Coming Home - Kapitel 2
Allting hade varit så perfekt. Lovisa hade kommit och det var henne jag tog upp på scenen. Hon blev jätte glad och jag trodde inte jag skulle få chansen att köra hem henne efteråt också. Jag kände igen henne eftersom hon varit på flera konserter och signeringar så jag ville göra något speciellt för henne helt enkelt. När jag kom hem så parkerade jag bilen och när jag skulle ta mina saker så fick jag se en väska som inte var min. Jag tog upp den och då kände jag igen den. Det var Lovisas väska. Hon hade glömt den, men det gör ingenting för nu vet jag att vi träffas igen........
Samtidigt hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
- Hade Sandra lika roligt? sa mamma och log
- Ja, det hade hon. Men det är skoldag imorgon så det är bäst jag går och lägger mig sa jag och gick ut från vardagsrummet
- Lovisa, vart är din väska? sa mamma och jag tänkte inte på det förens nu
- Jag...jag har den på mitt rum sa jag och log
Mamma nickade lite och jag skyndade mig in till mitt rum. Vart kan jag ha gjort av väskan? Jag hade den hela tiden men när jag åkte med Eric, hade jag den då? Ja, det hade jag men vart kan jag gjort av den sen? Allting låg ju i den. Min mobil, busskort, plånbok och allting. Vad sjutton gör jag nu? Jag fick gå in till badrummet och göra mig i ordning och sen bytte jag om till en pyjamas och kröp ner i sängen. Fast vad egentligen, vad gör en borttappad väska efter den här kvällen? Jag log stort för mig själv och tittade på mina bilder av Eric innan jag släckte lampan och somnade.
Lite tidigare hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag satt med väskan i soffan och jag funderade på hur jag skulle kunna ge tillbaka den. Jag visste ju bara vad hon heter i förnamn och det kommer man inte långt med. Jag tittade lite i väskan, jag vet att det är fel men jag var tvungen för att se om det fanns någon mer information om Lovisa i den. Jag hittade en ettikett där det stod " Lovisa Henriksson" på och jag förstod att det var hennes namn. Jag tog snabbt upp min mobil och gick in på Twitter. Jag kollade alla som skrivit till mig och sen sökte jag på Lovisas namn.
Det kom upp flera stycken men tillslut hittade jag henne. Jag kände igen hennes ansikte på bilden och jag försökte skicka ett PM till henne där men det stod att jag var tvungen att följa personen för att kunna göra det. Jag tryckte då på Följ knappen och sen la jag ner mobilen på soffbordet. Jag gick in till badrummet och borstade tänderna innan jag tog mobilen och gick in till sovrummet.
Jag tog av mig kläderna och kröp sen ner. Jag hade dansträning imorgon så jag skulle upp tidigt. Men jag skickade först ett PM till Lovisa och skrev såhär " Hej Lovisa!
Det är Eric. Du glömde din väska i min bil. Jag har den hemma hos mig. Jag tänkte om du kan träffas så kan du få tillbaka den? Hör gärna av dig! Kram Eric" . Nu var det bara att vänta och se om hon svarade. Jag la ifrån mig mobilen och släckte lampan för att sen somna.
Nästa morgon - Lovisa möter Sandra utanför skolan - Lovisas Perspektiv
Jag hade fortfarande inte hittat min väska så jag hade fått tagit cykeln till skolan idag. När jag kom dit så parkerade jag cykeln och såg Sandra vid ingången och skyndade mig fram till henne.
- Hej gumman! Snygg ryggsäck sa Sandra och log
- Ja, jag fick låna Daniellas, jag har tappat bort min sa jag och log generat
- Det förklarar varför du inte sms:at eller ringt. Men tappade du bort den på konserten igår? sa Sandra och vi gick in till skolan
- Ja, efteråt tror jag. Det blev bara så jobbigt när jag skulle hem sa jag och stannade vid mitt skåp
- Vad menar du? sa Sandra förvånat
- Jag hittade inte mitt busskort och fick inte åka med bussen så jag fick gå hem tills en bil stannade och du kan aldrig gissa vem det var sa jag och log drömmande igen
- Nej, du skojar!? Var det Eric Saade själv?! sa Sandra högt
- Ja, jag fick skjuts hem av Eric, och sen under konserten så tog han upp mig som Break Of Dawk tjejen sa jag
- Okej, du driver med mig. Kul skämt där Lovisa sa Sandra och skrattade
- Jag skojar inte, det är helt sant! Jag lovar sa jag bestämt och tog sen ut matte böckerna
- Åh! Varför var jag inte med? Tänk om jag hade fått varit med sa Sandra och stängde igen skåpdörren hårt
- Jag förstår det, men konserten var helt magisk. Fast om mamma frågar var du med sa jag
- Varför då? sa Sandra och såg lite förvirrat på mig
- Du vet väl hur mammor är. Hon ville inte att jag gick själv och gick hem själv på kvällen sa jag
- Okej, jag säger det, men är fortfarande avundsjuk sa Sandra och såg ledset på mig
- Vi kan gå på nästa om du vill sa jag och log
Sandra nickade mot mig och jag gav henne en kram innan vi skiljdes åt för att gå till varsin lektion. Jag och Sandra går inte i samma klass tyvärr men vi sågs på rasterna hela tiden. Jag hade känt mig lite dum mot Sandra när jag berättade om kvällen igår. Jag såg hur nere hon blev men jag hoppas hon kommer över det. Jag satte mig på min plats och lektionen var ur tråkig. Jag dagdrömde massor om igår. Det hade helt klart varit en av dom bästa kvällarna i mitt liv.
Lite senare i danslokalen - Erics Perspektiv
Vi hade kört i minst 1 timme nu och det var dags för en liten vätske paus. Jag passade då på att kolla mobilen om jag fått något svar från Lovisa men det fanns ingenting. Jag hoppas hon ska svara eftersom hon nog gärna vill ha tillbaka sin väska.
- Vad kollar du på? Eller ska jag säga vem? sa Alex och skrattade
- Ingen, det var bara en tjej som glömde sin väska i min bil sa jag
- Oh, jag förstår, du vill träffa henne och ge henne väskan sa Alex
- Ja. precis men jag vet inte om hon kommer se mejlet sa jag
- Det är klart hon gör. Oroa dig inte. Kom så kör vi igen sa Alex och ställde ner vatten flaskan
- Jag hoppas du har rätt sa jag och la ner mobilen och vattenflaskan igen och gick till dom andra och vi körde igång igen
Senare efter skolan - Lovisas Perspektiv
- Skulle inte du följa med hem och plugga? sa jag till Sandra när jag stannade vid cykeln
- Jag kan inte idag, men imorgon kanske sa Sandra och log
- Är du arg på mig för någonting? sa jag oroligt
- Nej, självklart inte men jag hinner inte idag bara. Men imorgon, jag lovar sa Sandra och gav mig en kram innan vi skiljdes åt
Jag kände Sandra allt för väl för att se om hon var sur. Hon var säkert irriterad för det där med konserten ännu. Jag önskade nästan att jag kunde fått det ogjort. Jag skakade sen av mig den tanken och hoppade sen upp på cykeln och skyndade mig hem. Jag parkerade cykeln där jag brukar och sen gick jag upp till lägenheten.
- Hallå? Är det någon hemma? ropade jag
- Mamma och pappa är inte hemma ännu sa Daniella
- Okej, när kommer dom? sa jag
- Runt 16.00-17.00 tror jag. Vad ska du göra nu? sa Daniella och följde efter mig in på mitt rum
- Jag ska plugga, ensam sa jag och tog fram mina böcker
- Varför får inte jag vara här då? sa Daniella och satte sig på min säng
- För att jag behöver studie ro så gå ut nu snälla sa jag och såg på Daniella
- Okej, okej, jag går sa Daniella och gick ut från mitt rum
Jag reste mig upp och stängde dörren. Jag gick sen tillbaka till skrivbordet och såg på mina läxor. Jag suckade och slog på datorn istället. Jag tittade på allt som gick. Jag hade ju ingen mobil så därför fick jag kolla instagram och Twitter här istället. Men när jag kom in på Twitter så fick jag se att jag hade en ny följare och ett PM.
- Jaha, ska vi se vem det är sa jag och klickade mig fram
- OMG! Det är inte sant! sa jag för mig själv
Jag satt som en fågelholk när kah fick se vem som följde mig. Eric Saade. Jag nöp mig lite lätt i armen för att se så det inte var en dröm men det var det inte. När jag sen gick in på PM och fick se att det också var från Eric så fick jag en till chock. Jag läste det och log stort.
Nu vet jag iallafall vart min väska är. Jag visste inte vad jag skulle svara men tillslut skrev jag " Hej Eric! Tack för att du hittade min väska. Ja, jag vill gärna ses så jag kan få den tillbaka. Kram Lovisa". Jag skickade det och nu var det bara att vänta på svar.
Samtidigt på stan - Erics Perspektiv
Jag hade precis varit på gymmet med Alex och J-son när jag hörde hur det plingade till i min ficka. Jag tog upp mobilen och såg på Twitter att jag fått svar från Lovisa. Jag log lite för mig själv och jag blev väldigt glad när jag såg att hon ville ses så hon kunde få tillbaka sin väska. Jag skrev snabbt svaret " Vad kul! Vad sägs om att mötas utanför Espresso House om 20 minuter? Kram Eric". Jag fick inte vänta länge på svaret som var "Ja, vi ses där. Kram Lovisa".
- Killar, jag måste göra en sak, vi får ses senare sa jag
- Vart ska du? sa Alex förvånat
- Ska göra en sak bara. Ses sen sa jag och skyndade mig till bilen
Jag hoppade in i bilen och jag åkte först hem för att slänga in gymväskan. Byta om till ett par andra kläder som blev min vita t-shirt med texten 99 problems på och ett par jeans. Sen tog jag Lovisas väska och skyndade mig ner till bilen och åkte mot Espresso house och jag hade faktiskt lite fjärilar i magen ändå. Men jag förstod inte varför.
Samtidigt hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Jag visste inte hur jag skulle göra nu. Mina föräldrar kommer hem om en timme och då är det middag om ungefär 1 timme. Hur ska jag hinna det? Eller vänta, jag ska få tillbaka min väska. Ingenting annat. Det tar knappast två timmar tänkte jag. Jag gick ut till hallen och tog på mig mina sneakers och Daniella kom ut från sitt rum.
- Klarar du dig en stund? sa jag
- Ja, visst. Men vart ska du? sa Daniella nyfiket
- Jag ska träffa Sandra. Jag är tillbaka om en timme sa jag och log
- Okej, ska jag säga det till mamma och pappa? sa Daniella
Jag nickade bara innan jag tog en sista blick i spegeln och gick sen ut från lägenheten. Jag gick med snabba steg mot Espresso House och mitt hjärta bultade hårt i bröstet. Jag var sjukligt nervös men jag hoppas inte det syns. När jag såg Eric utanför fiket så fick jag ta ett djupt andetag innan jag gick fram mot honom.
- Hej Lovisa! sa Eric och gav mig en kram
- Hej Eric! Trevligt att träffa dig igen sa jag och besvarade kramen
- Detsamma, ja här är din väska. Allting borde vara kvar sa Eric och log
- Va bra. Tack för att du mejlade. Trodde jag tappat den för alltid sa jag och blev röd som en tomat i ansiktet
- Tur att du inte gjorde det. Men vad säger du om att ta en fika? För att fira att du hittade väskan sa Eric och skrattade
- Jag vet inte, alltså...sa jag och visste inte vad jag skulle säga
- Kom igen, jag bjuder, vad säger du?.........
Detta är kapitel 2 av Coming Home. Förlåt förlåt förlåt att det inte kom igår(torsdag) men jag hann inte skriva klart det och hade så mycket krångel med blogg.se så fick inte in det jag skrivit i Word. Men nu är det uppe och jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 3 kommer idag(lördag) och då kommer ni bl.a. Få veta om Lovisa följer med Eric på fika? Träffas dom fler gånger? Vad säger Lovisas pappa när han förstår att Lovisa träffar en kille? Och hur får han veta det? Och kommer Sandra någonsin komma över att Lovisa träffar Eric? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 3 som kommer ikväll (lördag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Kommentarer
Nadja säger:
Jätte super bra :D
Josefin säger:
super bra!!!! <3
Trackback