sent sa Lovisa igen
- Okej, men skynda dig så fort du kan iallafall sa jag och kände hur hjärtat sjönk
- Jag lovar. Jag älskar dig sa Lovisa
- Och jag älskar dig sa jag och vi la sen på
Jag gick tillbaka till dom andra och förklarade att Lovisa skulle bli sen. Det här kändes inte alls bra. Det ända jag ville ha på min födelsedag var att Lovisa var här på middagen och nu kommer hon försent. Det kändes i hjärtat. Men vi kunde inte vänta längre på att få beställa så vi fick beställa utan Lovisa och jag har nog aldrig känt mig så besviken i hela mitt liv.
30 minuter senare - Lovisa kommer till resturangen - Lovisas Perspektiv
Jag hade fastnat med Gabriel. Det var inte alls meningen och jag trodde inte att jag skulle bli såhär sen. Men nu var jag iallafall här och jag gick direkt fram till hovmästaren.
- Vad kan jag hjälpa dig med? sa hovmästaren
- Jag ska till sällskapet Saade/Lingman sa jag och log
- Dom har tyvärr redan lämnat resturangen sa hovmästaren
- Har dom? Men lämnade dom inget meddelande? sa jag och såg chockat på hovmästaren
- Nej, tyvärr inte. Det är inget annat jag kan göra för dig? sa hovmästaren
- Nej, tack ändå sa jag och gick ut från resturangen
Jag är en total idiot. Hur kan jag vara så korkad?! Jag valde att sitta hemma och prata med Gabriel än att gå på min pojkväns födelsedagsmiddag. Han kommer aldrig förlåta mig för det här. Jag ringde till Erics mobil flera gånger men ingen svarade. Och efter att jag ringde sista gången så hade han stängt av mobilen. Jag kände hur en stor klump samlades i halsen och jag gick mot bussen hem.
Jag kommer aldrig förlåta mig själv för det här. Han måste verkligen hata mig nu. Det ända han ville var att jag skulle vara med på middagen och inte änns det kunde jag hålla. Jag satte mig sen på bussen och tårarna började rinna ner för mina kinder och jag torkade snabbt bort dom. Jag....jag har nog förlorat Eric efter det här.
Nästa dag - Eric är hemma - Erics Perspektiv
Jag hade haft det jätte kul igår med alla men jag var samtidigt jätte ledsen och arg på Lovisa. Hon hade inte kommit till middagen och sen hade hon ringt flera gånger på kvällen men jag hade inte svarat. Jag ville inte höra någon dum bortförklaring till varför hon inte kom. Nej, det gör bara för ont. Jag tittade lite på tv och regnet slog mot fönster rutan.
Ring ring ring ring ring (dörrklockan)
Jag suckade djupt och gick upp från soffan för att öppna dörren och när jag såg Lovisa stå där och vattnet rann från hennes hår och hennes kläder var dyblöta.
- Så nu passar det att komma? sa jag lite surt
- Förlåt, jag var på väg när det hände något och när jag väl kom dit hade ni redan gått sa Lovisa och såg ledset på mig
- Ja, det fanns ju ingen anledning att vänta när du aldrig kom sa jag besviket
- Förlåt, men kan jag komma in och förklara mig? sa Lovisa
- Visst kom in sa jag och Lovisa gick in och jag stängde dörren
- Det finns faktiskt en anledning till att jag blev sen sa Lovisa och hängde upp jackan
- Och vad var det? sa jag och såg sammanbitet på Lovisa
- Jag fick besök precis när jag skulle gå och jag hann inte i tid då sa Lovisa
- Vem fick du besök av? sa jag och kände hur jag var rädd för svaret
- Vad spelar det för roll? sa Lovisa snabbt
- Vem? Vem var det som fick dig att inte komma i tid? sa jag igen
- Det var Gabriel.......
Detta är kapitel 16 av Coming Home. Förlåt att det inte kom upp igår(lördag) men jag är jätte förkyld. Jag har ont i halsen och feber. Jag somnade bara när jag skrev på kapitlet men nu är det uppe och jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 17 kommer idag(måndag). Jag är hemma från skolan så då har jag tid att skriva det. Och då kommer ni bla få veta om det tar slut mellan Eric och Lovisa? Hur reagerar Eric när han får veta att Lovisa valde Gabriel framför honom på hans födelsedags middag? Vad händer i skolan mellan Sandra och Lovisa? Varför kommer dom till rektorn? Kan Eric och Lovisa lägga det med Gabriel bakom sig? Och vad händer när det planeras för jul? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 17 som kommer idag(måndag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 15
- Två gånger har jag mött dig såhär. Jag vet inte om jag ska bli smickrad eller bara irriterad sa Martin (Lovisas pappa)
- Det beror på vem man frågar. Var det något speciellt? sa jag
- Är Lovisa här? Jag vill gärna prata med er båda två........
Tidigare hemma hos Lovisa - Gutavs Perspektiv (Lovisas morfar)
Jag hade lovat Lovisa att prata med hennes pappa om det här med Eric och det tänkte jag göra nu. Jag ringde på dörren och väntade på att någon skulle öppna. Det var tidigt men det spelade ingen roll för någon borde vara vaken. När jag hörde steg från insidan så tog jag ett djupt andetag och log.
- Pappa? Men vad gör du här? sa Eva (Lovisas mamma)
- Jag vill prata med din man. Sover han? sa jag
- Nej, han sitter i köket. Har det hänt Lovisa någonting? sa Eva
- Absolut inte, hon sover hos Eric i natt. sa jag och tog av mig skorna och gick sen in till köket
- Gustav? Vad i allsindar gör du här? sa Martin (Lovisas pappa)
- Jag vill prata med dig, angående Lovisa och Erics förhållande sa jag och satte mig ner på en stol
- Vill du ha lite kaffe pappa? sa Eva och log
- Ja, tack sa jag och log
- Vad är det om Lovisas förra förhållande med Eric du vill prata om? sa Martin och bet ihop
- Jag vill att du släpper henne fri. Låt henne träffa den hon älskar sa jag och tog emot kaffekoppen
- Och det ska komma från dig som vägrade mig låta träffa din dotter sa Martin surt
- Jag har lärt mig av mina misstag. Tycker du verkligen det är rätt att din dotter ska smyga omkring? Att inte få visa vad hon känner? sa jag och tog lite av kaffet
- Jag vill skydda min dotter. Hon ska inte vara tillsammans med Eric, en kändis. Tänk på allt som kommer skrivas om henne sa Martin
- Du tycker inte hon ska få avgöra om hon orkar det? Du kan inte skydda henne hela livet sa jag bestämt
- Du tror du har svaren på allt men inte den här gången sa Martin
- Du kommer ingenstans med att vara otrevlig. Din dotter sover hemma hos Eric idag så dom finns där om du vill prata med dom båda två och reda upp det här sa jag och reste mig från stolen
Jag sa hej då till Eva och Daniella innan jag gick därifrån. Jag tog på mig skorna och gick sen ut från lägenheten. Nu kan jag iallafall inte göra mer. Men jag tror Martin fick någonting att tänka på och jag hoppas att han ska låta Lovisa få vara med Eric hädanefter. Det förtjänar dom.
Lite senare hemma hos Eric - Lovisas Perspektiv
Vi låg i sängen och Eric hade lagt sin arm över min midja och jag somnade om lite lätt innan det ringde på dörren. Eric gav mig en kyss innan han gick för att öppna dörren och jag försökte somna om igen men jag satte mig spikrakt upp i sängen när jag hörde vem det var.
- Två gånger har jag mött dig såhär. Jag vet inte om jag ska bli smickrad eller bara irriterad sa pappa
- Det beror väl på vem man frågar sa Eric och jag försökte hålla mig för skratt
- Är Lovisa här? Jag vill prata med er båda sa pappa
- Ja, hon är där inne sa Eric och jag drog upp täcket lite mer
- Jag kan vänta i vardagsrummet sa pappa och satte sig i soffan och jag gick upp från sängen och tog på mig ett par korta jeans shorts och ett svart spetslinne innan jag gick ut till honom
- Hej pappa sa jag och satte mig ner i soffan
- Hej. Är han klar snart? sa pappa och Eric kom snabbt ut från sovrummet i ett par jeans och en svart tröja med texten "Italien Stallion" på.
- Ja, din morfar sökte upp mig i morse. Han ville prata med mig om ditt och Erics förhållande sa pappa
- Ja, jag gick till honom för han är den ända som faktiskt förstår. sa jag lite irriterat
- Så du tycker inte jag förstår? Okej, jag är rädd om dig och jag vill inte att du ska bli utnyttjad av Eric, men jag har beslutat mig för att låta dig träffa honom sa pappa
- Va? Du skojar? sa Eric förvånat
- Nej, ni får träffas hur mycket ni vill men på ett villkor. Tills du är 18 år sover Eric inte över sa pappa
- Men kom igen. Jag sover ju bara här då sa jag lite irriterat
- Okej då. Inga villkor och inga regler. Är det bättre? sa pappa
- Kanon bra. Tack sa jag och kramade om pappa
- Ja, jag ska gå så ni får vara ensamma sa pappa och gick snabbt ut från vardagsrummet och ut i hallen
Vi hörde när han stängde dörren och gick ut från lägenheten. Jag kramade bara om Eric. Jag var hur glad som helst och det kommer bli helt fantastisk att slippa smyga med att jag träffar Eric.
- Det här är ju fantastiskt sa jag och log
- Mer än fantastiskt. Egentligen skulle vi fira det här men jag måste åka till en spelning sa Eric och säg lite ledsamt på mig
- Det gör ingenting. Men det här med halloween festen sa jag och bet mig i läppen
- Ja, vad är det med den? sa Eric och såg oroligt på mig
- Nej, det var ingenting. Stick iväg nu snygging sa jag och gav honom en kyss
- Är det säkert? sa Eric och såg på mig
- Ja, stick nu så kommer du tillbaka snabbare sa jag och log
- Okej, jag kommer sakna dig massor sa Eric och gick ut till hallen
- Inte mer än mig sa jag och gjorde en slängkyss innan Eric tog sin väska och gick ut genom dörren
Jag lutade mig tillbaka i soffan och tänkte på halloween festerna. Och även Erics 23 årsdag. Jag visste inte hur vi skulle fira den eftersom han hade jobb den dagen också men det borde ordna sig på något sätt. Men festerna är jobbigare att göra något åt. Gabriell kommer bli jätte bli ledsen om jag inte kommer men nu har jag lovat att gå på Fredriks fest med Eric. Åh! Vad sjutton ska jag göra egentligen?
2 månader senare - Lovisa gör sig klar för festen tillsammans med Sandra - Lovisas Perspektiv
Sandra skulle gå på Gabriells halloween fest och jag på Fredriks. Gabriel hade blivit jätte ledsen när jag sagt att jag inte kunde komma. Men jag hoppas jag ska kunna återhjälda det på något sätt. Men hur vet jag inte riktigt ännu.
- Vad tror du om det här? sa jag och tog ut min kostym ur garderoben
- Wow, du kommer garanterat bli snyggast på festen. Men ska Eric vara en av dvärgarna då? sa Sandra och skrattade
- Haha, jätte kul. Nej, jag vet inte vad han ska vara sa jag och tog på mig min Snövit klänning.
- Men fyllde inte Eric år i förrgår? Vad hände då? sa Sandra nyfiket
- Vi ska fira det på lördag istället, det blir bäst så sa jag och knöt i det röda hårbandet i håret
- Okej, men sådär, då var jag med klar. Vad tycks? sa Sandra
- Bra, jätte snyggt men borde du inte gått som The Chesire Cat istället? sa jag och skrattade
- Det var värst vad rolig man vara idag då sa Sandra och skrattade
Jag kunde inte sluta skratta och tillslut kunde inte Sandra hålla sig för skratt heller. Men när jag såg vad klockan var så tittade jag ut genom fönstret och såg att Eric stod nedanför och jag tog på mig mina skor och sen skyndade vi oss ner.
- Ha det så roligt och gör ingenting jag inte skulle göra sa Sandra och gav mig en kram
- Detsamma, hälsa Gabriel från mig sa jag och gick sen mot bilen och Sandra gick mot bussen
- Hej världens vackraste tjej sa Eric och gav mig en kyss när jag satt mig i bilen
- Hej drömprinsen sa jag och log flörtigt
- Ja, vad ska man säga. Jag går med en prinsessa då måste man matcha sa Eric och gav mig en kyss till innan han startade bilen och vi åkte mot Fredriks fest.
Jag hoppas det ska bli lika roligt som jag hoppas på att det ska bli. Men jag hade ändå skuldkänslor för det här med Gabriel. Varför har jag det egentligen? Vi är ju inte tillsammans och så bra vänner är vi inte så varför känner jag då såhär?
Lite senare på festen - Erics Perspektiv
Lovisa hade gått iväg och pratade med lite olika personer och jag snackade med Fredrik. Festen var helt sjukt rolig men Lovisa var lite splittrad det märktes. Jag vet inte riktigt varför egentligen. Jag gick sen fram mot henne och la mina armar runt hennes midja.
- Hej älskling. Får man lov? sa jag och log
- Självklart sa Lovisa och jag tog hennes hand och vi gick ut på dansgolvet som fanns och dansade
Ring ring ring ring ring - Dörrklockan
- Men jag trodde alla redan kommit? sa Lovisa och såg på mig
- Det trodde jag också. Greve Dracula, har inte alla kommit? sa jag och såg på Fredrik
- Jo, men det kanske är någon som beställt pizza sa Fredrik och gick för att öppna
- Jag älskar dig min prinsessa sa jag och log mot Lovisa
- Och jag älskar dig min drömprins.sa Lovisa och gav mig en kyss
- Eric, det är någon som vill snacka med dig sa Fredrik
- Med mig? sa jag förvånat
- Ja, jag vet inte vem det är sa Fredrik och ryckte på axlarna
- Okej, väntar du? sa jag och gav Lovisa en kyss innan jag gick ut till hallen
- Hej Eric. Jag tröttnade på den andra festen så tänkte kolla den sa tjejen
- Vad snackar du om? Känner jag dig? Du känns bekant sa jag
- Älskling, vem var....det? sa Lovisa och kom ut till mig och stannade
- Men hej gumman. Jag tänkte jag kunde komma. Gabriels fest var lite stel. Tur att du tackade nej sa tjejen
- Sandra, vad gör du här? sa Lovisa och jag såg hur hennes ögon svartnade
- Som jag sa, Gabriels fest var tråkig. Du missade ingenting sa Sa dra igen och log
- Gabriels fest? Vad snackar hon om Lovisa? sa jag och såg förvirrat på Lovisa
- Har du inte berättat? Oj, då kanske det är bäst att jag gör det......
Detta är kapitel 15 av Coming Home. Förlåt att det inte kom igår(onsdag) och idag (torsdag) kom det inte förens sent. Jag har haft massor med läxor och lite andra grejer hemma så jag hann inte skriva klart det förens nu. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåta mig. Slutet blev kanske lite tråkigt men ja. Hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 16 kommer tyvärr inte förens på lördag. Jag ska ha lite fredagsmys med familjen så det är därför. Men i kapitel 16 som kommer på lördag kommer ni bla få veta vad som händer på festen? Vad händer på Erics födelsedag? Vad hittar Lovisa på för överraskning för honom? Och hur ska Lovisa återgälda Gabriel för att hon inte kom på festen? Och vad är det Eric ser som gör honom så arg? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 16 som kommer på lördag.
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 14
- Hej snygging! Vad för dig hit? Jag slutar inte änn på ett tag sa jag och log
- Nej, men jag är tvungen att träffa dig för jag måste säga en ska till dig sa Eric och jag kände hur hårt mitt hjärta slog
- Okej, är det något allvarligt, har det hänt någonting? sa jag och svalde hårt
- Nej, eller jo kanske.., eller jo det är såhär att jag......
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag visste att jag måste berätta för Lovisa hur jag känner. Jag hade därför åkt till hennes skola och jag ville prata med henne direkt. Jag stod på parkeringen och väntade när jag såg Lovisa komma gående över parkeringen. Hon tittade mot mig och gick snabbt fram mot mig.
- Hej snygging! Vad för dig hit? Jag slutar inte änn sa Lovisa och log
- Nej, men jag var tvungen att träffa dig för jag måste berätta en sak sa jag och la mina händer mot hennes höfter
- Okej, är det något allvarligt? Har det hänt någonting? sa Lovisa och såg oroligt på mig
- Nej, eller jo...eller jag menar det är såhär att jag...jag älskar dig sa jag och såg djupt in i Lovisas gröna ögon
- Va? sa Lovisa och log stort
- Jag älskar dig Lovisa Henriksson sa jag och log snett
- Och jag älskar dig Eric Saade sa Lovisa och gav mig en passionerad kyss
- Det var därför jag kom hit, men jag hämtar dig sen sa jag och log
- Jag längtar massor sa Lovisa och vi gav varandra en sista kyss innan jag gick tillbaka till bilen och Lovisa till huset där hon skulle ha sin lektion.
Jag startade bilen och körde i väg. Jag skulle ha lite jobb idag och om exakt 2 månader fyller jag 23 år och jag hoppas få fira den tillsammans med Lovisa. Jag log och sjöng för mig själv i bilen och jag kunde inte sluta vara glad eftersom jag och Lovisa sagt att vi älskar varandra. Det är som att från och med nu ska ingenting komma i mellan oss. Absolut ingenting.
Samtidigt i skolan - Lovisas Perspektiv
Jag ville nästan hoppa av lycka till B-huset efter att jag träffat Eric. Det fanns ingenting som kunde göra den här dagen dålig. När jag kom till B-huset och öppnade dörren så kom Sandra ut och jag såg ner i marken när jag gick förbi henne.
- Ska du undvika mig föralltid nu eller? sa Sandra efter mig
- Ursäkta? Menar du allvar? sa jag och vände mig om
- Ja, annars hade jag inte sagt någonting eller hur? sa Sandra och gick närmare mig
- Förväntar du dig att jag ska vara snäll mot dig när du går hem till mig och river sönder mina affischer och saker sa jag argt
- Vi var bästa vänner, sen går du på en konsert och blir tillsammans med Eric! Hur förväntar du dig att jag ska känna då? sa Sandra ledsamt
- Jag hade hoppats att du skulle bli glad för min skull. Men istället blev du dryg och otrevlig. sa jag och såg på klockan
- Jag vet att jag bettet mig illa men jag saknar dig. Kan vi inte lägga allt det här bakom oss? sa Sandra och gick fram till mig
- Jag vet inte om jag kan lita på dig mer sa jag och kände mig lite stressad för lektionen börjar snart
- Jag såg er på skolgården, han vill vara med dig och jag vill vara din vän. Snälla, jag menar allvar sa Sandra
- Okej, jag ger dig en chans. Men bara en. Sa jag och kramade om Sandra
- Menar du det? sa Sandra och log
- Ja, men jag måste springa för jag har spanska med Olsson och du vet hur han blir när man är sen sa jag och skrattade
- Jo, det vet alla. Haha, vi ses senare sa Sandra och skrattade
- Vi ses! ropade jag och sprang mot lektionssalen
När jag kom dit så stod dörren fortfarande öppen men alla var redan där och det var Olsson också. Jag bad om ursäkt för att jag blev sen och han muttrade bara åt mig att sätta mig och vara tyst. Jag nickade bara och satte mig på min plats. Lektionen var hur trist som helst och jag längtar verkligen tills man slutar för höstlov om 2 månader. Men det känns mer som en evighet dit.
Senare på eftermiddagen - Lovisa är vid skåpet och Eric väntar utanför skolan - Lovisas Perspektiv
Jag skyndade mig att ta mina böcker och väska innan jag stängde igen skåpdörren och Gabriel fick den på sig.
- Oj, förlåt. Jag såg dig inte är du okej sa jag och såg på Gabriel
- Ja, jag ska nog akta mig lite mer hädanefter sa Gabriel och skrattade
- Jag ska se till att du slipper fler skåpdörrar från mig iallafall sa jag och skrattade
- Tack, jo, jag tänkte fråga två saker, ett, vill du hitta på något? Och två, jag ska ha en halloween fest på halloween och jag tänkte fråga om du vill komma? sa Gabriel och log
- På den första så kan jag inte idag och den andra vet jag inte riktigt ännu sa jag och log
- Men varför kan du inte bestämma dig om festen nu? sa Gabriel och såg ledsamt på mig
- Jag kanske ska göra någonting med Eric då, men jag kan säga senare om jag kan komma sa jag och log
- Okej, men vi ses då sa Gabriel och gick i väg
Jag tog min väska och gick ut genom dörren från skolan och gick mot Eric. Jag kände mig faktiskt lite taskig mot Gabriel när jag sagt att jag inte kan komma på varken hans fest eller hitta på någonting. Jag såg ju hur ledsen han blev. Eric stod och väntade utanför bilen och jag kramade om honom hårt när kom fram till honom.
- Oj, har du saknat mig så mycket? sa Eric och skrattade
- Ja, faktiskt sa jag och log stort
- Är det okej om vi åker till Fredrik först? Han ville snacka lite sa Eric och log
- Absolut, jag ska ju ända stanna hos dig i natt sa jag och hoppade in i bilen
- Mmm..den bästa natten på väldigt länge sa Eric och gav mig en kyss innan han startade bilen och körde mot Fredrik
Jag nickade och han tog min hand och kysste den försiktigt medan han körde och jag fick få honom att se på vägen istället för mig hela tiden och det verkade ge effekt direkt. Jag skulle aldrig klara om det hände Eric något igen. Men frågan är bara hur jag ska berätta att Sandra och jag är vänner igen? Är mest rädd för att han inte ska förstå....
Senare hemma hos Fredrik - Erics Perspektiv
Lovisa hade varit lite stel i bilen men jag kanske bara inbillade mig. När vi kom till Fredrik gick vi ner mot bryggan eller hur man ska säga att det är och satte oss på varsin solstol. Vi hade jätte roligt och pratade massor.
- Så, anledningen till att jag bad er komma är att jag vill se er båda här på min halloween fest om 2 månader? sa Fredrik
- Absolut, det är klart vi kommer. Ska man vara utklädd också? sa jag och log mot Lovisa
- Ja, helst. Men kommer du också Lovisa? sa Fredrik och såg på Lovisa
- Ja, absolut. Det ska bli jätte roligt sa Lovisa och log men jag såg att det var något annat
- Va kul! Det kommer bli en grym fest. Så vill ni stanna på middag eller ska ni hem? sa Fredrik
- Vi ska nog hem och ha lite egentid. Vi har ju inte så mycket av den om man säger så sa jag och skrattade
- Inga detaljer nu. Men vi ses snart igen! sa Fredrik och gav både mig och Lovisa en kram
Vi gick mot bron och åkte över till fastlandet igen. Sen gick vi hand i hand mot bilen och jag ville fråga varför hon var så konstig men jag avstod för det kändes som att jag inte ville veta det. Varför vet jag inte riktigt men man måste få ha lite privatliv också. Tror jag.
Vi hoppade sen in i bilen och åkte hem till mig. Jag parkerade bilen och vi gick in till lägenheten och vi gjorde lite mat och sen satte vi oss i soffan för att äta och bara mysa tillsammans. När klockan började närma sig 22.00 så kändes det som det var dags för sängen.
- (gäsp) sa Lovisa och gäspade stort
- Är du trött? sa jag och log stort
- Lite kanske. Men vi behöver inte sova för det sa Lovisa och skrattade
- Haha, Nehe, vad hade du tänkt dig? sa jag och skrattade
- Jag vet inte riktigt, har du några förslag? sa Lovisa och flyttade sig närmare mig i soffan
- Mmm...det har jag sa jag och tog Lovisas hand och vi gick in till sovrummet
Jag kysste henne passionerat och hon la sina händer mot mina sidor och jag drog henne intill mig och jag kunde känna hennes hjärtslag mot mitt bröst. Det var som att våra hjärtan blev ett. Jag tog försiktigt av hennes linne som föll till golvet och hon tog av mig min tröja och la sina händer mot mitt bröst och rörde sina händer över det.
Jag fick gåshud och jag la ner henne på sängen. Vi kysstes passionerat och jag la mina händer mot hennes mage och hon drog till för jag kittlade henne och hon la sen sina händer i mitt hår och dom kanade sen ner på min rygg. Vi hjälptes sen åt att ta av varandra våra underkläder och hade sen sex. Vi stönade och hade det helt underbart.
40 minuter senare - Lovisas Perspektiv
Jag log och tittade på Eric och han la undan ett hårstrå från mitt ansikte och la det bakom mitt öra. Vi hade fått på oss våra underkläder igen och jag var väldigt glad. Men nu måste jag säga till Gabriel att jag inte kan komma på hans fest. Han kommer säkert bli jätte ledsen men jag kan inte göra något åt det. Eric kysste mig försiktigt innan han släckte lampan och jag kröp nära hans famn och sen somnade vi båda två.
Nästa morgon - Erics Perspektiv
- God morgon världens vackraste tjej sa jag och log mot Lovisa
- God morgon. Vad är klockan egentligen? sa Lovisa och såg på mig
- Hon är 09.00 sa jag och skrattade
- Väck mig om 5 timmar sa Lovisa och drog täcket över sig
- Nehe, upp och hoppa sa jag och kröp nära henne och drog ner täcket
- Hur kan du vara så pigg? sa Lovisa och såg på mig med trött blick
- För att jag har sovit bredvid världens finaste tjej. sa jag och log
Ring ring ring ring (dörrklockan)
- Se! Nu kommer John Blund för att söva dig igen sa Lovisa och skrattade
- Haha, man kan alltid önska det sa jag och gick upp från sängen för att öppna dörren
- Två gånger har jag mött dig såhär. Jag vet inte om jag ska bli smickrad eller bara irriterad sa Martin (Lovisas pappa)
- Det beror på vem man frågar. Var det något speciellt? sa jag
- Är Lovisa här? Jag vill gärna prata med er båda två........
Detta är kapitel 14 av Coming Home. Förlåt att det tog tid att få upp det men i måndags var jag sjukt trött och igår(tisdag) så skrev jag massor men sen fastnade jag framför TVD men ska få upp kapitel 15 tidigare idag(onsdag) det lovar jag om det så är det sista jag gör. Och då kommer ni bla få veta vad Lovisas pappa vill prata om? Vad händer på Erics födelsedag? Vad händer på Fredriks Halloween fest? Vem kommer dit oinbjuden? Och låter Lovisas pappa Eric och Lovisa vada tillsammans nu? Vad sa Lovisas morfar egentligen? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 15 som kommer idag(onsdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 13
- Är du redo? sa jag och ringde på dörren
- Jag kan inte bli mer redo sa jag och då öppnades dörren och en äldre farbror öppnade dörren
- Lovisa! Är det du? Vad roligt att se dig! sa farbrorn
- Ja, det var längesen morfar.........
Lovisas Perspektiv
- Lovisa! Är det du? Vad roligt att se dig sa morfar
- Ja, det var längesen morfar men jag kände att jag behövde träffa dig sa jag och tog Erics hand
- Självklart kom in bara sa morfar och släppte in oss och Eric haltade sig fram
- Jo, det här är Eric, Eric det här är min morfar Gustav sa jag
- Hej Eric, sa Eric och skakade hand med min morfar
- Gustav, jag har sett dig i tidningar och på tv. Sen har Lovisa pratat om dig sa morfar och log
- Morfar! Ska vi sätta oss? sa jag och skrattade
- Absolut, sätt er i soffan så ska jag hämta lite fika sa morfar och jag och Eric satte oss i soffan
- Han verkar väldigt trevlig din morfar. Men jag förstår inte riktigt varför vi är här sa Eric
- När mina föräldrar träffades så var han lika hård mot dom som min pappa är mot mig idag sa jag
- Du skojar? Men han verkar inte vara sån sa Eric förvånat
- Sådär. lite saft och bullar, eller du kanske dricker kaffe? sa morfar och såg på Eric
- Nej, det här blir jätte bra sa Eric och log
- Ja, vad får mig den äran att träffa er? sa morfar och log
- Pappa har förbjudit mig att träffa Eric. Och jag kan inte det sa jag och såg på morfar
- Så du är inte bara hennes vän antar jag? sa morfar och såg på Eric
- Nej, inte direkt. Jag är hennes pojkvän sa Eric och log
- Ja, jag känner igen det här. Men jag tror att din pappa gör det för att han är rädd om dig sa morfar
- Men jag tycker om Eric, och han säger att jag inte får vara tillsammans med Eric för att han ska uttnytja mig. Eftersom jag varit ett fan av honom sa jag
- Och det skulle jag aldrig göra! sa Eric och tog min hand
- Men jag kan försöka prata med honom, och du kan sova här i några nätter om du vill slippa bråk sa morfar
- Eller hos mig? sa Eric och log
- Okej stopp, stopp, och igen stopp. Antingen här eller hemma sa morfar och skrattade
- Tack, men jag kan sova här i någon dag tills du pratat med din pappa sa morfar
- Tack! Det betyder jätte mycket. sa jag och log mot Eric
- Det var så lite.Men berätta mer om hur ni träffades sa morfar
Vi berättade massor om hur vi träffades och hur allting varit fram tills nu och Eric berättade om bilolyckan och varje gång han pratade om det så fick jag en klump i halsen för jag tycker fortfarande att det är mitt fel. Fast det kanske inte är det. Men jag var glad att jag får vara hos morfar i någon dag men jag hoppas det går bra för mina föräldrar för jag orkar inte med mer bråk just nu.
Samtidigt hemma hos Lovisa - Sandras Perspektiv
Jag hade kommit hem till Lovisa för jag ville prata med henne men när jag ringde på dörren så öppnade hennes pappa dörren.
- Hej Sandra. Du söker Lovisa förstår jag sa Martin
- Ja, precis är hon hemma? sa jag och log
- Nej, hon är hos sin morfar sa Martin
- Vad konstigt för hon sa att vi skulle träffas hos henne nu sa jag och såg frågande på Martin
- Jaha, men då kommer hon nog snart. Du kan gå in på hennes rum och vänta om du vill sa Martin
- Tack. Det var väldigt snällt sa jag och gick in till lägenheten och tog av mig mina skor
Jag gick sen in till Lovisas rum och jag stängde sen dörren. Det gjorde ont när jag såg alla bilder på Eric för då mindes jag att det var hon som fick vara med honom och inte jag. Jag slet ner alla affischerna och andra saker hon hade och rev sönder dom och förstörde dom.
Det var inte genomtänkt först men det gjorde bara ont i mig. Jag tog en penna och skrev på en av dom sönder rivna affischerna " såhär slutar ert förhållande" och sen gick jag ut från hennes rum igen.
- Ska du redan gå? sa Eva (Lovisas mamma)
- Ja, jag kanske tog fel på tiden. Jag ringer henne sen sa jag och log
- Okej, ska jag hälsa henne någonting? sa Eva
- Nej, det behövs inte. Vi ses sa jag och tog snabbt på mig skorna och skyndade mig ut genom dörren
Jag skyndade mig därifrån för jag ville inte krocka med Lovisa för då skulle hon förstå att jag varit hemma hos henne. Hon kommer bli otroligt arg på mig när hon förstår att det är jag som förstört hennes saker. Så, i och med det här är nog vår vänskap över för alltid.....
Senare utanför Lovisas hus - Lovisas Perspektiv
- Ska vi mötas utanför Grönan sen? sa Eric och log
- Absolut, jag ska bara smyga mig förbi pappa sa jag och skrattade
- Du kommer ordna det. Vi ses där om 30 minuter sa Eric och gav mig en kyss innan jag gick ur bilen
Eric körde i väg och jag gick upp till lägenheten. Det lät innefrån vardagsrummet och jag brydde mig inte riktigt om att gå in och säga något så jag gick in till mitt rum och när jag såg på alla mina affischer och saker var sönderivna och mina saker förstörda. Jag tittade bara rakt fram tills jag satte mig på sängen och tog upp en av dom sönder rivna affischerna och såg att någon skrivit " Såhär slutar ert förhållande". Jag reste mig snabbt upp och gick ut till vardagsrummet.
- Har någon varit här? sa jag
- Ja, Sandra var här tidigare men hon gick sen för ni måste ha missförstått varandra om tiden sa pappa
- När gick hon? sa jag och kände hur jag blev sjukt irriterad och ledsen
- Hon gick för någon timme sen. Har det hänt någonting? sa mamma förvånat
- Nej, men jag ska sova hos morfar i natt sa jag
- Varför i hela friden då? sa pappa förvånat
- För så länge som du vägrar låta mig träffa Eric så kommer jag vara där i natt sa jag lite irriterat
- Gör vad du vill. Det är upp till dig nu sa pappa och tittade sen på tv:n
Jag skakade bara på huvudet och gick in till mitt rum och packade ner mina saker. Jag ville ut härifrån så fort som möjligt eftersom jag bara blev ledsen när jag såg att någon eller rättare sagt Sandra förstört mina saker. Jag tog min väska och gick ut till hallen och tog på mig skorna innan jag tog mina andra saker som nycklar m.m innan jag gick ut genom dörren. Jag tog sen bussen till morfar och lämnade väskan där och nu skulle jag möta Eric på grönan för lite ensamtid.
Senare på Grönan - Erics Perspektiv
Lovisa hade varit ganska ledsen och arg när hon kommit hit men det gick över sen. Fast hon berättade vad som hände hemma och jag kan inte förstå hur någon vill göra något sådant. Men jag ville inte tänka på det mer. Nu ville jag bara ha roligt och jag hade fått tillåtelse av läkaren att gå utan kryckor om jag var försiktig med knäet och det kändes bra.
- Så, nu är det bara du och jag. Och vi ska ha kul sa jag och tog Lovisas hand
- Absolut, men isåfall så kör vi sa Lovisa och vi gav varandra en kyss innan vi gick till lite olika attraktioner
Hon tvingade med mig på fritt fall, Eclipse och flera av berg och dal banorna. Jag har nog aldrig varit så skakig i hela mitt liv efter det men det var samtidigt roligt att se Lovisa såhär glad. Vi gick sen och köpte sockervadd och delade på. Jag tog en bild av oss och jag kommer spara den föralltid. Hon var så otroligt söt.
- Vad tittar du på? Har jag sockervadd i ansiktet? sa Lovisa och skrattade
- Så söt som du är måste du ha det sa jag och log
- Va knäpp du är. Men du är min knäppis sa Lovisa och gav mig en kyss
- Och du är min. Vill du följa med hem till mig? sa jag och log flörtigt
- Absolut, men jag kan inte stanna så länge sa Lovisa och log
- Det förstår jag men att gosa med sin flickvän behöver inte ta lång tid sa jag och skrattade
- Hey, jag blir generad här sa Lovisa och såg ner i marken
- Det är meningen för du är som sötast när du blir det sa jag och smekte hennes kind
Hon log stort mot mig och jag mot henne. Vi reste oss sen från bänken vi satt oss på och sen gick vi mot utgången. Vi hade haft hur roligt som helst tillsammans. Och jag hade varit så nära att säga att jag älskar henne flera gånger men det gick lixom aldrig. Men jag ska försöka när vi kommer hem till mig. Hoppas bara det kommer ut den här gången och inte blir tunghäfta igen.....
Hemma hos Eric - Lovisas Perspektiv
Vi låg på Erics säng och jag la mina händer i hans hår och han la sina händer bredvid mitt huvud. Jag log stort mot honom och han mot mig innan han gav mig en kyss. Sen började han kittla mig massor och jag kunde inte sluta skratta. Men han fick igen sen också och sängen såg helt obäddad ut efter all brottning och kittling.
- Jag måste nog gå nu. Men vi kan väl ses efter skolan imorgon? sa jag och log blygt
- Det behöver du inte änns fråga. Jag kan komma och hämta dig sa Eric
- Absolut, det blir jätte bra. sa jag och gav Eric en kyss innan jag reste mig från sängen men Eric drog ner mig igen
- Haha, jag måste faktiskt gå nu sa jag och skrattade
- Okej då, men jag vill helst att du stannar sa Eric och la sin arm över min midja
- Det vill jag med, men imorgon ska jag se till att stanna sa jag
- Lovar du det? Sa Eric och såg allvarligt på mig
- Ja, jag lovar. Lika säker som att... sa jag och stannade mitt i meningen
- Lika säker som vadå? sa Eric nyfiket
- Nej, ingenting. Vi ses imorgon sa jag och gav Eric en sista kyss
Jag skyndade mig sen ut från lägenheten och gick snabbt ner för trapporna. När jag kom ut på gatan så försökte jag få ner pulsen. Jag hade varit så nära att säga till Eric att jag älskar honom. Det här är ju hopplöst. Jag måste ju kunna säga det någongång. Jag sparkade till en lyckstolpe medan jag gick mot bussen. Jag älskar dig, hur svårt ska det vara att säga det egentligen?!
Nästa dag i skolan - Lovisas Perspektiv
Jag hade knappt sovit i natt. Jag hade bara tänkt på hur jag skulle kunna säga som det är till Eric, vad han betyder för mig. Jag tog ut mina böcker och pärmen som jag behövde för nästa lektion och jag gick ut från skolbyggnaden. Jag skulle till B-huset och därför var jag tvungen att gå på utsidan. När jag gick över parkeringen såg jag Eric och förstod ingenting. Jag skyndade mig fram till honom och gav honom en halv kram eftersom jag höll i böckerna.
- Hej snygging! Vad för dig hit? Jag slutar inte änn på ett tag sa jag och log
- Nej, men jag är tvungen att träffa dig för jag måste säga en ska till dig sa Eric och jag kände hur hårt mitt hjärta slog
- Okej, är det något allvarligt, har det hänt någonting? sa jag och svalde hårt
- Nej, eller jo kanske.., eller jo det är såhär att jag.......
Detta är kapitel 13 av Coming Home. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det inte kom igår(lördag&söndag) men jag ändrade mig flera gånger och skrev om 2 gånger så det var därför. Men jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt för det kanske tråkiga slutet. Men kapitel 14 kommer idag (måndag) och så kommer ni bla få veta vad Eric säger? Kommer Lovisas morfar kunna övertala hennes pappa att låta Lovisa och Eric att träffas? Vad händer på halloween festen hemma hos Fredrik? Och kommer Sandra ge upp drömmen att få Eric? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 14 som kommer idag (måndag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 12
- Eric, snälla...vakna sa Lovisa
- Jag är vaken kändes det som jag sa men jag fick inget svar
- Om det är sista gången jag gör det här så... sa Lovisa och kysste mina läppar
Jag var vaken inom mig men det var som att inte kroppen kunde visa det ordentligt men när jag kände hennes läppar mot mina så tryckte jag försiktigt hennes hand och jag försökte öppna ögonen sakta och jag såg Lovisa framför mig......
Lite tidigare - Lovisas Perspektiv
När jag kom dit så låg Eric fortfarande och sov, eller utanför den levande världen och jag kände hur mitt hjärta sjönk till botten igen. Han hade inte vaknat ännu. Jag gick fram mot sängen och satte mig ner på stolen och såg på Eric.
- Eric, Snälla....vakna sa jag och tog hans hand men ingenting hände så jag reste mig upp från stolen och såg på Eric
- Om det är sista gången jag gör det här så...sa jag och böjde mig ner och kysste hans läppar och jag satte mig ner igen
Jag kände hur tårarna kom ner för mina kinder och jag började nästan ge upp hoppet att Eric någonsin skulle vakna igen men när jag kände hur hans hand tryckte min så tittade jag snabbt mot honom.
- Eric? Eric hör du mig? sa jag och tittade på honom
- Lo...Lovisa viskade Eric och öppnade sakta ögonen
- ERIC! Åh ERIC DU LEVER! sa jag och kramade snabbt om honom
- Det är verkligen du...sa Eric och smekte försiktigt min kind
- Ja, dom ringde från sjukhuset och berättade att du var här och jag kom direkt, jag har suttit här hela tiden sa jag och log
- Men din pappa? sa Eric och satte sig försiktigt upp i sängen
- Akta, du har gjort illa knät så du får vara lite försiktig sa jag och såg på Eric
- MM...det känns, men jag bryr mig inte så länge du är här sa Eric och Eric och tog min hand igen
- Jag ska hämta din läkare sa jag och reste mig från stolen
- Nej, gå inte sa Eric snabbt
- Jag kommer tillbaka, du behöver inte oroa dig sa jag och gav honom en lätt kyss innan jag gick för att hämta Erics läkare
Jag var så otroligt glad att Eric hade vaknat. Nu ska ingenting få stoppa min kärlek till Eric. Jag har visserligen inte pratat med min pappa men jag var säker på att han kommer vara väldigt arg på mig. Men det kan inte hjälpas för jag....ja, jag älskar Eric. Nu gäller det bara att vara modig nog att säga det till honom också....om jag någonsin blir så modig.
Någon minut senare - Erics Perspektiv
Jag var väldigt glad att få se Lovisas ansikte när jag vaknade. Men jag hade också varit väldigt förvånad eftersom hennes pappa borde stoppat henne. Eller, han måste ha försökt iallafall. Men jag är glad att hon är här hos mig iallafall. När jag såg att dörren öppnades så log jag mot Lovisa och en man som kom in.
- Hej Eric! Vad bra att du vaknat. Hur känner du dig? sa läkaren
- Lite ont i knät och lite öm i kroppen men annars mår jag bra sa jag
- Ja, det är såhär att du har lite blåmärken och ett sår i huvudet som vi fick sy men det är okej nu. Men angående ditt knä. Vi var tvungna att operera det, så du kommer behöva rehabilitering för det sen sa läkaren
- Men jag kommer bli helt frisk i knät? sa jag nervöst
- Ja, med mycket träning så kommer ditt knä bli återställt. Men vi vill inte släppa hem dig riktigt ännu så du får stanna här några dagar sa läkaren
- Måste jag det? Jag vill åka hem till Lovisa sa jag och skrattade
- Ja, tyvärr så är det så. Men du får nog besök ändå sa läkaren och skrattade
- Som alltid sa Lovisa och tog min hand
- Ja, det är bara ni ringer på oss om det är någonting. Jag kommer tillbaka senare sa läkaren och lämnade rummet
- Tack! sa jag och drog ner Lovisa bredvid mig i sjukhussängen
- Haha, du är inte klok. Men jag är så glad att du vaknade igen sa Lovisa och log
- Din kyss väckte mig. Jag är så glad att du är här sa jag och smekte hennes kind
- Det är jag också. Det var ju mitt fel att du hamnade här. Hade jag inte struntat i och pratat med dig så hade du inte legat här sa Lovisa och en tår rann ner för hennes kind
- Gumman, det var inte ditt fel! Jag var inte uppmärksam på vägen. Du ska inte ta på dig det här! sa jag bestämt
- Okej, men jag vill aldrig förlora dig! Glöm inte det! sa Lovisa och log
- Som jag inte vill förlora dig. Men din pappa finns där fortfarande sa jag och torkade hennes tår
- Jag vet, men jag ska prata med honom igen. Jag lovar. Och jag måste nog hem nu. Men jag kommer tillbaka imorgon efter skolan sa Lovisa och gav mig en kyss
- Saknar dig redan sa jag och log
- Saknar dig mest. Hej då sa Lovisa och stängde dörren
- Jag älskar dig Lovisa viskade jag för mig själv
Nu har jag sagt det till en dörr nu ska jag bara säga det till henne också. Men jag vet inte hur. När dörren öppnades igen så log jag stort direkt.
- Saknade du mig så mycket att du inte åkte hem? sa jag och trodde det var Lovisa
- Hej, hur mår du? sa en tjej som jag sett på signeringar förut
- Vem är du? sa jag och såg frågande på tjejen
- Sandra, minns du inte mig. Jag antar att du bara mins Lovisa sa tjejen
- Jag har inte minnesförlust om det är det du menar sa jag
- Nej, eller jag tycker bra om dig iallafall, Men jag ska nog gå sa Sandra och började gå mot dörren
- Okej, men det var trevligt att träffa dig, även fast jag inte känner dig så bra ännu sa jag
Hon nickade bara och log lite innan hon gick ut från rummet. Jag hade ingen som helst aning om vem hon var men det måste varit Lovisas vän, Lovisa hade pratat om en tjej som heter Sandra förut men det var nästan som att hon ville något mer med mig. Jag inbillar mig säkert bara. Hoppas jag iallafall.....
Lite senare hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
När jag kom in genom dörren så stod min pappa där och han var inte glad överhuvudtaget. Jag tog av mig skorna och la väskan i hörnet av hallen och sen började jag gå mot mitt rum när pappa ställde sig framför min rumsdörr.
- Vart har du varit? Du har inte varit hemma på två dagar sa pappa irriterat
- Jag har visst varit hemma. Jag har sovit och bytt om sen har jag varit i skolan och på sjukhuset sa jag
- Du ska inte vara på sjukhuset har jag ju sagt till dig sa pappa
- Men det avgör inte du! Jag besöker Eric hur ofta jag vill och det ska inte du lägga dig i händanefter sa jag argt
- LOVISA HENRIKSSON! Så länge du inte är myndig och bor hemma så ska du göra som jag säger! Det är slut besökt på sjukhuset! PUNKT sa pappa och gick in till köket och jag gick in till mitt rum och slog igen dörren
Jag skakade nästan av ilska. Hur kan han bara få för sig att jag ska lyssna på honom?! Jag måste prata med någon som vet hur det är och jag vet precis vem men det får vänta tills Eric är friskare. Och jag har planerat en liten överraskning till Eric när han kommer hem men det beror på om inte pappa låser in mig här och kastar bort nyckeln först. Men då klättrar jag ut genom fönstret för ingenting ska stoppa mig från att träffa Eric mer.
3 dagar senare - Lovisa kommer till sjukhuset - Lovisas Perspektiv
Eric skulle bli utskriven senare idag och jag ville ända åka hit och träffa honom innan men när jag kom dit så kom en sköterska fram till mig med Erics personliga saker.
- Ni kanske vill ge Eric detta. Det är allt som han hade med sig när han kom in sa sköterskan
- Tack, det ska jag sa jag och tog emot allting
Innan jag gick in till rummet där Eric fanns så såg jag hans hemnycklar. Jag tog dom och la i min väska. Jag ska göra i ordning hans lägenhet innan han kommer hem och göra lite mysmiddag för oss det är därför jag tog hans nycklar sen gick jag in till honom.
- Hej snygging! Här är dina saker som du hade vid olyckan sa jag och gick fram mot Eric
- Åh, vad gulligt att du tog med dom. Kom här sa Eric och drog ner mig i sjuksängen och jag satte mig ihopkrupen mot honom
- Ska det bli skönt att komma hem? sa jag och lutade mitt huvud mot hans axel
- Ja, helt fantastiskt. Men jag behöver en privat sköterska förstås, jag tror hon heter Lovisa Henriksson sa Eric och skrattade
- Haha, okej då. Jag ska se till att du blir ditt friska jag igen. Men vem kommer och hämtar dig sen? sa jag och gav honom en kyss
- Tomas, men jag antar att du inte kommer vara där sa Eric och såg ledsamt på mig
- Jo, för jag struntar helt i min pappa. Jag kommer vara där när du kommer hem det lovar jag. Men jag måste tyvärr gå för jag har lite att göra innan du kommer hem sa jag och klev upp ur sängen
- Vadå? Vad ska du göra? sa Eric och satte sig mer upp i sängen
- Det för lir min hemlighet. Vi ses ikväll sa jag och gav honom en sista passionerad kyss innan jag gick ut genom dörren
Jag skyndade mig sen ner till entrén och tog bussen till stan. Jag var tvungen att handla lite innan Eric skulle komma hem men jag var bara så glad att han ska komma hem så egentligen behövde jag inte göra så mycket men jag vill visa honom att jag menar allvar. För det gör jag verkligen.
Lite senare på kvällen - Eric kommer hem - Erics Perspektiv
Tomas hade släppt av mig utanför lägenheten och jag tog min väska över axeln och sen hoppade jag fram på kryckorna eftersom jag inte fick anstränga mitt knä förens det var helt läkt. Sen tog jag hissen upp till lägenheten och när jag skulle leta efter mina nycklar så fanns dom ingenstans. Jag förstod ingenting så jag kände på dörrhandtaget och gick in.
- Hallå? Är det någon här? sa jag och la väskan i hallen
- Överrasking. Välkommen hem sa Lovisa och log stort
- Had du gjort allt det här för mig? sa jag och fick se tapasen och allting hon gjort åt mig
- Ja, jag ville göra något fint för dig eftersom det var mitt fel med olyckan sa Lovisa och såg ner i golvet
- Men gumman, det var inte ditt fel. Men tack! Så, får man äta? sa jag och skrattade
- Absolut, det är till för bara dig sa Lovisa och vi satte oss ner i soffan
Det var jätte mysigt. Det var levande ljus överallt och tapasen var jättegod. Jag visste inte hur jag någonsin skulle kunna tacka henne för det här.
- Tack för allting. Hur ska jag någonsin kunna tacka dig? sa jag och lutade mig närmare Lovisa
- Jag vet inte...det här duger sa Lovisa och vi började kyssa varandra passionerat
- Vill du sova här i natt? viskade jag och Lovisa nickade
- Kom sa jag och struntade i kryckorna och haltade mig fram istället
Vi gick in till sovrummet efter att jag släckt dom levande ljusen sen ställde vi oss framför varandra. Det var som att jag kunde känna hur hårt hennes hjärta slog. Jag tog mina händer mot hennes kropp och tog försiktigt av hennes kofta så den föll till golvet och hon tog försiktigt av mig min tröja och la sina händer mot mitt bröst.
Jag böjde mig fram och kysste hennes försiktigt och sen tog jag av henne tröjan och vi la oss ner i sängen och det var som att jag kunde känna hennes värme mot mig. Hon la sina händer i mitt hår och jag la min hand mot hennes mage och vi kysstes passionerat innan vi hjälptes åt att ta av varandra dom sista kläderna för att sen ha sex. Vi stönade och hade det helt underbart.
40 minuter senare...
Vi hade tagit på oss våra underkläder och Lovisa hade på sig min tshirt och låg lutade mot mitt bröst medans jag lekte med hennes hår. Jag kunde inte vara lyckligare.
- Jag är så glad att du valde att stanna sa jag och gav henne en kyss på pannan
- Jag med. Det här var ju inte direkt något jag trodde när vi gjort slut att det skulle bli du och jag igen sa Lovisa och log blygt
- Det trodde jag, jag skulle aldrig ge upp dig så jag visste att det här skulle hända sa jag och skrattade
- Jaha, så du är synska killen? sa Lovisa och skrattade
- Haha, ja faktiskt. Jag kan bevisa det, nu kommer du se på mig och kyssa mig sa jag och log
- För lätt sa Lovisa och gjorde just det
- Jag sa ju det. Men vad säger du om att sova? sa jag
- Gärna, men det är en sak jag vill fråga, sa Lovisa
- Okej,fråga på sa jag och log
- Kan du följa med och träffa en väldigt viktig person för mig imorgon? sa Lovisa och bet sig lite lätt i läppen
- Självklart, vem är det då? sa jag nyfiket
- Det får du se imorgon. Sov gott sa Lovisa och la sig till rätta mot mig och jag skakade bara på huvudet och släckte lampan och vi somnade.
Nästa dag - Lovisa och Eric besöker en person - Lovisas Perspektiv
Jag hade inte berättat för Eric vem vi skulle träffa idag men jag tror han var lite orolig för att det skulle vara en gammal pojkvän men det är det absolut inte. Vi ska träffa någon som vet hur det är att inte få träffa den man vill vara med. När vi kom fram så gick vi upp för trapporna och jag fick hjälpa Eric men det gick bra tillslut.
- Är du redo? sa jag och ringde på dörren
- Jag kan inte bli mer redo sa jag och då öppnades dörren och en äldre farbror öppnade dörren
- Lovisa! Är det du? Vad roligt att se dig! sa farbrorn
- Ja, det var längesen morfar.........
Detta är kapitel 12 av Coming Home. Jag hoppas ni ska tycka om det och det här kapitlet blev inte alla lika sorgligt som det förra tror jag iallafall men det tog tid att skriva för jag visste först inte hur jag skulle fortsätta men nu är det här. Kapitel 13 kommer tyvärr inte förens på lördag för jag ska på halloween fest idag(fredag) men jag hoppas det är okej. Men i kapitel 13 kommer ni bla få veta vad Lovisas morfar ger Eric och Lovisa för råd? Varför packar Lovisa ihop sina saker? Vad gör Sandra hemma hos Lovisa när inte Lovisa är hemma? Och vad är det för chock hon får? Och ska Eric och Lovisa säga att dom älskar varandra? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 13 som kommer på lördag!
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 11
- Jo, det är jag men jag förstår inte vad saken gäller sa jag och blev bara mer och mer förvirrad
- En Eric Saade har kommit in efter en bilolycka och du står som nödperson sa Birgitta
- Va? Har Eric....Eric....åh nej vad har jag gjort.......
Lovisas Perspektiv
- Va?Eric?.....Eric....oh herregud vad har jag gjort? sa jag och stirrade bara rakt ut
- Vi ville meddela dig att han undersöks nu och att vi återkommer med besked sa Birgitta
- Jag kommer dit! Tack för att ni ringde! sa jag och la på
Jag hoppade upp ur sängen och sprang ut till hallen och tog på mig skorna. Men precis när jag skulle gå ut genom dörren så kom min pappa och jag visste att det är kört.
- Vart ska du? sa pappa lite irriterat
- Jag ska ut. sa jag och kände hur jag blev mer och mer stressad
- Nej, det ska du inte. Du har utegångsförbud sa pappa
- Du, jag struntar i det. Jag ska åka till Söder sjukhuset sa jag argt
- Varför i hela friden ska du dit? sa pappa förvånat
- Eric har varit med i en bilolycka och jag tänker inte stå här och bråka med dig mer! Hej då sa jag och tog mina nycklar och busskort samt min mobil
- DU SKA INGENSTANS! Eric och du har ingenting gemensamt längre sa pappa argt
- Hej då pappa sa jag och öppnade dörren och smällde igen den direkt
Jag sprang ner för trapporna och jag visste att han kunde springa efter mig så jag sprang ännu fortare och jag hoppade snabbt på bussen. Jag hade andan i halsen och andades så mycket jag bara kunde. Tårarna började rinna ner för mina kinder och det kändes som mina lungor och hjärta skulle gå sönder inom mig. När jag väl kom fram till sjukhuset så sprang jag upp för trapporna till intensivvårdsavdelningen och sprang direkt till receptionen.
- Vart är Eric Saade? sa jag snabbt
- Lugn! Vem är du? Är du en anhörig? sa kvinnan
- Ja, jag är hans flickvän. Vart är han? sa jag igen
- Dom undersöker honom och läkaren kommer snart ut när dom är klara sa kvinnan
- Men jag måste få träffa honom sa jag och torkade bort tårarna
- Sätt dig ner i väntrummet och vänta så kommer läkaren snart sa kvinnan och jag gick mot soffan och satte mig
Jag fortsatte bara att gråta. Det gjorde så ont i mig att om jag hade velat prata med honom så hade det aldrig hänt honom något. Det är mitt fel helt enkelt. Jag önskar bara jag kunde få veta hur det är med honom.
Tidigare vid olycksplatsen - Erics Perspektiv
När jag såg bilen komma mot mig så blev jag bländad och jag fick sladd på bilen och jag minns bara att allting blev helt svart. Jag vaknade till lite och kände hur det blödde från huvudet och sen kröp jag ut från bilen och jag såg mig omkring. Sen svartnade allting igen och jag kände hur kroppen bara föll ihop. Det var allt jag mindes.
Ambulanspersonalens Perspektiv
- Man,20 års åldern, bilolycka sa mannen
- Han har ingen puls. Börja HLR direkt sa kvinnan och dom gjorde allt för att få igång Erics hjärta och tillslut lyckades dom
Dom la upp Eric på britsen sen körde man det fortaste man kunde till sjukhuset. När dom kom in så lämnades Eric över till läkarna och Lovisa underrättades.
Tillbaka till Lovisa - Lovisas Perspektiv
Jag hade inget tålamod mer. Jag hade suttit här och väntat hur länge som helst på att få något svar men det var som att ingen kunde hjälpa mig. Nej, nu får det vara nog. Jag ska ha ett svar och det är nu.
- Kan du vara så trevlig och berätta för mig hur det är med Eric? sa jag och såg på kvinnan i receptionen
- Läkaren berättar det så snart han är klar med Eric! sa kvinnan surt
- Jag har väntat jätte länge! Jag kräver att få veta sa jag argt
- Sätt dig i väntrummet eller jag får be dig gå härifrån! sa kvinnan och jag var sjukt arg
Jag satte mig igen och när det äntligen kom fram någon till mig så kände jag både lättnad och rädsla.
- Lovisa Henriksson? sa mannen
- Ja, det är jag sa jag
- Göran Dahlgren, Erics läkare sa mannen och vi skakade hand
- Hur är det med honom? sa jag och såg nervöst på Göran
- Eric har varit med i en svår bilolycka. Han har gjort illa sitt knä, blåmärken och lite ytliga sår från huvudet men han har haft två hjärtstillestånd vilket vi varit lite oroliga över sa Göran
- Men han kommer klara sig? sa jag och torkade tårarna
- Ja, om inte hjärtat stannar igen så kommer han överleva sa Göran
- Får jag gå in till honom? sa jag och såg på Göran
- Ja, men han är nersövd så du är medveten om det sa Göran och visade mig till rummet
- Okej, tack jag klarar mig nu sa jag och gick sen in till rummet
När jag såg Eric ligga där i bar överkropp med en filt över sig, flera lappar mot bröstet som mäter hans hjärtslag och syre till näsan och en stor lapp på ena sidan av huvudet så kändes det som att allting var mitt fel. Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder igen och jag satte mig vid sängen.
- Jag vet inte om du kan höra mig men jag är så ledsen att det blev såhär. Hade jag pratat med dig hade det här aldrig hänt dig sa jag tog Erics hand
- Men du kommer klara det här. Det måste du göra. Om du hör mig så vakna snart. sa jag och torkade mina tårar igen
Jag satt kvar hos Eric nästan hela kvällen och natten men när klockan var runt halv fem på morgonen så var jag tvungen att åka hem. Jag smekte Erics kind lite försiktigt innan jag gick och tog busen hem. När jag kom hem så smög jag in och bytte om till nya kläder innan jag tog min väska med mina skolsaker och sen smög jag ut samma väg igen innan någon vaknade. Jag hade ingen som helst lust att bråka mer med pappa. Jag ville bara skynda mig till skolan och sen åka tillbaka till Eric på sjukhuset. Jag var trött och jag vet inte riktigt hur jag ska orka vara i skolan heller.
Lite senare på sjukhuset - Sandras Perspektiv
Lovisa hade varit ganska nere idag men jag visste att jag skulle hälsa på Eric under lunchrasten. När jag kom in till hans rum och fick se honom så kändes det lite i hjärtat. Det var fruktansvärt att se honom såhär men jag gick ändå fram mot honom och log lite för mig själv.
- Fina fina Eric. När du blir frisk så ska du se att det kommer bli du och jag sa jag och log
Sen gick jag ut därifrån och fick skynda mig tillbaka till skolan. Jag ville inte att någon skulle veta att jag varit här eftersom det bara vara annhöriga som fick hälsa på honom just nu. Men mest var jag orolig att Lovisa skulle få veta om att jag varit här för hon skulle bli jätte arg isåfall.
På eftermiddagen i skolan - Lovisas Perspektiv
Jag var inte alls med överhuvudtaget i lektionerna och det var inte speciellt uppskattat av lärarna. Jag hade bråkat med dom flera gånger men nu var jag i ett av studierummen för att plugga det sista och när Sandra kom dit så blev jag irriterad.
- Vad vill du? sa jag och såg på Sandra
- Har du hört något från Eric då? sa Sandra och böjde sig över bordet
- Hur så? sa jag och lutade mig tillbaka i stolen
- Jag bara undrade. Det sägs ju att ni gjort slut sa Sandra och log hånfullt
- Du vet inte vad du pratar om. sa jag irriterat
- Nej nej, men efter det som hänt så spelar det ingen roll vad jag pratar om sa Sandra hånfullt
- Du kan dra åt helvete och jag önskar jag aldrig haft dig som vän från första början! sa jag och reste mig upp från stolen och gick därifrån
Jag skyndade mig därifrån och sen gick jag till mitt skåp och tog ut mina saker och jag skyndade mig ut från skolan och tog första bästa buss till sjukhuset. Jag hoppas verkligen att Eric ska vakna. För jag saknar honom och jag måste få se hans leende igen.
Samtidigt på sjukhuset - Erics Perspektiv
Det kom flera bilder i mitt huvud. Det var bilder av Lovisa, olyckan och annat som jag varit med om. Det fladdrade lixom förbi mig och jag försökte urskilja vad som var vad men det gick inte. När jag sen hörde ljud så försökte jag fokusera på ljuden.
- Eric, snälla...vakna sa Lovisa
- Jag är vaken kändes det som jag sa men jag fick inget svar
- Om det är sista gången jag gör det här så... sa Lovisa och kysste mina läppar
Jag var vaken inom mig men det var som att inte kroppen kunde visa det ordentligt men när jag kände hennes läppar mot mina så tryckte jag försiktigt hennes hand och jag försökte öppna ögonen sakta och jag såg Lovisa framför mig......
Detta är kapitel 11 av Coming Home och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det tagit tid att få upp det men det blev lite längre och sen var det nog det svåraste kapitlet jag skrivit. Fick ont i hjärtat flera gånger när jag skrev det. Men nu är det uppe och ja, jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 12 kommer imorgon(onsdag) och jag hoppas det ska bli lättare att skriva. Men då kommer ni bla få veta om Eric vaknat? Kommer dom bli tillsammans då? Och vad säger Lovisas pappa till Lovisa? Vem tar Lovisa med till sin morfar? Och vem besöker Eric igen på sjukhuset? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 12 som kommer imorgon (onsdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 10
- Ja, jag håller med dig, men det kanske bara finns en ända genväg sa Lovisa och jag såg hur ledsen hon blev
- Vad menar du med det? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Att vår resa tillsammans slutar här......
Lovisas Perspektiv
- Att vår resa tillsammans slutar här sa jag och såg ledsamt på mig
- Du kan inte mena det. Ska vi göra slut bara för att din pappa inte tycker om mig? sa Eric och såg allvarligt på mig
- Det håller inte, jag vill kunna träffa dig varje dag och inte behöva smyga med det. Jag är ledsen sa jag och gick därifrån
- Vänta! Jag tänker inte låta dig försvinna ur mitt liv! sa Eric och sprang efter mig
- Eric, snälla. Min pappa kan se dig och gör det inte värre för mig sa jag och stannade
- Det bryr jag mig inte om, Lovisa snälla, du får inte lämna mig sa Eric och tog min hand
- Jag är ledsen, det är bäst såhär förlåt sa jag och våra händer skiljdes ifrån varandra när jag gick mot min pappa som satt i bilen och väntade på mig
- Vad sa han? sa pappa och såg lite irriterat på mig
- Ingenting. Det är slut nu så du borde vara nöjd. Det var det ända vi kunde göra sa jag och tittade bara ut genom fönstret
- Det var bäst för alla, du ska se att jag hade rätt tillslut sa pappa
Jag tittade inte på honom eller sa ingenting. Jag såg på Eric som stod kvar och tittade på mig och jag kände hur det sved inuti mitt hjärta. Varför hade jag gjort såhär? Det var ju inte det här jag ville. Jag suckade tungt och när vi kom hem parkerade pappa bilen och jag gick sakta upp till lägenheten och satte mig sen i soffan och drog upp knäna mot bröstet. Ingen bästa vän och ingen pojkvän. Det här är inte kul mer.....
Samtidigt vid skolan - Erics Perspektiv
När hon sagt att det var bäst att det var slut så var det som att någon slog mig i magen gång på gång. Det här händer bara inte. Jag stod stilla och stirrade bara rakt fram som att jag hade hamnat i trans. Men när jag tillslut vaknade så gick jag mot bilen och åkte till Fredrik(en av mina vänner) för jag behövde prata med någon. När jag kom dit så satte vi oss på bryggan och jag visste inte vad jag skulle säga.
- Vad är det som är fel? sa Fredrik och tittade på mig
- Lovisa har gjort slut idag. Det gör ont bara sa jag och såg ut över vattnet
- Va? Det trodde jag inte. Men du får väl försöka vinna henne tillbaka sa Fredrik
- Ja, hur då? Hennes pappa vaktar varje steg hon tar. Han gillar inte mig sa jag och suckade
- Visa att han kan gilla dig så kan du och Lovisa vara tillsammans sa Fredrik
- Ja, kanske om det inte är försent då sa jag och såg ut över vattnet igen
- Lägg inte ner änn. Vinn henne tillbaka sa Fredrik och log
Jag nickade bara och jag önskar det var så enkelt. Det kändes inte som det bara. Och även om det vore så enkelt, hur skulle jag göra? Det kändes bara kört. Men jag vill ju vara tillsammans med henne och det ska jag bli också. Men hur?
Lite senare hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Mina föräldrar hade gjort middag och dom hade ätit tillsammans med Daniella men jag ville inte ha någonting. Jag var inte hungrig, jag var bara ledsen och deppig. Mamma kom och satte sig bredvid mig i soffan och jag lutade mig lite mot henne.
- Lilla gumman, hur mår du egentligen? sa mamma och la sin arm runt mina axlar
- Inget vidare, mår som jag förtjänar antar jag sa jag och såg på mamma
- Men gumman, det här med att pappa inte tycker om Eric, det kanske går att ordna ändå sa mamma
- Var morfar lika hård mot dig och pappa när ni träffades? sa jag och torkade tårarna som rann ner för mina kinder
- Han var värre. Morfar tyckte inte om att pappa träffade mig och han var väldigt hård mot mig också. Men tillslut förstod han att man inte kan stoppa den sanna kärleken sa mamma
- Men hur ska jag få pappa och förstå det? Fast det spelar ingen roll nu, Eric och jag har gjort slut sa jag
- Va? Men lilla gumman. Du ska se att allting ordnar sig sa mamma och kramade om mig
- Om jag ändå kunde tro dig sa jag och suckade djupt
Senare på kvällen - Eric står utanför Lovisas fönster - Erics Perspektiv
Jag kastade små sten mot Lovisas sovrums fönster. Det var ganska sent så jag förstod om hon låg och sov men när hon tillslut om fram till fönstret och öppnade så slog mitt hjärta ännu hårdare.
- Vad gör du här? sa Lovisa och tittade på mig
- Jag måste få träffa dig. Vi måste prata sa jag och såg på Lovisa
- Det går inte. Det kommer inte vara vi. Jag är ledsen sa Lovisa
- Lovisa snälla. Jag kommer inte ge upp dig! Vi måste kunna prata iallafall sa jag och kände hur det gjorde ont i magen
- Förlåt....det går bara inte. Förlåt sa Lovisa och stängde fönstret
- Lovisa! Lovisa! Snälla ropade jag men hon öppnade inte fönstret
Jag tittade mot det igen men då såg jag hennes pappa istället och bestämde mig för att gå därifrån. Jag gick tillbaka mot min bil när jag hörde någon ropa mitt namn.
- Eric! Vänta! sa en mans röst och jag vände mig om och såg att det var Lovisas pappa
- Vad är det? sa jag och såg på honom
- Du ska lämna min dotter ifred! Visar du dig här igen så får du med mig att göra förstår du det?! sa Lovisas pappa
- Okej, du behöver inte oroa dig! Hon har redan valt ditt förslag så låt mig vara sa jag och öppnade bildörren och hoppade in
Jag kunde inte vara mer arg, irriterad och ledsen. Men det som Fredrik sagt fanns fortfarande kvar inom mig att inte ge upp. Jag startade bilen och åkte hemåt och tog upp mobilen och slog Lovisas nummer flera gånger men jag fick inget svar. Men sen kom jag sista gången till telefon svararen och när jag skulle prata in något så kom en bil med helljusen mot mig och jag blev bländad och fick sladd med bilen och sen blev allting bara svart framför mig.
Samtidigt hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Jag hade sett att Eric ringt flera gånger men jag ville inte svara. Det ända vi gör just nu är att plåga varandra och det mår ingen av oss bra av. Men när jag fick se att jag fått ett nytt röstmeddelade så ringde jag till mobilsvar för att lyssna av det.
Det lät såhär " Lovisa, du betyder så mycket för mig! Jag kommer aldrig ge upp dig! Men vad f*n!?" Sen hörde jag inget mer förutom att Eric skrek till och det lät nästan som en smäll. Jag kände hur hårt mitt hjärta slog och jag ringde på Erics mobil flera gånger men ingen svarade. Det måste ha hänt honom någonting. Jag skulle precis ringa Eric en gång till när min mobil ringde igen.
- Ja, det är Lovisa sa jag nervöst
- Hejsan! Jag heter Birgitta och ringer från Söder Sjukhuset i Stockholm sa Birgitta
- Hej, jag tror ni ringt fel person sa jag och förstod ingenting
- Är inte du Lovisa Henriksson? sa Birgitta
- Jo, det är jag men jag förstår inte vad saken gäller sa jag och blev bara mer och mer förvirrad
- En Eric Saade har kommit in efter en bilolycka och du står som nödperson sa Birgitta
- Va? Har Eric....Eric....åh nej vad har jag gjort.......
Detta är kapitel 10 av Coming Home. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt om det blev lite tråkigt. Men att det hände Eric något var för att en läsare ville att någonting skulle hända honom sen tog jag lite inspiration från videon till Coming Home där han kraschar med planet. Hoppas ni tycker om det ändå. Förlåt att det kom så sent men visste inte riktigt hur jag skulle få till det först. Men kapitel 11 kommer ikväll (måndag) och då kommer ni bl.a. Få veta vad som hänt Eric? Kommer Lovisa kunna ta sig ut från lägenheten och åka till sjukhuset? Kommer Eric vakna? Och kommer dom isåfall bli tillsammans igen? Vad för Sandra på sjukhuset? Och har Lovisas pappa ändrat sig nu? Och varför besöker Lovisa sin morfar? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 11 som kommer ikväll (måndag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 9
KNACK KNACK KNACK KNACK KNACK
- Nu kommer utskällningen sa Lovisa och skrattade
- Antagligen sa jag och skrattade och jag öppnade dörren i bara underkläderna
- Var är min dotter?!.........
Dagen innan i Stockholm - Martin(Lovisas pappa) Perspektiv
- Hejsan! Är det Martin Henriksson? sa en mans röst
- Ja, det är jag sa jag
- Det är Bengt Dahl, jag är rektor på din dotters skola sa mannen
- Okej, vad är det som har hänt? sa jag och kände mig lite orolig eftersom Lovisa inte är hemma just nu
- Vi tänkte fråga dig det. Din dotter har inte varit i skolan på några dagar och vi undrar om ni har rest bort och glömt bort att berätta det för skolan sa Bengt
- Nej, hon bor visserligen hos en kompis men hon har ringt hem och sagt till mig att skolan funkar. Jag förstår ingenting sa jag och kände mig bara förvirrad
- Vi har pratat med flera av personerna i klassen men ingen har sett eller hört från henne. Jag äär ledsen sa Bengt
- Okej, men jag ska ta reda på vart hon är någonstans. Jag lovar. Tack för att du ringde sa jag
- Det var så lite. Hej då sa Bengt och vi la sen på
Jag hade ingen aning om vart Lovisa kan vara men då kom jag på det. Jag kollade upp vart Eric Saade hade sin senaste konsert och den var i Göteborg. Lovisa var garanterat med honom där, och är hon det så kommer inte få bara ett litet utegångsförbud om man säger så.
Tillbaka i Göteborg nästa dag - Erics Perspektiv
KNACK KNACK KNACK KNACK
- Nu kommer utskällningen sa Lovisa och skrattade
- Antagligen, så håll för örona sa jag och öppnade dörren
- Var är min dotter? sa Martin (Lovisas pappa)
- Vad snackar du om? sa jag och försökte spela lite frågande
- Jag vet att Lovisa är här så be henne packa ihop sina saker och komma hit sa Martin argt
- Hon är inte här. Vi träffas inte längre sa jag lite irriterat
- Eric, dags för soundcheck, och försök slita dig från Lovisa sa Tomas när han gick förbi och jag kände hur mitt hjärta sjönk
- Ni träffas inte? Konstigt att han sa Lovisas namn som att hon var här sa Martin
- Det finns många som heter Lovisa, det betyder inte att det är din dotter sa jag och log
- Isåfall låt mig komma in och se att det är min dotter sa Martin
- Aldrig i livet! sa jag lite irriterat och förvånat
- Nej, det förstås, med tanke på vad ni antagligen har gjort så väntar jag nog utanför dörren. Be henne skynda sig sa Martin och jag drog igen dörren
Det kokade nästan i hela mig. Det gick inte in i mig hur man kan komma hit och vara så fruktansvärt otrevlig och bara häva ur sig den ena beskyllningen efter den andra. Jag gick in till sovrummet och såg Lovisa packa sina saker. Hon hade tagit på sig ett par korta jeans shorts och en svart tshirt med texten " not Perfect, and dont want to be" på och jag förstod ingenting.
- Vad håller du på med? sa jag och såg förvånat på Lovisa
- Jag kan inte stanna, pappa kommer inte gå härifrån, det är lika bra att jag åker hem igen sa Lovisa
- Men det är ju som att du låter han vinna sa jag och gick fram mot henne och satte mig på sängkanten och tog hennes händer
- Vad ska jag göra då? Jag tycker så otroligt mycket om dig men jag vet inte hur länge jag ska stå ut med att behöva smyga. sa Lovisa
- Jag förstår det, men snälla stanna, vi får be någon kasta ut din pappa i värsta fall sa jag och skrattade
- Haha, ja, det skulle jag vilja se. Men det blir bäst såhär. Det är bara 2 dagar kvar innan du kommer till Stockholm igen, vi får stå ut sa Lovisa och gav mig en kyss
- Jag ska försöka, saknar dig redan. Försök prata med din pappa sa jag och kramade om henne
- Jag ska försöka. Hej då Eric sa Lovisa och tog sin väska och gick ut genom hotellrumsdörren
Jag kände hur det sved i mitt bröst. Det var inte såhär jag ville att det skulle bli. Jag suckade lite för mig själv innan jag tog på mig ett par jeans, en vit tshirt med Los Angeles tryck på och ett par svarta solglasögon. Jag tog sen på mig mina sneakers och gick ner till bilen och vi åkte mot konsertarenan. Jag tittade bara ut genom fönstret och tänkte på Lovisa. Fina Lovisa...
Samtidigt i en annan bil på väg till Stockholm - Lovisas Perspektiv
Jag satt och tittade ut genom fönstret och kände mig bara illa till mods. Pappa sa ingenting till mig och jag förstår att han är arg. Men jag kan inte förstå vem det är som sagt det här till honom. Men det skulle inte förvåna mig om det är Sandra som sagt någonting för det skulle vara så typiskt henne och säga något till mina föräldrar.
- När ska du ge mig min utskällning? sa jag och såg på pappa
- Ja, jag vet inte. Jag är bara så frukansvärt besviken på dig och det hoppas du förstår sa pappa
- Varför då? För att jag åkte med Eric eller för att jag ljög? sa jag lite irriterat
- För att du följde med och att du ljög. Jag sa ju till dig att du inte fick träffa Eric mer och så är det du gör sa pappa besviket
- Jag tycker om honom, kan jag rå för det? Det är därför jag följde med honom. Du kan inte bara bestämma vem jag ska träffa eller inte träffa sa jag surt
- Hädanefter kommer jag köra dig till skolan, hämta dig till skolan och tills jag känner att jag kan lita på dig så kommer det fortsätta att vara så sa pappa argt
- Du kan inte mena allvar! Jag hatar dig ibland! sa jag argt
- NU ÄR DU TYST! Det är så det blir! PUNKT sa pappa argt och jag sa ingenting mer
Jag skakade nästan av ilska. Nu kommer jag definitivt aldrig få träffa Eric igen, speciellt inte när pappa ska skjutsa mig och hämta mig varje dag efter skolan och att jag inte får gå ut. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska göra. Men jag orkar inte prata med pappa om det mer för det kommer ändå bara sluta med världskrig. Fast, det betyder ju bara att jag ger upp, eller?
Några dagar senare - Lovisa och Gabriel pratar - Lovisas Perspektiv
- Men han kan väl inte bara förbjuda dig att träffa honom? sa Gabriel och såg på mig
- Jo, det är just det han gjort. Jag har bråkat massor med pappa i flera dagar men han vägrar. sa jag och såg ledset på Gabriel
- Men han kommer ändra sig, det lovar jag. sa Gabriel och gav mig en kram innan jag gick in till skolan igen
Jag öppnade skåpdörren när jag kom in och såg på en bild av mig och Eric när vi hade vår första träff tillsammans. Jag försökte dölja tårarna som rann ner för mina kinder. Jag saknade honom hela tiden men det kändes ibland som att det kanske vore bra om det inte var vi men då vinner pappa och det vill jag inte. Men jag har inte träffat Eric på så många dagar nu och det börjar snart kännas som år. Jag vet ingenting just nu. Jag smällde igen skåpluckan hårt och gick sen till lektionssalen. Jag var arg och besviken på allt det här nu. Som det känns nu så har jag redan förlorat Eric....
Senare efter skolan - Lovisa kommer ut från skolan - Erics Perspektiv
Lovisa hade berättat för mig att hennes pappa hämtar och kör henne till skolan och har utegångsförbud nu. Vi hade inte fått chansen att träffas överhuvudtaget men nu hade jag iallafall åkt till skolan och stod bakom en vägg och när jag såg Lovisa komma ut från skolan så tog jag hennes arm och drog henne runt husknuten.
- Shit vad du skräms! sa Lovisa och såg på mig
- Förlåt, men jag har tvungen att träffa dig. Din pappa vaktar dig ju sa jag och log
- Ja, jag har saknat dig massor! Det här att vi inte får ses mer går inte sa Lovisa och la sina händer mot mitt bröst
- Vi måste lösa det. Men frågan är bara hur? För jag måste få träffa dig sa jag och la mina armar runt hennes midja
- Ja, jag håller med dig, men det kanske bara finns en ända genväg sa Lovisa och jag såg hur ledsen hon blev
- Vad menar du med det? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Att vår resa tillsammans slutar här......
Detta är kapitel 9 av Coming Home. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det inte upp igår men satt uppe till halv två och skrev tills jag tillslut somnade över tangenterna. Men nu är det uppe och jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 10 kommer inte förens på lördag och då kommer ni bl.a. Få veta vad Eric säger till Lovisa? Kommer dom vara tillsammans ändå? Hur gör dom för att smyga med det isåfall? Vad händer med Eric? Och vad är det för olycka? Och vem är med i den? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 10 som kommer på lördag.
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 8
- Jag vill inget hellre men hur ska jag kunna förklara det för pappa? Det kommer aldrig gå, Sandra tricket går inte eftersom jag sa så sist du var här sa Lovisa
- Jag tänkte inte på det. Men det är okej, vi får träffas när jag kommer hem igen sa jag och kände mig lite besviken
- Fast vänta, jag vet exakt hur vi ska göra......
Lovisas Perspektiv
- Jag vet exakt hur jag kan göra. Jag kan säga att jag sover hos en klasskompis i några dagar, dom skulle aldrig kolla upp det sa jag och log för mig själv
- Är du säker på det? sa Eric
- Jag är hundra procent säker. Jag följer alltså med dig sa jag
- Okej, men vi åker redan i övermorgon, hur ska jag hämta dig? sa Eric
- Jag tänkte inte på det, men dom tror att jag ska till skolan så du kanske kan hämta upp mig vid skolan? sa jag
- Perfekt! Vi ses i övermorgon, jag längtar redan massor sa Eric och skrattade
- Inte lika mycket som jag. Vilka sidor var det sa du? sa jag när jag hörde ytterdörren öppnas
- Va? Vad snackar du om? sa Eric förvirrat
- Okej, bra då vet jag. Hej då Wilma sa jag
- Hej då snygging sa Eric och vi la på
Jag la ner mobilen bredvid mig när Daniella kom in genom dörren. Hon satte sig bredvid mig och började zappa mellan kanalerna på tv.
- Kan du inte välja en kanal? sa jag lite irriterat
- Vad är det med dig? sa Daniella förvånat
- Ingenting, tuff dag i skolan bara det var inte meningen att låta det gå ut över dig sa jag
- Har det något att göra med den där killen som var här? sa Daniella
- Vi träffas inte mer, pappa har förbjudit mig sa jag och såg ledsen ut
- Det har inte hindrat dig förut sa Daniella och log
- Lägg ner! Jag går och gör läxorna, knäpp unge sa jag och skrattade
Jag gick in till mitt rum och stängde dörren bakom mig. Jag tror nästan Daniella kan se på mig att jag fortfarande träffar killen som hon säger. Jag hade fortfarande bilderna och allting annat med Eric på väggarna. Pappa skulle inte få första det för mig. Även fast han helst vill att jag tar ner dom så jag kan glömma honom. Men där tar han fel. Men nu gäller det bara att lura dom. Frågan är bara om det funkar.
Lite senare hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Vi hade precis ätit middag och jag skulle prata med mina föräldrar. Det var faktiskt lite läskigt men jag måste göra det. Hoppas dom går på det bara.
- Jo, jag tänkte fråga om jag kunde få sova hos Wilma några dagar? sa jag nervöst
- Varför då? sa pappa surt
- För jag behöver komma hemifrån. Jag vill inte vara här hemma när allting är som det är sa jag
- Vem är Wilma? sa mamma nyfiket
- En tjej i klassen. Jag har redan pratat med henne och för henne går det bra, hennes föräldrar hade ingenting emot det heller sa jag snabbt
- Jag tycker inte det är någon bra ide, du kommer säkert bara smygträffa honom sa pappa
- Han vill inte se mig mer efter det du gjorde. Nöjd? sa jag argt
- Det gör väl ingenting, så länge det är okej för dom så ska det gå bra för oss också sa mamma och smekte min kind
- Tack, jag sover där i övermorgon sa jag och log
- Okej, men lova att du inte träffar honom! sa pappa
- Jag sa just att han inte vill träffa mig mer efter det du gjorde när han var här så du behöver inte oroa dig sa jag och gick in till mitt rum
Jag stängde dörren bakom mig och jag var hur glad som helst. Yes! Nu tror dom att jag stannar hos Wilma men egentligen är jag med Eric. Det här kommer bli helt fantastiskt. Jag tog fram en stor väska och började packa ner lite kläder och badrumssaker som jag behövde ha med mig. Jag hoppas att Eric är lika glad som jag är.
Samtidigt hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag satt i soffan och kollade lite på fotboll. Jag hade inte hört något från Lovisa så jag hoppas att hon fick följa med. Eller jag menar, att hon kunde lura sin pappa. Hennes mamma verkade inte ha något i mot mig men man vet ju aldrig.
Pip pip pip
Jag tog snabbt upp mobilen och såg att jag hade fått ett nytt meddelande från Lovisa där det stod " Hej älskling! Förlåt för förut men Daniella kom. Jag har ordnat allting. Vi ses utanför skolan i övermorgon. Längtar. Puss Lovisa" . Jag flög nästan upp ur soffan av lycka och jag glömde nästan bort att svara henne och jag skrev " Hej gumman! Det är perfekt! Jag saknar dig här! Längtar tills i övermorgon! Sov gott! Puss Eric".
Jag log stort mot mig själv när jag skickade iväg sms:et och sen gick jag in till badrummet för att göra mig i ordning för att sova. Jag stängde av tv:n och sen gick jag in till sovrummet och tog av mig mina kläder och kröp ner i sängen. Jag tittade på bilden av mig och Lovisa när vi var och spelade biljard i mobilen och jag log stort. Sen släckte jag lampan och somnade.
2 dagar senare - Utanför skolan - Lovisa väntar på Eric - Lovisas Perspektiv
Jag hade skrivit en lapp till rektorn och lagt på hennes expedition att jag skulle vara borta några dagar men inget om vart jag skulle. Hon lär väl förstå det ändå eftersom alla bara pratar om mig och Eric. Hela gårdagen hade dom frågat ut mig och det kändes som jag var ett intervju objekt för skvaller pressen. Men nu stod jag och väntade på att Eric skulle komma. Jag hörde steg bakom mig och jag vände mig och såg Gabriel komma gående mot mig. Perfekt, vad vill han nu?
- Ska du inte gå till första lektionen? sa Gabriel och ställde sig bredvid mig
- Nej, jag är ledig i några dagar sa jag och log
- Vad tråkigt. Men det här har jag kanske inte med att göra men är det sant det som alla säger? sa Gabriel
- Vad snackar du om? sa jag och såg på Gabriel
- Att du är tillsammans med Eric Saade sa Gabriel och jag såg hur ledsen han var
- Tro inte på allt du hör. Det är bäst du går in nu sa jag och gav honom en puss på kinden och sen gick han mot skolan igen
Jag såg Erics buss komma mot skolan och jag skyndade mig fram. Men då slog tanken mig, såg han pussen jag gav Gabriel på kinden? Nej, det kan han inte ha gjort. När bussen stannade kom Eric ut och gav mig en stor kram och en kyss.
- Åh, jag har saknat dig sa Eric och log
- Och jag har saknat dig. Men nu är det vi i några dagar, utan att behöva smyga sa jag
- Absolut, kom sa Eric och tog min hand och vi gick in till bussen
- Alla, det här är Lovisa som jag pratat om sa Eric och vi ställde oss framför dom andra
- Hej sa jag blygt
- Tjena Lovisa! Välkommen! Hoppas du ska trivas här sa Edin
- Det kommer jag nog göra sa jag och log
- Inget flörtande med min flickvän. Nu åker vi sa Eric och skrattade
Busschauffören startade bussen och nu var vi verkligen på väg. Det kändes overkligt. Förut var jag ett fan som drömde om att få vara nära Eric, som sett bussen flera gånger och tänkt att om man ändå fick åka med i bussen och nu gör jag det. Vi satte oss i soffan och jag lutade mig mot Erics bröst och han la sin arm runt mig. Han gav mig sen en puss på pannan och jag kunde inte vara lyckligare.
Erics Perspektiv
Jag hade sett Lovisa och den där killen, Gabriel utanför skolan när jag skulle hämta henne. Hon hade gett honom en puss på kinden och det hade kännts ite i hjärtat. Det var jobbigt men det är ingenting mellan dom. Även fast jag kanske hade trott det förut. Speciellt då på den där festen.
- Vad tänker du på? sa Lovisa och tittade upp mot mig
- Ingenting speciellt, jag såg dig och Gabriel förut, är ni bra vänner? sa jag och såg på Lovisa
- Vänta nu, du tror väl inte att det är någonting mellan oss? sa Lovisa och såg chockat på mig
- Nej, absolut inte. Jag bara undrade, nyfikenhet sa jag och log stort
- Bra, för det är verkligen ingenting mellan oss. Det kommer aldrig vara det heller, för mig finns bara du sa Lovisa och gav mig en puss på kinden
- Inte om din pappa får bestämma, jag förstår inte vad han har emot mig sa jag
- Han tror att du ska utnyttja mig, det är därför sa Lovisa och såg på mig
- Vänta, vadå uttnyttja dig? Det skulle jag aldrig göra sa jag och satte mig upp mot henne
- Jag vet det, men han tror att eftersom jag var ett fan till dig och du artist så sa Lovisa
- Då förstår jag. Men han kan inte ha mer fel för jag tycker om dig väldigt mycket för den du är. Så är det sa jag och gav henne en kyss innan jag lutade mig tillbaka till henne igen
Jag var ganska ledsen att Lovisas pappa trodde sånt om mig. Jag skulle aldrig göra det för jag tycker väldigt mycket om Lovisa och det kändes bara jobbigt när hon berättade det. Men jag ska bevisa för hennes pappa att jag inte alls är den han tror. Men frågan är bara om jag kommer kunna göra det?
3 dagar senare - Eric och Lovisa myser i sängen på hotellet - Erics Perspektiv
Vi hade kommit till Göteborg och hade nästa konsert här dag och vi skulle snart åka till konsert arenan för rep men inte riktigt ännu. Jag låg och myste lite med Lovisa och det var hur mysigt som helst.
- Måste inte du åka till konsertarenan snart? sa Lovisa och la sig över mig
- Jo, men jag vill helst vara tillsammans med dig sa jag och log
- Tomas kommer säkert inte bli så glad om du kommer försent sa Lovisa och skrattade
- Hahaha, nej jag kommer säkert få en liten utskällning men det spelar inte så stor roll för jag har dig sa jag och gav henne en kyss
KNACK KNACK KNACK KNACK KNACK
- Nu kommer utskällningen sa Lovisa och skrattade
- Antagligen sa jag och skrattade och jag öppnade dörren i bara underkläderna
- Var är min dotter?!.........
Detta är kapitel 8 av Coming Home och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det inte kom igår men jag hade ont i huvudet och mådde inte alls bra så jag orkade helt enkelt inte skriva klart det. Men jag hoppas det är okej. Kapitel 9 kommer imorgon(onsdag) och då kommer ni bla. få veta vem som står utanför hotelldörren? Vem har berättat var Lovisa egentligen är någonstans? Hur blir skolan när Lovisa kommer hem och hur nära kommer Gabriel och Lovisa varandra egentligen? Och varför börjar Eric bli svartsjuk? Det och mycket mycket mycket mer och massor av kärlek kommer ni få veta i kapitel 9 som kommer imorgon(onsdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 7
- Vänta, jag tänker inte bry mig om det. Jag vill fortsätta träffa dig sa Lovisa och tog min hand
- Och jag dig. Men det var någonting som jag ville ge dig men fick aldrig chansen till det sa jag och log snett
- Det minns jag inte riktigt. Du får friska upp mitt minne sa Lovisa och gick närmare mig
- Det var det här sa jag och lutade mig mot henne och våra läppar möttes i en öm helt fantastisk kyss.......
Lovisas Perspektiv
Vi släppte varandras läppar och jag log blygt mot Eric. Jag visste inte vad jag skulle säga. Han smekte försiktigt min kind och jag log.
- Lovisa! Vi börjar snart! ropade Wilma till mig
- Jag kommer! Jag måste gå sa jag och såg på Eric
- Jag förstår det, men kan vi inte träffas ikväll? sa Eric och log
- Det går inte, pappa är på mig som hök. Men om jag kommer på ett bra alebi så kanske vi kan ses sa jag och log stort
- Okej, men ring om det löser sig för jag vill verkligen träffa dig sa Eric
- Och jag vill träffa dig. Jag ringer ikväll sa jag och vi gav varandra en till kyss innan jag sprang in till skolan och Eric gick mot sin bil
Jag var verkligen hur glad som helst. Det kändes som det lyste om mig och Wilma såg lite konstigt på mig när jag kom till mitt skåp för att hämta böckerna.
- Jag trodde du och Gabriel hade något på gång. Det såg så ut på festen sa Wilma nervöst
- Gabriel gillar mig, men jag tycker om Eric. sa jag och log snett
- Eric? Inte den Eric va? sa Wilma förvånat
- Nej, nu börjar lektionen sa jag och gick snabbt därifrån men Wilma sprang efter
- Eric Saade? Var det Eric Saade du kysste? sa Wilma igen
- Det spelar väl ingen roll sa jag
- Fatta vad häftigt! Du och Eric! Wow! sa Wilma och hela klassen tittade på oss när vi kom igen genom dörren
- Jag vill helst inte att hela klassen ska få veta om det sa jag och nickade mot klassen
Wilma nickade bara och vi gick till varsin bänk och jag såg hur vissa tittade på mig. Det kändes lite irriterande men det gjorde samtidigt ingenting. Jag var bara jätte glad men jag vill träffa Eric ikväll men jag vet bara inte hur jag ska få komma ut för pappa.
Senare på eftermiddagen - Hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Vi åt middag och pappa sa ingenting till mig och jag sa inget till honom heller. Vi hade bråkat förut igen och det såg kört ut för att jag ska kunna gå ut sen.
- Varför är du ledsen? sa Daniella och såg på mig
- Det är ingenting. Kärleks problem bara sa jag och såg på pappa
- Ska vi prata om något annat? sa pappa och log mot Daniella
- Får jag gå ut med några vänner efter maten? Jag kommer hem i god tid sa jag och såg på mamma
- Ja, det tycker jag ska gå bra, vad säger du älskling? sa mamma och tittade på pappa
- Helt uteslutet. Du stannar hemma ikväll sa pappa irriterat
- Nej, det gör jag inte. Mamma sa ja och nu går jag. Tack för maten sa jag irriterat och reste mig från bordet
Jag skyndade mig ut till hallen och drog på mig skorna det snabbaste jag kunde och tog min väska innan pappa kom ut till hallen och skällde på mig. Jag smällde igen dörren hårt och sprang ner för trapporna och skyndade mig ner för gatan innan jag ringde Eric.
Samtidigt hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag satt i soffan och bara tänkte på Lovisa. Hon hade inte ringt så jag förstår att det inte gick för hennes pappa. Jag förstår inte vad jag gjort honom eftersom jag inte får, eller rättare sagt Lovisa har blivit förbjuden att träffa mig överhuvudtaget. Men även fast det är som det är så tycker jag väldigt mycket om henne.
RING RING RING RING RING RING
Jag tog snabbt upp mobilen och när jag såg att det stod "Lovisa" så svarade jag direkt.
- Ja, det är Eric sa jag och log för mig själv
- Hej det är Lovisa. Jag stack hemifrån en stund sa Lovisa
- Är det sant? Men jag är hemma just nu, vad säger du om att komma hit en stund? sa jag
- Gärna, men jag vet inte vart jag ska sa Lovisa
- Gå till den här adressen sa jag och förklarade adressen
- Jag är där om 10 minuter sa Lovisa
- Längtar efter dig sa jag
- Längtar efter dig mer. Ses snart sa Lovisa och vi la sen på
Jag var jätte glad att Lovisa hade kommit hemifrån men det var samtidigt inte så roligt att vi måste träffas i hemlighet. Jag reste mig från soffan och skyndade mig sen att kolla mig i spegeln innan det ringde på dörren och jag öppnade.
- Hej gumman! Kom in sa jag och gav Lovisa en kram
- Hej. Jag är så glad att se dig sa Lovisa och log
- Jag med. Men hur länge kan du stanna? sa jag och vi gick in till vardagsrummet
- Vet inte, jag bråkade med pappa och han blir nog arg om jag kommer hem sent sa Lovisa ledsamt
- Gumman, vi har inte känt varandra så länge men jag tycker om dig och din pappa ska inte förhindra det sa jag och smekte försiktigt hennes kind
- Jag håller med dig. Men nu vill jag bara vara tillsammas med dig och inte prata om min pappa sa Lovisa
Vi rullade runt i soffan och jag kittlade henne och Lovisa kittlade mig och vi hade det helt enkelt bara hur mysigt som helst. Det fanns bara en som Lovisa och jag är så glad att jag får vara tillsammans med henne. Efter att vi skojat och kelat mycket så tittade vi lite på film. Hon låg lutad mot mitt bröst och jag höll min arm runt henne. Jag var verkligen lycklig med henne.
Lite senare utanför Erics lägenhet - Lovisas Perspektiv
- Jag måste gå hem nu, annars kommer pappa bli galen sa jag och la mina händer mot Erics bröst
- Jag kan köra dig istället så slipper du ta bussen sa Eric och drog mig närmare honom
- Det skulle han inte tycka om och det vet du. Så länge det är såhär så är det bäst att hålla det hemligt sa jag
- Okej då, men kan vi inte ses imorgon igen? sa Eric
- Jag vill inget hellre, jag ska försöka. Jag ringer dig imorgon sa jag och gav honom en sista kyss innan jag gick iväg
Jag skyndade mig hem och när jag gick hem så kände jag hur hårt mitt hjärta slog. När jag öppnade porten till huset så ville jag bara vända om och gå till Eric igen. Men jag gick upp till lägenheten och öppnade dörren. Mamma och pappa verkade sova så jag smög in till mitt rum och sen skyndade jag mig att göra mig i ordning och sen kröp jag ner i sängen. Så fort jag hörde steg i utanför min dörr så låtsades jag sova. Men tillslut så somnade jag på riktigt.
Nästa dag i skolan - Lovisas Perspektiv
När jag kom till skolan så tittade alla på mig. Jag kände mig illa tillmods. Det var som att jag hade en stor scenlampa riktad mot mig och att jag var i rampljuset. Men jag försökte att inte bry mig innan jag gick för att hämta mina böcker och jag gick in till klassrummet och då satt alla och viskade om mig.
- Är det sant att du är tillsammans med en kändis? sa en av tjejerna i klassen
- Vad snackar du om? sa jag lite irriterat
- Wilma sa att du är tillsammans med Eric Saade sa tjejen
- Låt mig vara sa jag och satte mig ner
- Är det inte sant? Att du är ihop med kändisar? sa en av killarna
- Låt mig vara ! sa jag och skyndade mig ut från klassrummet och krockade med Wilma
- Tack, tack så väldigt mycket. Vad fick dig att inte förstå orden berätta inte för någon? sa jag argt
- Förlåt, det var inte meningen sa Wilma ledset
Jag knuffade undan henne och sen gick mot skåpet och tog mina saker. Jag skyndade mig sen ut från skolan och hoppade upp på cykeln för att åka hem. Jag ville inte vara kvar i skolan när det är såhär just nu. Hemma bråkar pappa med mig om Eric och nu så vet nästan hela skolan om det. När jag kom hem så bytte jag om till en mjukisdress och satte mig i soffan. Mina föräldrar var på jobbet och Daneilla var i skolan så jag var ensam hemma. Jag kände mig ledsen och jag önskade att Eric var här just nu. Men hur ska jag kunna vara kär och glad när allting bara är jobbigt just nu. Helst av allt ville jag åka härifrån. Men det går nog inte det heller.
Samtidigt i replokalen - Erics Perspektiv
Jag repade lite inför nästa konsert och jag skulle åka bort några dagar då. Men jag vill inte vara utan Lovisa, men om jag frågar om hon kan följa med så kommer det inte gå eftersom hennes pappa aldrig skulle tillåta det. Men det skadar ju inte att fråga.
- Kan vi ta 5 minuters paus? sa jag och såg på Sabina,min koreograf
- Absolut sa Sabina och log mot mig
Jag skyndade mig bort mot min väska och tog snabbt upp mobilen. Jag fick vänta i 4 signaler innan Lovisa svarade.
- Ja,det är Lovisa sa Lovisa
- Hej snygging! Läget? sa jag och log för mig själv
- Bra, fast jag saknar dig. Dudå? sa Lovisa
- Bra, men saknar dig också. Fast det är en sak jag behöver fråga dig om sa jag lite nervöst
- Okej, vadå? sa Lovisa
- Har du tid förresten? Du kanske snart har lektion sa jag
- Nej, jag har tid. Rast du vet sa Lovisa
- Okej, jo, jag ska åka bort i några dagar på turnén och jag vill att du följer med sa jag och bet mig lite lätt i läppen
- Jag vill inget hellre men hur ska jag kunna förklara det för pappa? Det kommer aldrig gå, Sandra tricket går inte eftersom jag sa så sist du var här sa Lovisa
- Jag tänkte inte på det. Men det är okej, vi får träffas när jag kommer hem igen sa jag och kände mig lite besviken
- Fast vänta, jag vet exakt hur vi ska göra......
Detta är kapitel 7 av Coming Home. Jag är så fruktansvärt ledsen att det inte kom upp i lördags och att det kom så sent igår (söndag). Jag skäms verkligen för det. Men hann inte klart i lördags och skrev så mycket jag kunde och sen ändrade jag flera gånger men jag hoppas ni förlåter mig och att det var värt väntan ändå. Kapitel 8 av Coming Home kommer ikväll (måndag) och då kommer ni bla få veta vad Lovisas plan är? Kommer hon kunna följa med Eric? Hur länge måste dom hemlighålla förhållandet? Hur går det i skolan? Och vad är det Sandra försöker göra? Och varför kommer Lovisas pappa till en av Erics spelningar? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 8 som kommer ikväll (måndag).
FÖRLÅT FÖRLÅT ÄNNU EN GÅNG FÖR ATT DET KOM SENT!
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 6
- Vadå? sa jag och svalde hårt. Vi såg djupt in i varandras ögon och jag hörde inte att någon kom in genom ytterdörren
- Det här sa Eric och lutade sig närmare mig och det var så nära att våra läppar möttes när vi hörde någon hosta till
- Och vad sjutton tror ni att ni håller på med?..........
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Vi satt i soffan och jag lutade mig fram mot henne och la min hand runt hennes nacke. Jag kände hur hårt mitt hjärta slog och jag kunde känna hennes hjärta slå mot mig också.
- Det är någonting jag velat göra väldigt länge sa jag och log
- Vadå? sa Lovisa och såg djupt in i mina ögon
- Det här sa jag och lutade mig närmare Lovisa och våra läppar möttes nästan när vi hörde någon som hostade till och vi vände oss båda mot en man
- Och vad sjutton tror ni att ni håller på med? sa mannen
- Pappa! Vad gör du här!? sa Lovisa och reste sig upp från soffan
- Trevligt att träffa dig igen Sandra, du har förändrats sa Lovisas pappa och såg irriterat på mig
- Jag kanske ska gå sa jag och reste mig upp från soffan
- Nej, Eric vänta. Du behöver inte gå sa Lovisa och tog min hand
- Gå härifrån nu Eric! sa Lovisas pappa irriterat
- Vi ses sa jag och gick därifrån
Jag gick ut till hallen och tog på mig skorna innan jag gick ut genom dörren. Jag hade varit så nära att äntligen få kyssa henne när hennes pappa kommit. Men jag ska inte ge upp. Men det blir nog inte till att vara hemma hos Lovisa på ett tag nu. Men jag måste träffa henne på något sätt. Frågan är bara hur?
Samtidigt uppe i lägenheten - Lovisas Perspektiv
Jag hade blivit jätte arg på pappa när han var så otrevlig mot Eric. Visst jag hade inte sagt att det var han jag skulle träffa men han behöver inte bete sig såhär för det.
- Varför körde du bara ut honom?! sa jag argt
- Jag vill inte att du träffar honom och så gör du det iallafall och bakom min rygg dessutom sa pappa argt
- Jag tycker om honom! Vad är det för fel på det? sa jag
- Förstår du inte att han bara utnyttjar dig? sa pappa och jag kände hur det högg i bröstet
- Vad menar du med det? För att jag tycker om honom som artist!? Skulle han utnyttja mig för det? sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Ja, det skulle han kunna göra! Jag förbjuder dig att träffa honom hör du det?! sa pappa bestämt
- JAG HATAR DIG! sa jag och gick mot mitt rum
- Du får utegångsförbud resten av helgen! sa pappa och jag smällde igen dörren bakom mig och satte mig på sängen
Jag tittade på affischerna i mitt rum och jag kände hur det sved inom mig. Jag fick inte in i mitt huvud vad pappa sagt. Hur kunde han vara så elak?! Han känner inte Eric så hur kan han då bara få för sig att döma honom? Det var vid sånna här tillfällen som jag brukade ringa Sandra men nu när hon inte pratar med mig så kan jag inte det heller. Men jag tänker inte bry mig om pappas förbud, jag ska träffa Eric igen. Men frågan är bara hur?
2 dagar senare - Lovisa är i skolan - Lovisas Perspektiv
Den här helgen hade varit både bra och dålig. Jag hade nästan kysst Eric, min pappa förbjöd mig att träffa honom igen och jag hade varit inne hela söndagen. Jag pratade inte med min pappa och mamma försökte göra allt bra men det gick inte. Men nu var det iallafall skola och jag stod vid mitt skåp och tog ut mina böcker. Jag gick sen mot lektionssalen när Gabriel kom springandes mot mig.
- Tjena! Läget? sa Gabriel
- Sådär, lite jobbigt hemma bara sa jag och såg ner i golvet
- Vad tråkigt. Förlåt för det där på festen. Det var inte meningen. Men vi kanske kan göra någonting någon dag? sa Gabriel och log
- Jag tror inte det sa jag och gick vidare
- Du kanske kan tänka på det iallafall sa Gabriel och log
- Kanske det sa jag och gick mot salen och Sandra kom gående förbi mig och jag såg inte att hon fällde krokben för mig så jag flög fram på golvet och mina böcker flög ur mina händer och alla skrattade.
- Oj, se dig för nästa gång va sa Sandra hånfullt och gick vidare
Jag reste mig snabbt upp från golvet och försökte trycka undan tårarna. Jag var redan ledsen och nere för det här med Eric och det blev inte bättre av att Gabriel var på mig och att Sandra var elak. Och det hjälpte verkligen inte att nästan hela min klass skrattade åt mig.
- Är du okej? sa Wilma ( en tjej i min klass)
- Ja, det är okej. Det är lektion nu sa jag och gick mot rummet
- Men Lovisa, du blöder sa Wilma
- Va? Det kan jag inte göra sa jag och såg på mig och då såg jag blod fläcken på jeansen.
- Oj då, ja, det är bara ett skrubbsår sa jag och drog upp byxbenet och tittade på knät
- Okej, men kom så går vi in sa Wilma och vi gick in till salen
Jag satte mig på min vanliga plats och Wilma satte sig bredvid mig. Jag kände hur det sved på såret jag fått på knät men jag ville inte gå till skolsyster så jag fick stå ut, även fast det sved. Men det sved mer inom mig för den här dagen började inte bra och det känns inte som det kommer bli bra heller. Speciellt inte eftersom jag förmodligen aldrig mer kommer få se Eric igen.
Senare på lunchrasten - Erics Perspektiv
Jag hade tagit reda på vilken skola Lovisa gick på och tro mig det var inte lätt men det var värt det. Jag hade parkerat bilen på parkeringen och sen gått ut mot skolgården och jag såg inte Lovisa någonstans först men sen såg jag henne och jag gick mot henne.
- Lovisa! ropade jag och hon vände sig mot mig och sa något till sin kompis och kom fram till mig
- Eric, men vad gör du här? Hur visste du att jag gick här? sa Lovisa förvånat
- Jag letade länge. Sen ville jag väldigt gärna träffa dig igen. Det blev ju lite konstigt där med din pappa sa jag och log
- Ja, jag trodde inte du ville träffa mig mer efter det. Han har förbjudit mig att träffa dig igen sa Lovisa och såg ledsamt på mig
- Va? Det är ju inte klokt! Men jag antar att det betyder hej då sa jag och såg ledsamt på Lovisa
- Vänta, jag tänker inte bry mig om det. Jag vill fortsätta träffa dig sa Lovisa och tog min hand
- Och jag dig. Men det var någonting som jag ville ge dig men fick aldrig chansen till det sa jag och log snett
- Det minns jag inte riktigt. Du får friska upp mitt minne sa Lovisa och gick närmare mig
- Det var det här sa jag och lutade mig mot henne och våra läppar möttes i en öm helt fantastisk kyss.......
Detta är kapitel 6 av Coming Home och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom lite sent men hade dans efter skolan så det var därför. Men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Men ni får tyvärr vänta tills på lördag för nästa kapitel. Då är det dags för kapitel 7 och så kommer ni bl.a. Få veta om Lovisa och Eric blir tillsammans efter kyssen? Kommer dom kunna träffa varandra utan Lovisa pappas vetskap? Kommer Sandra kunna förlåta Lovisa eller förstör hon ännu mer för Lovisa och Eric? Och hur ska Lovisa förklara att hon ska vara borta några dagar med Eric? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 7 som kommer först på lördag.
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 5
Gabriel hade varit på mig som en fästing hela kvällen. Jag skulle bara gå och ta en läsk när han tog mig från Eric och dansade med mig hela tiden. Jag fick aldrig en chans att ta mig därifrån. När jag sen såg Sandra stå med Eric så blev jag både arg och ledsen. Gabriel gick fram mot mig så jag ställdes mot väggen och la sin ena arm mot väggen.
- Du skulle bara veta hur mycket jag vill kyssa dig just nu sa Gabriel och jag fick panik, panik och ännu mer panik.......
Erics Perspektiv
- Det är verkligen jätte gulligt att du känner så men jag gör inte det sa jag
- Vad menar du? Det är klart du gör sa Gabriel och log stort
- Nej, jag tycker om någon annan. Jag är ledsen sa jag och försökte komma därifrån
- Bevisa det, bevisa för mig att du inte tycker om mig sa Gabriel och lutade sig närmare mig
- Sluta. Jag vill gå nu sa jag och knuffade undan honom och gick sen därifrån.
Jag stod och tittade efter Eric överallt men han var inte här. Jag skyndade mig fram till Sandra eftersom jag sett att hon pratat med honom tidigare.
- Vart är Eric? sa jag snabbt
- Han gick, jag tror inte han gillade att se dig och Gabriel sa Sandra hånfullt
- Vad sa du till honom? sa jag argt
- Som det var, att du är tillsammas med Gabriel sa Sandra och log hånfullt
- Det här kommer du få ångra om jag inte får tag på Eric! sa jag argt och tog snabbt på mig skorna och skyndade mig ut från huset och sprang för att se om jag kunde hitta Eric. Om Sandra förstört det här kommer jag aldrig aldrig förlåta henne. Snälla Eric, vart är du någonstans?
Tidigare - Hemma hos Gabriel - Erics Perspektiv
Jag stod fortfarande bredvid den där tjejen och jag såg bort mot Lovisa och det såg nästan ut som att dom bråkade. Men när jag sen såg dom kyssa varandra så högg det till i mitt hjärta.
- Du ser ledsen ut,var det något mellan dig och Lovisa eller? sa tjejen
- Nej, eller vi träffades några gånger. Jag visste inte att hon gillade någon annan bara sa jag ledsamt
- Gabriel och Lovisa har varit tillsammans ett tag. Taskigt att hon inte sagt något. Du förtjänar någon bättre Eric sa tjejen
Jag tittade bara med en irriterad blick på tjejen och gick sen ut till hallen och tog på mig skorna. Sen gick jag snabbt ut från huset och jag gick en promenad. Jag var tvungen att rensa tankarna lite. Jag var glad att jag inte fått djupare känslor för Lovisa. Eller vem försöker jag lura? Jag har ju djupa känslor för henne. Men vad spelar det för roll nu. Hon har redan en pojkvän och jag vill inte komma i mellan dom. Jag gick tillbaka till huset och satte mig på gräsmattan under ett av träden när jag hörde någon ropa mitt namn.
- Eric! Eriic!!! Är du här?! ropade en bekant röst
- Eric....Eric snälla svara! ropade Lovisa som kom gående på gatan och jag reste mig upp och såg på henne
- Lovisa, jag är här sa jag tyst och såg Lovisa vända sig om
- Sandra sa att du hade gått sa Lovisa lite nervöst
- Ja, jag hade inte så roligt, eller jag menar jag var tvungen att gå tidigare bara sa jag snabbt
- Okej, men kan du inte komma hem till mig imorgon?Det blir bara du och jag sa Lovisa
- Jo, det skulle jag gärna göra men jag kan nog inte sa jag och kände hur det gjorde ont i magen
- Är det pga Gabriel? Sandra berättade vad hon sa till dig sa Lovisa och gick närmare mig
- Självklart inte. Jag menar, jag måste jobba bara sa jag
- Okej, jag vill bara att du ska veta att Sandra ljög. Gabriel är intresserad av mig men jag är inte ett dugg intresserad av honom sa Lovisa och vände sig om och började gå ifrån mig
- Lovisa! Vänta!, vilken tid ska jag komma? sa jag och sprang efter henne
- Runt 15.00, funkar det? sa Lovisa
- Det blir kanon. Vi ses imorgon sa jag och gav henne en kram innan jag gick mot bilen och Lovisa gick tillbaka till festen.
Jag var väldigt glad att det inte var någonting mellan Lovisa och Gabriel. Jag ska göra allt nu iallafall, allt för att visa Lovisa mina känslor. Det får bära eller brista, nu ska dom fram iallafall.
Nästa dag - Hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Jag hade inte pratat med mina föräldrar om att jag vill ha lägenheten för mig själv idag så jag vet inte riktigt om det kommer funka men dom måste bara bort härifrån när Eric kommer för jag vill vara ensam med honom. Vi satt vid köksbordet och åt lunch och Eric skulle komma om ungefär 2 timmar så det började bli bråttom. Jag visste inte hur jag skulle få fram det bara.
- Jo, skulle inte ni kunna hitta på något idag? sa jag och såg på mamma och pappa
- Jasså, som vadå? sa pappa förvånat
- Grönan eller badhuset med Daniella, Sandra ska komma och det vore roligt om vi fick vara ifred, vi ska se på film och sånt där sa jag
- Jaha, tjejkväll utan föräldrar. Men det kan vi ordna. När kommer hon? sa mamma
- Om 2 timmar så det vore kanske bra om ni åkte snart sa jag nervöst
- Jaja, vi åker direkt sa pappa och reste sig från köksbordet och dukade av
Jag kramade om dom båda innan jag gick ut till hallen. Jag tog på mig skorna och sen min plånbok för att gå ner till butiken och handla lite godis och popcorn till filmen. Jag köpte även med cola som jag vet att Eric gillar och gick sen hem igen. Mamma, pappa och Daniella stod redan i dörren när jag kom hem och jag log bara.
- Vi är tillbaka om 2 timmar, räcker det? sa pappa
- Lite längre helst sa jag och såg bedjande på dom
- Okej, runt 3-4 timmar minst sa mamma och gav mig en kram innan dom gick ut genom dörren
Jag nickade bara lite till svar och sen stängde jag och låste dörren efter dom. Jag gick in till mitt rum och tog på mig ett par svarta virkade spets shorts och ett svart linne till. Sen kollade jag runt i mitt rum på alla posters och annat jag hade här inne med Eric på. Jag funderar på att ta ner dom men jag hann inte tänka klart den tanken innan det ringde på dörren. Jag sprang ut från mitt rum och kollade så allting var i sin ordning och jag hade hällt upp godiset och popcornen i skålar och ställt fram två glas. Jag tog ett djupt andetag och öppnade sen dörren.
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag hade varit på gymmet tidigare idag och nu var jag på väg hem till Lovisa. Jag var lite nervös men det ska gå bra. Jag parkerade bilen utanför huset och tog med mig blombuketten jag köpt till Lovisa och gick sen fram mot porten och gick upp för trapporna. Jag tog ett djupt andetag innan jag ringde på dörren och väntade på att Lovisa skulle öppna.
- Hej! Vad kul att se dig sa Lovisa och gav mig en kram
- Detsamma! Dom här är till dig sa jag och gav henne blommorna
- Aw, vad gullig du är! Tack sa Lovisa och gav mig en till kram
- Vad fint ni bor! sa jag och tog av mig skorna
- Tack, vi trivs iallafall. Så vad vill du göra? Jag har fixat i vardagsrummet för lite film sa Lovisa och kom ut från köket med blommorna i en vas
- Du kanske kan visa mig ditt rum först sa jag och log
- Okej, men få inte en chock då sa Lovisa och visade vägen och öppnade sen dörren
- Wow, jag visste ju att du var ett fan, så jag tycker det bara är gulligt men lite läskigt att se sig själv men mest gulligt sa jag
- Jag hade tänkt ta ner dom men hann inte sa Lovisa och blev lite generad
- Det gör ingenting! Åh herre Gud! Vad är det där? sa jag och såg på en råtta i en stor bur
- Det är Pingu, min tamråtta, du är väl inte rädd för honom? sa Lovisa och skrattade
- Nej, snarare chockad. Jag trodde det var en hund eller katt du hade som husdjur sa jag lite förvånat
- Nej, inte direkt. Förlåt om han skrämde dig. Vad sägs om lite film? sa Lovisa och gick in mot vardagsrummet
- Absolut sa jag och gick efter henne
Jag satte mig i soffan och Lovisa tryckte på filmen "Dark Shadows" och hällde upp lite läsk och satte sig sen nära mig. Jag la min arm runt hennes axlar och hon tittade lite på mig innan vi båda tittade på filmen. Men mest av allt hade jag tittat på henne.
3 timmar senare - Lovisas Perspektiv
Vi hade tryckt i en annan film när den andra var slut och jag kände stora fjärilrar i magen som gjorde en orkan varje gång Eric såg på mig eller när han la sin arm runt mina axlar. Jag visste inte hur jag skulle vara. Det var ibland som att jag bara ville kasta mig över honom och kyssa honom men det skulle jag aldrig våga.
- Vad tittar du på? sa jag när jag märkte att Eric tittade på mig
- Ingenting, det bara det att du är så otroligt vacker sa Eric och såg djupt in i mina ögon
- Tack sa jag och såg ner i soffan
- Det är någonting jag velat göra länge sa Eric och la sin hand runt min nacke
- Vadå? sa jag och svalde hårt. Vi såg djupt in i varandras ögon och jag hörde inte att någon kom in genom ytterdörren
- Det här sa Eric och lutade sig närmare mig och det var så nära att våra läppar möttes när vi hörde någon hosta till
- Och vad sjutton tror ni att ni håller på med?..........
Detta är kapitel 5 av Coming Home! Förlåt att det tog tid att få upp det men igår(onsdag) hade jag sjukt mycket läxor och i tisdags hann jag inte klart allting. Jag ändrade mig massor av gånger så det var också därför det tog tid. Skrev om allt minst 3 gånger. Men hoppas ni ska tycka om det och att det är okej. Kapitel 6 kommer ikväll (torsdag) om blogg kan få till publiceringen. Och då kommer ni bl.a. Få veta vem som stör Eric och Lovisa? Vad bråkar Lovisa om och med vem? Vad vill Gabriel i skolan? Kommer Sandra och Lovisa gräva ner stridsyxan? Och kommer det någonsin bli en första kyss mellan Eric och Lovisa? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 6 som kommer ikväll(torsdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 4
- Nej, det hade jag inte. Jag var bara lite förvånad att du ringde. Men hade du tänkt att vi skulle spela biljard? sa Lovisa
- Ja, är det okej? sa jag och log stort
- Absolut, men du får lära mig sa Lovisa och såg på mig
- Mer än gärna, kom så går vi in.......
Lite tidigare - Lovisas Perspektiv
Jag hade nästan blivit sen eftersom jag hade fått ljuga för Sandra. Men jag hann komma hem och byta om till ett par svarta korta jeans shorts och en blå tshirt med texten " No rules" på. Jag tog en macka innan jag gick och skrev en lapp till mamma och pappa. " Är med Sandra. Kommer hem till middagen" sen tog jag på mig mina svarta låga converse och min väska för att sen skynda mig till City Biljard.
När jag gick dit och fick se Eric stå utanför så slog mitt hjärta trippla slag. Han hade på sig en svart sweatshirt med texten " Italien Stallion" på och ett par jeans medvita sneakers. Han var så otroligt snygg.
- Hej Lovisa! Vad kul att du kom! sa Eric och gav mig en kram
- Hej! Det är klart jag kom, trodde du inte jag skulle göra det? sa jag förvånat
- Jag hoppades, du lät så konstig i telefon det var därför sa Eric
- Jag blev lite förvånad att du ringde. Men det är klart jag ville komma sa jag och log blygt
- Kanon! Men vad säger du om att spela biljard? sa Eric
- Det blir jätte bra men du får lära mig sa jag och skrattade
- Mer än gärna sa Eric och smekte min arm innan vi gick in
Vi fick betala entrén och sen fick vi ett bord. Jag hade aldrig spelar förut så för mig var det en helt ny upplevelse. Men det skulle bara bli roligt. Vi tog varsin kö och sen var det bara att börja.
- Vänta, såhär ska du göra sa Eric och ställde sig nära mig och la sin arm runt mig och jag fick bita mig i läppen för att inte le för mycket
- Sådär? Är det bättre? sa jag och log
- Det blir jätte bra. sa Eric och släppte mig sen igen och vi spelade
- Du är ju jätte bra, för att vara nybörjare alltså sa Eric och skrattade
- Haha, vad taskig du är! Nu ska du få igen sa jag och tog kritan och gjorde ett avtryck på Erics näsa
- Hahaha, din tur sa Eric och gjorde samma sak mot mig och jag skrattade massor
Vi hade det hur roligt som helst. Det kändes ibland som jag hade fjärilar i magen och att jag blev nervös i hans närhet men betyder ju ingenting. Så länge som jag tyckt om Eric så är det inte så konstigt att jag blir nervös men det känns nästan mer som jag blir nervös av en annan anledning men så kan det inte vara, eller kan det?
Lite senare - Erics Perspektiv
Vi hade spelat en bra stund nu och det hade varit jätte roligt. Jag hade haft många fjärilar i magen och jag började förstå att jag börjar få känslor för henne. Men hur ska jag berätta det för henne? Vi stod kvar vid bordet och jag la försikigt min hand mot hennes.
- Det har verkligen varit roligt ikväll. Vill du ta något att äta? sa jag och log mot Lovisa
- Ja, verkligen. Men jag kan inte. Jag måste gå hem, mina föräldrar väntar sa Lovisa och såg lite ledsamt på Eric
- Jag förstår, men vi kanske kan ses någon mer dag? sa jag och la min hand mot min på biljardbordet
- Gärna, du kan ringa sa Lovisa och drog försiktigt undan sin hand innan hon tog min väska och skulle gå därifrån när jag tog hennes hand
- Jag ringer dig. Snart. Hej då Lovisa sa jag och gav henne en puss på kinden
Hon nickade mot mig och vi gick sen ut från biljarden och Lovisa gick åt ett håll medan jag gick åt det andra. Jag var väldigt glad att vi hade haft en så otroligt rolig kväll. Men jag tycker så mycket om henne. Men jag vill lära känna henne lite mer först bara så jag inte gör något förhastat för vem vet, hon kanske inte alls känner likadant för mig.
Nästa dag i skolan - Lovisas Perspektiv
Jag hade tvekat lite för att gå till skolan idag eftersom jag sagt till Sandra att jag inte mådde så bra igår men det var fredag så det borde inte göra så mycket så jag hade ändå gått. Jag skulle precis gå från mitt skåp när Gabriel kom fram till mig. Eller som dom flesta i skolan kallar honom Mr. perfekt.
- Tjena Lovisa! Läget? sa Gabriel
- Bra, men jag måste gå till min lektion sa jag
- Okej, men det här går snabbt. Jag ska ha fest imorgon och tänkte fråga om du vill komma sa Gabriel
- Jag? Ensam? sa jag förvånat
- Nej, alltså du får ta med dig några om du vill sa Gabriel och log
- Okej, jag antar att jag kommer sa jag och log försiktigt
- Kanon! Ses hos mig imorgon runt 19.00 då sa Gabriel och gick förbi mig
- Absolut sa jag och skulle precis gå när Sandra kom fram
- Vad sa han? sa Sandra nyfiket
- Att jag måste till min lektion innan jag kommer försent sa jag och skrattade
- Haha, ärligt. Jag följer dig till lektionen, men vad sa han? sa Sandra och vi gick mot min lektion
- Han bjöd mig på sin fest imorgon sa jag
- Va?! Du skojar! Fick du ta med dig någon? sa Sandra och såg nervöst på mig
- Ja, och vill du följa med mig? sa jag och skrattade
- Självklart! Jag vill inget hellre! sa Sandra och kramade om mig
- Bra, men kan vi ses i eftermiddag? sa jag
- Ja, självklart. Om du inte är sjuk vill säga sa Sandra och log
- Nej, men hemma hos dig isåfall. Daniella är säkert hemma sa jag och stannade utanför klassrummet
- Absolut, vi ses sen sa Sandra och gav mig en kram innan jag gick in till klassrummet
Jag satte mig på en plats och lyssnade så mycket det gick på läraren. Jag hade tankarna på annat håll. Kvällen med Eric hade varit helt fantastisk och när han pussade mig på kinden så var det som att jag ville svimma. Det var helt galet. Men jag hade fortfarande inte sagt något till Sandra. Jag funderar på att göra det i eftermiddag men jag vet bara inte hur....
Senare hemma hos Lovisa - Erics Perspektiv
Jag hade tänkt överraska Lovisa genom att komma hem till henne. Jag visste ju vart hon bodde eftersom jag kört hem henne och jag öppnade porten till huset och kollade på skylten vilken våning dom bodde på och sen gick jag upp för trapporna och ringde på dörren. Det var en man som öppnade dörren och jag förstod att det måste vara Lovisas pappa.
- Hej! Vad kan jag hjälpa dig med? sa mannen
- Hej! Jag söker Lovisa Henriksson, bor hon här? sa jag och log
- Och vad vill du henne? sa mannen lite strängt
- Jag vill gärna träffa henne, bor hon här? sa jag igen
- Hon är tyvärr inte hemma. Hon är hos en vän sa mannen
- Okej, kan du säga att jag varit här? sa jag och log
- Nej, är det något viktigt får du väl komma tillbaka senare sa mannen
- Men du kan väl bara säga att Eric varit här? sa jag lite förvånat
- Jag sa nej. Tack för att du kom sa mannen och stängde dörren framför mig
- Sur gubbe sa jag lite irriterat och gick sakta ner för trapporna
Jag gick ut genom porten och jag såg ner i marken så jag såg inte om någon kom framför mig så jag krockade med någon och såg vem det var.
- Eric, men vad gör du här? sa Lovisa förvånat
Tidigare hemma hos Sandra - Lovisas Perspektiv
Jag och Sandra hade det jätte roligt. Vi snackade massor om killar, Eric Saade och massa annat. Men jag visste att jag måste berätta om Eric snart men det kom aldrig något riktigt bra tillfälle.
- Tack för att du låter mig följa med på Gabriels fest, vi kommer ha så roligt, lika roligt som vi skulle haft på konserten sa Sandra
- Ja, det kommer bli sjukt kul! Men är du fortfarande ledsen för konserten? sa jag nervöst
- Nej, det var ju en grej som bara hände dig, jag är glad för dig. sa Sandra och log
- Tack för att du ser det så sa jag och kände hur det sved i hjärtat
- Vad har man annars bästa vänner till? sa Sandra och tog min mobil och kollade lite på bilderna från konserten när det kom ett meddelande
- Hur kommer det sig att du har Eric Saade som kontakt? sa Sandra och bet ihop käkarna hårt
- Jag kan förklara sa jag och förklarade allting och jag såg hur arg hon var
- Så du har träffar honom utan att berätta det för mig?! Vad är det för en vän?! sa Sandra argt
- Jag ville berätta men jag kunde helt enkelt inte göra det bara sa jag och såg ledset på Sandra
- Gå härifrån! Jag vill att du låter mig vara! GÅ sa jag sa Sandra argt
Jag reste mig upp från sängen och gick ut från hennes rum. Jag tog på mig mina skor och tog mina saker innan jag gick ut genom dörren. Jag gick en 20 minuter lång promenad hem och när jag svängde in mot gångvägen till lägenheten så krockade jag med någon.
- Förlåt hur gick det? sa Eric och såg på mig
- Eric? Men vad gör du här? sa jag förvånat
- Jag skulle träffa dig men din pappa sa att du inte var hemma sa Eric
- Ja, jag var hos en kompis. Men vad roligt att se dig igen sa jag och log
- Detsamma. Så har du lust att göra någonting? sa Eric och såg på mig med sina bruna ögon
- Jag kan tyvärr inte. Har läxor, men imorgon ska jag på en fest, jag fick bjuda vem jag ville. Vill du följa med? sa jag och log stort
- Absolut, vart är det? sa Eric och log
- Här, vänta ska jag skriva adressen sa jag och tog en bit papper från ett av mina skolblock och skrev ner adressen och tiden
- Tack! Då ses vi där. Det ska bli jätte roligt! sa Eric och gav mig en kram
- Det ska det verkligen. Hej då sa jag och gick in genom porten medan Eric gick iväg till sin bil
Jag stod och tittade ut genom fönstret från entré dörren och såg han åka iväg. Även fast jag bråkat med Sandra så var det som bortblåst nu. Han fick mig alltid att le och må bra. Jag skyndade mig sen upp och jag öppnade dörren. Pappa kom ut och såg lite irriterat på mig.
- Vad är det med dig? Har det hänt något? sa jag förvirrat
- Det var en kille här och sökte dig. Han hette Eric sa pappa
- Jaha, det måste varit någon som gått fel. Jag känner ingen Eric sa jag snabbt
- Jag hoppas du har rätt. För jag vill inte att det springer massa killar här sa pappa
Jag såg förvånat på honom och skakade sen på huvudet. Massa killar? Det springer inga killar här. Ibland så kan min pappa verkligen överdriva och det till den milda grad. Men ingenting kunde förstöra den här dagen. Eric skulle komma på festen och vad som helst kan ju hända där. Fast Sandra kommer vara där också. Det kommer bli jobbigt...och svårt antar jag.
Nästa dag - På kvällen på festen - Erics Perspektiv
Jag hade kommit för kanske 30 minuter sen och Lovisa hade gett mig en kram och vi hade dansat massor men nu var hon med någon som heter Gabriel. Jag stod bredvid en blond tjej som tittade mot dom. Jag tyckte jag kände igen henne från någon signering men jag var inte säker.
- Är det jobbigt? sa tjejen
- Vadå? sa jag och såg på henne
- Med Lovisa och Gabriel? Hade jag varit som dig hade jag gått härifrån sa tjejen
- Varför då? Det är väl ingenting mellan dom sa jag snabbt
- Inte? Det verkar ju som det iallafall sa tjejen och jag såg hur han höll sina armar mot väggen med Lovisa framför sig och jag svalde hårt. Jag önskar jag visste vad som pågick.
Lovisas Perspektiv
Gabriel hade varit på mig som en fästing hela kvällen. Jag skulle bara gå och ta en läsk när han tog mig från Eric och dansade med mig hela tiden. Jag fick aldrig en chans att ta mig därifrån. När jag sen såg Sandra stå med Eric så blev jag både arg och ledsen. Gabriel gick fram mot mig så jag ställdes mot väggen och la sin ena arm mot väggen.
- Du skulle bara veta hur mycket jag vill kyssa dig just nu sa Gabriel och jag fick panik, panik och ännu mer panik.......
Detta är kapitel 4 av Coming Home. Förlåt att det kom så sent med blogg.se knövlar fortfarande med publiceringen. Men nu är det iallafall uppe och jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 5 kommer ikväll (tisdag) och då kommer ni bla få veta vad som händer mellan Gabriel och Lovisa? Vad tror Eric? Vad händer hemma hos Lovisa? Kommer Eric och Lovisa berätta om sina känslor för varandra? Och kommer Sandra och Lovisa bli vänner igen? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 5 som kommer ikväll (tisdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 3
- Tur att du inte gjorde det. Men vad säger du om att ta en fika? För att fira att du hittade väskan sa Eric och skrattade
- Jag vet inte, alltså...sa jag och visste inte vad jag skulle säga
- Kom igen, jag bjuder, vad säger du?.........
Erics Perspektiv
- Kom igen, jag bjuder, vad säger du? sa jag och log
- Okej då, en liten stund sa Lovisa och vi gick in till fiket
- Vad önskas? sa servitrisen
- En jordgubbs frapino sa Lovisa och log
- En te sa jag och betalade båda två
- Du behöver inte bjuda. Jag kan betala sa Lovisa
- Nej, jag lovade att bjuda och då är det jag ska också sa jag och log
Lovisa skrattade lite åt mig och jag log bara mot henne. Vi tog våran beställning och gick för att sätta oss vid ett av borden. Vi pratade om allt möjligt. Jag fick veta mycket om Lovisa och hon fick veta lite mer om mig. Eller kanske lite mer om mitt privata.
- Så har du några syskon? sa jag
- En lillasyster på 11 år, Daniella sa Lovisa och log
- Va kul! Några husdjur? sa jag och log blygt
- Ja, ett som heter Pingu sa Lovisa
- Pingu? Fint namn ändå. Hoppas få träffa honom någon gång sa jag och tog en klunk te
- Kanske det, man vet aldrig sa Lovisa och log
1 1/2 timme senare - Lovisas Perspektiv
Vi hade haft det jätte roligt och jag hade helt glömt bort tiden. Jag tog upp mobilen och såg att hon var 16.30 fick jag panik.
- Jag måste tyvärr gå nu. Mina föräldrar blir inte glada om jag blir sen sa jag och reste mig från stolen
- Okej, men nu har du din väska igen och jag hoppas vi ses fler gånger sa Eric och log
- Vem vet. Tack för fikat. Hej då sa jag och gav honom en kram
Jag skyndade mig sen ut och fick springa som en galning hela vägen hem och när jag kommit fram och sprungit upp för trapporna så fick jag ta tre djupa andetag innan jag öppnade dörren och gick in. Jag tog av mig skorna och la väskan i hallen och hann inte gå in på mitt rum förens pappa kom ut från köket.
- Vart har du varit?! sa pappa argt
- Jag tog en fika med Sandra och glömde bort tiden sa jag
- Maten är kall nu, vi har redan ätit. Jag vore tacksam om man kunde höra av sig om man blir sen sa pappa
- Förlåt, jag glömde bort det bara. Du behöver inte vara så arg sa jag
- Jag blir arg när du gör såhär. Ja, gå och ät nu iallafall sa pappa och gick ut från köket
- Förlåt iallafall sa jag och gick in till köket och värmde på maten
Pappa var jätte arg och jag visste att dom skulle vara det. När jag satt mig för att äta kom Daniella in och satte sig framför mig. Jag såg på henne och hon log mot mig.
- Har inte du läxor att göra? sa jag lite irriterat
- Redan gjort dom. Sandra ringde när du var borta sa Daniella
- Det kan hon inte gjort eftersom det var henne jag träffade sa jag
- Det var hon. Så du träffade någon annan sa Daniella
- Gå och lägg dig och låt mig vara sa jag lite surt
- Vart ska du? sa Daniella och gick efter mig ut från köket
- Jag ska borsta tänderna och sen gå och sova sa jag
- Men vem träffade du? sa Daniella och log
- Sandra sa jag ju sa jag och stängde badrumsdörren bakom mig
- Ljug ljug! sa Daniella utanför dörren och jag tog ett djupt andetag för att stänga det ute
Ibland kan hon vara så fruktansvärt irriterande. Jag borstade tänderna innan jag flätade håret och gick in till mitt rum för att byta om till min pyjamas och la mig i sängen. Jag tog upp min mobil ur väskan och kollade min Twitter och där hade Eric skrivit " fikat med en beautiful Girl idag" och jag log stort mig för mig. Jag hade haft en väldigt rolig dag men det var mer som en idol träff för mig men jag måste medge att jag gärna träffar honom igen. Jag släckte sen lampan och somnade.
Lite tidigare hemma hos Eric - Erics Perspektiv
När jag hade kommit in till lägenheten hade jag slängt mig på soffan. Det var helt fantastiskt att träffa Lovisa igen. Hon gjorde mig varm inombords och jag tog upp min mobil och kollade min Twitter innan jag skrev " Fikat med en beautiful Girl idag" jag hoppas Lovisa ska se det. Jag gick sen in på mina kontakter och såg på Lovisas namn och telefon nummer i min mobil.
Jag hade sett det på en lapp i väskan och lagt in det i mobilen och jag tänker definitivt ringa henne. Men jag vet inte vad jag ska göra, ska jag bjuda ut henne på en dejt eller är det lite konstigt? Jag var kluven och satte mig upp i soffan. Jo, jag ska göra det men inte förens imorgon. Jag reste mig upp från soffan och gick in till badrummet för att göra mig i ordning och sen tog jag av mig kläderna och kröp ner under täcket och släckte lampan direkt och somnade ganska omgående.
Nästa dag i skolan - Lovisas Perspektiv
Jag hade precis kommit från Samhällskunskapslektionen och skulle snart till svenskan men var tvungen att byta böcker och Sandra kom snabbt fram till mig.
- Förlåt för igår. Det var inte meningen att vara så taskig sa Sandra
- Du var inte alls taskig, jag förstår om du är besviken för det där med konserten sa jag
- Jo, men jag har släppt det nu sa Sandra och log
- Okej, vad bra. Men jag måste skynda mig till nästa lektion sa jag
- Oh, okej men kan vi inte hitta på något efter skolan? sa Sandra
- Absolut, vi kan ses här efter sista lektionen sa jag och tog ur böckerna
- Absolut, det blir jätte bra. Hej då sa Sandra och gick i väg
Jag skulle precis stänga igen skåpdörren när min mobil ringde. Jag tog upp den och kände inte igen nummret. Jag hade bråttom till lektionen men jag svarade iallafall.
- Ja, det är Lovisa sa jag
- Hej Lovisa! Det är Eric sa Eric och jag höll på att tappa böckerna
- Va? Men hur? Hur fick du mitt nummer? sa jag förvånat
- Såg det på en lapp i din väska med ditt namn på sa Eric och skrattade
- Ja, ifall någon skulle hitta den. Det är såhär att jag har lektion så jag hinner inte prata sa jag
- Okej, men jag tänkte bara fråga om du vill göra något i eftermiddag? sa Eric
- Idag? sa jag och kände hur det knöt sig i magen
- Ja, men om du har andra planer så förstår jag det såklart sa Eric
- Nej, inga alls. Jag kan, vad hade du tänkt dig? sa jag
- Kan vi mötas utanför city biljard? sa Eric
- Ja, visst, vilken tid? sa jag och log för mig själv
- Runt 17.00, funkar det? sa Eric
- Det blir perfekt. Vi ses då sa jag
- Perfekt! Ses då! Hej då sa Eric och vi la på
Jag la in mobilen i skåpet och gick med snabba steg till svenska salen. Jag var jätte glad att jag skulle få träffa Eric igen men det fanns fortfarande ett problem och det är Sandra. Jag hade ju faktiskt lovat henne att vi skulle ses först, och säger jag att jag ska träffa Eric i stället för henne så kommer hon bli jätte arg. Vad sjutton ska jag göra nu?
Senare efter skolan - Lovisas Perspektiv
Jag skulle träffa Eric om en timme men jag måste säga som det är till Sandra. Vi gick mot bussen när hon stannade.
- Okej, vad är det för fel? sa Sandra snabbt
- Jag...jag mår inte så bra sa jag ledsamt
- Vadå? Vad menar du? sa Sandra misstänksamt
- Jag mår inte så bra bara. Vi får ses en annan dag sa jag och gick mot bussen igen
- Men vänta! Du mådde ju inte dåligt förut, Hur kommer det sig att du gör det nu? sa Sandra
- Det bara kom, jag tror jag har feber. Jag är ledsen. Vi ses sa jag och gav henne en kram och sen klev jag på bussen
Jag såg hur Sandra tittade på mig och jag hade världens dåligaste samvete. Jag borde valt Sandra men det här med Eric kanske bara händer en gång. Jag kanske aldrig mer får chansen att träffa honom så varför ska jag kasta bort den då? Åh, jag vet att jag gjort fel men borde jag ändra mig?
Senare utanför City Biljard - Eric väntar på Lovisa - Erics Perspektiv
Jag hade kommit lite tidigt så jag fick vänta lite tills Lovisa skulle komma. Jag vet inte riktigt varför jag valt att spela biljard med henne men det kan vara ett bra sätt att lära känna varandra bättre och att man kan faktiskt vara nära varandra också. Även fast vi bara träffats privat en gång så kände jag någonting för henne redan. När hon kom gående mot mig så log jag stort. Jag hade på mig min svarta sweatshirt med texten " Italien Stallion" på och ett par jeans med mina vita sneakers.
- Hej! Du kom sa jag och kramade Lovisa
- Ja, jag sa ju att jag skulle komma eller hur? sa Lovisa och gav mig en kram
- Jo, fast det lät som du hade andra planer det är därför jag blev lite förvånad att du kom sa jag och log
- Nej, det hade jag inte. Jag var bara lite förvånad att du ringde. Men hade du tänkt att vi skulle spela biljard? sa Lovisa
- Ja, är det okej? sa jag och log stort
- Absolut, men du får lära mig sa Lovisa och såg på mig
- Mer än gärna, kom så går vi in.......
Detta är kapitel 3 av Coming Home. Förlåt att det inte kom upp igår men jag hann inte få klart det för blogg knövlar som bara den. Kan inte publicera det står det och sen är det publicerat ändå. Ja, sjukt irriterande är det iallafall. Men nu är det uppe ändå. Men jag ska börja skriva på kapitel 4 nu direkt och hinner jag så kommer det upp ikväll annars kommer det imorgon(måndag) och då kommer ni bla. få veta vad som händer under första träffen? Kommer Lovisa berätta för Sandra att hon träffar Eric? Vad säger Lovisas pappa när Eric kommer hem till henne? Blir det fler träffar dom i mellan? Och vad händer på festen som Lovisa bjuder Eric till? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 4 som antingen kommer ikväll eller imorgon(måndag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 2
Allting hade varit så perfekt. Lovisa hade kommit och det var henne jag tog upp på scenen. Hon blev jätte glad och jag trodde inte jag skulle få chansen att köra hem henne efteråt också. Jag kände igen henne eftersom hon varit på flera konserter och signeringar så jag ville göra något speciellt för henne helt enkelt. När jag kom hem så parkerade jag bilen och när jag skulle ta mina saker så fick jag se en väska som inte var min. Jag tog upp den och då kände jag igen den. Det var Lovisas väska. Hon hade glömt den, men det gör ingenting för nu vet jag att vi träffas igen........
Samtidigt hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
- Hade Sandra lika roligt? sa mamma och log
- Ja, det hade hon. Men det är skoldag imorgon så det är bäst jag går och lägger mig sa jag och gick ut från vardagsrummet
- Lovisa, vart är din väska? sa mamma och jag tänkte inte på det förens nu
- Jag...jag har den på mitt rum sa jag och log
Mamma nickade lite och jag skyndade mig in till mitt rum. Vart kan jag ha gjort av väskan? Jag hade den hela tiden men när jag åkte med Eric, hade jag den då? Ja, det hade jag men vart kan jag gjort av den sen? Allting låg ju i den. Min mobil, busskort, plånbok och allting. Vad sjutton gör jag nu? Jag fick gå in till badrummet och göra mig i ordning och sen bytte jag om till en pyjamas och kröp ner i sängen. Fast vad egentligen, vad gör en borttappad väska efter den här kvällen? Jag log stort för mig själv och tittade på mina bilder av Eric innan jag släckte lampan och somnade.
Lite tidigare hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag satt med väskan i soffan och jag funderade på hur jag skulle kunna ge tillbaka den. Jag visste ju bara vad hon heter i förnamn och det kommer man inte långt med. Jag tittade lite i väskan, jag vet att det är fel men jag var tvungen för att se om det fanns någon mer information om Lovisa i den. Jag hittade en ettikett där det stod " Lovisa Henriksson" på och jag förstod att det var hennes namn. Jag tog snabbt upp min mobil och gick in på Twitter. Jag kollade alla som skrivit till mig och sen sökte jag på Lovisas namn.
Det kom upp flera stycken men tillslut hittade jag henne. Jag kände igen hennes ansikte på bilden och jag försökte skicka ett PM till henne där men det stod att jag var tvungen att följa personen för att kunna göra det. Jag tryckte då på Följ knappen och sen la jag ner mobilen på soffbordet. Jag gick in till badrummet och borstade tänderna innan jag tog mobilen och gick in till sovrummet.
Jag tog av mig kläderna och kröp sen ner. Jag hade dansträning imorgon så jag skulle upp tidigt. Men jag skickade först ett PM till Lovisa och skrev såhär " Hej Lovisa!
Det är Eric. Du glömde din väska i min bil. Jag har den hemma hos mig. Jag tänkte om du kan träffas så kan du få tillbaka den? Hör gärna av dig! Kram Eric" . Nu var det bara att vänta och se om hon svarade. Jag la ifrån mig mobilen och släckte lampan för att sen somna.
Nästa morgon - Lovisa möter Sandra utanför skolan - Lovisas Perspektiv
Jag hade fortfarande inte hittat min väska så jag hade fått tagit cykeln till skolan idag. När jag kom dit så parkerade jag cykeln och såg Sandra vid ingången och skyndade mig fram till henne.
- Hej gumman! Snygg ryggsäck sa Sandra och log
- Ja, jag fick låna Daniellas, jag har tappat bort min sa jag och log generat
- Det förklarar varför du inte sms:at eller ringt. Men tappade du bort den på konserten igår? sa Sandra och vi gick in till skolan
- Ja, efteråt tror jag. Det blev bara så jobbigt när jag skulle hem sa jag och stannade vid mitt skåp
- Vad menar du? sa Sandra förvånat
- Jag hittade inte mitt busskort och fick inte åka med bussen så jag fick gå hem tills en bil stannade och du kan aldrig gissa vem det var sa jag och log drömmande igen
- Nej, du skojar!? Var det Eric Saade själv?! sa Sandra högt
- Ja, jag fick skjuts hem av Eric, och sen under konserten så tog han upp mig som Break Of Dawk tjejen sa jag
- Okej, du driver med mig. Kul skämt där Lovisa sa Sandra och skrattade
- Jag skojar inte, det är helt sant! Jag lovar sa jag bestämt och tog sen ut matte böckerna
- Åh! Varför var jag inte med? Tänk om jag hade fått varit med sa Sandra och stängde igen skåpdörren hårt
- Jag förstår det, men konserten var helt magisk. Fast om mamma frågar var du med sa jag
- Varför då? sa Sandra och såg lite förvirrat på mig
- Du vet väl hur mammor är. Hon ville inte att jag gick själv och gick hem själv på kvällen sa jag
- Okej, jag säger det, men är fortfarande avundsjuk sa Sandra och såg ledset på mig
- Vi kan gå på nästa om du vill sa jag och log
Sandra nickade mot mig och jag gav henne en kram innan vi skiljdes åt för att gå till varsin lektion. Jag och Sandra går inte i samma klass tyvärr men vi sågs på rasterna hela tiden. Jag hade känt mig lite dum mot Sandra när jag berättade om kvällen igår. Jag såg hur nere hon blev men jag hoppas hon kommer över det. Jag satte mig på min plats och lektionen var ur tråkig. Jag dagdrömde massor om igår. Det hade helt klart varit en av dom bästa kvällarna i mitt liv.
Lite senare i danslokalen - Erics Perspektiv
Vi hade kört i minst 1 timme nu och det var dags för en liten vätske paus. Jag passade då på att kolla mobilen om jag fått något svar från Lovisa men det fanns ingenting. Jag hoppas hon ska svara eftersom hon nog gärna vill ha tillbaka sin väska.
- Vad kollar du på? Eller ska jag säga vem? sa Alex och skrattade
- Ingen, det var bara en tjej som glömde sin väska i min bil sa jag
- Oh, jag förstår, du vill träffa henne och ge henne väskan sa Alex
- Ja. precis men jag vet inte om hon kommer se mejlet sa jag
- Det är klart hon gör. Oroa dig inte. Kom så kör vi igen sa Alex och ställde ner vatten flaskan
- Jag hoppas du har rätt sa jag och la ner mobilen och vattenflaskan igen och gick till dom andra och vi körde igång igen
Senare efter skolan - Lovisas Perspektiv
- Skulle inte du följa med hem och plugga? sa jag till Sandra när jag stannade vid cykeln
- Jag kan inte idag, men imorgon kanske sa Sandra och log
- Är du arg på mig för någonting? sa jag oroligt
- Nej, självklart inte men jag hinner inte idag bara. Men imorgon, jag lovar sa Sandra och gav mig en kram innan vi skiljdes åt
Jag kände Sandra allt för väl för att se om hon var sur. Hon var säkert irriterad för det där med konserten ännu. Jag önskade nästan att jag kunde fått det ogjort. Jag skakade sen av mig den tanken och hoppade sen upp på cykeln och skyndade mig hem. Jag parkerade cykeln där jag brukar och sen gick jag upp till lägenheten.
- Hallå? Är det någon hemma? ropade jag
- Mamma och pappa är inte hemma ännu sa Daniella
- Okej, när kommer dom? sa jag
- Runt 16.00-17.00 tror jag. Vad ska du göra nu? sa Daniella och följde efter mig in på mitt rum
- Jag ska plugga, ensam sa jag och tog fram mina böcker
- Varför får inte jag vara här då? sa Daniella och satte sig på min säng
- För att jag behöver studie ro så gå ut nu snälla sa jag och såg på Daniella
- Okej, okej, jag går sa Daniella och gick ut från mitt rum
Jag reste mig upp och stängde dörren. Jag gick sen tillbaka till skrivbordet och såg på mina läxor. Jag suckade och slog på datorn istället. Jag tittade på allt som gick. Jag hade ju ingen mobil så därför fick jag kolla instagram och Twitter här istället. Men när jag kom in på Twitter så fick jag se att jag hade en ny följare och ett PM.
- Jaha, ska vi se vem det är sa jag och klickade mig fram
- OMG! Det är inte sant! sa jag för mig själv
Jag satt som en fågelholk när kah fick se vem som följde mig. Eric Saade. Jag nöp mig lite lätt i armen för att se så det inte var en dröm men det var det inte. När jag sen gick in på PM och fick se att det också var från Eric så fick jag en till chock. Jag läste det och log stort.
Nu vet jag iallafall vart min väska är. Jag visste inte vad jag skulle svara men tillslut skrev jag " Hej Eric! Tack för att du hittade min väska. Ja, jag vill gärna ses så jag kan få den tillbaka. Kram Lovisa". Jag skickade det och nu var det bara att vänta på svar.
Samtidigt på stan - Erics Perspektiv
Jag hade precis varit på gymmet med Alex och J-son när jag hörde hur det plingade till i min ficka. Jag tog upp mobilen och såg på Twitter att jag fått svar från Lovisa. Jag log lite för mig själv och jag blev väldigt glad när jag såg att hon ville ses så hon kunde få tillbaka sin väska. Jag skrev snabbt svaret " Vad kul! Vad sägs om att mötas utanför Espresso House om 20 minuter? Kram Eric". Jag fick inte vänta länge på svaret som var "Ja, vi ses där. Kram Lovisa".
- Killar, jag måste göra en sak, vi får ses senare sa jag
- Vart ska du? sa Alex förvånat
- Ska göra en sak bara. Ses sen sa jag och skyndade mig till bilen
Jag hoppade in i bilen och jag åkte först hem för att slänga in gymväskan. Byta om till ett par andra kläder som blev min vita t-shirt med texten 99 problems på och ett par jeans. Sen tog jag Lovisas väska och skyndade mig ner till bilen och åkte mot Espresso house och jag hade faktiskt lite fjärilar i magen ändå. Men jag förstod inte varför.
Samtidigt hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Jag visste inte hur jag skulle göra nu. Mina föräldrar kommer hem om en timme och då är det middag om ungefär 1 timme. Hur ska jag hinna det? Eller vänta, jag ska få tillbaka min väska. Ingenting annat. Det tar knappast två timmar tänkte jag. Jag gick ut till hallen och tog på mig mina sneakers och Daniella kom ut från sitt rum.
- Klarar du dig en stund? sa jag
- Ja, visst. Men vart ska du? sa Daniella nyfiket
- Jag ska träffa Sandra. Jag är tillbaka om en timme sa jag och log
- Okej, ska jag säga det till mamma och pappa? sa Daniella
Jag nickade bara innan jag tog en sista blick i spegeln och gick sen ut från lägenheten. Jag gick med snabba steg mot Espresso House och mitt hjärta bultade hårt i bröstet. Jag var sjukligt nervös men jag hoppas inte det syns. När jag såg Eric utanför fiket så fick jag ta ett djupt andetag innan jag gick fram mot honom.
- Hej Lovisa! sa Eric och gav mig en kram
- Hej Eric! Trevligt att träffa dig igen sa jag och besvarade kramen
- Detsamma, ja här är din väska. Allting borde vara kvar sa Eric och log
- Va bra. Tack för att du mejlade. Trodde jag tappat den för alltid sa jag och blev röd som en tomat i ansiktet
- Tur att du inte gjorde det. Men vad säger du om att ta en fika? För att fira att du hittade väskan sa Eric och skrattade
- Jag vet inte, alltså...sa jag och visste inte vad jag skulle säga
- Kom igen, jag bjuder, vad säger du?.........
Detta är kapitel 2 av Coming Home. Förlåt förlåt förlåt att det inte kom igår(torsdag) men jag hann inte skriva klart det och hade så mycket krångel med blogg.se så fick inte in det jag skrivit i Word. Men nu är det uppe och jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 3 kommer idag(lördag) och då kommer ni bl.a. Få veta om Lovisa följer med Eric på fika? Träffas dom fler gånger? Vad säger Lovisas pappa när han förstår att Lovisa träffar en kille? Och hur får han veta det? Och kommer Sandra någonsin komma över att Lovisa träffar Eric? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 3 som kommer ikväll (lördag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333